<p>The purpose of this study was to describe how nurses, working in primary health care and responsible for diabetes care, reflected on patient information and education, its’ content and experiences of providing it. The study had a descriptive design and seven nurses from seven health care units in the middle of Sweden participated in the study. Data were analyzed with qualitative content analysis. The results are presented in two main categories; <em>“The information”</em> and<em> “The procedure”.</em> The two subcategories; Adjusting information and Bring about knowledge and to live with the disease<em> </em>emerged from <em>“The information”</em>. The five subcategories; Specific situation information, Increased insight about lifestyle changes, Developed dialogues, Nurses’ and patients’ perspective of responsibility and Supporting and follow ups<em> </em>were formulated from <em>“The procedure”</em>. Individual adjusted information within dialogues was highlighted. The motivational interview technique was considered as contributing to possibilities for more successful treatment and lifestyle changes. The main result showed that nurses responsible for diabetes care in primary health care empathized the need of individual adjusted information and the procedure providing it, in order to support the patients’ daily life.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien var att undersöka livssituationen och erfarenheterna hos familjer med fysiskt inaktiva barn, samt kartlägga hur förändringsbenägna familjerna var, med avseende på ökning av den fysiska aktiviteten. Vidare var syftet att undersöka familjernas inställning till beteendeförändringen och deras förväntningar på ISFAB-projektet. Frågeställningarna var: Hur ser familjernas livssituation och erfarenheter ut? Vilka förväntningar har familjerna på ISFAB-projektet? Hur förändringsbenägna är familjerna? Vilka möjligheter och hinder ser familjen med avseende på beteendeförändringen?</p><p>Metod</p><p>Denna studie är en liten del av ett större forskningsprojekt vars titel är Interventionsstudie för ökad fysisk aktivitet riktad mot normalviktiga och överviktiga inaktiva barn, vilket vi valt att förkorta ISFAB-projektet. Författarna till denna uppsats hade under ISFAB-projektet rollen som livsstilscoach för fyra familjer i Stockholm. Som datainsamlingsmetod för den här studien användes ett motiverande samtal med varje familj. Samtalen behandlade familjernas förväntningar på projektet och vilka möjligheter och hinder man såg mot en beteendeförändring. Förändringsberedskapen bedömdes med hjälp av en visuell analog skala (VAS) och den transteoretiska modellen (TTM).</p><p>Resultat</p><p>Gemensamt för familjerna var att de hade förväntningar på att ISFAB-projektet skulle ge dem ny inspiration och nya idéer till vad familjen kan göra tillsammans, samt att få hjälp att ändra sin livsstil och hitta nya lösningar till hur de kan integrera mer fysisk aktivitet i vardagen. Familjerna skattade sin förändringsberedskap som medelhög till hög på VAS-skalan. Enligt vår bedömning befann sig samtliga barn i förberedelsestadiet i den transteoretiska modellen. Föräldrarna befann sig i förberedelsestadiet eller begrundarstadiet. En av de mest positiva möjligheterna med ökad fysisk aktivitet tyckte familjerna var att det är roligt att röra på sig och de hade en positiv inställning till fysisk aktivitet. I vår studie verkade barnen vilja ägna sig mer åt fysisk aktivitet, men de var beroende av sina föräldrar och deras prioriteringar, vad gäller tid, pengar och aktiviteter.</p><p>Slutsats</p><p>Anmärkningsvärt är att familjerna, trots barnens inaktivitet, upplever att de har en hög beredskap för förändring. Problemet verkar ligga i att barnen under övrig fritid, då de inte är på en organiserad aktivitet, är alldeles för stillasittande framför TV eller datorn, samt att de i stor utsträckning åker buss eller får skjuts till och från skolan och övriga aktiviteter. Vi drar slutsatsen att egentligen behöver dessa barn inte nödvändigtvis fler fasta organiserade aktiviteter i veckan, utan istället mer vardagsmotion och mindre stillasittande tid hemma.</p> / <p>Aim</p><p>The aim of this study was to study the life situation and experiences in families with physically inactive children, and to describe the tendency to change regarding increasing their physical activity. Furthermore the aim was to investigate the Families’ attitudes towards behavioural change and their expectations on the ISFAB-project. The aim was to answer the following questions: How does the Families’ life situations and experiences appear? What expectations does the Family have on the ISFAB-project? How important is it for the Family to change its behaviour towards being more physically active? How strong is the Families’ tendency to change? Which possibilities and barriers does the Family see regarding behavioural change?