Bakgrund: Användningen av droger har under de senaste åren ökat. Förutom olika följdsjukdomar så kan intaget av droger även vara direkt dödligt. Drogmissbrukare är utsatta för stigmatisering av sjukvårdspersonal och övriga samhället.  I sjuksköterskans yrkesroll är det viktigt med ett respektfullt bemötande och att kunna ge individanpassad vård.  Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att beskriva allmänsjuksköterskornas och sjuksköterskestudenters upplevelser av och attityder till att vårda patienter med drogmissbruk inom den somatiska vården.  Metod: Litteraturöversikten genomfördes med en kvalitativ ansats. Dataanalysen utfördes enligt Fribergs fem steg och tolv artiklar användes till resultatet. Resultat: Huvudkategorierna var “stöd och utbildning för att stärka vårdandet” samt “utmaningar med att ge vård”. Underkategorierna beskriver upplevelser och attityder som var vanligt förekommande i vårdsammanhanget.   Slutsats: I vårdsammanhanget var kunskapsluckor, negativa attityder och otillräckligt stöd vanligt förekommande. Många upplevde ett professionellt misslyckande och maktlöshet i relation till att vårda patienten. Samtidigt upplevde många av sjuksköterskorna att det blev lättare ju mer erfarenhet de fick samt att riktlinjer och stöd från verksamheterna var viktigt. / Background: During recent years there has been an increase of drug use. Except different consequential diseases, drugs can be fatal. Drug abusers are exposed to stigma from healthcare staff and from society. It is important for nurses to have a respectful approach and give individualized care.  Aim: The aim of this literature review is to describe the experiences and attitudes of general nurses and nursing students to provide care for drug abusers in the somatic facility.  Method: The study was conducted as a literature review with a qualitative approach. The data analysis was performed according to Fribergs five steps, and twelve articles were used for the result. Results: The main categories that were found were “knowledge and education to provide a better care” and “challenges of providing care”. The under categories describe experiences and attitudes that were common in the care context.  Conclusion: Gaps in knowledge, negative attitudes and insufficient support were common in the care context. Many nurses experienced a professional failure and powerlessness when providing care for the patients. At the same time many nurses experienced that it was easier to provide care when gaining more knowledge. It was also important for the nurses to receive support from their workplace and to have distinct guidelines

Bakgrund: Sömnens fysiologi, stadier och struktur förändras i och med åldrandet. Dålig sömn påverkar flera organsystem och hormonutsöndring negativt. Långvarig sömnbrist kan leda till flera sjukdomstillstånd. Den allvarligaste sömnbristen är insomnia och många äldre lever med dess konsekvenser. Beroendeframkallande sedativa läkemedel skrivs ut som lösning på problemet, men detta ger oönskade biverkningar och inskränkningar på vardagligt liv med försämrad livskvalitet, som följd.   Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder som främjar god sömn hos äldre.   Metod: En icke systematisk litteraturöversikt, byggd på 17 vetenskapliga artiklar med kvantitativ design, valdes. Artiklarna söktes i CINAHL, PubMed samt via manuell sökning. Dessa granskades vad avser vetenskaplig kvalitet. Resultatet har sedan utarbetats genom en integrerad analys.    Resultat: Studien visar att det finns god evidens för att omvårdnadsåtgärder såsom; ljusterapi, massage, yoga, oljor, te, mindfulness, Tai Chi, kognitiv beteendeterapi, narrativ omvårdnadsåtgärd och musik, kan förbättra äldres sömn signifikant. Dessa åtgärder är många gånger mer kostnadseffektiva och ger mindre biverkningar än traditionell läkemedelsbehandling.   Slutsats: Icke farmakologiska åtgärder i främjandet av sömn hos äldre är att föredra då det ger mindre biverkningar samt minskar kostnader för individ och samhälle. Bästa effekt av denna behandling nås genom användandet av personcentrerad omvårdnad där individens önskningar och behov sätts i fokus. Sjuksköterskans uppgift är att genuint engagera sig, ta initiativ och att tillsammans med patienten våga prova alternativa metoder för att avhjälpa sömnproblem hos de äldre.

