No description available.

No description available.

Syftet med denna sociologiska undersökning var att studera hur introverta individer har upplevt sin tillvaro innan och under Covid-19 pandemin i relation till en norm om extraversion. Studien har fokuserat på följande frågeställningar: Hur upplever introverta individer normen om extraversion? Hur upplever introverta individer att deras tillvaro har förändrats av Covid-19 pandemins utveckling? Hur upplever introverta individer att normen om extraversion har förändrats av Covid-19 pandemin? Ambitionen var att belysa problematiken med en extravert samhällsnorm vilket har genomförts utefter en hermeneutisk vetenskapsteoretisk ansats. Empiriinsamlingen baserades på åtta semi-strukturerade intervjuer med individer som identifierade sig som introverta. Studiens teoretiska ramverk bestod av Erving Goffmans (2014) dramaturgiska teori och Thomas J. Scheffs (1990) teori om sociala band vilka låg till grund för analysen av empirin.    Resultaten av studien påvisade att en norm om extraversion finns och påverkar introverta individers tillvaro negativt. Vidare kom studien fram till att introverta individer haft en övergripande positiv tillvaro under Covid-19 pandemin. Avslutningsvis visade studien på att normen om extraversion kvarstod efter det att Covid-19 pandemins restriktioner släppt. Detta innebar att en slutsats kunde dras om att normer har en stark inverkan på vårt samhälle och att förändring av dessa kan ta tid. / The aim of this study in sociology was to examine how introverted individuals have experienced their being before and during the Covid-19 pandemic in relation to a norm of extraversion. The study focused on the following questions: How do introverted individuals experience the norm of extraversion? How do introverted individuals experience that their being have been changed during the Covid-19 pandemic? How do introverted individuals experience that the norm of extraversion have changed due to the Covid-19 pandemic? The ambition was to illuminate the issue of an extraverted social norm, which have been done through a hermeneutic theoretical approach. The empirical collection are based on eight semi-structured interviews of individuals who identify themselves as introverts. The theoretical framework includes Erving Goffman´s (2014) dramaturgical theory and Thomas J. Scheff´s (1990) theory of social bonds.   The result indicated that a norm of extraversion exists and affects introverted individuals negatively. The study also shows that introverted individuals had an overall positive being during the Covid-19 pandemic. Finally, a conclusion was made that norms have a strong impact on our society and that changing them takes time, which refers to the experience that the extraverted norm remains after the Covid-19 pandemic restrictions have been lifted.

Covid-19 pandemin har medfört en ökad rotation på arbetsmarknaden, bland annat eftersom arbetsgivare inte anpassat sig till arbetstagares förändrade preferenser vad gäller balans, flexibilitet och välmående i arbete och privatliv. Detta kan anses särskilt problematiskt för kunskapsintensiva företag, där anställda utgör den huvudsakliga värdeskapande resursen. Därmed syftar denna studie till att undersöka hur managementkonsultbolag utformat sitt värdeerbjudande för att behålla anställda under pandemin. Det teoretiska ramverket utgörs av Herzbergs (1993) tvåfaktorteori samt Deci och Ryans (2001) självbestämmandeteori som förklarar vad som skapar motivation och arbetstrivsel på arbetsplatser. För att besvara studiens frågeställning har en kvalitativ ansats valts, där tre managementkonsultbolag som behöll en normal personalomsättning under pandemin undersökts. Det huvudsakliga dataunderlaget utgörs av semistrukturerade intervjuer, vilka har kompletterats med sekundärdata från respektive företag. Analysen visade att de studerade företagen utformat sina värdeerbjudanden på liknande sätt, och slutsatsen är att de har lagt stor tyngd i att främja medarbetarnas känsla av tillhörighet samt hälsa och välmående genom sina sammantagna värdeerbjudanden.

Det gränslösa arbetet, eller det flexibla arbetssättet, har blivit mer framträdande i och med den utveckling som sker i samhället i samband med digitaliseringen. Till följd av Covid-19 pandemin har fler och fler numera möjligheten att arbeta hemifrån och detta har medfört nya krav på arbetsmarknaden. Dessa krav omfattar bland annat förändringar i kommunikationen, förändrad styrning och därmed också ändrad kontroll samt större problem att balansera privat- och arbetslivet. Anställda måste anpassa sig i takt med att organisationer förändras vilket har lett till en rad konsekvenser för anställda och därför ämnar denna studie undersöka detta. Studiens syfte var att undersöka hur kontorsanställda upplever de nya kraven som tillämpas i och med de förändringar som skett under och efter Covid-19 pandemin. Tio kvalitativa intervjuer genomfördes med både chefer och medarbetare som respondenter för att undersöka hur anställdas kommunikation, styrning och kontroll samt privat- och arbetlivsförhållanden förändrats till följd av Covid-19 pandemin. Studiens resultat visar att anställda känner en förändring inom alla tre kategorier, dock på skilda sätt.

