Bakgrund: Palliativ vård syftar till att lindra lidande samt stärka patienternas välbefinnande. I livets slutskede är delaktigheten central för att patienterna ska uppleva att den sista tiden i livet är värdig. För att främja delaktigheten behöver ett personcentrerat förhållningssätt tillämpas och patienterna bör få tillräckligt med information om sin sjukdom. Syfte: Beskriva patienters preferenser för delaktighet i samband med palliativ vård i livets slutskede.  Metod: Litteraturöversikten genomfördes utifrån en kvalitativ metod med induktiv ansats. Dataanalysen har gjorts enligt Fribergs femstegsmodell.  Resultat: 13 vetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet som delades in i tre huvudkategorier som visade sig vara centrala preferenser för patienternas delaktighet: “behov av kunskap”, “hantera sin sjukdomssituation” samt “beslutsfattande”. Kategorierna mynnande ut i underkategorier där informationen och kommunikationen var väsentliga för patienternas kunskap. För att kunna hantera sin sjukdomssituation var kontroll och förberedelser inför döden viktigt. Beslutsfattandet kan antingen ske genom självbestämmande eller i samråd med andra. Slutsats: För att patienterna i livets slutskede ska kunna bli delaktiga är det viktigt att patienternas preferenser för information och kommunikation uppnås. För sjuksköterskan är det väsentligt att anpassa vården utifrån varje individ samt att utgå från patienternas preferenser.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor över hela världen. Till skillnad från äldre kvinnor drabbas yngre kvinnor oftare av en mer aggressiv cancerform. Att få diagnosen bröstcancer kan innebära stora förändringar i livet med behandlingar som orsakar svåra biverkningar och oförutsägbara sjukhusbesök, en omställning som kan komma att påverka livskvalitén för de unga drabbade kvinnorna. I samband med de biverkningar som uppkommer till följd av behandling krävs stöd från både hälso-och sjukvård och anhöriga. Personcentrerad omvårdnad ligger till grund för att främja den psykiska, fysiska och existentiella hälsan hos vårdsökande person.Syfte: Att beskriva upplevelser av att genomgå bröstcancerbehandling som ung kvinna.Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats. Artikelsökning gjordes i Medline och CINAHL. Resultatet framställs av 12 vetenskapliga artiklar.Resultat: Innefattar två kategorier följt av sex subkategorier. Kategorierna är: upplevelser av den psykosociala påverkan som kan uppstå vid behandling samt upplevelser av biverkningar efter bröstcancerbehandling.Slutsatser: Huvudfynd i de 12 artiklarna fokuserade främst på bristfällig information från hälso-och sjukvård gällande bröstcancerbehandling, samt de konsekvenser som förändrad kroppsbild efter genomgående behandlingen kom att få.

Bakgrund: Hypertoni är ett folkhälsoproblem i Sverige som kan leda till följdsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt. Hypertoni är vanligare förekommande hos äldre. Förstahandsvalet av behandling vid hypertoni är förändrade levnadsvanor såsom fysisk aktivitet och kostvanor. I tidigare forskning har det visat sig att äldre många gånger saknar kunskap om hypertoni, vilket leder till att de inte förstår betydelsen av förändrade levnadsvanor. Därav har sjuksköterskan har en viktig roll när det kommer till att stötta och motivera den äldre till förändrade levnadsvanor. Syfte: Syftet med studien var att beskriva faktorer av betydelse, ur ett omvårdnadsperspektiv, som motiverar äldre personer med hypertoni att ändra sina levnadsvanor. Metod: Studien har utförts som en allmän litteraturöversikt med integrerad ansats. Insamlade artiklar från både Cinahl complete och PubMed där åtta artiklar valdes ut till resultatet.Resultat: Faktorer som motiverar till förändrade levnadsvanor är ett yttre motiverande faktorer och inre motiverande faktorer. Stödet från sjuksköterskan är viktigt för att den äldre ska få motivation och klara av att genomföra förändringen. Samtidigt som sjuksköterskan stödjer den äldre behöver sjuksköterskan även informera om de olika delar såsom sjukdomen och konsekvenserna av att låta den vara obehandlad. Informationen ska vara individanpassad efter varje enskild personen för att större chans att förstå informationen. Sjuksköterskan tillsammans med den äldre måste hitta de saker i vardagen som den äldre kan finna motivation och inspiration av som också underlätta förändringen av levnadsvanor. Slutsats: För att motivera till förändring av levnadsvanor krävs mer kunskap hos äldre om både sjukdomstillståndet och om hälsosam livsstil, informationen behöver vara individanpassad för att den äldre ska ha större möjlighet att ta emot informationen. Sjuksköterskan behöver finnas där som stöd och resurs i olika mängd beroende på den äldres livssituation.