Bakgrund: Demenssjukdom är en växande folksjukdom som ställer höga krav på sjuksköterskekåren att kunna erbjuda adekvat omvårdnad. Däribland ingår personcentrerad omvårdnad som bland annat syftar till att bejaka patientens rätt till autonomi. Detta trots att demenssjukdom är en sjukdom som innebär kognitiv nedsättning vilket försvårar möjligheten att delta i beslutsfattande kring den egna omvårdnaden för personer med demenssjukdom.Syfte: Syftet med denna studie är att sammanställa litteratur om sjuksköterskors erfarenheter av autonomi hos personer med demenssjukdom.Metod: En litteratursökning gjordes på databaser. Materialet bearbetades enligt Danielssons innehållsanalys.Resultat: Resultatet i denna litteraturstudie baseras på tio vetenskapliga kvalitativa studier. Analysen av dessa tio studier visade följande gemensamma ämnen relevanta för frågeställningen; Lära känna personen och Att främja personens delaktighet samt tillhörande underkategorier.Konklusion: Det är av vikt för sjuksköterskor att lära känna personen bakom demenssjukdomen samt behärska kommunikation med och tolkning av personer med demenssjukdom, samt kunna samverka med andra yrkesgrupper och anhöriga i en effektiv organisation för att bevara och främja autonomi hos personer med demenssjukdom.

Bakgrund: Förekomsten av barn med autismspektrumtillstånd (AST) ökar i världen. AST är enneuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kan visa sig genom sociala kommunikationssvårigheter och begränsade sociala färdigheter. Forskning visar att barn med AST och deras familjer upplever att vårdmiljön och kommunikationen inte anpassas till diagnosen och barnsjuksköterskor känner enosäkerhet kring hur de ska vårda dessa barn utifrån de svårigheter som diagnosen medför.Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med ASTpå en barnklinik.Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats tillämpades. Datainsamling skedde genom trefokusgruppsintervjuer med totalt 12 deltagare och data bearbetades och analyserades med kvalitativinnehållsanalys på manifest nivå.Resultat: Tre generiska kategorier och sju subkategorier framkom ur resultatet. De generiska kategorierna bestod av betydelsen av att utföra personcentrerad omvårdnad, betydelsen avföräldrarnas roll i omvårdnaden och betydelsen av barnsjuksköterskans professionella kompetens. Barnsjuksköterskorna beskrev behov av ny kunskap och mer utbildning, vikten av att se föräldrarna som de främsta experterna, behovet av hjälpmedel samt miljöns utformning i vården av barn med AST.Slutsats: Denna studie visar att det finns en kunskapsbrist och ett behov av att barnsjuksköterskor fåren utökad kunskap kring barn med AST. Det finns en stor osäkerhet i hur vården ska utformas ochföräldrarna anses vara det bästa stödet i utformningen av vården. / Background: The prevalence of children with autism spectrum disorder (ASD) is increasing worldwide. ASD is a neuropsychiatric disorder that can be characterized by difficulties in socialinteraction and limited social skills. Research shows that children with AST and their families feel thatthe health facility environmentand the communications are not adapted to the diagnosis and nurses feeluncertain about how to care for these children based on the difficulties that the diagnosis entails.Aim: The purpose was to describe paediatric nurses' experience of caring for children with ASD in apediatric clinic.Method: Qualitative content analysis with inductive approach was applied. Data was collected through three focus group interviews with twelve participants and data were processed and analyzed withqualitative content analysis at a manifest level.Results: Presented in three different generic categories and seven subcategories. The importance ofperforming person-centered care, the importance of parents in care and the importance of the pediatricnurses professional competence. The pediatric nurses described the need for new knowledge and moreeducation, the importance of seeing parents as an expert and help to design the environment in the careof children with ASD.Conclusion: This study shows that there is a lack of knowledge and a need for pediatric nurses to gainincreased knowledge about children with ASD. There is a great deal of uncertainty in how care is to bedesigned and parents are considered to be the best support in the design of care.

