Bakgrund: Enligt Patientlagen skall patienten ses som en resurs i sin egen vård och förväntas vara delaktig i beslut och resonemang. Patienten har rätt till självbestämmande och får själv avgöra vilken grad av delaktighet som önskas. Ökad kunskap om vad som påverkar viljan till delaktighet krävs, för att kunna främja ett bemötande från vårdpersonalen som gynnar patienten och ger en bättre vårdupplevelse. Syfte: Syftet var att beskriva vilka faktorer som påverkar patientens delaktighet.  Metod: En litteraturöversikt baserad på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats utförs och analyseras med ett induktivt synsätt utifrån Fribergs femstegsmodell. Dessa 12 artiklar är hämtade från CINAHL, PsycINFO samt manuella sökningar. Resultat: Litteraturöversiktens resultat presenteras i två kategorier och fem underkategorier. Den första kategorin är Patienten med underkategorierna Delaktighet på eget initiativ, Patientens ålder och Anhörigstöd. Den andra kategorin är Vårdpersonal med underkategorierna Bemötande från vårdpersonal och Tid för patienten. Slutsats: Delaktighet leder till bättre vårdupplevelse. Eget initiativ, stöd och bekräftande bemötande är faktorer som påverkar patientens delaktighet. / Background: According to the Swedish patient law, the patient is to be regarded as a resource in his or her own care and is expected to be participating in reasoning and decisions. The patient is entitled to self-determination and have the right to decide the level of participation that he or she wishes. Increased knowledge of what affects the willingness to participate is required to promote a response from healthcare professionals who will benefit the patient and provide a better healthcare experience. Purpose: The purpose was to describe which factors that affect the patient's participation. Method: A literature review based on 12 scientific articles with a qualitative approach was made and analyzed with an inductive approach based on Friberg's five-step model. These 12 articles are taken from CINAHL, PsycINFO and manual searches. Result: The result is presented in two categories and five subcategories. The first category is the Patient with the subcategories Self-Initiative, Confidence in Health Care, Patient Age and Family Support. The other category is Healthcare Personnel with the subcategories Treatment from healthcare professionals and Investing time for the patient. Conclusion: Participation leads to better care experience. Own initiatives, support and affirmative treatment are factors that affect the patient's participation.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 (DMT1) är en vanligt förekommande sjukdom där stor del av behandlingen är egenvård. Personen behöver anpassa livet efter sjukdomen, under samtidig utvecklingsrelaterad transition kan det bli en utmaning. Ett personcentrerat förhållningssätt ökar personens delaktighet i vården och kan stärka relationen mellan person och sjuksköterska. Syfte: Beskriva erfarenheter av att leva med diabetes mellitus typ 1 hos unga vuxna (18-40 år). Metod: En litteraturöversikt baserad på 14 artiklar med kvalitativ design som analyserades induktivt utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: Unga vuxna med DMT1 hade en uttalad rädsla och oro att utveckla komplikationer på grund av sjukdomen. Att vara ung vuxen med diabetes och befinna sig i transiton till vuxenlivet påverkade självbilden. Rutiner ansågs vara nödvändiga för god kontroll av sjukdomen men var svåra att implementera i vardagen och bidrog till att personen kände sig annorlunda. Stöd och kunskap var centralt för utförandet av god egenvård, en positiv syn på livet underlättade hantering och acceptans av sjukdomen. Slutsats: Personer med DMT1 har olika erfarenheter hur det är att leva med sjukdomen. Sjuksköterskor behöver arbeta personcentrerat för att på bästa sätt kunna hjälpa personer med DMT1. / Background: Diabetes mellitus type 1 (DMT1) is a common disease in which a large part of treatment is self-care. The person needs to adapt life after the disease, during simultaneous development-related transition can be a challenge. A person-centered approach increases the person's involvement in healthcare and can strengthen the relationship between the person and a nurse. Aim: To describe the experiences of living with diabetes mellitus type 1 in young adults (18-40 years). Method: A literature review based on 14 articles of qualitative design that were inductively analyzed based on Friberg's five-step model. Results: Young adults with DMT1 had a pronounced fear and concern to develop complications due to the disease. Being a young adult with diabetes and being in transition to adulthood influenced self-esteem. Routines were considered necessary for proper control of the disease but were difficult to implement in everyday life and contributed to the person feeling different. Support and knowledge were central to the performance of good self-care, a positive view of life facilitated management and acceptance of the disease. Conclusion: People with DMT1 have different experiences of living with the disease. To help the person with DMT1 in the best way nurses need to work person-centered.

