Bakgrund Inom hälso- och sjukvården har kommunikationen stor betydelse. Migrationen har bidragit till att Sverige har blivit ett mångspråkigt land. Detta bidrar till att kommunikationshinder (eng. communication barriers) i form av språkbarriärer (eng. language barriers) har blivitallt vanligare inom hälso- och sjukvården. Kommunikationen under ett vårdmöte mellan sjuksköterska och patient har betydelse för att vården patienten tillhandahåller blir adekvat. Därför finns ett behov av att sammanställa aktuell forskning för att öka kunskapen om hur språkbarriärer påverkar vårdmötet. Syfte Syftet var att belysa hur språkbarriärer kan inverka på vårdmötet och beskriva metoder som används för att förebygga språkbarriärer. Metod Studien bygger på en icke systematisk litteraturöversikt och bestod av 17 vetenskapliga originalartiklar. Artiklar av både kvalitativ och kvantitativ metodansats inkluderades. Datainsamling utfördes systematiskt i databaserna PubMed och CINAHL. De inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades i fulltext i enlighet med Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Dataanalys utfördes utifrån en integrerad analysmodell för att analysera samt sammanställa resultatet. Resultat I resultatet identifierades två huvudkategorier: Språkbarriärers negativa inverkan på vårdmötet samt Språktolkning som hjälpmedel för att förebygga språkbarriärer. Resultatet visade att språkbarriärer har inverkan på vårdmöten. Studier visar att när sjuksköterska och patient talar samma språk, var det lättare för sjuksköterskan att tillämpa personcentrerad omvårdnad och förebygga medicinska fel. Språktolkning, med hjälp av kvalificerade tolkar, närstående, annan vårdpersonal eller med översättningsverktyg, kan underlätta kommunikationen under ett vårdmöte. Slutsats I denna litteraturöversikt framkommer det att både sjuksköterskor och patienter upplever att språkbarriärer förekommer i dagens sjukvård. Sjuksköterskor och patienter anser att språkbarriärer är ett hinder för sjukvård och omvårdnad. Vidare framkom det att avsaknadav gemensamt språk kan vara ett hinder för personcentrerad omvårdnad. Språkbarriärerkan dock förebyggas med hjälp av olika typer av språktolkning. Språktolkning med hjälpav en kvalificerad tolk vid vårdmöten anses som den mest fördelaktiga åtgärden. / Background In healthcare, communication is of great importance. Immigration has contributed to Sweden becoming a multilingual country. This contributes to the fact that communication barriers in the form of language barriers have become increasingly common in healthcare. Communication during a health care meeting between nurse and patient is important for the health care the patient receives to be correct. Therefore, there is a need to compile current research to increase knowledge of how language barriers affect the health care meeting. Aim The aim was to illuminate how language barriers affect the health care meeting and which methods are available to overcome language barriers. Method The study is based on a non-systematic literature review and consisted of 17 original scientific articles. Articles of both qualitative and quantitative methodological approach were included. Data collection was carried out systematically in the databases PubMed and CINAHL. The included articles were quality checked in full text in accordance with Sophiahemmet University's assessment documents and data analysis was performed from an integrated analysis model to analyze and compile the results. Results In the results, two main categories were identified: The negative impact of language barriers on the health care meeting and Language interpretation as an aid to prevent language barriers. The results showed that language barriers have an impact on health care meetings. Studies show that when nurse and patient speak the same language, it was easier for the nurse to apply person-centered care and medical errors are prevented. Language interpretation, with the help of qualified interpreters, relatives, other healthcare staff or with translation tools, can facilitate communication during health care meetings. Conclusions In this literature review both nurses and patients feel that language barriers exist in today's health care. Nurses and patients consider language barriers to be an obstacle to healthcare and nursing. Furthermore, it emerged that the lack of a common language can be an obstacle to person-centered care. However, language barriers can be overcome with the help of different types of language interpretation. Language interpretation with the help of a qualified interpreter at health care meetings is considered the most beneficial measure. Even technological translation tools can be helpful for simpler language interpretation.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en folksjukdom hos ca 64 miljoner individer världen över och antal drabbade beräknas stiga. Vid hjärtsvikt förekommer olika typer av svårigheter som kan vara fysiska, psykiska eller psykosociala och som kan påverka patientens vardag samt patientens välbefinnande trots symtomlindring. Syftet: Att beskriva patientens vardagliga fysiska och psykosociala svårigheter med hjärtsvikt. