Under de senaste årtiondena har Nepal fått utstå gerillakrig, maktövertagande från flera olika håll samt en liten period av totalitärt styre. Landet har fler etniska grupper än de flesta andra länder och rymmer flertalet av världens religioner. I landets politiska sfär finns representanter för extrem höger såväl som extrem vänster, där både Marxister och Maoister i dag sitter med i regeringen. Mitt i detta finns journalister och medier, vars förutsättningar till fritt verkande denna uppsats ämnar undersöka. Är Nepals press fri att granska makten och fritt informera sina medborgare?Vilka hinder finns för pressfriheten, och vilka ämnen rapporteras det aldrig om?Denna studie baseras på kvalitativa intervjuer med ett antal nepalesiska journalister, för att komma närmare svaret på dessa frågor samt utröna teman och problem som vidare borde undersökas. Studien kommer att visa att Nepals journalister själva känner sig relativt fria, men kämpar med ett antal frågor och teman vilka det är svårt att rapportera om. Studien visar vidare att både politiker och kriminella har viss makt/inflytande över mediers rapportering, samt att Nepals pressfrihet i allt högre grad hotas av kommersialisering och inflytande från företag och företagsintressen

Det forskningsproblem som denna kandidatuppsats ska undersöka är vilka av de institutionella faktorerna: (a) valsystem, (b) statsskick, (c) skillnaden mellan enhetsstat och federation samt (d) pressfrihet som har störst effekt på ett lands korruptionsnivåer. Uppsatsens syfte är att bidra till den institutionella teorins utveckling genom att försöka avgöra vilka av de institutionella faktorerna som undersöks som har störst effekt på förekomsten av korruption. Uppsatsen kommer att använda Donatella della Porta and Alberto Vannuccis korruptionsteori, och Rothsteins institutionella teori. Dessa kommer jämföras med Leffs korruptionsteori och Norths institutionella teori. De metoder som uppsatsen kommer att använda för att besvara frågan är en compare means analys och en multivariat regressionsanalys som tillämpas på ett tvärsnittsmaterial för år 2013 från QoG. Studiens resultat visar att det i första hand är pressfrihet men även ett parlamentariskt statsskick som påverkar förekomsten av korruption, både pressfrihet och parlamentariskt statsskick leder till lägre korruptionsnivåer. / <p>Ingen direkt</p>

Den politiska rapporteringen i Kinas näst största nyhetstidning People’s Daily består enligt resultaten i vår studie nästan uteslutande av det styrande kommunistpartiets helt okritiskt vidarebefordrade propaganda. Journalisterna som skriver för Dagens Nyheter har däremot ett mycket lågt förtroende för den kinesiska regimen som de inte drar sig för att kritisera hårt. Vi fann det intressant att jämföra nyhetsdiskurser i svenska och kinesiska tidningar eftersom mediesystem till synes inte har något alls gemensamt. Vi ville ta reda på vilka eventuella skillnader som fanns i rapporteringen om den kinesiska regimen och vilka de bakomliggande orsakerna i så fall kunde tänkas vara. Artiklar som handlade om de senaste politiska ledarskiftena som publicerats i Dagens Nyheter och People’s Daily valdes därför som material till en kvalitativ analys. Den tidigare forskningen och det teoretiska ramverket som vi använde som stöd till våra reflektioner handlade både om hur ländernas mediesystem fungerar i allmänhet och om hur nyhetsvärderingen ser ut så att vi även skulle kunna analysera artiklarna på detaljnivå. Dagens Nyheter förmedlar alltså en negativ bild av den kinesiska regimen, medan dessa istället glorifieras i People’s Dailys redaktionella material. Det beror antagligen till stor del på att skillnaderna mellan de dominanta politiska ideologierna i länderna i allmänhet och i synnerhet gällande nyhetsmediernas funktioner är markanta. Pressfrihet kännetecknar de svenska medierna, medan de kinesiska motsvarigheterna istället fungerar som kommunistpartiets språkrör. Tidningarna anses från båda perspektiven stå i medborgarnas tjänst eftersom de på sina helt olika vis ska verka för att förbättra samhället.

