Bakgrund Psykisk ohälsa är ett växande problem, ändå är det fortfarande stigmatiserat. I studier har det framkommit att det finns en överdödlighet hos personer med psykisk ohälsa i somatiska sjukdomar. Det har visat sig att dessa personer inte söker somatisk vård i samma utsträckning som personer utan psykiatrisk diagnos och att de inte alltid får den vård och det bemötande de bör. Sjuksköterskan har ett ansvar i att ge omvårdnad så att varje persons värdighet respekteras. Syfte Syftet var att beskriva betydelsen av sjuksköterskors attityder i möten med personer som lider av psykisk ohälsa inom den somatiska vården för att omvårdnaden ska kunna utföras med respekt för personens värdighet. Metod Vald metod var en litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats har granskats och analyserats. Använda databaser var PubMed, CINAHL Complete och PsycINFO. Resultat Översikten visade på att sjuksköterskor upplevde mötet med personer med psykisk ohälsa svårt och det fanns ofta en rädsla för att bemöta dem. Miljön på somatiska vårdavdelningar ansågs olämplig för vård av dessa patienter. Sjuksköterskor önskade ge god omvårdnad men det framkom i studien att de saknade kunskap om psykisk ohälsa samt att det på många vårdavdelningar brast i säkerhet och resurser. Slutsats Sjuksköterskor inom somatisk vård upplever flera svårigheter i mötet med personer som lider av psykisk ohälsa. Mer utbildning behövs, samt att rutiner och riktlinjer för hur vård till dessa personer ska ges, ses över. Detta skulle resultera i sjuksköterskor som känner sig tryggare i sin roll och som ger bättre omvårdnad.

Bakgrund Den pågående flyktingsituationen beskrivs som den värsta sedan andra världskriget. Med fler asylsökande än någonsin och ett ökat vårdbehov står den svenska sjukvården inför nya utmaningar. Forskning visar att det bland asylsökande finns en hög förekomst av psykisk ohälsa, vilket för den asylsökande innebär ett lidande. Lindra lidande är samtidigt ett av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden. Med anledning av detta föreligger det ett behov av att undersöka sjuksköterskors upplevelser av sitt arbete att lindra lidande vid vård av asylsökande med psykisk ohälsa och hur de kan erbjuda stöd i de asylsökandes lidanden. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av sitt arbete att lindra lidande vid vård av asylsökande med psykisk ohälsa. Metod Kvalitativ intervjumetod tillämpades, med intervjuer av semistrukturerad modell. Dessa analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat Intervjupersonerna uppgav lidande som centralt hos de asylsökande. Det uppfattades som ett psykiskt lidande, men yttrade sig i många fall genom somatiska symtom. En stor del av de asylsökandes lidande bestod av oro för framtiden och familjen. Intervjupersonerna upplevde sitt arbete som meningsfullt, men även mentalt påfrestande. De ansåg att om mer resurser disponerades till hälsoundersökningar av asylsökande kunde hälso- och sjukvården erbjuda ytterligare stöd i de asylsökandes lidande. Slutsats Intervjupersonerna hade positiva upplevelser av sitt arbete, samtidigt som det präglades av tydliga utmaningar. Kulturella skillnader var framträdande, men gick att övervinna. Den största utmaningen ansågs ligga i bristen på resurser, att inte kunna erbjuda det psykosociala stöd som upplevdes nödvändigt för att kunna lindra lidande.

No description available.

SAMMANFATTNING Bakgrund  World Health Organisation (WHO) klassificerade datorspelsberoende (Gaming disorder) som en ny sjukdom 2018. Det är troligt att datorspelsberoende hänger samman med psykisk ohälsa såsom stress, oro, depression och ångest. Enligt WHO är kännetecken av datorspelsberoende, exempelvis att en person med datorspelsberoende har försämrad kontroll över spelandet av dator- eller videospel. Psykisk ohälsa handlar om allt psykiskt illamående från lindriga psykiska tillstånd såsom stress och oro till allvarliga tillstånd såsom depression och ångest. Det har uppmärksammats att datorspelsberoende och psykisk ohälsa hänger väl samman med varandra. Sjuksköterskan är ofta den första kontakten när personer med psykisk ohälsa söker vård. Omvårdnad vid personer med datorspelberoende är samtalsstöd med syfte för att ändra patients levnadsvanor. Det är viktigt att sjuksköterskan håller sig uppdaterad om nya kunskaper för att kunna ge adekvat vård till patienter. Syfte Syfte var att belysa psykisk ohälsa bland personer med datorspelberoende. Metod I detta arbete användes litteraturöversikt som design för att svara på syftet.  Totalt 20 vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet. Dessa hämtad från tre databaser, PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat Resultatet visade fem olika kategorier. Dessa kategorier lyder: Depression, stress, ångest, substansmissbruk och alkoholmissbruk samt låg självförtroende. Slutsats Syftet med den här litteraturöversikten var att belysa psykisk ohälsa bland personer med datorspelsberoende. Resultatet visade att personer med datorspelsberoende har högre risk att drabbats av psykisk samsjuklighet såsom depression, stress, ångest, Dessa är tecken på lågt känsla av sammanhang (KASAM). Dessutom visade studier att substansmissbruk och låg självförtroende hängde samman med datorspelberoende. Dock saknas en tydlig beskrivning till hur tillstående korrelerade med varandra, vilken kan anses som vidare forskning.

