Rett syndrome is a congenital neurological syndrome, which in the classic phenotype only affects girls. The symptoms include lack of speech, stereotypic movements of hands, dyspraxia and mental retardation, and these symptoms lead to communicative impairments. The purpose of this study was to examine whether the intervention method Intensive Imitation affected interaction/communication and initiative in a girl with Rett syndrome. The design of the study was a Single Subject Experimental Design with a three-week long intervention period where the girl participated daily in 30- minute sessions of Intensive Imitation together with the test conductor. Interaction, communication and initiatives were observed and analyzed before (Baseline A), during and after (Baseline B) the intervention period. The results showed that the girl’s total amount of communicative contributions increased between Baseline A and Baseline B, especially regarding the amount of produced vocalizations. However, there were some variations in the amount of contributions during the entire period. The girl increased her eye gazing towards her communicative partner, especially during the intervention sessions. There were no increase in the amount of communicative initiatives between Baseline A and Baseline B. However, the amount of initiatives increased between the first and the last observation. Intensive Imitation had a positive effect on eye gazing, vocalizations and communicative contributions, but this study cannot show any stable improvement regarding the girl’s communication and interaction. / Rett syndrom är ett medfött neurologiskt syndrom som i den klassiska varianten enbart drabbar flickor. Till symtombilden hör avsaknad av tal, handstereotypier, dyspraxi och utvecklingsstörning som tillsammans innebär kommunikativa begränsningar för individen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om behandlingsmetoden Intensiv Imitation påverkade samspel/kommunikation och initiativförmåga hos en flicka med Rett syndrom. Studien utformades som en Single Subject Design och innehöll en tre veckor lång interventionsperiod där den deltagande flickan dagligen deltog i 30-minuterssessioner med Intensiv Imitation tillsammans med en testledare. Mätningar av samspel, kommunikation och initiativförmåga utfördes före (Baseline A), under och efter (Baseline B) interventionsperioden. Resultaten visade att flickans totala antal kommunikativa bidrag ökade mellan Baseline A och Baseline B, i synnerhet vad gällde antalet producerade ljud. Andelen ögonkontakt flickan sökte med sin samtalspartner var högre vid behandlingssessionerna än vid de vardagliga pedagogiska situationerna. Antalen initiativ ökade inte mellan Baseline A och Baseline B, men däremot uppvisades relativt stora variationer mellan den första och den sista observationen. Den Intensiva Imitationen har således haft en positiv påverkan på vissa kommunikativa beteenden hos den deltagande flickan, men studien har inte kunnat påvisa någon stabil förändring vad gäller hennes samspel/kommunikation och initiativförmåga.

Äldreriktat tal avser kommunikationsanpassningar gentemot äldre liknande de som görs till små barn. Anpassningarna sker inom flera språkliga domäner och är en del av äldres kommunikativa miljö. Ämnet är relativt outforskat och få eller inga studier har gjorts i Sverige. Föreliggande studies syfte var att undersöka eventuell förekomst av äldreriktat tal, samt beskriva dess karakteristika då personal på olika typer av boenden för äldre samtalar med en äldre. Deltagare är fem personer som arbetar på olika former av boenden för äldre. Samtal mellan personal och äldre samt samtal mellan personal och en kollega spelades in och grovtranskriberades. Inspelningarna klipptes till filer utifrån varje analys syfte. Arbetet antog en datadriven ansats och data studerades utifrån tidigare forskning kring äldreriktat och barnriktat tal. I föreliggande studie påvisades att deltagande personal på boende för äldre, i varierande grad, anpassade sin kommunikation inom flera språkliga domäner. Anpassningarna förekom huvudsakligen inom den prosodiska domänen men förekom i viss utsträckning även inom den grammatiska. Anpassningar inom den pragmatiska domänen påvisades till viss del medan anpassningar inom den semantiska domänen ej förekom. Tendenser till talanpassningar förekom hos majoriteten av deltagarna. Följande tillägg av delaspekter till äldreriktat tal föreslås; upprepat användande av namn, mindre samtidigt tal och färre tvekfenomen. / The term elderspeak refers to the adjustments of communication towards elderly people which are similar to those made towards young children. The adjustments are made within several language domains, and are a part of the communicative environment of the elders. The subject is relatively uninvestigated, and few, if any, studies have been conducted on the subject in Sweden. Thus the aim of the present study was to investigate the possible occurrence of elderspeak, and to describe its characteristics. The present study is based upon five participants working at different forms of geriatric institutions. Conversations between a caregiver and a resident and conversations between a caregiver and a colleague were recorded and broadly transcribed. The recordings were cut into separate files according to the purpose of respective analysis. The study was carried out with a data-driven perspective and previously established aspects of elderspeak and child directed speech was searched for. The present study established that caregivers to a varying extent adjusted their communication within several language domains. The adjustments mainly took place within the prosodic domain but they also took place within the grammatical domain. Adjustments within the pragmatic domain were found to some extent, but no adjustments within the semantic domain were found. Tendencies to adjustments of the speech were present in the majority of the participants. The present study suggests the following additions to the aspects of the elderspeak phenomenon; frequent use of name, less hesitation phenomena and less frequent simultaneous speech.