Bakgrund Vården är i en pågående förändringsprocess mot att bli mer digital. Digitaliseringen öppnarupp nya sätt för sjuksköterskor och patienter att samspela på. Digitala vårdtjänster ökar iomfattning och vårdmiljön förändras. Sjuksköterskan bär ett ansvar över att tekniken inteäventyrar patientsäkerheten och att arbetet med personcentrerad omvårdnad bevaras. Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av digitala vårdtjänster. Metod Denna icke-systematiska litteraturöversikt har baserats på 15 vetenskapliga artiklar medkvalitativ, kvantitativ och mixad design. Datainsamlingen har genomförts i databasernaCINAHL och PubMed. De vetenskapliga artiklarna har kvalitetsgranskats utifrånSophiahemmets högskolas bedömningsunderlag och därefter genomgått en integreradanalys. Resultat Fyra huvudkategorier har identifierats: upplevelser av ökad tillgänglighet, upplevelser avdigitala relationer till vårdpersonal, upplevelser av ökad egenvård samt upplevelser avtekniken. Under dessa framkom åtta underkategorier: tidsaspekter och resekostnader,mindre inverkan i dagliga livet, funktionsnedsättningar, det visuella mötet, känslomässigtstöd, användarvänlighet, sekretess och privatliv, samt tekniska begränsningar. Patienternaupplevde att digitala vårdtjänster var logistiskt praktiska och ekonomiskt fördelaktigajämfört med fysiska besök. Många uppskattade fördelarna med olika informationskanaler,som ökade känslan av en individanpassad kontakt med hälso- och sjukvården och bidrogtill ökad egenvård. De flesta patienter upplevde de digitala vårdtjänsterna som lätta atthantera, med undantag för utsatta grupper i samhället som behöver särskilda insatser för attkunna tillgodogöra sig de digitala vårdtjänsternas innehåll. Slutsats Digitala vårdtjänster kan bidra till att vården blir mer jämlik. Fler patienter kan få tillgångtill samma typ av vård. Mer kunskap och utveckling krävs för att tjänsterna ska kunnanyttjas av fler människor. För att säkerställa att tjänsterna håller en likvärdig kvalitet somden konventionella hälso- och sjukvården, behöver satsningar göras för att vården skabedrivas personcentrerad och för att kvalitetssäkra tekniken. Digital kompetens krävs avsjuksköterskan som måste säkerhetsställa att den digitala vården går i linje medpersoncentrerad omvårdnad. / Background Healthcare services are moving toward digitalization. The digitalization of healthcare hasexpanded the interaction between patients and nurses. Digital healthcare is growing and thehealthcare environment is changing. Person centered care is a core factor in the nurseprofession and has to be preserved throughout the digitalization of healthcare services. Aim The purpose is to examine the patient experience of digital health care. Method This non-systematic literature review examined 15 scientific articles; quantitative,qualitative and mixed method studies were included. The scientific articles are based ondatabase search results from PubMed and CINAHL. After an examining the quality ofincluded articles regarding the Sophiahemmet university assessment basis, an integratedanalysis was implemented. Results Four main categories were identified: experiences of improved accessibility, experiences ofdigital relations to healthcare professionals, experiences of increased self-care,experiences of technology. Within these, eight subcategories emerged: time and travelexpenses, less impact in daily life, disabilities, the eye-to-eye meeting, emotional support,ease of use, secrecy and privacy, and technical limitations. Patients acknowledged practicalimplications and economical benefits compared to physical encounters with healthcareproviders. Many appreciated benefits of different types of digital information, withavailability of personalized contact with healthcare professionals and self care. Mostpatients experienced ease of use when consulting digital healthcare, with the exceptionbeing exposed groups who need specialized effort from healthcare providers to assimilatedigital healthcare. Conclusions Digital healthcare can contribute to increasing equality within the healthcare system. Morepatients can have access to corresponding healthcare. More knowledge and development isneeded for services to be used by a wider audience. Ensuring that the services matchconventional healthcare services regarding quality, investments are needed for thecontinuation of person centered care and quality assurance regarding technology. Digitalcompetence is required of the nurse, who must ensure that digital care is in line withperson-centered nursing.

