In Sweden surgical treatment of vocal fold lesions in children is fairly uncommon. At Falun hospital they have adapted a more generous attitude towards phonosurgery of children’s vocal folds. The purpose of the present study was to evaluate surgical treatment of organic vocal fold lesions in children and to assess the phonosurgical patient utility. The study was carried out at the Ear-, Nose- and Throat clinic, Falun hospital, Sweden. Based on case sheets, data was collected regarding the different vocal fold lesions that were surgically treated. The most frequent vocal fold abnormalities were vocal fold nodules, vocal fold cysts and sulcus/vergeture. Further on, assessment of pre- and postoperative voice recordings and stroboscopic examinations were carried out. The general tendency was that vocal fold closure and mucosal wave was estimated as normal or less abnormal following surgery in most patients. Postoperatively, hoarseness, breathiness and roughness were estimated to be significantly lower. For hyperfunction, only a tendency to lower occurrence was observed. The estimation of high pitch was similar pre- and postoperatively. A mail questionnaire showed that most patients/parents estimated a high degree of perceived voice related problems preoperatively. Most patients rated their own vocal function at the time of the study as highly functional. The majority were satisfied with the choice of undergoing surgical treatment. The conclusion was that surgical treatment may be a good option in organic vocal fold lesions in children. / I Sverige är kirurgisk behandling vid stämbandsförändringar hos barn relativt ovanligt. Vid Falu lasarett har man en generösare inställning till fonokirurgi av barns stämband. Syftet med föreliggande studie var att utvärdera kirurgisk behandling vid organiska stämbandsförändringar hos barn för att bedöma vilket värde fonokirurgi har för patienten. Studien genomfördes vid Öron-, Näs- och Halskliniken, Falu lasarett. Journaluppgifter inhämtades angående vilka olika stämbandsförändringar som åtgärdats kirurgiskt. De vanligast förekommande stämbandsförändringarna var knottror, cystor samt sulcus/vergeture. Vidare genomfördes bedömning av pre- och postoperativa röstinspelningar och stroboskopiska undersökningar. Den generella tendensen var att stämbandsslutning och slemhinnevåg i större utsträckning skattades normal eller mindre avvikande efter operation i jämförelse med före operation. Förekomst av röstparametrarna heshet, läckage och skrovlighet bedömdes vara signifikant lägre efter kirurgi. För press kunde endast tendens till lägre förekomst observeras medan det generellt höga röstläget skattades lika före och efter operation. Genom en enkät framkom att flertalet patienter/patienters målsmän skattade förhållandevis höga värden av upplevda röstbesvär före operation. Flertalet skattade höga värden angående hur väl rösten fungerade vid studiens genomförande. Majoriteten var nöjd med valet att genomgå operation. Slutsatsen var att kirurgisk behandling kan vara ett bra behandlingsalternativ vid organiska stämbandsförändringar hos barn.

Lip force has been found to affect the ability to achieve satisfying speech production and swallowing. A normative value for lip force in adults has been measured to 15 Newton (N). Corresponding value for children measured with Lip Force Meter 100 (LF100) does not exist. In the current study lip force was measured in children between the ages of five and ten years. The aim of the study was to obtain normative values for children with typical development in separate age groups. Production of syllable with initial bilabial plosive was further calculated to see if any correlation between lip force and syllable production existed. An examination of learning effect in repeated measures was also executed. The age group 5:0-5:11 only included four participants. This age group was therefore not included in the statistical measurements. The common mean for lip force in all children was 14.98 N. The mean for each age group was 12.75 N for 5:0-5:11 year olds, 14.69 N for 6:0-6:11, 16.93 N for 7:0-7:11, 14.97 N for 8:0-8:11 and 14.14 N for the age group 9:0-9:11 years. In the current study no significant differences in lip force was found between age groups. The common mean for syllable production in all children was 5.50 syllables/second. A significant difference between the ages six and seven year olds as well as six and nine year olds was found, where the older age groups showed higher values. No significant correlation was found between lip force and syllable production. Analysis of the learning effect over three lip force measurements showed tendencies for increased lip force at the last measure. The difference was not significant. In the present study no statistical measurements for gender differences were executed for each separate age group due to small numbers. Measurements in age group 6:0-9:11 showed tendencies for higher values of both lip force and syllable production for girls. These differences were not significant.

