Syftet med denna uppsats är att diskutera och redogöra för hur religionslärare och läromedelsförlag resonerar kring religionskunskapslärobokens koppling till digital informationsteknik. Genom intervjuer med lärare och läromedelsförlag ville jag ta reda på om det finns en efterfrågan av en lärobok med koppling till digital informationsteknik, vilka funktioner de skulle vilja ha i ett sådant läromedel och vilken funktion det beskrivs få i undervisningen. Resultaten visar att det finns en efterfrågan av läromedel med koppling till digital informationsteknik även om olika grupper av lärare efterfrågar olika saker precis som de förhåller sig olika till teknik och läroboken. Resultaten bekräftar teorin om att ny teknik i skolan leder till en evolution snarare än en revolution då lärarna främst vill kunna använda tekniken till det de redan gör idag. Detta blir en svårighet för förlagen då satsningar på digitala funktioner inte tilltalar den grupp av lärare som använder läroboken mest idag och den grupp av lärare som efterfrågar mer digitala funktioner bara ser läroboken som en i mängden av läromedel och antagligen inte kommer att använda den mer trots nya funktioner.

Syftet med uppsatsen har varit att se vilka värderingar elever har efter genomförd religionskurs och hur dessa stämmer överrens med lärarnas ambitioner. Genom en intervjustudie av elever och lärare har jag fått fram en bild av både värderingarna och ambitionerna. Dessa diskuteras mot bakgrund av läroplanen och kursplanen samt det medborgerliga utbildningsperspektivet, citizenship education. För att förstå elevernas värderingar bättre har jag använt mig av Bourdieus sociologiska teorier, vilket gett mig en bild av att skolan inte kan ta på sig hela ansvaret när det gäller överförandet av samhällets värden.

Uppsatsen ämnar att undersöka vad man bör behandla om Islam i Religionskunskap Specialisering som är en kurs i den nya gymnasieskolan. Den ämnar också att undersöka hur man bör behandla Islam i Religionskunskap Specialisering samt varför man bör välja visst faktastoff om Islam i Religionskunskap Specialisering och varför man bör fokusera på att använda vissa metoder framför andra. Denna undersökning är gjord med hjälp av ett litteraturstudium. Studien pekar mot att man bör använda sig av sociala medier för att undervisa om Islam i Religionskunskap Specialisering samt att det är av stor vikt att man individualiserar undervisningen i Religionskunskap Specialisering.

Uppsatsens syfte är att undersöka några orsaker till innehållsförändringen i skolans kristendomsämne under 1940- och 1950-talet fram till tillkomsten av grundskolans läroplan 1962. Metoden är en litteratur- och dokumentstudie där material från betydelsefulla utredningar, läroplaner och några viktiga personer finns med vilka kan sägas ha påverkat processen. Läroplaner har sedan början av nittonhundratalet mer eller mindre varit föremål för omprövning och förändring och det finns många skäl till den utvecklingen. År 1946 tillsattes på regeringens begäran en skolkommission vars syfte var att reformera skolan. Resultatet av deras arbete blev den svenska grundskolereformen som fick sitt genombrott genom 1962-års läroplan. Kristendomsämnet har traditionellt innehaft en stor plats i den svenska skolan. Ämnet kom att genomgå en förändring under mitten av nittonhundratalet från att ha varit centralt i undervisningen till att bli ett allmänt ämne inom det samhällsorienterande blocket. Innehållet förändrades från att ha varit undervisning i kristendom till att bli undervisning om kristendom och andra religioner. Förändringen beror i stor utsträckning på att samhället utvecklades och att det efter andra världskriget ställdes större krav på undervisningen. Kontakten med andra länder ökade markant vilket ökade behovet av medborgarnas förståelse av andra religioner och kulturer. Pedagoger som John Dewey och Elsa Köhler spelade också en stor roll för den svenska skolans utveckling liksom det demokratiska synsätt som präglat efterkrigstidens svenska samhälle. Skolan utgjorde en viktig länk i förändringsarbetet och där hittar vi några av orsakerna till kristendomskunskapens innehållsmässiga förändring.

