<p>Syftet med denna studie var att utveckla och normera ett logopediskt stavningstest för vuxna., då det idag saknas ett sådant test. Det framtagna testet bestod till en början av en orddel som innehöll 80 ord i varierande svårighetsgrad, utvalda för att representera svenskans olika stavningskombinationer. Vidare fanns en del med 80 nonord, konstruerade för att följa svenskans ljudmässiga uppbyggnad. 146 deltagare från 18 – 94 år deltog i normeringen av testet. Urvalet stratifierades efter kön, ålder och utbildningsnivå så att inverkan av dessa olika faktorer på stavningsförmågan kunde undersökas. Resultaten visade att utbildningsnivå påverkade stavningsförmågan på så sätt att personer med eftergymnasial utbildning klarade stavning av både ord och nonord bättre än personer med förgymnasial/gymnasial utbildning. Vidare uppvisade kvinnor bättre resultat på stavning av ord jämfört med män, men ingen signifikant skillnad i stavningsförmåga av nonord uppmättes. Vid stavning av ord framkom ingen skillnad i förhållande till ålder, men vid stavning av nonord uppvisade äldre personer ett sämre resultat, troligen p.g.a. nedsatt hörsel. De vanligaste typerna av stavfel bland deltagarna var på orddelen enkel-/dubbelteckning och på nonorddelen utbyte av bokstav. Stavfelens placering förekom främst medialt i orden, medan de i nonorden fanns både initialt och medialt. Studien utmynnade i STAVUX, ett test med 45 ord och 45 nonord, utvalda från det ursprungliga testet. STAVUX deltest har en hög intern reliabilitet. Testet har normerats och är tänkt att användas vid utredning av vuxna med stavningssvårigheter.</p> / <p>Because a comprehensive clinical spelling test for adults does not exist today, the aim of this study was to develop and standardize such a test. The originally developed test consisted of one part containing 80 words of varying difficulty, chosen to represent the different spelling combinations of the Swedish language. Furthermore, the test had a part containing 80 pseudo-words, constructed to follow the Swedish sound system. 146 participants between the age of 18 to 94 participated in the standardization of the test. The selection was stratified by sex, age and level of education, in order to examine the influence of these variables on spelling ability. The results indicated that the level of education affected the spelling ability, so that participants with high education spelled both words and pseudo-words better than participants with low education. Moreover women had better results on the spelling of words than men, whereas no significant sex differences was found on pseudo-word spelling. Age did not influence word spelling, but elderly participants had significantly lower results on the pseudo-words, likely because of impaired hearing. The most common type of word misspelling was single/double spelling of consonants. On pseudo-words, grapheme substitutions were the most common error. Misspellings were most frequent medially in words and initially and medially in pseudo-words. The study resulted in STAVUX, a test consisting of 45 words and 45 pseudo words, selected from the original version. The different parts of STAVUX thus have high internal reliability. The test has been standardized and is intended to be a part of the assessment of adults with spelling difficulties.</p>

I föreliggande studie undersöktes samtal där tre personer som stammar deltog i interaktioner med olika deltagarstrukturer; med en annan person som stammar, med en närstående person samt med en person i en institutionell kontext. Studien syftade till att analysera likheter och skillnader mellan samtal med olika deltagarstrukturer, med avseende på fenomenen samkonstruktion, blickkontakt vid samkonstruktion och uppbackning. Sammanlagt medverkade tolv personer, i totalt nio dyader. De nio samtalen, som var mellan 35 och 55 minuter långa, spelades in och analyserades enligt principer från Conversation Analysis (CA). Även beräkningar utfördes på fenomenen verbala uppbackningar, samkonstruktion och blickkontakt vid samkonstruktion. Av resultatet framkommer att det genomförs färre samkonstruktioner i de institutionella samtalen, och en tendens till att det görs fler samkonstruktioner i närståendesamtalen. Personerna som stammar gör färre samkonstruktioner i de institutionella samtalen, och gör flest samkonstruktioner i samtalen mellan två personer som stammar. Närståendesamtalen är den deltagarstruktur där det förekommer lägst antal stamningsrelaterade samkonstruktioner. Vid samkonstruktion har deltagarna vanligtvis blickkontakt. Genomgående gäller att samtalspartnern gör fler verbala uppbackningar än personerna som stammar. Det förekommer fler verbala uppbackningar i de samtal där samtalspartnerna inte känner varandra, än i de samtal då de känner varandra. Det är relativt ovanligt att verbal uppbackning förekommer i samband med stamning. / In the present study recordings