I Sverige lever ca 130 000–150 000 personer med demenssjukdom och ca 20 000–25 000personer beräknas insjukna årligen. Det är en sjukdom som inte går att bota och leder till döden.Kognitiva och fysiska nedsättning påverkar deras autonomi och förmågan att fatta egna beslutblir begränsad. För att vården kring personen med demenssjukdom ska bli som personen önskarär det viktigt att ta reda på önskemål och tankar som de har kring deras framtid. Delaktighet i etttidigt skede underlättar för både den demenssjuke och närstående att fatta beslut kringlivsuppehållande åtgärder. Syftet med studien var att belysa förutsättningar att diskutera ochplanera livets slut vid demenssjukdom. Metodval för det självständiga arbetet var litteraturöversikt med avsikt att skapa en tydlig bild avaktuell forskning inom det valda ämnesområdet. Sökningen av vetenskapliga artiklar gjordes viadatabaserna CINAHL, PubMed, PsycINFO och Medline där aktuell vetenskaplig forskningpubliceras, 14 artiklar inkluderades och 1 artikel inkluderades efter att ha läst de tidigaresjälvständiga arbetena med inriktning på demenssjukdomar i databasen DIVA på Sophiahemmetshögskola (SHH). Analysen gjordes genom en integrerad analys med induktiv ansats. Resultatetmynnade ut i två huvudkategorier; Planering och information kring livets slut viddemenssjukdom och samtal med syfte att planera vården vid livets slut. Resultatet visade attnärstående och vårdpersonal har svårt att lyfta dessa frågor med dem som drabbats avdemenssjukdom. Det fanns en föreställning om att inte diskutera framtida önskemål om vård ilivets slut i början av demenssjukdomen eftersom det ökade personen med demenssjukdomensexistentiella ångest. En del vårdpersonal ansåg inte att detta ingick i deras arbetsuppgifter och detframkom även att det underlättade med ett framtaget nationellt instrument för att initiera ochstrukturera upp samtalet. Vårdpersonalen som visade intresse av närståendes och personen meddemenssjukdoms åsikt, ingav en känsla av delaktighet och förtroende. Närstående upplevde att enpalliativ vårdplanering underlättade vården för deras närstående och att de upplevde att dethjälpte till att de fick en adekvat vård. Personen med demenssjukdom ansåg att palliativ vårdplanunderlättade att få den vård de önskade samt att deras närstående avlastas från att ta beslut i derasställe. Slutsatsen blev att samtalet om livets slut uppfattades som en viktig del av demensvårdenmen att vårdpersonal inte alltid vet när och hur samtalet ska initieras. Fördjupad kunskap behövsför att underlätta samtalet i planeringen av palliativ vård vid demenssjukdom.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. År 2020 drabbades ca. 7500 kvinnor av bröstcancer i Sverige. Att behandla sin bröstcancer börjar oftast med kirurgi till följd av någon form av tilläggsbehandling. Biverkningarna av de olika behandlingarna är många, vilket påverkar kvinnan både psykiskt och fysiskt. Det är av stor vikt att sjuksköterskan arbetar personcentrerat och anpassar sitt stöd utefter kvinnans individuella behov. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelse av att genomgå en bröstcancerbehandling. ¨ Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod och induktiv ansats som innefattar tolv vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet innefattar två kategorier och sex underkategorier. Kategorierna är kvinnors fysiska upplevelse av bröstcancerbehandling och kvinnors psykiska upplevelser av bröstcancerbehandling. Slutsatser: Att genomgå en bröstcancerbehandling är en stor påfrestning för kvinnan, både fysiskt och psykiskt. Det blir tydligt att vikten av personcentrerat arbete och stöd av sjuksköterskan är viktigt under och efter bröstcancerbehandlingen.