</p><p>Method</p><p>This study is a smaller part of a bigger intervention study called the ISFAB-project. The authors of this essay were lifestyle coaches during the ISFAB-project for four families living in Stockholm, Sweden. As data collection method for this study a Motivational Interview (MI) with each Family was used. The MI:s dealt with the Families expectations on the project, which possibilities and barriers the Families saw regarding a behavioural change. The tendency to change was assessed by using a visual analogue scale (VAS) and the transtheoretical model (TTM).</p><p>Result</p><p>The families’ expectations on the ISFAB-project were that it would give them new inspiration and ideas for what the family could do together, furthermore to get help to change their lifestyle and to find new solutions how to integrate more physical activity in their daily life. The families estimated their tendency to change as medium high to high on the VAS. According to our assessment the children in this study were in the preparation stage in the TTM. The parents were in the preparation or the contemplation stage. The most positive possibility with increased physical activity for the families were found to be that it is fun to exercise and they had a positive attitude towards physical activity. In our study the children wants to increase their physical activity, but they are depending on their parents’ priorities, regarding time, money and activities.</p><p>Conclusion</p><p>Remarkable is that even tough the children are physical inactive, the families in this study estimate their tendency to change as relatively high. The problem seems to be during the children’s spare time, when they are not occupied with an organised activity, their lifestyle is far too sedentary. Our conclusion is that these children do not necessarily need more organised activities, instead they need more everyday exercise and less sitting at home in front of the TV and the computer.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka livssituationen och erfarenheterna hos familjer med fysiskt inaktiva barn, samt kartlägga hur förändringsbenägna familjerna var, med avseende på ökning av den fysiska aktiviteten. Vidare var syftet att undersöka familjernas inställning till beteendeförändringen och deras förväntningar på ISFAB-projektet. Frågeställningarna var: Hur ser familjernas livssituation och erfarenheter ut? Vilka förväntningar har familjerna på ISFAB-projektet? Hur förändringsbenägna är familjerna? Vilka möjligheter och hinder ser familjen med avseende på beteendeförändringen? Metod Denna studie är en liten del av ett större forskningsprojekt vars titel är Interventionsstudie för ökad fysisk aktivitet riktad mot normalviktiga och överviktiga inaktiva barn, vilket vi valt att förkorta ISFAB-projektet. Författarna till denna uppsats hade under ISFAB-projektet rollen som livsstilscoach för fyra familjer i Stockholm. Som datainsamlingsmetod för den här studien användes ett motiverande samtal med varje familj. Samtalen behandlade familjernas förväntningar på projektet och vilka möjligheter och hinder man såg mot en beteendeförändring. Förändringsberedskapen bedömdes med hjälp av en visuell analog skala (VAS) och den transteoretiska modellen (TTM). Resultat Gemensamt för familjerna var att de hade förväntningar på att ISFAB-projektet skulle ge dem ny inspiration och nya idéer till vad familjen kan göra tillsammans, samt att få hjälp att ändra sin livsstil och hitta nya lösningar till hur de kan integrera mer fysisk aktivitet i vardagen. Familjerna skattade sin förändringsberedskap som medelhög till hög på VAS-skalan. Enligt vår bedömning befann sig samtliga barn i förberedelsestadiet i den transteoretiska modellen. Föräldrarna befann sig i förberedelsestadiet eller begrundarstadiet. En av de mest positiva möjligheterna med ökad fysisk aktivitet tyckte familjerna var att det är roligt att röra på sig och de hade en positiv inställning till fysisk aktivitet. I vår studie verkade barnen vilja ägna sig mer åt fysisk aktivitet, men de var beroende av sina föräldrar och deras prioriteringar, vad gäller tid, pengar och aktiviteter. Slutsats Anmärkningsvärt är att familjerna, trots barnens inaktivitet, upplever att de har en hög beredskap för förändring. Problemet verkar ligga i att barnen under övrig fritid, då de inte är på en organiserad aktivitet, är alldeles för stillasittande framför TV eller datorn, samt att de i stor utsträckning åker buss eller får skjuts till och från skolan och övriga aktiviteter. Vi drar slutsatsen att egentligen behöver dessa barn inte nödvändigtvis fler fasta organiserade aktiviteter i veckan, utan istället mer vardagsmotion och mindre stillasittande tid hemma. / Aim The aim of this study was to study the life situation and experiences in families with physically inactive children, and to describe the tendency to change regarding increasing their physical activity. Furthermore the aim was to investigate the Families’ attitudes towards behavioural change and their expectations on the ISFAB-project. The aim was to answer the following questions: How does the Families’ life situations and experiences appear? What expectations does the Family have on the ISFAB-project? How important is it for the Family to change its behaviour towards being more physically active? How strong is the Families’ tendency to change? Which possibilities and barriers does the Family see regarding behavioural change? Method