The present project is a first step towards a new Swedish assessment tool to examine phonological ability in preschool-aged children. The work consisted of developing a word list with words that was considered to reveal a child’s phonological ability and to try out the word list on pre-school children. The reason was to make sure that the words existed in the vocabulary of the children in the chosen ages. A word list consisting of 109 words, which convey relevant phonological information, was created. Every phoneme in the Swedish language is represented at least twice in initial, medial and final word position. The majority of the consonant clusters, which are allowed in the Swedish language, are included. Also words consisting of three or more syllables, words consisting of an initial unstressed syllable and both of the tonal word accents used in the Swedish language, are included in the wordlist. The 85 children who participated in the present study was 3;0-5;11 years old and their task was to name the pictures of the material. The children were divided into six half-yearly intervals. The result showed that the children’s ability to name the pictures was improved with increased age. The children in the youngest interval (3;0-3;5) named a mean of 92 pictures correctly, while children in the oldest interval (5;6-5;11) named a mean of 107 picture. The authors decided that words which were produced by at least 80% of the children in an interval were judged to be appropriate for the current age. Consequently, 79 of the 109 words were judged to be appropriate for children in interval 1. Among these 79 words, there are words which represent the majority of the phonological aspects that a phonological assessment tool should comprise. / Föreliggande uppsatsarbete utgör ett första steg i utformandet av ett nytt svenskt bedömningsmaterial för fonologisk förmåga hos barn i förskoleåldern. Arbetet bestod av att välja ut ord som kan anses ringa in ett barns fonologiska förmåga samt att testa dessa på barn i förskoleåldern, för att säkerställa att orden finns i det aktiva ordförrådet hos barn i aktuella åldrar. En ordlista bestående av 109 ord, som bär på relevant fonologisk information, skapades. Samtliga svenska fonem finns representerade minst två gånger i initial, medial och final ordposition. Dessutom ingår majoriteten av konsonantförbindelser, som är tillåtna enligt svensk fonotax, i de utvalda orden. Även ord med tre eller fler stavelser, ord innehållande pretonisk stavelse samt svenska språkets båda tonaccenter är representerade. Orden illustrerades med bilder från Boardmaker. De 85 barnen som deltog i studien var 3;0-5;11år och fick benämna samtliga bilder i materialet. Barnen delades in i sex halvårsintervall. Resultaten visade att barnens förmåga att benämna bilderna förbättrades med stigande ålder. Medelvärdet för antalet korrekt benämnda bilder för barnen i det yngsta åldersintervallet (3;0-3;5 år) var 92, medan motsvarade siffra för de äldsta barnen (5;6-5;11år) var 107. Författarna beslutade att ord som minst 80% av barnen i ett åldersintervall producerade, kunde anses som användbara i ett test för barn i den aktuella åldern. Därmed ansågs 79 av de 109 orden som användbara från och med åldersintervall 1. Bland de 79 orden finns ord som representerar majoriteten av de fonologiska aspekter som ett fonologiskt bedömningsmaterial bör förmedla.

