Abstrakt Fysisk aktivitet på recept (FaR), är en metod som används för att förebygga och behandla folksjukdomar. Syftet med FaR är att få individer att bli mer fysiskt aktiva [FA] och därigenom påverka sjukdomsbesvären i en positiv riktning. Till denna förändring krävs motivation och någonting som skapar en vilja att utföra FA. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka om ett FaR- recept kan motivera till ökad FA hos FaR-klienter. Den metod som användes var semistrukturerade intervjuer med öppna frågor. Sex respondenter deltog i studien. Kravet var att personerna skulle ha FaR-recept. Resultatet pekar på att det upplevda stödet från såväl sjukvården, FaR- ledaren samt den sociala delen i form av familj, vänner och bekanta spelar stor roll för skapandet och upprätthållandet av motivation till FA hos FaR- klienten. Slutsatsen är att genom förmedlad kunskap och stöd från sjukvården och FaR- ledaren skapas en meningsfullhet, förståelse och hanterbarhet hos klienten. Detta kan leda till att öka motivationen till FA hos FaR-klienten. / Abstract Physical activity on prescription, (PaP), is a method used to prevent and treat common diseases. The aim of PaP is to get individuals to become more physically active [PA] and through that influence the disorders in a positive direction through a more active lifestyle. This change requires motivation and something that creates a desire to perform the PA. The purpose of this study was therefore to investigate whether a prescriptions may warrant increased PA in the clients. The methodology used in this study was semi-structured interviews with open questions. Six respondents participated. The requirement was that the people would have a PaP- prescription. The results indicate that the perceived support from both the healthcare, PaP- leader and social support plays a major role in the creation and maintenance of motivation to the PA in the PaP- client. The conclusion is that the mediated knowledge and support from health care and PaP leader created a meaningfulness, understanding and manageability of the client. This can lead to increased motivation to PA in PaP client.

Bakgrund: Otillräcklig fysisk aktivitet orsakar förtida dödsfall, sjukdomsbörda och sänkt livskvalitet. Uppskattningsvis uppfyller inte hälften av Sveriges befolkning riktlinjerna för fysisk aktivitet och detta kommer få konsekvenser för folkhälsan. Fysisk aktivitet på recept (FaR) är ett evidensbaserat och effektivt verktyg. Det är samtidigt en kostnadseffektiv behandlingsmetod som enkelt kan anpassas efter de individuella behov som föreligger. Dock tenderar användningen av FaR att vara låg bland vårdpersonal. Syfte: Syftet med denna studie är att kartlägga sjuksköterskors förskrivning samt uppföljning av fysisk aktivitet på recept på vårdcentraler. Metod: Studien genomfördes som en icke-experimentell, deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. En webbenkät skickades ut till 69 sjuksköterskor som arbetar på vårdcentraler, varav 34 inkluderades i studien. För att jämföra skillnader mellan grupper användes Mann Whitney U-test. Statistiken analyserades i programmet SPSS statistics. Resultat: Användningen av FaR var generellt låg bland sjuksköterskorna, 32,4 % uppgav att de aldrig hade förskrivit FaR och endast 5,9 % svarade att de förskrev FaR några gånger i veckan. De sjuksköterskor som saknade en utbildning i FaR utgjorde majoriteten, 90,9 %, av alla svarsdeltagare som angett att de aldrig förskrivit ett recept på fysisk aktivitet. En signifikant skillnad (p < 0,001) mellan de som hade FaR-utbildning och de som saknade utbildning, kunde ses i förskrivning men inte när det kom till uppföljning av FaR. Slutsats: Studien belyser hur FaR tenderar att användas av sjuksköterskor på vårdcentraler och till vilken utsträckning det utförs en särskild uppföljning av receptet. Resultatet indikerar att förskrivningen av FaR tenderar att vara låg och att utbildning i FaR tycks spela en signifikant roll för sjuksköterskors förskrivning. Mer forskning på en större population behövs för att kunna dra några mer generella slutsatser angående detta. / Background: Inadequate physical activity is causing early death, disease burden and lowering quality of life. Half of Sweden's population is estimated not to meet the recommendations for physical activity and this will have an impact on public health. Physical activity on prescription (PAP) is an efficient tool with scientific evidence. The method is cost effective and can easily be customized and prescribed according to the individual needs that exists. Though the use of PAP among health professionals tend to be low. Aim: The aim of this study is to map nurse's prescription and follow up of physical activity on prescriptions at health centers. Method: The study was conducted as a non-experimental, quantitative descriptive cross-sectional study. A websurvey was sent to 69 nurses working at health centers, 36 of whom were included in the study. Mann Whitney U-test was conducted to compare differences between groups. The statistics were analyzed using the SPSS statistics program. Results: The use of PAP was generally low among nurses, 32.4% reported that they had never prescribed PAP and only 5.9% responded that they prescribed PAP a few times a week. Nurses who lacked education in PAP represented the majority, 90.9%, of all respondents who stated that they never prescribed a prescription for physical activity. A significant difference (p < 0.001) between those who had an education in PaP and those who lacked education could be seen in prescription but not when it came to follow-up of PAP. Conclusion: The study shows how PAP tend to be used among nurses at health centers and to what extent a follow-up of the prescription is done. The results indicate that the prescription of PAP tend to be low and that education in PAP seems to play a significant role in nurse’s prescription. More research on a greater population is needed to draw any general conclusions about this.

