Lic.-avh. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2007. / Härtill 2 uppsatser.

Inledning: När en höftfraktur är ockult betyder det att den inte syns på en konventionell röntgenbild. Cirka fem procent av alla cervikala höftfrakturer är ockulta. För att diagnostisera en ockult höftfraktur behöver patienten undersökas vidare med en annan modalitet. En sådan potentionell modalitet är datortomografin, som på ett detaljrikt sätt återger patientens anatomi. Fördröjning till operation ökar risken för dödlighet under tiden patienten är hospitaliserad och det är därför viktigt att patienten får sin diagnos så snabbt som möjligt. Syfte: Att skapa en översikt om kunskapsläget gällande datortomografi vid diagnostisering av ockulta höftfrakturer som inte detekterats på konventionell röntgen. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Tio vetenskapliga artiklar av kvantitativ metod inkluderades. Resultat: Modaliteten datortomografi detekterade inte alla ockulta höftfrakturer utan patienter fick i flera fall genomgå ytterligare undersökning. Det gemensamma medelvärdet av sensitiviteten hos fyra av de vetenskapliga studierna var 83,3 % och det gemensamma medelvärdet för specificiteten var 99,15 %. Vidare visade sex studier att datortomografi tillsammans missat totalt 15 ockulta höftfrakturer hos 595 patienter. Tiden efter första undersökning med konventionell röntgen till dess att patienten fått genomgå en datortomografiundersökning skiljde sig mellan patienterna och de olika studierna. Det snabbaste medelvärdet för tiden mellan konventionell röntgen och undersökning med datortomografi var 3 timmar och 42 minuter. Slutsats: Datortomografi detekterar inte alla ockulta höftfrakturer och patienter behöver i många fall genomgå ytterligare undersökning för att rätt diagnos ska ställas. / Background: A hip fracture is occult when it is not visible on plain x-rays. About five percent of all cervical hip fractures are occult. To diagnose the occult hip fracture, the patient must undergo further examination with another modality. Computed tomography can be such a potential examination since it gives a clear picture of the patient’s anatomy. Delay to surgery increases the risk of mortality while the patient is hospitalized, and it is therefore important that the patient get the diagnosis as quickly as possible. Purpose: To create an overview of the knowledge situation regarding computed tomography in the diagnosis of occult hip fractures not detected by plain x-rays. Method: The study was conducted as a general literature review. Ten scientific articles of quantitative method were included. Results: Computed tomography did not detect all occult hip fractures and in many cases patients had to undergo further examination. The common meantime of the sensitivity based on four of the scientific articles was 83.3 % and the common specificity was 99.15 %. Of the remaining six articles computed tomography missed a total of 15 occult hip fractures in 595 patients. The meantime after the first examination with plain x-ray until the patient received a computed tomography differed between the patients and studies. The fastest meantime was 3 hours and 42 minutes. Conclusion: Computed tomography does not detect all occult hip fractures, and in many cases patients need to undergo further examination for the correct diagnosis.

Bakgrund: Att genomgå en magnetisk resonanstomografi (MR) undersökning kan för patienter som lider av klaustrofobi och ångest innebära att de har svårt att genomföra undersökningen. Röntgensjuksköterskan kan ge stesolid intravenöst till patienten som då oftast klarar av att genomföra undersökningen. Syfte: Det övergripande syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse vid MR med stesolid. Studien skulle också ge svar på vid vilken typ av undersökning som stesolid var mest förekommande samt om det fanns en skillnad i upplevelsen beroende på kön och ålder.  Metod: Studien var en kvantitativ enkätstudie med egenkonstruerade frågor om patienters upplevelse under MR med stesolid. Från februari till och med april 2018 delades enkäter ut på fem utvalda sjukhus i södra Sverige till patienter som genomgick MR med stesolid. Resultat: Resultatet visade att de patienter som genomgick MR med stesolid hade en god upplevelse av undersökningen och det fanns ingen signifikant skillnad i upplevelsen beroende på kön eller ålder. Huvud/hals var den vanligaste undersökningen med stesolid. Slutsats: Patienterna hade en god upplevelse av MR med stesolid. I stort sett alla patienter fick stesolid på grund av att de tyckte det var trångt utrymme i kameran. Med detta resultat kan patienter som önskar sövas på grund av oro och ångest inför undersökningen istället få stesolid med god effekt. / Background: Undergoing magnetic resonance imaging (MRI) examinations can be difficult to endure for patients suffering from claustrophobia and anxiety. The radiographer can give the patient stesolid and then usually all of them can perform the examination. Purpose: The overall purpose of the study was to investigate patients experience undergoing MRI with sedation. The study would also provide the most frequent examinated part of body with stesolid and if there was any difference in the experience depending on gender and age. Method: The study was a quantitative questionnaire study with self-designed questions about patients experience during MRI with stesolid. From February to April 2018, the questionnaire was distributed at five selected hospitals in southern Sweden to patients who underwent MRI with stesolid. Result: The result showed that patients who underwent MRI with stesolid had a good experience of the examination and there was no significant difference between the gender and age. Head/throat was the most common examination with stesolid. Conclusion: The patients had a good experience of MRI with stesolid. Almost all of the patients got stesolid because they thought there was a restricted space in the camera. With this result, patients who want anaesthesia because of anxiety may be able to get stesolid instead with good effect.