Previous research has shown that children with multiple disabilities have been able to learn to make choices. Practising choice making is a good way to introduce an intervention using Alternative and Augmentative Communication (AAC). Choice making with objects should then be trainded before choice making with pictures. The present study is a single subject experimental design and was accomplished at a center for children with disabilities in Tanzania during 12 weeks. The primary purpose was to examine if the number of choices made by two boys with cerebral palsy increased after communicationintervention with objects and pictures. The participants were trained to make choices over two intervention phases and the staff were given lectures on two occasions and through tuitions. The number of choices made by the participants as well as the choices offered by the staff, were measured continuously at predetermined activities. The results show that the number of choices with objects and pictures increased in both participants. It was also observed that the interaction between the children and the staff increased. Aspects that are discussed are whether the staff’s ability to offer choices affects the result and that the factors which separate what a “none-choice” is could be defined more clearly.

Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) är en gruppbehandling för personer med afasi. Tidigare forskning kring CIAT har ansetts otillräcklig gällande dess långsiktiga effekt, dess effekt vid lindrig afasi och dess effekt på kommunikativ delaktighet. Föreliggande studie är en multipel fallstudie som syftar till att undersöka CIAT:s kort- och långsiktiga effekt på språk och kommunikation vid lindrig afasi. Fyra personer med kronisk afasi deltog i CIAT under två veckor. Språkfunktioner och funktionell kommunikation bedömdes före behandling (T1), efter behandling (T2) och vid uppföljning efter 3 månader (T3). Bedömningarna kompletterades av intervjuer med deltagarna och deras närstående. Vid T2 visade samtliga behandlingsdeltagare övervägande förbättrade språkliga funktioner. Vidare skattade 4/4 deltagare och samtliga närstående en förbättring av funktionell kommunikation. Vid T3 var förbättringen övervägande stabil. Skillnader i poängförbättring mellan bedömningarna antydde en behandlingseffekt, vilket stöddes av analys med teckentest. Resultat från intervjuer gav stöd för de förbättrade resultaten och kan anses öka den ekologiska validiteten. Resultaten tyder på att CIAT kan ha en kort- och långsiktig effekt på språk och kommunikation vid lindrig grad av afasi. Föreliggande studie indikerar därmed att CIAT kan vara gynnsamt för denna patientgrupp. Vidare analys krävs dock för att utesluta en effekt av upprepad testning. Med hänsyn till antalet personer som drabbas av afasi varje år och de betydande psykosociala konsekvenser afasi kan innebära bör framtida forskning utreda ytterligare hur behandling kan förbättra såväl språkliga funktioner som kommunikativ delaktighet i vardagen. / Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) is a group therapy for people with aphasia. The therapy’s effectiveness, its effect in milder aphasia and its long-term effect has not been thoroughly investigated in previous studies. This multiple case study aims to assess short- and long-term effect of CIAT on language functions and functional communication in mild aphasia. Four people with chronic aphasia received CIAT over two weeks. Language functions and functional communication was assessed prior therapy (T1), after therapy (T2) and at a 3 month follow-up (T3). In addition to assessments, interviews with participants and their family members were conducted. At T2 all participants showed mainly improved language functions. In addition, 4/4 participants and all family members rated an improvement of functional communication. Results were mainly stable at T3. Differences in improvement when comparing assessments indicated a treatment effect, which was supported by analysis with a sign test. Results from interviews supported the improved results on language tests and could be regarded as increasing the ecological validity. Results indicate a positive and lasting effect on language and communication in milder aphasia. The present study thus suggests that CIAT could be beneficial to this patient group. However, further analyses are required to rule out the possibility of a practice effect. Considering the number of people with aphasia and the psychosocial impact of aphasia, future research should further investigate how therapy could improve linguistic ability as well as communicative participation.

No description available.

