Introduktion/Bakgrund: Samhället ställer höga krav på sjukvården och sjuksköterskors arbete kring patienten. Sjuksköterskor utgår från 6 kärnkompetenser och har ett ansvar för att säker omvårdnad minskar antalet vårdskador. Patientsäkerhetslagen finns som ett skydd inom vården för patienter och arbetsmiljölagen finns till för de anställda och ska förhindra att ohälsa och olycksfall inte uppstår i arbetet samt sträva efter en god arbetsmiljö. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa hur sjuksköterskors arbetsmiljö kan påverka patientsäkerheten. Metod: Litteraturstudien utgår från Polit och Beck (2021) nio steg. Sökningar av artiklar förekom i databaserna CINAHL och PubMed. Det inkluderades tio kvantitativa artiklar i studien och samtliga är kvalitetsgranskade enligt Polit och Beck (2021) granskningsmall “Guide to a Focused Critical Appraisal of Evidence Quality in a Quantitative Research Report”. Författarna har använt ett induktivt förhållningssätt. Resultat: Totalt tio artiklar utgör resultatet och är sammanställda i tre kategorier: Organisation och arbetsbelastning, Psykiskt ohälsa och Relationer och kommunikation.Slutsats: Litteraturstudien ger ökad förståelse för hur sjuksköterskors arbetsmiljö kan påverka patientsäkerheten. Det är viktigt med gynnsam bemanning för att kunna gå hem i tid, minska antalet arbetsuppgifter/patienter per sjuksköterska och öka tillfredställelsen på arbetsplatsen. Övertid och arbetsbelastning är bidragande till hög risk för utmattningssyndrom vilket påverkar patientsäkerheten. Patientsäkerheten påverkas av hur sjuksköterskor upplever teamsamverkan, kollegor och god kommunikation.

Bakgrund Ledarskap finns på alla nivåer inom en organisation. För att patientsäkerheten skall kunna tillgodoses krävs ledarskap från både sjukhusledningen, chefssjuksköterskorna och de kliniskt arbetande sjuksköterskorna. Den legitimerade sjuksköterskan skall ha förmåga att fördela och samordna omvårdnaden samt leda och prioritera det patientfokuserade omvårdnadsarbetet på ett kvalitetsmedvetet sätt. Syfte Syftet med studien var att beskriva sambandet mellan ledarskap inom omvårdnad och patientsäkerhet. Metod Studien genomfördes som en forskningsöversikt då detta ansågs vara en metod som skulle kunna belysa det uppställda syftet. Sökord formulerades utifrån syftet och strukturerade sökningar genomfördes i de nätbaserade databaserna PubMed och CINAHL. Efter att 16 artiklar till resultatet valts ut bearbetades, analyserades och kvalitetsbedömdes de. Slutligen sammanställdes och presenterades resultatet. Författarna till föreliggande studie strävade efter att hela tiden arbeta objektivt och utifrån de etiska överväganden som gjorts. Resultat Ledarskap kan ha en påverkan på patientsäkerheten oavsett vilken nivå inom organisationen som utövar ledarskapet. Ledningen påverkar patientsäkerheten bland annat genom att se till att tillräckliga resurser och bemanning finns tillgängliga. En större lyhördhet hos ledningen har visat sig minska antalet negativa händelser för både patienter och personal. Chefssjuksköterskor påverkar patientsäkerheten bland annat genom att sätta fokus på uppsatta mål och se till att de uppnås. Rättvisa, engagemang, respekt samt kunskaper inom sitt verksamhetsområde, ekonomi, datahantering och beslutsfattande anses vara några av de egenskaper som är viktiga hos chefssjuksköterskor för att patientsäkerheten skall tillgodoses. Även kliniskt arbetande sjuksköterskor kan påverka patientsäkerheten genom att utöva en arbetsledande funktion. Sjuksköterskor ses som idealiskt placerade för att tillgodose en god patientsäkerhet då detta ses som något som presteras i omvårdnadsögonblicket snarare än genom olika organisatoriska processer. Slutsats Ledarskap har visat sig ha en betydande roll för patientsäkerheten och behövs på alla nivåer i en organisation; ledningen, chefspositioner samt från de kliniskt arbetande sjuksköterskorna. Då ledarskap har visat sig kunna påverka patientsäkerheten är det väsenligt att ledarskap prioriteras. Att utbilda sjuksköterskestudenter och fortbilda personal i ledarskap kan vara ett sätt att bidra till utveckling vilket skulle kunna gynna patientsäkerheten.

