<p>Denna uppsats är en explorativ studie ur relationistiskt perspektiv av vad som bidrar till välbefinnande och hälsa i vårdsammanhang. För att ange och beskriva relationella förhållanden har Martin Bubers dialogfilosofi använts som teoretisk modell. Grundrelationer som uppstår mellan Jag-Du eller Jag-Det och återfinns i dimensionerna, människa-det andliga, människa-människa, människa-natur. Denna filosofi har tillsammans med Katie Erikssons vårdteori i ”Vårdandets idé” använts i en hermeneutisk analys av praktiska vårdmöten. Utifrån dessa teorier har en jämförelse och därefter syntes varit utgångspunkt i analysarbetet. Vårdmötena skildrar vård ur olika perspektiv, patient, anhörigvårdare samt vårdpersonal, inom olika vårdsammanhang. Studien är subjektiv och inte generell i sin kvalitativa ansats men resultatet visar ändå på viktiga relationella samband som bidrar till upplevelser av hälsa och helhet i läkeprocessen. Det är viktigt att dessa relationsaspekter som resurs för läkedom får plats i vårdplaneringen utifrån Hälso- och sjukvårdslagens intentioner. Denna helhetssyn har dock inte funnits i tillräcklig utsträckning inom befintlig offentlig sjukvård på grund av ett endimensionellt biomedicinskt synsätt på människan som haft tolkningsföreträde inom denna under en längre period. Denna studie visar på det subjektiva värdet av den mångdimensionella synen på och bemötandet av människan, patienten inom vården. Detta medför möjlighet till upplevelse av helhet och delaktighet i läkeprocessen.</p>

<p>Mitt syfte med detta arbete är att försöka belysa den svårighet som både Jung och Buber såg för människan att finna helhet och äkthet i livet. Denna fråga är för mig högst aktuell i det samhälle jag lever i idag. Genom en uppdelning av tiden och rollerna har helheten gått förlorad vilket hotar att splittra människan. Risken är att hon alieneras till sig själv och andra människor. Denna alienering visas genom meningsförlust och en relativiserande hållning. Med Jungs respektive Bubers tankar vill jag jämföra deras slutsatser och därefter finna svar på det transcendentas (det heligas) roll för människans helhet och möjlighet att vara människa.</p><p>Frågor som jag vill försöka besvara:</p><p>- Skiljer sig Jungs Själv och Bubers eviga Du från varandra?</p><p>- Vad blir den praktiska skillnaden ifråga om individuationen?</p><p>- Hur relaterar femtiotalets konflikt dem emellan till de föregående frågorna?</p><p>- Vad kan vi idag lära oss av denna konflikt?</p>

This work attempts an answer to two questions. Firstly, is it possible to experience meaning when everything is transient? And secondly, in what way is objectivity possible when it comes to such phenomena as existential meaning? The questions originate from our insideperspective, and it is from what we have experienced ourselves that we try to make intelligible existential meaning. We are to a great extent part of the context in which we live. Our ability to contemplate our situation and our own contemplation is taking place in interplay with others. To make room for the small things meaningful in life, the expression existential meaning is used. In this expression both the meaningless and the meaningful are included, since both are needed for our understanding of meaning. Without the Other and that which is different, the individual person’s formation of existential meaning becomes just more of the same, it becomes an enclosure in the present. The encounter with the Other makes room for that which is different to break through. Objectivity is possible when it comes to existential meaning, if one views objectivity as a process between people. It is performed in conversation. Those who converse, refer to their bodily experiences of the Time that remains and help each other, using language as the tool, to formulate their experiences. They compare each others’ manifestations of existential meaning, and with the help of language they go further in the formation of what is meaningless and meaningful. Their conversations imply a normative presupposition that they can justify the claims that they make. Because it is actually not possible to make intelligible existential meaning in words other than by doing it as a mix of descriptions of that which is manifesting itself and linguistic rewritings in the form of stories. This expression of objectivity has a normative aspect, namely in relation to the possibility that we can be wrong. Therefore, we need each other in the act of judging, and together we are guided by the fact that it later on can emerge things that show that our judgment has not been fully correct.

