Äldreriktat tal avser kommunikationsanpassningar gentemot äldre liknande de som görs till små barn. Anpassningarna sker inom flera språkliga domäner och är en del av äldres kommunikativa miljö. Ämnet är relativt outforskat och få eller inga studier har gjorts i Sverige. Föreliggande studies syfte var att undersöka eventuell förekomst av äldreriktat tal, samt beskriva dess karakteristika då personal på olika typer av boenden för äldre samtalar med en äldre. Deltagare är fem personer som arbetar på olika former av boenden för äldre. Samtal mellan personal och äldre samt samtal mellan personal och en kollega spelades in och grovtranskriberades. Inspelningarna klipptes till filer utifrån varje analys syfte. Arbetet antog en datadriven ansats och data studerades utifrån tidigare forskning kring äldreriktat och barnriktat tal. I föreliggande studie påvisades att deltagande personal på boende för äldre, i varierande grad, anpassade sin kommunikation inom flera språkliga domäner. Anpassningarna förekom huvudsakligen inom den prosodiska domänen men förekom i viss utsträckning även inom den grammatiska. Anpassningar inom den pragmatiska domänen påvisades till viss del medan anpassningar inom den semantiska domänen ej förekom. Tendenser till talanpassningar förekom hos majoriteten av deltagarna. Följande tillägg av delaspekter till äldreriktat tal föreslås; upprepat användande av namn, mindre samtidigt tal och färre tvekfenomen. / The term elderspeak refers to the adjustments of communication towards elderly people which are similar to those made towards young children. The adjustments are made within several language domains, and are a part of the communicative environment of the elders. The subject is relatively uninvestigated, and few, if any, studies have been conducted on the subject in Sweden. Thus the aim of the present study was to investigate the possible occurrence of elderspeak, and to describe its characteristics. The present study is based upon five participants working at different forms of geriatric institutions. Conversations between a caregiver and a resident and conversations between a caregiver and a colleague were recorded and broadly transcribed. The recordings were cut into separate files according to the purpose of respective analysis. The study was carried out with a data-driven perspective and previously established aspects of elderspeak and child directed speech was searched for. The present study established that caregivers to a varying extent adjusted their communication within several language domains. The adjustments mainly took place within the prosodic domain but they also took place within the grammatical domain. Adjustments within the pragmatic domain were found to some extent, but no adjustments within the semantic domain were found. Tendencies to adjustments of the speech were present in the majority of the participants. The present study suggests the following additions to the aspects of the elderspeak phenomenon; frequent use of name, less hesitation phenomena and less frequent simultaneous speech.

The present project is a first step towards a new Swedish assessment tool to examine phonological ability in preschool-aged children. The work consisted of developing a word list with words that was considered to reveal a child’s phonological ability and to try out the word list on pre-school children. The reason was to make sure that the words existed in the vocabulary of the children in the chosen ages. A word list consisting of 109 words, which convey relevant phonological information, was created. Every phoneme in the Swedish language is represented at least twice in initial, medial and final word position. The majority of the consonant clusters, which are allowed in the Swedish language, are included. Also words consisting of three or more syllables, words consisting of an initial unstressed syllable and both of the tonal word accents used in the Swedish language, are included in the wordlist. The 85 children who participated in the present study was 3;0-5;11 years old and their task was to name the pictures of the material. The children were divided into six half-yearly intervals. The result showed that the children’s ability to name the pictures was improved with increased age. The children in the youngest interval (3;0-3;5) named a mean of 92 pictures correctly, while children in the oldest interval (5;6-5;11) named a mean of 107 picture. The authors decided that words which were produced by at least 80% of the children in an interval were judged to be appropriate for the current age. Consequently, 79 of the 109 words were judged to be appropriate for children in interval 1. Among these 79 words, there are words which represent the majority of the phonological aspects that a phonological assessment tool should comprise. / Föreliggande uppsatsarbete utgör ett första steg i utformandet av ett nytt svenskt bedömningsmaterial för fonologisk förmåga hos