Introduktion: Perioperativ omvårdnad är den specifika omvårdnaden inom operationssjukvård och omfattar tre faser; den preoperativa fasen, den intraoperativa fasen och den postoperativa fasen. Vårdandet som sker i operationssalen kallas intraoperativ fas. Operationssjuksköterskors roll och ansvar är att bevara patientsäkerheten inom alla tre faser. Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av patientsäker vård intraoperativt. Metod: En beskrivande litteraturstudie Resultat: Författarna inkluderade 8 artiklar i studien. Efter dataanalys kom författarna fram till två huvudteman Faktorer som hotar eller främjar patientsäkerheten intraoperativt och Vikten av en fungerande säkerhetskultur samt fem underteman Tidsbrist och stress, förberedelser och information, checklista, teamwork och kommunikation och Avvikelserapportering. Konklusion: I studien framkom faktorer som påverkar patientsäkerheten intraoperativt; tidsbrist och stress, bristande förberedelser, bristande säkerhetskultur, att checklistan inte följs samt att det brister i teamwork och kommunikation. Operationssjuksköterskor måste få förutsättningar att ge patienten en säker omvårdnad. Genom att belysa de faktorer som påverkar patientsäkerheten intraoperativt kan man se var det brister och därefter fundera på hur man ska gå vidare med resultatet

Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av risker i den prehospitala arbetsmiljön vid pågående A-HLR under transport. Bakgrund: Ambulanssjukvården innebär risker i arbetsmiljön relaterat till bland annat vård under transport i höga hastigheter vid till exempel A-HLR. De risker som det innebär för ambulanssjuksköterskor att arbeta obältade kan även få konsekvenser för patientsäkerheten. Hjälpmedel så som LUCAS bröstkompressionssystem och ventilatorer finns utformade för att underlätta bältesanvändning. Design: Till datainsamlingen användes semistrukturerade intervjuer och till dataanalysen användes kvalitativ innehållsanalys. Metod: Data samlas in under oktober 2015 genom semistrukturerade intervjuer med tio ambulanssjuksköterskor inom ambulanssjukvården i Blekinge län. En intervjuguide användes som stöd i intervjuerna, tre pilotintervjuer genomfördes för att testa intervjuguiden, två av dem inkluderades sedan i materialet. Materialet har bearbetats i en kvalitativ innehållsanalys, och resulterar i ett tema, tre kategorier och sju subkategorier. Resultat: Informanterna upplevde stora risker med att utföra A-HLR under pågående transport i vårdhytten och framhöll att det såväl är personalens som arbetsgivarens ansvar att upprätthålla rutiner och material för att minska risker för en osäker arbetsmiljö. Finns inte tillgång till adekvat utrustning var det omöjligt att utföra ett säkert arbete vilket upplevdes som en känsla av otrygghet för såväl ambulanssjuksköterskan som för patienten. Betydelsen av regelbunden utbildning beskrivs av informanterna kunna öka upplevelsen av trygghet vid pågående A-HLR under transport. Slutsats: När ambulanssjuksköterskorna känner sig trygga i sin arbetsmiljö upplever de sig kunna ge patienten en bättre och mer kvalitetssäker vård. Såväl LUCAS bröstkompressionssystem som ventilatorer är hjälpmedel som ambulanssjuksköterskor upplever bidrar till en säkrare arbetsmiljö och vårdmiljö men ska inte användas på regelbunden basis.

Bakgrund: En specialistutbildad ambulanssjuksköterska ska enligt kompetensbeskrivningen kunna bedöma och prioritera en patient till rätt vårdnivå. Är patienten inte i behov av ambulanstransport eller patienten själv beslutar att han/hon inte vill medfölja ambulansen lämnas patienten kvar på plats med eventuell hänvisning till annan vårdnivå.   Syfte: Syftet var att studera ambulanssjuksköterskans erfarenheter i samband med att patienten inte medföljer ambulansen efter en prehospital bedömning.   Metod: Ett frågeformulär med öppna svarsalternativ användes bland ambulanssjuksköterskorna inom Landstinget Blekinge. Analysen av svaren gjordes med kvalitativ innehållsanalys enligt Granheim och Lundman (2004).   Resultat: Utifrån data som insamlades formulerades ett övergripande tema: Att fungera som grindvakt med behov av stöd och förankring i sina beslut. Ambulanssjuksköterskorna upplevde det som en viktig men svår uppgift att kvarlämna patienten om ambulanstransport inte behövdes. Vid tveksamma bedömningsfall eller när patienten inte vill medfölja i ambulans trots bedömt behov, upplevde ambulanssjuksköterskan en oro för eventuella konsekvenser av att lämna patient kvar på plats. Befogenheten att kunna kvarlämna patienten efter en prehospital bedömning upplevdes öka tillgängligheten för patienter med störst behov av ambulanssjukvård och ambulanstransport. Ambulanssjuksköterskorna upplevde ett behov av stöd, särskilt av bättre läkarstöd i sin bedömning.   Slutsats: Det ökade antalet ambulansuppdrag i Blekinge och Sverige i övrigt ställer höga krav på ett mer effektivt och befogat utnyttjande av de begränsade ambulansresurser som existerar.  Föreliggande studie visar på ambulanssjuksköterskans erfarenhet av ett behov av stöd från läkare som är insatta i ambulansens förutsättningar och arbetsmetoder. Detta behövs för att minska ambulanssjuksköterskornas upplevda osäkerhet när beslut om ambulanstransportbehov tas.

