Den här studien utgår från syftet av att undersöka vad olika konstruktioner av utomhusmiljöer som förekommer i förskolevardagen kan erbjuda barn som subjekt och deras roller i den fria leken. Avsikten är att studera hur barn agerar beroende på kulturella och sociala influenser samt vilka positioner som uppstår mellan barn i relation till olika utomhusmiljöer genom det verbala samt kroppsligt uttryckta språket. Studien är genomförd genom videoobservation av fjorton 5-åriga barn från två avdelningar samt två förskollärare på en förskola i Sverige. De utomhusmiljöer barnen vistades i var en kommunal lekplats, en naturmiljö samt förskolans egen utomhusgård. Examensarbetet utgår från ett feministiskt poststrukturalistiskt perspektiv och i analys, resultat och diskussion synliggörs subjektsteorier och performativa handlingar som belyser hur barn som subjekt konstruerar roller i lekar.

Este estudo busca analisar alguns trabalhos da cena contemporânea de Fortaleza, que discutem de algum modo as questões de gênero e reconfiguram seus padrões de representação. O foco da pesquisa é o que chamaremos de cena performativa-política, com suporte teórico dos estudos do teatro contemporâneo e da performance, da teoria queer e da filosofia. Nesse sentido procuraremos estabelecer relações entre nossos objetos e o pensamento de autores distintos dos campos dos estudos performativos e de gênero, como Taylor, Fischer-Lichte, Caballero, Dubatti, Turner, Butler, Preciado, Halberstam, Louro, Gadelha, Martins, Leal, Coelho; além de filósofos como: Foucault, Artaud, Agamben e Didi-Huberman, para citar alguns. Num primeiro momento, procuraremos situar nossa pesquisa a partir do que propõem alguns desses pensadores em relação ao contexto nacional e local, sobretudo a partir do diálogo com pesquisadores como Ramos, Fernandes, Mostaço, Yamamotho, Castro, Costa e Honório, por exemplo. Num segundo momento, analisaremos as \"respostas gays\" pelo teatro, sobretudo a partir dos anos 1970, com foco na análise do espetáculo Caio e Léo, encenado pelo Outro Grupo de Teatro. Em seguida, buscaremos ver como se desconstroem imagens do chamado \"universo feminino\" em algumas encenações e sobretudo no espetáculo Corpornô, da Cia. Dita. Por fim, observaremos a criação de \"transtopias\" e remixagens no trabalho do coletivo As travestidas, com foco na encenação de BR-Trans. Ao longo dos capítulos, teremos uma seção de provocações críticas e, ao final, buscaremos responder à questão sobre como esses processos (e os demais vistos brevemente) podem reagir à heteronormatividade / This study aims to analyze some works from the Fortaleza´s contemporary scene, which discuss gender issues and reconfigure its patterns of representation in any way. The focus of this research is what we will call a performative-political scene, with theoretical support from studies of contemporary theater and performance, queer theory and philosophy. In this sense, we will try to establish relations between our objects and the thought of different authors from the performative ande gender areas, such as: Taylor, Fischer-Lichte, Caballero, Dubatti, Turner, Butler, Halberstam, Louro, Gadelha, Martins, Leal, Coelho; and philosophers as: Foucault, Artaud, Agamben and Didi-Huberman. to name a few. At first, we will seek to situate our research from what some of these thinkers propose in relation to the national and local context, especially from the dialogue with researchers such as Ramos, Fernandes, Mostaço, Yamamotho, Castro, Costa and Honório, for example. In a second moment, we will analyze the \"gay answers\" by the theater, especially from the 1970s, focusing on the analysis of the play Caio and Léo, staged by Outro Grupo de Teatro. Then, we try to see how images of the so-called \"female universe\" are deconstructed in some scenarios and especially in the performance Corpornô, by Cia. Dita. Finally, we will observe the creation of \"transtopias\" and remixes in the work of the collective As travestidas, focusing on the staging of BR-Trans. Throughout the chapters, we will have a section of critical provocations and, in the end, we will try to answer the question about how these processes (and the others seen briefly) can react to heteronormativity.

Idrottskulturen präglas av en tydlig könsordning. Detta gör sig gällande då idrotter anses vara kvinno- eller mansidrotter. Att en idrott anses vara en kvinno- eller mansidrott tenderar att betyda att det är ett kön som är i majoritet av de som utövar.  Denna uppsats syftar till att undersöka hur tjejer påverkas av att de utövar en sport som domineras av tjejer respektive killar. Uppsatsen utgörs av en litteraturstudie. Materialet som studerats är fältstudier som publicerats i form av avhandlingar och vetenskapliga artiklar. Vid analys av materialet har Judith Butlers teorier gällande performativa kön använts, samt Anthony Giddens livsstil-begrepp. Resultatet av studien visar att idrottsarenan är förknippat med manliga egenskaper och normer. Vilket i sin tur resulterar i att tjejernas beskrivningar av hur man är rätt respektive fel som tjej är relativt likartade. De beskriver ett sätt att vara på som är i skarp kontrast mot traditionell femininitet. Vilket kan förklaras av idrottens struktur. Sporterna är dock mycket olika i sin karaktär. Ridsporten är en av de största ungdomssporterna i Sverige, medan skateboard är relativt nytt. Detta påverkar hur tjejerna beskriver gemenskapen som präglar utövandet. Ridtjejerna beskriver gemenskapen i stallet som utgörs av mestadels tjejer som en trygg plats där man kan vara sig själv. Vissa skejtande tjejer menar att de vill bli betraktade som en i gänget, en av killarna. Medan andra poängterar ”Girl-Power” som något de strävar efter. Girl Power innebär en gemenskap som, likt ridtjejernas, utgörs av mestadels tjejer. Tjejer inom skatekulturen utmanade kopplingen mellan kön och genus. Då genom att visa att feminint genus inte nödvändigt vis följer av en kvinnlig kropp. Ridtjejerna reproducerar idén om heterosexualitet som norm och befäster samtidigt relationen mellan kön, genus och sexualitet

