No description available.

Syftet med studien var att ta reda på hur 16 av deltagarna på den stresshanteringsyogakurs vi har följt uppfattar yogapasset och kursen som helhet. Studien har inspirerats av en fenomenografisk ansats, vilket innebär att finna variationer mellan yogadeltagarnas uppfattningar om stresshanteringsyogakursen. Vi har använt oss av en semistrukturerad intervjuform för att yogadeltagarna skulle få utrymme att tala fritt om sina uppfattningar utifrån de teman intervjun innehöll. I undersökningen är urvalet 16 yogadeltagare mellan 26-61 år som har valt att fullfölja kursen. Av dessa är 14 kvinnor och 2 män. Vi har analyserat vårt material med inspiration av en fenomenografisk analysmodell. Resultatet är att de flesta av deltagarna upplever att stresshanteringsyogapasset leder till lugn och harmoni samt att kropp och själ hänger ihop. Andningsövningar som är en del av yogapasset har de flesta tagit med sig i sin vardag. I stresshanteringsyogakursen är yogaläraren och yogagruppen yttre betydande faktorer för de flesta deltagare.

Den här uppsatsen handlar om Kristina Lugns poesi, de kvinnokroppar som befolkar hennes dikter och hur deras agerande kan läsas utifrån grotesk och queer teori. Jag skapar en queerfeministisk figuration, döper henne till Den kvinnliga grotesken och låter henne ta kropp i dikterna. Hon spinner trådar mellan teorierna, dikterna och yttervärlden. Metoden jag använder mig av är tematisk närläsning, med en bas av situerad kunskap enligt Donna Haraway. Med hjälp av de redskapen delar jag upp materialet i fyra tematiska delar; den stympade kroppen, den läckande kroppen, den trånande kroppen, och den djuriska kroppen. Mitt syfte är att utifrån grotesk och queer teori läsa hur kvinnokropparna i Kristina Lugns poesi agerar, och undersöka om agerandet representerar strategier för frigörelse från normativ kvinnlighet. / This essay concerns itself with the poetry of Kristina Lugn, the female bodies that inhabit her poems, and how their behaviour can be interpreted via grotesque and queer theory. Within, I create a queer-feminist figuration, I name her The female grotesque and finally let her corporealise in the poems. She spins threads between the different bodies of theory, the poems and society. The method is thematic close-reading, with a base of situated knowledge according to Donna Haraway. Using these tools I split up the material into four distinct thematical parts; the mutilated body, the leaking body, the yearning body and the animal body. My aim is to employ grotesque and queer theories in a reading of the female bodies in Kristina Lugns poetry and investigate whether their actions can be seen as representative of strategies for liberation from normative femininity.

<p>The drama of Kristina Lugn’s Kvinnorna vid Svansjön (The women by the Swan Lake) takes place in the dialogue and language; the same ambiguous language that is found in Lugn’s poetry. In this essay I examine how meaning and dramatic tension is created in the dialogue of Kvinnorna vid Svansjön.</p><p>I describe the play, using concepts from various drama theories. However, the most important concepts of classical drama theory such as "story" and "plot" are not really applicable. This is because of the contradictory information given in the dialogue. For the same reason, the dramatic ”space” is very hard to define. I found other concepts, ”theme/motif” and ”symbol”, more rewarding. These elements carry the spheres of interest and constitute the metaphors that create unity in the play. The main themes/motifs in this drama are ”love” and ”death”, which are closely connected to the main symbol, ”water”.</p><p>According to theatre theorist Erika Fischer-Lichte, dramatic dialogue contains a tension between ”writing” and ”orality”. This tension is my starting point when examining the dialogue of Kvinnorna vid Svansjön, which constantly alternates between monologue (writing) and face-to-face dialogue (orality). The tension between writing and orality is also present linguistically in the play; writing is represented by lyrical, metaphorical language and orality by everyday spoken language. I find that communication often occurs through associative and thematic language use. There are many connections between the metaphors/themes on the linguistic level and the motifs/themes on the dramatic level. Lugn’s thematic dialogue gives new life to worn-out metaphors.</p><p>I connect the tension in dialogue and language to the play’s floating spatial dimension, in which I make out two levels: ”reality” and ”fantasy”. These levels are as deceptive as the language of the play and help to create uncertainty and suspense about the dramatic reality.</p>

