Background: MRI- safety education is an important aspect from a work environment perspective and patient perspective, to avoid harmful and deadly accidents. Aim: The aim of the study was at two hospitals investigate if the radiographers feels that the MRI safety education is enough to work safe in MRI environment. The study’s aim was also to investigate in what form MRI-safety is preformed and see if there is a difference between hospital A and B. The study was addressed to radiographers who works with MRI and radiographers who works with other modalities. This study also investigates if radiographers knows about guidelines for other staff who works regularly at MRI and if the radiographers feel that this education is enough. Method: The study is an empirical quantitative inquiry study with qualitative analysis. The inquiry was own constructed to answer the study´s aims. Forty radiographers from two hospitals ware included. Results: The results showed 53% of the participants have not attended any education about MRI-safety through their current employer. 65 % of the participants who attended education claimed the education was enough for them to work in a MRI-safe way. 52% of the participants experience that other workmen’s/clinicians don’t have enough education to create an MRI safe environment. A significant different in form of education was found in web education that were more frequent at hospital B. Conclusion: The results shows that majority of the participant haven’t had any safety education from their current employer. However, the ones who did found it to be enough to work in an MRI-safe way. The participants comments showed that MR-safety education always a current subject in need of repetition and development. / Bakgrund: Magnetisk Resonanstomografi (MR)- säkerhetsutbildning är en viktig aspekt ur både arbetsmiljösynpunkt och ur patientperspektiv för att undvika skadliga och dödliga olyckor. Syfte: Studien syftade till att på två sjukhus undersöka om röntgensjuksköterskorna upplever att utbildningen är tillräcklig för att arbeta säkert i MR-miljö. Studien syftade också till att undersöka på vilket sätt säkerhetsutbildning inom MR sker samt jämföra skillnaden mellan sjukhus A och B. Studien riktade sig till röntgensjuksköterskor som arbetar med MR, samt övriga röntgensjuksköterskor på röntgenavdelningen. I studien undersöktes även om röntgensjuksköterskorna känner till om det finns riktlinjer för annan personal/sjukvårdspersonal som vistas i MR-miljö samt om röntgensjuksköterskan upplever den utbildningen som tillräcklig. Metod: En empirisk kvantitativ enkätstudie med inslag av kvalitativ analys. Enkätfrågorna egenkonstruerades för att besvara studiens syften. Fyrtio röntgensjuksköterskor från två sjukhus inkluderades. Resultat: Resultatet visade att 53% av deltagarna inte genomgått någon MR-säkerhetsutbildning via nuvarande arbetsgivare. Av deltagarna som hade genomgått en sådan utbildning uppgav 65% att den var tillräcklig för att arbeta MR-säkert. I studien upplevde 52% att övrig personal/sjukvårdspersonal inte var tillräckligt utbildad för att skapa en säker MR-miljö. En signifikant skillnad mellan sjukhusen visades vid utbildningsform webbutbildning som var mer förekommande på sjukhus B.  Slutsats: Resultatet av studien visade att majoriteten av deltagarna inte hade genomgått någon MR-säkerhetsutbildning via nuvarande arbetsgivare, däremot upplevde de som hade gjort det att utbildningen var tillräcklig för att kunna arbeta MR-säkert. Deltagarnas egna synpunkter visar att MR-säkerhetsutbildning är något som ständigt är aktuellt och alltid behöver upprepas samt uppdateras.

Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett världsproblem. Vårdpersonal har ingen anmälningsplikt vid misstanke av våld mot vuxna. Vikten att lyfta fram mest förekommande tecken i samband med våld i nära relation anses viktigt för att ge vårdsökanden adekvat hjälp och stöd. Syfte: Syftet med studien var att belysa typiska tecken på våld i nära relationer på kvinnor som röntgensjuksköterskan kan upptäcka inom  yrkesrollen Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes. Databaserna Cinahl, Medline och PsyckINFO har använts för sökning vilket resulterade i 16 artiklar. Efter analys av dessa artiklar skapades två huvudkategorier med subkategorier. Resultat: Våld relaterade situationer börjar ofta med psykiskt våld för att senare utvecklas till olika grad av fysiskt våld. Skadorna sker över hela kroppen men mest runt huvud, ansikte och hals området. Det har visat sig att strypning är en av bakomliggande orsaker till många våldsrelaterade dödsfall. Två grupper som framkom var synliga och dolda tecken. Diskussion: Trots satsningar fortsätter våld mot kvinnor. För att bekämpa detta är det högst nödvändigt att myndigheter samarbetar och tar ansvar. Slutsats: Den våldutsatte befinner sig oftast i chocksituation och är känslig mot omgivningen. Korrekt omhändertagande är viktigt för att minska negativa känslor. / Abstract: Signs of interpersonal violence towards women- what radiographer can detect Background: Domestic violence is a worldwide problem. Healthcare professionals in Sweden has no responsibility to report domestic violence against adults. It is important to raise awareness about common signs of domestic violence and give healthcare seekers adequate help. Purpose:  The aim is to illustrate typical signs of domestic violence against women which radiographers can discover in the profession. Method: A literature research in databases Cinahl, Medline and Psykinfo was used to find 16 scientific articles. After analysing articles, two categories, with subcategories were created. Results: Violence-related injuries often start with mental violence and develop into different degrees of physical violence. Injuries appear in all parts of the body, studies have shown that the head, face and neck region are most usually affected. Also known is that strangulation is the cause of many violent related deaths. Discussion: Violence against women still continues. To overcome this problem, it is necessary for all involved authorities to cooperate and take responsibility. Conclusion: The victim is usually in shock and sensitive towards the environment. Proper care is important to reduce the negative emotions the victim may encounter.

Bakgrund: Hög kompetens hos röntgensjuksköterskorna är essentiellt för att upprätthålla hög patient- samt personalsäkerhet inom strålskydd. Ett flertal studier har undersökt röntgensjuksköterskans kunskap och behov av vidareutbildning ur olika aspekter. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur röntgensjuksköterskor på två sjukhus upplevde sina kunskaper i strålsäkerhet, tillgång till skyddsutrustning och behovet av vidareutbildning. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med tio intervjuer. Analysen för studien gjordes i form av en kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv form. Resultat: Resultaten av studien visade att det fanns skillnad mellan röntgensjuksköterskans säkerhetskunskap och hur rutiner efterlevdes på arbetsplatsen inom strålsäkerhetsområdet. Även om de flesta initialt uppskattade sin kunskap till god eller tillräcklig så fanns skillnader som till största delen grundades på vilket sjukhus informanten arbetade på. När det gällde grundläggande säkerhetsutrustning fanns det en skillnad mellan sjukhusen, både när det gällde tillgång och lättillgänglighet. Tillgången till vidareutbildning skilde sig också mellan sjukhusen. Slutsats: Röntgensjuksköterskors förmåga att arbeta patientsäkert ur strålskyddssynpunkt var sammankopplat med deras kunskap i strålsäkerhet och arbetsplatsens tillgång till strålningsförebyggande hjälpmedel. Studien visade på skillnader mellan de två röntgenavdelningar som undersöktes främst när det gällde tillgång på regelbunden utbildning inom strålsäkerhet och tillgången på strålförebyggande utrustning, men också användandet av utrustningen i det dagliga arbetet. / Background: The radiographers’ competences in the field of radiation protection is essential in ensuring a high standard of patient and staff safety. Several studies have examined various aspects effecting the radiographers’ knowledge and need for further training. Aim: The aim of this study was to investigate how radiographers from two hospitals experienced their knowledge of radiation safety, access to protective equipment and the need for further training. Method: The study was conducted as a qualitative semi-structured interview study with ten radiographers participating. The analysis for the study was done in the form of a qualitative content analysis using a deductive form. Results: The study found a difference between the radiographers’ knowledge in radiation safety and how radiation safety routines were performed. Although most initially estimated their knowledge to be good or sufficient, there were some differences, based on which hospital the radiographers’ worked at. When it came to basic safety equipment there where differences noted between the hospitals, both in terms of access and availability. The availability of continued education varied significantly between the two hospitals. Conclusion: The ability of radiographers to work patient-safe, from a radiation protection standpoint, is linked to their knowledge of radiation safety and the workplace's access to radiation protection equipment. The study showed differences between the two radiography departments that were examined. Differences were noted mainly in terms of access to continued radiation safety education, the availability of radiation protection equipment and the use of protective equipment in daily work.

