Studiens syfte är att få en förståelse för hur barn i åldern 9-12 år och föräldrar, bosatta i urbana miljöer, resonerar kring och organiserar sin vardag i fråga om barns rörelsefrihet och fysiska aktivitet i den byggda miljön, samt hur detta ger sig uttryck på barnets upplevda och faktiska rörelsefrihet och fysiska aktivitet. För att få en så nyanserad bild som möjligt har jag byggt studien kring ett flertal metoder; enkäter med både fasta och öppna svarsalternativ till föräldrar, aktivitetsdagböcker, intervjuer med fem barn och deras respektive föräldrar, deltagande miljöobservationer samt två tjänstemannaintervjuer. Resultaten indikerar att föräldrar som upplever den byggda miljön som otrygg och osäker skänker en liten tillåten rörelsefrihet till sina barn, vilket i sin tur gör barnet mindre fysiskt aktivt. Det är viktigt att göra åtskillnad mellan faktisk och tillåten rörelsefrihet då dessa två sällan överensstämmer. Det visade sig att föräldrar kan hantera konflikten mellan den byggda miljön och barns rörelsefrihet och fysiska aktivitet genom bl.a. mobiltelefonanvändande, trafikvett samt kamrat- och syskoneskort.

Syftet med detta arbete var att ta reda på vilka faktorer som påverkar möjligheterna för förskolan och förskoleklass att besöka naturen, samt hur dessa faktorer kan förbättras. Studien har besvarat frågeställningarna genom att observera en förskola och två förskoleklassers i Sandviken och intervjua barnens lärare om deras förutsättningar till att besöka naturen. Undersökningen redogjorde för syftet med naturvistelser samt granskade avståndet till grönområden, hinder på vägen till grönområden och grönområdenas karaktärer. Förutom de generella förtjänster vistelser i naturen har på barns hälsa som motorik, kunskap och socialt samspel, visade resultatet att naturvistelser har en stor inverkan på nyanlända barn och deras språkutveckling. Vidare visade studien att trafiken har störst betydelse gällande skolor och förskolors förutsättningar till att besöka grönområden på ett säkert och smidigt sätt. Specifika faktorer i trafiken redogjordes samt exempel på åtgärder som kan tas för att förbättra framkomligheten för respektive förskola och grundskola och öka vistelser i naturen.

No description available.

Malmö stad planerar att förtäta innerstaden ytterligare för att skapa kortare resvägar vilket skulle bidra till minskade föroreningar samtidigt som man undviker att värdefull mark utanför stadsgränsen exploateras. Studien har sin utgångspunkt i att närmare granska förskolebarns i möjligheter till kontinuerlig kontakt med gröna inslag i Malmö. Genom kvalitativa undersökningar har tre förskolor och deras utomhusverksamhet närmare studerats och hur dessa påverkas av den pågående förtätningsprocessen i Malmö. I studien är förskolornas friytor centrala och hur de tillsammans med förskolornas närområde används för att stimulera barns kontakt med gröna inslag samt hur friytornas beskaffenhet möjliggör för identitetsskapande lek. Resultaten från undersökningarna tyder på att samtliga tre förskolors utomhusverksamhet och därmed barnens möjlighet till kontinuerlig naturkontakt på olika sätt begränsas av Malmö stads pågående förtätningsarbete. / The city of Malmö is in the process of planning further densification of the city center in order to develop efficient movement patterns thus mitigating pollution and avoid further exploitation of valuable land in rural areas. This study focuses on the children of Malmö and their possibilities for nature-based experiences. Through qualitative assessments, this study aimed to understand how outdoor activities of preschools might get affected by the densification process, how preschools use their yards and surrounding areas to stimulate children's’ relations with nature and how the physical function of preschool yards might encourage identity-building play. Our results show that outdoor activities at three examined preschools’ have been adversely affected by the ongoing densification in the city of Malmö, and thus limiting children's opportunity for continuous contact with nature.