Bakgrund: Personer med bensår kan man stöta på inom hela hälso- och sjukvårdssystemet och venösa bensår är en av de vanligaste. De kan vara kroniska och svårläkta, också orsaka smärta för personen. Risken att utveckla venösa bensår ökar även med åldern. Det fattas vetenskapligt underlag och riktlinjer för behandling av venösa bensår men kompressionsbehandling är en vanlig och avgörande faktor som kombineras med att man innan rengör såret genom debridering. Kirurgi och fysisk aktivitet är andra faktorer som kan förbättra läkning. Det krävs kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan i valet och utförandet av behandling.Vården av venösa bensår kan vara besvärande för personen och skapa lidande. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av vård vid venösa bensår. Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt med 15 inkluderade kvalitativa- och kvantitativa artiklar har gjorts. Artiklar som är publicerade mellan 2011-2021 har inhämtats från CINAHL och PubMed. Samtliga artiklar har genomgått en kvalitetsgranskning innan en integrerad dataanalys gjordes. Resultat: Av de insamlade artiklar framkom det att personers förväntningar av vården intemotsvarade verkligheten. De upplevde den mer tidskrävande och begränsande för sitt sociala och privata liv. Personer hade genomgått många misslyckade behandlingar och kände därför en desperation för att hitta en behandling som botade deras venösa bensår. Personer upplevde att de fått förståelse och kunskap om sitt tillstånd och som var en bramotivation för att följa sin behandlingsplan, dock upplevde personer brister i sjuksköterskans bemötande som försvårade följsamheten. Slutsats: I denna litteraturöversikt framkom det att sjuksköterskor generellt behöver mer kunskap och förståelse för hur de venösa bensåren påverkar personernas livssituation. Ökade kunskaper om själva tillståndet och de olika behandlingsalternativ som finns kunde minska lidandet hos de personer som behandlas och hade en tät vårdkontakt. Detta skulle även öka personcentreringen gällande vård hos personer med venösa bensår och därmed ge förutsättningarna för en bättre vård. / Background Persons with leg ulcers can be encountered throughout the health care system and venous leg ulcers are one of the most common, they can be chronic and difficult to heal and even cause pain. The risk of developing venous leg ulcers also increases with age. There is a lack of scientific basis and guidelines for the treatment of venous leg ulcers, but compression therapy is a common and decisive factor that is combined with a cleansing of the wound with debridement. Surgery and physical activity are other factors that can improve healing. Knowledge and experience of healthcare professionals is required in the selection and performance of treatment. The care of venous leg ulcers can be perceived as difficult and cause suffering. Aim To describe persons’ with venous leg ulcers experiences of care. Method A non-systematic literature review with 15 included qualitative and quantitative articles has been made. Articles published between 2011-2021 have been obtained from CINAHL and PubMed. All articles have undergone a quality review before an integrated data analysis was performed. Results From the collected articles, it showed that person’s expectations of care did not match the reality. They found it more time consuming and limiting for their social and private lives. People had undergone many failed treatments and therefore felt a desperation to find a treatment that cured their venous leg ulcer. People felt that they gained understanding and knowledge about their condition, which was a good motivation to follow their treatment plan. However, people experienced lack in the nurse's treatment that made compliance more difficult. Conclusions In this literature review it is evident that nurses need more knowledge and an understanding about how venous leg ulcers impacts a person’s life. An increased knowledge about the condition and the different treatment options that are available could decrease the suffering the persons are experiencing receiving treatment. This could also increase the person centred care aspects of care when it comes to venous leg ulcers, thus making it possible for a better care.