of three people who stutter in interaction with different interlocutors were analysed. The participant frameworks were the person who stutters with another person who stutters, with a close friend and with an unknown person in an institutional context. The aim of the present study was to analyse similarities and differences among the interactions with different participant frameworks, regarding acknowledgement tokens, joint productions and eye contact in joint productions. In all, there were twelve participants taking part in nine dyads. The nine interactions were between 35 and 55 minutes long, and analysed according to the principles of Conversation Analysis (CA). Calculations were performed on the phenomena verbal acknowledgement tokens, joint productions and eye contact in joint productions. The result shows that there are fewer cases of joint productions in the institutional conversations and that there is a tendency that joint productions are most frequent in the conversations with a close friend. The people who stutter perform fewer joint productions in the institutional conversations and the most joint productions in the conversations between two people who stutter. The conversation with a close friend is the type of conversation with the lowest prevalence of joint productions related to stuttering. The participants mainly have eye contact when participating in joint productions. A consistent feature in all conversations is that the conversational partner produces more verbal acknowledgement tokens than the people who stutter. There are more verbal acknowledgement tokens in the conversations where the interlocutors are not acquainted. It is rather uncommon that verbal acknowledgement tokens appear in instances of stuttering.

Changes in swallowing function are common in elderly and chronically ill individuals. Therefore it is important to be aware of these changes and their prevalence. The aim of this study was to assess the prevalence of dysphagia in nursing homes in the municipality of Linköping, and to correlate dysphagia with variables that can be a cause or a consequence of dysphagia. These variables were gender, age, MMT-result, dentition, weight loss, medical diagnose or number of medications. The intention was also to examine the additional information regarding dysphagia supplied by pulse oximetry. Sixty nursing home residents aged 74-101 years were chosen to participate in the study. The individual's ability to participate was based on their result on Mini-mental state and subjective judgements made by staff members and the authors. The material to assess oral motor and sensory function was the Nordic Orofacial Test - Screening. During the clinical swallowing examination the Standardised Swallowing Assessment (SSA) and pulse oximetry were used. In addition, data regarding the participants' medical diagnoses, number of medications and possible weight loss was collected. The result showed that the prevalence of dysphagia and suspected dysphagia was 40 %. Oral dysphagia was present in 20 participants and pharyngeal dysphagia in seven participants. With pulse oximetry one participant with dysphagia and two with suspected dysphagia were identified in addition to those identified by SSA. Analysis of the assessed variables showed no correlations or any significant results. / Förändringar av sväljförmågan är vanligt hos äldre och kroniskt sjuka individer. Det är viktigt att vara medveten om dessa förändringar och hur vanligt förekommande det är med nedsatt sväljförmåga. Syftet med föreliggande studie var att undersöka förekomsten av dysfagi på äldreboenden i Linköpings kommun samt att korrelera dysfagi med parametrar som kan vara orsak till eller konsekvens av dysfagi. Dessa parametrar var kön, ålder, MMT-resultat, tandstatus, viktnedgång, sjukdomsdiagnos och antal läkemedel. Ett delsyfte i studien var att undersöka om man med hjälp av pulsoximetri kan upptäcka fler fall av dysfagi. Sextio vårdtagare på äldreboenden, i åldern 74-101 år, valdes ut att delta i studien. Urvalet baserades på resultat på Mini-Mental Test samt personalens och testledarnas subjektiva bedömning om vårdtagarens möjlighet att delta. Materialet som användes för att bedöma oral motorik och sensorik var Nordiskt Orofacialt Test – Screening. Vid den kliniska sväljningsbedömningen användes Standardised Swallowing Assessment (SSA) och pulsoximetri. Utöver detta inhämtades uppgifter för samtliga deltagare om sjukdomsdiagnos, antal stående läkemedel samt eventuell viktnedgång. Resultatet visade att förekomsten av dysfagi och misstänkt dysfagi var 40 %. Oral dysfagi förekom hos 20 deltagare och faryngeal dysfagi hos sju deltagare. Pulsoximetern identifierade en deltagare med dysfagi och två med misstänkt dysfagi utöver dem som identifierats med hjälp av SSA. Korrelations- och signifikansberäkningar av de undersökta parametrarna visade inga signifikanta resultat.

