Denna kvalitativa studie syftar till att ge ökad kunskap angående skolkuratorers upplevelser, i arbetet med ungdomar och deras psykiska hälsa. I Sverige är den psykiska hälsan det största hotet främst för ungdomar. Kuratorer är en yrkesgrupp som möter dessa unga dagligen i en miljö där de tillbringar mycket tid, i skolan. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, gjorda på sex skolkuratorer med en arbetslivserfarenhet på genomsnittligen åtta år. Kuratorerna som intervjuades var yrkesverksamma inom olika gymnasieskolor. Resultaten belyste kuratorernas yrkesroll och deras arbete med ungdomars psykiska hälsa. Vidare tyder resultaten på att den upplevda psykiska hälsan hos ungdomar inte har försämrats över tid. Trots detta fanns stor tyngd på skolkuratorer gällande behovet av individuella samtal och på grund av detta brister i att arbeta förebyggande. Denna studie bidrar till en djupare kunskap om hur skolkuratorer upplever och bemöter ungdomars psykiska hälsa, och vilka åtgärdsinsatser som tillämpas vid uppstående problem eller ohälsa. / The present study is a qualitative study that aims to give increased knowledge of the school counselors’ experiences in working with young people and their psychological health. In Sweden, mental health is the main threats mainly among young people. Counselors in school is the profession that meets these young people daily in an environment where they spend most time, in school. Data was collected through semi structured interviews with six counselors, with work experience on average eight years. Counselors interviewed were active within different high schools. The results highlight the counselors’ professional role and their work with young people. Furthermore, the results indicate that the perceived mental health of young people has not deteriorated over time. Despite this, there was a great deal of emphasis on school counselors regarding the need for individual counseling and because of this there was a lack of preventive work. This study contributes to a deeper knowledge of how counselors experience and meet young people's psychological health, and what are the applying actions in case of problems or mental illness

Bakgrund: Stressrelaterad ohälsa är ett betydande globalt hälsoproblem som påverkar både fysisk och mental hälsa negativt. Parallellt med samhällets ökade stressproblematik har efterfrågan av metoder att stärka motståndskraften mot stress ökat, på såväl arbetsplatser, skolor och universitet. Antalet universitetsstudenter som sökt hjälp för stressrelaterad ohälsa har ökat. Störd inlärning, störd klinisk prestanda samt påverkan på psykologiskt välbefinnande är några konsekvenser som kan drabba universitetsstudenter. Studier har visat att mindfulness kan skapa en motståndskraft mot stress, metoden visade sig vara effektiv men mer forskning krävs. I denna studie undersöktes mindfulness effekt på universitetsstudenters hälsa. Syfte: Vilken effekt mindfulness har på universitetsstudenters hälsa med de inkluderade områdena sömn, koncentration, minne och stress. Metod: En experimentell icke-kontrollerad interventionsstudie genomfördes, där interventionen bestod av fyra veckors mindfulness. Totalt deltog fem fysioterapeutstudenter. Datainsamling via en enkät före och efter intervention, en avslutande skriftlig intervju samt loggbok. Resultat: Mindfulness i fyra veckor minskade nivån av upplevd stress från i snitt “ibland” till ”nästan aldrig-sällan”. Stressrelaterade koncentrationsbesvär minskade från “ibland-ofta” till “nästan aldrig-sällan”,  minnesbesvär minskade från “ibland” till “sällan”,  sömn var det område som hade minst påverkan. Konklusion: Resultatet visade att mindfulness under en fyra veckors interventionsperiod kan användas som ett verktyg för att skapa motståndskraft mot stress samt uppnå förbättringar inom områdena sömn, koncentration och minne.

Tidigare forskning visar på att ett effektivt sätt att minimera ungdomskriminalitet är att arbeta förebyggande. Syftet med studien var därför att undersöka vilka preventiva insatser som används för att motverka att ungdomar involveras i gängkriminalitet. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Urvalet bestod av sex stycken professionella inom socialtjänsten som hade erfarenhet av att arbeta med ungdomar i kriminella nätverk. För att tolka studiens resultat användes systemteori och teorin om sociala band. Med hjälp av tematisk analys har studiens material analyserats och behandlats. Resultatet visade att det preventiva arbetet med ungdomar är komplext och behöver utgå ifrån både ett individ- och helhetsperspektiv. För att identifiera och motverka gängkriminalitet bland unga behöver socialarbetare även ha kunskap om risk- och skyddsfaktorer samt främja relationsskapandet i arbetet. Slutsatsen som drogs var att det preventiva arbetet behöver prioriteras i samhället och att forskningen om preventiva insatser behöver utvecklas. / Previous research indicates that preventive interventions is an effective way to reduce gangrelated crimes. The purpose of the study was to investigate which preventive measures are used to prevent juvenile delinquency. The study was conducted with a qualitative approach with the help of semi-structured interviews with six social workers. All with experience of working with juvenile delinquency. The theoretical framework for this study was systems theory and social bond theory. With a thematic analysis, the collected data and results were analysed. Results showed that preventive work with adolescents is complex and needs to have an individual and holistic approach. In order to identify and counter juvenile delinquency, social workers also need to have knowledge of risk and safety factors, and promote a relationship-grounded practice. The conclusion was that preventive work needs to be more prioritised in society and that research on preventive measures needs to be developed.