Introduktion: Samverkan i team ingår som en av kärnkompetenserna inom hälso- och sjukvården. Inom operationssjukvården är teamarbete en förutsättning för att kunna utföra ett arbete med patientens bästa i fokus. En effektiv och patientsäker vård bygger på ett samspel mellan de olika professionerna inom operationsteamet.  Teamarbete och patientsäkerhet är direkt kopplade till varandra och därför är det viktigt att uppmärksamma vad som utmärker teamarbete.   Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av vad som utmärker det perioperativa teamarbetet.   Metod: Studien utformades som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer i tre fokusgrupper bestående av operationssjuksköterskor, anestesisjuksköterskor och undersköterskor. Varje yrkeskategori bildade en enskild fokusgrupp. Sammanlagt deltog 14 individer i studien som utfördes på en operationsavdelning i södra Sverige. Data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Bearbetning av data resulterade i en huvudkategori: Ett komplext samarbete med patienten i centrum, samt tre generiska kategorier: Förutsättningar för säker vård, Samspel mellan kollegor och Planering och struktur. Kategorierna sammanfattar upplevelserna av teamarbetet på operationssalen och vad som var viktigt för att kunna utföra ett effektivt och patientsäkert arbete.   Konklusion: Resultatet visar att teamarbete bygger på planering och struktur i arbetet, samspel mellan kollegor och en säker och patientcentrerad vård. Alla behövs i teamet för ett effektivt och patientsäkert arbete. Ytterligare studier behövs för att belysa teamarbetet ur ett bredare perspektiv exempelvis hur samarbetsproblem löses i teamet.

Arbetsrelaterad stress har ökat de senaste decennierna inom vården. Sjuksköterskorna tvingas arbeta under påfrestande arbetsförhållanden på grund av nedskärningar av viktiga resurser inom verksamheten, vilket resulterat i underbemanning och hög arbetsbelastning. Nyutexaminerade sjuksköterskor erhåller ingen fullständig introduktion vilket skapar en otrygghet i patientsäkerhetsarbetet. Arbetsrelaterad stress har visats ge en negativ inverkan på sjuksköterskornas hälsa då den ökar risken för både somatiska och psykiska sjukdomar. Detta kan leda till att sjuksköterskornas möjlighet att ge patienten en god och säker vård försvåras. Syftet med studien är att beskriva hur vårdandet påverkas av arbetsrelaterad stress utifrån ett sjuksköterskeperspektiv.  Studien utgörs av en litteraturöversikt enligt Fribergs modell där resultatet innefattar en kvalitativ och åtta kvantitativa artiklar samt en artikel med både kvalitativ och kvantitativ metod. De vetenskapliga artiklarna som togs med i analysen söktes fram i databasen Cinahl. De valda artiklarna skapade tillsammans tre kategorier och en underkategori samt ett övergripande tema över dessa. Resultatet visar en påverkan på vårdandet där sjuksköterskorna inte hinner med att se hela människan. Det visar även hur sjuksköterskornas hälsa relaterat till arbetsrelaterad stress påverkar patientens vård. Bristfälligt samarbete mellan olika professioner visar hur vården kring patienten blir ofullständig. Den ohållbara arbetsmiljön visar hur viktiga omvårdnadsåtgärder blev fördröjda eller icke fullgjorda. Resultatet i den litteraturstudien visar även att patienten utsattes för skadliga hälsorisker. Diskussionen innefattar problematisering och reflektion av det aktuella resultatet samt jämförelser med hjälp av litteratur, lagar och vetenskapliga artiklar.