<p>Constraint-Induced Therapy (CI) is based on the theory that constraining operationalfunctions will increase the usage and at the same time the recovery of impaired functions. Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) is a variant of CI, aimed at people with chronicaphasia. The purpose of this study was to examine whether CIAT would affect the linguisticabilities of eleven individuals with chronic aphasia. The linguistic abilities of each participant were tested before and after the therapy which consisted of thirty hours intensive trainingduring two weeks in accordance with CIAT. Abilities that were examined included namingability, informative speech, listening comprehension and everyday use of language. Measurements of the participants’ length of utterances and speech-rate were also implemented. The test results were analyzed using Wilcoxon signed ranks tests and dependent t-tests. Significant improvements were ascertained in the areas of length ofutterances, naming ability and informative speech. The conclusion of the study was that CIAT has a positive effect on individuals suffering from chronic aphasia, in regards tospeech production. It is unclear whether the method has any effect on language comprehension.</p> / <p>Constraint-Induced Therapy (CI) bygger på teorin att hämmande av välfungerande funktionerökar användningen och därmed återhämtningen av nedsatta funktioner. Constraint-InducedAphasia Therapy (CIAT) är en variant av CI som riktas mot personer med kronisk afasi. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om CIAT påverkade språkförmågan för elva personer med kronisk afasi. Deltagarnas språkförmåga testades före och efter behandlingen, vilken utgjordes av trettio timmar intensiv träning under två veckor i enlighet med CIAT. Delförmågor som testades var benämningsförmåga, informativt tal, hörförståelse samt språkanvändning i vardagen. Mätningar gjordes också av deltagarnas taltempo och genomsnittliga yttrandelängd. Deltagarnas resultat från språktesten analyserades med Wilcoxon signed ranks test och beroende t-test. Signifikanta förbättringar kunde ses inomområdena yttrandelängd, benämningsförmåga samt informativt tal. Slutsatsen var att CIAT har en positiv effekt på personer med kronisk afasi vad gäller talproduktion. Det är dockoklart huruvida metoden påverkar språkförståelse.</p>

<p>In Sweden surgical treatment of vocal fold lesions in children is fairly uncommon. At Falun hospital they have adapted a more generous attitude towards phonosurgery of children’s vocal folds. The purpose of the present study was to evaluate surgical treatment of organic vocal fold lesions in children and to assess the phonosurgical patient utility. The study was carried out at the Ear-, Nose- and Throat clinic, Falun hospital, Sweden. Based on case sheets, data was collected regarding the different vocal fold lesions that were surgically treated. The most frequent vocal fold abnormalities were vocal fold nodules, vocal fold cysts and sulcus/vergeture. Further on, assessment of pre- and postoperative voice recordings and stroboscopic examinations were carried out. The general tendency was that vocal fold closure and mucosal wave was estimated as normal or less abnormal following surgery in most patients. Postoperatively, hoarseness, breathiness and roughness were estimated to be significantly lower. For hyperfunction, only a tendency to lower occurrence was observed. The estimation of high pitch was similar pre- and postoperatively. A mail questionnaire showed that most patients/parents estimated a high degree of perceived voice related problems preoperatively. Most patients rated their own vocal function at the time of the study as highly functional. The majority were satisfied with the choice of undergoing surgical treatment. The conclusion was that surgical treatment may be a good option in organic vocal fold lesions in children.</p> / <p>I Sverige är kirurgisk behandling vid stämbandsförändringar hos barn relativt ovanligt. Vid Falu lasarett har man en generösare inställning till fonokirurgi av barns stämband. Syftet med föreliggande studie var att utvärdera kirurgisk behandling vid organiska stämbandsförändringar hos barn för att bedöma vilket värde fonokirurgi har för patienten. Studien genomfördes vid Öron-, Näs- och Halskliniken, Falu lasarett. Journaluppgifter inhämtades angående vilka olika stämbandsförändringar som åtgärdats kirurgiskt. De vanligast förekommande stämbandsförändringarna var knottror, cystor samt sulcus/vergeture. Vidare genomfördes bedömning av pre- och postoperativa röstinspelningar och stroboskopiska undersökningar. Den generella tendensen var att stämbandsslutning och slemhinnevåg i större utsträckning skattades normal eller mindre avvikande efter operation i jämförelse med före operation. Förekomst av röstparametrarna heshet, läckage och skrovlighet bedömdes vara signifikant lägre efter kirurgi. För press kunde endast tendens till lägre förekomst observeras medan det generellt höga röstläget skattades lika före och efter operation. Genom en enkät framkom att flertalet patienter/patienters målsmän skattade förhållandevis höga värden av upplevda röstbesvär före operation. Flertalet skattade höga värden angående hur väl rösten fungerade vid studiens genomförande. Majoriteten var nöjd med valet att genomgå operation. Slutsatsen var att kirurgisk behandling kan vara ett bra behandlingsalternativ vid organiska stämbandsförändringar hos barn.</p>

