Bakgrund Med en sjukdom som inte går att bota inleds den palliativa fasen i en persons liv. Allt fler väljer att vårdas i hemmet med hjälp av anhöriga. Grunden i den palliativa vården utgörs av fyra hörnstenar, symtomlindring, närståendestöd, teamarbete samt kommunikation och relation. Målsättningen är att förbättra livskvaliteten både för patienten och de anhöriga.   Syfte var att belysa anhörigas erfarenheter av att vårda en familjemedlem i hemmet vid livet slutskede.   Metoden var en litteraturstudie som omfattade nio vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl och PsycINFO. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades därefter genom en integrerad analys.   Resultatet framställdes genom fyra kategorier; ”Meningsfullhet”, ”Ohälsa”, ”Relationer” och ”Stödjande insatser”. Kategorierna delades sedan in i åtta underrubriker; ”Tacksamhet”, Ansvar och utmaningar”, ”Psykisk ohälsa, ”Fysisk ohälsa”, ”Ensamhet”, ”Förändrade relationer”, ”Socialt stöd” och ”Stöd från vårdpersonal”. Att vårda en familjemedlem i hemmet skapade stora förändringar i de anhörigas liv. Ohälsa var vanligt förekommande bland de anhöriga, på grund av de krav och utmaningar som fanns i vardagen. I resultatet framkom brist på stöd från vårdpersonal. De anhöriga kände sig maktlösa och ensamma. De tyckte inte att de hade rätt kunskaper nog att vårda den sjuke.    Slutsats För att de anhöriga ska känna sig trygga med att vårda en familjemedlem i hemmet är stödjande insatser från vårdpersonalen av betydelse. Genom god kommunikation och individanpassad information kan missförstånd och obesvarade frågor undvikas. Anhöriga vill känna sig sedda och bli bekräftade av vårdpersonalen. Om vårdpersonal är med och uppmärksammar de brister som finns kan en trygghet skapas för de anhöriga och god palliativ vård i hemmet kan ges.

Dagens forskning visar på ökat vårdbehov för psykosomatisk ohälsa. Dessa patienter är återkommande inom vården och faller mellan stolarna då deras ohälsa benämns som bland annat medicinskt oförklarliga symtom. Forskning visar också att kvinnor är den överrepresenterade gruppen. Psykosomatisk ohälsa definieras på olika sätt inom vården beroende på vem som vårdar. Resultatet av de olika definitionerna leder till bland annat feldiagnostiseringar och felbehandlingar till följd av en okunskap inom området. Studien ämnar beskriva hur patienter med psykosomatisk ohälsa erfar sin tillvaro, för att få en ökad förståelse för det. En litteraturöversikt har genomförts som studiedesign där åtta kvalitativa artiklar har analyserats som presenteras i fyra huvudteman; upplevelsen av att vara olagligt sjuk, den existentiella osäkerheten, sökandet efter en meningsfull tillvaro och människans sökande efter egna strategier i sin ohälsa. Upplevelsen av att vara olagligt sjuk har visat sig bottna främst i sjuksköterskans roll och okunskap gentemot patienter som lever med psykosomatisk ohälsa. Då patienter erfar sin ohälsa genom sin levda kropp bör sjuksköterskor vårda utifrån ett holistiskt förhållningssätt, där människan ses som en helhet.

Psykisk ohälsa är ett växande samhällsproblem, med påverkan på både samhälls- och individnivå. Fysisk inaktivitet och psykisk ohälsa har ett starkt samband och fysisk aktivitet har visat sig ge goda effekter som kompletterande behandling vid psykisk ohälsa. Hälsofördelarna med fysisk aktivitet för patienter med psykisk ohälsa är erkända inom psykiatriskt vård, men används sannolikt i låg utsträckning i praktiken. Syftet med studien är att undersöka hur sjuksköterskan kan främja fysisk aktivitet i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa. Studien är i form av en litteraturstudie. Resultatet av dataanalysen ledde till tre huvudteman: Stöd och motivation, information och undervisning och trygghet. Under dessa huvudteman utformades nio stycken subteman som ger struktur till resultatet. Sjuksköterskor och patienter identifierar ett antal olika hindrande och möjliggörande faktorer; bland annat läkemedelsbiverkningar, tidsbrist, stigmatisering av psykisk ohälsa i samhället, okunskap och brist på utbildning inom fysisk aktivitet. Slutsatser som dras av resultatet visar på vikten av att sjuksköterskan utgår ifrån ett helhetsperspektiv med utgång i livsvärlden i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är idag ett stort växande hälsoproblem som ställer höga krav på vården samt vårdpersonal. Inom primärvård och somatisk vård behandlas många personer med psykisk ohälsa och som lider av somatisk samsjuklighet vilket gör att det krävs rätt omvårdnad och behandling för att skapa en så god livskvalité hos de personer som lider av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är associerat med stigma vilket bidrar till att denna heterogena grupp individer inte får rätt personcentrerad omvårdnad. För att kunna utföra en så god individanpassad omvårdnad krävs det en förståelse och kunskap kring hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet från vårdpersonal inom primärvård och somatisk vård.  Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att belysa hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet från vårdpersonal inom primärvård och somatisk vård.  Metod: Kvalitativ allmän litteraturöversikt som metod där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar analyserats.  Resultat: Resultatet visade att det förekommer stigmatisering inom primärvård och somatisk vård gentemot patienter med psykisk ohälsa. Patienter uttryckte vid många tillfällen att de inte blev tagna på allvar, vilket bidrog till att patienterna kände sig mindre värda, skapade en osäkerhet, att de inte sökte vård eller utvecklade självstigmatisering. Ett positivt bemötande upplevdes när de hade en kontinuerlig vårdkontakt, var under behandling för således fysiska eller psykiska symtom, hade en god kommunikation med vårdpersonal som bidrog till att de fick känna sig sedda och hörda samt vara delaktiga i vården. Slutsats: Patienter med psykisk ohälsa är en utsatt grupp där interaktionen mellan vårdpersonal och patient baserar sig på förutfattade meningar och okunskap. För att kunna ge en så god individanpassad omvårdnad krävs det att personer med psykisk ohälsa får känna sig sedda och hörda genom god kommunikation för att på så sätt kunna vara delaktiga i vården. Mer forskning inom området är nödvändigt för att på så sätt kunna bidra till mindre stigmatisering gentemot patienter med psykisk ohälsa inom primärvård och somatisk vård.