The present study deals with task-oriented conversations between a person with hearing loss and a relative or friend. The purpose was to investigate how the participants in the task-oriented context co-construct understanding, and to focus on different kind of repair strategies that the participants may use to make the hearing loss relevant in the conversation. The method used was Conversation Analysis (CA). The material consisted of eight videotaped task-oriented conversations between a person with hearing loss and their significant other. Altogether eight persons participated in the study – four of them had a hearing loss and the other four had normal hearing. The essay also presents a summary of previous research on communication involving persons with hearing loss. The occurrence and usage of repair strategies was brought to focus as this was of particular interest for this study. It was revealed that quantitative measures of these phenomena previously have been the most commonly used method. The analysis demonstrated that the participants used several different types of repair initiatives during the studied sequences. The categorization was based upon these repair initiatives. The different initiatives were primarily classified according to the manner in whish they specified the nature of the repairable. The study pointed out that the underlying phenomena that were addressed in these sequences were of a complex and various nature. It was proposed that this might demonstrate a need to complement the approaches made earlier in this area with a more qualitative one. / Föreliggande studie behandlar uppgiftsorienterad interaktion mellan en person med hörselnedsättning och dennes anhörig eller vän. Syftet var att undersöka hur deltagarna i den uppgiftsorienterade kontexten samkonstruerar förståelse, och att fokusera på olika reparationssekvenser som deltagarna eventuellt använder för att göra hörselnedsättningen relevant för samtalet. Arbetsmetoden omfattade samtalsanalys i bemärkelsen Conversation Analysis (CA). Materialet bestod av åtta videoinspelningar av uppgiftsorienterade samtal mellan person med hörselnedsättning och anhörig. I studien deltog sammanlagt åtta personer, varav fyra hade hörselnedsättning och fyra var normalhörande. I uppsatsen presenteras även en sammanfattning av tidigare forskning kring kommunikation hos personer med hörselnedsättning. Fokus lades på studier om förekomsten och användandet av reparationsstrategier eftersom dessa var av särskilt intresse för studien. Det visade sig att mer kvantitativa mätmetoder av dessa fenomen tidigare varit det vanligaste tillvägagångssättet. Genom analys av samtalen framkom att deltagarna under aktuella reparationssekvenser använde sig av flera olika typer av reparationsinitiativ. Kategoriseringen i analysen utgick från dessa reparationsinitiativ. Initiativen indelades främst utifrån vilket sätt de preciserade vad som behövde repareras. I studien framkom att de bakomliggande fenomenen som adresserades i dessa reparationer var av komplex och varierande natur. Det föreslogs att detta demonstrerar ett behov av att kunna komplettera de metoder som tidigare använts inom detta forskningsområde med en ett mer kvalitativt synsätt.

I föreliggande studie undersöktes kommunikativa resurser i samtal mellan tre personer med afasi och deras respektive logoped/anhörig. Syftet var att identifiera och analysera resurser som samtalsdeltagarna gemensamt använde för att uppnå intersubjektivitet. Vidare undersöktes om det, utifrån vem personen med afasi samtalade med, fanns någon inverkan på hur de kommunikativa resurserna användes. Sex dyader spelades in och samtalsanalys användes för att studera materialet. Samtalsämnen valdes fritt av samtalsdeltagarna. Analysen resulterade i identi¬fie¬ring av tre bevarade resurser hos personerna med afasi; upprepningar, gester och skratt. Det gemensamma för dessa resurser var; att de förekom i den naturliga sekventialiteten i samtalet, att deras kommunikativa funktioner uppstod i samarbetet mellan samtalsdeltagarna och att de bidrog till intersubjektiviteten. Resurserna visade även på en social kompetens hos deltagarna med afasi som ofta döljs av de språkliga hindren. Då de kommunikativa resurserna fick liknande funktioner i de olika dyaderna, är resultatet troligen generaliserbart till annan interaktion där personer med afasi deltar. Resursernas kommunikativa funktioner föreföll inte bero på vem samtalspartnern var. Slutsatsen var att språklig kompetens hos personer med afasi framför allt bör ses ur ett inter¬aktivt perspektiv och att ett sådant förhållningssätt är önskvärt i logopediskt behandlingsarbete. / Analysis of Talk-in-Interaction involving People with Aphasia and Speech and Language Pathologists/Spouses: The Use of Communicative Resources in Collaboration