No description available.

The ongoing climate change will affect egg incubation temperatures and thus changethe early development of fish, which can have a variety of influences in later lifestages. I tested whether the incubation temperature during the earliest stages ofdevelopment changed body shape and eye size in juvenile trout (Salmo trutta) whenthe average temperature was 4.4 and 7.1 °C. This temperature difference simulatesincreases predicted in climate change scenarios. Based on previous studies, Ihypothesized that S. trutta from eggs exposed to cold incubation temperatures willhave deeper bodies than warm-incubated S. trutta. I also predicted that the eye sizeof cold-incubated trout would be larger than that of warm-incubated trout. The fishincubated at cold temperature differed from the fish incubated at a warmertemperature by having a larger head region but there was no difference in eye size.These results suggest that changes in the incubation temperature induced by awarmer climate can lead to changes in body shape, which raises questions about theecological consequences of the changes. / Den pågående klimatförändringen kommer att påverka ägginkubationstemperatureroch därmed förändra den tidiga utvecklingen hos fiskar, vilket kan ha en mängd olikaeffekter i senare livsstadier. Jag testade om inkuberingstemperaturen under detidigaste utvecklingsstadierna ändrade kroppsform och ögonstorlek hos juvenilaöringar (Salmo trutta) när temperaturen i genomsnitt var 4,4 respektive 7,1 °C.Denna temperaturskillnad simulerar ökningar som förutspås iklimatförändringsscenarier. Baserat på tidigare studier ställde jag som hypotes attöring från ägg som utsätts för kalla inkubationstemperaturer kommer att ha djuparekroppar än varminkuberad öring. Jag förutspådde också att ögonstorleken hoskallinkuberad öring skulle vara större än för varminkuberad öring. Fisken sominkuberades vid kall temperatur skilde sig från fisken som inkuberades vid varmaretemperatur genom att ha en större huvudregion men det fanns ingen skillnad iögonstorlek. Dessa resultat tyder på att förändringar i inkubationstemperaturen sominduceras av ett varmare klimat kan leda till förändrad kroppsform som därmedväcker frågor om de ekologiska konsekvenserna av förändringarna.

Denna uppsats skall undersöka kopplingen mellan mental visualisering och ledarskap. Då tiderna förändras så ändras även rollen för en god ledare efter de nya förutsättningarna. Jag skall först undersöka vad som utmärker en ledarroll och vilka egenskaper som karktäriserar en god ledare. En sådan egenskap som jag tittar djupare på är mental visualisering; vart och hur är denna egenskap aktiv i en hjärna? Slutligen kommer jag försöka besavara hur eller om visualisering är en kritisk egenskap hos en god ledare. / This paper will examine the link between mental visualization and leadership. As times change so will also the role for a good leader change. I will first examine what distinguishes such a leadership and which qualities characterize a good leader. Futhermore, I will examine the possible problems  that might occur with using modern neuroscience techniques to identify the characteristics that are considered relevant for a good leadership. One such feature that I will examine closer is mental visualization. Where and how is this property active in the brain? Finally, I will try to answer how or if,  visualization is a critical characteristic of good leadership.

Bakgrund: vår hjärna är plastisk och har en förmåga att anpassa sig efter den miljö vi lever i samt återställa skador och sjukdomar. Studier har visat att vår hjärna förblir plastisk under hela livet, men det finns faktorer som påverkar plasticiteten. Kroppen påverkas positivt av konditionsträning och även vår psykiska hälsa. Det är därför intressant att studera hur konditionsträning påverkar hjärnans plasticitet. Syfte: studiens syfte var att undersöka hur konditionsträning påverkar hjärnans plasticitet. Metod: en litteratursökning gjordes i databaserna Discovery, Cinahl och PubMed. Sökord och inklusions- samt exklusionskriterier användes för att få fram relevanta artiklar som kunde svara på studiens syfte. Nio vetenskapliga artiklar valdes ut för analys. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av PEDroskalan. Resultat: i artiklarna framkom fyra resultat; att konditionsträning påverkar utsöndringen av BDNF vilket är en tillväxtfaktor som reglerar spridningen av nervceller i hjärnan, att konditionsträning ökar volymen av hippocampus som är viktig för att kunna skapa minnen, att det finns en oenighet kring frågan om intensiteten på konditionsträningen påverkar hjärnplasticiteten och att grå hjärnsubstans ökar. Kvaliteten på artiklarna varierade från att inte nå upp till betyget ”fair” till betyget ”excellent”. Slutsats: det är tydligt att konditionsträning påverkar hjärnans plasticitet på flera olika sätt och vid olika intensitet. Alla bör därför uppmuntras till att konditionsträna på något sätt för att stärka eller bibehålla effekterna av hjärnans plasticitet.

