Introduktion/Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande problem som medför en nedsatt livskvalitet för de drabbade. Fysisk aktivitet har fler olika positiva aspekter som kan hjälpa patienter i sin sjukdom. För att sjuksköterskan ska kunna vara en hjälp i den fysiska aktiviteten så kan egenvård vara ett alternativ. Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelsen av fysisk aktivitet hos patienter med psykisk ohälsa. Metod: I litteraturstudien används Polit & Becks (2021) nio stegsmall. Litteratursökningarna utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo. Efter gjord kvalitetsgranskning som genomfördes enligt Polit & Beck (2021) granskningsmallar återstod 10 artiklar som svarade på syftet och var relevanta. Dessa artiklar presenterades i resultatet. Resultat: Resultatet bygger på sex kvalitativa, två kvantitativa och två mixad metod. Resultatet redovisas i tre teman, upplevelsen av förändrat fysiskt och psykiskt mående, fysisk aktivitet i relation till motivation och upplevelse av stöd till att utföra fysisk aktivitet. Slutsats: Resultatet visade att fysisk aktivitet har en positiv påverkan på måendet, motivationen ökar men ett önskemål om ökat stöd från vårdpersonal var en komponent som deltagarna lyfte.

Bakgrund: Flyktingar är personer som har flytt från sitt hemland och lever med rädsla för förföljelse på grund av till exempelvis ras, religion och nationalitet. Migrationsprocessen beskrivs som tre olika faser. I dessa tre faser är det vanligt att flyktingarna drabbas av fysisk utmattning och/eller psykiskt lidande genom exempelvis upplevelser av tidigare trauman. Trauman kan komma till uttryck på olika sätt och ge långvariga och bestående konsekvenser. När vårdpersonal möter personer på flykt som upplevt trauman behöver vården vara transkulturell. För att sjuksköterskor ska kunna på bästa möjliga sätt möta och behandla flyktingar med psykisk traumarelaterad ohälsa bör transkulturell kompetens besittas. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta flyktingar med psykisk traumarelaterad ohälsa inom hälso- och sjukvård. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie som baseras på 13 kvalitativa artiklar. Granskning genomfördes och analysmetoden innefattade fem steg. Resultat: Resultatet visade två huvudkategorier - utmaningar i mötet som delades in i tre subkategorier. Kommunikationsbarriärer, otillräcklig kompetens och emotionell påverkan. Den andra huvudkategorin delades in i två subkategorier - tid som förutsättning och vikten av att skapa känsla av trygghet och förtroende. Diskussion: Kommunikationsbarriärer upplevs som ett hinder i mötet med flyktingar, vilket kunde försvåra diagnostisering och omvårdnadsdokumentationen. Den bristfälliga informationen blev därför en problematisk faktor i identifieringen av flyktingarnas hälsostatus. Kunskapsbristen bland sjuksköterskor belyser ett tydligt behov av ökad mängd transkulturell omvårdnad i sjuksköterskeutbildningar för att senare kunna implementera det i sin framtida yrkesroll. Genom den transkulturella omvårdnaden kan sjuksköterskor identifiera flyktingarnas traumatiska erfarenheter för att på ett effektivt sätt uppfylla en god vård.

Bakgrund:Ambulanssjukvården har av tradition varit mer inriktad på somatiska tillstånd och därmed inte alltid förberedd på de speciella situationer som kan uppstå i mötet med patienter med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa betraktas idag som ett folkhälsoproblem och ökar i befolkningen. Som en följd av detta ökar antalet ärenden med psykisk bakgrund som ambulansen kallas till vilketmedför större krav på ambulanspersonalen att snabbt göra en bedömning av patientens psykiska tillstånd.  Motiv: Då ambulanssjukvården främst varit inriktad påsomatiska tillståndär det av betydelse att få kunskap om, undersöka och ta del av ambulanssjuksköterskors upplevelser av att prehospitalt bedöma patienter med psykisk ohälsa.  Syfte: Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelse av att prehospitalt bedöma patienter med psykisk ohälsa.  Metod: Kvalitativa individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju ambulanssjuksköterskor. Som stöd för intervjuerna användes en intervjuguide. Materialet bearbetades i innehållsanalys och resulterade i fyra kategorier med tillhörande tolv subkategorier.  Resultat: Studien visar att ambulanssjuksköterskor saknar bedömningsverktyg och kunskap för att bedöma patienter med psykisk ohälsa. Informanterna har ett större säkerhetstänk kring och med patienter med psykisk ohälsa och önskar tydligare riktlinjer gällande stöttning och hänvisning. Resultatet redovisas utifrån följande kategorier:”Att känna sig osäker i sin yrkesroll”, ”Att utgå från patienten”, ”Att ha ett säkerhetstänk” och ”Att behöva stöd”.    Konklusion: Att möta patienter med psykisk ohälsa är en komplex situation med många faktorer att ta hänsyn till. Utifrån studiens resultat kan dras följande slutsatser; ambulanssjuksköterskan saknar bedömningsverktyg och kompetens att bedöma patienter med psykisk ohälsa.

