Det saknas logopediskt bedömningsmaterial normerat för flerspråkiga barn, och kunskapen om dessa barns typiska tal- och språkutveckling är begränsad hos logopeder i Sverige. Detta leder till över- och underdiagnostisering av språkstörning. Denna studie syftar till att undersöka svensk-engelsktalande barns narrativer (berättelser). Dessa analyseras kvantitativt och kvalitativt, både makrostrukturellt (story grammar) och mikrostrukturellt (lingvistiska mått). Även narrativ förståelse undersöks och jämförs med produktion. Studiens deltagare är 16 simultant flerspråkiga svensk-engelsktalande barn i åldern 6-7 år, som går i förskoleklass eller i första klass. Narrativerna eliciteras med hjälp av två bildsekvenser ur ett bedömningsmaterial framtaget av en forskningsgrupp inom COST Action IS0804. Bedömningsmaterialet innehåller även förståelsefrågor till bildsekvenserna, och bakgrundsfrågor för vårdnadshavare att fylla i. Resultaten visar inga skillnader i makrostruktur mellan svenska och engelska, vilket tyder på att narrativ förmåga inte nödvändigtvis är språkbunden. Jämförelser mellan förståelse och produktion av utvalda story grammar-komponenter visar dock en tydlig skillnad. Förståelsen för en karaktärs mål (story grammar-komponenten goal), vad karaktären vill uppnå, är etablerad hos de flesta deltagarna trots att produktionen av goal är begränsad. Till skillnad från makrostrukturen, skiljer sig mikrostrukturen åt i narrativerna. De engelska narrativerna är både längre och mer komplexa än de svenska. Skillnaderna mellan barn i förskoleklass och i första klass är dessutom stor, både makro- och mikrostrukturellt. Detta tyder på att mycket händer i barns språkliga och narrativa utveckling i tidig skolålder. Tvärspråkligt inflytande förefaller vara en naturlig del av den typiska språkutvecklingen hos simultant flerspråkiga barn. / There are no standardised tests for assessing bilingual children’s speech and language development, and the knowledge about these children’s typical language development is limited amongst speech and language therapists in Sweden. Studies have shown that this can lead to misdiagnosis of language impairment in these children. The aim of this study is to investigate the narratives of Swedish-English speaking children. Analysis is made, both quantitatively and qualitatively, regarding the macrostructure (story grammar) and the microstructure (linguistic measurements) of the narratives. Narrative comprehension is also examined, and compared with the produced narratives. The participants are 16 simultaneously bilingual Swedish-English speaking children, aged 6-7 years and either attending preschool class or first grade in the Swedish education system. The narratives are elicited using two different sets of pictures from an assessment material designed by a research group within COST Action IS0804. The assessment material also contains comprehension questions and a form for carers to fill in, regarding the children’s linguistic backgrounds. The results in this study show no macrostructural differences between the Swedish and the English narratives, which indicates that narrative ability is not necessarily language dependent. There is a clear difference between the comprehension and production of selected story grammar components. Despite the limited production of characters’ goals in the narratives, the participants appear to have established the comprehension of this story grammar component. The microstructural analysis of the narratives shows that the English narratives are both longer and more complex than the Swedish ones. There are differences between participants attending Swedish preschool class and participants attending Swedish first grade, with regards to both macrostructure and microstructure. The differences indicate that language and narrative ability is increasing between the ages of 6 and 7. Crosslinguistic influence appears to be a natural part of typical language development in simultaneously bilingual children.

