Bakgrund: Samtidigt som andligt utövande hos personer med psykossjukdom påverkar faktorer såsom välbefinnande, återhämtning och läkemedelsföljsamhet upplever dessa patienter att den andliga dimensionen inte tas i beaktning av sjuksköterskan i omvårdnaden. För att förbättra den holistiska omvårdnaden är det således av vikt att få en ökad förståelse för sjuksköterskans erfarenhet av andlig omvårdnad till patienter med psykossjukdom. Syfte: Att beskriva psykiatrisjuksköterskans erfarenhet av andlig omvårdnad till patienter med psykossjukdom. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt. Betydelse: Genom att undersöka psykiatrisjuksköterskans erfarenheter av andlig omvårdnad hos patienter med psykossjukdom kan vi öka vår kunskap kring hur den andliga dimensionen kan integreras i omvårdnaden. Resultat: Tre huvudteman formulerades: Sjuksköterskans förutsättningar; Definitionen av andlighet, Sjuksköterskans egna trossystem, Sjuksköterskans personliga egenskaper. Hindrande faktorer; Kunskapsbrist, Strukturella faktorer, Stigma. Främjande faktorer; Vårdrelationen, Livsberättelsen som verktyg, Andligt empatiskt förhållningssätt, och Betydelsen av klinisk erfarenhet. Slutsats: Andlighet i vårdkontexten behöver definieras och andlig omvårdnad behöver utformas och implementeras i omvårdnaden. Sjuksköterskor behöver kunna prata om den andliga dimensionen och ha självkännedom om den egna andligheten. Sjuksköterskor behöver ha kunskap i kulturell och religiös normativitet samt hur andliga uttryck kan skiljas från psykotiska symtom, vilket behöver integreras i läroplanen. / Background: Whilst practicing spirituality among people with psychotic illness affects factors such as well-being, recovery and compliance, the experiences of these patients is that the nurse does not take this dimension into consideration in the nursing care. To improve holistic care, it is therefore of importance to increase knowledge revolving the nurse’s experiences of spiritual care to patients with psychotic illnesses. Aim: The aim of this study was to describe psychiatric nurses’ experiences of spiritual care to patients with psychotic illnesses. Method: A qualitative literary study with a systematic approach. Meaning: By examining the psychiatric nurses’ experiences of spiritual care amongst patients with psychotic illness, we hope to increase the knowledge in how the spiritual dimension can be integrated into nursing care. Result: Three main themes were formulated: The nurses' prerequisite qualification; The definition of spirituality, The nurses' own belief system, The nurses' personal presumptions. Impeding factors: Lack of knowledge, Structural factors, Stigma. Promoting factors; The nurse-patient relationship, The life story used as a tool for continued care, The spiritual empathic approach, and The importance of clinical experience. Conclusion: Spirituality in the context of care needs to be defined, and spiritual care needs to be adequately shaped and applied in nursing. Nurses need to be able to discuss the spiritual dimensionand possess a self-awareness regarding their own spirituality. Nurses require knowledge concerning cultural and religious normativity, and how displays of spirituality can be distinguished from psychotic symptoms, which needs to be included in the nursing curriculum.

Bakgrund: Vid psykisk sjukdom kan behov av heldygnsvård uppstå för att den enskilde personen inte skall utgöra någon fara för sig eller för tredje part. Vården kan vara av nytta trots att personen i fråga inte ger medgivande till vård, vilket medför ett etiskt dilemma för vårdpersonalen. Syfte: Att belysa patienters upplevelse av att vårdas enligt tvångslagstiftning vid en psykiatrisk avdelning. Metod: En litteraturstudie har genomförts som omfattar 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet visar att patienterna antingen upplevde att inläggningen varit till nytta eller till skada och att flertalet patienter upplevde en bristande autonomi och en känsla av minskat människovärde. Slutsats: Slutsatsen är att patienternas syn på inläggningen beror på dennes upplevelse av bevarad autonomi och möjlighet till delaktighet. Personal som har ett förhållningssätt som främjar detta, främjar också att patienten upplever den tvångslagstiftade vården som nödvändig. Detta förtydligar vikten av att i vården arbeta personcenterat och med ett förhållningssätt som främjar patientens autonomi och delaktighet. / Background: When a person is mentally ill, they might need hospitalisation against their ill, to protect them from themselves or to third parties. The care may be beneficial even though the person does not give consent to treatment, resulting in an ethical dilemma for caregivers. Aim: To elucidate patients' experiences of being cared for under a compulsory admission at a psychiatric ward. Method: A literature review has been carried out covering 11 qualitative research articles. Results: The results show that patients either feel that the admission was beneficial or detrimental, and that most patients experience a lack of autonomy and a sense of diminished human dignity. Conclusion: It is concluded that patients' views on the admission depends on his or hers experience of preserved autonomy and the opportunity to participate. Staff who have an attitude that promotes this, also encourages the patient to experience the compulsory care as necessary. This clarifies the importance of working personcentered with an approach that promotes patient autonomy and participation.