barn i förskoleåldern. Arbetet bestod av att välja ut ord som kan anses ringa in ett barns fonologiska förmåga samt att testa dessa på barn i förskoleåldern, för att säkerställa att orden finns i det aktiva ordförrådet hos barn i aktuella åldrar. En ordlista bestående av 109 ord, som bär på relevant fonologisk information, skapades. Samtliga svenska fonem finns representerade minst två gånger i initial, medial och final ordposition. Dessutom ingår majoriteten av konsonantförbindelser, som är tillåtna enligt svensk fonotax, i de utvalda orden. Även ord med tre eller fler stavelser, ord innehållande pretonisk stavelse samt svenska språkets båda tonaccenter är representerade. Orden illustrerades med bilder från Boardmaker. De 85 barnen som deltog i studien var 3;0-5;11år och fick benämna samtliga bilder i materialet. Barnen delades in i sex halvårsintervall. Resultaten visade att barnens förmåga att benämna bilderna förbättrades med stigande ålder. Medelvärdet för antalet korrekt benämnda bilder för barnen i det yngsta åldersintervallet (3;0-3;5 år) var 92, medan motsvarade siffra för de äldsta barnen (5;6-5;11år) var 107. Författarna beslutade att ord som minst 80% av barnen i ett åldersintervall producerade, kunde anses som användbara i ett test för barn i den aktuella åldern. Därmed ansågs 79 av de 109 orden som användbara från och med åldersintervall 1. Bland de 79 orden finns ord som representerar majoriteten av de fonologiska aspekter som ett fonologiskt bedömningsmaterial bör förmedla.

Previous research has shown that children with multiple disabilities have been able to learn to make choices. Practising choice making is a good way to introduce an intervention using Alternative and Augmentative Communication (AAC). Choice making with objects should then be trainded before choice making with pictures. The present study is a single subject experimental design and was accomplished at a center for children with disabilities in Tanzania during 12 weeks. The primary purpose was to examine if the number of choices made by two boys with cerebral palsy increased after communicationintervention with objects and pictures. The participants were trained to make choices over two intervention phases and the staff were given lectures on two occasions and through tuitions. The number of choices made by the participants as well as the choices offered by the staff, were measured continuously at predetermined activities. The results show that the number of choices with objects and pictures increased in both participants. It was also observed that the interaction between the children and the staff increased. Aspects that are discussed are whether the staff’s ability to offer choices affects the result and that the factors which separate what a “none-choice” is could be defined more clearly.

Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) är en gruppbehandling för personer med afasi. Tidigare forskning kring CIAT har ansetts otillräcklig gällande dess långsiktiga effekt, dess effekt vid lindrig afasi och dess effekt på kommunikativ delaktighet. Föreliggande studie är en multipel fallstudie som syftar till att undersöka CIAT:s kort- och långsiktiga effekt på språk och kommunikation vid lindrig afasi. Fyra personer med kronisk afasi deltog i CIAT under två veckor. Språkfunktioner och funktionell kommunikation bedömdes före behandling (T1), efter behandling (T2) och vid uppföljning efter 3 månader (T3). Bedömningarna kompletterades av intervjuer med deltagarna och deras närstående. Vid T2 visade samtliga behandlingsdeltagare övervägande förbättrade språkliga funktioner. Vidare skattade 4/4 deltagare och samtliga närstående en förbättring av funktionell kommunikation. Vid T3 var förbättringen övervägande stabil. Skillnader i poängförbättring mellan bedömningarna antydde en behandlingseffekt, vilket stöddes av analys med teckentest. Resultat från intervjuer gav stöd för de förbättrade resultaten och kan anses öka den ekologiska validiteten. Resultaten tyder på att CIAT kan ha en kort- och långsiktig effekt på språk och kommunikation vid lindrig grad av afasi. Föreliggande studie indikerar därmed att CIAT kan vara gynnsamt för denna patientgrupp. Vidare analys krävs dock för att utesluta en effekt av upprepad testning. Med hänsyn till antalet personer som drabbas av afasi varje år och de betydande psykosociala konsekvenser afasi kan innebära bör framtida forskning utreda ytterligare hur behandling kan förbättra såväl språkliga funktioner som kommunikativ delaktighet i vardagen. / Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) is a group therapy for people with aphasia. The therapy’s effectiveness, its effect in milder aphasia and its long-term effect has not been thoroughly investigated in previous studies. This multiple case study aims to assess short- and long-term effect of CIAT on language functions and functional communication in mild aphasia. Four people with chronic aphasia received