Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett omfattande begrepp och kännetecknas av att personen har nedsatt förmåga att hantera sina känslor och upprätthålla samspel med andra människor. Den psykiska ohälsan räknas idag som ett av de stora folkhälsoproblemen och har ökat både i Sverige och internationellt. Ökningen av dessa sjukdomar i samhället har lett till en ökning av patienter med psykisk ohälsa som söker somatisk vård. Synen och attityden hos vårdaren gentemot patienten påverkar utformningen av vården. Tidigare forskning visar att både sjuksköterskor och patienter upplever svårigheter då patientgruppen vårdas inom somatiska vårdenheter. Syfte: Syftet med studien var att belysa allmänsjuksköterskans upplevelser att vårda patienter med psykisk ohälsa i den somatiska vården. Metod: Metoden var en intervjustudie av kvalitativ ansats vilket gav möjlighet att beskriva och få en fördjupad förståelse för upplevelser. Sammanlagt intervjuades åtta allmänsjuksköterskor. Resultat: Sjuksköterskorna berättade om varierande upplevelser vid vårdandet av patienter med psykisk ohälsa som sammanställdes i följande kategorier; Kunskap, arbetsbelastning och sjukdomstillstånd. Slutsats: Resultatet av studien visar på ett behov av förbättringar i sjuksköterskors arbetsförhållanden samt ökad kunskap inom området för att kunna bedriva en så god vård som möjligt. För att lyckas med detta krävs mer utbildning och bättre förutsättningar för sjuksköterskan, både miljömässigt och resursmässigt.

Titel: Att leda en byråkratisk organisation  Syfte: Syftet med denna studie är att förstå hur ledarna av byråkratisk organisation strukturerar sitt arbete och hur de kan fördela arbetsuppgifter på ett smidigt och effektivt vis. Metod: Studiens grundas i en kvalitativ intervjuundersökning med en deduktiv teori och syftar till att förstå en komplex bransch. Insamling av empiriskt material har varit genom intervjuer och den teoretiska referensramen är taget från böcker och vetenskapliga artiklar.  Slutsats: De slutsatser som kan dras av denna studie är bland annat att hur pass viktigt det kan vara att vara flexibel som ledare, varje situation är unik och det finns inga generella lösningar att tillgå. Redan vid organisering av hur strukturen inom en organisation skall vara, är det ytterst viktigt att ledarens roll blir tydligt definierad. Dels för tydlighet gentemot de anställda men samtidigt för ledarens skull, det är viktigt att redan från första början vara medveten om vad som förväntas från dig som ledare. Beroende på vem du som ledare skall bemöta, kan det behövas anpassning och förberedelser inför mötet. Anställda kan inte behandlas på samma vis, just eftersom alla anställda är enskilda individer som behöver tillgodoses med olika behov. Något annat som visas av denna studie är att ledaren även behöver anpassa sitt ledarskap beroende på kundens beslut från Försäkringskassan samt att delge de anställda kring den regalerade branschen för att få förståelse för ledningsgruppens arbete i en relation med Försäkringskassan.

Den här uppsatsen har haft som syfte att jämföra likheter och skillnader beträffande inriktning mellan kyrkans själavård och ungdomshälsa/barn-och ungdomspsykiatri. Detta arbete har genomförts med hjälp av kvalitativa forskningsintervjuer som spelats in och analyserats enligt intervjupersonernas livsvärld. Det empiriska materialet har kodats och analyserats med hjälp av ett teoretiskt begreppspar som använts i tidigare religionsvetenskaplig forskning Tidigare forskning påvisar att ungdomars psykiska ohälsa har ökat kraftigt de senaste decennierna. Detta är idag ett etablerat samhällsproblem, och just därför ville jag undersöka ungdomars möjligheter till samtalshjälp, och hur denna ter sig. Forskning om ungdomars psykiska ohälsa finns det ingen brist på. Det som däremot är en bristvara är hur samtalshjälpen som erbjuds hos olika verksamheter i samhället, fungerar. Det finns heller ingen svensk forskning som påvisar vart ungdomar helst vänder sig för samtalshjälp, eller varför vissa verksamheter anses vara mer framgångsrika än andra. Något som däremot har påvisats, är ett bristande förtroende för vissa verksamheter.