Medelåldern bland personer över 65 år som bor hemma och har hemsjukvård eller bor på särskilda boenden för äldre i Sverige ökar och parallellt med detta ökar också antalet personer med demenssjukdom. Samtidigt sker en generell ökning av problematiska beteenden, som är vanliga bland personer med demenssjukdom. Problematiska beteenden är en utmaning för personalen på äldreboenden och de har till viss del har varierade uppfattningar om orsaker till problematiska beteenden samt hur beteendena kan minskas och bemötas. Eftersom området är komplext finns det ytterligare behov av att undersöka vårdpersonals uppfattningar inom detta område. Syftet med studien var att beskriva vårdpersonals uppfattningar om orsaker till aggression, vandringsbeteende och överdrivet verbalt beteende hos personer med demenssjukdom, samt åtgärder som kan lindra dessa beteenden. Metoden som använts för datainsamling är semistrukturerade intervjuer med 13 personer verksamma vid äldreboenden i en svensk medelstor stad. Det transkriberade datamaterialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen fokuserade på att besvara de specifika frågeställningarna och utfördes stegvis. Studien är godkänd av Etikkommittén vid Luleå Tekniska Universitet. Resultatet pekar på att de omvårdnadsåtgärder som personalen använder har ofta en nära koppling till hur de tänker om orsaker. Studiens resultat kan förstås som att personalen både använder en biomedicinsk förklaringsmodell där beteenden ses som symptom på en förändring i hjärnan och en psykosocial förklaringsmodell där beteenden är logiska resultat av hur individen upplever sin situation och kan betraktas som reaktioner på samspelet med omgivning, andra människor och fysiska besvär. Slutsats: förekomst av problematiska beteenden hos personer med demenssjukdom samt personalens upplevelse av stress kan minskas genom implementering av personcentrerad omvårdnad.

Bakgrund: Personer som drabbas av demenssjukdom ökar. Forskning visar att personcentrerad omvårdnad bidrar till ett minskat lidande och ökat välbefinnande hos personer som drabbats av demenssjukdom. Vårdpersonal står inför en ny kultur där utbildning inom personcentrerad omvårdnad och demenssjukdom behövs för att kunna bedriva en god och säker vård. Det är således relevant att ta reda på vårdpersonalens upplevelser av personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens upplevelser av personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats, där tio vetenskapliga artiklar baserade på kvalitativ metod användes. Resultat: Det framkom i resultatet att vårdpersonal upplevde att personcentrerad omvårdnad ligger till grund för en god demensvård. Resultatet sammanställdes i två kategorier, vilka var fördelar med personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom och kunskapsbrist inom personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom. Respektive kategori beskrivs med hjälp av tillhörande underkategorier. Slutsats: Vårdpersonal upplever att det råder kunskapsbrist inom personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom. Utbildning krävs inom dessa områden för att bidra till en trygg och säker demensvård. Personcentrerad omvårdnad ligger till grund för att kunna ge individuell vård samt bidra till en god relation mellan vårdpersonal, vårdsökande och deras anhöriga. / Background: The number of people who are diagnosed with dementia is increasing. Person-centered care contributes to decreased suffering and increased well-being among individuals suffering from dementia. Today´s caregivers face a new culture where knowledge of person-centered care and dementia is of immense importance when providing good and secure care. It is thus relevant to ascertain what kind of experiences caregivers have of person-centered care.  Aim: To describe the caregiver's experiences of person-centered care when dealing with dementia.  Method: A literature review, with inductive approach, where ten articles based on qualitative method were included. Result: Findings revealed that caregivers experienced that person-centered care is an important underlying factor when providing safe care to people with dementia. The findings were compiled into two categories, benefits with person-centered care when dealing with dementia and lack of knowledge within the same field. Each category is further described with the help of associated subcategories. Conclusion: Caregivers experience a general lack of knowledge of person-centered care when caring for individuals with dementia. More education is required in order to establish a safe and secure care for people with this condition. Person-centered care is a key aspect when providing safe care and also contributes to good relationship between caregivers, patients, and their next of kin.