Små barn i förskole- och lågstadieåldern behöver utrymmen att leka och röra sig på för att utvecklas, och dessa behov behöver vägas in i samhällsplaneringen. Tyvärr finns det tecken på att hänsynen till barns behov av plats för lek och rörelsefrihet har tappat i prioritet inom stadsplanering de senaste decennierna. Exempelvis visar forskning att barns tillgång till allmänna platser att leka på i svenska städer generellt sett har minskat. Även barns möjligheter att röra sig fritt i svenska städer har kommit att begränsas alltmer, framförallt av den alltjämt ökande biltrafiken. Det har även konstaterats att allt färre barn går eller cyklar själva till skolan och att cyklandet på fritiden har minskat. Syftet med den här studien har varit att undersöka barns möjligheter att leka och röra sig fritt i stadsmiljöer. Studien har avgränsats till en fallstudie av stadsmiljön Falun-Centrum. Det är ett område på ca 2,5 km2 som är definerat sedan tidigare av Falu kommun och inrymmer Faluns stadskärna med centrumhandel, parker, vägar, bostadsområden, förskolor, skolor etc. Information har samlats in genom en postenkät skickad till vårdnadshavare till 100 barn inom åldersspannet äldre än ett och yngre än elva år, bosatta inom fallstudieområdet. 100 barn motsvarar ca 20 % av det totala antalet i området. Resultaten baseras på 53 svar; 39 svar på postenkäten och 14 svar genom kompletterande telefonintervjuer. Svaren visar att inom Falun-Centrum upplever respondenterna att deras barn har relativt god tillgång på platser att leka på i sitt närområde. Fältinventering av platserna visade att många av platserna var tillräckligt rymliga för att tillåta vidlyftig lek och hade grön och varierad terräng, vilket är bra. Vad gäller trafiksäkerhetsaspekter visar resultaten däremot att det finns stora hinder för barnens möjligheter att röra sig självständigt p g a brist på trafiksäkerhet. Sammanfattningsvis innebär det för barnen att de generellt sett har bra platser att leka på i sitt närområdet (även om det finns undantag), men att de inte kan röra sig självständigt till platserna p g a trafikfaror. Bristen på trafiksäkerhet innebär också att de har dåliga förutsättningar att ta sig till, upptäcka och lära känna nya platser i sitt närområde. I förlängningen hämmar det utvecklingen av deras geografiska förståelse för den omgivande stadsmiljön. Det minskar också deras möjligheter att möta och lära känna andra personer i området vilket försämrar den sociala hållbarheten i staden. / Small children in the age around two to ten needs space to play and move around to be able to develop, and these needs should be considered in the spatial planning practice. Unfortunely there are signs that childrens need for places to play and move around have lost in priority in spatial planning practice in Sweden the last decades. For example research shows that childrens access to public places to play at in swedish citys is reduced. Also childrens possibilities to move around freely in swedish cities are continuously reduced due to increasing traffic. It has also been noted that fewer children walk or bicycle on there own to school and bicycling in the spare time has also been declining.    The aim of this study has been to exmine childrens possibilities to play and move around independently in urban environment. The study is restricted to a casestudy of the city-environment Falun-Centrum. That is an area of ca 2,5 km2 predefined by Falu kommun. It contains the city-center with shops, parks, roads, residential areas, kindergardens, schools etc. Information has been collected by a postal survey sent to guardians of 100 children (about 20 % of the total number in the area) that were older than one year and younger than eleven years during 2017 living in the casestudy-area. The results are based on 53 answers; 39 answers to the postal survey and 14 answers to additional interwievs over telephone. The answers show that in Falun-Centrum the respondents experience that their children have quite good access to places to play at in their vicinity. Field inventory of the places showed that many of the places were spacious enough to allow vast playing and had green and varied terrain, which is good. Though, the results about the safety aspects in traffic shows that there are a lot of traffic hazards that prevent the children to move around independently in the area. In summary it means that the children in general have good places to play at in there vicinity (although there are exeptions), but that they can not go there on their own due to traffic hazards. The lack of traffic safety also means that the conditions for them to go to, explore and get to know new places in their surroundings are severely limited. In the long run it limits the development of their geographichal imagination of their urban surroundings. It also limits their opporunities to meet, get to know and understand other persons in the city. In the long run it inhibits the urban social sustainability.

Enligt Gameflowmodellen av Sweetser, P. & Wyeth, P. (2005) är spelarens kontroll av karaktärens rörelsefrihet en av flera förutsättningar för att uppnå flyt i spelet och därmed uppleva ett spel som underhållande. Spel är designade med olika typer av rörelsefrihet. I vissa spel har karaktären begränsad rörelsefrihet, det vill säga kan endast gå och hoppa medan i andra spel är rörelsefriheten mer avancerad. För att undersöka vilken typ av rörelsefrihet (om någon), avancerad eller begränsad, som ger spelare bäst flyt i spelet och därför uppskattas mest skapades två banor i Super Mario Maker 2. Dessa spelades sedan av 10 studiedeltagare med varierande spelerfarenhet. Data samlades in med hjälp av enkät och direktobservationer. Resultatet tydde på att de flesta föredrog banan med störst rörelsefrihet hos karaktären. Resultatet diskuteras med avseende på trovärdighet och eventuella felkällor. Arbetet avslutas med en diskussion om dess framtida potential.