Introduktion: Alla röntgenundersökningar med joniserande strålning ska vara berättigade och optimerade. Detta kräver röntgenremisser av god kvalité. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva faktorer som har påverkan i röntgenremissens berättigandeprocess. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på kvantitativa studier som kvalitetsgranskats. Resultat: Resultatet presenteras i fem kategorier: berättigade och oberättigade röntgenundersökningar, avsaknad av klinisk information, användning av riktlinjer, införande av intervention och röntgenremissens utformning. Slutsats: Röntgenremissers kvalité har betydelse i berättigandeprocessen. Antalet oberättigade röntgenundersökningar minskar genom ökad kunskap vilket gör utbildning för remitterande läkare till en nyckelfaktor. Detta leder till säkrare sjukvård där patienter inte utsätts för onödig joniserande strålning. / Introduction: All x-ray examinations with ionizing radiation must be justified and optimized. This requires radiology referral of good quality. Aim: The aim of the study was to describe factors that affect the process of justification in radiology referrals. Method: A general literature review based on quantitative studies that have been verified based on its credibility. Result: The results are presented in five categories: justified and unjustified x-ray examinations, lack of clinical information, use of guidelines, introduction of intervention and the design of the radiology referral. Conclusion: The quality of the radiology referral has significance in the process of justification. Number of unjustified x-ray examinations are reduced through increased knowledge, which makes education for referring physicians a keyfactor. This leads to safer healthcare where patients are not exposed to unnecessary ionizing radiation.

Det svenska sjukvårdssystemet är konstant under hög press och situationen benämns ofta i media som en sjukvårdskris. Radiologin är en av de medicinska discipliner som drabbats av en kontinuerligt ökande arbetsbelastning och personalbrist. Detta sätter sjukvården i en situation att konstant tvingas väga effektivitet mot kvalitet. Trots höga förväntningar på att innovationer som Artificiell Intelligens (AI) ska kunna bistå behoven, används AI idag i en mycket begränsad utsträckning. Denna studie syftar till att utreda påverkande faktorer för införandet av AI inom radiologin. För att besvara arbetets forskningsfråga har HA Adoption-Decision Model, en modifierad version av det väletablerade Technology-Organization-Environment Framework (TOE), tillämpats. Ramverket innefattar tre kontexter; teknologisk, organisatorisk och extern kontext. Varje kontexts delaspekter, så kallade faktorer, följer under respektive kontext. Dessa tio faktorer utvärderades för att besvara studiens forskningsfråga om vilka faktorer som har störst påverkan på införande av AI inom radiologi. Genom att förena tidigare forskning med resultatet från sex intervjuer visade sig affärsvärde , strategisk lämplighet , ledningsstöd och reglering av datahantering ha störst påverkan. Avslutningsvis presenteras ett förslag om att introducera en elfte faktor, IT-mognad, till ramverket.

De problem som denna studie behandlar är det höga antalet falska diagnoser inom radiologin samt den personalbrist som råder bland radiologer. För att behandla dessa problem är syftet med denna studie att undersöka förutsättningarna för implementeringen av Artificiell Intelligens (AI) och användningen av AI inom röntgendiagnostiken. Datainsamlingen skedde genom fyra stycken intervjuer, varav två med läkare inom radiologi från Akademiska Sjukhuset i Uppsala och en med verksamhetschefen inom radiologi på Enköpings Lasarett. Intervjuerna spelades in och transkriberades i syfte att kunna analysera den insamlade datan. Denna data ledde till 8 stycken teman. Dessa teman kommer att bli användbara för att förstå förutsättningarna för att implementera och använda AI i en organisation.

