Submitted by Luciana Ferreira (lucgeral@gmail.com) on 2015-10-08T14:26:18Z No. of bitstreams: 2 Dissertação - Patricia Veronica Moreira - 2014.pdf: 1256569 bytes, checksum: 68c77ae9f39b16b0ba54fa98ded82e2b (MD5) license_rdf: 23148 bytes, checksum: 9da0b6dfac957114c6a7714714b86306 (MD5) / Approved for entry into archive by Luciana Ferreira (lucgeral@gmail.com) on 2015-10-08T14:32:13Z (GMT) No. of bitstreams: 2 Dissertação - Patricia Veronica Moreira - 2014.pdf: 1256569 bytes, checksum: 68c77ae9f39b16b0ba54fa98ded82e2b (MD5) license_rdf: 23148 bytes, checksum: 9da0b6dfac957114c6a7714714b86306 (MD5) / Made available in DSpace on 2015-10-08T14:32:13Z (GMT). No. of bitstreams: 2 Dissertação - Patricia Veronica Moreira - 2014.pdf: 1256569 bytes, checksum: 68c77ae9f39b16b0ba54fa98ded82e2b (MD5) license_rdf: 23148 bytes, checksum: 9da0b6dfac957114c6a7714714b86306 (MD5) Previous issue date: 2014-09-03 / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior - CAPES / The twentieth century saw the birth of a new paradigm in the social sciences: the Structuralism. The name V. I. Propp appears in the thread of this history, especially in the linguistics, as one of the pioneers of the structural method, because he found in the study of Russian folktales their structure and the minimum unities of analysis, in other words, the thirty-one functions and the seven spheres of action. His work Morphology of Folktale was published in 1928 in Russia, but remained forgotten for thirty years. In 1958, it was brought back to the surface by the north-American translation, drawing the researchers’ attention, among them Lévi-Strauss who would make it famous among the French and after, around the world. This work, through the Linguistic Historiography searches the reception of Propp’s readers. These commentators and followers allow the recovery of the socio-historical construction of the monument and to determine if the construction happened due to the perspective of methodological rupture. / O século XX presenciou o nascimento de um novo paradigma nas ciências sociais: o Estruturalismo. O nome de V. I. Propp aparece no fio dessa história, em especial na linguística, como um dos precursores do método estrutural, por ter encontrado no estudo dos contos populares russos a sua estrutura e as unidades mínimas de análise, em outras palavras, as trinta e uma funções e as sete esferas de ação. Sua obra Morfologia do Conto Maravilhoso publicada em 1928 na Rússia ficou esquecida por trinta anos. Em 1958 foi trazida à tona pela tradução norte-americana, chamando à atenção de vários estudiosos, entre eles Lévi-Strauss, que se encarregaria de torná-la famosa entre os franceses e depois mundialmente. Pelo viés da Historiografia Linguística, esta dissertação busca a recepção dos leitores de Propp. Esses comentadores e seguidores permitem resgatar a construção sócio-histórica do monumento e determinar se a construção aconteceu pela perspectiva da ruptura metodológica.

“Can women talk about anything but men? – a comparative narrative analysis of the television series “Skilda världar” and “SKAM””   The purpose of this study is to compare how young women are portrayed in two different Scandinavian television shows. Especially which roles they are given as young women in different decades since the television shows were aired with a 19-year time difference. The first one being the Swedish “Skilda världar” and the second one is the Norwegian international internet success “SKAM”. Theories used in this study are postmodern theories and gender theories. Anja Hirdmans Tilltalande Bilder (2001) are used to explains how women are presented in the media. It follows by a subchapter on how women are portrayed in TV series and soap operas. The theories and previous research served as tools for the analysis. A narrative method has been used, with Vladimir Propps functions to make indentations. The three first episodes of each series has been analysed with 1-4 indentations. In addition to Propps functions the actant-modell of Algirdas J. Greimas has been used to explain the roles of the characters. The result of the study shows a difference between the main young female characters. Sandra, the main female character of “Skilda världar” is much more controlled by her family. She’s to a greater extent treated like an object than the female main character in “SKAM”, Eva. Eva shows more moral courage and independency. Both of the leading female roles have a dream of liberating themselves. They have various types of liberations but with similar elements. Sandra wants to free herself from the oppressing demands of her home, and find passion and love through a relationship. Eva wants to become more independent from her boyfriend and create an own social circle. Heterosexual relationships are the subconscious centre in both of their stories.