1994 genomfördes ett av de mest brutala folkmord som världen har skådat. Platsen var Rwanda, ochlandets medier spelade en avgörande roll i att hetsa folkgruppen hutuer mot tutsier. Den här studien utfördes i Sverige och Rwanda 19 år efter att folkmordet startade, under våren2013, med syftet att undersöka hur medieklimatet i landet ser ut i dag. Totalt sju informanterintervjuades, varav två exiljournalister som i dag befinner sig i Sverige och fem journalister iRwanda. Frågeställningarna var som följer: 1) Hur kan det rwandiska medieklimatet klassificeras,utifrån intervjuer med rwandiska journalister? 2) Hur kan den rwandiska medieetiken beskrivas,utifrån intervjuer med rwandiska journalister? 3) Hur påverkar de rwandiska exiljournalisternamedieklimatet i landet, enligt de rwandiska journalisterna?Som teoretisk grund i studien används dels teorier om offentlighet, dels teorier omklassificering av mediesystem och dels normativa teorier om medieetik. Utifrån intervjuernaanalyseras och diskuteras hur mediesystemet i Rwanda ser ut i dag, hur det kan klassificeras, hurmedieetiken ser ut, vilken påverkan exiljournalisterna kan tänkas ha på utvecklingen avmedieklimatet – och avslutningsvis, vart Rwandas medieklimat kan tänkas vara på väg. Resultaten av studien visar att mediesystemet i Rwanda först och främst är i konstantförändring. De senaste åren har, att döma av de fem inhemska journalisternas syn på saken, flerasteg tagits mot ett öppnare medieklimat. I dag har det flera likheter med länder som hör hemma iHallin &amp; Mancinis (2004) Polarized Pluralist Model. Men det är lång väg kvar innan landet kansägas fylla samtliga kriterier, eller motsvarar de västliga ideal som finns inom journalistisk etik.Medierna är inte någon tredje statsmakt, de är fortfarande starkt begränsade och journalisterna ärfortfarande rädda i vissa situationer. Lågt förtroende för journalistkåren är ett problem. Brist påkompetens hos medierna och oseriösa aktörer är ytterligare ett problem som journalisterna pekar på.Samtidigt finns tecken på att medieklimatet fortsätter att röra sig i riktning mot ett mer västligtideal, även om det finns motstridiga krafter. Såväl teknikutveckling, till exempel genom ökatgenomslag av sociala medier, och indirekt påverkan från exiljournalister genom internationellaorganisationer, drar i riktningen mot ett öppnare medieklimat. Ytterligare en kraft är journalisternasegna utmaningar av de uttalade eller outtalade gränserna för yttrandefriheten. Att döma avjournalisternas svar är en stark kraft som verkar i den motsatta riktningen den politiskt oroligasituationen i regionen, med konflikten i grannlandet Kongo som största problem. Direkta hot ochvåld mot journalister har minskat de senaste åren, men rädslan finns kvar och leder till självcensur.

This paper aims to study the importance of media accessibility, as it is conceptually defined by current research, for the relationship between free media and corruption. Previous studies have determined that a free, independent media plays a vital role in not only curbing corruption but also in sustaining and monitoring a healthy democracy. They have also confirmed that there is a significant correlation between the degree of press freedom and the degree of corruption, in which a freer press has a negative impact on the conditions for corruption. Nevertheless, press freedom and independent media, as said studies have established, cannot be seen as an easy solution or a “quick fix” when fighting corruption. More recent studies have concluded that accessibility is a dimension that could possibly determine how effective the free, independent media is for fighting and preventing corruption. This paper aims to dig deeper into this theory.   The purpose of the study is to distinguish what kind of role media accessibility plays in maximising the free medias effectiveness in the role as a watchdog towards public power. This study hopes to achieve it’s purpose by analysing what the direct effects and consequences of media revelations surrounding corruption cases has resulted in for different countries in relation to the degree of accessibility. The study will also take into account the distinction between rule-based versus relationship-based cultures and how corruption can be perceived and viewed differently between the two. This perspective is to be seen as a complementary outlook and possible explanation when determining if the potential dissimilarities in the effects of media revelations amongst countries are due to differences in accessibility or due to inherent cross-cultural differences. Our work has shown clear differences in the resulted effects of media revelations. However, it is impossible to identify whether the variations among countries in regard to actual effects depend on the degree of accessibility or due to inherent cross-cultural differences between nations.

