Compassion är ett stort och ofta använt begrepp inom omvårdnad och ses av de allra flesta som arbetar eller forskar inom vård som en förutsättning för en bra vårdrelation. Den nytillkomna forskningen pekar dessutom på att om vi förmår möta patienterna med compassion och tränar oss i compassion med oss själva kan det få goda effekter på vårdrelationer, bidra till lindrat lidande för patienten, stimulera till ökad motivation och egenvård hos patienten samt minska risken för empatitrötthet hos vårdpersonal. Begreppet compassion är väl dokumenterat i omvårdnadslitteratur men inte särskilt väl definierat. Existerande litteratur saknar tydlighet i hur compassion representeras och förstås som begrepp och dess funktion kopplat till psykisk hälsa. Syftet med denna uppsats är att klargöra innebörden i begreppet compassion och att förtydliga begreppets betydelse i kontexten psykisk ohälsa. En begreppsanalys utifrån Walker och Avants modell (2014) har genomförts. Resultatet utgörs av en lexikal del och en litterär del som sedan vägs samman till definierande attribut för compassion. I den litterära delen presenteras fyra teman: Närvaro; Medmänsklighet; Agera på lidande och Emotionella egenskaper. Analysen har frambringat attributen: Vänlighet, Hjälpsamhet och Medmänsklighet. Avslutningsvis diskuteras hur compassion och dess attribut kan förstås i en kontext av psykisk ohälsa utifrån perspektiven: konsekvenser, empatitrötthet, self-compassion och lidande. Compassion är ett komplext och svårdefinierat begrepp. Men resultatet har ändå bringat viss kunskap om vilka faktorer som påverkar upplevelsen av att ha varit i närheten av compassion. Förståelsen kan ge kunskap om vad som är viktigt för att kunna förmedla compassion till andra och till sig själv.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem som fortsätter att öka globalt. Psykisk ohälsa påverkar patientens livsstil, tänkande, uppförande och syn på omvärlden. Patienter med psykisk ohälsa söker vård inom primärvården, där sjuksköterskornas ansvar är att bemöta patienter utifrån dennes behov på ett respektfullt sätt oavsett patientens bakgrund.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att bemöta patienter med psykisk ohälsa med fokus inom primärvården. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på 8 vetenskapliga artiklar med en kvalitativ metod. Analysen är inspirerad av Lundman och Graneheims (2017) metodbeskrivning för innehållsanalys.  Resultat: I resultatet framträdde tre huvudkategorier: Otillräcklig kunskap, kommunikationens betydelse och tiden är en begränsning. Den första kategorin är otillräcklig kunskap som bestod av två underkategorier som osäkerhet och inställning mot patienter. Slutsats: Resultatet i studien visade att sjuksköterskor upplevde osäkerhet och rädsla för patienter med psykisk ohälsa, till följd av otillräcklig kunskap. Den otillräckliga kunskap från sjuksköterskor bidrog till att patienterna inte fick den vård som behövdes. Sjuksköterskor upplevde även att en god relation uppstod när de samarbetar i partnerskap med patienter. Tidsbristen upplevdes vara problematiskt för att de inte hann lära känna patienten och göra en bedömning. Vidare forskning behöver genomföras som kan leda till förbättring och utveckling av psykisk ohälsa. I fortsatt forskning skulle det vara intressant om allt fler utbildningsmöjligheter kan ges till sjuksköterskor i primärvården.

Bakgrund: Cancer är en vanlig folksjukdom i Sverige som idag drabbar minst en av tre personer under deras livstid. Behandlingen medför många svåra biverkningar som ibland kan upplevas värre än sjukdomen, vilket påverkar individens psykiska, existentiella samt sociala välbefinnande. Interventioner för att motverka ångest och depression i samband med cancersjukdomen har testats inom detta område.    Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilka interventioner som testats för att lindra ångest och/eller depression, vilka diagnosgrupper som studier har genomförts på samt vilken effekt de olika interventionerna gav.   Metod: Studien var en kvantitativ litteraturstudie där data insamlades via databasen Pubmed. Till studien användes totalt 11 artiklar med hög eller medelhög kvalitet som ansågs uppfylla kriterierna för att inkluderas i denna studie.    Resultat: I analysen framkom fem olika interventionstyper: fysisk aktivitet, musikterapi, information & undervisning, psykologiska metoder och kroppsterapi. Diagnosgrupperna var patienter med bröstcancer, Hodgkins lymfom, lungcancer, leukemi, ändtarmscancer, gynekologisk cancer, prostatacancer, hjärntumör och hudcancer. Flera av interventionerna gav god effekt på ångest/depression, däribland kognitiv beteendeterapi, yoga, livemusik, ljusterapi, ett psykologiskt interventionsprogram samt zonterapi.   Slutsats: Många vuxna patienter med en cancerdiagnos kan vara i stor risk för att drabbas av psykisk ohälsa. Sjuksköterskan kan medverka i interventioner för att systematiskt lindra och förebygga psykisk ohälsa hos individen i förhållande till sjukdomen. Det finns goda interventioner som kan hjälpa patienten, med hänsyn till ålder och förmåga och bör kunna användas inom vården som praxis för att lindra ångest och/eller depression hos patienter med en cancerdiagnos. Mer forskning behövs inom området.