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats genomfördes av 18 vetenskapliga artiklar publicerade i Cinahl och Medline. Valda artiklar analyserades i fyra steg utifrån Friberg (2022). Resultat: I resultat framkom tre huvudkategorier med subkategorier. Fysiska svårigheter (andningssvårigheter, svårighet med kroppsförändring, läkemedelsbiverkningar). Psykisk press (utmanande påfrestningar, sömnlösa nätter). Sociala livet blir en kamp (isolering, anpassningssvårigheter till den nya livsstilen, begränsad autonomi, sjukdomsrelaterad familjebörda). Slutsats: Andningssvårigheter ledde till andra fysiska symtom som begränsade patienternas vardag. Anpassningssvårigheter till den nya livsstilen uppstod på grund av svårigheter att ändra gamla vanor, ofullständiga rekommendationer samt besvärliga mediciniska effekter. Patienterna upplevde behov av familjestöd på grund av förlorad autonomi och social roll. Familjestöd och personcentrerad omvårdnad visade sig nödvändiga för att bistå dessa patienter. / Title:  When the heart fails!Everyday challenges of patients with heart failure. A literature review with a qualitative approach. Background: Heart failure is a global health issue affecting approximately 64 million individuals worldwide, and the number of affected individuals is projected to increase. Heart failure presents various difficulties that can be physical, psychological, or psychosocial and impacting the patient's daily life and well-being despite symptom relief. Purpose: To describe the patient's daily physical and psychosocial challenges with heart failure. Method: A literature review with a qualitative approach was conducted using 18 scientific articles published in Cinahl and Medline. The selected articles were analysed in four steps following Friberg (2022). Results: The literature review revealed three main categories with subcategories. Physical difficulties (breathing problems, difficulty with body changes, medication side effects). Psychological strain (challenging stressors, sleepless nights). Social life becomes a struggle (isolation, difficulties adapting to the new lifestyle, limited autonomy, illness-related family burden). Conclusion: Breathing difficulties led to other physical symptoms that limited patients' daily lives. Difficulties adapting to the new lifestyle arose due to difficulties in changing old habits, incomplete recommendations, and troublesome medical effects. Patients felt the need for family support due to lost autonomy and social roles. Family support and person-centered care proved necessary to assist these patients.

Kognitiv sjukdom utgör en övergripande term som omfattar olika diagnoser och i Sverige drabbas årligen 20 000 - 25 000 personer av dessa tillstånd. Att leva med denna sjukdom innebär en utmaning när de kognitiva funktionerna försämras. Beteendemässiga och psykiska symtom kan orsaka ett stort lidande för personen med kognitiv sjukdom och omgivningen. Det primära vid symtom som är beteendemässiga och psykiska är personcentrerade omvårdnadsåtgärder. En viktig del i detta är att öka förståelsen för hur omvårdnadsåtgärder bidrar till ökad livskvalitet för personer med kognitiv sjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder och dess effekter för personer med kognitiv sjukdom som uppvisar beteendemässiga och psykiska symtom vid demens på särskilt boende. Metod: Litteraturöversikt med systematisk metod valdes för att uppfylla syftet med studien. Resultatet sammanställdes med utgångspunkt från kvantitativa studier som publicerats de senaste tio åren för att spegla den mest aktuella forskningen inom det valda ämnesområdet. Resultatet omfattade sammanställning av 16 studier. Resultat: Resultatet indikerade att beteendemässiga och psykiska symtom vid kognitiv sjukdom minskade vid användning av olika former av kognitiv stimulans och fysisk aktivitet. Omvårdnadsåtgärder som dockterapi, musik, hälso- och välfärdsteknik samt individuella fysiska aktiviteter hade god effekt. Däremot påvisade gruppträning ingen signifikant förbättring. Slutsats: Genom att implementera omvårdnadsåtgärder för personer med kognitiv sjukdom kan livskvaliteten ökas samt hälso- och sjukvårdspersonalens omvårdnad personcentreras. Ytterligare effekt som kan ses är att när rätt omvårdnadsåtgärder ges kan läkemedel på sikt minskas och risken för allvarliga biverkningar samt oönskade effekter avta eller försvinna helt. / Cognitive disorder is an overarching term that includes various diagnoses, and in Sweden 20,000-25,000 people suffer from these conditions annually. Living with this disorder presents a challenge when cognitive functions deteriorate. Behavioural and psychological symptoms can create great suffering for the individual but also for relatives. To prevent and alleviate behavioural and psychological symptoms in dementia, are person-centred nursing measures primary. An important part of this is to increase understanding of how nursing measures contribute to increased quality of life for people with cognitive disorder. Aim: The aim was to describe nursing measures and their effects for people with cognitive disorder who exhibit behavioural and psychological symptoms of dementia in nursing homes. Method: Literature review with a systematic method was chosen to fulfil the aim of the study. The results were compiled based on quantitative studies published in the last ten years to reflect the most current research within the chosen subject. The result comprehensive compilation of 16 studies. Results: The result indicated that the symptoms of behavioural and psychological symptoms of cognitive disorder decreased when using different forms of cognitive stimulation and physical activity. Nursing measures such as doll therapy, music, health- and welfare technology and individual physical activities had a good effect. In contrast, group training showed no significant improvement. Conclusion: By implementing nursing measures for people with cognitive disorder, the quality of life can increase, and the working nursing methods of healthcare professionals become person-centred. An additional effect that can be seen is that when the right nursing measures are given, drugs can eventually decrease, and the risk of serious side effects and unwanted effects decrease or disappear completely.