<p>Kristina Lugn debuterade 1972 med diktsamlingen Om jag inte och fick sitt genombrott 1983 med samlingen Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Däremellan gavs samlingarna Till min man, om han kunde läsa (1976), Döda honom! (1978), Om ni hör ett skott... (1979) och Percy Wennerfors (1982) ut. Efter genombrottsdiktsamlingen kom Hundstunden (1989) och slutligen Hej då ha det så bra! (2003). Hon har även skrivit flera dramatiska verk och driver sedan 1997 teatern Brunnsgatan 4 i Stockholm. Hennes poesi kan förknippas med drag av melankoli, våldsam ångest och dess dramatiska uttryck för dödslängtan. Sorg, mani, fobi och ångest blandas med fysiska men och problem. Den inre oron verkar tränga utåt, agera fram tills den nästan framstår som vansinne, galenskap. Hennes lyriksamlingar har alla dessa motiv och drag gemensamt från debuten 1972 till den senaste som kom ut 2003. </p><p> Det finns relativt lite forskning om Kristina Lugns lyrik, trots att det finns en del skrivet om hennes dramatik. Inom lyriken har man bland annat tidigare tittat på Lugns plats som skald i offentligheten och studerat hennes ironiska och groteska drag. Det har också uppmärksammats från flera håll att relationerna i Lugns dikter är viktiga, men att relationen mellan mor - dotter är den som lyser starkast. I mitt sökande av lämpligt ämne för uppsats fann jag att det som skrivits om Lugns sätt att problematisera genus och könsroller genom att skriva om det kvinnliga diktjagets sjukdomstillstånd, bara nämns som hastigast trots att det är något som återkommer i samtliga diktsamlingar från debuten 1972 till den senaste 2003. Då ämnet nuddats eller berörts har det dykt upp endast i samband med andra studerade ämnen. Lars Elleström berör exempelvis ämnet ytligt i En ironisk historia från Lenngren till Lugn från 2005, då han beskriver ironin i Lugns karakteristiska framställningssätt. </p><p> Mitt syfte med denna uppsats är således att uppmärksamma, ringa in och försöka se sam¬bandet mellan de i Lugns lyrik ständigt återkommande inre dragen av ångest, ensamhet, döds-längtan m.m. och de könsroller som vi människor ständigt inordnas i. Mitt huvudsyfte är att försöka ta reda på om de kvinnliga diktjagen i sina stereotypa utformningar är sjuka eller spelar sjukrollen, och vad detta möjligen kan ha för mening. Jag inser att uppsatsen skulle vinna på att ha en i analysen bearbetning utifrån endast en tes om varför diktjagen är sjuka, galna. Möjligtvis är det å ena sidan i en koncentrerad form lättare att strukturera uppsatsen och ta ut ordentliga svar, å andra sidan menar jag att uppsatsen med sin bredd och många angreppsvinklar kan ge en bredare förståelse för både kvinnorollen och sjukrollen i Kristina Lugns lyrik. Jag hoppas att arbetet snarare kan ses som en presentation av både Lugns lyrik, hennes motiv och tema, än en uppsats med definitiva svar.</p><p> Jag använder i min uppsats främst Karin Johannissons två böcker Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle (1994) och Kroppens tunna skal. Sex essäer om kropp, historia och kultur (1997) för att kunna peka på det idéhistoriska sjukdomsperspektivet, där tanken om ”jaget, kroppen och samhället” figurerar. Johannisson skriver i Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle från 1994 att ”[k]vinnosjukligheten illustrerar de starka sambanden mellan samhället, kroppen och jaget.” </p><p> Johannissons perspektiv är idéhistoriskt med feministiska drag. Jag tar tillvara olika utgångspunkter från Johannissons verk och utvecklar egna tankar utifrån dem för att applicera på Lugns lyrik. Den feministiska utgångspunkten hämtar jag från teorier av Yvonne Hirdman i boken Genus – om det stabilas föränderliga former (2001), samt från Gilbert och Gubars klassiska bok The madwoman in the attic- The woman writer and the nineteenth-century literary imagination (1979).</p><p> Metoden jag kommer att bruka är närläsning av ett trettiotal utvalda dikter från Kristina Lugns samtliga lyriksamlingar. Anledningen till att jag väljer att nyttja det omfångsrika kompletta utbudet av diktsamlingar är för att starkare kunna bevisa min tes, samt att ge prov på att den tematik och de motiv jag valt för mitt arbete går att spåra och urskilja i samtliga samlingar, något som ger en starkare grund för min slutsats. Jag kommer således inte fokusera på utvecklingen eller titta på hur sjukdoms- och könsrollstematiken förändras genom samlingarna, på grund av uppsatsens komprimerade format. Av tillfälle har det slumpat sig så att den första och sista diktsamlingen inte har lika många citerade dikter som övriga diktsamlingar har i denna uppsats. Dessa två diktsamlingar skiljer sig inte i könsrollstematiken eller i diktjagens sjukdomstillstånd. Jag har helt enkelt valt ut dikter som jag ansett vara tydligast exempel och därmed lämpligast för ändamålet.</p>