The digital games take an increasing part of our western society. The time when gaming was excluded to the most frantic computer fans is long gone. Today the gaming industry competes with both the film- and music industry for the consumers’ attention. Despite this, research regarding the digital games has been put aside for a long time. But there is an ongoing process in establishing game studies regarding content and expression aspects that go beyond the question about possible psychological effects and such. But this process is still young and disagreements occur concerning how the games should be approached as an object of study. This debate, originating from two different approaches; the narratological and the ludological, has proven to be central to the research society. To reach a better understanding regarding storytelling within the digital games I carried out a narratological analysis of a video game; Shadow of the Colossus for Playstation 2. I used classical narratological tools regarding the syntagmatic structure of storytelling; Propp’s characters and functions and Todorov’s equilibrium formula. To be able to carry out this analysis the first step was to identify the storytelling elements of the game so that these could be properly recognized. After that the narratological tools were applied to these. In order not to neglect the medium specific characteristics that the digital games hold, I implemented a minor ludological analysis of its rules, to see how these were connected with the potential storytelling. The narratological analysis proved to be useful; a number of Propp’s functions were identified and the storytelling could also be described on the basis of Todorov’s equilibrium. Furthermore a clear connection between the storytelling of the game and the ludus rules, meaning the rules that define the winning conditions and how to reach them. The classic narratological analysis was fruitful, but the medium specific characteristics with systems of rules and their connection to the storytelling elements proved to be an important relationship to illustrate further. / De digitala spelen tar allt större plats i vårt västerländska samhälle. Tiden då spelande bara var för de mest inbitna datorfantasterna är sedan länge förbi. Idag konkurrerar spelindustrin med både film- och musikindustrin om konsumenternas uppmärksamhet. Trots det har forskning kring de digitala spelen länge åsidosatts. Men en process är nu i full gång för att etablera forskning kring spel och dess innehålls- och uttrycksmässiga aspekter som ser bortom frågan om eventuella skadliga psykologiska effekter och liknande. Men denna process är ung och oenighet råder om hur spelen som studieobjekt ska behandlas. Denna debatt som utgår från två olika ansatser; den narratologiska och ludologiska, har visat sig vara central i forskarvärlden. För att försöka nå bättre förståelse kring berättande i de digitala spelens värld genomförde jag en narratologisk analys av ett enskilt spel; Shadow of the Colossus till Playstation 2. Jag utgick från klassiska narratologiska verktyg som utgår från berättandets syntagmatiska struktur; Propps rollfunktioner och Todorovs jämviktsformel. För att kunna genomföra denna analys var första steget att först identifiera de berättande elementen i spelet så att dessa kunde kartläggas. När det var gjort applicerades de narratologiska verktygen på dessa. För att inte helt åsidosätta de mediespecifika kriterierna som de digitala spelen besitter, genomförde jag en enkel ludologisk analys av dess spelregler, för att se hur dessa var sammankopplade med eventuellt berättande. Den narratologiska analysen visade sig vara användbar; ett antal av Propps funktioner identifierades och berättandet kunde även beskrivas utifrån Todorovs jämvikt. Dessutom visades ett klart samband mellan spelets berättande och dess ludusregler, det vill säga de regler som definierar mål och hur dessa skall nås. Den klassiska narratologiska analysen var fruktbar, men de mediespecifika egenskaperna med regelsystem och dess sammankoppling med de berättande elementen visade sig vara ett viktigt förhållande att belysa.