This study is a smaller part of a bigger intervention study called the ISFAB-project. The authors of this essay were lifestyle coaches during the ISFAB-project for four families living in Stockholm, Sweden. As data collection method for this study a Motivational Interview (MI) with each Family was used. The MI:s dealt with the Families expectations on the project, which possibilities and barriers the Families saw regarding a behavioural change. The tendency to change was assessed by using a visual analogue scale (VAS) and the transtheoretical model (TTM). Result The families’ expectations on the ISFAB-project were that it would give them new inspiration and ideas for what the family could do together, furthermore to get help to change their lifestyle and to find new solutions how to integrate more physical activity in their daily life. The families estimated their tendency to change as medium high to high on the VAS. According to our assessment the children in this study were in the preparation stage in the TTM. The parents were in the preparation or the contemplation stage. The most positive possibility with increased physical activity for the families were found to be that it is fun to exercise and they had a positive attitude towards physical activity. In our study the children wants to increase their physical activity, but they are depending on their parents’ priorities, regarding time, money and activities. Conclusion Remarkable is that even tough the children are physical inactive, the families in this study estimate their tendency to change as relatively high. The problem seems to be during the children’s spare time, when they are not occupied with an organised activity, their lifestyle is far too sedentary. Our conclusion is that these children do not necessarily need more organised activities, instead they need more everyday exercise and less sitting at home in front of the TV and the computer.

The purpose of this study was to describe how nurses, working in primary health care and responsible for diabetes care, reflected on patient information and education, its’ content and experiences of providing it. The study had a descriptive design and seven nurses from seven health care units in the middle of Sweden participated in the study. Data were analyzed with qualitative content analysis. The results are presented in two main categories; “The information” and “The procedure”. The two subcategories; Adjusting information and Bring about knowledge and to live with the disease emerged from “The information”. The five subcategories; Specific situation information, Increased insight about lifestyle changes, Developed dialogues, Nurses’ and patients’ perspective of responsibility and Supporting and follow ups were formulated from “The procedure”. Individual adjusted information within dialogues was highlighted. The motivational interview technique was considered as contributing to possibilities for more successful treatment and lifestyle changes. The main result showed that nurses responsible for diabetes care in primary health care empathized the need of individual adjusted information and the procedure providing it, in order to support the patients’ daily life.

Inom Kriminalvårdens tre ben häkte, anstalt och frivård, förs samtal med klienter för att försöka åstadkomma förändring. Denna uppsats fokuserar på samtalen med de klienter som inte bara är kriminella, utan även har ett missbruk av narkotika. Detta faktum gör att samtalen försvåras då det finns många underliggande faktorer som påverkar, både utifrån klientperspektiv som myndighetsperspektiv. För att ändå kunna skapa ett gott samtalsklimat som kan leda till förändring, ses detta arbete utifrån samtalsmetoden Motivational Interviewing, MI, vilken förespråkas av Kriminalvården. Den svenska översättningen av MI är Motiverande Samtal. En före detta klient och missbrukare har intervjuats liksom nio professionella med samtal som grundläggande arbetsmetod. Uppsatsen har ett fenomenologiskt perspektiv. Vad som framkommit under intervjuerna och vad som finns att hämta från litteraturen, har sedan analyserats utifrån ett humanistiskt och existentialistiskt samt ur ett kommunikativt perspektiv.                       Det studien tydligast visar på, är att samtal är en förutsättning för att bedriva ett bra arbete med de klienter som är bland de svåraste inom Kriminalvården. Dock visar studien på att det finns faktorer som försvårar samtalen för förändring. En slutsats dras att dessa behöver tas i beaktande för att de professionella inom Kriminalvården ska kunna utföra sitt arbete. Därför kan MI enligt resultatet utgöra en mycket bra grund i samtalen, men att det finns en del kvar som kan förbättras, inte minst utifrån aspekten att samtalen påverkas av flera inre och yttre faktorer, vilka specificeras i studien. Det är flera av de intervjuade som ej använder sig av MI, men det kan tolkas som att metoden i sig är lätt att ta till sig i då den utgår ifrån grundläggande mänskliga värderingar. Detta gör att metoddelarna i MI ändå kan skönjas även bland de intervjuade som inte säger sig ha användning av metoden. Kriminalvårdens personal har, trots