Bakgrunden beskriver hjärt-och lungräddning som en utmaning för ambulanssjuksköterskan.Utmaningen består i att göra det som upplevs vara rätt för patienten, anhöriga och vårdare.Trots begränsad tillgång på förhandsinformation och skiftande vårdmiljö, förväntasambulanssjuksköterskan ta snabba och livsavgörande beslut inom ett kort tidsfönster ochsamtidigt leda omvårdnadsarbetet för ambulansteamet och arbeta personcentrerat. Syftet var att beskriva etiska dilemman som uppstår hos ambulanspersonalen vid prehospitalahjärtstopp hos vuxna. Metoden var en litteraturstudie med systematisk ansats innehållande kvalitativa vetenskapligaartiklar från databaserna PubMed och Cinahl. Totalt har 15st vetenskapliga originalartiklarsom besvarade syftet inkluderats och efter kvalitetsgranskning gjordes en integrerad analys. Resultatet visar ett övergripande tema: Att göra det rätta. Temat delades in i trehuvudkategorier; Att bära ett stort ansvar i en allvarlig situation, När livet tar slut och Att orkaför allas skull. Etiska dilemman uttrycktes runt att göra rätt utifrån patienten perspektiv,reaktioner och interaktion med anhöriga, konflikter runt sina egna etiska värderingar ochrädslan för juridiska konsekvenser eller repressalier utifrån organisatoriska faktorer ochriktlinjer och då bli anklagad för att ha agerat fel vid hjärtstopp. Slutsatsen var att ambulanspersonal ibland upplever en svår etisk stress i situationer därförmågan att göra snabba och ofta livsavgörande beslut konkurrerar med denpersoncentrerade omvårdnaden och anhöriga i kris. Hantering av stressfyllda ochkänslomässiga situationer upplevdes som lättare i och med ökad erfarenhet och en stabilgrund bestående av personlig och professionell mognad och en bra relation med kollegor ocharbetsgivare. Vidare forskning på området skulle kunna förbättra personcentreradeomvårdnadsarbetet, förbättra arbetsmiljön och den psykiska hälsan hos ambulanspersonal. / Background describes cardio-pulmonary resuscitation as a major challenge to ambulance nurses. The challenge is to act upon the best interest for the patient, relatives and the caregiver. Despite limited initial information and great environmental diversities, the ambulance nurse is expected to make quick and life dependent decisions within a limited time frame and still lead the team through the intervention with a Patient-centered care focus. Aim was to describe ambulance personnel's experiences of ethical dilemmas in relation to out-of-hospital cardiac arrest in adults. Method used was a literature review with a systematic approach of 15 qualitative research articles from the databases PubMed and Cinahl. The articles were evaluated for quality and an integrated analysis was performed Results revealed an overall theme: To do the right thing. The theme consisted of three main categories; To have a great responsibility in a difficult situation, When life ends and To have the strength for everyone. Expressed ethical dilemmas concerned doing the right by the patient, reactions and interactions with relatives, conflicts between personal ethical values and the fear of legal consequences or being subject to reprisals and being accused for not adhering to organizational factors and policies in the event of a cardiac arrest. Conclusion made was that ambulance personnel are subject to severe ethical stress in situations where the ability to make quick and life dependent decisions compete with the patient centered care and relatives in crisis. Dealing with stressful and emotional situations became easier as experience was gained. Experience included a solid foundation of personal and professional maturity and a steady relationship with colleagues and employment organization. Further research is suggested to improve the person-centered care, improvement of working environment and psychological health for ambulance personnel.