Intensivvårdens utveckling har skapat möjligheten att behandla kritiskt sjuka patienter. Därmed har behovet av ytterligare diagnostik och behandling på andra enheter som röntgen- och operationsavdelningar ökat och intrahospitala transporter (IHT) sker mer frekvent. Förflyttning av dessa patienter ställer höga krav på både patientsäkerhet och intensivvårdssjuksköterskans yrkeskunnande. Forskning har visat att kritiskt sjuka patienter löper risk för ökad sjuklighet i samband med IHT men trots negativa tillbud kan ingen ökad dödlighet ses däremot en förlängd vårdtid på IVA. Det finns bristande kunskap avseende sjuksköterskors erfarenheter av IHT av ventilatorbehandlade patienter samt hur detta arbetsmoment upplevs. Därför behövs ytterligare forskning för att undersöka om intensivvårdssjuksköterskan känner sig trygg i och har tillräcklig kompetens för att genomföra dessa transporter av ventilatorbehandlade patienter. Studiens syfte var därför att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att genomföra intrahospitala transporter av patienter som vårdas med ventilator. En kvantitativ tvärsnittsstudie genomfördes på tre olika intensivvårdsavdelningar genom ett web-baserat frågeformulär som skickades ut via e-post till 141 sjuksköterskor varav 78 valde att svara. Studiens totala resultat visade att merparten av respondenterna upplevde sig trygga att lämna intensivvårdsavdelningen med en ventilatorbehandlad patient. Dock fanns en signifikant skillnad i gruppen som arbetat 0-5 år som intensivvårdssjuksköterska vilka däremot inte upplevde samma trygghet jämfört med gruppen som arbetat >6 år. De flesta var insatta i innehållet avseende lokala PM gällande IHT samt litade på att den medicinsktekniska utrustningen var kontrollerad och fungerade. Däremot uppfattades det inte patientsäkert av 26,9% att genomföra IHT då bemanningen var lägre som kvällar, nätter och helger, 57,7% upplevde otrygghet med mottagande enheters kompetens och kunskap om intensivvårdspatienten samt 60,2% tyckte transportvägen inte var patientsäkert utformad.

Bakgrund Intensivvårdspatienten är ofta i behov av diagnostisk undersökning eller avancerad behandling som medför intrahospital transport utanför intensivvårdsavdelningen. Intrahospital transport av intensivvårdspatienter är förenat med risker och tillbud. En intrahospital transport ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskan som i denna komplexa miljö skall ansvara för patientsäkerhet och omvårdnad. Det är tidigare känt att vårdskada uppstår på grund av bristande riktlinjer, brister i kommunikation och bristande utbildning och kompetens.  Syfte Att undersöka intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av riktlinje, kommunikation och kompetens vid intrahospital transport Metod Studien genomfördes med en kvalitativ deskriptiv design och datainsamlingen skedde genom tre fokusgruppsintervjuer med en semistrukturerad intervjuguide.  Resultat I studiens resultat framkom att intensivvårdssjuksköterskorna inte alltid följer den lokala riktlinjen och checklistan för intrahospital transport. Kommunikationsbrister förekommer med röntgenavdelningen. Den utbildning som ges är genomgång av transportvagnen samt att följa med erfaren kollega på intrahospital transport. Det råder varierande upplevelser av kompetens och trygghet vid intrahopital transport.  Slutsats Riktlinje och checklista för intrahospital transport följs inte alltid i praktiken. Brister i kommunikationen med röntgenavdelningen utgör risker för patientsäkerheten.  Klinisk betydelse Resultatet från forskningsstudien kan bidra till ett förbättringsarbete gällande kommunikation mellan intensivvårds- och röntgenavdelningen, i syfte att öka patientsäkerheten.

I Sverige finns ca 700 ambulanser som varje år genomför ca 1 000 000 resor. Under 2010-2015 rapporterades det i Sverige in 57 vägtrafikolyckor där ambulanser var inblandade, vilket ledde till personskador på 93 individer. Forskning visar att ambulansbesättningar som transporterar allvarligt sjuka patienter bryr sig mindre om sin egen säkerhet än vad de brukar göra, ju sjukare patienten är och ju fortare ambulansen kör desto mindre använder de bälte. Vårdarna var ofta tvungna att knäppa loss sig för att nå adekvat utrustning. Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskans uppfattning om användandet av säkerhetsbälte i ambulansen, både gällande sig själv och patienten. En kvalitativ intervjustudie genomfördes med enskilda intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultatet av studien sammanfattas i det övergripande temat ”Anpassa sig efter situationen” och består av fyra subteman: ”Patientens tillstånd och säkerhet”, ”Kollegans körsätt och kommunikation”, ”Personliga attityder” och ”Känsla av falsk säkerhet”. Sjuksköterskorna valde ibland bort att använda sitt eget säkerhetsbälte för att kunna ge patienten en god vård. De motiverade detta val med att de ansåg att de prioriterade patientsäkerheten framför sin egen säkerhet. Detta kan dock leda till en ökad risk för skada både på sjuksköterskan och patienten i vårdutrymmet. För att öka följsamheten gällande säkerhetsbältesanvändning är det viktigt att flera studier utöver denna genomförs utifrån olika synvinklar, exempelvis patientens upplevelse av transporten.