I Sverige finns idag en vårdform där patienter som begått brott under grav psykisk störning samvårdas med personer som har ett allvarligt självskadebeteende. Dessa inrättningar måste då förhålla sig till två olika vårdsätt. Vi vill därför undersöka om personalen beskriver och upplever eventuella skillnader i interaktionen med patienter vilka vårdas med stöd av olika tvångsvårdslagar på en rättspsykiatrisk avdelning. Vi har använt oss av en kvalitativt ansats där vi har intervjuat sex yrkesverksamma inom rättspsykiatrin. Med hjälp av symbolisk interaktionism samt vårdkulturteori har vi analyserat den empiri som framkommit från intervjuerna. Resultaten visar att personalen vill se patienterna såsom en homogen grupp men brottet/handlingen påverkar patientsynen. Resultaten visar även att interaktionen villkoras av personalens attityder och värderingar samt att den individuella vården försvåras ytterligare av samvården. Slutsatsen blev att personalen skildrade en diskrepans där de å ena sidan beskrev att interaktionen var likadan oberoende av vilken patientgrupp det var. Samtidigt framkom att de upplevde och gjorde skillnader mellan LRV- och LPT-patienter.

Bakgrund: I Sverige beräknas 14-20% av befolkningen lida av psykisk ohälsa. Egenvård är handlingar som utförs i syfte att upprätthålla hälsa och är central inom den psykiatriska omvårdnaden. Sjuksköterskor möter personer med psykisk ohälsa i olika vårdsituationer och därför krävs kompetens om hur egenvård bör tillämpas i den psykiatriska omvårdnaden. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hur egenvård tillämpas inom psykiatrisk omvårdnad. Metod: Kvalitativ intervjumetod med induktiv ansats tillämpades. Studien genomfördes inom öppen- och slutenvårdspsykiatrin i en mellanstor svensk kommun. Materialet bestående av nio intervjuer transkriberades och analyserades därefter med hjälp av konventionell innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna arbetade utifrån ett professionellt förhållningssätt i syfte att utbilda patienten och individanpassa vården. De beskrev att egenvård som begrepp sällan användes men att de tillskrev många omvårdnadshandlingar till just egenvård. Sjuksköterskorna beskrev att insikt, eget ansvar, motivation och delaktighet var förmågor som var avgörande hos patienten för en fungerande egenvård. Sjuksköterskorna erfor dock att en allt för stor tilltro till medicineringen och bristande kompetens hos vårdgivarna bidrog till att patienternas egenvård försummades då problem ofta löstes kortsiktigt och patienterna blev kvarvarande inom psykiatrin. Konklusion: Bland de intervjuade sjuksköterskornas var den generella uppfattningen att egenvårdsfilosofin inte har anammats inom den psykiatriska omvårdnaden, vilket resulterar i att patienterna blir kvar inom den psykiatriska vården under en obefogat lång tid genom att patienternas sjukdomsförlopp förlängs. / Background: In Sweden, 14-20 percent of the population has reduced psychiatric health. Self-care is actions done to maintain health and is crucial in psychiatric nursing care. Nurses meet people with reduced psychiatric health in care situations and therefore knowledge about how self-care should be used in the care of the psychiatric patient is important. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experience of how self-care is applied in psychiatric nursing care. Method: A qualitative interview study was conducted in out- and incare psychiatric care in a middle-size Swedish municipality. Nine interviews was transcribed and thereafter analyzed with a conventional content analysis. Result: The nurses was found to work from a professional approach in order to educate and individualize care. They described that the concept of self-care was rarely used but that they ascribed many actions of nursing care to self-care. The nurses described that insight, responsibility, motivation and participation were the determinant abilities of the patient for a functional self-care. Yet, nurses believed that a greater faith for the medication and lack of competence of the care givers contributed to neglection of the patients’ self-care when problems often were short-term solved and the patients remained in psychiatric care. Conclusion: In the group of interviewed nurses, the general opinion was that the concept of self-care not has been embraced in psychiatric nursing care. According to the nurses, it results in patients remaning in psychiatric care during an unjustified long time and that the course of illness becomes extended.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter med borderline personlighetssyndrom (BPD) upplever negativa attityder och inte erbjuds den vård de behöver vid kontakt med den psykiatriska vården. Patienter med BPD uppvisar en stark emotionell smärta och känslomässig instabilitet vilket innebär att sjuksköterskan upplever svårigheter och osäkerhet vid omvårdnad av dessa patienter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur patienter med borderline personlighetssyndrom erfar och upplever den psykiatriska vården. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på elva kvalitativa studier genomfördes. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Känslor av att bli avvisad och sviken, Relationen en förutsättning, Samtalets betydelse och att bli hörd, samt Hopp om ett tillfrisknande. I resultatet framkom att det stigma och de negativa attityder som omger diagnosen BPD påverkade patienternas upplevelse av vården negativt. En bra relation till sjuksköterskan som byggde på tillit, en bra kommunikation och utgick från patientens perspektiv var viktig för att uppnå en god omvårdnad och en terapeutisk allians. Slutsats: Genom ökad kunskap om tillståndet BPD och klinisk handledning kan attityder och stigmatisering om BPD minskas. Det ökar möjligheten för sjuksköterskan att ge denna patientgrupp en positiv vårdupplevelse och en god omvårdnad.

I Sverige och inom Region Västmanland råder det brist på specialistsjuksköterskor. En enkät gjord i regionen sommaren 2016 visade på att specialistsjuksköterskor inte kände att deras kompetens tillvaratogs på ett bra sätt.  Tidigare forskning visar även på samma läge globalt, och specialistsjuksköterskor uppger att deras arbetstid framförallt går åt till administration och läkemedelshanterings, trots att det finns studier som visar på att specialistsjuksköterskor trivs bättre med sitt arbete ju mer patientkontakt de har. Som stöd i arbetet användes Marilyn Ann Rays byråkratiska omvårdnadsteori. I syfte att undersöka specialistsjuksköterskans kompetens och möjligheter inom slutenvården intervjuades fem specialistsjuksköterskor och sex enhetschefer i varsin fokusgrupp. Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i temat ”Att synliggöra det osynliga”. Det framkom att såväl specialistsjuksköterskorna som enhetscheferna ansåg att det fanns en tydlig skillnad i kompetens mellan en grundutbildad och specialistutbildad sjuksköterska, men att den inte tas tillvara på ett bra sätt. Det framkom även att olika arbetsuppgifter värdesätts olika, med konsekvensen att patientrelaterade uppgifter ofta åsidosätts för att undvika konflikter. Det behöver finnas direktiv från arbetsgivaren i syfte att tydliggöra roll och kompetens, och det behöver skapas förutsättningar på flera sätt för att behålla specialistsjuksköterskor inom slutenvården.