Bakgrund: I Sverige ses en ökning av psykisk ohälsa bland barn och ungdomar vilket leder till ökade vårdköer inom barn- och ungdomspsykiatrisk vård. De vanligaste diagnoserna inom specialistpsykiatrin är idag uppmärksamhets- och hyperaktivitetsstörning (ADHD), autismspektrumtillstånd (AST), ångest samt depression. Specialistsjuksköterskans funktion blir att alltmer följa upp läkemedelsbehandlingar i stället för att fokusera på omvårdnadsåtgärder. Yoga som komplementär behandlingsmetod visar enligt forskning ge lindring av psykiska symtom och har börjat användas på vuxna patienter inom sjukvården. Syfte: Att sammanfatta tidigare forskning om yoga som metod och komplementär behandling vid psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Metod: Integrativ litteraturstudie, med kvantitativ och kvalitativ ansats, av 15 artiklar. Litteratursökningar genomfördes under februari 2023 i tre utvalda databaser. Resultat: Yogainterventioner resulterade i minskad ångest och depressiva symtom, ökad känslohantering, förbättrad sömn, minskad stress och ökat lugn, förbättrad uppmärksamhet, minskad impulsivitet, förbättrad självkänsla och ökad livskvalité. Resultatet presenteras i fyra teman (hanterbarhet av känslor och symtom, avspänning, fokusering och impulskontroll samt välbefinnande) och tillhörande elva subteman. Slutsats: Evidens om positiva fördelar med yoga som komplementär behandlingsmetod för olika psykiska symtom hos barn och ungdomar sammanställdes och bekräftades.

Background: Research shows that stigmatizing attitudes towards persons with mental illness are sometimes harbored by the public and by health care personnel, and that this can sometimes lead to persons with mental illness being treated by others in stigmatizing ways. Aim: The aim of this study was to describe the experiences of persons with mental illness of stigmatization. Method: A literature review of descriptive design. The result is based on 12 scientific articles with qualitative approaches. Main Result: Persons with mental illness often experience stigmatizing attitudes in relation to health care personnel. Persons with mental illnesses often experience that mental illnesses are not considered to be as serious as somatic illnesses. Persons with mental illness make use of various strategies in order to handle stigmatization. Conclusion: Because of the stigmatization they experience and the strategies they employ to handle stigmatization, persons with mental illness risk being alienated from society. The relations between persons’ with mental illness and health care organizations risk being damaged through the stigmatizing attitudes they experience in relations with health care organizations. The experiences of persons with mental illnesses of health care personnels’ attitudes towards them could be improved by nurses treating them in a professional and emphatic manner. / Bakgrund: Forskning visar att allmänheten och sjukvårdspersonal kan hysa stigmatiserande attityder gentemot personer med psykisk ohälsa och att detta kan leda till att personer med psykisk ohälsa bemöts på stigmatiserande vis. Syfte: Studiens syfte var att beskriva personer med psykisk ohälsas erfarenheter av stigmatisering. Metod: En litteraturstudie av deskriptiv design. Resultatet baseras på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna söktes i databasen Pubmed. Huvudresultat: Personer med psykisk ohälsa upplever ofta att de i möten med sjukvården bemöts på stigmatiserande vis. Personer med psykisk ohälsa upplever att psykisk ohälsa ej tas på lika stort allvar som somatisk ohälsa. Olika strategier används av personer med psykisk ohälsa för att hantera stigmatisering. Slutsats: Personer med psykisk ohälsa riskerar att hamna i ett utanförskap på grund av den stigmatisering de upplever och strategierna de använder för att hantera stigmatisering. Det stigmatiserande bemötande personerna kan uppleva i kontakterna med sjukvården riskerar att skada relationen mellan dem själva och sjukvården. Personers med psykisk ohälsas upplevelse av bemötande inom sjukvården skulle kunna förbättras genom att sjuksköterskan behandlar dem på ett professionellt och empatiskt sätt.

