This essay examines the first chapter in Moa Martinson’s Kvinnor och äppelträd, “Mor badar”. Drawing on the theories of Ahmed and Butler, this analysis considers how the Body, the Gaze, and Space interact to form a new presentation of bathing women, in direct opposition to the one more commonly portrayed by male Swedish primitivists during the same time. Simultaneously, the essay considers, utilizing Grosz’s idea of “body writing”, how the chapter constitutes a method for Martinson as a female writer to claim control over the portrayal of women.

Författare beskrivs ofta som ensamma skapare till sina verk. I många fall finns det dock betydligt fler som medverkar i produktionen av ett litterärt verk, däribland förlaget. I fallet med svenska författarna Harry Martinson och Moa Martinson är det sen tidigare vederlagt att de båda hade ett utbyte med sina förläggare på Albert Bonniers förlag och att de på olika vis fick råd och ändringsförslag gällande sina texter av sina förläggare Karl Otto Bonnier, Tor Bonnier och Kaj Bonnier. Uppsatsen undersöker på vilka vis förläggarna fungerar som medskapare genom att undersöka kommunikationen i brev mellan författarna och förläggarna gällande författarnas olika manuskript under perioden 1928–1939. Uppsatsen utgår från flera frågeställningar och undersöker mönster i förläggarnas kommunikation och deras synpunkter på författarnas manuskript, hur dialogen ser ut mellan de olika parterna samt vilken funktion förläggarna kan sägas ha i produktionen av de litterära verken, allt som allt i syftet att bidra till förståelse för hur relationen mellan de två yrkesgrupperna kan påverka produktionen av ett litterärt verk fram till dess att en originalutgåva publiceras. Av analysen framkommer det att det finns ett flertal mönster i förläggarnas kritik som berör allt från språket, innehållet och formen, manuskripten i relation till den tänkta mottagaren, förlagets angelägenheter samt vänskapliga relationer mellan författare och förläggare. Trots att förläggarna refuserar båda författarna vid ett flertal tillfällen ser relationen mellan dem olika ut och på så vis skiftar även kritiken från förläggarna och författarnas respons. Bland annat Harry Martinson och Tor Bonnier utvecklar en särskild vänskaplig relation, medan Moa Martinson förmodligen anser sig åsidosatt och att hennes författarskap inte tillskrivs lika stor vikt av förlaget. Harry Martinsons får även något mindre omfattande förslag om ändringar från förlaget och med tiden dessutom mer frihet, medan Moa Martinson in i det sista ombes göra omfattande ändringar och även av andra skäl, så som att hon måste göra ändringar för att hennes innehåll inte anses passande. Båda författarna visar tacksamhet för de kommentarer de får av förläggarna på sina manuskript men är till en början inte alltid villiga att göra ändringar, även om de i slutändan väljer att göra som förläggarna önskar för att på så vis kunna publicera sina verk. Uppsatsen konstaterar att förläggarna framför allt kan ses som medskapare i den litterära produktionen på så vis att de med sina kommentarer är med och formar författarnas åsikter om hur god litteratur ska skrivas och på så vis påverkar deras skapande i det långa loppet. / Authors are often described as lone creators of their work. However, in many cases there are several others included in the production of a literary work, amongst them the publishing house. It is previously known that Swedish authors Harry Martinson and Moa Martinson both had an exchange with their publishers Karl Otto Bonnier, Tor Bonnier and Kaj Bonnier at Albert Bonniers förlag (a leading Swedish publishing house). This thesis examines in what ways the publishers’ acts as “co-creators” of the authors literary works by analysing the communication in letters between the publishers and the authors regarding numerous manuscripts written during 1928–1939. The thesis frames several questions and analyses patterns in the publishers’ letters and their comments of the authors’ writing, the dialogue between the five respective parties and what function the publishers can be said to have in the literary production. The overall purpose of the thesis is to further understand the relationship between the two professions and how that affects the production of a literary work, up until the original publication of the work. The analysis concludes that there are some distinguishable patterns in the publishers’ critique of the authors’ manuscripts regarding language, content and disposition, the recipient, the publish houses’ interests as well as the friendship between the authors and publishers. While the relationship between the authors and publishers changes, so does the publishers comments and the authors response to those comments. Harry Martinson and Tor Bonnier develops a friendship which affects their working relationship, while Moa Martinson presumably feels left out and treated less amicably by Albert Bonnier’s. There is a difference between how the authors are treated by the publishers in that Harry Martinson gets less critique and does not need to make as extensive changes in his writings whilst Moa Martinson on the other hand has to do the opposite. The publishers, especially Karl Otto Bonnier, also demands that Moa Martinson make changes regarding unsuitable topics in her writing. Both authors show gratitude for the publishers’ commentary, though they are at first often unwilling to make the suggested changes. In the end Harry Martinson and Moa Martinson tend to yield to the publishers wishes, possibly in order to get their works published. The thesis concludes that the publishers could be considered “co-creators” of the authors’ literary works mainly by contributing to and shaping the authors’ views on what literature is and how it should be written, thus affecting their writings in the long run.