A cochlear implant (CI) is a hearing device that makes it possible for individuals who are deaf or has a severe hearing impairment to receive auditory information and develop spoken language. The pragmatic ability may be affected. In short, pragmatics may be described as the study of language use in social contexts. Pragmatic ability can be seen as the result of the individual‟s behavior as well as the underlying causes. The aim of the present study was to describe the pragmatic ability in children with CI. An approach inspired by Conversation Analysis (CA) was used in order to highlight the various phenomena that occurred in the interaction. Seven children with CI participated in the study, five girls and two boys. Each conversation consisted of either a child with CI interacting with a peer, or a child with CI interacting with a parent or a teacher. A total of 14 conversations were analyzed and phenomena relevant to the study were examined. To gather further information regarding the children‟s communicative behavior, Children’s Communication Checklist was filled in by parents and teachers. The children who participated in the study constitute a heterogeneous group and there was no clear pattern when it comes to hearing-impairment and pragmatic ability. The result showed that children with CI used both specific and non-specific requests for clarification. It seems as if intelligibility on the sentence level may reflect how efficient the interaction turns out, as the children with high intelligibility were the ones who managed to solve misunderstandings the best in the conversations. Furthermore, the result demonstrated that the adult participants used a higher rate of specific requests for clarification in contrast to children with CI. / Ett cochleaimplantat (CI) är ett hjälpmedel som gör att personer med grav hörselnedsättning eller personer som är döva får möjlighet att höra och utveckla talat språk. Den pragmatiska förmågan kan vara påverkad. Pragmatik kan i stort betecknas som studiet av språkanvändning i interaktion och pragmatisk förmåga kan beskrivas som ett resultat av individens beteende samt bakomliggande orsaker. Syftet med föreliggande studie var att beskriva pragmatisk förmåga hos barn med CI. Ett arbetssätt inspirerat av Conversation Analysis (CA) har använts för att belysa fenomen som förekom i interaktionen. I studien deltog sju barn med CI, varav fem flickor och två pojkar. Deltagarna videofilmades när de interagerade med en jämnårig kamrat, respektive en person ur förskolepersonalen eller en förälder. Totalt 14 samtal analyserades och för studien relevanta fenomen belystes. För att inhämta kompletterande information kring barnens samspelsförmåga fylldes Children’s Communication Checklist i av föräldrar och personal. Barnen som deltog i studien är en heterogen grupp. Vidare ses inga entydiga mönster vad gäller hörselnedsättning och pragmatiska förmågor. I studien visades att barn med CI använder sig av både generella och specifika begäran om förtydligande. Förståelighet på meningsnivå tycks avspegla hur effektivt samspelet fortskrider då de barn som har hög förståelighet är de som har färre begäranden om förtydligande i samtal. Vidare visar resultaten att de vuxna samtalsdeltagarna använder fler andel specifika begäran om förtydligande i jämförelse med barn med CI.

Since the brain is an important prerequisite for human language there is a great interest to gain more knowledge about healthy brain activity during language mediated communication. This study examines variations in high level language ability relating to demographic factors like gender and age and relates language ability to neural activity. Eighteen individuals in ages between 22 and 64 were included and divided into groups in relation to gender and age. The material used to assess language ability was derived from Testbatteri för Bedömning av Subtila Språkstörningar (Laakso, Brunnegård, Hartelius &amp; Ahlsén, 2000), Swedish Lexical Decision Test (Almkvist, Adveen, Henning &amp; Tallberg, 2007) and a reading test (Högskoleprovet). The results were correlated with measured brain activity using functional Magnetic Resonance Imaging (fMRI) and language paradigms. ANOVA was applied to discover possible demographic variances in language ability as well as in brain activity. The results showed no significant differences in language ability. On the other hand there was a tendency that younger individuals scored higher on language tests than older. Naming ability was inversely related to neural activity in Broca. Neural differences were also found regarding gender and age. Men showed generally more activation than women. Younger individuals, as well as the individuals with high wordgeneration ability, activated more subtle areas than others. This study also points to a relation between high language ability and high cognitive ability. / Då hjärnan är en viktig förutsättning för mänskligt språk finns stort intresse för att ökakunskapen om den friska hjärnans aktivitet vid språklig kommunikation. Föreliggande studieundersöker högre språkliga förmågors variation, avseende de demografiska faktorerna könoch ålder samt relaterar språklig förmåga till neural aktivitet. Arton försökspersoner mellan 22 och 64 år inkluderades och delades in i grupper efter könoch ålder. Materialet som användes för kartläggning av språklig förmåga härstammade frånTestbatteri för Bedömning av Subtila Språkstörningar (Laakso, Brunnegård, Hartelius &amp; Ahlsén, 2000) samt Swedish