toward Intersubjectivity. In the present study, communicative resources in conversations involving three persons with aphasia and their speech and language pathologists/spouses were investigated. The main purpose was to identify and analyse collaboratively used resources for achieving intersubjectivity. In addition, possible changes in the use of the communicative resources depending on conversational partner were investigated. The conversations of six dyads were recorded and analysed. Conversational topics were chosen by the participants. Through the analysis three preserved resources for participants with aphasia could be identified; repetitions, gestures and laughter. All resources occurred within the natural sequentiality of the conversation, their communicative functions emerged in collaboration of the participants and contributed to intersubjectivity. The social competence of the persons with aphasia, often concealed by the language impairment, was also revealed. The results may possibly be generalised to other communicative activities where persons with aphasia participate, since similar communicative functions were achieved through the same resources in different dyads. The functions of the resources were not determined by conversational partner. To conclude, it may be argued that linguistic competence of persons with aphasia should mainly be considered in an interactive perspective and that this view is preferred in language therapy.

Skrivning är en biomekaniskt invecklad process som kräver en viss nivå av såväl motorisksom kognitiv förmåga. Forskning om Alzheimers sjukdom tyder på att nedsättningar i flerakognitiva domäner förekommer innan den kliniska diagnosen ställs. Det finns även forskningsom tyder på att ett innehållsrikt skriftspråk i unga år minskar risken för demensutveckling påäldre dagar. För att studera om mått från texter kunde predicera demens på ett tidigt stadiumanalyserades 141 skriftliga bildbeskrivningar insamlade inom ramen för rutinmässigaminnesutredningar vid Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge. Deltagarna delades in itre grupper utifrån diagnos (minnesutredning, lindrig kognitiv svikt och demens).Utgångspunkt för studien var de fyra textmåtten: idétäthet, verbtäthet, läsbarhetsindex (LIX)och T-enheter. Då texterna i de flesta fall var skrivna av personer med kognitiv nedsättninghar måtten varit tvungna att modifieras och särskilda instruktioner för bedömning av texternahar utformats. Resultaten tyder på att skriftliga bildbeskrivningar utförda av individer meddemens innehåller färre totalt antal ord än de skrivna av individer diagnostiserade medlindrig kognitiv svikt eller mindre svårigheter än så. De innehåller även färre propositioner,verb, långa ord, T-enheter, ord per T-enhet, har en kortare meningslängd samt har i snitt ettlägre LIX-värde. En logistisk regressionsanalys visade att demens (kontra minnesutredningarmed subjektiva besvär) predicerades signifikant (p < 0.01) av antalet verb samt av LIXvärdet.Totalt 85 % av fallen klassificerades korrekt. / Writing is a biomechanically complex process which demands a certain level of motor aswell as cognitive ability. Research concerning Alzheimer’s disease shows that impairmentsin multiple cognitive domains are notable before a clinical diagnosis can be made. There isalso research which indicates that written language ability in early life predicts the risk ofdementia in old age. The purpose of this study was to analyze whether measures derivedfrom narrative writing could predict dementia cross-sectionally. The material was 141 writtenpicture descriptions collected during routine investigations of cognitive disorders at theMemory Clinic, Karolinska University Hospital, Stockholm. The participants were classifiedinto three groups based on their diagnosis (subjective memory complaints, mild cognitiveimpairment and dementia). This study was based essentially on the four text measures: ideadensity, verb density, index of readability (LIX) and T-unit. As most of the texts were writtenby participants with some degree of cognitive decline the measures had to be modified tosome extent and detailed scoring protocols were worked out. The results indicate that writtenpicture descriptions made by individuals with dementia contained fewer words than thosewritten by individuals diagnosed with mild cognitive impairment or subjective cognitivecomplaints. They also contained fewer propositions, verbs, long words, T-units, words per Tunit,had a shorter mean sentence length and had a lower average LIX-value. A logisticregression analysis showed that cases of dementia, as opposed to subjective cognitivecomplaints, were significally predicted (p < 0.01) by the number of verbs and also by theLIX-value. Overall, 85 % of the cases were correctly classified.