Bakgrund: Äldre personer i särskilt boende anses vara de mest sårbara i samhället och livskvalitet har i tidigare studier visats skilja åt, gällande ålder och kön. Med en ökande befolkning i relation till de minskade platserna i särskilt boende är det viktigt att kontinuerligt studera äldres livskvalitet och om det råder skillnad gällande ålder och kön. Mer kunskap om detta ämne kan hjälpa sjuksköterskan att utforma en mer personcentrerad omvårdnad som främjar livskvalitet i särskilt boende. Syfte: Syftet med studien var att undersöka livskvalitet avseende yngre-äldre och äldre-äldre samt kön bland personer i särskilt boende. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv och analytisk statistik för att beskriva samband och förekomst. Studien var baserad på redan inhämtat material från den longitudinella studien Swedish National Study on Aging and Care i Blekinge. 537 personer i åldrarna 62–104 år inkluderandes. Mätinstrumentet Quality of Life in Late-Stage Dementia användes för skattning av livskvalitet. Resultat: Studiens resultat visade på signifikant skillnad i livskvalitet mellan grupperna yngre-äldre och äldre-äldre. Det fanns däremot ingen signifikant skillnad mellan män och kvinnors livskvalité. Vissa enstaka frågor visade signifikant skillnad mellan män och kvinnor även om det totala resultatet inte gjorde det, exempelvis frågor gällande fysisk beröring/kroppskontakt och om personen tycker om att umgås med andra. Slutsats: Resultatet visade att det fanns viss signifikant skillnad gällande livskvalitet i särskilt boende, men det behövs vidare forskning då livskvalitet är ett svårstuderat och föränderligt fenomen. Genom att anpassa omvårdnaden utifrån varje enskild persons behov, som i vissa fall skiljer sig åt, blir omvårdnaden i särskilt boende mer personcentrerad. Detta möjliggör att de äldre personerna i särskilt boende kan erhålla hög livskvalitet, oavsett ålder eller kön.

Bakgrund: Antalet personer med demenssjukdom ökar i Sverige på grund av den åldrande befolkningen. Demenssjukdomar är kroniska och påverkar hela individens livssituation. Utöver farmakologisk behandling används komplementära terapier med syfte att öka personens upplevelse av välbefinnande och livskvalité, exempelvis genom hundassisterad-terapi. Svenska riktlinjer understryker vikten av att omvårdnaden vid demenssjukdom utgår från ett personcentrerat förhållningssätt. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens upplevelse av vårdhundens betydelse för personer med demenssjukdom som bor på särskilt boende. Metod: En kvalitativ intervjustudie, där åtta semistrukturerade intervjuer gjordes och analyserades. Resultat: Vårdhunden upplevdes vara en motivationsfaktor för personer med demenssjukdom och motiverade dem till att delta i fysiska aktiviteter, uppehålla samtal och att samarbeta med vårdpersonalen. Vårdhunden upplevdes ha förmåga att lindra symtom som oro, ångest och aggressivitet, vilket hade en positiv inverkan på omvårdnaden av personerna med demenssjukdom. Utöver det så upplevde vårdpersonalen att vårdhunden var en begränsad tillgänglighet och inte något som alla personer med demenssjukdom kunde dra nytta av. Slutsats: Vårdpersonalen upplever att vårdhunden har en övergripande positiv inverkan på personer med demenssjukdom som bor på särskilt boende och kan underlätta att uppnå en personcentrerad omvårdnad. Mer forskning krävs för att nå ökad kunskap om vårdhundens effekt på personer med demenssjukdom. Nyckelord: Demens, Personcentrerad omvårdnad, Upplevelser, Vårdhund, Vårdpersonal. / Background: The number of people with dementia is increasing in Sweden due to the aging population. Dementia is a chronic disease that affects the whole life situation of the person. Beside pharmacological treatment there are complementary therapies which are used to increase the person's experience of well-being and life quality, for example through dog-assisted therapy. Swedish guidelines underline the importance of person centred approach in the nursing of people with dementia. Aim: To describe healthcare staff's experience of therapy dog's significance for people with dementia living in