I denna studie har svenska resenärers riskuppfattning och resebeteende under Corona- pandemin undersökts. Studien undersöker också svenska resenärers medvetenhet och attityd till Corona-pandemin. För att uppfylla studiens syfte och frågeställning har en kvalitativ metod använts med tillvägagångssättet semistrukturerade intervjuer. Resultatet av det insamlade materialet påvisade bland annat att respondenterna som deltagit i denna studie uppfattar att de har förändrat sitt resebeteende och väljer att resa inrikes istället för utrikes under Corona-pandemin, riskuppfattningen i resandet har ökat hos respondenterna, men vad som uppfattas som en mindre eller större risk skiljer sig åt, ökad medvetenhet har uppstått hos respondenterna när en resa planeras, både om säkerhet kring boende men även transportmedel till destinationen samt att riskuppfattningen hos individer har blivit bättre och utvecklats och man tänker till mer när en resa ska genomföras och vilka konsekvenser det finns av att resa.

Syftet med uppsatsen är att undersöka socialarbetares uppfattning om hur Covid-19 pandemin påverkat arbetssättet med våldsutsatta kvinnor. Vidare är syftet att undersöka hur pandemin, utifrån de professionellas uppfattning, har påverkat kvinnors levnadssituation samt möjlighet att söka hjälp och stöd under Covid-19 pandemin. Studien bygger på kvalitativ forskning genom fem semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har genomförts med socialarbetare från varierande arbetsplatser runt om i Sverige. Vi valde att använda oss av kvalitativ innehållsanalys för att analysera den insamlade datan. Det teoretiska ramverket bygger på det feministiska perspektivet samt begreppet handlingsutrymme. Resultatet av studien visade att isoleringen medfört nya arbetssätt i form av digitalisering som i sin tur har medfört både positiva och negativa konsekvenser för socialarbetare såväl som för de våldsutsatta kvinnorna. Digitaliseringen medförde brister i de yrkesverksammas handlingsutrymme avseende den mänskliga interaktionen i det dagliga arbetet. Vidare så uppfattade socialarbetare att våldets karaktär förändrades under Covid-19 samt att det blev svårare för kvinnor att söka stöd och hjälp till följd av isoleringen. Slutligen visade studien att isoleringen har påverkat våldsutsatta kvinnors levnadssituation till det sämre då de under pandemin hamnade i en mer sårbar situation och blev i större utsträckning kontrollerad av våldsutövaren. Även om vi inte kan generalisera resultatet till en större skala anser vi att det är av vikt för framtida forskning att belysa den problematik en pandemi kan orsaka för våldsutsatta kvinnor. / The purpose of this paper is to investigate social workers' perceptions of how the Covid-19 pandemic has affected their work with women who have experienced violence. Furthermore, the aim is to examine how the pandemic, according to the professionals' perceptions, has impacted women's living situations and their ability to seek help and support during the Covid-19 pandemic. The study is based on qualitative research through five semi-structured interviews. The interviews have been conducted with social workers from various workplaces around Sweden. We chose to use qualitative content analysis to analyze the collected data. The theoretical framework is based on the feminist perspective and the concept of room for action. The results of the study showed that the isolation led to new ways of working in the form of digitization, which in turn led to both positive and negative consequences for social workers as well as for abused women. Digitization led to deficiencies in the professionals' room for action regarding human interaction in daily work. Furthermore, social workers perceived that the nature of violence changed during Covid-19 and that it became more difficult for women to seek support and help as a result of the isolation. Finally, the study showed that the isolation has affected the living situation of women exposed to violence for the worse as during the pandemic they ended up in a more vulnerable situation and were controlled to a greater extent by the perpetrator. Although we cannot generalize the results to a larger scale, we consider it important for future research to shed light on the problems a pandemic can cause for women exposed to violence.