Alla har en egen personlig livshistoria, det som format och givit de karakteristiska dragen och egenskaper som gör oss till original. I människans historia gömmer sig sårbarhet och längtan, tidiga händelser påverkar livet och svårigheter som uppkommer ska hanteras (Cullberg 2003, 15–16). Målet är att finna mening en känsla av sammanhang i livet, trots allt och processen dit går genom coping. I studiens livsberättelser av personer som lidit av psykisk ohälsa, vi får ta del av hur den religionspsykologiska teorin av Kenneth Pargament (1997) närmar sig en förståelse som kan förklara människans religiösa copingprocess, dess djupgående verksamma mekanismer. En kvalitativ litteraturstudie med fenomenologisk ansats innehållande självbiografiska berättelser om upplevelsen av psykisk ohälsa. Hur kan vi förstå den religiösa- andliga copingprocessen i ljuset av Pargaments (1997) religiösa copingteori vid psykisk ohälsa? Konklusionen är att människans coping går genom bevarande eller förändrande copingmekanismer för att inte förlora det som är viktigt och värdefullt, det som är signifikant.

Introduktion: Sjuksköterskor träffar allt fler patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården. Detta ställer krav på sjuksköterskans kompetens för att kunna ge en bra omvårdnad. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av bemötandet med patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: Litteraturstudiens metod baserades på Polit och Becks (2021) flödesschema. Databaserna som användes var Cinahl och PsychInfo. Artiklarna har granskats och 12 artiklar utgjorde resultatet på resultatdelen. Tre kategorier har identifierats. Resultat: De tre kategorierna som har identifierats var: bemötande och påföljder vid hantering av patienter med psykisk ohälsa, kompetens inom psykisk ohälsa samt stigmatiseringens påverkan. Slutsats: Övergripande förmedlade sjuksköterskorna en brist på kompetens somorsakades av otillräcklig utbildning, handledning, stigmatisering samt en brist på tid imötet med patienter med psykisk ohälsa. Det behövs mer utbildning och vidare forskning gällande ämnet för att öka kunskapen.

Statistik visar ökad suicidrisk och psykisk ohälsa i form av ångest och depression hos ambulanspersonal i jämförelse med andra professioner. Traumatiska händelser är en faktor som kan bidra till psykisk ohälsa hos ambulanssjuksköterskor. Det är av stor vikt att ambulanssjuksköterskor hanterar händelser som medför ökad stress för att förhindra ett försämrat mående. Det kan i sin tur kan leda till minskad empatisk förmåga. Syftet med denna studie var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelse och hantering av traumatiska händelser. Studien har en kvalitativ metod baserat på tio semistrukturerade intervjuer med ambulanssjuksköterskor. Tematisk analys användes för att analysera datamaterialet vilket resulterade i huvudtemat Komplexiteten i traumatiska händelser utifrån de två teman Känslor och Bearbetning. I studien identifierades en mängd olika upplevelser och hanteringsstrategier. Ambulanssjuksköterskorna upplever ökad stress vid traumatiska händelser där barn är inblandade samt när ambulanssjuksköterskan känner eller kan relatera till patienten. Upplevelserna före under-och efter en traumatisk händelse är varierande och individuella, där det inre måendet och ambulanssjuksköterskans livssituation bidrar till upplevelsernas intensitet. Ambulanssjuksköterskorna hanterar händelserna genom att förbereda sig och gå in i en yrkesroll. Beroende på tidigare erfarenheter av traumatiska händelser och hur ambulansteamet presterat hanteras händelsen olika. Den viktigaste hanteringen var stöd och samtal genom kollegor men även genom organisationen och ambulanssjuksköterskans anhöriga. Den traumatiska händelsen är komplex eftersom den upplevs av människor med olika erfarenheter, behov, kompetens, sårbarhet och hanteringsstrategier. Ambulanssjuksköterskors psykiska hälsa behöver tas på allvar för att arbetssituationen ska vara hållbar och att ambulansen kunna fortsätta vara en samhällsviktig funktion.