Bakgrund: Palliativ vård är ett förhållningssätt där patienter med obotlig sjukdom behandlas i syfte att främja välbefinnande och lindra lidande. Sjuksköterskans roll i den palliativa vården innefattar en beredskap inför oväntade och oförutsägbara situationer.  Syfte: Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda palliativa patienter i livets slutskede på sjukhus.   Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. 12 artiklar inkluderades till resultatet. Analysen skedde med hjälp av Fribergs fem-stegsmodell.   Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman som beskriver sjuksköterskors upplevelser av att vårda palliativa patienter i livets slutskede på sjukhus. Det första temat var känslomässiga utmaningar med följande subteman skilja på det professionella och personliga och känslan av otillräcklighet. Det andra huvudtemat var patientens förespråkare med följande subteman att kämpa emot och känna ansvar. Det tredje och sista huvudtema som framkom var begräsningar med följande subteman barriärer i vårdandet och frånvaro av kunskap och erfarenhet.   Slutsats: Sjuksköterskors upplevelser av att vårda palliativa patienter i livets slutskede upplevdes huvudsakligen negativa som att vara otillräcklig och att möta hinder i vårdandet i form av tidsbrist och bristande vårdmiljö. Framtida forskning kan ytterligare belysa vad sjuksköterskor upplever som utmaningar och barriärer men också vad som upplevs som möjligheter i vårdandet med palliativa patienter i livets slutskede. / Background: Palliative care is an approach where patients with terminal illness is treated with the purpose to alleviate suffering and promote well-being. The nursing role in end-of-life care involves being prepared for unexpected and complex situations.   Aim: To describe nurses’ experiences of palliative care in the final stages of life in a hospital setting.   Result: The analysis resulted in three main themes that describe nurses’ experiences of caring for palliative patients in the final stages of life in a hospital setting. The first theme was emotional challenges with the subthemes separating professional and private life and feeling inadequete. The second theme was patients advocate with the subthemes fighting against and feeling responsibilities. The third theme was limitations with the subthemes barriers in the caring process and lack of knowledge and experience.  Conclusions: Nurses’ experiences of caring for palliative patients in the final stages of life in a hospital setting are mainly negative. Experiences of feeling helplessness and meeting limitations such as lack of time and a care environment that is not designed for palliative care in the final stages of life. Future research could focus on nurses’ experiences of what possibilities a hospital setting has that can have a positive effect on the caring of palliative patients in the final stages of life.

SAMMANFATTNING Inledning och bakgrund Demenssjukdomar ökar i vårt land och dessa innebär funktionsnedsättningar i en varierande grad och på olika plan under sjukdomsprocessen. Demenssjukdomarna påverkar hela livssituationen för den som är drabbad men också för de närstående. Trots att flera personer har samma demenssjukdom kan deras symtombild variera. Det handlar om kognitiva, somatiska, beteendemässiga och psykologiska funktionsnedsättningar. Dessa nedsättningar kan bli ett hot mot personens identitet. För att ge en personcentrerad omvårdnad krävs stora kunskaper hos omvårdnadspersonalen både om demenssjukdomen men också om personen som finns bakom demenssjukdomen. En levnadsberättelse kan här bli ett verktyg och få en betydelse i den dagliga omvårdnaden och i den specifika omvårdnadssituationen i demensvården. Problemområde Antalet äldre personer ökar i vårt samhälle och därmed också risken att drabbas av demenssjukdomar. Det finns idag inget bot mot demenssjukdomar och därav blir omvårdnaden otroligt viktig. Vid demenssjukdomar förloras en del viktiga kognitiva förmågor hos de som drabbas vilket ställer stora krav på omvårdnaden och utformningen av densamma. Ett problem i omvårdnaden av personer som är drabbade av demenssjukdom kan vara hur omvårdnadspersonalen tolkar och förstår den demensdrabbade så att de kan anpassa sig efter deras behov. Större kunskaper om personens liv, vanor samt betydelsefulla händelser i livet ger omvårdnadspersonalen verktyg för att kunna erbjuda en personcentrerad omvårdnad. Föreliggande studie kan bidra med ökad kunskap av levnadsberättelsen som ett verktyg för en förbättrad personcentrerad omvårdnad av denna sårbara patientgrupp. Syfte Studiens syfte var att beskriva upplevelsen av att använda levnadsberättelsen som ett verktyg i en personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom.   