Kritik har riktats mot hur landstingen använder sina resurser. Kritiken har gjort att landstingen pressats till att förändra sin styrning. Studien undersöker utifrån ett New Public Management perspektiv vilka åtgärder landstingen har vidtagit gällande vårdens inköpsprocess för att möta de ökade kraven. Studien sammanlänkar teorier om stordriftsfördelar med New Public Management för att undersöka om landstingets resursanvändning kan påverkas genom gemensam upphandling. Den empiriska studien bygger på intervjuer från två olika landsting. Intervjuerna visade att gemensam upphandling är av vikt för att effektivisera resursanvändningen. Idag arbetar landstingen med att effektivisera användningen av de befintliga resurserna med hjälp av uppföljning och gemensam upphandling. Studien påvisar att styrning inspirerad av näringslivet kan skapa en ökad effektivisering av landstingets resursanvändning. Med fokus på upphandling ämnar studien att belysa de fördelar som kommer av gemensamma avtal.

I skolan har alla elever olika behov och det är skolans uppgift att hjälpa alla elever att nå målen i läroplanen. Detta arbete syftar till att undersöka hur två elever med läs- och skrivsvårigheter och koncentrationssvårigheter har upplevt sin skolgång och de resurser de fått och även vad olika skolor i en kommun säger att de har för resurser till elever med dessa specialbehov. En enkätstudie och en intervjustudie har genomförts för att få svar på frågeställningar. 40 enkäter skickades ut till lärare, speciallärare och specialpedagoger i en kommun och tio svar kom tillbaka. Intervjustudien utfördes på fyra personer varav två före detta elever och deras mammor. I enkätstudien uppgav personalen på skolorna att elever med läs- och skrivsvårigheter och koncentrationssvårigheter i alla fall får stöd i form av extra personal. Dock visar inte studien om de anser att stödet är tillräckligt. Intervjustudien visar att varken de två elever eller de två föräldrar som intervjuats var helt nöjda med de resurser de fått i skolan. Eleven med läs- och skrivsvårigheter var mer nöjd med resurserna än vad eleven med koncentrationssvårigheter var. Båda föräldrarna som intervjuats upplevde ett dåligt bemötande från skolorna i sin kamp om att få det stöd deras barn behövde.

Denna studie handlar om barn med synskada i förskolans verksamhet. Syftet med arbetet är att ta reda på hur pedagoger arbetar med att integrera synskadade barn i en grupp med seende barn. Uppsatsen definierar olika typer av synskada, de som nämns är måttligt synskadade, uttalat synsvaga och gravt synskadade eller blinda. Det som även belyses är vad samhället har för ansvar när det gäller resurser till de individer som är i behov av särskilt stöd. Den kommer även att innefatta vad det finns för resurser tillgängliga för barn med denna form av funktionsnedsättning. För att kunna bemöta och stimulera dessa barn, är det väsentligt att känna till deras utveckling och vad de möter för hinder i deras vardag. Studien är baserad på fyra intervjuer, de personer som deltog var två pedagoger, en specialpedagog och en rektor från förskolans verksamhet. Resultatet av granskningen visar på att samtliga informatörer har erhållit utbildning inom detta område. Utbildningen fullföljdes, efter att beslutet hade fattats om att ett synskadat barn skulle medverka i barngruppen. Även arbetet med att inkludera det synskadade barnet i en grupp med seende barn, visade sig vara likartad mellan intervjupersonerna. I diskussionen diskuteras kopplingen mellan litteratur och intervjuer, och en återkoppling till frågeställningarna framhålls.

Syftet med   studien är att ta reda på hur förskolorna arbetar för att ge alla barn lika   förutsättningar till kunskapsinhämtande. För att komma fram till hur   pedagogerna arbetar med detta så lämnades en enkät ut där de fick besvara   frågor utifrån hur de bemötte, inkluderade och vad de hade för resurser att   tillgå i verksamheten. I resultatet framkom det att förskolorna arbetar på   ett likartat sätt. Pedagogerna arbetar för att varje enskilt barn ska få de   förutsättningar som behövs för att få den kunskapsinhämtning som krävs för   att utvecklas. Barnen måste också få känna sig accepterade utifrån sina behov   och förutsättningar. Det framkom också i enkätsvaren att barnen är delaktiga   i verksamheten och att samtal och reflektioner ständigt sker mellan vuxna och   barn för att kunna utveckla den pedagogiska verksamheten. En viktig del är   också att få föräldrarna att känna sig delaktiga men även att använda dem som   en resurs tillsammans med förskolekonsulent, psykolog, distriktssköterska,   talpedagog och läkare. Bland pedagogerna är det delade meningar om att sätta   in resurser och på vilken grad av funktionshinder som styr om stöd ska finnas.   Pedagogerna diskuterade även om vad en svårighet är och att alla barn kan   behöva någon sorts resurs. Pedagogerna var här överens att det är deras vilja   som styr hur det blir för barnen.