Lexical Decision Test (Almkvist, Adveen, Henning &amp; Tallberg,2007) och Högskoleprovets lästest. Resultaten korrelerades med uppmätt hjärnaktivitet vidspråkliga paradigm i funktionell magnetkameraundersökning (fMRI). ANOVA användes föratt upptäcka eventuella variationer mellan grupperna, både i språklig förmåga och ihjärnaktivitet. Resultaten visade inga signifikanta variationer i språkförmåga. Däremot kunde tendenserskönjas där yngre presterade bättre på språktesterna än äldre. Benämningsförmåga befannsomvänt relaterad till neural aktivitet i Broca. Neurala skillnader upptäcktes även avseende könoch ålder. Män uppvisade generellt högre grad av aktivering än kvinnor. Den yngreförsöksgruppen, liksom de med hög ordflödesförmåga, aktiverade fler och mer subtilaområden än övriga. Studien pekade även på att hög kognitiv förmåga var relaterad till högspråkförmåga.

Language impairment affects the ability to communicate. Children with languageimpairment have difficulties in using language in interaction to various degrees, and the contributions of the conversational partner are of great importance. The use of languagein interaction can be analysed by means of conversation analysis. The purpose of thepresent study was to study interaction of a group of pre-school children with language impairment with four different conversational partners. These were a peer with languag eimpairment, a peer with typical language development, a pre-school teacher and a parent. This study also intended to analyze the conversations in terms of similarities and differences between the participation frameworks. In all, 12 conversations were analyzedby using conversation analysis. A number of phenomena of interest were identified. The frequency of occurence of some of these phenomena was calculated to complement the qualitative analysis. The results show a number of phenomena occurring where mutualunderstanding is present and when it is limited. These phenomena are sequencing in theform of initiative-response and question-answer, back-channelling, development of conversational topic, breakdown, non-sequencing, topic drift, repair, clarification requestand confirmation. The results also demonstrate differences in the conversations betweenthe participation frameworks with reference to the frequency and the distinction of thephenomena. The greatest differences are found between child-child and adult-childconversations. The pre-school teacher and the parents ask more questions and use more clarification requests and confirmations than the children with language impairment. The development of conversational topics is more distinct in child-adult conversations. The development of conversational topics also occurs to some extent in conversations between two children with language impaiment. In conversations between a child withlanguage impairment and a child with typical language development this phenomenon isgenerally indistinct. Utterances lacking topical coherence in relation to each other areonly distinctly occuring in conversations between two children with language impairment. The pre-school teacher and the parents all perform more distinct other repairsthan the children with language impairment. / En språkstörning påverkar den kommunikativa förmågan. Barn med språkstörning harolika grad av svårighet i språklig interaktion med andra människor och samtalspartnern spelar en betydande roll. Samtalsanalys är ett sätt att analysera den faktiskaspråkanvändningen. Syftet med föreliggande studie var att studera interaktion hos engrupp förskolebarn med språkstörning i fyra olika deltagarstrukturer. De olika deltagarstrukturerna var samtal med ett annat barn med språkstörning, ett barn medtypisk språkutveckling, en person ur förskolepersonalen samt en förälder. Vidare syftade studien till att analysera likheter och skillnader i samtalen mellan de olika deltagarstrukturerna. Totalt analyserades 12 samtal med samtalsanalys, conversationanalysis (CA). Under analysen valdes ett antal fenomen ut och kompletterandeberäkningar gjordes på några av de utvalda fenomenen i samtalen. Resultatet visar att detfinns ett antal fenomen som belyser samförståelse och begränsad samförståelse i samtalen. Dessa fenomen utgörs av sekvensering i form av initiativ-respons och frågasvar, återkoppling, utvecklande av samtalsämne, sammanbrott, icke-relevant svar, yttrande som inte ämnesmässigt koherent i förhållande till föregående yttrande, ämnesglidning, reparation, begäran om förtydligande samt bekräftande av föregående yttrande. I resultatet framkommer skillnader i samtalen mellan de olika deltagarstrukturerna med avseende på hur ofta dessa fenomen förekommer och hur tydliga de är. De största skillnaderna återfinns mellan barn-barn- och barnvuxensamtalen. Personalen och föräldrarna ställer fler frågor samt begär förtydligande och bekräftar föregående yttrande i större utsträckning än barnen med språkstörning. Utvecklande av samtalsämne är tydligast i barn-vuxensamtalen. Utvecklande av samtalsämne förekommer också i viss utsträckning i deltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med språkstörning. I deltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med typisk språkutveckling är detta fenomen generellt otydligt. Yttranden som saknar ämnesmässig koherens i förhållande till varandra är endast tydligt förekommande ideltagarstrukturen barn med språkstörning-barn med språkstörning. Personalen och föräldrarna utför tydligare annan reparationer än barnen med språkstörning.