Demens är en obotlig sjukdom som leder till ett beroende för den drabbade. Idag finns över 160000 människor som har diagnos demens i Sverige och den siffran kommer att öka i framtiden. De drabbade behöver vård och omsorg och det har blivit vanligt att anhöriga står för den insatsen. Samtidigt som de anhöriga upplever sorg och förlust har de också stor risk att själva drabbas av ohälsa då deras roll som anhörigvårdare är tungt och krävande. Syftet med denna studie var att undersöka hur anhöriga upplever att vårda en närstående med en demenssjukdom. Metoden som användes var en litteraturstudie som grundades på 11 kvalitativa och kvantitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultatet i analysen framkom två teman: Anhörigas rutiner för att klara av vardagen och Samhällets ansvar gentemot de anhöriga samt fem subteman: Anhörigas upplevelser  och  strategier,  Isolering  –  de  anhörigas  syn  på  vardagen  och  dess utmaningar, Anhörigas behov av stöd, Att finna balans i hemmiljö och Att våga släppa taget. I resultatet har det framkommit att anhörigvårdarna upplever sig ensamma och övergivna i sin roll som vårdare. Flertal anhörigvårdare har utvecklat egna strategier för att klara av vardagen. Strategierna visar dock att det finns ett ökat behov av stöd och information då de inte alltid räcker till. Anhöriga som vårdar fastnar lätt i sin vårdande roll och allt kretsar runt den närstående. Egen tid och tid för återhämtning existerar inte och många upplever en psykisk stress vilket leder till isolering och ohälsa. I diskussionen diskuteras när gränsen nåddes för de anhörigas situation och hur olika strategier som utvecklades kunde användas i ett förebyggande syfte samt behovet av stöd och information till anhöriga belystes.

Psykisk ohälsa förstås idag som ett stort samhällsproblem som också får utslag på arbetsmarknaden. I mars 2016 fick arbetsgivarna ett ökat ansvar för medarbetarnas välmående. Denna studie undersöker hur arbetsledningen på en arbetsplats där det finns en uttalad ambition att sänka sjuktalet resonerar kring hälsa och arbetsliv, med särskilt fokus på psykisk ohälsa. Studien är kvalitativ och utgår i huvudsak från intervjuer och textmaterial i form av publicerade artiklar på myndighetens intranät. Studiens syfte är att granska hur ledningen förstår och hanterar medarbetares psykiska ohälsa. Min studie visar hur ansvaret för medarbetares hälsa på olika sätt förskjuts och förhandlas. Cheferna ser sitt arbetsgivaransvar som en självklarhet, samtidigt som de också förstår den psykiska ohälsan som ett större samhällsproblem som ligger utanför deras kontroll. Orsaken till varför medarbetare mår dåligt blir därför av vikt. Ett nära ledarskap, medarbetares inställning och en viss reglering av privatlivet förstås vara möjliga lösningar på medarbetares psykiska ohälsa, liksom flexibel arbetstid samt att gå ner i arbetstid. Ytterst får också medarbetarna själva en central roll när det kommer till att lösa stress och ohälsa på arbetsplatsen och uppsatsen visar hur diskursen om psykisk ohälsa i arbetslivet kan kopplas till en större samhällsprocess om individens ansvar för sin egen hälsa.

Psykisk ohälsa bland män har länge varit ett stigmatiserat ämne. Syftet med denna uppsats har därför varit att undersöka hur unga män upplever att de och deras omgivning ser på unga mäns psykiska ohälsa. Detta kopplat till stigmat kring psykisk ohälsa och vad som anses vara maskulint hos en man. För att besvara syftet med uppsatsen har en kvantitativ studie genomförts med hjälp av en enkät. Enkäten delades slumpmässigt ut till femtio unga män i åldrarna 15-20 år, som gick på en gymnasieskola i Sverige. Svaren från enkäten har bearbetats och redovisas med beskrivande statistik. Studien visade en positiv syn på psykisk ohälsa bland deltagarna. Dock fanns en stor osäkerhet kring hur deras omgivning såg på unga mäns psykiska ohälsa. Den större delen av deltagarna ansåg inte att psykisk ohälsa var kopplat till maskulinitet, men det fanns en osäkerhet kring vad unga kvinnor hade för syn på detta.