Bakgrund Enligt Socialstyrelsen ska all omvårdnad av personer med demenssjukdom bedrivas personcentrerat. En stor del av denna omvårdnad sker i privata och kommunala särskilda boenden. Levnadsberättelsen för personer med demenssjukdom beskrivs som ett viktigt verktyg i den personcentrerade omvårdnaden. Syfte Syftet med studien är att beskriva undersköterskans erfarenheter av arbetet med levnadsberättelser i omvårdnaden av personer med demenssjukdom på särskilt boende. Metod Kvalitativ intervjustudie med tematisk analys. Semistrukturerade intervjuer genomförde med fyra undersköterskor som arbetade på särskilt boende för personer med demenssjukdom. Resultat Resultatet i föreliggande studie presenteras i form av tre huvudteman och sex underteman. Huvudtemana som presenteras är;  ”Stöd för personcentrering” som handlar om undersköterskans erfarenhet av att använda levnadsberättelsen som ett sätt att lättare utforma omvårdnaden på ett personcentrerat sätt. ”Att förstå människan bakom berättelsen” som handlar om undersköterskans erfarenhet av att genom levnadsberättelsen lättare kunna tolka och förstå reaktioner och beteenden hos den demenssjuke. ”Någon annans berättelse” som berör undersköterskans erfarenhet av att det är någon annan än den demenssjuke som styrt innehållet i levnadsberättelsen.  Slutsatser De slutsatser som dras av denna studie är att levnadsberättelsen är en grundpelare för personcentrerad omvårdnad. Levnadsberättelsen måste betraktas som och användas som ett levande dokument. Rutinerna för insamlande och revidering av levnadsberättelsen måste utvecklas. Levnadsberättelsen kan underlätta men aldrig ersätta relationsbyggandet mellan den demenssjuka personen och vårdaren. / Background The Swedish National Board of Health and Welfare states that all caring for people with dementia shall be done with a person-centered approach. A large amount of this care takes its place in private and community nursing homes. Using life stories for people with dementia is described as an important tool for person-centred care.  Aim The aim of this study is to describe the associate nurses' experience of life story work in caring for people with dementia in nursing homes.  Method Qualitative interview study with thematic analysis. Semi-structured interviews were conducted with four associate nurses working in a nursing home for people with dementia.  Results The result of the present study is presented in three main themes and six subthemes. The man themes presented is: “A support for person-centredness” which deals with the associate nurse’s experience of using the life story as a way to make the caring more personcentered. “To understand the person behind the story” which deals with the associate nurse’s experience of using the life story to easier interpretet and understand reactions and behaviours of the person with dementia. ”Someone else’s story” Which delas with the experience of the associate nurse that there is someone other than the person with dementia that have controlled the content of the life story.  Conclusions The conclusions drawn by this study is that the life story is a cornerstone in person-centered care. The life story must be looked upon and used as a living document. The routines for collection and revision of life stories need further development. The life story can help but never replace the building of relationships between the person with dementia and the carer.