Prosody is the melody and rhythm of speech and language. Prosodic ability is of great importance for communication, and has been shown to be affected in adults with acquired brain injury. Studies have shown that Swedish children with specific language impairment have prosodic  difficulties to a greater extent than e.g. English speaking peers. It is thereby possible that prosodic ability is more vulnerable also in Swedish speaking adults with acquired brain injury. The aim of the present study was to assess prosodic ability in adults with acquired brain injury, and to evaluate the prosodic assessment procedure that was used. The relationship between prosodic ability and general language ability, location of injury and post-onset time was examined. Fifteen adults with acquired brain injury participated, six women and nine men, aged between 30 and 82 years. The participants were tested with an assessment procedure for prosody and parts of Neurolinguistic Assessment of Aphasia (A-ning). Prosodic problems were found at word, phrase and discourse level. No clear links between prosodic ability and location of injury or time post-onset were found. However, a deviant usage of focal accents with a preserved ability to produce word accents as a result of right hemisphere injuries was found. Furthermore, a relationship between prosodic ability and general language ability was found. The prosodic procedure was proven useful for assessment of adults with acquired brain injury, but it needs additional revision. The present study contributes with additional knowledge of prosodic ability in native Swedish speaking adults with acquired brain injury. / Prosodi är talets och språkets melodi och rytm. Den prosodiska förmågan är av stor betydelse för kommunikationen, och är ofta påverkad hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada. Forskning har visat att svenska barn med språkstörning har prosodiska svårigheter i större utsträckning än exempelvis engelsktalande barn med språkstörning. Därför är det möjligt att den prosodiska förmågan är mer sårbar även hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada och svenska som modersmål. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga prosodisk förmåga hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada, samt att utvärdera det undersökningsmaterial för prosodi som användes. Sambandet mellan prosodisk förmåga och språkförmåga, skadelokalisation och tid sedan skada undersöktes. I studien deltog 15 vuxna personer, 6 kvinnor och 9 män, mellan 30 och 82 år med förvärvad hjärnskada. Deltagarna testades avseende prosodi samt med delar ur Neurolingvistisk afasiundersökning (A-ning). Resultatet visade att prosodiska avvikelser förekom hos deltagarna på ord- fras- och diskursnivå. Inga tydliga samband fanns mellan prosodisk förmåga och skadelokalisation eller tid sedan skada. Högersidiga skador föreföll dock ge svårigheter att använda fokal accent, trots bevarad förmåga att använda ordaccenter. Vidare sågs ett samband mellan prosodisk och språklig förmåga. Undersökningsmaterialet för prosodi var användbart för testning av personer med förvärvad hjärnskada, men behöver utarbetas ytterligare. Föreliggande studie bidrar till kunskapen om prosodisk förmåga hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada och svenska som modersmål.