<p>The digital games take an increasing part of our western society. The time when gaming was excluded to the most frantic computer fans is long gone. Today the gaming industry competes with both the film- and music industry for the consumers’ attention.</p><p>Despite this, research regarding the digital games has been put aside for a long time. But there is an ongoing process in establishing game studies regarding content and expression aspects that go beyond the question about possible psychological effects and such. But this process is still young and disagreements occur concerning how the games should be approached as an object of study.</p><p>This debate, originating from two different approaches; the narratological and the ludological, has proven to be central to the research society. To reach a better understanding regarding storytelling within the digital games I carried out a narratological analysis of a video game; Shadow of the Colossus for Playstation 2. I used classical narratological tools regarding the syntagmatic structure of storytelling; Propp’s characters and functions and Todorov’s equilibrium formula.</p><p>To be able to carry out this analysis the first step was to identify the storytelling elements of the game so that these could be properly recognized. After that the narratological tools were applied to these. In order not to neglect the medium specific characteristics that the digital games hold, I implemented a minor ludological analysis of its rules, to see how these were connected with the potential storytelling.</p><p>The narratological analysis proved to be useful; a number of Propp’s functions were identified and the storytelling could also be described on the basis of Todorov’s equilibrium. Furthermore a clear connection between the storytelling of the game and the ludus rules, meaning the rules that define the winning conditions and how to reach them. The classic narratological analysis was fruitful, but the medium specific characteristics with systems of rules and their connection to the storytelling elements proved to be an important relationship to illustrate further.</p> / <p>De digitala spelen tar allt större plats i vårt västerländska samhälle. Tiden då spelande bara var för de mest inbitna datorfantasterna är sedan länge förbi. Idag konkurrerar spelindustrin med både film- och musikindustrin om konsumenternas uppmärksamhet.</p><p>Trots det har forskning kring de digitala spelen länge åsidosatts. Men en process är nu i full gång för att etablera forskning kring spel och dess innehålls- och uttrycksmässiga aspekter som ser bortom frågan om eventuella skadliga psykologiska effekter och liknande. Men denna process är ung och oenighet råder om hur spelen som studieobjekt ska behandlas.</p><p>Denna debatt som utgår från två olika ansatser; den narratologiska och ludologiska, har visat sig vara central i forskarvärlden. För att försöka nå bättre förståelse kring berättande i de digitala spelens värld genomförde jag en narratologisk analys av ett enskilt spel; Shadow of the Colossus till Playstation 2. Jag utgick från klassiska narratologiska verktyg som utgår från berättandets syntagmatiska struktur; Propps rollfunktioner och Todorovs jämviktsformel.</p><p>För att kunna genomföra denna analys var första steget att först identifiera de berättande elementen i spelet så att dessa kunde kartläggas. När det var gjort applicerades de narratologiska verktygen på dessa. För att inte helt åsidosätta de mediespecifika kriterierna som de digitala spelen besitter, genomförde jag en enkel ludologisk analys av dess spelregler, för att se hur dessa var sammankopplade med eventuellt berättande.</p><p>Den narratologiska analysen visade sig vara användbar; ett antal av Propps funktioner identifierades och berättandet kunde även beskrivas utifrån Todorovs jämvikt. Dessutom visades ett klart samband mellan spelets berättande och dess ludusregler, det vill säga de regler som definierar mål och hur dessa skall nås. Den klassiska narratologiska analysen var fruktbar, men de mediespecifika egenskaperna med regelsystem och dess sammankoppling med de berättande elementen visade sig vara ett viktigt förhållande att belysa.</p>