CIAT over two weeks. Language functions and functional communication was assessed prior therapy (T1), after therapy (T2) and at a 3 month follow-up (T3). In addition to assessments, interviews with participants and their family members were conducted. At T2 all participants showed mainly improved language functions. In addition, 4/4 participants and all family members rated an improvement of functional communication. Results were mainly stable at T3. Differences in improvement when comparing assessments indicated a treatment effect, which was supported by analysis with a sign test. Results from interviews supported the improved results on language tests and could be regarded as increasing the ecological validity. Results indicate a positive and lasting effect on language and communication in milder aphasia. The present study thus suggests that CIAT could be beneficial to this patient group. However, further analyses are required to rule out the possibility of a practice effect. Considering the number of people with aphasia and the psychosocial impact of aphasia, future research should further investigate how therapy could improve linguistic ability as well as communicative participation.

Det övergripande syftet med denna studie var att öka kunskapen om hur små barn med Cerebral Pares (CP) deltar, kommunicerar och interagerar med sina vardagliga samtalspartners på förskolan. I studien deltog två små pojkar (2;4 och 4;3 år) med grav CP (GMFCS 5) med lite/inget talat språk. De filmades på förskolan i olika vardagliga aktiviteter tillsammans med de andra barnen och personalen. Vid analysen studerades pojkarnas samlade kommunikativa resurser och återkommande mönster i samtalen på ett detaljerat plan med hjälp av Conversation Analysis (CA). Analysen visade att samtalspartnern hade en viktig roll för att underlätta i samtalet genom att tolka och tillskriva pojkarnas bidrag betydelse. När pojkarna använde en kombination av flera kommunikativa resurser föreföll det vara lättare för samtalspartnern att tillskriva bidragen betydelse. Vilken betydelse som tillskrevs kunde bland annat påverkas av hur barnens bidrag producerades, vilken aktivitet deltagarna var involverade i, eller vilken kunskap samtalspartnern hade om pojkarna sedan tidigare. Det framkom också att pojkarnas oförmåga att sitta självständigt påverkade deltagarstukturen som i sin tur påverkade interaktionen och kommunikationen. Kvalitativa närstudier av interaktion med barn med svår motorisk nedsättning till följd av CP är viktiga då dessa kan demonstrera vilka metoder som omgivningen använder för att skapa mening i interaktion trots barnens begränsade kommunikativa resurser. Barnens signaler kan till exempel vara svårtolkade för omgivningen på grund av den motoriska funktionsnedsättningen, men de vuxna använder den aktuella aktiviteten eller samtalet för att skapa en meningsfull kontext för barnens bidrag. Detta leder till att barnen blir mindre passiva i sin kommunikation och att kommunikationen blir lättare att förstå. Nyckelord: Interaktion, Kommunikation, Cerebral Pares (CP), Conversation Analysis (CA), Kommunikativa resurser. / The aim of this study was to increase the knowledge on how young children with severe Cerebral Palsy (CP) participate, interact and communicate with naturally speaking communication partners at preechool. Two young boys (2;4 and 4;3 years) with severe CP (GMFCS 5) with little or no spoken language participated in the study. They were recorded at preschool in various everyday activities and the recorded material arose from ordinary conversations with other children or staff at the preeschool. When analyzing the data, the principals and procedures of Conversation Analysis (CA), was used to study the childrens communicative resourses and the repeating conversational patterns on a detailed level. The analysis showed that the interlocutor had a very important role in the interaction with the child. The interlocutor attributed meaning to the boys' contributions and this was closely linked to the combination of different communicative resources by the boys. Which meaning that was attributed could, among other things be affected by how the children's contributions were produced, what activity the participants were involved in, or the interlocutors previous knowledge about the boys. In addition, the boys' bodily position relative to the other participants had an influence on communication. The boys inability to sit independently affected the participants positions in interaction, witch affected interaction and communication.  Qualitative detailed studies of interaction with children with severe motor impairment, (CP) is important since these can demonstrate which methods the communicative surround uses to create meaning in interaction despite the children's limited communication resources. Children’s signals can for example be difficult for the communication partners to interpret because of the motor function, but the adults are using the current activity or conversation to create a meaningful context for the children's contributions . This leads to children becoming less passive in their communication and communication becomes easier to understand. Keywords: Interaction, Communication, Cerebral Palsy (CP), Conversation Analysis (CA), Communicative resources