Talperceptionstest har skapats för att få information om hur en person kan uppfatta ochdiskriminera mellan språkljud. HöraTal Test 1.1 är ett omfattande analytiskt datorbaserattalperceptionstest. Testet är anpassat för icke läskunniga barn från fyra års ålder. Det ärframtaget för barn med hörselnedsättning och/eller cochleaimplantat men kan ävenanvändas för barn med neurologisk skada, specifik språkstörning och/eller annatförstaspråk än svenska. Huvudsyftet med studien är att ta fram ett referensmaterial för hurnormalhörande barn med normal språkutveckling i åldern 4;0 till och med 5;11 årpresterar på HöraTal Test. Därutöver undersöks om det finns ett samband mellantalperceptionssvårigheter och talproduktionssvårigheter. Detta prövas genom att resultatenpå vissa delar av talperceptionstestet jämförs med resultatet på ett talproduktionstest. Istudien ingick 16 fyraåringar och 19 femåringar. Studien visade att de flesta fyraåringarinte klarar av att genomföra testet. Femåringarna hade ett högt medelresultat vilketindikerar att femåringar med normal hörsel bör få ett högt resultat, många rätt, på HöraTalTest och att testet är lämpligt för att testa talperception. Det krävs dock ett större antalförsökspersoner för att man säkert ska kunna uttala sig om förväntade resultat på HöraTalTest i populationen. Studien visade inget samband mellan perceptions- ochproduktionssvårigheter men det var för få försökspersoner som hade uttalsavvikelser iproduktionsuppgiften för att bekräfta eller förkasta ett samband mellan perceptions- ochproduktionssvårigheter i populationen. / Speech perception tests have been developed to receive information about a person’sability to perceive and discriminate between speech sounds. HöraTal Test 1.1 is anextensive analytical computer based speech perception test made for children ages fourand up. The children do not need to be able to read to take the test. The test wasdeveloped for children with hearing disabilities and/or cochlear implants but it can also beused for children with neurological damages, specific language impairments and/or adifferent first language than Swedish. The aim of this study is to receive reference datafrom children of the age 4;0 to 5;11 years with normal hearing and normal speechdevelopment. The study also included a speech production test. The results from theproduction test were compared with the results from the perception test in order to find apossible connection between speech perception difficulties and speech productiondifficulties. 16 four-year-olds and 19 five-year-olds participated in the study. One of theconclusions from this study was that four-year-olds are not able to take the test. The five-year-olds had high mean scores on all the subtests which indicate that a five year old childwith normal hearing should receive high scores on HöraTal Test. This also indicates thatHöraTal Test is suitable for testing speech perception. To be able to generalize to thepopulation more test subjects are needed. No connection between speech perceptiondifficulties and speech production difficulties was found. Only a few of the test subjectshad speech production difficulties in the speech production test and therefore conclusionsabout a possible connection between speech perception difficulties and speech productiondifficulties in the population can not be made.

Syftet med denna studie var att utveckla och normera ett logopediskt stavningstest för vuxna., då det idag saknas ett sådant test. Det framtagna testet bestod till en början av en orddel som innehöll 80 ord i varierande svårighetsgrad, utvalda för att representera svenskans olika stavningskombinationer. Vidare fanns en del med 80 nonord, konstruerade för att följa svenskans ljudmässiga uppbyggnad. 146 deltagare från 18 – 94 år deltog i normeringen av testet. Urvalet stratifierades efter kön, ålder och utbildningsnivå så att inverkan av dessa olika faktorer på stavningsförmågan kunde undersökas. Resultaten visade att utbildningsnivå påverkade stavningsförmågan på så sätt att personer med eftergymnasial utbildning klarade stavning av både ord och nonord bättre än personer med förgymnasial/gymnasial utbildning. Vidare uppvisade kvinnor bättre resultat på stavning av ord jämfört med män, men ingen signifikant skillnad i stavningsförmåga av nonord uppmättes. Vid stavning av ord framkom ingen skillnad i förhållande till ålder, men vid stavning av nonord uppvisade äldre personer ett sämre resultat, troligen p.g.a. nedsatt hörsel. De vanligaste typerna av stavfel bland deltagarna var på orddelen enkel-/dubbelteckning och på nonorddelen utbyte av bokstav. Stavfelens placering förekom främst medialt i orden, medan de i nonorden fanns både initialt och medialt. Studien utmynnade i STAVUX, ett test med 45 ord och 45 nonord, utvalda från det ursprungliga testet. STAVUX deltest har en hög intern reliabilitet. Testet har normerats och är tänkt att användas vid utredning av vuxna med stavningssvårigheter. / Because a comprehensive clinical spelling test for adults does not exist today, the aim of this study was to develop and standardize such a test. The originally developed test consisted of one part containing 80 words of varying difficulty, chosen to represent the different spelling combinations of the Swedish language. Furthermore, the test had a part containing 80 pseudo-words, constructed to follow the Swedish sound system. 146 participants between the age of 18 to 94 participated in the standardization of the test. The selection was stratified by sex, age and level of education, in order to examine the influence of these variables on spelling ability. The results indicated that the level of education affected the spelling ability, so that participants with high education spelled both words and pseudo-words better than participants with low education. Moreover women had better results on the spelling of words than men, whereas no significant sex differences was found on pseudo-word spelling. Age did not influence word spelling, but elderly participants had significantly lower results on the pseudo-words, likely because of impaired hearing. The most common type of word misspelling was single/double spelling of consonants. On pseudo-words, grapheme substitutions were the most common error. Misspellings were most frequent medially in words and initially and medially in pseudo-words. The study resulted in STAVUX, a test consisting of 45 words and 45 pseudo words, selected from the original version. The different parts of STAVUX thus have high internal reliability. The test has been standardized and is intended to be a part of the assessment of adults with spelling difficulties.