IKT tar större och större plats på förskolorna och datorer, smartboards och surfplattor blir allt mer vanliga inslag i barnens vardag. Denna uppsats handlar om surfplattan och dess spelappar. Syftet med undersökningen var att synliggöra vad som skedde i interaktionen mellan barn i åldern ett till fem när de får tillgång till en surfplatta. Frågorna som ställdes var: Hur samspelar barn i ålder ett till fem med varandra runt en surfplatta? På vilket sätt används spelapparna och hur blir surfplattan en del av den pedagogiska miljön? Vad händer i mötet mellan barn och surfplattan som signalstarkt material? Hur ser skillnaderna ut i användningen av surfplattan när det gäller ålder? Metoden som användes var kvalitativ via filmobservationer och minnesanteckningar. En av oss filmade barn i åldrarna tre till fem och den andra ett till tre på två olika förskolor. För att avgränsa vår studie valde vi att fokusera på fem olika spelappar i våra observationer för att se om de är en del av den pedagogiska miljön. Vi har utgått från ett designteoretiskt perspektiv då vi analyserade hur barnen samspelade runt surfplattan och vad spelapparna erbjöd för lärande. Resultatet visade att både barnen och pedagogen var medskapande till den lärsituation och den lärmiljö som uppstod. Vi såg även att de barn som inte besatt kunskapen om hur en surfplatta fungerade lärde sig snabbt via interaktionen med andra barn om hur de skulle göra. Ålderns betydelse visade sig betyda ganska lite. Det var snarare förkunskaper hos barnen och deras tillgång till surfplatta i hemmet som utgjorde en skillnad i hanteringen och val av spelapp. Resultatet visade även på att surfplattan var signalstark och lockade till lärande då barnen spelade spelappar som innehöll t.ex. matematik och språkträning. I vår undersökning fann vi att miljön och pedagogerna hade makten att begränsa barnen på olika sätt genom att besluta vilken spelapp, vem som ska spela samt surfplattans tillgänglighet.

No description available.

Submitted by Leonardo Paulino (leocenicas@hotmail.com) on 2015-02-03T13:59:25Z No. of bitstreams: 1 bem.me.queer pronta.pdf: 2409097 bytes, checksum: 2bf94b686b27b6b7e274a501d0e35337 (MD5) / Approved for entry into archive by Ednaide Gondim Magalhães (ednaide@ufba.br) on 2015-02-04T15:05:15Z (GMT) No. of bitstreams: 1 bem.me.queer pronta.pdf: 2409097 bytes, checksum: 2bf94b686b27b6b7e274a501d0e35337 (MD5) / Made available in DSpace on 2015-02-04T15:05:15Z (GMT). No. of bitstreams: 1 bem.me.queer pronta.pdf: 2409097 bytes, checksum: 2bf94b686b27b6b7e274a501d0e35337 (MD5) / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior (CAPES) / Essa dissertação destina-se ao desenvolvimento do processo de criação e análise de três performances autorais articulando questões sobre a construção de identidades e sexualidades. Procura-se estabelecer reflexões sobre a arte da performance como interstício para provocar tensões nos modos como se configuram as identidades e sexualidades dos sujeitos no mundo contemporâneo. Através de investigações práticas na atividade “Laboratório de Performance (TEA 794)” do Programa de Pós-Graduação em Artes Cênicas, busca-se evidenciar a experiência prática como ampliação para as relações entre movimento/escrita, corpo/espaço, presença/ausência, de maneira que, a prática criativa funciona como o modus operandi da pesquisa. Para auxiliar as implicações que essa investigação propõe, há um trânsito entre diversos caminhos teóricos que se suplementam, estimulando as discussões inseridas pelos sujeitos no contexto social ao criarem movimentos de força contra os processos taxonômicos (categorização e normatização). Esses movimentos são agenciados durante essa escrita como possíveis potencializações de um corpo queer sugerindo a perturbação e subversão nos atuais regimes político-sociais da heteronormatividade. Essa dissertação funciona como um exercício micropolítico para dilatar as potencialidades e a autonomia do corpo, as produções de afetos e a criação de um corpo ético/político/estético.