No description available.

koncentration, konstruktion: Fragment, Plasticitet, Konsekvens Ett Assemblage I essän koncentration, konstruktion: Fragment, Plasticitet, Konsekvens- Ett Assemblage sammanställs ett urval kritiker, konstnärer och filosofers texter som diskuterar kapitalism, teknologi, plasticitet och affekt. Parallellt med teorierna är mina egna tankegångar och narrativ placerade tillsammans i ett assemblage. Essän diskuterar mediakritikerns Herbert I. Schillers:​ Culture Inc. The Corporate Takeover Of Public Expression​ (1989), företagens framväxt och ökande dominans i USA efter instifningen av den konstitutionella lagen “Bellotti” (1978); följder av företags rättighet till yttrandefrihet, och den ökade betydelsen av inpaketeringen av kulturella meddelanden för produktionsmedlen. Förenar citat från bland annat Slavoj Žižeks (The Pervert's Guide to Ideology) i detta. Texten lyfter därefter fram bitar av filosofens​ ​Catherine Malabous bok ​Vad ska vi göra med vår hjärna? ​(2008)​ o​ ch diskuterar ​Plasticitet vs. Flexibiliet,​ och ​“Den neurala världen och kapitalismens anda”. Andra utdrag från teoretiker (och konstnärer) såsom Donna Harraway, Steven Shaviro, Mark Fisher, Hito Steyerl, N. Katheriene Hayles och Chloé Galibert-Laîné’s essäfilm- The Pain Of Others​ återfinns i essän. Löpande i texten är mina egna narrativ fördelade längsmed och i kontrast gentemot teorierna som lyfts fram. Som bitar till ett assemblage men som också på olika sätt behandlar det subjektiva och subjektbildandet. Vilket sker i olika textformat under rubrikerna: Interview: Madonna​, ​Skulptur, Fördelning av en tidslinje, Replokalen, Berlin 2019: Nirvana 2019, Selected Songs By Year.

<p>Syftet med denna uppsats är att studera rumsligheten i två musikalfilmer, My fair lady (Cukor, 1964) och Moulin Rouge (Luhrmann, 2001), och undersöka huruvida den rumsliga estetiken har någon funktion för filmerna i deras egenskap av just musikaler. Analysen är uppbyggd främst kring Richard Dyers teori om musikalfilm som förmedlare av utopiska värden genom bland annat dess komposition som förmedlar glädje och energi, men också kring delar av Rick Altmans musikalgenreteori, Jacques Aumonts bok The Image som behandlar bildens rumsliga aspekter samt dessutom antaganden om ljudets betydelse i formandet av filmens rum, från texter av Michel Chion och Claudia Gorbman. Studien är begränsad till endast de nämnda två filmerna, uppsatsen gör inte anspråk på att visa varken något generaliserande mönster för musikaler i allmänhet eller någon historisk utveckling. Däremot görs en jämförelse mellan de två analysobjekten. Några nyckelbegrepp i analyserna är glädjekomposition, expansionsmotivet, kulturellt rum, haptiskt seende, plasticitet och utopisk representation. Uppsatsens huvuddiskussion behandlar genom dessa begrepp huruvida filmernas rumsliga utformning kan sägas förmedla utopiska lösningar till åskådaren på de problem som finns i det verkliga samhället. Detta kan göras på både en representerande nivå och en icke-representerande, där bildernas grundläggande element står som förmedlande tecken. Båda filmerna visar sig förmedla utopisk känsla på den sistnämnda nivån, medan My fair lady också gör det på den rent representerande nivån. Moulin Rouge visar däremot ett filmiskt rum som innehåller lika svåröverkomliga problem som verkligheten.</p>