Metod Data har inhämtats från åtta intervjuer på ett äldreboende där demenssjuka bor och dessa har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Informanter i studien var sex undersköterskor och två sjuksköterskor. Resultat I resultatet presenteras fem kategorier och tio subkategorier som framkom i analysen av intervjuerna. Kategorierna presenteras enligt följande: personcentrerad vård, lära känna, levnadsberättelsen som verktyg, levnadsberättelsen som dokument och närståendes olika uppfattningar om innehåll i levnadsberättelsen. Subkategorierna presenteras enligt följande: personen bakom sjukdomen, närvarande personal, vardagliga och specifika omvårdnadssituationer, ökad förståelse, brister i levnadsberättelsen, att inte bli utlämnad, personliga och levande, dokumentation, delaktighet och påverkan. Slutsats Levnadsberättelsen är ett verktyg och en grund att använda i den personcentrerade omvårdnaden vid demenssjukdom menar de flesta av informanterna i studien. För att kunna använda den i en ännu större utsträckning krävs att detaljerna också dokumenteras och följes upp kontinuerligt. Dessa detaljer får personalen vetskap om i samband med att dagligen vara närvarande i omvårdnaden av de demenssjuka samt i sina relationer med närstående. Tolkningar och förståelse av demenssjukas behov bidrar då till att omvårdnadspersonalen kan anpassa sig efter den drabbades behov i en personcentrerad omvårdnad. Det finns också en betydelse om närstående varit delaktiga vid upprättandet av levnadsberättelsen och när i tiden som berättelsen tecknades ned. Närstående till demensdrabbade kan även påverka innehållet i levnadsberättelsen då de kan ha olika uppfattningar kring vad som ska stå i denna. Klinisk tillämpbarhet: Det finns ett behov att se över dokumentet som används till levnadsberättelsen. Vidare måste betydelsen av levnadsberättelsen i den dagliga personcentrerade omvårdnaden förankras hos både närstående och omvårdnadspersonal. Medvetenheten och betydelsen om dess användning blir här viktig. Skapandet av lämpligt dokumentationsställe för kontinuerlig dokumentation får också en stor roll i den dagliga omvårdnaden. / ABSTRACT Introduction and background Disease related to dementia is increasing in Sweden and this implies disabilities of varying degree and at differing levels during the process of the disease. Changes in life situations result from dementia related disease, not only for the sufferer but also for their close relations and friends. Symptomatology can vary amongst individuals who have been given the same diagnosis: cognitive, somatic, behavioural and psychological disabilities are included. These disabilities may threaten the individual’s identity. In order to provide patient-centred care for these individuals, care providers require both in-depth knowledge about dementia and also about the individual who has been afflicted. A tool which may be useful in the daily care of individuals with dementia and also in specific care situations is the use of ”life story”. Problem area The number of older persons is increasing in our society and with it, the risk of being affected by dementia. Since there is, as yet, no cure for dementia, care is of central importance.. Important cognitive functions can be lost as a result of dementia and thus, care and the deliverance of care must be carefully planned. Care providers’ interpretation and understanding of each individual is important, as is adaptation of care to individual needs.  Knowledge of the individual’s life, habits and important life events is implemental in the use of life story for the provision of person-centred care. The present study may allow more understanding of the use of life story as a tool for improved person-centred care for this vulnerable group. Aim The aim of the present study is to describe the experience of using life story as a tool in person-centred care of individuals with dementia. Method Data was collected in eight in-depth interviews with nurses and nurses' assistants at a home for persons suffering from dementia. The data was analysed using qualitative content analysis. Results Five categories and ten sub-categories emerged from the analysis of the interviews. The categories are as follows: person-centred care, getting to know, life story as a tool, life story as documentation and relatives’ different perceptions of the content of life stories. The sub-categories were as follows: the person behind the disease, attendant staff, everyday and specific care situations, increased understanding, flaws in life stories, to not be shown up, personal and alive, documentation, participation and influence. Conclusion Most of the informants in this study felt that life stories were a tool which provided a grounding to use in person-centred care of individuals with dementia. In order to use the tool to a greater extent, details should be documented and followed up continually. Care providers are given knowledge about these details through daily participation in care of the dement individual and through relationships with relatives. Interpretation and understanding of the needs of the individual contributes to deliverence of care adjusted to individual needs. It is of importance that relatives participate in the formation of the life story and also to document when it was drawn up. Close relatives to individuals suffering from dementia may also effect the content of the life story through differing perceptions about what should be documented. Clinical implications There is a need to revise documentation of life stories. It is important that the use of life story and its importance in deliverence of person-centred care is established with both relatives and care providers. Awareness of the usefulness of life story is important here. Establishment of a place for continual documentation of life stories is important in daily care of individuals with dementia.