Under andra världskriget vidtogs i Sverige ett antal åtgärder som gick på tvärs mot den traditionella svenska pressfriheten. Ett inslag i denna politik var inrättandet av Statens Informationsstyrelse, SIS, med uppgift att bland annat leda och övervaka den svenska pressen. Informationsstyrelsen har i efterhand blivit mest känd för de så kallade ”grå lapparna”, förtroliga meddelanden till tidningarnas redaktörer om vad som inte fick publiceras. Under kriget utkom på Gotland tre dagstidningar. Gotlänningen som ägdes av bondeförbundsintressen, konservativa Gotlands Allehanda vars huvudägare C E Ekman även var tysk konsul och tidningen har betraktats som mycket pronazistisk samt socialdemokratiska Gotlands Folkblad som framställts som ytterst anti-nazistisk. Utifrån SIS arkiv beskrivs SIS styrning av tidningarna genom de grå lapparna och påpekanden av överträdelser. Vidare har undersökts om SIS vidtog några åtgärder mot de gotländska tidningarna och om det i så fall var Gotlands Folkblads påstådda antinazism och/eller Gotlands Allehandas påstådda tyskvänlighet som SIS reagerade på. Resultatet visar att de allra mest som SIS reagerade på i de gotländska tidningarna var rena nyhetsartiklar. Inte i något enda fall klandrade SIS någon kommenterande artikel. / During World War II a number of actions were taken contrary to the traditional  Swedish freedom of the press. One of these actions was the establishment of “Statens Informationsstyrelse”, SIS,  the Gouvernment Board  of Information. SIS hade rhe task of managing and monitoring the Swedish press. It has subsequenly become known for the so-callade “grey notes”, cinfidential message to newspaper editors about what was not allowed to be published. There were three newspapers in Gotlands during World War II. “Gotlänningen” represented the farmer´s party. The right-wing Gotlands Allehanda, whose principal shareholder C E Ekman was also the German consul, was often portrayed as very pro-nazi. The social demofratic “Gotlands Folkblad” was, on the other hand, potrayed as anti-nazi. Based on the SIS archive, a review has been done about how SIS controlled the newspaperes and ruled through the greynotes and reprimands in case of transgressions. Furthermore an analysis has been done on the different reprimands SIS took aginst the Gotland newspapers and if the reprimands were taken in response to the alleged anti-nazism of Gotlands Folkblad or the allegeds pro-nazism of Gotlands Allehanda. The result show thar the vast majority of the articles SIS responded to in the Gotland newspapers were pure news articles. In no single case did SIS respond to a commentary article.

The purpose of this research is to study how journalists in two Caribbean countries, Dominica and Saint Lucia, see their profession in a developing country where freedom of the press is high but where restrictions also occur. Through semi-structured in-depth interviews we will ask thirteen local journalists in the aforementioned countries what they think about journalistic values and ask for their thoughts on the journalists´ role and responsibility in society. We will also ask them about what limitations there might be to accomplish these ideals. Since every country differs from another, our study will lean on normative theories, and the study will be based on Hallin and Mancini's work Comparing media systems (2004) and their three models of media. According to the respondents in Saint Lucia and Dominica, the main role for the journalists is to report accurate, balanced and fair stories to the audience so that they can make informed decisions in their everyday life. However, the respondents in both countries face challenges in fulfilling these ideals where in Dominica the main challenge is access to information that prevents the press to work on a free basis. In Saint Lucia the respondents state that main obstacles are the “red tape”, i.e., the problematic bureaucratic procedure, that journalists have to deal with when trying to get information, and also threats such as lawsuits and pulled advertisement - something that prevents them from producing free and independent journalism. / <p>Detta är en Minor Field Study finansierad uppsats. </p>

De nyheter som når oss i Sverige från Mexiko handlar allt som oftast om den organiserade brottslighetens verksamhet och hur befolkningen i främst Mexikos norra delar, utsätts för denna. Sedan förre presidenten Felipe Calderón (2006-2012) manade till krig mot knarket har dödssiffrorna bara stigit och fortsätter att göra så. Men förutom tusentals döda får situationen även konsekvenser på demokratin, då medborgerliga och mänskliga rättigheter begränsas. Ett ofta utsatt mål i konflikterna har varit landets journalister som pressas från flera håll, av bl.a. korrupta tjänstemän och kriminella grupper. Denna studie undersöker hur pressfriheten och demokratin i Mexiko påverkas av det utsatta läge landets journalister befinner sig i två konfliktdrabbade delstater. Vidare analyseras vad som kan sägas om demokratins kvalitet utifrån nyhetsrapporteringen i områdena. Detta görs genom att analysera primära källor i form av tidningsartiklar från två lokaltidningar, en från respektive delstat. Dessa har sedan jämförts med en rikstäckande och huvudstadsbaserad dagstidning, för att se eventuella skillnader mellan lokala och rikstäckande tidningar. Undersökningen visar att rapporteringen i de båda delstaterna i vissa aspekter är begränsad, vilket kan vara tecken på att demokratin i de aktuella områdena är bristande.