The ability to speak with one another is important for all people, but this ability can not be taken for granted when dealing with communicative disabilities. The aim of this systematic literature review was to highlight user and caregiver views and experiences of aided augmentative and alternative communication (aided AAC). The study included 15 articles that were examined by quality and analysed through a meta synthesis. Data was categorized into six main categories; (1) conversational patterns using aided AAC, (2) expectations and concerns, (3) environment, (4) the communication aid, (5) use: when and where, in what situations, (6) learning the communication and manage the communication aid . The result indicated that conversations with aided AAC were predictable and limited. The importance of communication beyond basic needs was discussed. The communication of users was depending on the support and competence from the environment and users were influenced by the treatment of others. Communication was dependent on availability and individual accommodation. Different strategies were used by users to adapt the conversations to people and situations. Beside communication, aided AAC could be used for other purposes, e.g., in daily routines. Different views were seen discussing high and low technology communication aids. Using aided AAC improved the users’ communication. The importance of including caregivers and users in the choice of communications aids was mentioned. In summary, there were many factors that needed to work together for an optimal use of aided AAC. Key words: communication, aided augmentative and alternative communication (aided AAC), caregivers, users, experiences, high technological aided AAC, low technological aided AAC / Det är viktigt för alla människor att kunna prata men inte lika självklart för personer med en kommunikativ funktionsnedsättning. Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att belysa brukare och vårdnadshavares upplevelse och erfarenhet av grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK). Studien innefattades av 15 artiklar som kvalitetsgranskades och analyserades genom en metasyntes. Data kategoriserades till sex huvudkategorier; (1) konversationsmönster vid användning av GAKK, (2) förväntningar och farhågor, (3) omgivningen, (4) hjälpmedlet, (5) användning: när och var, i vilka situationer, (6) att lära sig kommunikationen och hantera hjälpmedlet. Resultatet visade att samtal med GAKK ofta var begränsade och förutsägbara. Synpunkter framkom på vikten av att kunna kommunicera mer än basala behov. Brukarens kommunikation är beroende av stöd och kompetens från omgivningen, och brukaren påverkas av omgivningens bemötande. Hjälpmedlets tillgänglighet och individanpassning var avgörande för kommunikationen. Brukare anpassade sin kommunikation till olika situationer och personer genom olika strategier. GAKK kunde användas till mer än bara kommunikation, så som till stöd i dagliga rutiner. Delade synpunkter rådde gällande hög- och lågteknologiska hjälpmedel. Förbättrad kommunikation hos brukaren beskrevs vid användning av GAKK. Det var viktigt att inkludera både brukare och vårdnadshavare vid val av hjälpmedel. Sammanfattningsvis var det många faktorer som behövde samverka väl för att användningen av GAKK skulle bli optimal. Nyckelord: kommunikation, grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK), vårdnadshavare, brukare, upplevelser, högteknologisk GAKK, lågteknologisk GAKK

Low-grade gliomas tend to gradually infiltrate brain areas essential for functions such as speech and language, and during surgery these areas risk being damaged. Thus, patients with low-grade gliomas should undergo awake surgery while performing tasks that evaluate the language functions associated with these areas. In order to be suitable for intraoperative use, the language tasks must have an appropriate and even level of difficulty. Furthermore, it is important that the test examines the abilities intended, and therefore a wide range of intraoperative language taks is required. At The Uppsala University Hospital there is a current demand for a reading test that evaluates reading comprehension and semantic processing. The aim of this essay was to produce a Swedish equivalent to the semantic sentence completion test with closed context from the Dutch test battery DuLIP, which examines these abilites. Twenty four out of the 25 tasks from DuLIP were translated and adapted to Swedish, followed by a pilot trial to assess the quality of the produced test. As a result of the test not meeting the criteria set by the authors a revision of the tasks was made, and 11 additional tasks were created. Ultimately, a second pilot trial was conducted resulting in an intraoperative language test consisting of 26 tasks, that examines reading and semantic sentence completion ability.  