Syfte Syftet med studien var att undersöka kunskapsläget gällande arbetsmetoden Fysisk aktivitet på recept bland läkarstudenter vid svenska universitet. Därtill var syftet att undersöka läkarstudenters inställning till Fysisk aktivitet på recept. Frågeställningar Frågeställningarna var följande: Hur ser kunskapsläget ut bland läkarstudenter i Sverige gällande Fysisk aktivitet på recept? Vilken inställning har läkarstudenter i Sverige till Fysisk aktivitet på recept? Finns det några skillnader i läkarstudenters självupplevda kunskap om och inställning till Fysisk aktivitet på recept beroende på kön, ålder, termin, universitet och egen fysisk aktivitetsnivå?  Metod  En kvantitativ metod med tvärsnittsdesign valdes för att kartlägga läkarstudenternas kunskaper och inställning. Studien riktade sig till läkarstudenter på termin 3-11 vid sex av sju svenska lärosäten som erbjuder en läkarutbildning. Enkäten bestod av kunskaps- och inställningsfrågor samt bakgrundsfrågor angående deltagarnas kön, födelseår, utbildningsort, termin och fysiska aktivitetsnivå. Datainsamlingen pågick från femte januari till sjätte februari år 2022.  Resultat  Kartläggningen baserades på 477 inkomna svar och visade på en positiv inställning till FaR- metoden bland läkarstudenterna. Däremot sågs en generell låg självupplevd kunskap bland studenterna. Det var få som uppgav att de hade kunskap gällande de fem beståndsdelarna i FaR- metoden samt var de kunde hitta stöd för rätt ordinering vid förskrivning av FaR. Vidare svarade majoriteten av respondenterna att de inte vet hur man förskriver FaR. Vid analys av skillnader gällande kunskap och inställning kunde en skillnad ses mellan universitet. Det kunde även noteras en skillnad i självupplevd kunskap mellan terminer. Beträffande kön, ålder och fysisk aktivitetsnivå kunde ingen signifikant skillnad påvisas. Dock fann man ett positivt samband mellan inställning och fysisk aktivitetsnivå.  Slutsats  En positiv inställning till och en låg självupplevd kunskap om FaR kunde noteras bland läkarstudenterna. För att kunna använda FaR-metoden krävs kunskap. Mer kunskap om FaR- metoden skulle troligen bibehålla eller öka framtida läkares övertygelse om metodens användbarhet samt bidra till en mer frekvent och bredare användning av den. Således har läkarutbildningarna en möjlighet att påverka framtidens hälsofrämjande arbete gällande fysisk aktivitet inom hälso- och sjukvård.