Bakgrund: En hjärtinfarkt ger en irreversibel ischemisk skada genom ocklusion i koronarkärlen runt hjärtat. I Sverige drabbas årligen ca 24 300 personer av en hjärtinfarkt, av dessa överlever ca 75%. Att genomleva en infarkt kan innebära en stor påverkan för individens livskvalitet och relativa hälsa. Känsla av sammanhang och meningsfullhet (KASAM) har en tydlig förankring i individers livskvalitet. Syfte: Syftet var att undersöka patientens livskvalitet efter en genomlevd hjärtinfarkt. Metod: Den icke-systematiska litteraturöversikten baseras på åtta inkluderade kvantitativa artiklar. Artiklarna identifierades och hämtades i databaserna Cinahl och Pubmed. Kvalitetsgranskning har skett med hjälp av granskningsmall för att identifiera utvalda artiklar. Resultat: Fem kategorier framkom: samhällsfaktorer, psykologiska aspekter, fysiologiska aspekter, återgång till vardagen, upplevelser av livskvalitet. Slutsats: Genom att belysa patienters känsla av sammanhang och meningsfullhet efter en hjärtinfarkt, kan det hjälpa sjuksköterskor att få en förståelse och kunskap i främjande av livskvalitet hos patienter som genomlevt en hjärtinfarkt.

Bakgrund: Psykisk ohälsa har under många år ökat bland ungdomar och andelen som uppger psykiska besvär är betydligt högre idag än på 90-talet. I alla grund- och gymnasieskolor ska det finnas en elevhälsa som i första hand ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande. I detta arbete har skolsköterskan en viktig roll. Syfte: Syftet med studien var att beskriva skolsköterskors erfarenheter av arbete med psykisk ohälsa hos ungdomar. Metod: Data samlades in genom intervjuer med åtta skolsköterskor från tre olika kommuner i norra Sverige. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att skolsköterskor ofta möter ungdomar som mår dåligt, och som uppvisar olika symtom på psykisk ohälsa. Förebyggande arbete genom hälsosamtal sågs som ett bra sätt att fånga upp dessa ungdomar. Arbetet beskrevs dock påverkas av tidsbrist, varför samverkan med andra professioner och instanser, inklusive vårdnadshavare, hade stor betydelse för att på bästa sätt kunna hjälpa ungdomarna. Skolsköterskor såg att stressen har ökat bland ungdomar under pandemin som inneburit att de måste bedriva distansstudier. Slutsats: En slutsats från resultatet är att skolsköterskor behöver skapa förtroendefulla relationer med ungdomarna för att de ska prata om psykisk ohälsa. Skolsköterskor upplever bristande tid för det hälsofrämjande arbetet kring psykisk ohälsa, varför insatser behöver sättas in för att möjliggöra deras arbete. Mer information till ungdomar om psykisk ohälsa samt stressens påverkan på hälsan skulle kunna göra att de blev mer delaktiga i främjandet av sin hälsa.