Bakgrund Psykisk ohälsa ökar och påverkar människors hälsa samt välbefinnande. Det har konsekvenser som livsleda och suicid. Behandlingar som vanligtvis används är psykofarmaka och psykoterapi men en komplementär behandling som djurassisterad terapi skulle eventuellt ytterligare kunna hjälpa patienten till ökat välbefinnande. Syfte Syftet var att beskriva betydelsen av djurassisterad terapi i omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa. Metod Allmän litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar (11 kvantitativa och 4 kvalitativa) analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Kvalitetsgranskning gjordes enligt Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag. Resultat Analysen av de vetenskapliga artiklarna resulterade i fyra teman; "Depressiva symtom", "Ångest", "Hanterbarhet" och "Välbefinnande". Analysen gav ett starkare stöd för positiva samband eller effekter av DAT relaterat till ångest, hanterbarhet, välbefinnande och social förmåga. Avseende depressiva symtom var resultaten motstridiga. Slutsats Resultaten visar att djurassisterad terapi hos patienter med psykisk ohälsa kan ha positiv verkan. Djuren ersätter patientens avsaknad av sociala nätverk och underlättar för patienten att klara av vardagen. Vår slutsats är att djurassisterad terapi kan vara ett bra komplement till de vanliga behandlingarna mot psykisk ohälsa. Däremot anser vi inte att djurassisterad terapi på egen hand kommer att lösa hela mångfalden av psykisk ohälsa. Inom klinisk omvårdnad skulle sjuksköterskan kunna använda sig av djurassisterad terapi tillsammans med kunskap och evidensbaserad vård, som ett verktyg för interaktion och främjande av hälsoprocessen hos patienten. Däremot behövs mer forskning inom ämnesområdet för att kunna bedriva vården evidensbaserat.

SAMMANFATTNING Bakgrund Transpersoner rapporterar sämre fysisk och psykisk hälsa än befolkningen i genomsnitt. De drar sig ofta från att söka vård på grund av rädsla för diskriminering och bristande bemötande. Mötet med hälso- och sjukvården påverkar en persons upplevelse av den egna hälsan, välbefinnandet, självförtroendet och gemenskapen med andra. Förbättringsarbete och kvalitetsutveckling ingår i sjuksköterskans kompetensbeskrivning, där sjuksköterskans roll är att fortlöpande utveckla och implementera nya riktlinjer för att utveckla vården och stärka patientsäkerheten. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som kan påverka transpersoners möte med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod Litteraturöversikt där 15 artiklar har inkluderats och analyserats. Resultat Fyra teman identifierades: Vårdmiljö, Okunskap, Väntan på behandling samt Vårdplanering. Dessa teman bygger på transpersoners vårderfarenheter och hälso- och sjukvårdens möte med patienter som identifierar sig som transpersoner. Resultatet visade att ett bristande bemötande gentemot transpatienter ofta grundade sig i okunskap och osäkerhet hos personalen. Transpatienter upplevde att väntan på utredning och behandling var lång och påfrestande samt att vården och remisshanteringen var okoordinerad, oorganiserad och dåligt sammanhållen. Slutsats Hälso- och sjukvårdspersonal saknar i stor utsträckning kunskap om transrelaterad vård vilket får konsekvenser för de transpatienter som söker vård. Utbildningsinsatser och riktlinjer borde införas på vårdutbildningar och arbetsplatser för att höja personalens transkompetens.