Lågmaligna gliom infiltrerar ofta successivt hjärnområden som ansvarar för bl.a. språkförmåga och motorik och vid kirurgi riskerar dessa områden att skadas. Patienter med lågmaligna gliom bör därför opereras i vaket tillstånd, samtidigt som de utför testuppgifter som bedömer de funktioner som förknippas med områdena. För att kunna användas intraoperativt bör testuppgifterna ha en lämplig och jämn svårighetsgrad. Det är också viktigt att testet som används bedömer den förmåga som avses, och därför behövs ett stort utbud av intraoperativa språktester. På Akademiska sjukhuset i Uppsala efterfrågas ett högläsningstest som bedömer läsförståelse och semantisk bearbetning, vilket i nuläget inte finns på svenska. Syftet med denna uppsats var att framställa en motsvarighet till det semantiska meningskompletteringstestet med sluten kontext i det holländska testbatteriet DuLIP, vilket bedömer dessa förmågor. Tjugofyra av de 25 uppgifterna från DuLIP översattes och anpassades till svenska och sedan genomfördes en pilottestning för att undersöka det framtagna testets kvalité. På grund av att testet inte uppnådde författarnas kriterier gjordes en omarbetning av uppgifterna, och dessutom skapades 11 nya uppgifter. Slutligen genomfördes ytterligare en pilottestning, vilket resulterade i ett intraoperativt språktest med 26 uppgifter, som bedömer förmåga av högläsning och semantisk meningskomplettering.

Book reading with children has long been advocated as an important activity for parents. An aspect of this that has not been studied to the same extent, is the importance of the way in which reading is done. Educating parents in this matter in the home environment allows an intervention to begin as early as possible and can also increase children's development of communication and interaction. The purpose of this study is to investigate whether video modeling of communicative strategies in interactive shared book reading in the home environment is a working intervention method for changing parents' ways of reading a book with their young children. This is done by way of investigating whether the use of a video has any effects on the communicative strategies of the parents and on the communicative activity and ability of the young child, in an intervention study with Single Subject Research Design. An instructional video was designed for the purpose of the study containing various communicative strategies for reading with young children. Then, two parent’s ways of reading books with their young children before, during and after intervention with the instructional video was studied. The result of the study indicates that the parents utilized the communicative strategies learned through the instructional video and that their use of these strategies increased over time. Furthermore, the result also indicates that the children's communicative activity and ability have increased over time. In order to draw general conclusions about interactive home-based reading through video modeling, more studies with a larger number of participants are necessary. / Bokläsning har länge förespråkats som en viktig aktivitet för föräldrar att göra tillsammans med sina barn. Något som inte uppmärksammats i lika stor utsträckning är betydelsen av vilket sätt bokläsningen sker på. Att utbilda föräldrar inom detta område i hemmiljö, möjliggör att intervention kan påbörjas så tidigt som möjligt och kan även generera vinster i barns utveckling av kommunikation och samspel. Syftet med föreliggande studie är att undersöka om videomodellering av kommunikativa strategier vid interaktiv gemensam bokläsning i hemmiljö är en fungerande interventionsmetod för att förändra föräldrars sätt att läsa bok med sina små barn. Detta undersöks genom att dokumentera effekten av användningen av en film på de kommunikativa strategierna hos föräldrarna samt på den kommunikativa aktiviteten och förmågan hos det lilla barnet i en interventionsstudie med Single Subject Research Design. En instruktionsfilm utformades för studiens syfte innehållande olika kommunikativa strategier vid bokläsning med små barn. Därefter studerades två föräldrars sätt att läsa bok med sina små barn före, under och efter intervention med instruktionsfilm. Studiens resultat indikerar att föräldrarna tillägnat sig de kommunikativa strategier som lärdes ut via instruktionsfilmen samt att deras användning av dessa ökat över tid. Vidare indikerar resultatet även att barnens kommunikativa aktivitet och förmåga vid bokläsning har ökat över tid. För att kunna dra generella slutsatser om interaktiv gemensam bokläsning i hemmiljö genom videomodellering behövs dock fler studier med ett större deltagarantal.