Orange County is the traditional homeland of the Juaneño Band of Mission Indians, Acjachemen Nation. Though the tribal-nation is not federally recognized, it is a state and county recognized tribe. Development is a constant threat to Acjachemen ancestral homelands. The Acjachemen are faced with the problem that their ancestral sites are now other peoples' lands. Many Acjachemen sacred sites have already been developed, like the burial grounds at Putuidem. The four sacred sites I explore -- the Cogged Stone site at Bolsa Chica in Huntington Beach, California, Puvungna in Long Beach California, Putuidem in San Juan Capistrano, and CA-ORA-64 at the Newport Back Bay in Newport Beach -- share very political histories as well as immense ceremonial significances, significances measured in great part by their sacred rocks, their other natural features, and their roles as gathering places. I learned that, by opening my mind to the ways rocks ground ceremony, I could better appreciate Acjachemen ways of being and, in turn, appreciate these spaces' sanctity. My role in writing this thesis is to facilitate an exchanges of ideas -- ideas which explore what is sacred and ceremonial, and why - in hopes of cultivating in the reader a consciousness about these complex issues. This is a celebration of the individuals who have shared their stories with me, a celebration of ceremony and Acjachemen heritage.

This research project investigates Confucian thinker Dai Zhen (1724-1777) and Jewish thinker Emmanuel Levinas’s (1906-1995) philosophical discourses on desire from a comparative perspective. First, I look at Dai Zhen and Levinas individually each in their own philosophical contexts, while framing my readings with parallel structure that pivots on a hermeneutic strategy to examine their ideas of desire within the larger prospect of the human relation with transcendence. Then, my inquiry leads to a critical analysis of several interesting issues yielded in my interpretive readings of the two thinkers as regards transcendence and immanence and the self-other relationship. Methodologically, my study combines careful textual analysis, philosophical reflection, and historical sensitivity. We might want to say that there is in fact no correlative of the Levinasian desire in Dai Zhen’s philosophy. Dai Zhen’s notion of desire perhaps comes closer to Levinas’s concept of need. However, the disparity of their conceptual formulations does not keep us from discerning their shared ethical concern for the other, the weak, marginalized, and underprivileged group of society, which provides me the very ground for a dialogical comparison between the two thinkers. Henceforth, my writing is hinged on a comprehension of their conception of desire as an articulation of human striving for what is lying beyond themselves, as a redefinition of the being or essence of humankind in relation to the transcendent which in both philosophers’ ethical thinking is translated into a sympathetic understanding of and care for the other, particularly the stranger, the widow, the orphan, the young, the weak and the like. Through the comparative study of the two thinkers’ ideas of desire, I want to argue that “desire,” which is most readily directed to human egoism and instinctive propensity in both Confucian and Western philosophical traditions, can be at once the very driving force to open us to the other beyond ourselves and an actual moral creativity to produce ethical being out of material existence.

Mitt syfte med detta arbete är att försöka belysa den svårighet som både Jung och Buber såg för människan att finna helhet och äkthet i livet. Denna fråga är för mig högst aktuell i det samhälle jag lever i idag. Genom en uppdelning av tiden och rollerna har helheten gått förlorad vilket hotar att splittra människan. Risken är att hon alieneras till sig själv och andra människor. Denna alienering visas genom meningsförlust och en relativiserande hållning. Med Jungs respektive Bubers tankar vill jag jämföra deras slutsatser och därefter finna svar på det transcendentas (det heligas) roll för människans helhet och möjlighet att vara människa. Frågor som jag vill försöka besvara: - Skiljer sig Jungs Själv och Bubers eviga Du från varandra? - Vad blir den praktiska skillnaden ifråga om individuationen? - Hur relaterar femtiotalets konflikt dem emellan till de föregående frågorna? - Vad kan vi idag lära oss av denna konflikt?