Bakgrund: Smärta i någon form är en av de främsta anledningarna till att patienter söker sig till akutvården. Det innebär krav på kompetensen hos personalen för att kunna utföra personcentrerad omvårdnad i en stressig miljö där vård och akuta insatser till patienter måste ombesörjas samtidigt. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilka utmaningar sjuksköterskan har för att kunna ge adekvat smärtlindring till patienter med akut smärta inom akutvården. Metod: En allmän litteraturöversikt tillämpades där 15 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod hämtades från databaserna CINAHL, PubMed och PsychINFO. Samtliga 15 artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: En av de främsta anledningarna till att en individ söker sig till akutvården är på grund av smärta. Därför är det viktigt att det finns adekvat kunskap om smärta och smärthantering för att kunna upprätthålla sjuksköterskans professionella ansvar. Det som legat till grund för detta resultat är vilka utmaningar som finns för att sjuksköterskan ska ha möjlighet att ge adekvat smärtlindring inom akutvården. Genom att sjuksköterskan har aktuell kunskap både om smärta och smärthantering samt tydliga kliniska riktlinjer har hon bättre förutsättningar att tillgodose patienternas behov när det kommer till att lindra lidandet i form av smärta. Slutsats: Det finns ett stort kunskapsglapp om smärta och smärthantering inom akutvården. Bristen på kunskap får följdverkningar i form av begränsningar i kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter. Dessutom framträder betydelsen av att sjuksköterskan är lyhörd, har uppföljning och dokumenterar smärta. Trots en hektisk miljö som akutvården, finns möjligheter att optimera smärthanteringen.

Bakgrund: Under de senaste 20 åren har fler barn diagnostiserats med autismspektrumtillstånd. Studier har visat att barn med autismspektrumtillstånd och dess vårdnadshavare upplever akutmottagningen som stressande, dels på grund av den oroliga miljön samt kunskapsbristen om autismspektrumtillstånd hos barnsjuksköterskan. Detta ställer krav på barnsjuksköterskans kompetens och kunskap om barnets unika behov.Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av vad som påverkar omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd på en akutmottagning. Metod: En induktiv kvalitativ design användes. Fem barnsjuksköterskor och fem allmänsjuksköterskor från en allmän akutmottagning och två barnakutmottagningar i södra Sverige deltog i semistrukturerade individuella intervjuer. Deltagarna valdes genom ett ändamålsenligt urval. Medelvärdet av deltagarnas yrkessamma år var 8,2 år. Data samlades in och analyserades enligt Graneheim och Lundmans manifesta innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier, Barnsjuksköterskans partnerskap med barnet och vårdnadshavarna; belyste att partnerskap mellan barnsjuksköterska, barnet och vårdnadshavarna var betydelsefullt. Miljön på akutmottagningen; lyfte att den fysiska och psykosociala miljön påverkade omvårdnaden. Barnsjuksköterskans kompetens och kunskap; visade betydelsen av barnspecifik kompetens och adekvat kunskap om autismspektrumtillstånd.  Slutsats: Samarbete mellan barnsjuksköterskan och vårdnadshavaren underlättade partnerskapet med barnet. Den fysiska och psykosociala miljön försvårade möjligheten för personcentrerad vård medan barnspecialistutbildning ökade möjligheten. Barnsjuksköterskorna efterfrågade utbildning om autismspektrumtillstånd.