För snart 20 år sedan uppmärksammades en gränslandsproblematik mellan LPT och LVU beträffande unga med psykisk ohälsa då de trots vårdbehov inte lyckades uppfylla förutsättningarna för vård. Ett par år senare konstaterades att ingen av lagarna skulle utvidgas och Regeringen uttalade att unga med psykisk ohälsa skulle ges vård genom psykiatrin. För två år sedan kom en ny utredning där gränslandsproblematiken ännu en gång tas upp. Således är problemet ännu inte vara avhjälpt och jag har valt att belysa problematiken kring flickor med psykisk ohälsa som tycks vara särskilt utsatta. För att få vård med stöd av LPT krävs att, i det här fallet, den unge har en allvarlig psykisk störning och ett oundgängligt vårdbehov som enbart kan tillgodoses genom psykiatrisk vård. Vidare krävs att vården inte kan ges med samtycke. För vård med stöd av LVU förutsätts att det föreligger en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling ska skadas, att vården inte kan ges genom frivilliga insatser samt att den unge uppfyller något av rekvisitet i 2 eller 3 §§. Inom ramen för uppsatsämnet är 3 § LVU och mer specifikt rekvisitet ”något annat socialt nedbrytande beteende” särskilt relevant och det är även detta rekvisit som enligt min mening utgör kärnan till förevarande problematik. Flickor med psykisk ohälsa har inte sällan ett stort vårdbehov som inte alltid kan tillgodoses med samtycke eller frivilliga insatser. All psykisk ohälsa innebär heller inte att det föreligger en allvarlig psykisk störning. Då LVU är en skyddslag som ska verka för den unges goda hälsa och utveckling kan således tyckas att dessa flickor bör fångas upp här. Jag visar dock i min framställning att så inte alltid är fallet. Ett första problem är att domstolarna inte verkar eniga om hur rekvisitet ska tolkas och det råder även osäkerheter i fråga att avgöra orsakssamband mellan beteende och störning. Av motiven till lagen framgår endast att ett beteende inte kan anses vara socialt nedbrytande enbart på grund av en psykisk störning. Jag ifrågasätter därför om det ens varit lagstiftarens avsikt att domstolarna lämnas uppgiften att bedöma orsakssambandet i varje enskilt fall. Gränslandsproblematiken vad gäller flickor med psykisk ohälsa blir än mer tydlig vid en närmare granskning av vilka beteenden som ansetts vara socialt nedbrytande. Utifrån ett genusperspektiv tydliggörs och synliggörs att omnämnda beteenden i lagmotiven kan delas in i typiskt manliga och typiskt kvinnliga. Här ifrågasätter jag starkt varför lagstiftaren valt att tydliggöra att just prostitution kan vara socialt nedbrytande både för flickor och pojkar. Vidare konstaterar jag att ett av de vanligaste uttrycksmedlen för pojkar omfattas av rekvisitet men att flickors vanliga uttrycksmedel vid psykisk ohälsa alltjämt lämnas utanför. Vilka beteenden som omfattas och i domstol kan komma att godtas som socialt nedbrytande tycks grundas på stereotypa föreställningar och bakomliggande värderingar om vad som är kvinnligt och manligt. Det är enligt min mening anmärkningsvärt att flickor tycks falla utanför tillämpningen även då den psykiska grundproblematiken är likartad med pojkars. Lagen är generellt formulerad men lagmotiv och praxis har format bestämmelsens innebörd så att regleringen inte kan anses könsneutral. Den bristande könsneutraliteten medför att reglering och tillämpning inte heller kan anses vara rättssäkert. Viktiga hörnpelare såsom förutsebarhet, barnets bästa, lika vård på lika villkor oavsett kön med mera kan enligt min mening inte anses tillräckligt tillgodosett.

Bakgrund: Psykisk ohälsa räknas idag som en av Sveriges främsta folksjukdomar. Tidigare studier visar att personer med psykisk ohälsa möts av stigmatisering och en utsatthet i samhället. Samhällets negativa attityd har visat sig ha effekt inom den somatiska vården. Den ökade incidensen för psykisk ohälsa leder till att fler patienter med psykisk sjukdom/tillstånd söker sig till den somatiska vården. Sjuksköterskans bemötande och dennes uppgift att bedriva en god och jämlik vård sätts på prov. Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att bemöta personer med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: En litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa originalartiklar har genomförts. En innehållsanalys genomfördes och resulterade i tre kategorier varav en byggde på fyra underkategorier.  Resultat: Tre huvudkategorier framkom, En komplex och tidskrävande patientgrupp, Kunskap som en effekt på bemötandet och Blandade känslor som väcks i mötet. Sjuksköterskor upplevde att de inte hade tillräckligt med kunskap för att vårda personer med psykisk ohälsa. Det fanns även miljöbegränsningar som påverkade sjuksköterskans upplevelse av mötet. Både negativa och positiva attityder uttrycktes gentemot patientgruppen samt känslor som rädsla och frustration.  Diskussion: Resultatet tyder på flera barriärer som hindrar sjuksköterskan från att bedriva en god och jämlik vård. De främst förekommande var bristen på kunskap, de negativa attityderna och den rådande tidsbristen inom somatisk vård. Vidare forskning krävs för att minska klyftan mellan den psykiatriska och somatiska vården.

Inledning: Psykisk ohälsa hos ungdomar ökar och många faktorer påverkar ökningen. De viktigaste faktorerna är skolan, sociala medier och förändrad familjebild. Det är viktigt med tidig upptäckt av psykisk ohälsa och skolsköterskor har därför en central roll i detta arbete. Syfte: Syftet var att beskriva skolsköterskors erfarenheter av psykisk ohälsa hos ungdomar. Design: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Metod: Studien grundar sig på semistrukturerade intervjuer med åtta skolsköterskor i Västerbottens län. Intervjudata analyserades med stöd av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Psykisk ohälsa beskrevs i varierande termer men skolsköterskorna upplevde att det istället borde fokuseras på begreppet psykisk hälsa. Tänkbara faktorer till ökad psykisk ohälsa var skolan, sociala medier och samband med en förändrad familjesituation. Skolsköterskorna erfor att genom att vara tillgängliga och ha en god relation med ungdomarna gavs möjligheter att arbeta mot psykisk ohälsa. Skolsköterskorna upplevde begränsade resurser men genom öppen mottagning hade ungdomarna möjligheter att komma med sina problem. Slutsats: Studien visar att mer forskning behövs kring faktorer som kan påvisa varför psykisk ohälsa ökar. Skolsköterskan är en central person i detta arbete men det finns inte samstämmig evidens kring vilka arbetssätt som ger störst effekt.

No description available.