Bakgrund: Alla patienter har unika behov och sjuksköterskor behöver beakta detta i varjevårdmöte. Om patienter dessutom har psykisk ohälsa blir det ännu en komponent att ta hänsyn till. En kommunicerande och öppen relation är väsentlig för att kunna skapa envårdande relation. Sjuksköterskors förhållningssätt, vilja och engagemang påverkar mötet och det är sjuksköterskors ansvar att visa respekt och medkänsla. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av bemötande mot patienter med psykisk ohälsa. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande ansats enligt Evans (2002) där 10 kvalitativa artiklar med vårdvetenskapligt innehåll analyserades. Resultat: Två teman och 5 subteman framkom i analysen. Temat Organisatoriska förutsättningar med subteman Att förhålla sigtill tid, Att förhålla sig till kunskap och Att förhålla sig till osäkerhet. Andra temat var Relationella förutsättningar där Att se det unika i varje patient och Att kommunicera med patienter var subteman. Slutsats: Sjuksköterskorna belyste vikten av den vårdande relationen samt engagemang vid bemötande mot patienter med psykisk ohälsa. Däremot beskrev de att brist på tid och kunskap hade negativ inverkan på bemötandet. Även bristande förståelse och en osäkerhet ledde till undvikande. Utan möjlighet eller egenskaper att bemöta dessa patienter på bästa möjliga sätt ledde det till ett ifrågasättande i deras profession.

Abstrakt Bakgrund: Psykisk ohälsa påverkar inte bara den som drabbas utan även anhöriga. Att ge stöd i vardagen och i kontakten med vården kan innebära ett ökat ansvar för den anhöriga. Anhöriga definierar delaktighet i vården som att vara med, bli hörd och att påverka. Syfte: Syftet var att sammanställa tidigare forskning avseende anhörigas upplevelser av delaktighet i vården vid psykisk ohälsa. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturöversikt, där 25 artiklar med kvalitativ design ligger till grund för resultatet. Analysen gjordes med stöd av Bettany-Saltikov och McSherrys metod för analys i nio steg.  Resultat: I resultatet framkom sex teman: Tungt men betydelsefullt ansvar, Vilsen eller stärkt i bemötandet, En öppen dörr, tillgänglighet och kontinuitet, Att jaga information, Att kommunicera på lika villkor och Sekretess ett måste och en barriär. Anhöriga beskriver att de svävar mellan hopp och förtvivlan i sin kamp att få tillvaron att fungera. Delaktighet i vården kan leda till att anhöriga får en ökad förståelse och förbättrad relation med den närstående. Trots det upplever anhöriga att delaktighet i vården inte är en självklarhet.  Slutsats: Studien visar på vikten av information, kommunikation och gott bemötande från vården för att möjliggöra anhörigas delaktighet i vården. Specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vård och övrig vårdpersonal måste vara medvetna om innebörden av bemötande, vårdens tillgänglighet samt kommunikationens betydelse för anhörigas möjlighet till delaktighet i vården.

På grund av en förändrad och mer flexibel arbetsmarknad är det många individer som upplever en hög arbetsbelastning. Arbetsbelastning kan uppstå genom högre krav på individen, det kan även uppstågenom en stor arbetsmängd, strikta tidsbegränsningar samt otillräckligt med tid och personal. Syftetmed denna studie är att undersöka sambandet mellan arbetsbelastning och arbetsrelaterad oro i Sverige. Studien syftar även till att undersöka om individens personlighet förändrar sambandet mellan arbetsbelastning och arbetsrelaterad oro. Denna studie har använt sig av kvantitativ metod med sekundär data från European Social Survey. Resultatet visar ett positivt samband mellan arbetsbelastning och arbetsrelaterad oro. Det innebär att desto fler arbetade timmar, desto mer arbetsrelaterad oro upplever individen. När personlighetsvariabler inkluderades i analysen visade det att personlighet inte har betydelse för hur arbetsbelastning påverkar en individs arbetsrelaterade oro.

Bakgrund: En stressig miljö och brist på socialt stöd är bidragande faktorer som kan leda till psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa ett växande tillstånd som drabbar både kvinnor och män i alla åldrar. I vården är det viktigt att arbeta tillsammans för att motverka detta. Teamarbete är centralt inom hälso- och sjukvården, där vårdpersonal samverkar på olika sätt i vårdandet av patienten. Sjuksköterskan har en central roll i teamet. Den attityd som vårdpersonal bemöter patienten som lider av psykisk ohälsa med påverkar kvaliteten på vården. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som kan påverka vårdpersonalens attityd mot patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården med särskilt fokus på sjuksköterskan. Metod: Vald metod var litteraturöversikt, i studien granskades och analyserades 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod, fyra teman och tio kategorier identifierades och har presenterats i resultatet. Inkluderade databaser var PubMed, PsycInfo och CINAHL. Resultat: Studien visade att det fanns både positiva och negativa attityder mot patienter med psykisk ohälsa. Faktorer som erfarenhet och kunskap hade en positiv inverkan på attityden, även en positivare attityd fanns om vårdpersonalen hade haft tidigare personlig kontakt med psykisk ohälsa. Patienter som led av schizofreni, alkohol- och drogmissbruk samt depression ansågs mest stigmatiserade och var därmed de sjukdomstillstånd som blev bemötta med mest negativ attityd. Slutsats: Vårdpersonalen hade olika åsikter om hur attityden såg ut i den somatiska vården. Det framkom att det behövs mer utbildning och kunskap om psykisk ohälsa, även tydligare rutiner och riktlinjer kring ämnet behövs.