Low-grade gliomas (LGGs) constitute a major challenge for health care because of their location and nature. LGGs are often found in eloquent areas, and their infiltrative growth cause neurological reorganization, which complicates the mapping of important functions. Awake surgery in combination with direct electrical stimulation (DES) and intraoperative tests is a relatively new method for mapping the brain's functional limits, thus eliminating as much of the tumor as possible while maintaining important functions. At present there is no available intraoperative test for semantic processing in Swedish. Tests of specific linguistic abilities improves the specificity of mapping which reduces post-operative linguistic impairments. Intraoperative tests can thus contribute to increased quality of life in the patient group. This study was based on the Dutch Lingusistic Intraoperative Protocol (DuLIP) test battery to create a Swedish version of the subtest semantic odd word out (SOWO). SOWO tests semantic processing via lexical reading. The adjusted and extended version of SOWO was tested during a pilot trial on 26 standard-language people. The study has resulted in a new semantic intraoperative test in Swedish that will be clinically examined at University Hospital in Uppsala. Hopefully, the new test contributes to better treatment options for patients with LGG. / Lågmaligna tumörer (LGG) utgör en stor utmaning för vården på grund av deras lokalisation och karaktär. LGG återfinns ofta i elokventa områden och deras infiltrativa växtsätt orsakar neurologisk omorganisering, vilket komplicerar kartläggning av viktiga funktioner. Vakenkirurgi i kombination med direkt elektrisk stimulering (DES) och intraoperativa tester är en relativt ny metod för att kartlägga hjärnans funktionella gränser och därmed kunna avlägsna så stor del av tumören som möjligt samtidigt som viktiga funktioner kan bevaras. I dagsläget finns det inget tillgängligt intraoperativt test för semantisk bearbetning på svenska. Tester av specifika lingvistiska förmågor förbättrar specificiteten av kartläggningen vilket minskar postoperativa språkliga nedsättningar. Intraoperativa tester kan därmed bidra till ökad livskvalitet hos patientgruppen. Denna studie har utgått från det nederländska testbatteriet Dutch Lingusistic Intraoperative Protocol (DuLIP) för att skapa en svensk version av deltestet semantic odd word out (SOWO). SOWO testar semantisk bearbetning via lexikal läsning. Den anpassade och utökade versionen av SOWO pilottestades på 26 normalspråkiga personer. Studien har resulterat i ett nytt semantiskt intraoperativt test på svenska som ska prövas kliniskt på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Förhoppningsvis bidrar det nya testet till bättre behandlingsmöjligheter för patienter med LGG.

ABSTRACT Stroke can result in aphasia which is an acquired language disorder. It affects both the person with aphasia and the relatives. Previous studies have shown that people with aphasia consider themselves to have fewer difficulties with communication in comparison to their relatives’ opinions. The relatives rate the difficulties as less severe in comparison to the speech and language pathologists. The scales Communication Outcome after Stroke (COAST) and Carer Communication Outcome after Stroke (Carer COAST) can be used to investigate the experiences of the people with aphasia and their relatives regarding the language and communication ability of people with aphasia and the quality of life for both groups. By using COAST and Carer COAST this study aimed to investigate the experiences of people with aphasia and their relatives and to compare their experiences to the assessment of language. This study also aimed to start a validation of COAST and Carer COAST on a Swedish population. A qualitative and a quantitative analysis were used. Twenty people with aphasia and nineteen relatives were participating. The ratings between people with aphasia, their relatives and the speech and language pathologist did not differ a lot even though the relatives rated the difficulties as most severe. The quality of life was negatively affected for almost all participants. This study provided deeper insight in the different experiences which can be crucial in the clinical practice. The validation of COAST and Carer COAST can contribute to an extended use of the scales clinically and in research. Keywords: aphasia, stroke, relative, experiences, speech and language pathology, Communication Outcome after Stroke, Carer Communication Outcome after Stroke SAMMANFATTNING Afasi är en förvärvad språkstörning som kan uppkomma efter stroke och påverkar både personen som fått afasi och de närstående. Enligt tidigare studier anser personer med afasi att de har mindre kommunikationssvårigheter än vad de närstående upplever. De närstående upplever i sin tur svårigheterna som mindre än vad logopeder bedömer. Skattningsformulären Communication Outcome after Stroke (COAST) och Carer Communication Outcome