Bakgrund I Sverige är cancer en vanlig sjukdom, enligt beräkningar kommer var tredje person att få en cancerdiagnos någon gång under sin livstid. Kring varje person med cancer finns vanligtvis en eller flera anhöriga. Blodcancer är den vanligaste orsaken till allogen stamcellstransplantation, vilket innebär att blodbildande stamceller transplanteras från en donator. Under 2010 genom­fördes 252 allogena stam­cellstransplantationer i Sverige. Behandlingen är lång och mycket påfrestande för patienten. Risken för komplikationer som kan leda till att personen avlider är överhängande. Påfrestningarna för de anhöriga blir därmed stora. Det finns många studier som visar att anhöriga till personer med cancerdiagnos har en ökad risk för att utveckla både fysiska– och psykiska hälsoproblem. Syfte Syftet var att beskriva hur anhöriga påverkas när deras partner genomgår en allogen stamcellstransplantation. Metod En litteraturbaserad studie valdes för att besvara syftet. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl, där lämpliga sökord och urvalskriterier användes. Databas- och manuella sökningar resulterade i 17 vetenskapliga artiklar som inkluderades i föreliggande studies resultat. De vetenskapliga artiklarna värderades, klassificerades och sammanställdes i en matris. Resultat Resultatet över hur de anhöriga påverkades presenteras under fyra bearbetade teman; Osäkerhet och oförutsägbarhet i vardagen ökade de känslomässiga påfrestningarna och gav anhöriga ett sämre välbefinnande. Ensamhet och isolering begränsade de anhörigas möjlighet till socialt umgänge. Fysisk– och psykisk ohälsa, det var den psykiska hälsan påverkades genom en ökad risk för depression, sömnproblem och stress. Kvinnor påverkades mer än männen. Den nära relationen förändrades när de nära anhöriga fick kliva in i rollen som vårdare. Männen var mer nöjda än kvinnorna i relationen. Slutsats Anhöriga påverkades negativt när deras partner genomgick en allogen stamcellstrans­plantation. På grund av osäkerheten och oförutsägbarheten hade de anhöriga en ökad risk för depression, sömnproblem och stress. Anhörigas välmående påverkades även negativt av ensamhet och isolering. Kvinnliga och manliga anhöriga påverkas olika sätt. Att hitta balansen i rollerna mellan att vara vårdare och maka/make eller sambo var ibland svårt. När anhöriga, efter flera år, fått perspektiv på sjukdomsperioden och partnern överlevt uppgav flera anhöriga att erfarenheten fört med sig positiva aspekter på livet.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är associerat med ett flertal fysiska sjukdomar. Dessa beror ofta på en ohälsosam livsstil, som påverkas av olika faktorer såsom fysisk inaktivitet. Personer med psykisk ohälsa söker sig inte till vården i samma utsträckning som den generella befolkningen och samsjukligheten mellan de psykiska och fysiska sjukdomarna kan ses som ett samhällsproblem. Det finns flera studier som undersöker vårdgivares perspektiv gällande patientgruppens attityder till fysisk aktivitet, dock har patientgruppens perspektiv inte undersökts i samma utsträckning som vårdgivares perspektiv.  Syfte: Syftet med studien var att belysa litteratur från kvalitativa studier om attityder som motiverar eller begränsar till fysisk aktivitet, samt vad dessa beror på, hos personer med psykisk ohälsa vilka behandlas inom öppen- eller slutenvården.  Metod: Litteraturöversikten utfördes enligt SBUs riktlinjer samt PRISMA 2020 checklista. Sökningarna utfördes i tre databaser: Web of science, Cinahl och PubMed. De inkluderade studierna var av kvalitativ ansats och på dessa gjordes en kvalitetsgranskning. Resultatet presenteras utifrån ICFs klassifikationssystem. Det gjordes en syntetisering av samtliga studier i litteraturöversikten, dessa delades in i attityder som begränsar och attityder som motiverar till fysisk aktivitet, samt vad dessa beror på. Dessa innehöll i sin tur ICFs komponenter: kroppsfunktion, omgivningsfaktorer och personfaktorer.  Resultat: Nio kvalitativa studier inkluderades i litteraturöversikten. Deltagare beskrev både positiva och negativa attityder till fysisk aktivitet, dessa påverkades av olika faktorer. Faktorerna bestod av påverkan från omgivningen, symtom från sjukdomen och tidigare upplevelser från att vara fysisk aktiv.  Slutsats: Attityder till fysisk aktivitet hos deltagarna i litteraturöversikten kan till en viss del ses som påverkbara då attityderna beskrevs avgöras av kroppsfunktion, omgivningsfaktorer samt personfaktorer. Deltagare beskrev både positiva och negativa attityder till fysisk aktivitet. Då deltagare beskrev positiva effekter som exempelvis minskade symtom av sjukdomen från att vara fysiskt aktiv, så kan fysisk aktivitet ses som en viktig komponent i behandlingen av psykisk ohälsa. Vårdgivare kan ha en betydande roll då dessa kan öka förutsättningarna för att patientgruppen ska vara fysiskt aktiv. Viktiga komponenter i utformningen av intervention innehållande fysisk aktivitet kan vara att erbjuda patientutbildning för att sedan individanpassa interventionen. Ett stöd från omgivningen kan bidra till en stärkt tilltro till den egna förmågan, detta kan i sin tur leda till en positiv attityd och därav motivation till att vara fysiskt aktiv hos patientgruppen.