Bakgrund: Covid-19 bröt ut som en pandemi i början av år 2020. Detta har gjort att hälso och sjukvårdspersonal inom äldreomsorgen, akutmottagningar, intensivvårdsavdelningar och infektionsavdelningar med inriktning mot vård av covid-patienter tvingats arbeta under hög arbetsbelastning, vilket har belysts av olika medier. Trots att röntgen är en stor del i vårdkedjan av covid-patienter har röntgensjuksköterskans roll inte blivit lika uppmärksammad. Syfte: Att belysa röntgensjuksköterskors upplevelser av sin roll i covid-vården med att utföra datortomografiundersökningar av patienter som är misstänkta eller bekräftat sjuka i covid-19. Material och metod: Studien har en kvalitativ design och bygger på semistrukturerade intervjuer med fem röntgensjuksköterskor från två röntgenkliniker i Sverige. Resultat: Covid-19 har medfört en förändrad arbetssituation för röntgensjuksköterskor där en ny patientgrupp kräver nya rutiner. Dessa rutiner kräver mer planering och en större tidsåtgång. Röntgensjuksköterskans roll i covid-vården upplevs vara osynlig för andra avdelningar. Slutsats: Deltagarnas upplevelser av stress, osäkerhet och tidsåtgång som covid-rutiner medfört påverkar det dagliga arbetet men har förändrats genom pandemins fortgång i och med att dessa rutiner blivit en vardag. Röntgensjuksköterskan har i uppgift att tillgodose patienten god omvårdnad i samband med undersökning vilket har varit och är en utmaning pga. skyddsutrustningen som upplevs hämmande. / Background: Covid-19 was classified as a pandemic in the beginning of 2020. This forced health care professionals within elderly care, emergency departments, intensive care units, and infection wards with focus on care of patients with covid-19 to work under high pressure, which has been highlighted by various media. Despite playing an important role within covid-healthcare, radiographers have not been acknowledged to the same extent. Aim: To highlight radiographers’ experiences of their role in the covid-healthcare when performing computed tomography examinations of patients who are suspected or confirmed to have covid-19. Material and method: This study has a qualitative design and is based on semi-structured interviews with five radiographers from two radiology departments in Sweden. Results: Covid-19 has led to a change in the work situation for radiographers where a new patient group requires new routines, including more planning and time. The radiographers’ role in covid-healthcare is perceived to be unseen by other departments. Conclusion: The participants' experiences of stress, uncertainty and time spent due to covid-routines affect their work, but have changed during the pandemic as these routines have become part of their daily work. Radiographers are providing patients with good care in connection to the examination, which has been and still is a challenge due to protective equipment feeling obstructive.

Bakgrund: Magnetresonanstomografi, MR, är en bilddiagnostisk undersökningsmetod som har ökat markant de senaste åren. Metoden kräver att patienten ligger stilla i ett trångt utrymme under längre tid, något som många kan uppleva oro och ångest inför. Detta leder till avbrutna och fördröjda undersökningar vilket kan resultera i mer stress för röntgensjuksköterskor samt ökad kostnad för samhället.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur oro och ångest kopplad till magnetkameraundersökningar skiljer sig emellan två sjukhus, samt vad de bakomliggande orsakerna är. Därtill ska patientupplevelsen av röntgensjuksköterskornas bemötande undersökas. Metod: Studien var av empirisk kvantitativ design. Totalt 100 egenkonstruerade enkäter fördelades mellan Akademiska sjukhuset i Uppsala och Lasarettet i Enköping. Patienter som uppfyllde inklusionskriterierna tillfrågades om att anonymt deltaga i studien efter genomförd MR-undersökning. Resultat: Den största faktorn till oro visade sig vara svaret på undersökningen. Andra vanliga faktorer till oro var att behöva ligga stilla samt det trånga utrymmet i MR-kameran. Patienternas upplevelse av information och bemötande från röntgensjuksköterskan visade att den absoluta majoriteten blev lugnare eller upplevde ingen skillnad i oro innan samt under undersökningen. Generellt var patienterna mycket nöjda med bemötandet vilket framgick i den kvalitativa analysen. Ingen signifikant skillnad upptäcktes mellan de båda sjukhusen i den jämförande analysen (p>0,05). Slutsats: Svarsresultaten vid respektive sjukhus var väldigt liknande och ingen signifikant skillnad uppmättes i den jämförande analysen. Genomgående var att deltagarna blev lugnare av informationen och bemötandet som gavs. Studiens resultat kan bidra till ökad förståelse för patienters eventuella oro vid MR-undersökningar. / Background: Magnetic Resonance Imaging (MRI) is a medical imaging technique of which the usage has increased a lot during the last decades. The technique requires the patient to lay completely still in the narrow space during a long time, which causes anxiety for some patients. This results in canceled and postponed examinations and causes stress for the radiographers together with economic consequences for the society. Purpose: The purpose of this study is to evaluate the most common reasons for anxiety when undergoing an MRI-scan and to compare differences between two hospitals. The study will also evaluate the patients experiences of the communication and information given by the radiographers before and during an MRI-scan.  Method: An empirical quantitative method was chosen. The authors designed a questionnaire that was distributed to the patients after their MRI-scan at Uppsala University Hospital or Enköping Hospital. Results: The main reason for anxiety was the fear of what the scan might reveal. Other reasons were the narrow space in the MRI and the requirement to be completely still during the scan. Most of the patients felt calmer by the given communication and information, or declared it had no influence on their anxiety levels. The comparison between the two hospitals resulted in no significant difference (p>0,05).  Conclusion: The results from each hospital were very similar to each other and no significant difference was discovered. Overall, the patients became calmer by the communication and information given before and during the examination.