after Stroke (Carer COAST) kan användas för att undersöka upplevelserna hos personer med afasi och deras närstående avseende den språkliga och kommunikativa förmågan hos personen med afasi samt livskvaliteten hos båda parter. Studien syftade till att med COAST och Carer COAST studera upplevelserna hos personer med afasi och deras närstående samt hur dessa förhöll sig till en språklig bedömning. Ytterligare ett syfte var att påbörja validering av COAST och Carer COAST på en svensk population. En kvalitativ och en kvantitativ analys gjordes. Tjugo personer med afasi och nitton närstående deltog. Det var inga större skillnader mellan skattningarna av deltagarna med afasi och deras närstående. Skattningarna stämde även till stor del överens med den språkliga bedömningen även om de närstående överlag skattade svårigheterna som störst. Livskvaliteten var negativt påverkad för de flesta deltagarna. Studiens resultat ökar insikten om de olika upplevelserna vilket kan vara av betydelse i den kliniska verksamheten. Valideringen av COAST och Carer COAST kan innebära att skattningsskalorna i större utsträckning kan användas kliniskt och inom forskning.   Nyckelord: afasi, stroke, närstående, upplevelser, logopedi, Communication Outcome after Stroke, Carer Communication Outcome after Stroke

I skolan ställs höga krav på språklig förmåga hos barn och för barn med språkstörning kan det innebära svårigheter att klara skolans kunskapskrav. En språkstörning kan också leda till svårigheter med sociala relationer och socioemotionell problematik till följd av den nedsatta språkliga förmågan. För att barn med språkstörning ska klara skolgången är de ofta i behov av logopediska insatser, men trots detta avslutar majoriteten av regionerna i landet logopedisk vårdkontakt vid skolstart. Möjligheten att få logopediska insatser skiljer sig beroende på var i Sverige barnet bor. Tidigare studier visar att ansvarsfördelningen mellan skolan och hälso- och sjukvården skiljer sig över landet, vilket riskerar att leda till ojämlikheter i vilka språkliga insatser barn med språkstörning i skolåldern erbjuds. Syftet med studien är att undersöka hur logopeder inom hälso-och sjukvården upplever arbetet med barn med språkstörning i skolåldern för att bidra till en mer likvärdig utbildning och vård. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med elva logopeder, anställda inom fem olika regioner. Intervjuerna transkriberades och analyserades med innehållsanalys. Resultatet i studien visade att flera logopeder upplever en otydlig ansvarsfördelning mellan skola och hälso- och sjukvård gällande uppdraget att tillgodose barnets behov av språkliga insatser. Logopederna upplever att arbetet med barn med språkstörning i skolåldern begränsas av resursbrister och personbundna egenskaper (exempelvis kunskap, intresse och erfarenheter) både i skolan och hälso- och sjukvården. I intervjuerna belyser logopederna vikten av att se barn med språkstörning från flera perspektiv och att ge fortsatta logopediska insatser också under skolåren för att minska risken för konsekvenser till följd av en språkstörning. Tydliga och evidensbaserade riktlinjer för arbetet med barn med språkstörning lyfts som fördelaktigt. Slutligen konstaterades att en god samverkan mellan skolan, hälso- och sjukvården och vårdnadshavarna upplevs vara betydelsefullt för att barn med språkstörning i skolåldern ska få en mer likvärdig utbildning och en mer jämlik vård. / School education puts great demands on a student's language ability, and for students with development language disorder (DLD) it might mean difficulties in achieving educational goals. Language difficulties might lead to socio-emotional problems and struggles with social relationships. Students with DLD are often in need of speech and language pathologists (SLP) efforts to achieve educational goals. However, in the majority of the regions in Sweden no further SLP contact is offered to children with DLD from when they start their schooleducation. The possibility of receiving speech and language interventions differs depending on where in Sweden the student resides. Previous studies show that the division of responsibilities between school and healthcare is unclear in Sweden which might lead to unequal care for children with DLD. This study aims to investigate SLPs working in healthcare and their experience of supporting school-aged children diagnosed with DLD. The study is based on semi-structured interviews conducted with eleven SLPs, employed in five different healthcare regions in Sweden. The interviews were transcribed and analyzed with content analysis. The results showed that several SLPs in the healthcare systems experience an unclear division of responsibilities between school and healthcare regions regardingfulfilling the needs of the children with DLD. The SLPs experience challenges working with school-aged children with DLD, since the school and healthcare lack resources and due to different personal characteristics (for example knowledge, interests and experiences). The SLPs highlights the importance of a holistic perspective and to proceed with speech and language interventions to reduce the risk of consequences of the DLD diagnosis. Evidence-based guidelines are highlighted as a factor of success when working with children diagnosed with DLD. Finally, the study strengthens the understanding that well-functioning collaboration between school staff, health service and care givers is important for students diagnosed with DLD to obtain more equal education, care and support. / Likvärdig utbildning för barn med språkstörning - En studie av måluppfyllelse, erfarenheter och deltagande