Bakgrund En normal graviditet hos en gravid kvinna (det biologiska könet) i fertil ålder fortlöper i genomsnitt i cirka 40 veckor. När en kvinnas graviditet avstannar utan medicinsk intervention innan graviditetsvecka 22 kategoriseras det som en spontan abort. Det finns ingen behandling som kan stoppa en hotande eller en pågående spontan abort vilket gör att sjuksköterskans bemötande blir desto mer viktig. Forskning har visat att stöd vid spontan abort kan hjälpa till att minska den negativa upplevelsen och att stöd även har en positiv inverkan på den mentala hälsan. Det ligger i allmänsjuksköterskans professionella ansvar att ge stöd och omvårdnad utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Syfte Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av stöd och omvårdnad vid spontan abort. Metod Vald design var litteraturöversikt där databassökning genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och Google Scholar. Femton vetenskapliga artiklar valdes och granskades med Sophiahemmets Högskolas kvalitetsgranskningsprotokoll och genomgick en integrerad analys. Resultat Resultatet sammanställdes i fem huvudkategorier: ”Bemötandets betydelse för kvinnan”, ”Kommunikation”, ”Vårdmiljöns betydelse”, ”Aspekter av stöd” och ”Den fysiska vården”. Resultatet belyser vikten av bemötandets roll i utformandet av kvinnans upplevelse av stöd och omvårdnad i samband med spontan abort. Slutsats Att genomgå en spontan abort var för de flesta kvinnor en traumatisk händelse. Det framkom att sjuksköterskan inte fullföljde sitt professionella ansvar att främja hälsa, återställa hälsa och lindra lidande för de kvinnor som genomgick en spontan abort. För att kvinnor som genomgår en spontan abort ska få stöd och omvårdnad anpassad efter hennes behov bör sjuksköterskan arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt för att minska risken för vårdlidande. / Background A normal pregnancy for a woman (the biological sex) is on average 40 weeks. If a woman's pregnancy ends before pregnancy week 22 without medical intervention it is categorized as a spontaneous abortion. No treatment can stop a threatening or ongoing spontaneous abortion, which makes the nurse's response to the situation all the more important. Research has shown that support during a spontaneous abortion can help reduce the negative experiences for the woman and also have a positive impact on the woman’s mental health. It is in the general nurse's professional responsibility to provide support and care based on a person-centred approach. Aim The purpose is to highlight women's experiences of support and care during a spontaneous abortion. Method Chosen design was literature review where 15 scientific articles were selected. Database search was performed in databases PubMed, CINAHL and Google Scholar. Data analysis was carried out using an integrated analysis. Results The results were compiled into five main categories which highlighted the woman's experience of support and care during a spontaneous abortion. The main categories are "The importance of care for the woman", ”Communication”, "The impact of health facility environment", "Aspects of support" and ”Physical care”. Results highlights the importance of the caregiver in shaping the woman's experience of support and care in connection with spontaneous abortion. Conclusions For most women, a spontaneous abortion was a traumatic event to undergo. It emerged in the results that nurses did not always fulfil their professional responsibilities in promoting the woman’s health, restoring health and relieving the woman’s suffering who underwent a spontaneous abortion. In order for women to receive support and care tailored to their needs, the nurse should work applying a person-centered approach which can help reduce the risk of suffering and meet the unmet needs of the woman.