ABSTRACT Gliomas are the most common type of brain tumours and are often diffusely localised in areas that give permanent functional symptoms, so called eloquent areas. These areas partly control speech and language. Low-grade glioma (LGG) is the most suitable type of tumour for awake surgery. By performing surgery while the patient is awake, intra-operative testing of language and speech is possible and a more secure tumour resection can be performed. Patients that are to undergo such surgery execute a pre-operative speech and language testing, done by a speech and language pathologist, which is later used as a reference for the intra- and post-operative assessment. In this study the pre- and post-operative results for 20 patients with gliomas, who underwent awake surgery on 23 occasions at the Akademiska hospital in Uppsala from June 2013 until August 2015 were analysed. The aim of this study was to evaluate how the tumour resection affected speech and language. Furthermore, possible correlations between language deficits and tumour localisation were investigated. The results showed considerable variations in whether the patients improved and/or deteriorated. Overall, more patients deteriorated than improved. More pronounced deficits were shown for naming and verbal fluency pre- and post-operatively. A correlation analysis showed that patients with a tumour located in insula had greater difficulties with naming than patients with other tumour locations. This study provides an evaluation of the language outcomes of patients who underwent awake surgery in Uppsala. Additionally, the study resulted in an overview of the development of speech and language pathologists’ assessments since the start of awake surgery in 2013, and specific recommendations for improvement.   Keywords: Low-grade gliomas, awake surgery, pre- and post-operative speech and language testing, speech and language pathology, naming, verbal fluency, insula SAMMANFATTNING Gliom är den vanligaste typen av hjärntumör och är ofta diffust lokaliserad i områden som ger bestående funktionsnedsättning vid skada, så kallade elokventa områden. Dessa områden kontrollerar bland annat tal och språk. Av dessa är det de lågmaligna/låggradiga gliomen (LGG) som oftast är aktuella för resektion i vaket tillstånd. Genom att utföra operationen när patienten är vaken tillåts intraoperativ testning av tal och språk vilket leder till säkrare resektion. Alla patienter som ska genomgå denna typ av operation utför preoperativ tal- och språkbedömning hos logoped, som senare används som referenspunkt för den intra- och postoperativa bedömningen. I denna studie analyserades pre- och postoperativa resultat för 20 patienter med gliom som opererats vid 23 olika tillfällen på Akademiska sjukhuset i Uppsala sedan verksamheten startade juni 2013. Två frågeställningar skulle besvaras: Hur har tumörresektionen påverkat tal- och språkförmågan hos patienter som genomgått kirurgi i vaket tillstånd? Finns det något samband mellan språkliga symptom och tumörlokalisation? Resultatet visade stora variationer i huruvida patienterna förbättrades och/eller försämrades i sin tal- och språkfunktion efter operation. Generellt noterades dock fler försämringar än förbättringar. Benämning och verbalt ordflöde var de två parametrar där störst svårigheter påvisades både pre- och postoperativt. Korrelationsanalys visade att patienter med tumörer i insula hade större svårigheter med benämning än patienter med övriga tumörlokalisationer. Förutom att beskriva det språkliga utfallet för de patienter som genomgått kirurgi i vaket tillstånd så har denna studie resulterat i en översikt av hur logopedbedömningarna sett ut pre- och postoperativt sedan vakenkirurgin infördes i Uppsala, och även förslag på hur de kan förbättras i framtiden.   Nyckelord: Lågmaligna gliom, vakenkirurgi, pre- och postoperativ tal- och språkbedömning, logopedi, benämning, verbalt ordflöde, insula