Syftet med denna uppsats är att studera rumsligheten i två musikalfilmer, My fair lady (Cukor, 1964) och Moulin Rouge (Luhrmann, 2001), och undersöka huruvida den rumsliga estetiken har någon funktion för filmerna i deras egenskap av just musikaler. Analysen är uppbyggd främst kring Richard Dyers teori om musikalfilm som förmedlare av utopiska värden genom bland annat dess komposition som förmedlar glädje och energi, men också kring delar av Rick Altmans musikalgenreteori, Jacques Aumonts bok The Image som behandlar bildens rumsliga aspekter samt dessutom antaganden om ljudets betydelse i formandet av filmens rum, från texter av Michel Chion och Claudia Gorbman. Studien är begränsad till endast de nämnda två filmerna, uppsatsen gör inte anspråk på att visa varken något generaliserande mönster för musikaler i allmänhet eller någon historisk utveckling. Däremot görs en jämförelse mellan de två analysobjekten. Några nyckelbegrepp i analyserna är glädjekomposition, expansionsmotivet, kulturellt rum, haptiskt seende, plasticitet och utopisk representation. Uppsatsens huvuddiskussion behandlar genom dessa begrepp huruvida filmernas rumsliga utformning kan sägas förmedla utopiska lösningar till åskådaren på de problem som finns i det verkliga samhället. Detta kan göras på både en representerande nivå och en icke-representerande, där bildernas grundläggande element står som förmedlande tecken. Båda filmerna visar sig förmedla utopisk känsla på den sistnämnda nivån, medan My fair lady också gör det på den rent representerande nivån. Moulin Rouge visar däremot ett filmiskt rum som innehåller lika svåröverkomliga problem som verkligheten.

När en individ drabbas av hjärntumör kan det vara aktuellt med intervention i form av neurokirurgisk resektion. I de fall där neurokirurgisk intervention krävs görs om möjligt en preoperativ kartläggning av individens språk i syfte att identifiera känsliga språkområden i kortikala strukturer. I dagsläget används nTMS, navigerad transkraniell magnetstimulering, som genom att temporärt slå ut funktionen i specifika kortikala områden är en användbar metod för nämnda syfte. Patienten får då benämna bilder föreställande substantiv samtidigt som fokala delar i hjärnan stimuleras enskilt med magnetstimulering. Syftet med föreliggande studie var att undersöka huruvida benämningsförmågan av substantiv förändrades vid nTMS hos personer med hjärntumör och på vilket sätt, samt om tumörlokalisation påverkade deltagarnas benämning vid nTMS-undersökning. Samtliga deltagare i studien var patienter med hjärntumör som tidigare undersökts med nTMS på en neurofysiologisk klinik vid ett sjukhus i sydöstra Sverige. Undersökningarna filmades och har sedermera utgjort materialet till datainsamlingen i föreliggande studie. Analys gjordes på grupp- och populationsnivå, där grupperna skapades utifrån deltagarnas tumörlokalisationer. Resultatet visar att benämningsförmågan förändras då ett antal olika språkliga fenomen uppkom vid preoperativ testning med nTMS. De fem vanligaste fenomenen på populationsnivå var tvekljud, latens, inskottsljud, uteblivet svar samt oprecis artikulation. Vid jämförelse på gruppnivå framkom att ingen signifikant skillnad föreligger avseende tumörlokalisation. Resultatet kan tyda på att språkets neurofysiologi består av samarbetande komplexa nätverk. Resultatet kan också styrka teorier om tumörinducerad plasticitet. / When an individual is diagnosed with a brain tumour, intervention by neurosurgery might be needed. In case of neurosurgery, a preoperative assessment of the individual’s language functions is carried out, if possible, in order to identify sensitive language areas in cortical structures. Today, nTMS, navigated transcranial magnetic stimulation, is being used, which temporarily shuts down functions in specific cortical areas and thus is a useful method to fulfill this aim. The patient is asked to name a series of pictures representing nouns while focal parts of the brain is stimulated with magnetic stimulation. The purpose of the present study was to examine whether the naming ability of nouns changed during nTMS in individuals with brain tumour and in what way, as well as whether the location of the tumour affected the participants naming abilities during nTMS. All participants in the present study were patients with brain tumour, previously examined with nTMS in a neurophysiological clinic at a hospital in the South East of Sweden. The examinations were video recorded and have subsequently formed the material for data analysis in the present study. Analysis was made on group and population level. The groups were created based on the participants tumour localisation. The result shows that the naming ability changes as a number of language related phenomenon aroused in the preoperative examination using nTMS. The five most common phenomena on population level were hesitation sound, latency, sound interjection, no response and inaccurate articulation. Comparison on group level revealed no significant difference regarding tumour location. The result might indicate that the neurophysiology of language consists of collaborating complex networks. The result can also support theories regarding tumour induced plasticity.