Phonological awareness is the ability to recognise, identify and manipulate components in words. Phonological awareness is an important part of the early literacy learning, although researchers disagree on how the connection arises. In the United Kingdom, synthetic phonics is a recommended way to teach literacy and the Jolly Phonics is a common approach within this method. In Sweden, mostly synthetic but also analytic methods are used for literacy teaching. The PhonicStick is developed as a communication device for impaired people and is based on the Jolly Phonics. In this study, the PhonicStick was being tested on children aged 5 and 6 years in mainstream pre-school classes to evaluate the use of it and its use for improvement of phonological awareness. The participating children were randomly divided into a test and a control group. All children were pre- and post-tested to analyse the possible improvement of parts of the phonological awareness. The test group went through three PhonicStick sessions, including different games and tests. The results from the pre- and post-tests of phonological awareness showed no significant differences between the test and control group. However, four out of five PhonicStick tests showed a significant improvement between session 1 and session 3. This shows that the children in the study were able to handle the PhonicStick after only three sessions, including remembering phonics the without visual information and producing words including two or three phonics. / Fonologisk medvetenhet är förmågan att känna igen, identifiera och manipulera komponenter i ord. Fonologisk medvetenhet är en viktig del av den tidiga läsinlärningen även om forskarna är oeniga om hur sambandet uppstår. I Storbritannien är Synthetic Phonics en rekommenderad metod vid läs- och skrivinlärning och Jolly Phonics är en vanlig strategi inom denna metod. I Sverige används framför allt syntetiska men även analytiska metoder vid läs- och skrivundervisning. The PhonicStick är utvecklad som ett kommunikationshjälpmedel för personer med funktionsnedsättning och baseras på Jolly Phonics. I den här studien testades the PhonicStick på 5- och 6-åriga barn i vanliga förskoleklasser för att utvärdera användningen av den och dess användning för förbättring av den fonologiska medvetenheten. De deltagande barnen delades slumpmässigt in i en test- och en kontrollgrupp. Alla barn pre- och posttestades för analys av eventuella förbättringar i delar av den fonologiska medvetenheten. Testgruppen genomgick tre PhonicStick-tillfällen som inkluderade olika lekar och tester. Resultaten från pre- och posttesten av fonologisk medvetenhet visade inte några signifikanta skillnader mellan test- och kontrollgruppen. Fyra av fem PhonicStick-tester visade dock en signifikant förbättring mellan tillfälle 1 och tillfälle 3. Detta visar att barnen i studien kunde hantera the PhonicStick efter bara tre tillfällen, genom att komma ihåg fonem utan visuell information och att producera ord med två eller tre fonem.

Idag växer var femte barn i Sverige upp med fler än ett språk i sin vardag. Flerspråkiga barn följer samma steg i sin språkutveckling som barn som växer upp med endast ett språk. Deras språkutveckling har dock några särskilda egenskaper, som kan te sig som avvikelser när man bedömer barnets språk med de aktuella tester i grammatik, ordförråd, fonologi, som oftast är normerade för enspråkiga barn. Det är mycket svårt att urskilja en typisk flerspråkig utveckling från en språkstörning med dagens kunskap och material. Denna studie har för syfte att undersöka barnets narrativa förmåga, med fokus på makrostrukturen i berättelsen, och undersöka om det föreligger en skillnad mellan enspråkiga och flerspråkiga barn, samt hur de flerspråkiga barnen presterar på sitt starkaste respektive svagaste språk. För detta ändamål har vi samlat in och jämfört berättelser hos 21 enspråkiga och 21 tvåspråkiga barn födda 2005 och 2006 (medelålder 6 år och 9 månader), med franska och/eller svenska som modersmål, både i Sverige och i Frankrike. Barnen har fått i uppgift att berätta två olika sagor, utifrån två bildserier med tydlig och identisk makrostruktur. Både bildsekvenserna och bedömningsmaterialet har utvecklats inom projektet Bi-SLI (Cost Action IS0804). Berättelserna har sedan analyserats och poängsatts utifrån makrostrukturen. Huvudresultatet visar att det inte finns någon signifikant skillnad mellan enspråkiga och flerspråkiga barns prestationer i vår studie (medelvärde 9,24p för de enspråkiga och 9,40p för de flerspråkiga, av 