Behovet av tolkar inom hälso- och sjukvården har ökat i takt med att antalet flerspråkiga individer ökar i dagens samhälle. Detta medför högre krav på sjukvården att upprätthålla kvalitén på god hälso- och sjukvård för alla. Logopeder kommer ofta i kontakt med flerspråkiga personer och är då i många av fallen i behov av tolkar vid utredningar eller behandlingar. I dagsläget finns det endast ett fåtal studier tillgängliga som beskriver de utmaningar i ett samarbete med logoped, som kan upplevas ur tolkens perspektiv. Syftet med studien är därmed att undersöka tolkars roll och få fram deras perspektiv av logopedisk utredning och behandling av flerspråkiga personer. Ökad kunskap om tolkens perspektiv skulle kunna tydliggöra de utmaningar och välfungerande arbetssätt som kan finnas och bidra till att förstärka samarbetet mellan tolk och logoped.Materialet för studien består av enkätsvar från 209 tolkar som arbetar i olika delar av Sverige. Information om tolkarna sammanställdes i tabeller för att kunna ge en överblick över bakgrundsinformation samt svar på ett antal fasta frågor om deras perspektiv och erfarenheter av tolkning inom logopediska aktiviteter. Många av de fasta frågorna hade också möjlighet till fritextsvar, vilket i hög grad utnyttjades av de tolkar som besvarade enkäten. Fritextsvarenanalyserades med tematisk analys. Resultatet påvisade att många av tolkarna överlag upplevde samarbetet med logopederna som positivt, men att det finns förbättringsområden. Det främst förekommande området var att tolkarna upplevde att logopederna inte hade tillräcklig kunskap över hur tolkarna bör utföra sitt yrke (utifrån yrkesetiska principer). En förbättrad förståelse förvarandras professioner skulle kunna öka den ömsesidiga förståelsen i samarbetet mellan tolk och logoped. Att kunna få ta del av de material som ska användas innan ett besök hos logopeden för att kunna förbereda sig, är något som tolkarna angav skulle kunna förbättra deras egen prestation och på så sätt även bidra till ökad patientsäkerhet. / The need for interpreters in health care has increased as the number of multilingual individuals increases in today´s society. This entails greater demands on healthcare services to maintain a high quality of healthcare for all. Speech therapists often encounter multilingual people and are then in many cases in need of interpreters during assessments or interventions. Currently, there are only a few studies available that describe challenges that may occur in collaborationsbetween interpreters and speech and language therapist, viewed from the interpreters’perspective. The purpose of this study is thus to investigate the role of interpreters and emphasise their perspective on speech and language therapy activities (e.g. assessment and intervention) for multilingual people. Increased knowledge of the interpreters’ perspective may reveal challenges, as well as identify well-functioning working methods that exist. Results of the study may contribute to strengthening the collaboration between interpreters and speech and language therapists.The material for the study consists of questionnaire responses from 209 interpreters from different parts of Sweden. To provide a comprehensive overview of their answers,information about the interpreters was compiled in tables. Free text answers were an accompanying option to many of the fixed questions. The interpreters' free text answers were analysed using thematic analysis. Overall, the results showed that many of the interpreters perceived the collaboration with the speech therapists as positive, but that there are areas for improvement. The most commonly addressed area was that the interpreters felt that the speech therapists did not have sufficient knowledge of how interpreters are required to perform their profession (by oath of conduct). An improved understanding of each other's professions might increase the degree of satisfaction in the collaboration between interpreter and speech and language pathologist. Getting access to the materials that are to be used for assessment or intervention, before the appointment to be interpreted, would provide the interpreter with a fair chance to prepare appropriately. This is something that a majority of the interpreters in the present study pressed would improve their own performance and thus also increase patient safety.