Cognitive behavioural therapy for insomnia (CBT-i) is the most effective treatment for insomnia. Studies show that auricular acupuncture (AA) may alleviate insomnia symptoms. The overall aim of the thesis was to compare treatment effects of auricular acupuncture (AA) with cognitive behavioural therapy for insomnia (CBT-i) on symptoms of insomnia, anxiety, depression, hypnotic drugs consumption and quality of life from short- and long-term perspectives. Paper I had a qualitative approach with a descriptive design. 16 participants received group-treatment with AA during their protracted withdrawal phase and were interviewed about their experiences. They participants experienced a reduction in protracted withdrawal symptoms, improved subjective sleep quality, a strong sensation of peacefulness and increased wellbeing. Paper II, III and IV present results from a randomised controlled trial in where the effects of group-treatment with AA and CBT-i were compared in short- and long-term using subjective (questionnaires and sleep diary) and objective (actigraphy) measurements. The results showed that CBT-i was superior to AA in reducing insomnia symptoms in both the short and long run. Both groups experienced significant long-term reduction of depressive symptoms. Further, both groups managed to maintain a decreased intake of hypnotic drugs at the end of the treatment when compared to baseline measurement. Short-term reduction of symptoms of anxiety and depression improved only in the AA group. The results from the objective actigraph recordings showed that the AA group slept more and the CBT-i group less after the treatment and that sleep patterns in both groups reverted to pre-treatment levels after 6 months. Conclusively: AA, as administered in this study, was not as good as CBT-i in treating insomnia symptoms, and should not be used as a stand-alone treatment for insomnia. Our results also demonstrate that prolonged sleep time does not necessarily yield better sleep, and that the perception of insomnia symptoms is not inevitably affected by sleep duration. AA was as effective as CBT-i in ending hypnotic drugs consumption. Moreover, AA was more successful than CBT-i in reducing symptoms of anxiety and depression in the short run. Further studies investigating AA for anxiety and depression are motivated.

Mental health has become a prominent issue in society. Yet, much remains unknown about the etiology of psychiatric disorders. The aim of the present thesis was to investigate the association between biological, psychological and social factors of risk and resilience and behavioral problems in a birth cohort of Swedish children. 1723 mothers and their children were followed from birth to the age of 12 as part of the South East Sweden Birth Cohort Study (the SESBiC study). Information was gathered through register data, standardized questionnaires and DNA samples. In study I, stability of maternal symptoms of depression and the impact on child behavior at age 12 were investigated. The prevalence of depressive symptoms was found to be 12.0 % postpartum. Symptoms of postpartum depression significantly increased the risk for subsequent depressive symptoms 12 years later in women. Children whose mothers reported concurrent symptoms of depression and anxiety had an increased risk for both internalizing and externalizing problems at age 12, but no long term effect on child behavior was seen for postpartum depressive symptoms. The greatest risk was seen for children whose mothers reported symptoms of depression on both occasions. In study II, the impact of gene-environment interaction of 5-HTTLPR and BDNF Val66Met and experience of life events together with symptoms of maternal depression and anxiety on child behavior at age 12 was studied. A main effect of 5-HTTLPR was noticed, but no geneenvironment effects were shown. Similarly to study I, concurrent symptoms of maternal depression and anxiety were an important predictor of child behavioral problems. A high degree of psychosocial stress around childbirth was found to have long lasting detrimental effects on child behavior, increasing the risk for internalizing problems at age 12. Study III investigated the impact of geneenvironment interactions of 5-HTTLPR and BDNF Val66Met and life events together with symptoms of maternal depression and birth characteristics on behavioral problems at age 3. Symptoms of postpartum depression were found to predict internalizing as well as externalizing problems in children three years later. Child experience of life events was a stable predictor of behavioral problems across the scales similar to sociodemographic factors such as parental immigration status and unemployment. No gene-environment interaction effects of 5-HTTLPR or BDNF Val66Met were shown. Study IV used the risk factors identified in studies I-III to investigate factors of resilience to behavioral problems at age 12. The l/l genotype of 5-HTTLPR was associated with a lower risk for behavioral problems at age 12, especially for children facing low adversity. Good social functioning was found to be a general resource factor, independent of the level of risk, while an easy temperament was associated with resilience for children with a high degree of adversity. However, effect sizes were small. In summary, the results from the present thesis emphasize the importance of maternal mental health and sociodemographic factors for child mental health at ages 3 and 12, which must be taken into account in clinical settings. Moreover, it adds to the null-findings of the gene-environment effect of 5-HTTLPR and BDNF Val66Met on behavioral problems in children, but indicates a main effect of 5-HTTLPR on internalizing symptoms at age 12.