Bakgrund Psykisk ohälsa är en betydande utmaning för folkhälsan globalt. Elektrokonvulsiv terapi (ECT) är en väl etablerad behandlingsmetod inom psykiatrin och har visat sig vara en mycket effektiv metod mot flera psykiska sjukdomar. Trots detta fortsätter den att vara mycket kontroversiell och missförstådd. Det förekommer att patientens och familjemedlemmarnas acceptans av ECT påverkas av hur vårdpersonal presenterar behandlingen. Sjuksköterskors kunskap om och inställning till ECT kan alltså ha en direkt påverkan på patienternas val av behandling. Syfte Syftet var att belysa patienters erfarenheter av att genomgå ECT. Metod För att besvara syftet har en har icke systematisk litteraturöversikt använts som studiedesign. Sökningarna gjordes i fritext, i databaserna Public Medline och PsycINFO. De tio artiklarna granskades därefter i enlighet med Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. För att strukturera redovisningen av resultaten gjordes en integrerad analys där olika kategorier identifierades och sammanfattade resultaten i de olika artiklarna. Resultat Många patienter kände stark rädsla inför ECT-behandlingen. Deras upplevelser påverkades ofta av tidigare exponering för dramatiska representationer av ECT i filmer och media. Stöd från nära och kära ansågs vara avgörande för hur behandling upplevdes. I flera studier framställdes ECT som en effektiv och livräddande behandling. Patienternas tidigare kunskap och attityder gentemot ECT påverkade deras beslut att samtycka till behandlingen. Dessutom upplevde många patienter att processen att skaffa information var komplex och varierande. Slutsats Litteraturöversikten visar att patienters erfarenheter av ECT kan variera. Påverkande faktorer var mängden stöd och information de hade fått samt deras tidigare kunskap och fördomar. De som hade fått information och stöd var ofta nöjdare med behandlingen. Många deltagare uttryckte rädsla för biverkningar och flera återberättade hur ECT hade räddat deras liv. / Background Mental disorders represent a significant public health concern globally. Electroconvulsive therapy (ECT) is a well-established treatment method in psychiatry and has proven to be a highly effective for several psychiatric disorders. Nevertheless, it remains to be controversial and misunderstood. It is recognized that patients and family members acceptance of ECT is often influenced by how healthcare professionals present the treatment. Therefore, nurses’ knowledge and attitudes toward ECT can directly impact patients’ treatment choices. Aim The aim was to illuminate patients' experiences of undergoing ECT. Method To address the purpose, a non-systematic literature review was used as the study design. Searches were conducted using free text in the databases Public Medline and PsycINFO. The ten articles were then reviewed according to the assessment criteria of Sophiahemmet University. To structure the presentation of the results, an integrated analysis was conducted, identifying different categories and summarizing the findings from the various articles. Results Many patients experienced strong fear before undergoing ECT treatment. Their experiences were often influenced by prior exposure to dramatic representations of ECT in movies and media. Support from loved ones was considered crucial to the experience of treatment. In several studies, ECT was portrayed as an effective and life-saving treatment. Patients’ prior knowledge and attitudes toward ECT influenced their decisions to consent to treatment. Additionally, many patients found the process of obtaining information to be complex and varied. Conclusions The literature review demonstrates that patients experience of ECT can vary. Influential factors included the amount of support and information they had received, as well as their prior knowledge and prejudices. Those who had received information and support were often more satisfied with the treatment. Many participants expressed fear of side effects, and several recounted how the treatment had saved their lives.