I både samhällsdebatten och i media har det uppmärksammats att den självrapporteradepsykiska ohälsan bland barn och unga har ökat under de senaste åren. Enligt studiens tidigareforskning upplever många ungdomar att skolan är den största källan till stress. Många unga äroroliga över sina skolprestationer och sin framtid.Syftet med studien är att bidra med kunskaper om vilka faktorer i skolan som upplevs varaen bidragande orsak till den ökade självrapporterade psykiska ohälsan bland dagens elever. Vivill även synliggöra hur elevhälsan arbetar för att stärka elevernas psykiska hälsa utifrån ettsalutogent perspektiv. Frågeställningarna fokuserar kring vilka faktorer de olika professionernainom elevhälsan upplever vara mest avgörande för elevers psykiska hälsa. Hur elevhälsanupplever och beskriver att samverkan mellan olika organisationer/aktörer fungerar när det gällerelevers psykiska ohälsa samt hur elevhälsan beskriver att de arbetar för att främja och stärkaelevers psykiska hälsa.För att tolka det empiriska materialet användes Antonovskys salutogena teori och Karaseksoch Theorells krav-kontroll-stödmodell som teoretisk utgångspunkt. Dessa teoretiska modellerär valda för att de förklarar förhållandet mellan vilka faktorer som främjar hälsa respektiveorsakar ohälsa. tillsammans utgör de en empirisk grund för en analys av hälsofrämjande arbeteinom skolan.I studien har en kvalitativ ansats valts där 2 lärare, 6 personer som arbetar inom elevhälsani grundskolan och 2 specialpedagoger som arbetar i ett centralt team intervjuats.Respondenterna representerar både kommunala-och friskolor och skolorna är placerade ivarierade socioekonomiska upptagningsområden. För att kunna följa upp intressanta trådar iintervjuerna och ställa följdfrågor valdes semistrukturerade intervjuer, vilket gav ett riktmaterial.Studiens resultat visar att alla respondenter upplever att det skett en ökning av densjälvrapporterade psykiska ohälsan, vilket de menar kan bero på att det finns en stor okunskapbland unga kring vad psykisk ohälsa egentligen innebär. Därför är det av stor vikt att spridakunskap kring psykisk ohälsa både bland elever och övrig personal på skolan för att skapa en 4acceptans men även för att ta bort skammen och stigman kring ämnet. Vidare menarrespondenterna att det finns ett tydligt samband mellan skolprestationer och psykisk ohälsa ochatt kraven upplevs ha ökat både i skolan och i samhället i stort. Skolrelaterad ohälsa kan varaett resultat av obalans mellan skolrelaterade krav och individens resurser att hantera dem.Lärmiljön och goda relationer mellan elev-skolpersonal är två faktorer som respondenternalyfter fram som viktiga skyddsfaktorer men de kan även bli riskfaktorer när det inte fungerar.En lärmiljö som främjar de tre faktorerna begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet, bidrartill god hälsa hos eleverna. I resultatet framkom även att samarbetet och samverkan både inomorganisationen och med externa aktörer är av största vikt för att skapa ett helhetsperspektiv förelevens hälsa, utveckling och lärande, där elevens bästa är i fokus. Resultatet visar att detproaktiva arbetet ser olika ut på de olika skolorna då de har olika problematik ochförutsättningar. De är dock eniga i att det proaktiva arbetet kring psykisk ohälsa inte bör varaett isolerat arbete utan att det konstant ska genomsyra hela verksamheten.Specialpedagogen är en viktig aktör i det proaktiva arbetet där man utgår från detsalutogena perspektivet, det vill säga det friska och det som fungerar. Det handlar om attbibehålla eller stärka det psykiska, fysiska och sociala välbefinnandet genom att skapalärmiljöer och anpassningar som främjar elevernas hälsa, utveckling och lärande. Tillsammansmed övrig elevhälsa ska specialpedagogen identifiera, analysera och medverka i detförebyggande arbetet med att undanröja hinder och svårigheter för lärande och hälsa både påorganisations; grupp- och individnivå. Specialpedagogen tillsammans med övriga elevhälsanhar ett viktigt uppdrag i att skapa en samsyn kring psykisk ohälsa inom organisationen för attge pedagogerna det stöd, förutsättningar och kunskaper de förväntas behöva för att bemöta deelever som lider av ohälsa samt för att tidigt upptäcka de elever som riskerar att utveckla psykiskohälsa.