CoordenaÃÃo de AperfeÃoamento de Pessoal de NÃvel Superior / Percorrer a cidade com a ponta dos dedos; TraÃar com o pà o contorno do mar; Escutar o comeÃo e o fim de uma onda; Organizar as sementes da PraÃa da EstaÃÃo; Criar um Jardim na CalÃada; Coletar espumas de mar; Devir Duna. A relaÃÃo entre corpo, ambiente, tempo e experiÃncia, presente na prÃtica performativa como metodologia de pesquisa-criaÃÃo, me levou ao encontro de conceitos, pensamentos, criaÃÃes, apresentados neste livro-dissertaÃÃo. Exigindo uma âleituraâ e âescutaâ atenta do ambiente na qual està inserida, a prÃtica performativa como pesquisa, propÃe um estado presente de corpo, de conexÃo com e no lugar, de solubilidade no ambiente, e de sentimento de pertencimento a um sistema autopoietico maior: o Cosmos. Ã, a partir destas sensaÃÃes corporais no ambiente, que podem emergir ideias e sentimentos âem lugar inesperadoâ (SLOTERDIJK: 2006). E assim, surgiu em minha pesquisa o conceito e procedimento artÃstico: Jogo. Neste jogo, que segundo Flusser està permanentemente em recriaÃÃo, parti da criaÃÃo para os conceitos, e dos conceitos para a criaÃÃo. Conceitos-obras apresentados em diversas escritas: mapas, diagramas, desenhos, textos, fotografias, performances. Escritas poÃticas criadas como forma de registro e produÃÃo de pensamento sensÃvel. Este, à um livro de artista, um livro-dissertaÃÃo. Um registro e tentativa de conceptualizaÃÃo de experiÃncias performativas vivenciadas em paisagens brasileiras, sobretudo, em Fortaleza, entre os anos de 2016 e 2017.

Este trabajo consiste en la realización de una investigación performativa sobre el concepto de límite. Dada mi condición de músico profesional este estudio pretende ser productivo en mi desarrollo como intérprete con el violonchelo, al tratar de hacer progresar mi capacidad interpretativa sobre todo en el ámbito de la expresión. Mi labor está basada en la interpretación de seis piezas para violonchelo solo, compuestas todas ellas a finales del siglo XX, desde el análisis y desarrollo de diferentes visiones de dicho concepto de límite. El proyecto propone diseñar y vivir una experiencia de conocimiento pensada como un experimento al servicio de un supuesto enriquecimiento de mis capacidades como intérprete. Este concepto de límite no sólo nos es útil desde el punto de vista de la creación y la interpretación musical, sino que además es una idea inherente al arte contemporáneo en general y presente además en todos los ámbitos del conocimiento. Así, el proyecto consiste en diseñar y vivir una experiencia de conocimiento pensada como un experimento al servicio de un supuesto enriquecimiento de mis capacidades como intérprete, aplicado sobre todo en el ámbito de la expresión. La idea originaria de realizar una tesis performativa desde la aplicación conceptual de la noción de límite ha exigido un estudio y análisis de las diferentes versiones que nos ofrece el concepto. Por otro lado, el intento de plasmar mi enriquecimiento musical en el plano de la expresión ha requerido una primera aproximación al estado de la cuestión de la expresión en el arte en general y en la música contemporánea en particular. Inevitablemente toda esta labor conlleva una carga de subjetividad inseparable de cualquier acto performativo, aún así, pretendo plasmar con la mayor objetividad posible todo el proceso en el presente trabajo / García Atienza, MT. (2015). El límite: una investigación performativa para el violonchelo contemporáneo [Tesis doctoral]. Universitat Politècnica de València. https://doi.org/10.4995/Thesis/10251/49619

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka vilken betydelse ickemänniskor har i förskolans innemiljö under barns fria lek och vilken betydelse de har för barns subjektskapande. För att samla in vår empiri har vi använt oss av en kvalitativ ansats och genomfört en deltagande observation på en förskoleavdelning med hjälp av anteckningar. För att få fatt i vårt syfte och våra frågeställningar har vi utgått från ett posthumanistiskt perspektiv och tagit stöd av ett flertal performativa begrepp. I våra analyser har vi lyft fram ickemänniskor som till exempel rum, ytor, möbler, leksaker och material som generellt sätt kan ses som mindre betydelsefulla i förskolans vardag. Dessa ickemänniskor kan ses som performativa aktörer som deltar, får saker att hända och tillför förändringar i barnens fria lek. I analysen går det även att förstå hur ickemänniskor blir medskapare i barnens subjektskapande och att barnens handlande inte beror på hur de är innerst inne. Med en posthumanistisk syn kan pedagoger i förskolan bemöta barnen mer etiskt då de uppmärksammar hur ickemänniskor är deltagare och medskapare i barnens fria lek.

This study analyses the presence of feminism in Jan Guillou's Blue Star. The study is also looking for similarities between the main character Johanne Lauritzen and Guillou's male character in the series about Coq Rouge, Carl Hamilton. Answers are also sought for the question whether these two characters are heroes on the same terms.