I föreliggande studie undersöktes ordförrådet (ordförståelse och benämning) hos 21 barn med hörselskada och 21 normalhörande barn i åldrarna 7-9 år, matchade till ålder, kön och bostadsort. Deltagarna delades även in i undergrupper med avseende på hörselskadans typ (ledningshinder, sensorineural skada samt kombinerad skada) och grad (lätt, måttlig, grav och döva/hörselskadade barn med CI) samt typ av skolform. Ordförståelse undersöktes med Peabody Picture Vocabulary Test III och benämning undersöktes med Word Finding Vocabulary Test. Som förväntat hade gruppen med hörselskada lägre resultat på båda testen, men endast benämningstestet visade en statistiskt signifikant gruppskillnad (p = 0,002 jämfört med p = 0,054 för ordförståelse). För benämningstestet hade barn med hörselskada i 7-års ålder ett signifikant lägre resultat jämfört med åldersmatchad kontrollgrupp, medan skillnaden inte var signifikant i de äldre åldersgrupperna (8 och 9 år). Typ, grad, kön eller skolform (hörselklass kontra integrerad skolform) hade ingen signifikant effekt på något av testen, men samband kan inte uteslutas pga relativt få barn i varje undergrupp i denna studie. Explorativ analys av individuella åldersekvivalenta resultat för benämningstestet indikerade följande: (a) majoriteten av de hörselskadade barnen låg inom den nedre halvan av normalresultatet; (b) två barn med cochleaimplantat hade särskilt låga resultat; (c) deltagare med lätt hörselskada tenderade att ha sämre resultat än deltagare med grav hörselskada, vilket kan tyda på otillräckligt stöd vid lätt skada; och (d) en deltagare med måttlig hörselskada hade lika högt resultat som det högsta resultatet i kontrollgruppen. / This study examined the receptive and expressive vocabulary in 21 children with hearing impairment and 21 children with normal hearing between the ages of 7-9. The groups were matched in regard to age, gender and home district. The material was divided into categories of hearing impairment based on type (conductive, sensorineural and combined hearing impairment), severity (mild, moderate, severe and children with profound deafness/hearing impairment with cochlear implant) and children in hard of hearing classes versus children integrated in ordinary classes. The tests used were Peabody Picture Vocabulary Test III (word comprehension) and Word Finding Vocabulary Test (word production). As expected, the group of children with impaired hearing achieved lower results on both tests. However, only the result on the word production test was significant for children with hearing impairment (p = 0,002 compared with p = 0,054 for comprehension). 7 years old children with hearing impairment reached a significantly lower result on the word production test compared with their peers with normal hearing, whereas the difference between the groups of 8 and 9 years old children was not significant. Type, severity, gender or school placement (hard of hearing classes versus ordinary classes) had no significant effect on neither word comprehension nor word production, but a correlation can not be out ruled because of a relatively low number of children in each subgroup. Explorative analyze of the individual age equivalent results for the word production test indicated: (a) the majority of children with hearing impairment performed within the lower half of the normal results; (b) two children with cochlear implants achieved a particularly low result; (c) participants with a mild hearing impairment tend to have a lower result than the participants with a severe hearing impairment, which might indicate insufficient support; and (d) one participant with moderate hearing impairment performed a result at the same level as the highest result in the control group.