Begreppen rädsla och trygghet användes frekvent under 2018 års svenska parlamentariska valrörelse, både av politiker och journalister. Den här uppsatsen är en undersökning av hur journalister från sju av de största traditionella medierna i Sverige använder sig av dessa begrepp i sin kritik mot politikernas brist på ideologisk politik. Med avstamp i bl.a. Michael Foucault teorier om diskurs, Sarah Ahmeds affektteorier, och Murray Eldmans kondenserande symboler gör jag en textanalys av de knappt 500 artiklar från tryckt press som mina sökningar rädsla+politik och trygghet+politik i Mediedatabasen gav. Fokus riktas mot de diskursivt semantiska betydelserna, text och symbolik, i begreppen rädsla och trygghet. Eftersom det är en genusvetenskaplig uppsats tillämpas även ett intersektionellt analysverktyg på materialet, där bl.a. de olika posterna skillnad, samband, makt och sociala kontexter lyfts fram. Analysen är uppdelad i fyra teman; Rädslan som politisk retorik, Från folkstyre via välfärd till nationalstat – Socialdemokratins kappvändning, Hotet mot den fria pressen, och De andra. Under vardera rubrik besvaras frågeställningarna: Hur tar sig begreppen rädsla och trygghet i uttryck i sju av Sveriges största traditionella dagstidningar under de sex sista månaderna i 2018 års svenska valrörelse? Producerade och/eller reproducerade detta någon ”större mening” i förhållande till kön, klass och ”ras” och, i så fall, på vilket sätt gjordes det? Resultatet av undersökningen är att begreppen uttrycks som avgörande i valet om den parlamentariska demokratins och den fria pressens överlevnad i Sverige, samt att detta både producerar och reproducerar köns-, klass-, och rasstereotyper. Och att det sistnämnda görs genom samma användning av kondenserande symboler som journalisterna kritiserar politikerna för att använda. Slutsatsen är därför att politik och demokrati inte enbart bygger på rationella val utan måste hanteras i relation till symboler och känslor.

The aim of this thesis is to study how the international media CNN frame their news reporting with the change of presidency in America, after a year of being accused of spreading fake news by president Trump. By using a Critical Discourse Analysis, CDA and a rhetorical analysis I examined a selection of articles published in CNN. In total I examined ten articles from 2015 focusing on how CNN choose to portray the identity of the president at the time Barack Obama. I also selected ten articles from 2017 to analyze how the CNN choose to construct Trumps identity a year after his ascent to the president office. The result show that Barack Obama is portrayed as an inspiring president always there for his people. Donald Trump is instead portrayed as a bad leader for the country while CNN started to focus on regaining the trust of the public. In 2015 CNN also used more pathos and ethos arguments than in 2017 when they instead focus on arguments through logos. CNN show that they stand by their goal to control and oversee the power of governments in democracy. Media and governments in a democracy work together to balance their power. / Syftet med den här uppsatsen är att studera hur det internationella mediet CNN gestaltar sin nyhetsrapportering, med förändringen av olika presidenter, efter ett år att ha blivit anklagade att sprida falska nyheter av president Trump. Genom att använda en kritisk diskursanalys och en retorisk analys undersökte jag ett urval av artiklar publicerade i CNN. Totalt studerade jag tio artiklar från 2015 som handlade om Barack Obama som var president det året. Sedan valde jag tio artiklar från 2017 för att analysera hur CNN valde att gestalta Trumps identitet, ett år efter han blivit president. Resultatet visade att Barack Obama gestaltas som en inspirerande ledare som alltid finns där för sitt folk. Donald Trump gestaltades istället som en sämre ledare för landet och CNN fokuserade på att vinna tillbaka förtroendet från allmänheten. 2015 använde CNN också mer patos och etosargument än 2017 då de istället fokuserade på logosargument. CNN visar att de står fast vid sitt uppdrag att kontrollera och bevaka demokratiska länders regeringar. Medierna och regeringar arbetar tillsammans för att balansera sin makt.