Studiens inledning ger en övergripande bild av problemområdet och de konsekvenser som medföljer vid fysisk inaktivitet. Depression, övervikt, fetma, typ 2-diabetes och hjärt- kärlsjukdomar är några av de välfärdssjukdomar som individen kan drabbas av. Detta kostar samhället mycket pengar, tid och resurser. Problemet kan motverkas med hjälp av metoden Fysisk aktivitet på recept (FaR) som är en väletablerad metod, men som behöver utvecklas och användas mer konsekvent. Vår studie utgår från sjukvården och friskvården som hälsofrämjande arena. Syftet med studien är att undersöka hur samarbetet mellan hälso- och sjukvården och friskvården fungerar vid förskrivning av Fysisk aktivitet på Recept, samt beskriva förskrivares upplevelser av att ordinera FaR i Skåne. För att kunna besvara studiens syfte valdes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med tre stycken förskrivare samt två aktivitetsarrangörer. För att analysera det insamlade materialet använde författarna sig av kvalitativ innehållsanalys. Det övergripande resultatet visade att det finns brister i samarbetet mellan sjukvården och friskvården vid ordinering och uppföljning av fysisk aktivitet på recept. Resultatet visar även att det är viktigt att förskrivaren förhåller sig till patientens motivationsgrad och anpassar receptet utifrån det beteendeförändringsstadiet patienten befinner sig i. Teorin som har använts för att analysera resultatet i diskussionen är den transteoretiska modellen. Slutsatsen som drogs utifrån studiens resultat var att: samarbetet mellan förskrivare och aktivitetsarrangörer i dagsläget inte fungerar och att det behövs tydligare riktlinjer från varje enskild region och kommun för uppföljning och samverkan mellan förskrivare och aktivitetsarrangörer. / The introduction of this study gives an overall review of the problem area and the consequences that come with physical inactivity. Depression, obesity, type 2 diabetes and cardiovascular disease are some of the welfare disorders that physical inactivity can lead to. This costs society a lot of money, time and resources. The problem can be countered by the method Physical Activity on Prescription (FaR). Our study is based on healthcare and wellness as a health promotion arena. The aim of this study is to investigate how the collaboration between healthcare and wellness workers is functioning when prescribing physical activity on perception, as well as a description of prescribers experiences when organizing FaR in Skåne. In order to answer the purpose of the study, a qualitative method was chosen in the form of semi-structured interviews with three prescribers and two activity organizers. Qualitative content analysis was used when analyzing the material. The overall result showed that collaboration between healthcare and wellness workers is scarce when ordering and following up physical activity on prescription. The result also shows that it is important that the prescriber adheres to the patient's degree of motivation and adapts the prescription based on the behavioral change stage the patient is in. The theory that has been used to analyze the result in discussion is the transtheoretical model. The conclusion drawn from the study result was that there is a lack of collaboration between prescribers and activity organizers and each region needs to implement more direct guidelines concerning patient follow-up and collaboration between prescribers and activity organizers.

Background: Physical Activity on Prescription (PAP) is a proven way to increase physical activity amongst patients in primary healthcare. Despite the scientific support for the method and the fact that it is being used in several countries (for example Sweden and Finland ), Estonia has not implemented this method in the healthcare system. The aim of the study was to describe Estonian healthcare professionals’ views on Liikumisretsept (Physical Activity on Prescription) and problematize the implementation of Liikumisretsept in the Estonian healthcare system.Methods: Twelve semi-structured interviews with Estonian medical professionals were conducted: four with family doctors, two with specialist doctors, two with physiotherapists, and two with healthcare managers. The transcribed texts were analyzed using inductive content analysis.Results: Key findings were that Liikumisretsept was described as a method that helps to support PA as part of the treatment by giving patients clear directions for PA depending on their condition. There is clear support from medical professionals and from the Health Insurance Fund for this method to be implemented in Estonian healthcare. It was found that it is a prescription that every medical professional should know how to prescribe, including physiotherapists. Secondly, main barriers to implementation were identified like lack of awareness, support, education, and the need for better collaboration between all stakeholders. Solutions identified were that there should be educational trainings for medical professionals on how to prescribe Liikumisretsept, promotion of this method through different channels, and having support for Liikumisretsept from national governing bodies like Healthcare Insurance Fund to guarantee the funding for it. Conclusion: Liikumisretsept is seen as a method to provide individual PA guidelines for patients depending on their condition to raise their physical activity. Awareness about PA should be increased amongst medical professionals to support Liikumisretsept as a suitable treatment option. Educational trainings and supportive collaboration from all stakeholders are needed for successful implementation. Keywords: Physical activity, Physical Activity on Prescription, Estonia, Liikumisretsept, Implementation, Organizational readiness for change, Content analysis