La construction des personnages et de représentations du pouvoir, ainsi que la mise en place d’une écriture métafictionnelle dans sept romans mexicains publiés dans les années 90 sont les thèmes centraux de cette étude. Pour notre analyse de El disparo de argón, Huatulqueños, La lotería de San Jorge, Una de dos, Salón de belleza, Un asesino solitario et En busca de Klingsor, nous nous sommes inspiré des théories de Roland Barthes et de Philippe Hamon concernant l’étude sémiologique des personnages, ainsi que des modes de représentation narrative décrits par Gérard Genette. Nous sommes également parti des idées ce même auteur sur l’écriture métafictionnelle, ainsi que des travaux de Linda Hutcheon et de Patricia Waugh sur la question. Notre analyse montre que narrateurs, personnages et décors sont construits à l’aide de figures telles que l’hyperbole ou la comparaison. Le paysage peut agir comme un personnage de plus, et engendrer des espaces métaphysiques reflétant l’histoire. Pour ce qui est du rapport au pouvoir, l’on distinguera deux types de personnages : des êtres vulnérables, d’une part, possédant le pouvoir de manière éphémère ; et des puissances invisibles et inhumaines, de l’autre, surveillant et régissant les destinées des personnages. Tandis que les premiers partagent des caractéristiques physiques et des comportements plus ou moins similaires, les puissances invisibles correspondent à des figures telles que le Destin, le Hasard, Dieu ou encore le Diable. Les représentations du pouvoir remplissent toutes une même série de fonctions. Chacun des sept romans envisagés par cette étude déploie des moyens visant à souligner la nature réflexive de l’écriture chez le narrateur. L’analyse des mises en abyme, des métalepses et de la transtextualité au sein du récit permet de mettre au jour et d’évaluer de manière systématique la présence effective de la métafiction. / This essay presents an analysis of the construction of characters, the representations of power and the development of metafictional writing through a discussion of seven Mexican novels published in the nineties. The essay utilizes the theoretical advances of Roland Barthes and Philippe Hamon in regards to semiological analysis of characters and Gérard Genette’s modes of narrative representation to analyze El disparo de argón, Huatulqueños, La lotería de San Jorge, Una de dos, Salón de belleza, Un asesino solitario y En busca de Klingsor. Metafictional writing was looked at using the theoretical lens of not only Genette, but also Linda Hutcheon and Patricia Waugh. In conclusion, narrators, characters and setting are constructed by means of techniques like hyperbole or comparison. In addition, landscape comes to function as another character in the story, creating a metaphysical space that reflects history. When speaking of power, there are two identifiable types of characters: vulnerable creatures with an ephemeral authority and invisible, inhumane powers that patrol and decide characters’ destinies. The first group eventually acquires the same physical characteristics and attitudes, while the invisible powers correspond to figures like Fate, Chance, God or the Devil. The representations of power fulfill a series of similar roles. Each of the seven novels studied in this essay uses techniques which emphasize the narrator’s own awareness of the act of writing. The analysis of the mise en abyme, metalepsis and transtextuality in the narrative allows for a systematic determination and evaluation of the effectiveness of metafiction.

<p>Sammanfattning</p><p>Rödluvan handlar om tre systrar, alla lever olika liv. Men vem av dem är det som blev överfallen i skogen som barn? Vem är det som skriver i den hemliga nattboken? Och vem är det som mördar män? Är det storasyster Judith som är fotograf och bor i Oslo eller är det Lisbeth som har familj och jobbar som barnmorska eller är det lillasystern Carol som är alkoholist och tablettmissbrukare?</p><p>Boken inleds med en kort berättelse om flickan i skogen, Rödluvan. Därefter kommer dagboksanteckningar från mörderskan, och läsaren förstår då att flickan i skogen och dagboksförfattarinnan är samma person.</p><p>Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur Unni Lindell använder genrer och skiftena dem emellan i hennes bok, Rödluvan (2004). Hon skriver över genregränserna och presenterar olika genrer såsom deckare, dagbok och saga i en och samma bok. Min uppsats innehåller en intern textanalys, men har även en komparativ inriktning eftersom varje genrestudie till viss del är en komparativ studie. I min analys använder jag mig av den amerikanske litteraturvetaren John G Caweltis grundformel för deckaren och den ryske formalisten Vladimir Propps 31 olika sagofunktioner.</p><p>Genrerna i boken har olika uppgifter: deckaren representerar huvudgenren och handlingen i nutid, folksagan det förflutna, barndomens tid och dagboken som är en glidning mellan då och nu, den rör sig i båda tiderna. Dessa ger handlingen dess innehåll; sagan, presenterar flickan som blir överfallen i skogen som sexåring? Deckaren, ger oss frågan vem som mördar män? Och dagboken, vem personen är bakom dessa ord. Alla frågor besvaras samtidigt eftersom alla har samma svar men de kommer successivt så läsaren har en chans att ana, misstänka och ändra uppfattning om vem av systrarna som faktiskt mördar. Boken har en genrebeteckning i form av kriminalthriller men det hindrar inte författaren att lägga in andra genrer. Min metod för denna uppsats har varit närläsning, men även ur en komparativ aspekt eftersom alla genrestudier innehåller det. Denna roman skiljer sig i förhållande till dels Unni Lindells andra kriminalromaner som innehåller samma huvudperson men även genom de olika genrebytena som gör den till en otraditionell kriminalthriller.</p>