17p möjliga). Vårt resultat visar också att de flerspråkiga barnen presterar lika bra på båda sina språk, oavsett om ena språket är starkare än det andra (identiska medelvärden på 9,40p för både det svagaste och det starkaste språket). Dessa resultat tyder på att berättelsens makrostruktur kan vara en pålitlig markör för avvikande språkutveckling, oavsett om barnet har ett eller flera språk. Det innebär också att det kan räcka med att testa barnet enbart på ett av sina språk för att få en pålitlig uppfattning av hens narrativa förmåga. / In Sweden today one in five children grow up with more than one language in their environment. Multilingual children follow the same stages of language development as children who grow up speaking just one language. This language development of multilingual children however, has a set of distinctive characteristics that could be misinterpreted as anomalies when the available grammar, vocabulary and phonology tests created for monolingual children are used. It is very difficult to distinguish a typical multilingual development from a speech impairment, given today’s knowledge and material. The present study aims to look at children’s narrative abilities using a story’s macrostructure, and examine the possible differences between monolingual and multilingual children, as well as how the multilingual children perform in both their stronger and their weaker languages. To this end we have collated and compared narratives from 21 monolingual and 21 multilingual children born 2005 and 2006 (average age 6yrs 9months), with French and/or Swedish as their mother tongue, both in Sweden and France. The children were given the task of telling two different stories from two separate picture cards with clear and identical macrostructures. Both picture stories and assessment forms were developed within the Bi-SLI project (Cost Action IS0804). The stories were then analysed and scored based on their macrostructure.The main results showed that no significant difference was found between monolingual and multilingual children’s performance in our study (an average of 9,24p for the monolingual and9.40p for the multilingual children, out of 17 possible points). Our results also showed that the multilingual children performed equally well in either of their languages, even if one language was stronger than the other (identical average marks of 9,40 for both the weaker and the stronger language). These results indicate that a narrative’s macrostructure can be a reliable indicator for an anomalous language development, regardless whether the child has one or several languages. The results also show that it may be enough to test a child solely on one of his or her languages to obtain a reliable indication of their narrative abilities.

I dagens globaliserade samhälle blir det allt vanligare att barn växer upp med fler än ett språk i sin omgivning. Det kräver en ökad kunskap om flerspråkighet och vad som särskiljer flerspråkiga barn från enspråkiga barn. Då de mätinstrument som idag används i Sverige för att utröna om ett barn har en språkstörning endast är utformade för enspråkiga barn riskerar flerspråkiga barn att över- eller underdiagnostiseras. För att råda bot på den problematik som uppkommit i samband med diagnostisering av flerspråkiga barn och språkstörning har ett europeiskt forskningsnätverk bildats, kallat COST Action IS0804. Syftet med nätverket är att kartlägga SLI (specific language impairment) hos flerspråkiga barn genom att koordinera forskning inom lingvistisk och kognitiv förmåga över ett stort antal länder. Denna studie syftar till att samla in och analysera referensdata för enspråkigt svensktalande barn med typisk språkutveckling, samt jämföra resultatet med referensdata från andra grupper som använt samma material i Sverige på flerspråkiga barn i jämförlig ålder. Det övergripande syftet är att referensdatan på sikt kan användas för att öka kunskapen om skillnader och likheter mellan en- och tvåspråkiga barn med målet att differentiera dessa från flerspåkiga barn med SLI genom COST projektet. Då tidigare studier i Sverige endast använt materialet till att studera berättande, syftar denna studie även till att samla in referensdata för både berättande och återberättande. Deltagarna är fjorton barn mellan 5:6 och 7:5 år som fått berätta och återberätta kring fyra bildberättelser samt besvara ett antal förståelsefrågor till varje bildberättelse. Resultatet visar att det finns tydliga skillnader mellan hur barnen presterar på berättande och på återberättande, vilket