Bakgrund: Fysisk aktivitet är viktigt för att bibehålla en normal kroppsfunktion och hälsa. I dagens samhälle är människan mer stillasittande än någonsin och hälsoriskerna är många. Fysisk aktivitet på recept (FaR) som verktyg kan öka livskvalitén och kan dessutom ersätta läkemedelsbehandling vid viss sjukdom och som prevention mot ohälsa. Syfte: att beskriva erfarenheter av sjuksköterskeordinerad fysisk aktivitet på recept. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie där åtta resultatartiklar ur databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO inkluderades. Artiklarna sammanställdes och analyserades i flera steg för att besvara studiens syfte. Resultat: Fysisk aktivitet på recept var ett verktyg och hjälpmedel för att på ett evidensbaserat sätt förskriva personcentrerad fysisk aktivitet till patienten. Tillräckliga resurser var essentiellt för att sjuksköterskorna skulle kunna på ett så effektivt sätt som möjligt göra samtalen och receptet individanpassade utifrån patientens behov. Konklusion: Det var viktigt att förskrivaren hade gedigen kunskap om FaR och dess fördelar. Patienternas inre motivation behövde stöttas av sjuksköterskan då det påverkade chanserna till att FaR lyckades fullföljas. / Background: Physical activity is essential in maintaining normal body functionality and health. In today’s society, people are more sedentary than ever, with many health risks. Physical activity on prescription (PAP) as a tool can increase the quality of life, substitute drug treatment and work as prevention against illness. Purpose: To describe experiences of nurse prescribed physical activity on prescription. Method: The study was conducted as a literature review where eight result articles from the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO were included. The selected articles were compiled and analysed in several steps to answer the study’s aim. Result: Physical activity on prescription was a tool and aid for prescribing person-centered physical activity to the patient in an evidence-based manner. Sufficient resources were essential so that the healthcare personnel could make the dialogue and the prescription individually adapted based on the patient’s needs in the most efficient way possible. Conclusion: It was essential that the prescriber had substantial knowledge of PaP and its benefits. The patients’ intrinsic motivation needed to be supported by the nurse as it affected the chances of PaP being successful.

<p>Den fysiska aktiviteten minskar bland befolkningen. En mer stillasittande livsstil bidrar till övervikt och fetma som i sin tur kan orsaka livsstilsrelaterade sjukdomar. I arbetet för att öka den fysiska aktiviteten i befolkningen har fysisk aktivitet på recept utvecklats som metod inom sjukvården. I Landstinget Västmanland tillämpas denna arbetsmetod under begreppet Ordinerad Fysisk Aktivitet (OFA). På uppdrag av Landstinget Västmanland genomfördes denna studie. Syftet var att undersöka avdelningschefernas uppfattningar kring arbetet med OFA samt arbetet med fysisk aktivitet riktat till medarbetare och befolkning på rehabiliteringsavdelningarna och medicinmottagningarna i Västmanlands län. En kvalitativ ansats tillämpades för studien genom intervjuer. Resultatet visar på svårigheter med införandet av OFA i verksamheten. Avdelningarna saknar rutiner och mål för OFA som arbetsmetod. Men viljan att arbeta med OFA finns på avdelningarna samt förståelsen för dess betydelsefulla hälsosamma effekter för patienterna. Medarbetarna på avdelningarna har tagit del av det material och utbildningar som finns men arbetet med OFA går långsamt framåt. Förmåner för medarbetarna, angående fysisk aktivitet, finns som ersättning från Landstinget Västmanland samt för några avdelningar, friskvårdshalvtimme i veckan. Flera avdelningar deltar i aktiviteter för att öka den fysiska aktiviteten hos medarbetarna. Avdelningarna har däremot inget riktat arbete mot befolkningen angående fysisk aktivitet. Det finns inga riktlinjer för hur detta arbete ska fungera. Utvecklingsmöjligheterna för ett befolkningsinriktat arbete bedöms vara små. </p> / <p>Physical activity decreases among the population. A more sedentary life style contributes to overweight and obesity which can cause life style related diseases. In the work to increase physical activity among the population physical activity on prescription has developed