Manual signs are an augmentative and alternative communication mode which enables and facilitates communication for persons with impairments in speech, language and hearing. There are different ways of teaching signs to persons with intellectual disabilities. One of them is milieu teaching, which is a method where the teaching takes place in natural settings. This method has proven to give good results in generalization and maintenance. Teaching signs to staff in groups has been shown to be effective. The purpose of the present study was to investigate whether sign intervention affected the number of signs and the number of different signs, used by two persons with Down’s syndrome and eleven staff on a day center. The study was carried out as a single-subject design. A sign intervention was conducted at the day center with the two participants with Down’s syndrome. They were educated individually with a procedure inspired by milieu teaching. When the intervention with the two participants was terminated, the staff was educated in a group format. The number of signs and the number of different signs used by the two participants with Down’s syndrome and the staff were registered. The sign intervention with the two participants led to an increased use of signs for one of them and the sign intervention with the staff led to an increased use of signs for the staff together with one of the participants. The main reason for why the sign intervention was effective for one of the two participants with Down’s syndrome and for one group of staff, but not for the other participant or the other group of staff, seems to be that the participants use of signs had an impact on each other. One of the participants with Down’s syndrome and one group of staff seems to have had a positive impact on each others use of signs. The intervention also seems to have been too short and therefore has not given effect for all of the participants.

Children with pronunciation difficulties are at risk of consequences later on, such as reading and writing difficulties. Problems with pronunciation could make a child less intelligible and affect their ability to discriminate between different speech sounds. To facilitate the assessment of pronunciation difficulties it is necessary to use appropriate and updated assessment tools suitable to analyze the children’s phonological development. The Swedish pronunciation test, Bedömning Av Fonologi (B.A.F.), has therefore been developed. This new test can be used by professionals to evaluate the phonological realisations of children. The purpose of this study was to gather normative data of 4 and 5 year olds for B.A.F. and to investigate if girls and boys performed differently concerning the pronunciation of the words in B.A.F. Furthermore, the intention was to investigate if there was any correlation in the performance of the words in B.A.F. with oral motor precision (by oral motor movements tasks), oral motor speed (by repeating syllables) as well as auditory perception (by repetition of nonwords). 63 children (36 girls and 27 boys) in the ages of 48 to 71 months participated in the study. The results showed that by using B.A.F. it is possible to see that the number of correctly pronounced words increases with age. Further, the results indicated that children in the ages of four and five had established /p, t, k, d, f, v, j, h, l, m, n/ and /ŋ/ and all the vocals except /y:/ and /Y/. The only speech sound that did not prove to be established was /r/. Neither the 4 nor the 5 year olds had established consonant clusters containing /r/. A significant correlation was found between oral motor speed and correctly pronounced words in B.A.F. The children’s auditory perception also correlated with the number of correctly pronounced words in B.A.F. This study suggests that skills concerning auditory perception and oral motor speed have more effect on pronunciation skills than oral motor precision. The results gave no indication of a difference in pronunciation between girls and boys. / Barn med uttalssvårigheter löper risk för senare konsekvenser, som exempelvis läs- och skrivsvårigheter. Problem med uttal kan göra ett barn svårförståeligt för omgivningen och kan påverka förmågan att särskilja mellan språkljud. För att underlätta bedömningen av uttalssvårigheter behövs uttalstest som är aktuella och anpassade efter barns utveckling. Därför har det nya uttalstestet Bedömning Av Fonologi (B.A.F.) producerats. Med hjälp av B.A.F. kan barns fonologi undersökas genom uttal av språkljud i ord. Denna studie syftade till att ta fram normativa data för testet hos 4- och 5-åringar. Studien syftade även till att undersöka om några skillnader mellan könen gällande prestationen på B.A.F. fanns samt om något samband mellan uttal av orden i B.A.F. och ett antal uppgifter som mätte oralmotorisk precision (oralmotoriska rörelser) och snabbhet (upprepning av stavelser), samt auditiv perception (repetition av nonord) kunde påvisas. I studien deltog 63 barn (36 flickor och 27 pojkar) i åldrarna 4;0 år till 5;11 år. Under analysen delades barnen in i grupper av halvårsintervall. Resultaten visade att man i B.A.F. kan se att antal korrekt uttalade ord ökar i linje med stigande ålder. Det påvisades även att barn i fyra- och fem årsåldern etablerat /p, t, k, d, f, v, j, h, l, m, n/ och /ŋ/ samt alla vokaler utom /y:/ och /Y/. Det enda konsonantfonem som ej visade sig vara etablerat i dessa åldrar var /r/. Ingen av åldersgrupperna hade heller etablerat kluster innehållandes /r/. Ett signifikant samband kunde påvisas mellan oralmotorisk snabbhet och antal korrekt uttalade ord i B.A.F. Även barnens auditiva perception korrelerade signifikant med antal korrekt uttalade ord i B.A.F. Föreliggande studie tyder på att auditiv perception och oralmotorisk snabbhet har ett större samband med uttalet än oralmotorisk precision. Inga uttalsskillnader mellan könen framkom.