Bakgrund: Sven Wedin kan betraktas som Sveriges första logoped och var speciellt intresserad av röstproduktion och röstbehandling. Efter hans bortgång skänktes hans skriftliga kvarlevor till Linköpings universitet och ligger till grund för föreliggande arbete. Detta arbete skildrar på vilket sätt Sven Wedin har bidragit till logopedins historia i Sverige, både i stort och mer specifikt gällande röstbehandling. Detta kan, i sin tur, bidra till en överblick av logopedyrkets professionaliseringsprocess utifrån ett historiskt perspektiv. Syfte: Att beskriva och analysera efterlämnat historiskt material av logoped Sven Wedin. Frågeställningarna var: Hur har professionaliseringen av logopedyrket sett ut i Sverige? Hur har röstbehandlingen utvecklats i Sverige? Metod: Utifrån en kvalitativ analysmetod har Sven Wedins material sorterats, kategoriserats, beskrivits och analyserats. Resultat: Flertalet yrkesgrupper har under första hälften av 1900-talet utfört röstbehandling. Foniatrer, som till en början utförde röstbehandling, utbildade ofta sina egna terapeuter då det ännu inte fanns någon formell utbildning för detta ändamål. Sven Wedin utbildade sig till logoped i USA på 1950-talet och verkade sedan under sitt yrkesliv till största del i Norrland där han bland annat startade talvårdscentralen i Boden, anordnade utbildningar med inriktning mot röst- och talvård och bedrev forskning. Slutsats: Sven Wedin har inverkat på logopedyrkets professionaliseringsprocess genom att bedriva såväl utbildning som forskning inom logopediska områden. Sannolikt var Sven Wedin Sveriges första logoped, men behandling av logopedisk karaktär hade utförts i Sverige redan i början av 1900-talet. Sven Wedin bidrog även till att göra röstbehandlingen effektiv genom att skapa nya behandlingsmetoder. / Background: Sven Wedin, who was particularly interested in voice production and voice treatment, may be considered Sweden’s first speech-language pathologist. His remnants were donated to the university of Linköping after his passing. These remnants constitute the foundation for this study. This study aims to describe in what way Sven Wedin has contributed to the development of speech-language pathology in Sweden, both at large and regarding voice treatment. This can, in turn, contribute to the overview of the professionalization of speechlanguage pathologists from a historical perspective. Objective: To describe and analyze historical remnants of speech-language pathologist Sven Wedin. The research questions were: What has the professionalization of speech-language pathologists in Sweden looked like? In what way has voice treatment developed in Sweden? Methods: A qualitative method was used to sort out, categorize, describe and analyze the remnants of Sven Wedin. Results: During the first half of the 20th century several professions practiced voice and speech training. Phoniatricians often trained their own therapists for these tasks due to the lack of a formal education of speech-language pathologists. Sven Wedin received a degree in speech-language pathology in the United States in the 1950’s. He later spent his professional life operating in the northern part of Sweden where he established a speech clinic, organized training courses on the subject of voice and speech training and did research. Conclusion: Sven Wedin has contributed to the professionalization of speech-language pathologists by both educating and carrying out research on the subject. It is reasonable to assume that Sven Wedin was the first Swedish speech-language pathologist, however voice and speech training as such had been practiced in Sweden since the beginning of the 20th century. Sven Wedin also contributed to the efficiency of voice treatment by creating new methods of treatment.