Syftet med vår studie är att ge en beskrivning av hur problematiken kring bedömning och betygsättning ser ut, studera religionslärares syn på bedömning och betygsättning samt att presentera lösningar till problematiken. De frågeställningar som ingår i studien är vilka problem som finns vid bedömning och betygsättning av elever samt hur en religionslärare ska agera för att betygen ska bli rättvisa. För att ge en beskrivning av problematiken kring bedömning och betygsättning har vi baserat oss på litteratur från bland andra Leif Davidsson, Boo Sjögren och Lars Werner, Håkan Andersson, Göran Linde, Henry Egidius. Den kritik som främst kommer fram när det handlar om bedömning och betygsättning är den mot betygskriteriernas utformning. Betygskriterierna anses av bland annat Linde vara för diffusa i sin utformning vilket innebär att varje enskild lärare kan göra sin egen tolkning av dessa. För att studera religionslärares syn på bedömning och betygsättning har vi intervjuat fyra verksamma religionslärare för att få fram deras tankar och åsikter kring det nuvarande betygssystemet. Vid intervjuerna framkom det att lärarna var mer eller mindre nöjda med det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet, men det finns vissa brister. Bland annat framkom det att betygskriterierna ses som luddiga och svårtolkade. Ett annat problem är betygsstegen. Alla fyra respondenter önskade att betygsskalan bestod av minst ett steg till eftersom kunskapsgraden varierar mycket inom ett och samma betyg. De intervjuade lärarna ville även se en ökad samverkan mellan sig och sina kollegor när det gäller kursinnehåll och bedömningsnivå. Detta ville de ha eftersom det skulle öka rättvisan bland eleverna om alla lärare satte betyg likadant. De eventuella lösningar till problemen som vi presenterar i arbetet är följande: • Mer tid till samtal lärare emellan angående kursinnehåll och bedömningsnivå. Denna tid skulle kunna tas från ämneskonferenser eller redan befintliga studiedagar. • En utökning av Religionskunskap A till 100 poäng. Detta skulle ge mer tid till läraren att kunna se alla elever på ett rättvist sätt och därmed ha ett bättre underlag för att sätta betyg. • Nationella prov i religion skulle säkerställa en rättvis betygsättning i hela landet samt kunna bidra till att höja statusen för ämnet.

<p>Syftet med vår studie är att ge en beskrivning av hur problematiken kring bedömning och betygsättning ser ut, studera religionslärares syn på bedömning och betygsättning samt att presentera lösningar till problematiken. De frågeställningar som ingår i studien är vilka problem som finns vid bedömning och betygsättning av elever samt hur en religionslärare ska agera för att betygen ska bli rättvisa. För att ge en beskrivning av problematiken kring bedömning och betygsättning har vi baserat oss på litteratur från bland andra Leif Davidsson, Boo Sjögren och Lars Werner, Håkan Andersson, Göran Linde, Henry Egidius. Den kritik som främst kommer fram när det handlar om bedömning och betygsättning är den mot betygskriteriernas utformning. Betygskriterierna anses av bland annat Linde vara för diffusa i sin utformning vilket innebär att varje enskild lärare kan göra sin egen tolkning av dessa.</p><p>För att studera religionslärares syn på bedömning och betygsättning har vi intervjuat fyra verksamma religionslärare för att få fram deras tankar och åsikter kring det nuvarande betygssystemet. Vid intervjuerna framkom det att lärarna var mer eller mindre nöjda med det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet, men det finns vissa brister. Bland annat framkom det att betygskriterierna ses som luddiga och svårtolkade. Ett annat problem är betygsstegen. Alla fyra respondenter önskade att betygsskalan bestod av minst ett steg till eftersom kunskapsgraden varierar mycket inom ett och samma betyg. De intervjuade lärarna ville även se en ökad samverkan mellan sig och sina kollegor när det gäller kursinnehåll och bedömningsnivå. Detta ville de ha eftersom det skulle öka rättvisan bland eleverna om alla lärare satte betyg likadant.</p><p>De eventuella lösningar till problemen som vi presenterar i arbetet är följande:</p><p>• Mer tid till samtal lärare emellan angående kursinnehåll och bedömningsnivå. Denna tid skulle kunna tas från ämneskonferenser eller redan befintliga studiedagar.</p><p>• En utökning av Religionskunskap A till 100 poäng. Detta skulle ge mer tid till läraren att kunna se alla elever på ett rättvist sätt och därmed ha ett bättre underlag för att sätta betyg.</p><p>• Nationella prov i religion skulle säkerställa en rättvis betygsättning i hela landet samt kunna bidra till att höja statusen för ämnet.</p>