Bakgrund: Percutan transluminal angioplastik (PTA) är ett ingrepp som syftar till att behandla patienter med besvär orsakade av ateroskleros med förträngningar i artärer. PTA går ut på att vidga kärlets diameter och ibland sätts en stent in i kärlet för att behålla öppenheten. Som röntgensjuksköterska ingår möten med patienter som genomgår PTA före, under och efter ingreppet. Syfte: Litteraturstudiens syfte är att belysa de vanligaste sena komplikationerna som kan uppstå vid PTA. Metod: Det här arbetet är en systematisk litteraturstudie. Inklusionskriterierna var vetenskapliga artiklar skriva mellan 2007 till 2018. Artiklarna var peer-reviewed och etiskt granskade. Databaserna CINAHL och MEDLINE användes vid sökningen. Relevans bedömdes med Critical Appraisal Skills Programme. Resultat: 20 vetenskapliga artiklar inkluderades i studien, samtliga visar på restenos. Stentfraktur förekom i 5 av 20 studier och amputation i 14 av 20 studier. Slutsats: Slutsatsen är att restenos är den vanligaste sena komplikationen oavsett om stent har använts eller inte i samband med PTA av nedre extremiteter. Om stent används finns risken för stentfraktur. Dock är denna risk inte lika stor som risken för restenos. Fortsatt forskning kring läkemedelstäckta ballonger och stentar behövs då det i dagsläget tyder på att färre antal patienter drabbas av restenos vid användandet av dessa. / Background: The purpose of percutanous transluminal angioplasty (PTA) is to treat patients with symptoms and discomfort because of stenosis and occlusions in the arteries caused by atherosclerosis. This is done by dilatation of the vessel diameter and sometimes placing a stent to maintain the patency of the artery. Working as a radiographer includes meeting patients before, during and after PTA. Purpose: The purpose of this study is to illustrate the most common late complications that can occur after PTA. Method: This is a systematic literature study. The inclusion criteria for the articles were to follow a scientific structure, they had to be published between 2007 and 2018 and they had to be peer-reviewed and ethically reviewed. The databases used in this study were CINAHL and MEDLINE. Critical Appraisal Skills Programme was used. Result: 20 scientific articles were included in this study. All of them reported restenosis. Stent fractures occurred in 5 of 20 studies and amputation occurred in 14 of 20 studies. Conclusion: Restenosis was the most common late complication of PTA both with and without stent placement. More research is needed using drug-coated balloons and drug-coated stents to see if there are any beneficial effects.

Inledning: Den största anledningen till att barn kommer i kontakt med sjukvården är på grund av misstänkt fraktur, vilket innebär att röntgensjuksköterskor ofta möter barn i det dagliga arbetet på röntgenavdelningen. Trots det är dessa sällan utbildade i bemötande av barn, eller inom pediatrisk bildtagning. Vuxna som inte är vana vid att hantera barn kan känna viss tveksamhet eller rädsla inför att vårda ett barn. För att kunna förbättra mötet med barn är det viktigt att veta vilka känslor sjukvårdpersonal känner i mötet, och varför. Syfte: att beskriva vilka upplevelser sjukvårdpersonal känner i mötet med barn. Metod: Studien utfördes som en litteraturöversikt med 10 artiklar som granskades med en induktiv kvalitativ innehållsanalys. De 10 artiklarna var av kvalitativ ansats och intervjuade sjukvårdspersonal som bestod av ambulanspersonal, akutsjuksköterskor, allmänsjuksköterskor och radioterapeuter. Resultat: Fyra kategorier; bemötande, hanterbarhet, tiden har betydelse och föräldrar. Dessa beskriver i vilka situationer sjukvårdspersonal upplever både negativa och positiva känslor i mötet med barn. Slutsats: att identifiera vilka känslor som uppstår är grunden för fortsatta studier för att förbättra arbetsmiljön för såväl röntgensjuksköterskor som övrig sjukvårdspersonal.