Prevalensen för övervikt och fetma hos världens befolkning har tredubblats mellan 1975 och 2016. Hos den vuxna befolkningen uppskattas 1,9 miljarder ha övervikt varav 650 miljoner har fetma. Motsvarande siffror för barn under fem år som har övervikt eller fetma är 39 miljoner. Övervikt och fetma var tidigare ett ohälsoproblem i höginkomstländer, men det ökar även nu i låg- och medelinkomstländer och särskilt på landsbygden (World Health Organization, 2021). I Sverige hade år 2018 ca 11 procent av barn i 4-års ålder övervikt eller fetma. Övervikt och fetma ökar snabbare hos unga, än hos de äldre, vilket innebär en tidigare debut med kronisk sjukdom och som leder till ökade samhällskostnader (Folkhälsomyndigheten, 2023a). Övervikt är nära kopplat till livsstilsvanor, så som kosthållning och fysisk aktivitet. Fetma, även kallat obesitas, är en kronisk sjukdom som ökar risken för andra kroniska sjukdomar som; diabetes, hjärt-kärlsjukdom, cancer och psykisk ohälsa.  Även livskvaliteten kan påverkas och social stigmatisering förekommer (Folkhälsomyndigheten, 2023b). Hos barn ökar övervikt och fetma risken för bland annat insulinresistens, ateroskleros och hjärt-kärlsjukdom. Risk för depression och dålig självkänsla är större än hos normalviktiga barn, men även smärta och trötthet ifrån rörelseapparaten samt andningsbesvär förekommer (Hanseus et al., 2020). Enligt årsrapporten för uppföljning av barn med fetma, framkom det att endast en minoritet av barnen fått regelbunden behandling eller uppföljning i hälso- och sjukvårdens regi (Socialstyrelsen, 2022a). Det finns idag begränsad tillgång till manualbaserade föräldrastödsprogram. Det är därför av stor vikt att ge familjen stöd och insatser i ett tidigt skede när barn har övervikt och fetma (Rikshandboken-bhv). Distriktssköterskor har ett ansvar att arbeta för att främja hälsa och goda levnadsvanor hos alla barn (Svensk sjuksköterskeförening, 2019) men de upplever att övervikt och fetma hos barn är ett svårt och känsligt ämne att lyfta med föräldrar. Övervikt och fetma är ofta något föräldrar skäms över och är ovilliga att prata om. Ibland kan föräldrarna bli arga och kränkta när ämnet kommer på tal och då gå i försvar.  Relationen till föräldrarna anses därför många gånger viktigare, än samtala om barnets övervikt eller fetma. Risk finns för att ämnet undviks tills nästa besök, som kan dröja ett helt år (Isma et al., 2012).  Forskning visar att bedömning och hantering av barns övervikt kan vara komplext eftersom distriktssköterskor måste ta hänsyn till alla familjemedlemmar (Water, 2011). Distriktssköterskor har en viktig roll genom att anpassa hälsosamtalen för att möjliggöra en lyckad livsstilsförändring, så att familjerna upplever att det är förståeligt, användbart och genomförbart (Rikshandboken-bhv, 2023).

Bakgrund: Psykisk ohälsa innefattar psykiska besvär samt psykiatriska tillstånd. År 2030 beräknas det vara en stor folkhälsoutmaning globalt. Patienter med psykisk ohälsa kommer ofta i kontakt med den somatiska vården till följd av samsjuklighet. Trots att psykisk ohälsa är vanligt förekommande i både samhället och sjukvården är det ett stigmatiserat ämne som präglas av fördomar.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård.Metod: Designen var en deskriptiv litteraturstudie med systematiska sökningar i databaserna Cinahl, PsycInfo och Medline. Efter kvalitetsgranskning inkluderades 10 studier medkvalitativ metod som sammanställdes genom en integrerad analysResultat: Sjuksköterskor erfor att det fanns en bristande kunskap kring psykisk ohälsa och att patienter med psykisk ohälsa prioriterades lägre än patienter med enbart fysiska besvär. Det saknades även resurser i form av tid, samarbete med psykiatrin och anpassad vårdmiljö. Det fanns även brister gällande att etablera en bra relation till patienterna. Kommunikation var en central del i omvårdnadsarbetet gentemot patienter med psykisk ohälsa.Slutsatser: Den somatiska vården behöver förbättra omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa för att kunna uppnå vård på lika villkor.