många svårigheter att övervinna i arbetet, ett unikt tillfälle att samtala om förändring, oavsett om MI används som metod eller ej. / Within the three ”legs” of the Swedish Prison and Probation system; detention centre, prison and probation office, there are conversations held with the clients, with the purpose of bringing about a change. This essay is focused on the conversations with the clients who are not only criminals, but also have a drug abuse. This fact makes the conversations more difficult because of many underlying factors, both from the perspective of the client and of the authority. To be able to create a good climate for discussion which could lead to change, the method of Motivational Interviewing (MI) is used. MI is the foundation of the prison and probation authority´s everyday work with clients. A former client and drug addict, has been interviewed as well as nine professionals. The essay has a phenomenological perspective. The results of the interviews and what is found in the literature has been analyzed from a humanistic and existentialistic perspective as well as a communicative perspective.                       The most important findings in the study are that use of conversations is a very important and basic method to be able to carry on a good work with the most difficult clients within the Swedish Prison and Probation system. Yet, this essay also shows factors which makes the conversations towards change more difficult. The conclusion is drawn that the professionals within the Prison and Probation system, have to take these factors into consideration, to be able to do their work. Motivational Interviewing as an approach can therefore be, according to the result, a very good foundation in these conversations. The study also shows that there are still things that could be better, especially that the conversations can be influenced by several of inner and outer factors, which are specified in the study. There are many of the interviewed, that are not using the MI technique, though that could mean that the method in it self, is easy to embrace because of its base on fundamental human values. Therefore some of the MI techniques can be seen among the interviewed that stated that they didn´t have any use of the method. The staff of the Prison and Probation system have, despite the many difficulties in the work, a unique opportunity to discuss change, no matter if MI is used as a method or not.

En stor del av dagens sjukskrivningar beror på psykisk ohälsa och fysisk inaktivitet och har blivit ett folkhälsoproblem. Stress beror av relationen mellan individ och miljö, där individens självuppfattning och verklighetsupplevelse är av betydelse för upprätthållandet av välbefinnande. Stress uppkommer av flera olika orsaker, stressorer, vilka skiljer sig människor emellan. Fysisk aktivitet har visat sig ha en positiv inverkan både i att förebygga och behandla stress och företagssköterskan kan genom hälsorådgivning ha en betydande roll för yrkesverksammas fysiska aktivitetsutövande. Syftet med studien var att beskriva den fysiska aktivitetens betydelse för den upplevda stressnivån bland anställda inom ett kommunalt energi- och vattenbolag. Kvantitativ metodik med enkätundersökning användes, där 34 av 39 personer valde att medverka. Resultatet analyserades med beskrivande statistik och det visade sig finnas indikationer på att de äldre arbetstagarna var mest stressade. Yrkesverksamma som ägnade en stor del åt mycket ansträngande fysisk aktivitet upplevde mindre stress. Studien visade även att en majoritet av dem som bedömdes vara stressade var stillasittande. Fysisk aktivitet tycktes också medförda positiva upplevelser som en bättre självkänsla och en mer positiv syn på livet. Det finns behov av ytterligare studier för att säkrare slutsatser ska kunna dras. / Many of today’s sick leaves are caused by psychological illness and lack of physical activity has become a public health problem. Stress is depending on the relation between the person and the environment, where self-perception and experience of reality are important for maintaining well-being. Causes of stress, stressors, can be many and vary from individual to individual.  Physical activity has shown to have a positive effect in both preventing and treating perceived stress and the occupational nurse can, through health counselling, have an important role to play in changing exercising habits among workers. The purpose of the study was to describe the physical activity’s importance for the experienced stress level among the employees of a municipal energy and water company. Quantitative method with questionnaires was used, where 34 of 39 workers chose to participate. The result was analyzed with descriptive statistics and indicated that the older employees were the most stressed. Workers who devoted much time to intense exercising experienced less stress. The study also showed that the vast majority of workers who were stressed were sedentary. Physical activity seemed to give positive experiences like better self-esteem and a more positive way of looking at life. Further studies would be needed for more definitive conclusions.