Inledning: Det är omkring 30 % av alla scaphoideumfrakturer som i dag inte går att identifiera med den första konventionella radiologiska undersökningen. Vid misstänkt fraktur på scaphoideum börjar man med en klinisk undersökning av patienten, och går sen vidare med en konventionell röntgenundersökning för att kunna utesluta eller bekräfta eventuell fraktur.Dock är det klargjort att alla skadorna inte syns initialt på röntgenbilderna, vilket leder till att det blir svårt att ställa en säker diagnos av dessa patienter. MR-undersökningar kan vid behov användas för att kunna fastställa en diagnos. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa kunskap kring vilka fördelar en tidig magnetresonanstomografiundersökning har vid en misstänkt scaphoideumfraktur. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. Tio artiklarkvalitetsgranskades, analyserades och resultatet presenterades i kategorier. Resultat: Resultatet visade att de scaphoideumfrakturer som de konventionella röntgenbilderna inte kunde identifiera gick att identifiera med en tidig MR-undersökning. Det gick även att identifiera mjukdelsskador vilket medverkade till att patienten fick behandling utifrån diagnos. Dessutom visade resultatet att totalkostnaderna inte skiljer sig åt mellan konventionellt röntgenundersökta patienter gentemot MR-undersökta patienter. Det anses vara viktigt att radiologen har goda erfarenheter av att bedöma MR-bilder.Konklusion:Tidig MR-undersökning av en misstänkt scaphoideumfraktur påverkar hur patientens behandling utformas. Med en tidig undersökning kan patienter få en definitiv diagnos och därmed inte behöva vänta tills det är dags för en efterkontroll. Vidare forskning anses nödvändigt inom området där det undersöks hur patienter i Sverige påverkas av undersökningsförändringen med en tidig MR-undersökning, vid misstänkt scaphoideumfraktur.

Titel: Röntgensjuksköterskans upplevelse av att arbeta med externa granskare under jourtid Syfte: Att undersöka hur röntgensjuksköterskan upplever arbetet med externa granskare under jourtid. Material och metod: Sex stycken röntgensjuksköterskor från två olika sjukhus i mellansverige intervjuades under perioden januari till mars 2017. Inklusionskriterierna för studien var minst två års erfarenhet av yrket samt minst ett års erfarenhet av att arbeta med externa granskare under jourtid. Tillstånd från verksamhetschefer och samtycke från informanterna erhölls innan studien startade. Data samlades in genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer bestående av öppna frågor. Den insamlade datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman. Intervjuerna transkriberades och lästes igenom flera gånger. Därefter identifierades meningsbärande enheter och dessa kondenserades till koder. Genom koderna kunde kategorier och subkategorier identifieras. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier; Teleradiologi – tekniska aspekter, externa granskare jämfört med radiolog på plats, kommunikation och röntgensjuksköterskans kompetenser och egenskaper med tillhörande subkategorier. Konklusion: Informanterna upplever att det tar längre tid att kommunicera med externa granskare (EG) i jämförelse med att ha en radiolog på plats som kan ge svar direkt när röntgensjuksköterskan (RSS) är i behov av vägledning och snabba svar. I kommunikationen upplevs det också finnas språkbarriärer samt bristande kunskap, speciellt hos de sekreterare som tar emot samtal hos EG. Detta leder till frustration och blir ofta ett hinder i akuta situationer då RSS vill prata med en radiolog direkt. Under jourtid upplever RSS att denne får ta ett ökat ansvar samtidigt som förmågan att ta egna initiativ och beslut måste finnas. RSS upplever ingen förändring av bildkvalitén på de bilder som skickas i arbetet med EG. Informanterna upplevde i helhet att arbetet med EG fungerar bra och tillfredsställande under förutsättningarna att tekniken fungerar som den ska samtidigt som arbetsflödet inte ökar för mycket.

Pneumoni är globalt sett den största orsaken till sjukdom och mortalitet bland barn under fem år, med 920 000 dödsfall under 2015. I Sverige är pneumoni den största orsaken till sjukdom bland barn, med ett hastigt insjuknande med allmänpåverkan, feber, frossa och andningsproblem. I dagsläget ställs diagnos med hjälp av kliniska symtom och lungröntgen, vilket utsätter barnen för joniserande strålning. Med ultraljud är det möjligt att undersöka lungorna på ett sätt som är harmlöst mot kroppens vävnader. Syftet med denna studie var att ta reda på om ultraljud kan ersätta konventionell lungröntgen för att diagnostisera barn med misstänkt pneumoni. Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt där 13 kvantitativa vetenskapliga artiklar granskades. Ultraljud är en tillförlitlig metod som har högre sensitivitet och specificitet när det gäller att detektera pneumoni än vad lungröntgen har. Ultraljud är även bättre på att detektera små förändringar i lungorna och pleurautgjutningar jämfört med lungröntgen. Ultraljud kan användas för att diagnostisera barn med pneumoni. Att införa den som en alternativ undersökningsmetod till lungröntgen när det kommer till att diagnostisera pneumoni skulle leda till minskade stråldoser för de barn som söker vård med misstänkt pneumoni. / Pneumonia is globally the largest cause of disease and mortality among children under the age of five years, with 920,000 deaths in 2015. In Sweden, pneumonia is the major cause of childhood disease, with a rapid onset of malaise, fever, chills and respiratory problems. It’s currently diagnosed with the help of clinical signs and chest x-ray, which exposes the children to ionizing radiation. With ultrasound it is possible to examine the lungs in a way that’s not harmful to the body tissues. The purpose of this study was to determine whether ultrasound can replace conventional chest x-ray to diagnose children with suspected pneumonia. The study was conducted as a general literature review where 13 quantitative scientific articles were examined. Ultrasound is a reliable method that has higher sensitivity and specificity when it comes to detecting pneumonia compared to chest x-ray. Ultrasound is also better at detecting small consolidations in the lungs and the presence of pleural effusion compared to chest x-ray. Ultrasound can be used to diagnose children with suspected pneumonia. Introducing it as an alternative method of examination to chest x-ray when it comes to diagnosing pneumonia would lead to reduced radiation doses for those seeking pediatric care with suspected pneumonia.