Sammanfattning Bakgrund: Omvårdnadens ansvarsområden är att främja hälsa och förebygga sjukdom. Trots att barn med intellektuella funktionsnedsättningar har likvärdiga rättigheter till vård visar internationella studier på brister i anpassad vård. Sjuksköterskor tycker ofta att det är svårt, utmanande och tidskrävande att ta hand om dessa barn. God omvårdnad bygger på att främja goda relationer mellan barnen, deras föräldrar och vårdpersonal. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att möta barn med intellektuell funktionsnedsättning på barnklinik.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes med 14 specialistsjuksköterskor från två barnkliniker omfattande både slutenvårdsavdelningar och öppenvårdsmottagningar. Analysen genomfördes utifrån kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman. Resultat: Datainsamlingen resulterade i två kategorier, med tillhörande underkategorier. Den första kategorin beskriver att det krävs en individanpassning för att mötet ska bli bra, där relationsskapande och anpassning av kommunikation har stor betydelse. Den andra kategorin beskriver att omgivningsfaktorer har betydelse för mötet, där förberedelser och föräldramedverkan är viktiga komponenter för barnets trygghet. Även kunskap och erfarenhet hos specialistsjuksköterskan är av betydelse.  Slutsats: Studien visar vikten av att specialistsjuksköterskan individanpassar mötet med barn med intellektuell funktionsnedsättning. Med hjälp av en personcentrerad omvårdnad kan barnets individuella behov tillgodoses. Nyckelord: Intellektuell funktionsnedsättning, pediatrisk omvårdnad, personcentrerad omvårdnad, specialistsjuksköterska. / Summary Background: Nursing's responsibilities encompass promoting health and preventing disease. Despite children with intellectual disabilities having equivalent rights to care, international studies reveal care adaptation shortcomings. Nurses often find providing care for these children difficult, challenging, and time-consuming. Effective nursing relies on fostering good relationships between the children, their parents, and nursing staff. Purpose: To describe specialist nurses experiences of meeting children with intellectual disabilities at a child´s clinic.  Method: A qualitative interview study with an inductive approach was conducted, with 14 specialist nurses from two children´s clinics covering both inpatient and outpatient care. The analysis was conducted using qualitative manifest content analysis, according to Graneheim & Lundman.  Results: The data collection resulted in two categories, with associated subcategories. The first category describes that individual adaption is required for the meeting to be good, where relationship building, and adaption of communication are of great importance. The second category describes that environmental factors are important for the meeting, where preparations and parental involvement are important components for the child´s safety. The specialist nurse´s knowledge and experience are also important.  Conclusion: The study shows the importance of the specialist nurse individually adapting the meeting with children with intellectual disabilities. With the help of person-centred care, the child's individual needs can be met.    Key words: Intellectual disability, pediatric nursing, person-centered care, specialist nurse

Bakgrund Övervikt och obesitas ökar runt om i världen och det finns flera faktorer som påverkar förekomsten samt ökar risken för följdsjukdomar. Motiverande samtal är en metod som ursprungligen användes i beroendevården. Metoden används nu även i andra delar av hälso- och sjukvården samt appliceras på beteendeförändring av levnadsvanor. Sjuksköterskans professionella ansvar är att ge en personcentrerad vård och att möta personerna där dem är samt stärka deras självförmåga. Genom att sammanställa forskning inom ämnet kan det skapa mer kunskap och förståelse för metoden motiverande samtal. Syfte Att belysa effekten av motiverande samtal som metod för att främja hälsosammare levnadsvanor hos personer med övervikt och obesitas. Metod En icke-systematiskt litteraturöversikt med tio vetenskapliga originalartiklar med kvantitativ ansats har genomförts. Datainsamling har genomförts med identifierade sökord i databaserna PubMed , PsycInfo och CINAHL. Samtliga artiklar är kvalitetsgranskade enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet är sammanställt med integrerad dataanalys. Resultat I studiens resultat framkom en huvudkategori– Positiv förändring av levnadsvanor. Motiverande samtal som metod har visat att det är en bra metod för att främja hälsosammare levnadsvanor. En ökning av mängden fysisk aktivitet och förbättrade kostvanor är levnadsvanor som förbättrades genom motiverande samtal. Resultatet visade att personernas tro på sig själva ökade och sjuksköterskan har en viktig roll när det gäller att utföra motiverande samtal. Slutsats Det framkommer i denna litteraturöversikt att motiverande samtal har en positiv effekt för att främja hälsosammare levnadsvanor hos personer med övervikt och obesitas. Sjuksköterskans profession är en viktig del i utförandet för att öka personens självförmåga och beteendeförändring. Motiverande samtal visade i denna litteraturöversikt påverka personens vilja till beteendeförändring och detta ledde till ökad mängd fysisk aktivitet, bättre kostvanor och viktnedgång. / Background Overweight and obesity are increasing around the world and there are several factors that influence its prevalence and increase the risk of sequelae. Motivational interviewing is a method that was originally used in addiction care. The method is now also used in other parts of health care and is also applied to behavioral change in lifestyle habits. The nurse's professional responsibility is to provide person-centered care and to meet the person where they are and strengthen their self-efficacy. By compiling research on this topic, it can create more knowledge and understanding of the motivational interviewing method. Aim To highlight the effect of motivational interviewing as a method to promote healthier lifestyles in people with overweight and obesity. Method A non-systematic literature review with ten original scientific articles with a quantitative approach has been carried out. Data collection has been carried out using identified keywords in the databases PubMed, PsycInfo and CINAHL. All articles are quality-reviewed according to Sophiahemmet University's assessment documents for scientific classification and quality. The results were compiled with an integrated data analysis. Results In the results of the study, one main category emerged – Positive change in living habits. Motivational interviewing as a method has proven to be a good method for promoting healthier lifestyles. An increase in the amount of physical activity and improved dietary habits are lifestyle habits that improved through motivational interviewing. The results showed that the person’s belief in themselves increased and that the nurse has an important role when it comes to carrying out motivational talks. Conclusions It appears in this literature review that motivational interviewing has a positive effect in promoting healthier lifestyles in people with obesity and overweight. The nurse's profession is an important part of the execution in order for the person to increase self-efficacy and behavioral change. Motivational interviewing was shown in this literature review to influence the person’s willingness to change behavior, and this led to an increased amount of physical activity, better eating habits and weight loss.