Kristina Lugn debuterade 1972 med diktsamlingen Om jag inte och fick sitt genombrott 1983 med samlingen Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Däremellan gavs samlingarna Till min man, om han kunde läsa (1976), Döda honom! (1978), Om ni hör ett skott... (1979) och Percy Wennerfors (1982) ut. Efter genombrottsdiktsamlingen kom Hundstunden (1989) och slutligen Hej då ha det så bra! (2003). Hon har även skrivit flera dramatiska verk och driver sedan 1997 teatern Brunnsgatan 4 i Stockholm. Hennes poesi kan förknippas med drag av melankoli, våldsam ångest och dess dramatiska uttryck för dödslängtan. Sorg, mani, fobi och ångest blandas med fysiska men och problem. Den inre oron verkar tränga utåt, agera fram tills den nästan framstår som vansinne, galenskap. Hennes lyriksamlingar har alla dessa motiv och drag gemensamt från debuten 1972 till den senaste som kom ut 2003. Det finns relativt lite forskning om Kristina Lugns lyrik, trots att det finns en del skrivet om hennes dramatik. Inom lyriken har man bland annat tidigare tittat på Lugns plats som skald i offentligheten och studerat hennes ironiska och groteska drag. Det har också uppmärksammats från flera håll att relationerna i Lugns dikter är viktiga, men att relationen mellan mor - dotter är den som lyser starkast. I mitt sökande av lämpligt ämne för uppsats fann jag att det som skrivits om Lugns sätt att problematisera genus och könsroller genom att skriva om det kvinnliga diktjagets sjukdomstillstånd, bara nämns som hastigast trots att det är något som återkommer i samtliga diktsamlingar från debuten 1972 till den senaste 2003. Då ämnet nuddats eller berörts har det dykt upp endast i samband med andra studerade ämnen. Lars Elleström berör exempelvis ämnet ytligt i En ironisk historia från Lenngren till Lugn från 2005, då han beskriver ironin i Lugns karakteristiska framställningssätt. Mitt syfte med denna uppsats är således att uppmärksamma, ringa in och försöka se sam¬bandet mellan de i Lugns lyrik ständigt återkommande inre dragen av ångest, ensamhet, döds-längtan m.m. och de könsroller som vi människor ständigt inordnas i. Mitt huvudsyfte är att försöka ta reda på om de kvinnliga diktjagen i sina stereotypa utformningar är sjuka eller spelar sjukrollen, och vad detta möjligen kan ha för mening. Jag inser att uppsatsen skulle vinna på att ha en i analysen bearbetning utifrån endast en tes om varför diktjagen är sjuka, galna. Möjligtvis är det å ena sidan i en koncentrerad form lättare att strukturera uppsatsen och ta ut ordentliga svar, å andra sidan menar jag att uppsatsen med sin bredd och många angreppsvinklar kan ge en bredare förståelse för både kvinnorollen och sjukrollen i Kristina Lugns lyrik. Jag hoppas att arbetet snarare kan ses som en presentation av både Lugns lyrik, hennes motiv och tema, än en uppsats med definitiva svar. Jag använder i min uppsats främst Karin Johannissons två böcker Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle (1994) och Kroppens tunna skal. Sex essäer om kropp, historia och kultur (1997) för att kunna peka på det idéhistoriska sjukdomsperspektivet, där tanken om ”jaget, kroppen och samhället” figurerar. Johannisson skriver i Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle från 1994 att ”[k]vinnosjukligheten illustrerar de starka sambanden mellan samhället, kroppen och jaget.” Johannissons perspektiv är idéhistoriskt med feministiska drag. Jag tar tillvara olika utgångspunkter från Johannissons verk och utvecklar egna tankar utifrån dem för att applicera på Lugns lyrik. Den feministiska utgångspunkten hämtar jag från teorier av Yvonne Hirdman i boken Genus – om det stabilas föränderliga former (2001), samt från Gilbert och Gubars klassiska bok The madwoman in the attic- The woman writer and the nineteenth-century literary imagination (1979). Metoden jag kommer att bruka är närläsning av ett trettiotal utvalda dikter från Kristina Lugns samtliga lyriksamlingar. Anledningen till att jag väljer att nyttja det omfångsrika kompletta utbudet av diktsamlingar är för att starkare kunna bevisa min tes, samt att ge prov på att den tematik och de motiv jag valt för mitt arbete går att spåra och urskilja i samtliga samlingar, något som ger en starkare grund för min slutsats. Jag kommer således inte fokusera på utvecklingen eller titta på hur sjukdoms- och könsrollstematiken förändras genom samlingarna, på grund av uppsatsens komprimerade format. Av tillfälle har det slumpat sig så att den första och sista diktsamlingen inte har lika många citerade dikter som övriga diktsamlingar har i denna uppsats. Dessa två diktsamlingar skiljer sig inte i könsrollstematiken eller i diktjagens sjukdomstillstånd. Jag har helt enkelt valt ut dikter som jag ansett vara tydligast exempel och därmed lämpligast för ändamålet.