Näthat är ett nytt socialt problem, som aktualiserats i och med en intensiv mediadebatt. Näthat är således ett fenomen, som ingen forskat kring, men som däremot kan ses utifrån mobbningsforskning. Syftet med denna diskursanalytiska uppsats, var att lyfta fram dels mediavinklingen av näthat, dels utsatta/vittnande ungdomars beskrivningar av fenomenet. Utifrån detta ämnades samproduktionen av synen på näthat som socialt problem undersökas, där ungdomar, media och mobbningsforskning ses som sociala aktörer. Med hjälp av retoriska resurser utifrån diskurspsykologin, och den kritiska diskursanalysens forskarbegrepp intertextualitet analyserades det empiriska materialet, bestående av tidningsartiklar, blogginlägg och forumtrådar. Studien avsåg således att lyfta fram hur fenomenet näthat legitimerades, som ett socialt problem. I analysen framkom tre sociala mönster: Förskjutningen från elaka troll till näthat – och pendlingen däremellan; Internetklimat – en fara för livet?; och Ansvaret bärs av…? Analysen urskilde en spretighet kring fenomenet, med en osäkerhet kring definitionen av näthatsbegreppet och vart ansvaret för detta sociala problem ska läggas, samt en ambivalens kring internets roll. I resultatet identifierades de olika sociala aktörernas skilda rättigheter att göra trovärdiga yttranden i olika kontexter. Diskussionsavsnittet tog upp en sammanfattande reflektion av resultatet, resultatets relevans till syfte och frågeställningar, samt självkritik till uppsatsen och förslag på framtida forskning.

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som länge har ökat och ännu fortsätter att öka, sett till statistiken. I dagsläget ligger mycket ansvar på ideella frivilligorganisationers bord. Men det krävs mera resurser för att organisationernas arbete skall kunna fungera så bra som möjligt, så att de kan bistå med hjälp till alla kvinnor oavsett bakgrund. Vårt huvudsakliga syfte är att undersöka hur de ideella organisationernas arbete med våldsutsatta kvinnor fungerar, med mer ansvar och utan tillräckliga resurser. Vi försöker också ta reda på hur saker påverkas av den rådande könsmaktsordning som finns i samhället samt hur det ser ut med attityder kring våldsutsatta kvinnor. Vi utförde två längre, semistrukturerade intervjuer med kvinnor som arbetar med våldsutsatta kvinnor vid två olika organisationer i Östersund för att få bland annat få information kring hur de ser på det ansvar de har samt de resurser de har att röra sig med i sitt arbete. Vi har valt att utföra vår studie ur ett könsmaktsperspektiv där vi har använt oss av teorier och begrepp som rör könsmaktsystemet och härskartekniker.

Centralt i uppsatsen är hur ungdomar resonerar och förhandlar sitt identitetsskapande i relation till sitt gymnasieval och sin framtid. Två fokusgruppsintervjuer, med niondeklassare från två högstadieskolor i Mellansverige, genomfördes i studien. Materialet analyserades med utgångspunkt i diskursiv psykologi och narrativ analys. Resultatet visade på att det fanns tre övergripande mönster att resonera på i förhållande till gymnasievalet och framtiden. Bland annat pendlade ungdomarna mellan framhävandet av den egna autonomin och värdet av att kunna lyssna på andra. Det framkom även i deras berättelser att ett brett gymnasieprogram ansågs som fördelaktigt för dem själva i framtiden. Det tredje representativa mönstret för ungdomarnas sätt att resonera var att betona vikten av att finna rätt balans i livet mellan jobb- och privatliv. Sammantaget kunde vi se att deras resonemang många gånger präglades av dilemman av olika slag. Flera retoriska resurser användes i förhandlandet kring val och identitetsskapande. Mest framträdande var tid som resurs, där de i nutid föreställde sig hur framtidsjaget skulle tänka om det nutida beslutsfattandet. Vår studie visar på att det för dagens ungdomar blivit allt viktigare att kunna föreställa sig själv i framtiden för att göra val av olika slag vilket i sin tur också bidrar till deras nutida identitets­konstruktioner.