I början av 2000-talet hade svenska politiker som mål att göra Stockholm till världens mest tillgänglighetsanpassade huvudstad till år 2010. Projektet kallades tillgänglighetsprojektet. Stockholms stad hade då som uppdrag att bygga om och utforma kommunen till att göra den så tillgänglig som möjligt för alla individer. Detta genom exempelvis enskilt avhjälpta hinder och nya riktlinjer. Man vet dock inte om målet blev uppfyllt eller inte, då det inte har hållits någon diskussion eller nåtts en slutsats om det. Utöver detta så råder det en generell enighet om att man har gjort ombyggnationer och därmed skapat en så pass tillgänglighetsanpassad stadsstruktur som möjligt. Trots de befintliga lagkraven och riktlinjerna, samt hållbarhetsmålen som Sverige har utlovat att uppfylla, så byggs det fortfarande fel. Det har gått över 13 år sedan tillgänglighetsprojektet avslutades, men man bygger fortfarande fel. Varför bygger man fel? Varför blir det fortfarande en hel del brister, där man inte har tagit hänsyn till funktionsnedsatta individer i stadsstrukturen? Varför fortsätter vi inte bygga Stockholm som världens mest tillgänglighetsanpassad huvudstad? Enligt diskrimineringslagen ska personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga ha lika mycket värde och delaktighet i samhället med lika villkor såsom icke-funktionsnedsatta individer har. De ska ha lika rätt att kunna röra och orientera sig runt i ett samhälle obehindrat, såsom icke-funktionsnedsatta individer kan. Syftet med denna studie är att få en inblick i hur Stockholm stad jobbar med tillgänglighetsfrågan för funktionsnedsatta individer inom stads- och trafikplanering; att kunna bidra kunskap om vilka brister det finns samt hur man kan förbättra sig på det. För att kunna uppfylla syftet så har man använt sig av kvalitativa studier genom litteratur- och fallstudier. Fallstudien består av 6 intervjuer som ägde rum i Tekniska nämndhuset samt styrdokument som Stockholm stad har tagit fram som underlag för tillgänglighetsanpassning och utformning av gatuplanering. Denna studie fokuserar endast på startfasen för projekt. Genom intervjuerna fick man en inblick på hur kommunen jobbar med tillgänglighetsfrågan för funktionsnedsatta individer inom stads- och trafikplaneringen. Vilka hinder dem möts av under projektfasen, samt hur de arbetar med för att kunna förbättra sina brister. Första delen av fallstudien består av granskning och analys av två olika styrdokument som Stockholm stad har tagit fram och använder sig av vid planering av byggnation och underhåll vid allmänna platser. Denna rapport fokuserar på två handböcker som Stockholm stad har skapat och använder sig av. Tekniska handbok för byggande, drift och underhåll på offentlig mark och Stockholm- en stad för alla. Tekniska handboken är inte specifikt inriktad på krav för anpassningar för tillgänglighet och framkomlighet, men innehåller typritningar och krav på utformning som ska följas. Det är en bashandbok som ställer krav och riktlinjer. Den andra handboken, Stockholm- en stad för alla, är en handbok som är specifikt inriktad och utformad för tillgänglighet och framkomlighet på allmän platsmark. Handboken innehåller lösningar och åtgärder av utformning i ute-och innemiljö för funktionsnedsatta individer, men inget krav. Resultaten visar att det finns en del kunskapsbrist och dålig kommunikation mellan kommunen och konsulterna, vilket leder till att man inte tar hänsyn till tillgänglighetsaspekten för funktionshindrade i början av projektfasen. Ett annat problem är att funktionsnedsatta individer är en minoritetsgrupp, vilket innebär att intresset inte är lika aktiv jämfört med de andra utmaningarna såsom miljöfrågor och mobilitetsfrågor. Det leder till med att i slutändan anpassar projekten efter den klassiska normen i slutändan, på grund av låg intresse och behov. Styrdokumenten är bra till grund och tar till hänsyn efter lagkraften, dock krävs det justeringar; både för att kunna styrka betydelsen att det är allas ansvar att ta hänsyn till tillgänglighetsfrågan och involvera funktionsnedsatta individer inom stads-och trafikplaneringen. / In the early 2000s, Swedish politicians had the goal of making Stockholm the world's most accessible capital by the year 2010. The project was called The accessibility-project. The City of Stockholm then had the task of rebuilding and designing the municipality to make it as accessible as possible for all individuals. This is through, for example, individually remedied obstacles and new guidelines. However, it is not known whether the goal was met or not, as no discussion has been held or a conclusion reached about it. In addition to this, there is a general agreement that renovations have been made and thereby created a city structure that is as accessible as possible. Despite the existing legal requirements and guidelines, as well as the sustainability goals that Sweden has promised to fulfill, it is still being built incorrectly. It's been over 13 years since the accessibility project ended, but they're still building wrong. Why are they still building wrongly? Why are there still a lot of shortcomings, where disabled individuals have not been taken into account in the urban structure? Why don't we continue to build Stockholm as the world's most accessible capital? According to the Discrimination rule, people with impaired mobility and orientation must have as much value and participation in society on equal terms as non-disabled individuals have. They must have the same right to be able to move and orient themselves around society unhindered, as non-disabled individuals can. The aim of this study is to get an insight into how Stockholm municipality works with the accessibility issue for disabled individuals in urban and traffic planning; to be able to contribute knowledge about what shortcomings there are and how to improve on them. In order to be able to fulfill the aim, it has been used with qualitative studies through literature and case studies. The case study consists of 6 interviews that took place in the municipality building as well as guidance documents that the municipality has produced as a basis for accessibility adaptation and design of street planning. This study focuses only on the start-up phase of projects. Through the interviews, one gained an insight into how the municipality works with the issue of accessibility for disabled individuals in urban and traffic planning. What obstacles they face during the project phase, as well as how they work to be able to improve their shortcomings. The first part of the case study consists of a review and analysis of two different governing documents that Stockholm municipality has produced and using during planning, construction and maintenance at public places. This report focuses on two handbooks that Stockholm municipality has created and uses. Technical handbook for construction, operation and maintenance on public land and Stockholm - a city for all. The Technical manual is not specifically focused on requirements for adaptations for accessibility and free-movement, but contains type drawings and design requirements to be followed. It is a basic manual that sets requirements and guidelines. The second handbook, Stockholm - a city for all, is a handbook that is specifically oriented and designed for accessibility and free-movement on public spaces and ways. The handbook contains solutions and measures of design in outdoor and indoor environments for disabled individuals, but no requirement. The results show that there is some lack of knowledge and poor communication between the municipality and the consultants, which leads to the fact that the accessibility-aspect for the disabled is not taken into account at the beginning of the project phase. Another problem is that disabled individuals are a minority group, which means that the interest is not active as compared to the other challenges, such as environmental, sustainable and mobility issues and challenges. It leads to the fact that the projects adapt to the classical norm in the end, due to low interest and need. The governing documents are good as a basis and take into account the force of law, however adjustments are required; both to be able to confirm the importance that it is everyone's responsibility to take the accessibility issue into account and involve disabled individuals in urban and traffic planning.