The drama of Kristina Lugn’s Kvinnorna vid Svansjön (The women by the Swan Lake) takes place in the dialogue and language; the same ambiguous language that is found in Lugn’s poetry. In this essay I examine how meaning and dramatic tension is created in the dialogue of Kvinnorna vid Svansjön. I describe the play, using concepts from various drama theories. However, the most important concepts of classical drama theory such as "story" and "plot" are not really applicable. This is because of the contradictory information given in the dialogue. For the same reason, the dramatic ”space” is very hard to define. I found other concepts, ”theme/motif” and ”symbol”, more rewarding. These elements carry the spheres of interest and constitute the metaphors that create unity in the play. The main themes/motifs in this drama are ”love” and ”death”, which are closely connected to the main symbol, ”water”. According to theatre theorist Erika Fischer-Lichte, dramatic dialogue contains a tension between ”writing” and ”orality”. This tension is my starting point when examining the dialogue of Kvinnorna vid Svansjön, which constantly alternates between monologue (writing) and face-to-face dialogue (orality). The tension between writing and orality is also present linguistically in the play; writing is represented by lyrical, metaphorical language and orality by everyday spoken language. I find that communication often occurs through associative and thematic language use. There are many connections between the metaphors/themes on the linguistic level and the motifs/themes on the dramatic level. Lugn’s thematic dialogue gives new life to worn-out metaphors. I connect the tension in dialogue and language to the play’s floating spatial dimension, in which I make out two levels: ”reality” and ”fantasy”. These levels are as deceptive as the language of the play and help to create uncertainty and suspense about the dramatic reality.

Studien syftar till att få fördjupad kunskap om hur lärare verksamma i årskurserna F–3 arbetar med högläsning i sin undervisning, vad det har för syfte och vilka arbetssätt som används. Som datainsamling genomfördes observationer med efterföljande intervjuer med sex verksamma lärare inom årskurs F–3. Resultatet visar att lärarna är positiva till högläsning och att det finns många fördelar med att läsa högt för barn samt att det används i högsta grad som en lugn stund under dagen. Det resultatet även visar är att något arbete kring boken före, under och efter inte sker i samma utsträckning som forskning påvisar som effektiva arbetssätt. Studiens slutsats blir således att lärarna eftersträvar ett arbete kring boken, men som inte tydligt framkommer under observationerna, lärarna är alla eniga om att högläsning har många positiva effekter för att bidra till elevernas språkutveckling. Trots denna positiva inställning så hamnar arbetet kring boken i skymundan och högläsning för många av lärarna används som en lugn stund.

Many philosophers have long presented happiness as a complex phenomenon that has been difficult to define. Different perspectives have been discussed as central to the idea of wellbeing and thus several different concepts of happiness have been presented. When different ideas have been presented regarding the components of a happy life, the idea of tranquility has in several cases been disputed. This paper is conducted in the field of well-being to study the role of tranquility in happiness. This is done by answering the question: Is tranquility acomponent of a happy life? In exploring this research question, the three main well-being theories in the field of happiness will be presented. These theories are hedonism, the objective-list theory, and the desire theory. It is evident through the study that tranquility is a part of all three welfare theories. However, the role of tranquility is varied within the different theories. In hedonism, tranquility is described as the ultimate form of pleasure - what we seek. In objective-list theory, tranquility becomes a metric for assessing the impact of other factors on well-being. Finally, we see that in desire theory, tranquility is the state of not crossing the threshold of attitudes. According to well-being theories, it appears that tranquility enables or creates an enjoyable state. Thus, it becomes clear that tranquility has a positive impact on people. Through this, a conclusion can be presented where tranquility is part of a happy life.

This essay examines through narratology how time and space are conveyed to the reader in the play Idlaflickorna by author Kristina Lugn. I seek answers in the text that has no stage directions and no description of characters or the space where the action takes place. The information given about time and space in the dialogue is contradictory. By using Mieke Bals Narratology – Introduction to the Theory of Narrative with focus on the chapters on time and space in story and fabula. I suggest that time is not only a tool to construct the text but the main theme that ties the story together. The contradictory information about where the characters are, create a new space in-between or parallel to the story being told. I have also used Gérard Genettes definition of narrative anachronism to further describe the construction of the story and what effects narrative anachrony has on the fabula.