In study 1, thirty-eight healthy controls were used for optimization of the method. Fifteen patients with progressive supranuclear palsy and an equal number of age-matched healthy controls underwent diffusion tensor MRI and were then investigated and compared groupwise. It was shown that tractography analyses may preferably be performed regionally, such as along the tracts or in different segments of the tracts. Normalization of white matter tracts can be performed using anatomical landmarks. In study 2, 104 males and 153 females in the age interval 13 to 84 years of age participated as healthy individuals in order to investigate age-related changes with diffusion tensor MRI. It was shown that spatially differences in age-related changes exist between subdivided segments within white matter tracts. The aging processes within the CB and the IFO vary regionally. In study 3, 38 human brains were used for investigation of the white matter tract inferior longitudinal fasciculus (ILF) and its subcomponents. Of these, white matter anatomical dissection was performed in 14 post-mortem normal human brains. The remaining 24 brains were investigated in vivo with diffusion tensor MRI in healthy individuals. It was validated that fibers of the ILF in the occipito-temporal region have a clear, constant and detailed organisation. The anatomical connectivity pattern, and quantitative differences between the ILF subcomponents, confirmed a pivotal role of the ILF. In study 4, 12 patients with iNPH were included in the study and examined with diffusion tensor at three time points. For comparison, 12 healthy controls, matched by gender and age were also included. Controls were examined with MRI only once. It was shown that DTI measures differ significantly between patients with iNPH and healthy controls. DTI measures of the CC, the CST and the SLF, correlated to changes in clinical symptoms after shunt surgery. Deeper knowledge about functions of the brain increases possibilities to take advantages from DTI analyses with tractography.

Accurate measures of both clinical image quality and patient radiation risk are needed for successful optimisation of medical imaging with ionising radiation. Optimisation in diagnostic radiology means finding the image acquisition technique that maximises the perceived information content and minimises the radiation risk or keeps it at a reasonably low level. The assessment of image quality depends on the diagnostic task and may in addition to system and quantum noise also be hampered by overlying projected anatomy. The main objective of this thesis is to develop methods for assessment of image quality in simulations of projection radiography. In this thesis, image quality is quantified by modelling the whole x‐ray imaging system including the x‐ray tube, patient, anti‐scatter device, image detector and the observer. This is accomplished by using Monte Carlo (MC) simulation methods that allow simultaneous estimates of measures of image quality and patient dose. Measures of image quality include the signal‐to‐noise‐ratio, SNR, of pathologic lesions and radiation risk is estimated by using organ doses to calculate the effective dose. Based on high‐resolution anthropomorphic phantoms, synthetic radiographs were calculated and used for assessing image quality with model‐observers (Laguerre‐Gauss (LG) Hotelling observer) that mimic real, human observers. Breast and particularly chest imaging were selected as study cases as these are particularly challenging for the radiologists. In chest imaging the optimal tube voltage in detecting lung lesions was investigated in terms of their SNR and the contrast of the lesions relative to the ribs. It was found that the choice of tube voltage depends on whether SNR of the lesion or the interfering projected anatomy (i.e. the ribs) is most important for detection. The Laguerre‐Gauss (LG) Hotelling observer is influenced by the projected anatomical background and includes this into its figure‐of‐merit, SNRhot,LG. The LG‐observer was found to be a better model of the radiologist than the ideal observer that only includes the quantum noise in its analysis. The measures of image quality derived from our model are found to correlate relatively well with the radiologist’s assessment of image quality. Therefore MC simulations can be a valuable and an efficient tool in the search for dose‐efficient imaging systems and image acquisition schemes.