Bakgrund: En kraftig ökning av sjukskrivningar orsakade av stressrelaterade sjukdomar som utmattningssyndrom ses i Sverige under de senaste tio åren. Stressrelaterad ohälsa och utmattning kan leda till nedsatt aktivitetsförmåga, sjukskrivning och svårigheter med sociala aktiviteter. Forskning om vilka arbetsterapeutiska åtgärder som är effektiva för denna population är begränsad. Syfte: Syftet är att sammanställa effekterna av arbetsterapeutiska åtgärder för personer med stressrelaterad ohälsa eller utmattningssyndrom, på stressnivå, utmattningsnivå och andra hälsoutfall. Metod: En litteraturstudie används för att svara på syftet. Artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl with Full text, Medline, PsycInfo och GreenFILE. Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod som blivit kvalitetsgranskade. Resultatet i artiklarna analyserades och sammanställdes till en syntes. Resultat: Resultatet visade olika arbetsterapeutiska åtgärder för personer med stressrelaterad ohälsa och utmattningssyndrom och dess effekt på utfallsmått som stressnivå, utmattningsnivå, upplevd hälsa, välbefinnande och livskvalitet. Åtgärderna bestod av naturbaserade interventioner och olika program inriktade på stresshantering, kognitivt beteende och rehabilitering. De flesta studiernas resultat visade på minskad stress och utmattning efter åtgärderna, men endast en studie kunde bekräfta en skillnad mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp. Slutsats: Resultatet kan vara användbart för arbetsterapeuter som arbetar inom områden där de träffar personer med stressrelaterad ohälsa eller utmattning. En vägledning i valet av åtgärd kan fås genom denna litteraturstudie. Majoriteten av studierna hade en studiedesign som gör det svårt att fastställa orsakssamband, därför behövs mer forskning om arbetsterapeutiska åtgärders effekt för vald population.

Bakgrund: Skolsköterskan är den profession på en skola som träffar samtliga elever och har därmed en unik möjlighet att upptäcka psykisk ohälsa. Samtidigt visar studier att skolsköterskor upplever sig sakna kompetens inom ämnet trots att den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökar i kombination med att vårdköerna till specialistsjukvården är långa. Vidare nämns stödjande samtal vara en insats som kan ingå i elevhälsans åtgärdande arbete. Motiv: Författarna anser att det kan vara av stor vikt att skolsköterskor behärskar en eller flera samtalsmetoder för att kunna hjälpa och stötta elever med psykisk ohälsa, främst i väntan på hjälp från övrig hälso-och sjukvård. Förhoppningen är att denna studies resultat kan utgöra värdefull information inför framtida forskning och utvärdering avseende hur skolsköterskan ska arbeta med psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa skolsköterskors uppfattningar och erfarenheter kring stödjande samtal vid psykisk ohälsa hos ungdomar. Metod: En kvalitativ enkätstudie. Totalt deltog 23 deltagare varav samtliga uppfyllde studiens inklusionskriterier. Datainsamling skedde via en elektronisk enkät som sedan analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat: Totalt identifierades tre kategorier följt av sju subkategorier. Första kategorin: Skolsköterskans perspektiv på stödjande samtal följs av subkategorierna Skolsköterskans definition av stödjande samtal och Skolsköterskans uppfattning av stödjande samtal som hälsofrämjande, förebyggande eller enklare sjukvårdsinsats. Andra kategorin: Faktorer som påverkar skolsköterskans arbete med stödjande samtal vid psykisk ohälsa följs av subkategorierna Samarbete och ansvarsfördelning mellan professioner och instanser, Skolsköterskans tillgänglighet samt Skolsköterskans känsla av att behöva ta ansvar. Tredje kategorin: Konsekvenser av stödjande samtal följs av subkategorierna Förbättrat mående hos eleven och ökad trygghet i professionen och En krävande uppgift för skolsköterskans med risk för att eleven inte får rätt hjälp. Konklusion: Nästintill samtliga deltagare ställde sig positivt till att arbeta med stödjande samtal vid psykisk ohälsa. Idag tycks dock oenigheter råda kring hur detta arbete ska ske.