Syftet med denna studie var att synliggöra professionellas beskrivningar av samverkan i arbetet med personer som har en samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och missbruksproblematik. Studien har en kvalitativ ansats med en hermeneutisk vetenskapstradition med semistrukturerade intervjuer som metod. Den teoretiska utgångspunkten för denna studie har varit Erving Goffmans teori om Stigma utifrån Martin m.fl. (2008) tolkning och perspektiv. Fyra intervjuer har genomförts med fyra yrkesverksamma inom region och socialtjänst. Resultatet visar att personer med samsjuklighet är en komplex målgrupp, att det krävs en nära samverkan med samordnade insatser för att individen ska få rätt hjälp och behandling, vidare visade resultatet att det i dagsläget finns stora brister kring samverkan för denna målgrupp. Många ser fortfarande samsjuklighet som två separata sjukdomstillstånd, den psykiatriska delen och missbruksproblematiken vilket blir problematiskt då yrkesverksamma kan ha svårigheter i att möta individen och tillgodose hens behov. Slutsatsen av studien är att det krävs en bättre samarbetsvilja myndigheter emellan så de samordnade insatserna blir mer effektiva och med klienten i fokus.

No description available.

Tidigare synsätt på självrapporterad kemisk irritation har utmanats. Definitioner har växt fram för att beskriva det tillstånd som upplevs vid patologisk gräns, dessa är bland annat:byggnadsrelaterad ohälsa (BRO) och kemisk intolerans (CI). Elektrodermala mätningar (EDA)är metoder varav man förväntas se de ändringar i svettning som sker i respons till olika stimuli. Syftet med denna uppsats är att undersöka ifall det går att predicera en ökning av självrapporterad sensorisk irritation med hjälp av EDA, som beror på exponering för akrolein.Vidare, är målet att granska ifall de som reagerar på akrolein skiljer sig från de som inte reagerar. Data från 74 individer har sammanställts från två tidigare exponeringsstudier som ärutförda i luktlabbet på Umeå Universitet och rådata från EDA har använts. Studierna hade en inom-individsdesign med en aktiv maskerad betingelse och en inaktiv betingelse. Resultatet visade en icke-statistiskt signifikant skillnad i EDA-respons mellan de som klassades som responders och icke-responders. Gruppen responders, de som skattade sensorisk irritation högre på akrolein, hade signifikant fler som hade självrapporterad CI än gruppen icke-responders. Framtida forskning bör ha högre urvalsstorlek, inkludera andra mått på förändringar i autonoma nervsystemet och möjligtvis fokusera på potentiella interaktioner mellan akrolein och heptan. / Previously held perspectives on self-reported chemical irritation have been challenged. Definitions have been put forward as to describe the condition experienced when it reaches pathological levels, some of these definitions are: building-related illness (BRO) and chemical intolerance (CI). Electrodermal measurements are methods on which it is expected to see changes in sweating in response to different stimuli. The purpose of this essay is to explore if it is possible to predict an increase in self-reported sensory irritation with the aid of EDA, dependent upon acrolein exposure. Furthermore, the aim is to analyze if individuals who react to acrolein is different from those who do not react. Data from 74 individuals has been compiled from two earlier exposure-studies which were performed in the smell-laboratory at Umeå University and furthermore, the raw data regarding EDA from these studies has been used. The studies were conducted as within-subject designs with one masked active condition and one inactive condition. The results showed a non-statistically significant difference in the EDA response, between the subjects classified as responders and non-responders. The responder group, those who reported higher sensory irritation during the acrolein exposure, had significantly more self-reported CI cases than the non-responder group. Future research should include a larger sample size, include other methods as to measure autonomic nervous systemactivity and perhaps focus on potential interactions between acrolein and heptane.