a nursing home. Method: A qualitative interview study, in which eight semi-structured interviews were conducted and analysed. Results: The healthcare staff perceived that the therapy dog became a motivational factor for persons living with dementia, leading to increase their will to participate in physical activity, maintain conversations with others and to cooperate with the healthcare staff. The therapy dog contributed to encrichment of nursing of the care environment at the nursing home. The therapy dog seem like to alleviate symptoms such as worry, anxiety and aggressiveness. Which had a positive effect on the nursing of persons with dementia. Further the staff experienced that the therapy dog currently had a limited availability and was something not all people with dementia could make use of. Conclusion: The healthcare staff experiences that the therapy dog has an overall positive impact on people with dementia living in a nursing home and that it supports the ability to accomplish person-centered nursing. More research needs to be done in order to increase the knowledge of the therapy dog’s effect on people with dementia. Keywords: Dementia, Experiences, Healthcare staff, Person-centered care, Therapy dog.

Bakgrund: Meticillinresistenta Staphylococcus Aureus (MRSA), är en multiresistent bakterie som ökar i omfattning i hela världen. MRSA är ett av sjukvårdens största hygienrelaterade problem som ökar världen över. Smittspridning sker via direkt och indirekt kontaktsmitta. Vid omvårdnad av MRSA-positiva patienter så finns särskilda riktlinjer om vårdhygieniska rutiner vilket innebär bland annat att patienten isoleras från övriga patienter och att kontakt med vårdpersonal blir begränsad. Syfte: Syftet är att beskriva hur patienter som är smittade med MRSA upplever att vårdas på sjukhus. Metod: Tolv kvalitativa artiklar, en med mixad metod och två kvantitativa artiklar ligger till grund för denna litteraturöversikt. Resultat: Återkommande upplevelser hos patienterna var att de kände sig smutsiga och smittsamma. I samband med dessa känslor förekom också skuld- och skamkänslor. I kontakt med vården upplevde patienterna känslor av stigmatisering och att hälso- och sjukvårdspersonalen behandlade dem som om de var pestsmittade. Brister i information om MRSA och avsaknad av kunskap och förståelse hos personalen var också återkommande upplevelser hos patienterna. Slutsats: Det finns brister i kunskapen om MRSA både hos patienter och hälso- och sjukvårdspersonal. Bristande kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal kan få effekter på hur patienter smittade med MRSA blir bemötta när de söker sjukvård. Detta kan komma att påverka patienternas psykiska mående. / Background: Meticillin-resistant Staphylococcus Aureus (MRSA), is a multiresistant bacterium that grows extensively throughout the world. MRSA is one of healthcare's biggest hygiene-related problems that are increasing around the world. MRSA spreads through both direct and indirect contact. When caring for MRSA positive patients, there are specific guidelines on health care routines, which means that the patient is isolated from other patients and that contact with healthcare professionals is limited. Aim: The aim of this study is to describe how patients who are infected with MRSA experience hospital care. Methods: Twelve qualitative articles, one with mixed method and two quantitative articles, form the basis of this literature review. Results: Repeated experiences in patients were that they felt dirty and contagious. In connection with these feelings, there were also guilt and shame. In contact with care, patients experienced feelings of stigmatization and that healthcare professionals treated them as if they were infected with plague. Lack of information about MRSA and lack of knowledge and understanding of staff were also recurring experiences in patients. Conclusion: There are lack of knowledge of MRSA in both patients and healthcare professionals. Lack of knowledge in healthcare professionals can have effects on how patients are treated when they get medical care. This may affect the patient's mental mood.