BAKGRUND: Att arbeta med hälsofrämjande insatser är att effektivt sätt att minska ohälsosamma levnadsvanor hos individer med psykisk funktionsnedsättning. Personal som arbetar hälsofrämjande kan aktivt förebygga risker hos funktionsnedsatta och motivera dem till en förändrad livsstil.     SYFTE: Syftet med vår uppsats var att ta del av hur personal som arbetar med individer med psykisk funktionsnedsättning upplever en hälsointervention. Vi ville ta del av deras upplevelser och tankar kring utbildningar de gått och hur de sedan går tillväga för att motivera individerna till att leva ett hälsosammare liv, genom att stärka egenmakten hos individen för att uppnå resultat till en förändring av ohälsa. Vi vill också ta del av deras upplevelser av motiverande samtal som pedagogisk metod i arbetet och hur personalen använder sig av metoden för att motivera individerna på boendena och att hjälpa dem under förändringsprocessen.   METOD: För att få reda på personalens upplevelser av hälsointerventionen genomfördes en fallstudie på två boenden, där deltagarna fått utbildning i motiverande samtal och tips på enkla aktiviteter som kan ha stor betydelse i de boendes/individernas vardag för att göra det enklare att välja mer hälsosamma alternativ. Metoden som användes var en fenomenografisk kvalitativ intervju och deltagarna i vår undersökning var fyra personal som arbetar på två boenden.   RESULTAT: Resultatet i undersökningen visade att personalen upplevde hälsointerventionen som något positivt för att stärka samhörigheten mellan brukare och personal. De upplevde utbildningen om motiverande samtal som mest givande i hälsointerventionen.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet var att ta reda på vilken undervisning och vilka kunskaper läkarstudenter får om FaR på svenska läkarutbildningar samt vilka hälsopedagogiska verktyg studenterna får med sig från utbildningen för att kunna arbeta med metoden i sin framtida yrkesroll. Följande frågeställningar formulerades; Vilken utbildning om FaR ingår i de olika läkarutbildningarna i Sverige samt vilka likheter och skillnader kan utläsas? Vilka åsikter har de programansvariga vid läkarutbildningarna om utbildningen som studenterna får gällande FaR? Hur uppfattar läkarstudenterna FaR som arbetsmetod och vad anser de om den utbildning som ges om metoden? Vilka hälsopedagogiska verktyg får läkarstudenterna med sig från utbildningen för att arbeta med FaR och hur ser de på hälsopedagogik kopplat till läkaryrket? Metod En kvalitativ ansats användes för att besvara dessa frågor. En kartläggning om vilken utbildning kring FaR som i dagsläget sker, vid sex av sju läkarutbildningar i Sverige, gjordes för att skapa en överblick i ämnet. Dessutom genomfördes telefonintervjuer med fem programansvariga vid dessa lärosäten samt en fokusgrupp med fyra läkarstudenter från Karolinska Institutet. Resultat och slutsats Kartläggningen visade att mängden utbildning som läkarstudenterna får om FaR skiljer sig åt mellan lärosätena och det var därmed svårt att dra slutsatser kring likheter och skillnader då det inte gavs konkreta svar om exakt hur mycket utbildning som ingår. De programansvariga var generellt positiva till FaR som metod men synen på hur FaR skulle integreras i läkarutbildningen skiljde sig åt. Även läkarstudenterna var positiva till FaR som arbetsmetod men ansåg att de får lite utbildning om metoden generellt och hur den ska användas. Trots att studenterna fått undervisning i MI upplevde de det som svårt att motivera patienter till ökad fysisk aktivitet. De efterfrågade också mer kunskaper om hur de bör individanpassa fysisk aktivitet till olika sjukdomstillstånd. Hälsopedagogik var inget som specifikt framkom i deras utbildning men åsikterna var att området behöver utvecklas inom hälso- och sjukvården och är relevant att ha kunskaper om som läkare. Att ge läkarstudenter mer utbildning i metoderna FaR och MI skulle kunna hjälpa framtida läkare att bättre stödja patienter att själva förebygga ohälsa genom att anamma hälsosamma vanor.