Bakgrunden till denna rapport är att det sportvarumärke jag samarbetat med ville utveckla en modell av längdskidåkningsjacka som fanns i deras sortiment. Undersökningen gällde att identifiera förbättringspunkter på en dam- och herrvariant av denna jacka. Avsikten var att bevara plaggens design och genom förändringar i mönstrens konstruktion förbättra passform och rörelsefrihet, och därigenom plaggets funktion. Genom att konstruera, sy toiler och prova av dessa på provmodeller, har rörelsefrihet och passform kunnat utvärderas. Resultatet visade att viktiga punkter var raglanärmens konstruktion, böjningen av ärmen, kragens form, ärmhålsdjup och placering av skärlinjer. Det blev också tydligt att kombinationen av designerns och konstruktörens kunskaper tidigt i processen är a och o för ett lyckat resultat. En tydlig kommunikation mellan dessa parter kan minska antalet provplagg under produktutvecklingen.Ämnen som också behandlats under arbetet är gradering, produktspecificering och deras betydelse för plagg och produktion. I undersökningen har jag även tittat på möjligheter till ytterligare utveckling av jackornas funktion om designen kan förändras, till exempel genom att flytta skärningar och på så vis ändra modellens utseende.This study was made due to a sports brand wanting me to develop a style of cross country ski jacket that are currently part of their collection. The study contained identifying areas of possible improvement in both a men and women´s jacket. The mission was to keep the design of the jacket and on the same time improve the fit and ease of movement in the garment (and thereby the function). Through analysis of style samples, pattern construction, sewing of proto samples and fittings on models, the fit and ease of movement has been evaluated. The results are that important garment elements are the neck width, scye depth, construction of the raglan sleeve, the pre-bent sleeve and the placement of cut lines. A conclusion is that to reach a functional and nice looking garment, the designer and the pattern constructor need to cooperate in the product development phase. Good communication between these two departments can reduce the number of proto samples that has to be made.Pattern grading, product specifications and their impact on the style and production process are subjects that are also presented and discussed in this report. During the project I have also studied the possibilities of further development through style design changes. / Program: Designteknikerutbildningen

No description available.