I första kapitlet av Mor gifter sig begår flickan Mia ett regelbrott. Uppsatsen pekar på hur detta är den första av en rad motståndsstrategier som hon anammar i syfte att skapa sig ett större handlingsutrymme eller, om så bara för en stund, frigöra sig från underordning och känslor av förnedring. I romanen har jag identifierat fyra nyckelscener, där Mia använder sig av lika många strategier för att undkomma situationer av maktlöshet. Det är fyra avgörande scener på så vis att de har betydelse för såväl Mias som för romanens utveckling. Förutom att identifiera vilka motståndsstrategierna är, undersöker uppsatsen genom en närläsning av romanen med särskilt fokus på de fyra nyckelscenerna vad strategierna fyller för funktion och vad det säger om den makt som Mia gör motstånd mot. Ebba Witt-Brattström går grundligt igenom romanen med avseende på kvinnoliv och patriarkala strukturer i sin avhandling Moa Martinson, men rör även vid de klassrelaterade maktstrukturerna. Det är dessa senare som denna uppsats främst sätter fokus på. Med ett litteratursociologiskt perspektiv undersöks de teman av maktlöshet och motstånd som romanen rymmer. Med stöd i främst Lars Furulands Statarna i litteraturen och Nina Björks Fria själar, men även i en LO-rapport om arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer, fogas romanens hierarkier in i sitt ekonomiskhistoriska perspektiv. Det litteraturhistoriska perspektivet har Witt-Brattströms avhandling och Eva Adolfssons essäer i Hör jag talar! varit behjälpliga med. För analysdelens resonemang om makt och maktlöshet, slutligen, har Michel Foucaults maktkritiska teorier i Övervakning och straff, samt i artikeln ”Makt och upplysning”, varit värdefulla.

<p>Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka vilka religiösa föreställningar som kommer till uttryck i Moa Martinsons <em>Kvinnor och äppelträd</em>. Verket publicerades 1933 vid en tidpunkt då två viktiga idétraditioner (kristendomen och framstegstanken) förlorat sina givna värden och auktoriteter. På den svenska skönlitterära marknaden hade modernismen gjort sitt intrång. Martinson själv är emellertid definierad som statarförfattare. De frågeställningar jag har utgått från i analysen av <em>Kvinnor och äppelträd</em> är; hur kristendomen framställs, vilken bild av romanen fås genom jämförandet med bibliska motiv samt om det går att finna tankemönster ur andra religioner än kristendomen?</p><p>I uppsatsen har jag utforskat religiösa tankar och idéer främst genom att analysera <em>Kvinnor och äppelträd</em> ur ett jämförande perspektiv. Jämförandet bygger på en intertextuell, religiös basis då jag använt mig av Bibeln som jämförelseunderlag. Utgångspunkterna är då de kvinnliga huvudkaraktärerna, eftersom romanen är uppbyggd med en stark personorientering, samt de tillfällen då äppelträden uttalas explicit i texten.</p><p>Sammanfattningsvis går att säga att kristendomen framställs som en negativ faktor i romanen. Det bibliska jämförandet visar på normernas negativa konsekvenser och styrka när människan inte kan få leva utifrån individuella egenskaper och behov. Samtidigt har viktiga nyanser av tillvaron blivit synliga genom dessa jämförelser. Tolkningen av verket är att allt levande måste betraktas utifrån ett holistiskt perspektiv. En biocentrisk världsbild gör sig gällande redan då romanen analyseras utifrån dess form och framstår som ett genomgående motiv. Detta i sig påminner även om modernismens primitivistiska världsbild där idealet är en fri människa som lever i harmoni med naturen och med sinnen som är öppna för livets mångfald. Den litterära tillvaron uppvisar vidare panteistiska drag av en cirkulär världsbild samtidigt som människans särställning i Guds skapelse blir ifrågasatt. Såväl kristendomen som vetenskapen och människans tekniska framfart problematiseras och nyanseras.</p>

Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka vilka religiösa föreställningar som kommer till uttryck i Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd. Verket publicerades 1933 vid en tidpunkt då två viktiga idétraditioner (kristendomen och framstegstanken) förlorat sina givna värden och auktoriteter. På den svenska skönlitterära marknaden hade modernismen gjort sitt intrång. Martinson själv är emellertid definierad som statarförfattare. De frågeställningar jag har utgått från i analysen av Kvinnor och äppelträd är; hur kristendomen framställs, vilken bild av romanen fås genom jämförandet med bibliska motiv samt om det går att finna tankemönster ur andra religioner än kristendomen? I uppsatsen har jag utforskat religiösa tankar och idéer främst genom att analysera Kvinnor och äppelträd ur ett jämförande perspektiv. Jämförandet bygger på en intertextuell, religiös basis då jag använt mig av Bibeln som jämförelseunderlag. Utgångspunkterna är då de kvinnliga huvudkaraktärerna, eftersom romanen är uppbyggd med en stark personorientering, samt de tillfällen då äppelträden uttalas explicit i texten. Sammanfattningsvis går att säga att kristendomen framställs som en negativ faktor i romanen. Det bibliska jämförandet visar på normernas negativa konsekvenser och styrka när människan inte kan få leva utifrån individuella egenskaper och behov. Samtidigt har viktiga nyanser av tillvaron blivit synliga genom dessa jämförelser. Tolkningen av verket är att allt levande måste betraktas utifrån ett holistiskt perspektiv. En biocentrisk världsbild gör sig gällande redan då romanen analyseras utifrån dess form och framstår som ett genomgående motiv. Detta i sig påminner även om modernismens primitivistiska världsbild där idealet är en fri människa som lever i harmoni med naturen och med sinnen som är öppna för livets mångfald. Den litterära tillvaron uppvisar vidare panteistiska drag av en cirkulär världsbild samtidigt som människans särställning i Guds skapelse blir ifrågasatt. Såväl kristendomen som vetenskapen och människans tekniska framfart problematiseras och nyanseras.

Uppsatsen syftar till att undersöka om en nära läsning av Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd med fokus på de manliga karaktärerna förmår öppna texten för tolkning på något nytt sätt, huvudsakligen i ett självbiografiskt perspektiv. Även den omtvistade frågan om Kvinnor och äppelträds strukturella uppbyggnad behandlas i uppsatsen.       Skildringarna av männen - Förskinnsbonden, Gamlingen, Liter-Olle med sin hund och Videbonden – visar sig leda mot en undertext, som inte frilagts i tidigare analyser. Martinsons sorg efter sina två drunknade söner tränger oupphörligt fram. Hennes kamp för att komma undan sina minnen och gå vidare avspeglas i romanen. Den svåra och kvardröjande sorgen och andra traumatiska, undanträngda händelser från det första äktenskapet kan vara en anledning till att Martinson ständigt återkom till självbiografiska skildringar i sitt författarskap. Inte mindre än nio av hennes romaner är självbiografiska.      En jämförelse av hur mor Sofi och Sally i boken behandlar de män som kommer till deras innersta rum visar sig kasta ljus över diskussionen om romanens struktur - om denna är litterärt, medvetet uppbyggd eller om de ingående berättelserna är sammanfogade mindre planmässigt, mer fristående gentemot varandra. Den figura som Ebba Witt-Brattström ser som en bekräftelse på romanens stränga, medvetna uppbyggnad, att mor Sofi förebådar sin ättling Sallys öde genom sin moderlighet ställd mot Sallys revolutionära inställning, vänds i uppsatsens perspektiv till sin motsats. Mor Sofi och hennes väninna Fredrika vänder upproriskt upp och ner på hela världen då Förskinnsbonden vågar sig fram till badstugans dörr. I motsvarande situation kapitulerar Sally och gifter sig med inkräktaren, Videbonden. Innebörden är rimligen att Witt-Brattströms tolkning av figuran faller och därmed inte kan användas som argument för något planerat samband mellan det inledande kapitlet om Sofi och de senare berättelserna om Ellen och Sally.