Bakgrund: Övervikt och fetma är ett ökande problem i Sverige och stora delar av världen, för både vuxna och barn. Övervikt och fetma hos modern innan och under graviditeten ökar risken för övervikt och fetma hos barnet. Risken för fetma hos barn ökar i proportion med föräldrarnas fetma. Fetma vid 4 års ålder ökar riskerna för fetma senare i livet. Ett överviktigt/obest barn har generellt sämre livskvalité och är oftare deprimerade, fetma orsakar också sjukdomar som t.ex. högt blodtryck och diabetes. Att amma sitt barn främjar dess aptitreglering och förebygger övervikt. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om utökade interventioner inom ramen för ordinarie basprogram under graviditet och småbarnstid hos kvinnor med BMI över 25 påverkade viktutveckling/ISOBMI och amningslängd hos barnet fram till fyra års ålder. Metod: Interventionsstudie omfattande 182 barn indelade i en interventionsgrupp (94) och en jämförelsegrupp (88). Enkäter rörande barnets vikt, längd och matvanor samlades in och analyserades när barnet var 10 månader, 2,5 år och 4 år gammalt Resultat: En signifikant skillnad sågs mellan grupperna vid fyra års ålder, då fler var överviktiga och feta i jämförelsegruppen. Medelvikten skilde ett kg. En trend sågs i alla viktkategorier där jämförelsegruppen vägde mer än interventionsgruppen. Det sågs ingen signifikant skillnad i amningslängd mellan grupperna.Slutsats: Överviktiga/feta kvinnor får i större utsträckning överviktiga/feta barn. Vår studie visar att små interventioner gör skillnad. / Background: Obesity is an increasing problem in Sweden and large parts of the world, for both adults and children. Overweight and obesity in the mother before and during pregnancy increases the risk of overweight and obesity in the child. The risk of childhood obesity is increasing in proportion with parental obesity. Obesity at age four increases the risk of obesity later in life. An overweight / obese child generally have worse quality of life and are more often depressed, obesity also causes diseases such as hypertension, and diabetes. To breastfeed the child promotes its appetite control and prevents obesity. Purpose: The purpose of this study was to investigate whether enhanced interventions within the framework of regular base program during pregnancy and under the children’s first four years in women with a BMI over 25 affects weight gain / ISOBMI and lactation length. Method: The intervention study of 182children divided into an intervention group (94) and a comparison group (88). Surveys regarding the child's weight, height and dietary habits were collected and analyzed when the child was 10 months, 2.5 years and 4 years old Results: A significant difference was seen between the groups at age four, when more were overweight and obese in the comparison group. The average weight differed one kg. A trend was seen in all weight categories in which the control group weighed more than the intervention group. There was no significant difference in breastfeeding duration between the groups. Conclusion: Overweight / obese women have a greater degree of overweight / obese children. Our study shows that small interventions make a difference.

Sjuksköterskors kunskap inom hälsorådgivning kan alltid förbättras. En metod att bedriva hälsorådgivning kan vara det motiverande samtalet (MI). Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av det motiverande samtalet vid patientrådgivning. 13 artiklar kvalitetsgranskades och användes i resultatet, där fyra kategorier bildades. I resultatet framkom att hälsa är en viktig del i sjuksköterskors kommunikation med patienter och omfattar en stor del av omvårdnaden. Det framkom dock att kunskap och utbildning till viss del saknades, för att på ett bra sätt kunna hålla en patientrådgivning. MI visade sig vara en bra metod för att bedriva hälsorådgivning och kunde öka sjuksköterskors pedagogiska insikt. Individanpassad information och öppna frågor underlättade för patientens reflektion angående sitt beteende. Att som sjuksköterska stå emot känslan att ta på sig hela ansvaret för patientens beteendeförändring, framstod som svårt men kunde genom MI-utbildning förbättras. Tidsbrist var något som försvårade för sjuksköterskor när de skulle använda MI. Den upplevda tidsbristen påverkade även följsamheten och kontinuiteten, vilka var betydelsefulla vid beteendeförändringen. Många sjuksköterskor upplevde att MI var något all vårdpersonal kunde ha användning för. Fördjupad utbildning, i sjuksköterskeprogrammen och verksamheter, är önskvärt för att kunna förbättra kommunikationsförmågan hos sjuksköterskor. / Nurses’ knowledge of health education can always be improved. A method to conduct health education can be the use of motivational interviewing (MI). The purpose of this study was to describe nurses’ experiences’ of the motivational interviewing during patient counseling. 13 articles were reviewed, quality controlled and used in the result, which formed four categories. The result showed that health is an important part in nurses' communication with patients and covers a large part of the nursing care. It appeared, however, that knowledge and education to some extent were lacking, to in a good way keep a patient counseling. MI is proved to be a good method to carry out health advice and was able to increase nurses' educational insight. Individualized information and open-ended questions facilitated the patient's reflection on their behavior. It appeared to be difficult for the nurse to resist the feeling to assume full responsibility for patient behavior change but could by MI-training be improved. Lack of time was something that made it difficult for nurses when they would use MI. The perceived lack of time also affected the adherence and continuity, which was significant in behavioral change. Many nurses felt that the MI was something all health professionals might have use for. In-depth training, school and business, is desirable in order to improve the communication skills of nurses.