Titel: Att vårda under rädsla- en litteraturstudie om vårdpersonals upplevelser av hot och våld inom psykiatrisk vård. Bakgrund: Rapporter visar att hot och våld är vanligt förekommande inom vård och omsorg. Våld förekommer i alla delar av vården, men det finns vissa avdelningar som är mer utsatta för våld än andra, exempelvis psykiatrin. Det verbala och fysiska våldet skapar en otrygg miljö och kan ge allvarliga konsekvenser för både för personal och patienter. Syfte: Att beskriva vårdpersonals upplevelser av hot och våld inom psykiatrisk vård. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta artiklar med kvalitativ ansats. Dessa artiklarna granskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: Hot och våld orsakade starka känslor som rädsla och ilska hos vårdpersonal som påverkade arbetet och privatlivet negativt. Den otrygga arbetsmiljön utgjorde ett hot mot vårdpersonalens yrkesroll och självbild. Våld på en psykiatrisk avdelning ansågs oundvikligt, och vårdpersonals förmodades acceptera det som en del av arbetet. Våldet hanterades och förebyggdes med olika strategier, samtidigt som stöd från chefer var bristfälligt. Konklusion: Våld mot vårdpersonal inom psykiatri är ett relativt outforskat ämne som är i behov av mer forskning. vårdpersonalen blir lidande av fysiska och psykiska konsekvenser, som påverkar vårdandet av patienterna och vårdpersonalens hälsa. För att förbättra arbetssituationen krävs mer utbildning för vårdpersonal i hantering av våld. Nyckelord: Vårdpersonal, Psykiatri, Hot och våld, Arbetsrelaterat våld / Title: Working under fear- a literature review about nursing staff’s experiences of threat and violence in psychiatric care. Background: Reports show that threat and violence is a common phenomenon in healthcare. It appears in every part of healthcare, but some units are at more risk than others, for example psychiatric care. The verbal and physical violence creates an insecure work environment and can cause serious consequences for both personnel and patients. Aim: To describe psychiatric nursing staff’s perceptions of threat and violence in psychiatric care. Methods: A literature review based on eight qualitative articles. These articles were examined, analyzed and compiled. Results: Threat and violence caused strong emotional reactions, like fear and anger, among nursing staff that influenced the work and their private life. The unsafe work environment composed a threat to the nursing staff’s professional role and self image. It was percieved that violence were unavoidable, and that nursing staff were expected to accept violence as a part of the job. Violence were handled and prevented with different strategies, while manegement support were lacking. Conclusion: Violence against nursing staff in psychiatric care are a relatively unexplored subject in need of more research. Nursing staff are suffering both physical and psychological damage due to violence in the workplace, which also effects the care given to patients and the nursing staff’s own health. To improve the work situation the nursing staff need more education in handling violence. Keywords: Nursing staff, Psychiatry, Threat and violence, Workrelated violence

Syftet med studien var att studera hur ett samtal om gemensamt beslutsfattande går till när en patient, Case manager och professionella träffas enskilt eller i resursgrupp och samtalar med varandra om vårdplanen. Det var en etnografisk studie där samtal inom en psykiatrisk verksamhet representerade det fält som studerats genom metoden deltagande observation. Resultatet visade att plats, form, tid, tempo, och rytm hade betydelse för samtalets kvalitet liksom att det fanns en ansvarsfördelning i samtalet som bland annat karaktäriserades av att bli bemött med förståelse för en livssituation som innebar ett lidande. Andra faktorer som påverkade kvalitén var hur de professionella ställde frågor, inväntade svar och avslutade samtalet. Men även vad som händer när samtalet brister och att inte kunna berätta och fråga under samtalet. Det fanns dock situationer där personen kunde berätta och uttrycka sig i samtalet och med stöd av samtalsmatta kunde uttrycka egna åsikter, önskningar och behov. / The purpose of the study was to establish how a collective decision can be made when the individual and the case manager meet with the technical experts, either by themselves or as part of a wider focus group, to discuss the treatment plan. It was an ethnographic study conducted by observing psychiatric conversations. The findings of the study confirmed that the location, format of the meeting and the pace at which the meeting was conducted, directly influenced the quality of the discussion. It was also important for the participants to be sympathetic towards the individual’s personal situation and understand the difficulties faced by the individual on a daily basis. The questioning technique used by the technical experts and how the discussion was concluded, was also important. Also, what happens when the conversation goes off track and when the individual is unable to give information and ask questions. There were examples of situations where the individuals could express themselves constructively, using the talking mat, and could give their view and confirm needs and desires. In order to make their voices heard, they need to be clear what they want and must be able to argue their case.