No description available.

Syftet med denna studie var att förstå hur ledare och tränare inom föreningsidrotten upplever idrott som en möjlig preventiv insats för ungdomar som befinner sig i riskzon för kriminalitet eller annat socialt nedbrytande beteende samt att utforska vilka erfarenheter de har av föreningsidrott som en möjlig preventiv insats. Utifrån detta syfte så användes två frågeställningar: Vilka upplevelser och erfarenheter har ledare och tränare av föreningsidrott som preventiv insats för ungdomar som befinner sig i riskzon för kriminalitet eller annat socialt nedbrytande beteende? Samt vilka för- respektive nackdelar upplever ledare och tränare inom föreningsidrotten med idrott som en möjlig preventiv insats för ungdomar som befinner sig i riskzon för kriminalitet eller annat socialt nedbrytande beteende? En kvalitativ metod användes i form av intervjuer och i studien användes en hermeneutisk ansats. Totalt så intervjuades tio personer som är verksamma inom föreningsidrotten i form av ledare eller tränare. Som teoretisk grund så användes socialisationsteori och främst begreppet sekundär socialisation. Studien visar att respondenterna utifrån sina upplevelser och erfarenheter anser att föreningsidrotten kan ha en preventiv påverkan för ungdomar som befinner sig i riskzon. Bland annat så beskrivs det att det finns en naturlig fostrans- och läroprocess inom föreningarna som lär ut normer och värderingar som ungdomarna kan ha nytta av. Några av de fördelar som lyftes fram var bland annat den disciplin som följer av att vara del av en idrottsförening. Även de hälsofördelar som kan ha en preventiv effekt för att undvika att hamna i kriminalitet. Nackdelarna som respondenterna såg var dels att det förekom oseriösa föreningar som kan ha en negativ effekt på ungdomarna. Risken att ungdomarna fick en sämre självkänsla till följd av idrottsutövandet lyftes även fram som en nackdel. / The purpose of this study was to understand how leaders and coaches in club sports experience sport as a possible preventive measure for young people who are at risk of criminal or other socially degrading behaviour and to explore what experiences they have with club sports as a possible preventive measure. Based on this purpose, two questions were asked: What experiences do leaders and coaches of club sports have from using sports as a preventive measure for young people who are at risk of criminal or other socially degrading behaviour? And what advantages and disadvantages do leaders and coaches of club sports experience with sports as a possible preventive measure for young people who are at risk of criminal or other socially degrading behaviour? A qualitative method with interviews was used and the study used a hermeneutic approach. Ten people who are active as leaders or coaches in club sports were interviewed. As a theoretical basis, socialization theory and primarily the concept of secondary socialization were used in this study. The study shows that the respondents, based on their experiences believe that club sports can have a preventive effect for young people who are at risk. Among other things, it is described that there is a natural education and learning process within the clubs that teaches norms and values that young people can benefit from. Some of the advantages highlighted were, among other things, the discipline that comes from being part of a sport club. Furthermore, the health benefits can have a preventive effect to avoid falling into crime. The disadvantages which the respondents saw were partly that there are unserious clubs that could have a negative effect on young people. The risk that young people developed poorer self-esteem as a result of participating in club sports was also highlighted as a disadvantage.