Bakgrund: Organisatoriskt engagemang är ett begrepp som på senaste tiden har fått större plats i både forskning och i praktiken. I samband med covid-19-pandemin och upprättade restriktioner införde många organisationer distansarbete i någon utsträckning. Tidigare forskning om distansarbetets påverkan på medarbetarnas organisatoriska engagemang är tvetydig och har till stor del utförts med premissen att arbetssättet varit en valmöjlighet. Vid distansarbete i samband med covid-19-pandemin uppstår därmed en ny kontext för organisatoriskt engagemang. Det finns därmed anledning att undersöka hur medarbetare upplever att distansarbete i samband med covid-19-pandemin har påverkat deras upplevelser av organisatoriskt engagemang. Syfte: Studien syftar till att ge ökad förståelse för vad distansarbete innebär för organisatoriskt engagemang ur ett medarbetarperspektiv i samband med covid-19-pandemin på arbetsplatser där medarbetares förutsättningar för att interagera fysiskt med kollegor har förändrats under covid-19-pandemin. Metod: Denna studie utgår från en kvalitativ forskningsstrategi och ett fenomenologiskt perspektiv. Studien antar en fallstudiedesign samt abduktiv ansats. Det empiriska materialet är insamlat via semistrukturerade intervjuer med sex medarbetare från ett fallföretag. Slutsats: I studien framkommer det att medarbetarna upplever att flertalet aspekter har spelat in i hur deras organisatoriska engagemang har påverkats av distansarbete i samband med pandemin. Relationer är den aspekt som är mest framträdande i medarbetarnas utsagor, men även delaktighet, organisationskultur och organisationsstruktur har påverkat medarbetarnas organisatoriska engagemang. Medarbetarna upplever även att möjligheten till att arbeta på distans har en påverkan på deras organisatoriska engagemang och att denna påverkan har influerats av distansarbete i samband med pandemin. Aspekterna påverkar inte bara medarbetarnas organisatoriska engagemang enskilt utan är även i samspel med varandra. Ytterligare framgår det att interaktioner utgör en central del i samspelet mellan aspekterna. Studiens resultat visar på att helt ersätta fysiska interaktioner med digitala interaktioner har en negativ påverkan på medarbetarnas upplevelser av organisatoriskt engagemang vid distansarbete i samband med covid-19-pandemin. / Background: Organisational commitment is a concept that has gained popularity in both research and practice. During the COVID-19 pandemic and the restrictions that followed many organisations applied teleworking to some extent. Previous research on the effects of teleworking on coworkers’ organisational commitment is ambiguous and has mainly been conducted with the condition that teleworking was optional. Teleworking during the pandemic created a new context for organisational commitment. Accordingly, there is reason to study how coworkers experience of teleworking during the COVID-19 pandemic has affected their experiences of organisational commitment. Purpose: The purpose of this study is to gain new insight on what teleworking has meant for organisational commitment from a coworker perspective in the context of the COVID-19 pandemic in workplaces where the conditions for the coworkers to interact with their colleagues physically has changed during the COVID-19 pandemic. Methodology: The study draws on a qualitative research strategy and a phenomenological perspective. The study is a case study and has an abductive approach. The empirical evidence was obtained through semi-structured interviews with six coworkers from one case company. Conclusion: This study demonstrates that a multitude of aspects have affected the coworkers’ experiences of their organisational commitment in the context of telework during the COVID-19 pandemic. Relationships is the most prominent aspect in the coworkers’ statements, but participation, organisational culture and organisational structure have also affected the coworkers’ experiences of organisational commitment. The coworkers also experience that the opportunity to telework has an effect on their organisational commitment and that this effect has been influenced by teleworking during the pandemic. The aspects do not only affect the coworkers’ organisational commitment separately but are also interactive. The study found that the aspects mostly interact through the interactions between coworkers. Furthermore the study illustrates that entirely replacing physical interactions with digital interactions has a negative effect on the coworkers’ experiences of organisational commitment in the context of telework during the COVID-19 pandemic.

Denna studie utforskar hur motståndskraft, ett koncept inom krishantering, tar sig uttryck inom en organisation i praktiken och om arbetet med att utveckla motståndskraft medför organisatoriska fördelar. Studien undersöker motståndskraft genom att skapa en analysmodell som arbetsklädesföretaget Fristads analyseras genom. Fristads är ett företag som i närtid hanterat en rad kriser. Resultatet tyder på att kriser som faller inom den organisatoriska förståelsen kan förklaras genom denna studies analysmodell. Däremot kriser som faller utanför den organisatoriska förståelsen, och som därmed inte har förberetts inför, kan inte förklaras genom analysmodellen. Detta föranleder ett behov av en revidering av denna, där den organisatoriska förståelsen tas i beaktning för att göra det möjligt att förklara hur motståndskraft tar sig uttryck inom en organisation. Därutöver drar studien slutsatsen att ett förberedelsearbete inför en kris höjer den motståndskraftiga potentialen inom en organisation.Detta skapar organisatoriska resurser nödvändiga för att kunna hantera kriser mer effektivt, vilket i sin tur skapar organisatoriska fördelar.

Syftet med denna studie är att undersöka hur digitalteaterundervisning fungerade under pandemin i jämförelse med undervisning på plats förepandemin samt vilka för- och nackdelar som finns i digital teaterundervisning utifrån någrateaterlärares upplevelser under covid-19-pandemin som tog plats år 2020. Studiens empiribaseras på fyra kvalitativa semistrukturerade intervjuer som genomfördes med teaterlärare pågymnasieskolor i Sverige. Resultatet av intervjuerna analyserades med hjälp av begreppetramfaktorer. Resultatet redogör för teaterlärares upplevelser samt för-och nackdelar meddigital teaterundervisning under pandemin. Resultatet visar att digital teaterundervisning harfungerat, dock med vissa begränsningar, samt att den har bidragit med nya metoder som kanutnyttjas av lärare och elever i undervisning.