Bakgrund: Den geriatriska patienten bor i allt större utsträckning i det egna hemmet, trots multisjuklighet, vilket ställer stora krav på sjukvården. Modellen Comprehensive Geriatric Assessment  innebär helhetsbedömning av den geriatriske patientens behov och multiprofessionellt teamarbete. ALMA-teamet i västra Region Östergötland är ett sådant team som vårdar äldre patienter med komplexa vårdbehov i hemmet.  Syftet med studien var att utifrån närståendes erfarenhet och upplevelse beskriva den vård som deras anhöriga fått av ALMA-teamet i ordinärt boende.  Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer som analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, och totalt intervjuades tolv närstående. Resultat: De närståendes erfarenheter var att ALMA-teamets hembesök gjorde vården mer lättillgänglig för patienterna, samt besparade dem besvärliga resor och långa väntetider i sjukvården. Det kunde vara tryggt att få vara hemma och ha tillgång till avancerad vård i samarbete med kommunal hemsjukvård. Gemensamma besök av ALMA-teamet och Hemsjukvården kunde både upplevas som en trygghet med samlad kompetens eller att det blev rörigt, framförallt med närvarande studenter. Det fanns hos de närstående en önskan om att ALMA-teamet skulle finnas kvar och utökas, både regionalt och nationellt. Slutsatsen är att det upplevdes positivt att vårdas i det egna hemmet och slippa resor och väntetid i sjukvården.

Personcentrerad omsorg är en del av värdegrunden inom svensk äldreomsorg och har visat sig ha positiva effekter på de boendes välbefinnande och bibehållandet av förmågor. Syftet med förbättringsarbetet: Med stöd av förbättringsmetoder erbjuda de boende en mer personcentrerad omvårdnad genom ett systematiskt och kontinuerligt arbete med individuellt anpassade sociala aktiviteter och reminiscens. Syftet med studien av förbättringsarbetet var att beskriva omsorgspersonalens upplevelser av lärande och förbättringar både i sin arbetssituation och för de boende. Förbättringsarbetets metod mätningar och förbättringsverktyg. Förbättringsidén utgörs av tydliga rutiner för arbetsdagen och för morgonmötet, där individuellt anpassade aktiviteter skall vara inplanerade och genomföras minst en (1) ggr/vecka för varje boende. Studiens metod: Kvalitativ innehållsanalys av skriftliga svar på öppna frågor. Resultat: Vid mätperiodens slut syns en tydlig uppåtgående trend. Dock hade inte ett stabilt resultat med 1 aktivitet/vecka och boende uppnåtts. Alla avdelningar hade nya rutiner för dagen på plats samt en struktur för dagsplaneringen. Det mätinstrument som utvecklats under arbetet används systematiskt som både mät- och planeringsverktyg. Som en del i arbetet har bland annant Reminiscenslådor och Aktivitetsskåp utvecklats på boendet. Studien visade tydliga förbättringar i de boendes välbefinnande. De uppfattas som lugnare, mindre stressade och de uttrycker mindre ensamhet och oro. Omvårdnadspersonalen beskriver också tydliga förbättringar i sin arbetsmiljö, de känner sig mer tillfredsställda då de kan arbeta mer personcentrerat och de upplever bättre teamarbete och mer ordning och reda och struktur med de nya rutinerna på plats. Slutsats: Systematiskt arbete med rutiner kan frigöra tid till att arbeta mer personcentrerat och med att individanpassa de sociala aktiviteter som erbjuds de boende. Tydliga mandat, stöd från ledning samt tydlig coaching av medarbetarna är avgörande faktorer för att lyckas med förändringsarbetet. / Introduction: A quality improvement project was started to provide person-centered care through personalized social activities. The specific aim was to systematically offer residients person-centered care through personalized social activities minimum once a week. The aim of the study was to describe staff's views on learning and improvements both for the residents an in their work situation. Method: The improvement model was used throughout the improvement project. A tool to measure the number of activities in a simple and illustrative way was developed. The case study was conducted through open questions that the staff answered in writing. The material was then analyzed using qualitative content analysis. Results: The results have been going up consistently throughout the whole measuring period. All three sections at the nursing home have implemented new routines and structure for