Bakgrund: Åldrande är en naturlig och oundviklig del av livet, som det finns delade meningar om men där många är överens om att det är en process. När individen åldras är det naturligt att inte längre ha samma nivå av socialt engagemang som tidigare på grund av minskad fysisk förmåga och möjlighet att träffa sitt nätverk, samt förlust av delar av sitt sociala nätverk genom pensionering och förlust av livskamrat. Brist på socialt engagemang leder till ensamhet, som kan upplevas både positivt och negativt. Ensamhet finns i olika former såsom social, emotionell och existentiell ensamhet. Befolkningen blir allt äldre, vilket ökar belastningen för socialt arbete och därför betonas det hur viktigt det är att förlänga arbetslivet och för att upprätthålla välfärden. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att utforska och analysera hur olika typer av interventioner och livsmiljöer påverkar psykologiska, fysiska och sociala aspekter av välbefinnandet hos äldre. Särskilt fokus ligger på att undersöka hur dessa interventioner och livsmiljöer kan bidra till att minska skadlig ensamhet. Metod och teori: Studien är i form av en systematisk litteraturstudie där tretton utvalda artiklar utgör empirin. För att förstå hur olika typer av interventioner och livsmiljöer påverkar psykologiska, fysiska och sociala aspekter har vi identifierat ett teoretiskt ramverk av KASAM, disengagemang- och kontinuitetsteorierna utifrån den empiri vi har funnit. Artiklarna analyserades med en tematisk analys, och de mest använda sökorden var elderly people, aging, loneliness, social isolation, prevention och intervention. Resultat: Studien utmynnar i fem huvudteman: Interventioner och livsmiljöer, Effekter på välbefinnande, Teoretiska perspektiv, Utmaningar och hinder samt Rekommendationer för framtiden. Slutsatser: Studien visar att olika interventioner och livsmiljöer kan förbättra äldres livskvalitet genom att minska skadlig ensamhet och öka socialt stöd. Aktiviteter som konst, fysisk träning, sociala måltider samt trygga grannskap, har positiva effekter på välbefinnandet hos äldre. Individuella behov och upplevelser av ensamhet varierar, dessutom ger teoretiska perspektiv som KASAM och disengagemang- och kontinuitetsteori, insikter om dessa effekter. Framtida rekommendationer är längre uppföljningar och individuellt anpassade insatser. En genomgående rekommendation i samtliga studier är att fortsatt forskning och anpassning till specifika sammanhang behövs. / Background: Aging is a natural and inevitable part of life, in which there are divided opinions on the subject but where many agree that it is a process. As the individual ages, it is natural to no longer maintain the same level of social engagement as before due to physical limitations and reduced opportunities to meet with their network, through retirement and the loss of a life partner. Lack of social engagement leads to loneliness, which can be experienced both positively and negatively. Loneliness exists in various forms, such as social, emotional, and existential loneliness. The population is growing older, which increases the burden on social work and therefore emphasizes the importance of, among other things, extending working life in order to maintain welfare. Aim: The aim of this study is to explore and analyze how different types of interventions and living environments affect psychological, physical and social aspects of well-being in older adults. The study particularly focuses on how these interventions and living environments can help reduce harmful loneliness. Method and theory: The study is conducted as a systematic literature review, with thirteen selected articles forming the empirical basis. In order to understand how different types of interventions and living environments affect psychological, physical and social aspects, we have identified a theoretical framework of SOC, short for Sence of Coherence, the disengagement- and continuity theories based on the empirical evidence we have found. The articles were analyzed using a thematic analysis, and the most used keywords were elderly people, aging, loneliness, social isolation, prevention and intervention. Findings: The study generated five main themes: Interventions and living environments, Effects on well-being, Theoretical perspectives, Challenges and obstacles and Recommendations for the future. Conclusion: The study shows that various interventions and living environments can improve older adults' quality of life by reducing loneliness and increasing social support. Activities such as art, physical exercise and social meals, as well as safe neighborhoods, have positive effects on well-being among elderly. Individual needs and experiences of loneliness vary, in addition the theoretical perspectives such as SOC, short for Sense of Coherence, the disengagement- and continuity theories provide insights into these effects. Challenges include high dropout rates and the need for customized methods. Future recommendations are longer follow-ups and individually adapted interventions. A consistent recommendation in all studies is that continued research and adaptation to specific contexts is needed.

Introduktion: Den äldre befolkningen ökar och många känner sig ensamma och isolerade. Det är en folkhälsoutmaning att hitta lösningar till detta problem då ofrivillig ensamhet kan leda till psykisk ohälsa. Ett av de globala målen är att bekämpa ojämlikhet i hälsa, så genom att samhället arbetar med preventiva insatser i gruppen äldre kan det bidra till ökad jämlikhet i samhället. Syfte: Att beskriva de samhälleliga insatserna som kan göras för att motverka ofrivillig ensamhet hos äldre. Metod: En litteraturstudie baserad på 20 vetenskapliga originalartiklar som inhämtats från databaserna PubMed, Medline Ebsco och CINAHL. Artiklarna analyserades med en tematisk analys. De mest använda sökorden var elderly people, loneliness, prevention, intervention och effective. Resultat: Åtta teman på vad som motverkar ofrivillig ensamhet återfanns och som grupperades i tre kategorier, samtliga teman var socialt stöd, digital teknik, kontaktskapande sällskap, fysisk aktivitet, primärvård, sociala interaktioner, psykiskt välbefinnande och digitala sociala interventioner. Slutsats: Studiens resultat visar att samhällets insatser bidrar till att minska ofrivillig ensamhet och isolering bland äldre. Samhället behöver också utveckla arbetet och vara mer lyhörd enligt de äldres önskemål. Fler studier behövs, speciellt hur digitaliseringen kan utvecklas och användes till de äldres fördel. / Introduction: The elderly population is increasing and many feel lonely and isolated. It is a public health challenge to find solutions to this problem as involuntary loneliness can lead to mental illness. One of the global goals is to fight inequality in health, so by society working with preventive measures in the group of older people, it can contribute to increased equality in society. Aim: To describe the social efforts that can be made to counteract involuntary loneliness in the elderly. Method: A literature study based on 20 original scientific articles obtained from the databases PubMed, Medline Ebsco and CINAHL. The articles were analyzed with a thematic analysis. The most used keywords were elderly people, loneliness, prevention, intervention and effective. Results: Eight themes of counteracting involuntary loneliness were found and grouped into three categories, all themes were social support, digital technology, contact-creating societies, physical activity, primary care, social interactions, mental well-being and digital social interventions. Conclusion: The results of the study show that society's efforts contribute to reducing involuntary loneliness and isolation among the elderly. Society also needs to develop its work and be more responsive to the wishes of the elderly. More studies are needed, especially how digitization can be developed and used to the benefit of the elderly.