Denna uppsats är en explorativ studie ur relationistiskt perspektiv av vad som bidrar till välbefinnande och hälsa i vårdsammanhang. För att ange och beskriva relationella förhållanden har Martin Bubers dialogfilosofi använts som teoretisk modell. Grundrelationer som uppstår mellan Jag-Du eller Jag-Det och återfinns i dimensionerna, människa-det andliga, människa-människa, människa-natur. Denna filosofi har tillsammans med Katie Erikssons vårdteori i ”Vårdandets idé” använts i en hermeneutisk analys av praktiska vårdmöten. Utifrån dessa teorier har en jämförelse och därefter syntes varit utgångspunkt i analysarbetet. Vårdmötena skildrar vård ur olika perspektiv, patient, anhörigvårdare samt vårdpersonal, inom olika vårdsammanhang. Studien är subjektiv och inte generell i sin kvalitativa ansats men resultatet visar ändå på viktiga relationella samband som bidrar till upplevelser av hälsa och helhet i läkeprocessen. Det är viktigt att dessa relationsaspekter som resurs för läkedom får plats i vårdplaneringen utifrån Hälso- och sjukvårdslagens intentioner. Denna helhetssyn har dock inte funnits i tillräcklig utsträckning inom befintlig offentlig sjukvård på grund av ett endimensionellt biomedicinskt synsätt på människan som haft tolkningsföreträde inom denna under en längre period. Denna studie visar på det subjektiva värdet av den mångdimensionella synen på och bemötandet av människan, patienten inom vården. Detta medför möjlighet till upplevelse av helhet och delaktighet i läkeprocessen.

Jag ämnar med den här uppsatsen att belysa det teologiska språket som den mänskliga konstruktion jag anser det vara. Mitt syfte är att fokusera på faran att ensidigt betona metaforen om Gud som en man, som personlig och opersonlig varelse, och att diskutera den metaforiska innebörden hos den bibliska Gudsbilden och att påskina den revidering jag anser vara nödvändig i det metaforiska språket av Gudsbilden, som är genomsyrat av en patriarkalisk anda. Det andra blir litteraturstudier med anknytning till ämnet och en slutlig avhandling och diskussion med hjälp av vad jag fått fram.

Michel Onfray är idag den mest lästa och omdebatterade franske filosofen. Boken Handbok för ateister som utkom förra året har bara i Frankrike sålt i 200 000 exemplar och har hittills utkommit i 9 länder. En av anledningarna till att han vunnit en bred publik är att författaren lyckas med att skriva klargörande och enkelt om angelägna frågor. Konflikter mellan ateister och teister uppstår ständigt och mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka vilken kritik som riktar sig mot ateister som Michel Onfray. Vad anser Onfray om monoteismen? Jag har använt mig av närläsning av boken Handbok för ateister, vidare gjorde jag en mediesökning där jag letade fram olika artiklar och bloggar som riktade sin kritik mot den boken och mot Michel Onfray. Onfray riktar en skarp kritik mot alla monoteistiska läror som kristendomen, judendomen och islam. Dessa delar en serie identiska förakt: hat mot förnuftet och intellektet; hat mot friheten; hat mot alla böcker i namn av en enda; hat mot livet; hat mot sexualiteten, kvinnorna och njutningen; hat mot det feminina; hat mot kropparna, begären och drifterna. Enligt Onfray försvarar judendomen, kristendomen och islam: tro och trosvisshet, lydnad och underkastelse, dödslängtan och passion för det hinsides, kyskheten, jungfrudomen och monogam trohet, makten och modern, själen och anden. Onfray argumenterar för ett hedonistiskt förhållningssätt och att vi skall knyta an till upplysningstidens ideal där förnuftet står i centrum. Han förespråkar en ”ateologi”. För de som riktar sin kritik mot Onfrays sätt att tänka är det svårt att förstå religionskritiker som helt och hållet blundar för religionens positiva funktioner. De menar att överallt där religion förekommer kan man finna verktyg och metoder som bidrar till att utveckla medvetandet i riktning mot tillit, respekt och medkänsla. Överallt i världen söker sig människor i nöd till religionerna och får på olika sätt hjälp. Moder Theresas ihärdiga arbete bland fattiga, sjuka och döende i den indiska staden Calcutta är ett klart sådant praktiskt uttryck för mänsklig omsorg och kärlek. Min slutsats efter att jag har gjort den här undersökningen är att man måste acceptera att vi alla är olika, har olika värderingar och att respektera andras åsikter även om de ibland står emot våra egna. Kunskapen är något som gör att många frågor och fördomar försvinner om man bara tillåter sig själv att ha ett öppet sinne för alla människor.

This thesis aims to explore how conceptions of the black prophetic tradition, as discussed by thinkers Cornel West and George Shulman, might be expanded into the realm of African American musical traditions and genres. I argue that musical genres like the blues and hip-hop function as an affective discourse that aesthetically, politically and religiously function as sites of resistance to white supremacy and provide alternate pathways to liberation as compared to more canonical instantiations of the black prophetic. In particular I provide close readings of performances and art by Nina Simone and Kanye West.