This dissertation examines narrative structure in Daniel 1-6 using a method of analysis developed by the Russian folklorist, Vladimir Propp, in his book Morphology of the Folktale. / Propp's model for the narrative surface structure of the heroic fairy tale is employed as an analytical tool to assist in the identification of structural features in five individual stories within Daniel 1-6. / The results of the study indicate that, although none of the texts has a structure identical to the fairy tale, Propp's model is, nevertheless, helpful for describing the basic structures of four of the five biblical texts examined. / The tales in Daniel 1-2 and Daniel 5 have similar structures and may be said to constitute one group, while the tales in Daniel 3 and Daniel 6 have a different structural similarity and form a second group. Daniel 4 is structurally dissimilar to the other tales in Daniel 1-6.

The work in this thesis can be divided into two different parts. In the first part, we suggest an approximate edge 3-coloring polynomial time algorithm for cubic graphs. For any cubic graph with n vertices, using this coloring algorithm, we get an edge 3-coloring with at most n/3 error vertices. In the second part, we study Jim Propp's Rotor-Router model on some non-bipartite graph. We find the difference between the number of chips at vertices after performing a walk on this graph using Propp model and the expected number of chips after a random walk. It is known that for line of integers and d-dimenional grid, this deviation is constant. However, it is also proved that for k-ary infinite trees, for some initial configuration the deviation is no longer a constant and say it is D. We present a similar study on some non-bipartite graph constructed from k-ary infinite trees and conclude that for this graph with the same initial configuration, the deviation is almost (k²)D.

Sammanfattning Rödluvan handlar om tre systrar, alla lever olika liv. Men vem av dem är det som blev överfallen i skogen som barn? Vem är det som skriver i den hemliga nattboken? Och vem är det som mördar män? Är det storasyster Judith som är fotograf och bor i Oslo eller är det Lisbeth som har familj och jobbar som barnmorska eller är det lillasystern Carol som är alkoholist och tablettmissbrukare? Boken inleds med en kort berättelse om flickan i skogen, Rödluvan. Därefter kommer dagboksanteckningar från mörderskan, och läsaren förstår då att flickan i skogen och dagboksförfattarinnan är samma person. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur Unni Lindell använder genrer och skiftena dem emellan i hennes bok, Rödluvan (2004). Hon skriver över genregränserna och presenterar olika genrer såsom deckare, dagbok och saga i en och samma bok. Min uppsats innehåller en intern textanalys, men har även en komparativ inriktning eftersom varje genrestudie till viss del är en komparativ studie. I min analys använder jag mig av den amerikanske litteraturvetaren John G Caweltis grundformel för deckaren och den ryske formalisten Vladimir Propps 31 olika sagofunktioner. Genrerna i boken har olika uppgifter: deckaren representerar huvudgenren och handlingen i nutid, folksagan det förflutna, barndomens tid och dagboken som är en glidning mellan då och nu, den rör sig i båda tiderna. Dessa ger handlingen dess innehåll; sagan, presenterar flickan som blir överfallen i skogen som sexåring? Deckaren, ger oss frågan vem som mördar män? Och dagboken, vem personen är bakom dessa ord. Alla frågor besvaras samtidigt eftersom alla har samma svar men de kommer successivt så läsaren har en chans att ana, misstänka och ändra uppfattning om vem av systrarna som faktiskt mördar. Boken har en genrebeteckning i form av kriminalthriller men det hindrar inte författaren att lägga in andra genrer. Min metod för denna uppsats har varit närläsning, men även ur en komparativ aspekt eftersom alla genrestudier innehåller det. Denna roman skiljer sig i förhållande till dels Unni Lindells andra kriminalromaner som innehåller samma huvudperson men även genom de olika genrebytena som gör den till en otraditionell kriminalthriller.

No description available.