Syftet med den här studien var att undersöka hur pedagoger på gymnasiet arbetar för att få alla elever att nå målen utan att använda segregerande lösningar. Det görs genom att titta närmare på hur pedagogerna lägger upp undervisningen när målet är att skapa inkludering. För att utvärdera pedagogernas uppfattning av undervisningen ges även elevernas syn. Vidare undersöks hur vida rektorns inställning påverkar hur pedagogerna arbetar. Studien är upplagt som en fallstudie och beskriver arbetet på en fristående gymnasieskola i en mellanstor svensk stad. För att kunna svara på frågeställningarna genomfördes en kvalitativ del och en kvantitativ del. I den kvalitativa delen har två lärare, en specialpedagog och rektorn intervjuats om deras inställning till undervisning och stöd. I den kvantitativa delen genomfördes en enkätundersökning med 56 elever för att ge deras uppfattning om stödet de får av pedagogerna. Litteraturen, studier gjorda av Skolverket och den tidigare forskningen på området ger en negativ bild av hur undervisningen på gymnasiet ser ut idag. De elever som inte klarar målen i den ordinarie undervisningen ges stöd genom segregerade särlösningar. Ofta ges de rådet att byta utbildning eller gå över till det individuella programmet. Den vanligaste lösningen för en elev som har svårigheter att nå målen är att ge eleven längre tid på sig att klara utbildningen. I denna studie visar resultatet att inställningen bland pedagogerna på den aktuella skolan är att undervisningen ska utgå från varje elevs behov. Det ska kännas naturligt att ta emot stöd och det stöd som finns ska vara lättillgängligt och möjligt för alla att ta dela av. Pedagogerna är nöjda med de resurser som finns och anser sig ha goda möjligheter att kunna hjälpa alla elever. Enkätundersökningen med eleverna visar att majoriteten är nöjda med undervisningen och det stöd de får. Den del av undervisningen som får mest kritik är dock de uttalade stödsituationerna.

Studiens syfte är att undersöka vägen in och ut ur drogmissbruk, beskriva hur man ser på upplevelsen av uppbrott och förändringsprocess i efterhand och de reflektioner man gör. Vidare undersöks vilken betydelse egna resurser och faktorer i omgivningen har för att underlätta förändringsprocessen. Studien utgår från hermeneutisk forskningstradition och har en kvalitativ ansats. Frågeställningarna besvaras genom fyra halvstrukturerade intervjuer i form av personers livsberättelser om sina uppbrott från drogmissbruk. Exitprocessen och Stages of Change bildar grund till den teoretiska analysen. Resultatet visar att drogmissbruket var ett sätt att hantera personliga problem. Beskrivningen av förändringsprocessen påverkades av drogfrihetens tidslängd och individuella upplevelser. Egen vilja var förutsättning för förändring, men stöd utifrån, gemenskap och sysselsättning var nödvändiga faktorer ansåg majoriteten. Förändringsprocessen innebär personlig förändring på flera nivåer, inte bara uppbrott från drogmissbruk. Att lämna missbruket kan vara en lång process i sig.

Denna studie handlar om ramfaktorer som påverkar undervisningen av elever med ADHD, enligt högstadielärare. Åtta intervjuer genomfördes med högstadielärare med erfarenhet av denna typ av undervisning och frågeställningarna var: Vilka ramfaktorer anser lärarna har betydelse för undervisning av elever med ADHD? Hur upplever lärarna det egna arbetet med denna typ av undervisning till exempel vad avser tilldelning av resurser från skolans ledning? Vad skulle underlätta undervisningen för elever med ADHD-problematik? Resultaten visar att lärarna anser att viktiga ramfaktorer är möjligheter till kompetensutveckling, tillgång till information, arbete med att analysera och diagnostisera, strukturer på arbetsplatsen samt den fysiska arbetsmiljön. Lärarna upplever också att undervisning och miljön inte är tillräckligt individanpassad, att stödet från skolledning och elevhälsoteam är svagt samt att det saknas resurser från ledning och skolorganisation. De önskar sig även mer specifik handledning kring enskilda elever från elevhälsoteamet. En sak som skulle kunna förbättra undervisningen, enligt lärarna, vore en tydligare struktur och ökad tydlighet gentemot elever med ADHD-problematik. Det framkom också att större utrymmen och en miljö utan för mycket intryck skulle hjälpa läraren i undervisningen av elever med ADHD-problematik.