Personer med afasi lider ofta av sina språkliga svårigheter och upplever dem som ett allvarligt problem. När förmågan till effektiv kommunikation genom talat språk inte räcker till kan ett Alternativt och Kompletterande Kommunikationssätt (AKK) behövas. Det möjliggör att personen, förutom med tal, kommunicerar med till exempel bilder, gester eller tecken. Proceduren att välja ett passande AKK är komplicerad och det händer att ett hjälpmedel som inte passar individens behov sätts in av logoped, eller att ett hjälpmedel inte sätts in alls. För att utveckla och förbättra möjligheten att avgöra om och i så fall vilket hjälpmedel som bör användas har Lasker och Garrett utvecklat bedömningsverktyget The Multimodal Communication Screening Test for persons with Aphasia (MCST-A). Denna studies huvudsyfte var att översätta MCST-A till svenska. Studien delades upp i tre delar; 1) översättning och anpassning av MCST-A till svenska, 2) prövning av översättningen på personer utan afasi samt 3) en första testning på personer med måttlig till grav kronisk afasi där deras resultat på MCST-A jämfördes med en skattning av deras förmåga att kommunicera med AKK i vardagen. Översättningen och anpassningen ledde till en fungerande version på svenska. Resultatet från testningen på personer med afasi går i linje med tidigare forskning, där resultatet på MCST-A speglar personers skattade förmåga att kommunicera med AKK i vardagen. MCST-A kan således vara ett användbart instrument för att avgöra om och på vilken nivå ett hjälpmedel kan användas av en person med afasi. Det är dock inte möjligt att dra en generaliserbar slutsats utifrån denna studies resultat då urvalet var begränsat. / Individuals with aphasia often suffer from their language difficulties and experience them as a serious problem. When the ability to communicate effectively through spoken language is insufficient, an Augmentative and Alternative Communication (AAC) may be required. This allows the person, in addition to speech, to communicate with for example pictures, gestures or body language. The procedure for choosing a suitable AAC is complicated, sometimes an aid that doesn’t suit the needs of the individual is provided by speech-language pathologists and sometimes an aid isn’t provided at all. In order to develop and improve the ability to determine if and what aids should be used, Garrett and Lasker developed the assessment tool The Multimodal Communication Screening Test for Individuals with Aphasia (MCST-A). The main purpose of this study was to translate MCST-A into Swedish. The study was divided into three parts; 1) translation and adaptation of MCST-A to Swedish, 2) testing the translation on persons without aphasia, and 3) a first test on persons with moderate to severe chronic aphasia, where their results on MCST-A were compared with an estimate of their ability to communicate with AAC in daily life. The translation and adaptation led to a working version in Swedish. The results from the persons with aphasia is in line with previous research, where the results on MCST-A reflects the estimated ability to communicate with AAC in their daily lives. Thus, MCST-A can be a useful tool to determine whether if and on what level aids can be used by a person with aphasia. However, it’s not possible to draw a generalizable conclusion based on the results of this study as the sample was small.