as a method in health care. In the County Council of Västmanland this working method applies under the concept Prescribed Physical Activity (OFA). This study was accomplished commissioned by the County Council of Västmanland. The aim of the study was to examine the opinions of the head of department, in the department of rehabilitation and the department of medicine in the County Council of Västmanland, about the work with OFA and the work on physical activity targeted to the employees and the population. A qualitative approach was applied for the study through interviews. The results show the difficulties with the introduction of OFA in the departments. The departments lack of routines and objectives for OFA as a work method. But the willingness to work with OFA and the understanding of its significant health effects for patients occurs in the departments. Employees of the department have taken note of the materials and educations available but the work with OFA is making slow progress. Benefits for the employees, regarding physical activity, is compensation from the County Council of Västmanland, and for some departments, half an hour of health related activities a week is available. Several departments are involved in activities to increase physical activity among the employees. The departments have no direct work to the population regarding physical activity. There are no guidelines on how this work should be carried out. The potential for a population-oriented work is considered to be small.</p>

<p>Livsstilsrelaterade sjukdomar är ett växande globalt problem, och fysisk inaktivitet är en av de största riskfaktorerna. En av sjuksköterskans uppgifter är att motivera till hälsosammare levnadsvanor. En hälsofrämjande metod är fysisk aktivitet på recept, FaR®, som används i flera länder, men vars effekt även har ifrågasatts. Syftet med studien var att undersöka värdet av FaR® och vilka faktorer som påverkar det värdet. En granskning av 12 vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultaten visade att FaR® medförde positiva förändringar hos deltagarna, men förändringarna påverkades av följsamheten. Förskrivningsfrekvensen varierade starkt, och det var framförallt läkare som skrev ut recept. En liten del av dem som låg i riskzonen för livsstilsrelaterade sjukdomar fick ett recept. FaR® bör användas till dem som är motiverade till förändring. Det behövs mer forskning om den påverkan FaR® har på dem som inte är följsamma och om kunskaperna och attityderna hos den hälso- och sjukvårdspersonalen som har förskrivningsrätt.</p>

<p><strong> </strong></p><p><strong>SAMMANFATTNING</strong></p><p><strong>Bakgrund </strong>Forskning inom området mat och hälsa har en lång tradition. Däremot finns lite forskning om den praktiska dagliga verksamheten för dietister. Dietister är nöjda med sitt arbete men det finns ett flertal faktorer som gör dem frustrerade såsom t ex tidsbrist. Dietisters verksamhet bygger på konceptet mat och hälsa. Folkhälsa har diskuterats mycket senaste åren då välfärdsjukdomar är ett växande problem. För att förbättra folkhälsan har <em>Fysisk aktivitet på Recept</em> (FaR®) tagits fram, vilket kan skrivas ut av all legitimerad sjukvårdspersonal, inkluderat dietister. Tidigare studier har undersökt hur implementeringen av FaR® har fungerat. I dessa studier har inga dietister medverkat utan enbart annan vårdpersonal. Resultatet har varit att vårdpersonalen har haft en positiv inställning till FaR® men det prioriteras lågt i ett kort perspektiv pga. tidsbrist och bristande rutiner. Arbetssituationen hos vårdgivare har visat sig vara oacceptabel på många sätt enligt tidigare studier.<strong> Syfte</strong> Att studera dietisters arbetssituation utifrån idén att införa ett nytt arbetsinstrument (FaR®) i den dagliga dietistverksamheten. <strong>Metod</strong><strong> </strong>Individuella kvalitativa intervjuer genomfördes med en frågeguide för att skapa struktur i intervjuerna. Därutöver var intervjun flexibel. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Därefter lades de in i en kvalitativ datamatris för vidare analys. <strong>Material</strong><strong> </strong>Fem dietister inom primärvården från Stockholmsområdet intervjuades. De var mellan 30 och 45 år och hade arbetat mellan 3 och 14 år som dietister. <strong>Resultat</strong><strong> </strong>Intressanta teman såsom dietisters åsikter om hälsa, syn på FaR®, deras arbetssituation samt tvetydiga inställning till arbetet resulterade studien i. <strong>Diskussion</strong><strong> </strong>Dietisterna skulle gärna jobba med helhetsaspekten på hälsa där det både finns rum för kost och fysisk aktivitet. I nuläget krävs dock prioriteringar till fördel för kosten, för att leverera en bra kvalitet på patientbehandlingarna. Vilka faktorer som påverkar arbetstillfredsställelse analyserades i en teorimodell. Vissa starka, positiva faktorer kan väga upp andra negativa, missgynnande faktorer så att tillfredsställelsen av arbetssituationen ändå upplevs bra. <strong>Konklusion</strong><strong> </strong>Denna undersökning har fått agera katalysator för att belysa dietisters arbetssituation. Skulle mer tid och resurser läggas på dietister inom sjukvård och hälsovård skulle möjligtvis FaR® användas i större utsträckning.  </p> / <p><strong> </strong></p><p><strong>ABSTRACT</strong></p><p><strong>Background</strong> Research of food and health has been explored for centuries. However little is known about the practical daily work situation among dietitians. Dietitians are mostly satisfied with their work but they also feel frustrated over the fact that they have time limitations. The dietitians work is a mix of food and health. During the last years the public health has been debated because of the rising problems with metabolic diseases. To enhance the public health, a new kind of prescription has been developed, called <em>Physical activity on Prescription</em> (PaP). All authorized medical personnel, including dietitians, have been given the right to prescribe it. The implementation of PaP has previously been studied. No dietitians were represented in these studies but other medical personnel were. They had a positive attitude to PaP but in a short perspective they have given it a low priority because of lack of time and routines. In many ways the work situation among health care providers is unacceptable, according to previous studies. <strong>Objective</strong> To study the work situation among dietitians with PaP as an illustrating factor. <strong>Methods</strong> Individualized qualitative interviews were conducted with the assistance of a question sheet to create a structural interview result. To investigate further, the interview was also flexible. The interview was recorded and then transcribed. The transcribed material was then put into a qualitative data matrix for analysis. <strong>Subjects/Settings</strong> Five dietitians from the primary care in Stockholm were interviewed. They were 30 to 45 years old and have worked as dietitians for 3 to 14 years. <strong>Results</strong> The study has resulted in many interesting themes such as dietitians view on health and on PaP, their work situation and their ambiguous feelings towards their work. <strong>Discussion</strong> The dietitians in this study would like to have more time to work with both nutrition and physical activity but for now they are forced to set their priorities to nutrition to deliver a good quality to their patients. Work satisfaction was analyzed in a theory model to determine which factors were the most important. Strong and positive factors showed to compensate for the more negative and disfavorable factors. The result was that the dietitians felt satisfied with their work situation even though there were some unfavorable factors involved. <strong>Conclusions</strong> This study became a way to discover and highlight the work situation among dietitians. If more time and money would be invested in health care, dietitians would have an opportunity to possibly use PaP in a greater extent.  </p>

<p><strong>Syfte: </strong>Att kartlägga patientgruppen som förskrevs Fysisk aktivitet på Recept, FaR® och hänvisades till friskvårdslots i Uppsala läns landsting under perioden 090701-091231 samt att undersöka eventuell skillnad i fördelningen av kön beträffande förändringsbenägenhet för fysisk aktivitet vid första kontakt med friskvårdslots. Vidare var syftet att se om de patienter som avslutade kontakten med friskvårdslots visade ökad förändringsbenägenhet för fysisk aktivitet. <strong>Metod: </strong>Patientdata tillhörande patientgruppen (<em>n = </em>193) sammanställdes och kartlades efter insamling av friskvårdslotsar i Uppsala läns landsting. Patienternas förändringsbenägenhet för fysisk aktivitet bedömdes av friskvårdslotsen, enligt Stages of change-modellen, i samband med telefonkontakt. Förändringsbenägenheten för fysisk aktivitet vid första och avslutande telefonkontakt undersöktes hos de patienter (<em>n </em>= 39) som inom tidsramen för detta uppsatsarbete hann avsluta sin kontakt med friskvårdslotsen. <strong>Resultat: </strong>Majoriteten av patienterna i gruppen (<em>n = </em>193<em>) </em>var kvinnor (75,6 %). De flesta var hemmahörande i Uppsala kommun (75,6 %) och primärvården var den enhet som i störst utsträckning hänvisade patienter (63,7 %) till friskvårdslots via FaR®. Träning på gym var den träningsform som flest patienter (30,6 %) föredrog. Av patienterna vars förändringsbenägenhet för fysisk aktivitet bedömdes (<em>n </em>= 167) befann sig störst andel i förberedelsestadiet (46,7 %) följt av begrundandestadiet (39,5 %) vid första kontakt med friskvårdslots. Det förelåg ingen statistiskt signifikant skillnad beträffande könsfördelningen i de olika stadierna vid första kontakten. De patienter (<em>n </em>= 39) som avslutades av friskvårdslotsen visade ökad förändringsbenägenhet för fysisk aktivitet (<em>P </em>= 0,004). <strong>Konklusion: </strong>Patienter som hänvisades till friskvårdslots via FaR® var till största delen kvinnor och flest patienter förskrevs från primärvården. Förskrivning av FaR® med hänvisning till friskvårdlots ökade förändringsbenägenheten för fysisk aktivitet.</p>