Bakgrund: En åldrande befolkning innebär ökat antal personer med demenssjukdomar. Det är av stor vikt att sjuksköterskor har tillräcklig kompetens för att ge god vård i vårdandet av personer med demens. Att leva med demenssjukdom är en komplex situation och att drabbas av kognitiv svikt innebär ofta att med tiden bli beroende av någon form av vård för att klara vardagen. Tidigare forskning redogör för olika vårdupplevelser hos personer med demens och anhöriga samt hur sjuksköterskor kan påverka dessa. Syfte: Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demens. Metod: Litteraturstudie baserad på 10 vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Två identifierade teman, ”hinder för vårdande” och ”möjligheter för vårdande”. Resultat visade att resurser, kunskap och utbildning var bristfällig. Vikten av att se personen bakom sjukdomen och behovet av att individualisera vården. Samt att se anhöriga och miljöns betydelse i vårdandet. Slutsats: Sjuksköterskor upplever brister i vården för personer med demens. Dessa relateras till bristfälliga resurser och otillräcklig kunskap. Relationen mellan sjuksköterskorna och personer med demens ska värdesättas, miljön ska vara lugn och att den upplevda relationen med anhöriga bidrar till vårdandet.

Bakgrund: Mer omvårdnad flyttas från sjukhusen till patientens hem. Det är många sjuksköterskors framtid att arbeta i patientens hem. När hemmet blir en vårdmiljö finns det hinder och möjligheter för patient och sjuksköterska att gemensamt arbeta mot patientens önskemål och behov. Ett hinder är när patienten känner sig som gäst i sitt eget hem. En möjlighet är att sjuksköterskan kan få en nyanserad bild av patienten när hemmet blir plats för omvårdnad. Det kan vara komplext att vårda i hemmet samt att bli vårdad i hemmet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva begreppet hemmet som vårdmiljö. Metod: En begreppsanalys med inspiration av Walker och Avants åtta stegs modell. Studien grundar sig på ordböcker och synonymordböcker. Resultat: I begreppsanalysen framkom tre kännetecken som alla behövs för att begreppet hemmet ska förstås. De tre kännetecknen som framkom är platsen, skapa atmosfären och i atmosfären. Med hjälp av fallbeskrivningar tydliggörs kännetecknen. Slutsats: Resultatet kan öka förståelsen för när hemmet blir en vårdmiljö samt ge kunskap om hemmets betydelse för personcentrerad omvårdnad i hemmiljö.

Bakgrund Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser och bygger på tre centrala begrepp: patientberättelsen, partnerskapet och dokumentationen. Vid akut omhändertagande på en akutmottagning är patientflödet högt och arbetssituationen för sjuksköterskor är stundtals pressad. Patienter upplever lidande på grund av osäkerhet, väntan samt rädsla inför kommande händelser relaterat till vårdsituationen. Högt patientflöde resulterar i att en människas helhet kan försummas då sjuksköterskan enbart fokuserar på patienters fysiska sjukdom och skada. Syfte Syftet var att beskriva om och i så fall hur sjuksköterskans personcentrerade förhållningssätt kan minska lidande för patienten vid det akuta omhändertagandet på en akutmottagning. Metod Vald metod var en allmän litteraturöversikt där en induktiv ansats tillämpades baserad på 20 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ data. Data insamlades från databaserna PubMed och CINAHL och analyserades med konventionell innehållsanalys. Resultat I studiens resultat identifierades tre huvudteman och fyra subteman vilka besvarade studiens syfte. Huvudteman var interaktionen mellan sjuksköterska och patient, patientens och närståendes upplevelse av delaktighet samt personcentrerad omvårdnad främjar trygghet. Subteman var kommunikationens betydelse för patienttillfredsställelse, att informera patienten, patientens delaktighet i vården samt att involvera närstående. Slutsats Sjuksköterskan kan lindra lidande vid akut omhändertagande på akutmottagning genom att sjuksköterskan aktivt lyssnar till patienten, stöttar patienten samt involverar patienten i hela vårdprocessen. Patienter behöver känna förtroende för sjuksköterskan och uppleva trygghet i samtliga vårdsituationer, såväl vid bemötande som medicinteknisk omsorg. Trots sjuksköterskors kompetens kan personcentrerad vård försummas relaterat till tidsbrist.