Bakgrund: Psykisk ohälsa postpartum drabbar många kvinnor. Detta upplevs som påfrestande för många mödrar och medförälder. En intervention innebär att vårda på olika sätt. Då en intervention vid psykisk ohälsa postpartum kan upplevas känslosamt i olika aspekter vi anser att det är viktigt att belysa moderns och medförälderns upplevelse internationellt.   Syfte: Syftet med studien var att belysa olika aspekter av mödrars och medföräldrars upplevelser kring psykisk ohälsa postpartum.   Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på kvalitativ design där 25 artiklar ligger till grund för resultaten. Analysen utfördes med stöd av Bettany- Saltikov och McSherry (2016).    Resultat: I resultatet framkom fem tema: Att behöva vägledning för att återfå de basala funktionerna, Att sakna kunskap om sjukdomstillståndet skapar osäkerhet, Behovet av stödjande samtal och terapeutiska samtal för att bryta skammen, Föräldrarnas förståelse att hantera sina roller, Att vilja bli sedd och hörd vid POP. Interventionerna beskrivs som bristande i många fall, då fokus läggs på mödrarna, medans medföräldrar hamnar i skymundan. Mödrar och medföräldrar upplevde att det saknas vägledning för att återfå de basala funktionerna, trots insatta interventioner.    Slutsats: Familjen bör ses som en helhet vid insättning av interventioner vid psykisk ohälsa postpartum, då både modern och medföräldern drabbas. “Edinburgh Postnatal Depression Scale” behöver anpassas för fäder, som kan uppvisa andra symtom under depressiva episoder än mödrar, för att även kunna fånga upp fäder i ett tidigt skede. Informationen om psykisk ohälsa postpartum är i stor utsträckning utformad för kvinnor, samtidigt saknar fäder anpassad psykoedukation för att kunna vara stödjande för sin partner.

Den här studiens syfte är att undersöka vad skolpersonal verksam inom grundskolan görför att förebygga psykisk ohälsa såväl som för att främja hälsan bland grundskoleelever.Därtill avser uppsatsen belysa vilka svårigheter skolpersonalen verksam inomgrundskolan upplever gällande hälsofrämjande och förebyggande arbete mot psykiskohälsa bland grundskoleelever. Studien metodologiska utgångspunkt är hermeneutisktmed en kvalitativ ansats. Empiri samlades in genom sex stycken semistruktureradeintervjuer. Olika yrkesroller inom grundskolan intervjuades. Resultat har analyseratsmed stöd av Antonovskys (2005) teori KASAM. Betydelsefulla aspekter förhälsofrämjande och förebyggande arbete inom grundskolan som kommer fram iföreliggande studiens resultat är tillitsfulla relationer mellan skolpersonalen och elever,kontinuerlig undervisning i känslohantering och psykisk ohälsa samt ett välfungerandesamarbete bland skolpersonalen. Föreliggande studiens resultat visar på tids- ochkunskapsbrist samt brister i skolmiljön som försvårande aspekter i hälsofrämjande ochförebyggande arbete. Studiens slutsats är att utökade resurser för kunskapsutveckling,förbättringar i skolmiljön samt mer tid för relationsskapande och uppsökandeverksamhet skulle kunna bidra till att utveckla hälsofrämjande och förebyggande arbetetmot psykisk ohälsa i grundskolan.

Bakgrund Psykisk ohälsa ökar globalt och medför ett lidande för den drabbade individen. Personer med självskadebeteende, depression och missbruk har en ökad suicidrisk men tidigare suicidförsök är den största riskfaktorn för fullbordat suicid. Personer med psykisk ohälsa är i frekvent kontakt med akutsjukvården och en ökning ses i antalet ambulansuppdrag innefattande psykisk ohälsa. Ambulanssjuksköterskan innehar en betydelsefull roll i mötet med dessa patienter. Syfte Syftet var att undersöka hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet inom akutsjukvården. Metod Kvalitativ litteraturstudie med systematisk ansats användes. Resultat Personer med psykisk ohälsa ansåg det betydelsefullt att bli sedd som en unik individ. Det möjliggörs när personalen visar empati och medkänsla samt gör dem delaktiga i sin vård. Deltagarna har däremot negativa erfarenheter av bemötandet i form av stigmatisering och kränkande behandling. Deltagare med tidigare erfarenhet från vården anser att en förbättring av bemötandet har skett över tid. Slutsats Personer med psykisk ohälsa erfar varierade upplevelser av bemötandet inom akutsjukvården. Behovet av att bli sedd som en unik individ är huvudsakligen framträdande. Något som är en grundläggande förutsättning vid skapandet av en mellanmänsklig relation enligt Travelbees teori. Ytterligare träning och kompetenshöjning inom området har angivits som förslag för att förbättra bemötandet ännu mer.