Bakgrund: Multipel skleros är en kronisk neurologisk sjukdom där dubbelt så många kvinnor än män drabbas. Sjukdomen ger olika symtom som innebär stor förändring för personen, därför är det viktigt att sjuksköterskan har kompetensen som krävs för att kunna ge relevant omvårdnad. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med multipel skleros. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats genomfördes för att svara på syftet. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo. Relevanta artiklar kvalitetsgranskades och 12 artiklar analyserades enligt Fribergs femstegsanalys. Resultat: Kvinnor med multipel skleros upplevde förändrad identitet och förändrad livssituation. Sjukdomen skapade hinder och begränsningar som påverkade vardagen och oro kring hur sjukdomen skulle utvecklas i framtiden. Sjukvårdspersonal hade en viktig roll för att underlätta vardagen och minska stressen hos kvinnorna. Informationen om sjukdomen som sjukvårdspersonalen gav upplevdes betydelsefull för att hjälpa kvinnorna. Slutsats: Multipel skleros påverkar kvinnornas vardag och upplevelser som förändrad identitet och förändrad livssituation förekommer vid multipel skleros. Om sjuksköterskan har ett personcentrerat förhållningsätt i arbetet kan det inge trygghet för personen. / Background: Multiple sclerosis is a chronic neurological disease from which twice as many women than men suffer. The disease causes various symptoms that mean a great change for the person therefore, it is important that the nurse has the skills necessary to provide relevant nursing care. Purpose: To describe women's experience of living with multiple sclerosis. Method: A literature review with a qualitative approach was conducted to answer the purpose. Searches were made in the databases Cinahl, Medline and PsycInfo. Relevant articles were quality audited and 12 articles analyzed according to Friberg's five-step analysis. Results: Women with multiple sclerosis experienced a change of identity and a change of life situation. The disease created obstacles and limitations that affected everyday life and concerns about how the disease would develop in the future. Healthcare professionals played an important role in facilitating everyday life and reducing stress in women. The information about the illness that the health care provider gave was important in helping the women. Conclusion: Multiple sclerosis affects women's everyday lives where changed identity and changed life situation are common experiences in multiple sclerosis. If the nurse has a person-centered approach at work, it can provide security for the person.

Bakgrund  Idag är fysiska traumaskador en av de absolut vanligaste dödsorsakerna i utvecklade länder för personer under 40 år. Sjuksköterskan tillhör den profession som möter och omhändertar traumapatienter dagligen vid ankomst på akutmottagningen, där omvårdnaden är centralt i sjuksköterskans roll. Studier visar på varierad erfarenhet och upplevelser bland sjuksköterskor som arbetar på akutmottagning, och deras professionella roll och ansvar i vårdandet av traumapatienter.  Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans omvårdnadsansvar vid omhändertagandet av traumapatienter på akutmottagning. Metod Den valda metoden i denna studie var en litteraturöversikt. Datainsamlingen genomfördes i januari 2020, där författarna använde sig av databaserna CINAHL samt Psycinfo för att identifiera artiklar som besvarade studiens syfte. Samtliga artiklar genomgick en kvalitetsgranskning och integrerad analys för att sammanställa de 16 artiklar som slutligen ingick i resultatet. Resultat Resultatet resulterade i tre kategorier utifrån sjuksköterskans upplevelse av att vårda traumapatienter: Teamwork, utbildning och emotionella utmaningar. Tydlig kommunikation, teamarbete och utbildning är essentiella aspekter för att främja sjuksköterskans roll i omvårdnadsarbetet av traumapatienter. Resultatet illustrerar behovet av adekvat utbildning för att stärka sjuksköterskans roll i vårdmötet med traumapatienter. Traumaskador är något man möter överallt och bör därför vara en tydlig del i utbildningen av nya sjuksköterskor, för att öka sjuksköterskans självtillit i att kunna hantera osäkra situationer. Slutsats Tydlig kommunikation, ett välfungerande teamarbete, kunskap, erfarenhet och utbildning är essentiella aspekter för att främja sjuksköterskans roll i omvårdnad av traumapatienter. Resultatet illustrerar behovet av adekvat utbildning, erfarenhet och träning inför vårdmötet av traumapatienter för att stärka sjuksköterskan i sin roll. / Background Today, physical trauma injuries are one of the most common causes of death in developed countries for