<p>Lip force has been found to affect the ability to achieve satisfying speech production and swallowing. A normative value for lip force in adults has been measured to 15 Newton (N). Corresponding value for children measured with Lip Force Meter 100 (LF100) does not exist. In the current study lip force was measured in children between the ages of five and ten years. The aim of the study was to obtain normative values for children with typical development in separate age groups. Production of syllable with initial bilabial plosive was further calculated to see if any correlation between lip force and syllable production existed. An examination of learning effect in repeated measures was also executed. The age group 5:0-5:11 only included four participants. This age group was therefore not included in the statistical measurements.</p><p>The common mean for lip force in all children was 14.98 N. The mean for each age group was 12.75 N for 5:0-5:11 year olds, 14.69 N for 6:0-6:11, 16.93 N for 7:0-7:11, 14.97 N for 8:0-8:11 and 14.14 N for the age group 9:0-9:11 years. In the current study no significant differences in lip force was found between age groups.</p><p>The common mean for syllable production in all children was 5.50 syllables/second. A significant difference between the ages six and seven year olds as well as six and nine year olds was found, where the older age groups showed higher values. No significant correlation was found between lip force and syllable production.</p><p>Analysis of the learning effect over three lip force measurements showed tendencies for increased lip force at the last measure. The difference was not significant. In the present study no statistical measurements for gender differences were executed for each separate age group due to small numbers. Measurements in age group 6:0-9:11 showed tendencies for higher values of both lip force and syllable production for girls. These differences were not significant.</p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p>

<p>Speech intervention for children with language impairment aims to both strengthen specific language skills and to reinforce the ability to participate in interactional contexts. Children with language impairment often have problems in interaction; therefore the contributions of the conversational partner are of great importance. Thus, the demands are high on the speech and language pathologist (SLP) for sense and cohesion in intervention. The aim of the present study was to examine how SLPs and children with language impairment interact in language intervention. An approach influenced by Conversation Analysis was used in order to identify various phenomena that occurred, and their effect on the structure of the interaction was analyzed.</p><p>Four SLPs, two men and two women, were enrolled in the study.  They participated in intervention with two children with language impairment each, i.e. eight conversations. The analysis showed that different forms of feedback and different repair strategies had an impact on the interaction. In addition, it was shown that the interactions contained several situations related to social face work.  Both differences and similarities were found between the participants in the analyzed material. Different interactional patterns of the SLPs appeared to affect the outcome of the intervention in different ways.</p> / <p>Logopedisk intervention för barn med språkstörning har för avsikt att både stärka de specifika språkförmågor som brister och att göra barnet mer redo för kommunikativa sammanhang. Språkstörning hos barn innebär ofta svårigheter i interaktionen med andra, därför är samtalspartnerns agerande av stor betydelse. Således är kraven på logopeden stora för att skapa mening och sammanhållning i interventionen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur logopeder och barn med språkstörning interagerar vid behandling av språkstörning. Ett arbetssätt influerat av Conversation Analysis användes för att belysa olika fenomen som förekom i interaktionen och vilken inverkan dessa hade på interaktionens struktur.</p><p>I studien deltog fyra logopeder, två män och två kvinnor med två behandlingsbesök av barn med språkstörning vardera, således åtta samtal. Intressanta fenomen som förekom var olika typer av återkopplingar, reparationer och ansiktshotande situationer. Det förelåg både skillnader och likheter mellan deltagarna i det analyserade materialet. Logopedernas olika interaktionsmönster förefaller påverka interventionen på olika sätt.</p>