Syftet med denna studie var att skapa kunskap om vilka religionsdidaktiska teorier som influerat formuleringarna i ämnesplanen för Religionskunskap 1. Vidare var syftet att få kunskap om vilken slags religionsdidaktik som kommer till uttryck i klassrummen, och huruvida den religionsdidaktiken tangerar den som ämnesplanen uttrycker. Den kvalitativa studien genomfördes med en metodtriangulering. Först gjordes en textanalys av ämnesplanen för Religionskunskap 1 och därefter semistrukturerade intervjuer med religionslärare. På de transkriberade intervjuerna gjordes en innehållsanalys. Studien visade att bland de olika religionsdidaktiska teorierna var det Robert Jacksons tolkande religionsdidaktik som framförallt influerat formuleringarna av ämnesplanen för Religionskunskap 1 även om andra religionsdidaktiska teorier kunde skönjas. Den tolkande religionsdidaktiken vad även den teori som mestadels framträdde i innehållsanalysen av de transkriberade lärarintervjuerna. En av slutsatserna av studien var att ämnesplanen för Religionskunskap 1 varken kan sägas förorda en bestämd religionsdidaktisk teori eller uttrycka någon enhetlig religionsdidaktik. En annan slutsats var att den religionsdidaktik som kommer till uttryck i klassrummen utifrån innehållsanalysen av intervjuerna med respondenterna i stora drag tangerar den religionsdidaktik som enligt textanalysen dominerar ämnesplanen för Religionskunskap 1.

Sammanfattning Skolan kan sägas ha två primära och med varandra sammankopplade uppgifter: att förmedla kunskaper och att förmedla grundläggande demokratiska värden. Att vårt samhälle har förändrats genom sekularisering och ökad pluralism gör att skolans uppgift att skapa förståelse, tolerans och inlevelse för andra människor har blivit allt mer angelägen. För förverkligandet av skolans båda uppgifter spelar läroboken fortfarande en framträdande roll. En viktig fråga är om läroböckerna i religionskunskap är anpassade för den relativt nya situation som råder i skolan, med mångkulturella och mångreligiösa klassrum. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken mån två läroböcker i religionskunskap kan sägas uppfylla läroplanens direktiv om att undervisningen ”skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse” (Lpf 94, s 3). De frågor som ställs i samband med detta är: • På vilket sätt beskrivs religionerna judendom, kristendom och islam i de utvalda läroböckerna? • Vad får det sätt på vilket judendom, kristendom och islam beskrivs i de utvalda böckerna för konsekvenser när det gäller elevernas möjligheter att nå upp till läroplanens skrivning om förståelse och inlevelse? • Vilken typ av förståelse kännetecknar de utvalda läroböckerna? Är det ett lära om- eller ett lära av- perspektiv som förmedlas? Den metod som används i studien är en form av textanalys som fokuserar textens innehållsmässiga aspekter. I analysen anläggs ett perspektiv som kan sägas vara konstruktivistiskt och kritiskt. De böcker som är föremål för analys, Hela livet samt Söka svar, är båda läroböcker i religionskunskap för gymnasieskolan, kurs A och B, och har tillkommit efter den senaste läroplanen, Lpf 94. De religioner som studeras närmare är judendom, kristendom samt islam. Resultatet av studien visar att de båda böckerna som undersöks på olika sätt kan sägas ha brister när det gäller uppgiften att främja förståelse och inlevelse. Problemet med Hela livet har med dess innehåll att göra: på ett kategoriskt sätt framställs kristendomen positivt och islam negativt medan judendomen framställs mer neutralt. Svagheten med Söka svar har mer att göra med dess utformning och stil. Boken liknar en liten uppslagsbok med sakligt hållen information. Risken med detta framställningssätt är att förståelse och inlevelse motverkas. De slutsatser som kan dras av studien är att tidsandan med dess diskurs på ett påtagligt sätt har satt sin prägel på läroböckerna. Detta visar sig framförallt tydligt i framställningen av islam.

Syftet med denna undersökningen är att med hjälp av kritisk textanalys, tidigare forskning och moralpsykologiska teorier undersöka hur begreppen etik och moral används av läroplanens värdegrund, de övergripande målen och kursplanen för religionskunskap och vidare se hur detta kan relateras till det som moralpsykologi för fram idag. Att analysera läroplanens texter och skolverkets kommentarmaterial med hjälp av moralpsykologiska teorier, hjälper denna studie till att identifiera tydliga kontraster mellan den svenska skolpolitikens försök till social förändring och den vetenskapliga grunden som, denna förändring vilar på.

I detta arbete utförs en granskning av läroböcker i religionskunskap för grundskolans senare år och gymnasiet. I granskningen undersöks hur läroböckerna hanterar religiösa värderingar som inte stämmer överens med den svenska skolans värdegrund. Hur hanteringen av dessa värderingar yttrat sig i beskrivningar av religionerna buddhismen, hinduismen, islam, judendomen och kristendomen har även relaterats till begreppet andrafiering. Resultaten visar att hanteringen av värdegrundskonflikter i stor utsträckning kan anses vara undermålig utifrån Skolverkets krav på diskussion och tydliga ställningstaganden för värdegrunden. Hanteringen har även visat tecken på att skilja sig beroende på vilken religion som framställts. Detta har medfört att de analyserade läroböckerna överlag kan anses ha ett kristocentriskt förhållningssätt där främst Islam och Hinduism andrafieras.