är intressant då narrativerna eliciterades med bildsekvenser som är makrostrukturellt lika. Dessa skillnader manifesteras både beträffande makrostrukturen i form av story grammar poäng, då återberättande både ger högre min - och maxpoäng samt total poäng överlag, och på mikrostrukturen då återberättande ger något längre och mer varierade texter än berättande. Vid en jämförelse av resultaten vid berättande från tidigare studier inom COST som studerat flerspråkiga barn i Sverige föreligger en mikrostrukturell skillnad, då de enspråkiga deltagarna i denna studie producerar något längre texter på svenska än de flerspråkiga barnen i samma ålder. Denna skillnad verkar dock inte ha någon makrostrukturell påverkan då antalet story grammar poäng på deltagarnas narrativer är relativt likvärdig över de olika studierna. Resultatet stödjer tidigare forskning som påvisat att den narrativa makrostrukturen är språkligt obunden. Mer forskning kring skillnader i narrativförmåga mellan barn med och utan språkstörning behövs dock innan det går att dra mer långtgående slutsatser om makrostruktur som klinisk markör för språkstörning hos flerspråkiga barn. / As society today is becoming more and more globalized, the number of children growing up with several languages is ever increasing. This calls for better and deeper knowledge of bilingualism in general and for a better understanding of developmental language differences between bilingual and monolingual children in particular. However, methods for assessing whether a bilingual child suffers from language impairment are developed and standardized for monolingual children only, and there is a rising need for tools that can reliably assess bilingual children. To meet this need, a European research network (COST Action IS0804) has been established, with the aim to map specific language impairment in bilingual children by coordinating research on linguistic and cognitive skills across 30 countries. Within this network, a new multilingual assessment tool for narratives has been developed. The aim of the present study is to collect and analyze narratives by Swedish monolingual children with typical language development with this assessment tool and compare their results with data from recent studies of Swedish bilingual children of a comparable age. The long-term objective is for the results to be used to increase our knowledge about similarities and differences between monolingual and bilingual children with and without language impairment through the COST network. Since previous narrative studies in Sweden have only used the tool for telling, the aim of the present study has been to collect data on both telling and retelling. Participants were fourteen children between 5;6 and 7;6 years. Narratives were elicited with the help of four parallel sets of stimulus pictures; two for which the participants were instructed to tell a story, and two for which the task was to retell after listening to a model story. Participants also answered a number of comprehension questions after each story. Narratives were analysed for macrostructure and microstructure. The results show some pronounced differences between how the participants performed in telling and retelling, which is noteworthy since the stimulus materials were parallel in macrostructure. Differences between telling and retelling manifested themselves in macrostructure in terms of story grammar points, with higher minimum and maximum points for retelling, and on some (but not all) microstructural measures, with longer and lexically more varied texts in retelling than telling. Comparing the results to previous studies on age-matched bilingual Swedish children of similar socio-economic status using the same assessment tool, monolinguals and bilinguals differed slightly: The monolingual participants in the present study produced longer texts in Swedish than their bilingual peers. This difference in microstructure did however not have any impact at the macrostructural level, where monolinguals and bilinguals in the previous studies scored fairly similar. These results underpin findings of earlier research which have shown that narrative macrostructure is largely languageindependent and may thus be a more appropriate measure of narrative ability in bilingual children than language-dependent microstructural measures. However, more research is necessary before any far-reaching conclusions can be drawn as to whether macrostructure can be used as a clinical marker for specific language impairment in bilingual children.