Short-term synaptic plasticity (STP) is a phenomenon that has been closely associated with how neurons communicate with each other. I study communication between neurons tied to synapses endowed with short-term plasticity (dynamic synapses). This is achieved by using mathematical models of neural phenomena that align with those found in real neurons. In addition to dynamic synapses, a model of static synapses is created, on which control experiments are performed. The response of postsynaptic neurons, to spiking-sequences from presynaptic neurons, is examined in order to infer how information is transmitted across cells. During these computational experiments, it was found that the range of firing rates to which postsynaptic neurons responded, depends heavily on certain parameters of STP-processes. These parameters are the time constants for short-term synaptic depression and facilitation: the two time-dependent processes that define STP. Some results confirm those of the existing literature, while this work places an added emphasis on the sensitivity of the propagation of rate codes to the aforementioned parameters of synapses. This is relevant because it has been found that real synapses display a wide range of time constants in the nervous system. Hence, understanding how this variation carries a significant impact on rate-coding schemes is vital when engaging in further studies of neural rate codes. / Synaptisk plasticitet på kort sikt (STP) är ett fenomen som har blivit nära förknippat med hur nervceller kommunicerar med varandra. Jag studerar kommunikation mellan nervceller som är kopplade till synapser som är försedda med kortsiktig synaptisk plasticitet (dynamiska synapser). Detta har åstadkommits genom matematisk modellering av fenomen i nervsystemet som är konsekventa med de som är funna i verkliga nervceller. Utöver dynamiska synapser, så skapas även en modell av statiska synapser på vilka kontrollexperiment utövas. Gensvaret av postsynaptiska nervceller, på sekvenser av nervimpulser från presynaptiska nervceller, kartläggs för att studera hur information transmitteras mellan celler. I dessa beräkningsmässiga experiment så var det funnet att spannet av frekvenser för vilka postsynaptiska nervceller visade gensvar, var kraftigt beroende på specifika parametrar för STP-processer. Dessa parametrar är tidskonstanterna för synaptisk depression på kort sikt samt synaptisk facilitering på kort sikt: de två tidsberoende processerna som definierar STP. Vissa resultat bekräftade de som återfinns i den befintliga literaturen, samtidigt som detta arbete placerar adderad tyngd på känsligheten som frekvensmässiga koder uppvisar för ovannämnda synaptiska parametrar. Detta är relevant eftersom det är känt att verkliga synapser uppvisar ett brett spann av tidskonstanter i nervsystemet. Följdaktigen är det centralt att förstå hur denna variation innehar signifikant påverkan på frekvenskoder vid fortsatta studier inom frekvensmässiga neurala koder.