planning the day. The instrument to measure the number of social activities called "Blomman" is now also functioning as a planning tool. Boxes for Reminiscence and lockers with items and various tools for social activities have been installed. The quality improvement gave improvements in the wellbeing of the residents. The staff describes residents as calmer, less stressed and that they express less loneliness. The staff also desbride that they have gotten to know the residents better. The results also show that staff is more satisfied by providingt person-centered care. They work better as a team and have more order and structure and results show a general improvement in the work environment. Conclusion: Implementing routines and structure for planning can be a way of getting more time for the staff to provide more person-centered care. This can be done by individualizing social activities so that they correspond to the residents' needs and interests. To be successful it is essential to have support from the management for a project like this and to be able to support the staff throughout the change process.

Bakgrund: Hypotermi är ett vanligt förekommande problem inom operationssjukvården som kan leda till allvarliga följder för patienten och ökade kostnader för samhället. Förebyggande åtgärder i det preoperativa skedet har visat sig viktiga för att minska risken att hypotermi utvecklas. Syfte: Syftet var att undersöka patienters kärn- och perifera temperatur under de preoperativa förberedelserna vid dagkirurgi. Hypotesen var att patienters kärn- och perifera temperatur sjönk under de preoperativa förberedelserna. Metod: Totalt 50 patienter på en dagkirurgisk avdelning på ett mellanstort sjukhus i Sverige gav sitt muntliga samtycke att medverka i studien. Kroppstemperaturen mättes vid två tillfällen; när de precis bytt om till patientskjorta samt när de placerats på operationsbordet. Kärntemperaturen mättes med en axillartermometer, och den perifera temperaturen mättes på fyra punkter med en infraröd termometer. Datan var normalfördelad och statistisk signifikans beräknades med parat t-test. Resultat: Resultatet visar att det inte sker någon signifikant förändring av patienternas kärntemperatur men att den perifera temperaturen förändras. Riktningen är dock inte entydig då resultatet visar att mätpunkterna på överkroppen sjunker medan mätpunkterna på underkroppen stiger. Slutsats: Kärntemperaturen kan vara oförändrad genom de preoperativa förberedelserna, men det innebär inte att temperaturen ligger inom rekommendationerna för preoperativ kärntemperatur. Mer forskning krävs för att studera patientens kroppstemperatur genom hela den perioperativa processen, dvs. pre- intra, och postoperativt. / Background: Hypothermia is a common problem within the surgical context and can lead to serious consequences for the patient and increased costs for society. Efforts to prevent hypothermia in the preoperative phase have proven important to minimize the risk of developing hypothermia. Aim: The aim was to examine core- and peripheral temperature of surgical outpatients, during the preoperative phase. The hypothesis was that the temperature would decrease during the preoperative preparation. Method: 50 patients, at a medium-sized hospital in Sweden, participated. The temperature was measured twice; when the patient had changed into surgical attire, and when placed on the operating table. The core temperature was measured using an axillary thermometer, and the peripheral temperature was measured at four locations using an infrared thermometer. The data was normally distributed and paired t-test was used for statistical analysis. Result: The results show that there was no significant change in core temperature, whereas a change occurred in the peripheral temperature. The direction of change was incoherent, where the points of measurements on the upper body decreased in temperature, while the points of measurement on the lower extremities increased. Conclusion: The core temperature can remain unchanged during the preoperative period. This does not imply that the temperature is within preoperative temperature recommendations. More research, studying the temperature throughout the perioperative process, is necessary to attain knowledge regarding the development of the temperature of the patient undergoing surgery.