Benämningsförmågan av verb och substantiv kan påverkas på skilda sätt vid neurologisk skada eller sjukdom och idag finns inget normerat verbbenämningstest på svenska. Syftet med föreliggande studie var att översätta och ta fram normvärden för friska vuxna personer på Action Naming Test (ANT), samt att undersöka huruvida ålder, kön, utbildnings- och kognitionsnivå påverkar resultaten. Målorden i ANT översattes från engelska till svenska genom omvänd översättning och 120 personer i åldrarna 20-83 år testades med detta. För möjlighet att undersöka inverkande faktorer på resultaten samlades information om utbildningsnivå in och deltagarna testades även med Irregularly Spelled Words (ISW) och Wechsler Intelligence Scale for Children-III (WISC-III) Blockmönster. Resultaten visade att ålder, utbildning och kognition hade en inverkan på hur friska vuxna personer presterade på ANT. Yngre deltagare presterade signifikant bättre, liksom deltagare med hög utbildnings- och kognitionsnivå. Hänsyn bör tas till att anpassningar till svenska språket inte är fullständigt utförda, men då resultaten har ett stort underlag kan de ändå användas som normvärden vid testning av verbbenämningsförmåga hos personer med neurologisk skada eller sjukdom. / In case of brain damage the naming ability of verbs and nouns can be differently affected. Since there is no test of verb naming available in Swedish, the aim of this study was to translate and establish normative data for Action Naming Test (ANT). Further, the intention was to compare the results with respect to age, gender, educational and cognitive level. The words in ANT were translated from English to Swedish through back translation and 120 healthy participants, aged 20-83 years, were tested. To be able to study factors possible influence on the results, information about education was also collected and the participants were tested with Irregularly Spelled Words (ISW) and Wechsler Intelligence Scale for Children-III (WISC-III) Block Design. The result showed that age, education and cognition had a significant influence on the ANT results. Young participants performed better, as well as participants with high educational and cognitive level. Considerations should be taken that the adaptations to the Swedish language are incompletely, but since the result is based on a large sample it can be used to test verb naming in patients with brain damage.

The PhonicStick is a joystick which has been developed as a communicative device to be used by people with severe physical disabilities. During the developmental phase the possibility of using this device in order to train the phonological awareness of 6 – 8 year old children was examined. The studies conducted did not show any statistical difference in phonological awareness when this was tested with current tests after the children had trained with the PhonicStick. One explanation for this could be that the children had already begun to read and write in school. Therefore, a part of the present study was aimed at investigating if a difference in results on the norm referenced tests could be obtained if the children were 4-5 years old instead of 6-8. Parts of a norm referenced test for phonological awareness and an adapted test material for the PhonicStick were used for this evaluation. The 10 examined children were equally divided into a test and a control group.In addition, a meta study was performed, where all the studies relevant to phonological awareness and the PhonicStick were evaluated. Data from these studies were summarized, and processed statistically. Only two statistically significant (p<0.05) differences could be shown after the training with the PhonicStick: both the test group and the control group obtained better results in the posttest in the test of “phoneme identification” and the test group performed better at the test “word production” then the control group. A possible interpretation of the results could be that there might be an intuitive phonological awareness that can not be tested with the current tests for phonological awareness. / The PhonicStick är en joystick som utvecklas med avsikt att bli ett kommunikationshjälpmedel att användas för människor med grava fysiska funktionsnedsättningar. Under utvecklingsarbetet undersöktes om det även kunde användas för att träna fonologisk medvetenhet hos 6-8-åringar. Undersökningarna visade inte någon statistisk skillnad i fonologisk medvetenhet när detta undersöktes med gängse normerade tester efter träning med the PhonicStick. En förklaring kunde vara att dessa barn redan tränats i att läsa och skriva i skolan. Därför undersöktes i en delstudie i detta arbete om en skillnad i resultat på de normerade testen kunde hittas om barnen var 4-5-år istället för 6-8. Delar av ett normerat test för fonologisk medvetenhet och ett bearbetat testmaterial för the PhonicStick användes vid utvärderingen. De 10 undersökta barnen var jämt fördelade på testgrupp och kontrollgrupp. Dessutom utfördes en metastudie, i vilken alla inom området fonologisk medvetenhet relevanta studier med the PhonicStick utvärderades. Data från dessa studier sammanfattades och bearbetades statistiskt. Endast två skillnader kunde med statistiskt säkerhet (p<0,05) visas efter träning med the PhonicStick: både testgruppen och kontrollgruppen var bättre på posttestet i deltestet ”fonemidentifiering” och testgruppen presterade bättre på deltestet ”ordproduktion” än vad kontrollgruppen gjorde. En möjlig tolkning av resultaten kan vara att det kan finnas en intuitiv fonologisk medvetenhet som inte kan testas med gängse test för fonologisk medvetenhet.