people under 40 years of age. The nurse belongs to the profession that meets and cares for trauma patients daily on arrival at the emergency department, where nursing is central to the nurse's role. Studies show varied experience and experiences among nurses working in the emergency department, and their professional role and responsibility in the care of trauma patients. Aim The purpose was to describe the nurse's nursing responsibility in the care of trauma patients in the emergency department. Method The chosen method in this study was a literature review. The data collection was carried out in January 2020, where the authors used the databases CINAHL and Psycinfo to identify articles that responded to the aim of the study. All articles underwent a quality review and integrated analysis to compile the 16 articles that were finally included in the results. Results The results resulted in three categories based on the nurse's experience of caring for trauma patients: teamwork, education, and emotional challenges. Clear communication, teamwork and education are essential aspects to promote the nurse's role in the nursing work of trauma patients. The results illustrate the need for adequate training to strengthen the nurse's role in the care encounter of trauma patients. Trauma injuries are something you encounter everywhere and should therefore be a clear part of the training of new nurses, in order to increase the nurse's self-confidence in being able to handle uncertain situations. Conclusions Clear communication, well-functioning teamwork, knowledge, experience and training are essential aspects to promote the nurse's role in the care of trauma patients. The results illustrate the need for adequate education, experience and training prior to the care meeting of trauma patients to strengthen the nurse in her role

Barnvaccination har varit en av de mest betydelsefulla åtgärderna för att främja folkhälsan och förebygga sjukdomsrelaterade dödsfall hos barn. Barnvaccinationstäckningen har emellertid minskat globalt med anledning av en ökad tveksamhet kring vaccinationer. Studiens syfte var att undersöka hur specialistsjuksköterskor främjar vårdnadshavares följsamhet till det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Studien var empirisk med kvalitativ studiedesign. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och analyserades med kvalitativ innehållsanalys, i enlighet med   Lundman och Hällgren Granheim (2017).   I resultatet framkom lokala riktlinjer och nationella riktlinjer för att främja följsamhet till barnvaccinationsprogrammet. Att ge vårdnadshavare generell information om barnvaccinationer var den viktigaste åtgärden för att främja vaccinationstäckningen. Vid tveksamheter till barnvaccination var det avgörande för specialistsjuksköterskan att ha ett personcentrerat förhållningssätt mot vårdnadshavare. Att ge kunskap samt använda ett tvärprofessionellt samarbete var också betydelsefullt. Vidare forskning kan fokusera på vårdnadshavares perspektiv på barnvaccination för att få ytterligare vägledning i hur barnvaccinationstäckningen kan främjas. Det kan också vara betydelsefullt med ytterligare forskning kring hur specialistsjuksköterskor kan bemöta vårdnadshavare som avstår vaccination för sitt barn. / Childhood immunizations have proven to be one of the most beneficial interventions to promote public health and prevent death among children, caused by diseases. The global coverage of childhood immunization has however decreased globally due to an increased hesitancy towards immunizations. The aim of this study was to examine how specialist nurses promote legal guardians’ adherence to the national childhood immunization program. This study was empirical with a qualitative study design. Semi-structured interviews with eleven specialist nurses in pediatric primary care were conducted. The interviews were analyzed using a qualitative content analysis.    The results showed both local guidelines and national guidelines to promote adherence to the childhood immunizations program. The main nursing intervention to promote childhood immunization coverage was to give legal guardians general information about the program. If hesitation, it was essential to have a person-centered approach towards the legal guardian. Educating guardians and using a multidisciplinary approach was also beneficial. Further research suggests focusing on the guardians’ perspective regarding childhood immunization as it may generate further guidance in how to promote immunization coverage. It may also be beneficial to conduct further research on how specialist nurses can respond to guardians who decline immunization for their child.