Bakgrund: Inom röntgenverksamhet används kontrastmedel som ett hjälpmedel för att påvisa skillnader mellan vävnader i kroppen. Gadoliniumbaserade kontrastmedel används till större delen vid MR undersökningar. Biverkningar anses ovanliga, men de förekommer och kan innebära allvarliga konsekvenser. Röntgensjuksköterskor behöver kunskap om dessa biverkningar för att kunna ge en patientsäker vård.  Syfte: Studien har således som syfte att undersöka biverkningar som kan uppstå vid administrering av gadoliniumkontrastmedel vid MRT undersökningar. Metod: En litteraturstudie med artikelsökningar i tre databaser PubMed, CinAhl samt Scopus. Tolv kvantitativa artiklar användes och bearbetades till att bilda kategorier och underkategorier genom innehållsanalys. Resultat: Utifrån artiklarna bildades kategorin Cirkulationssystem och luftvägar med underkategorier hjärtpåverkan och andningsproblem, kategorin Mag- tarmkanalen och bukorgan med underkategorier GI-systemet samt njurar, urinvägar och lever, kategorin Ändrade sinnesförnimmelser med underkategorier ögat, förnimmelser från smak och lukt, hudpåverkan och temperaturförnimmelser samt kategorin Påverkan av kommunicerbarhet och obehag med underkategorier medvetandepåverkan och obehagsupplevelse. Konklusion: De allvarligaste biverkningarna involverade hjärtpåverkan, andningsproblem, njurproblem samt medvetandepåverkan. De vanligaste biverkningarna förknippades med GI-systemet, Hudreaktioner och Obehagsupplevelser. Eftersom biverkningar var otroligt sällsynta vid administrering av Gadoliniumkontrastmedel finns det risk att vårdpersonal inte känner till biverkningarna och därmed inte är uppmärksamma.

Introduktion: Datortomografi är en effektiv och snabb undersökningsmetod och skapar en detaljrik bild. Antal datortomografi undersökningar ökar varje år och relativt högstråldoser som kan bli skadligt är oroväckande. Det finns metoder som kan sänka och/eller förebygga joniserande strålning. Artificiell intelligens kan uppfylla uppgifter som kräver mänsklig intelligens. I dagsläget pågår forskningar gällande stråldosreduktion med hjälp av artificiell intelligens. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om det är möjligt att reducera stråldosen med hjälp av AI vid DT-undersökningar. Metod: Studiens metod är en litteraturstudie. Efter en litteratursökning i Pubmed, Cinahl och Web of science valdes 13 artiklar. Artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Resultatet baserades på analys av 13 vetenskapliga artiklar. I analysen av artiklarna framkom två kategorier: Patientförberedelser (innan undersökningen) och Bildbehandling (efter undersökningen). Bildbehandling består av två under kategorier: Fantom- och patientstudier. Enligt resultaten visade automatisk patientplacering (AP) mer noggrann patient placering än manuell patientplacering (MP) och AP reducerade stråldosen redan innan undersökningen genom rätt val av vertikal placering och scanlängd. Djupinlärning bildrekonstruktion algoritmen (DLIR) reducerade stråldosen cirka 72% och gav jämförbart bildkvalitet till standarddosbilder. Slutsatser: Stråldosen kunde reduceras både genom att använda AI vid patientplacering och med hjälp av olika rekonstruktionstekniker efter att bilderna har tagits. I dagsläget finns det begränsat antal studier utförda inom området och det behövs vidare studier.