Robotic Process Automation (RPA) är en teknologi som hävdas kunna utföra repetitiva manuella uppgifter med datorkraft. Förespråkare talar om tidsvinster, riskreduktion och kostnadsbesparingar. Hur börjar man? Vad kan  RPA göra? Vad behöver man tänka på? Denna kvalitativa fallstudie letar designproblem i en verklig process från finanssektorn och undersöker därefter en mogen RPA-organisation för att hitta designprinciper, organisationsstruktur och lärdomar. Studien tittar på en fungerande centraliserad RPA-organisation där man automatiserar bort arbetsuppgifter motsvarande hundratals heltidstjänster. Samtidigt lägger man betydande tid varje månad på underhåll och uppdateringar av robotar som slutat fungera efter applikationsuppdateringar. Slutledningsvis tas en praxis fram för vilka processer som är lämpliga för robotisering, designprinciper motsvarande de identifierade designproblemen och ett förslag på struktur hos en RPA-organisation, grundad i teorin och validerad i praktiken. För att framgångsrikt implementera RPA krävs designprinciper som grundas i robotarnas underhållsbehov, förmåga att snabbt hantera förändringar och skapa högsta möjliga stabilitet hos robotflottan. Organisatoriskt finner studien att en agil utvecklingsorganisation motsvarar dessa krav väl. Sammantaget har man dragit lärdomen att RPA kan leda till stora besparingar, men att underhållsbehovet inte ska underskattas.

This bachelor was written in regards to the recent implementation of the mandatory teaching of programming in Swedish schools. This extensive addition to our curriculum requires the further education of teachers and the needs to invest in specialised educational materials. In this bachelor, we have collected research through contacting various prominent educational institutions around Skåne which have implemented programming in their curriculum using various types of robots. We wanted to establish what resources these institutions provide their educators when they teach programming. We also wanted to better understand the ways in which these institutions work with hardware and their thoughts on how hardware may affect students computational thinking, learning and self-motivation. To answer these questions, we interviewed several educators who specialise in programming and its use in schools. Even though, the different institutions had little or nothing to do with each other they basically shared the same basic ideas regarding the concept. This study concluded that according to teachers, computational and logical thinking increases when students work with LEGO-robots. When working with these robots, students were able to exercise their problem-solving abilities by using robots that they have constructed and programmed themselves. The system is easily implemented in schools since most students have prior knowledge of the LEGO construction mechanism. However, prior to being used for educational purposes, LEGO has most likely been associated with playtime and might therefore make it challenging for some students to work with it in a school environment. Another disadvantage with LEGO-robots is that the system uses block programming languages. This means that students understanding of text programming will not be exercised while working with these types of robots, limiting the depth of learning. In conclusion, to promote students’ comprehension of programming when working in an educational setting, the use of robots is greatly beneficial and almost essential. Even if only block programming is used, it is important to engage students and keep them excited during learning. According to teachers, enthusiasm regarding the subject will be a determining factor in their willingness to learn.

I detta arbete genomfördes en enkätundersökning för att se hur upplevelsen av en furhatrobot ändrades efter att ha implementerat felhantering och mer användarinitiativ. Genom enkätformatet Godspeed undersöktes kategorierna människolikhet och upplevd intelligens. Roboten står placerad på ett museum och har som syfte att problematisera kring dagens teknologiska utveckling. Arbetet utfördes genom att modifiera en existerande skill för att undersöka hur ovan nämnda aspekter påverkar besökares upplevelse av roboten. Enkätstudien visade ej på någon större skillnad i hur roboten uppfattades efter modifikation. Framtida arbete skulle kunna undersöka om mer användarinitiativ i form av möjlighet att avbryta roboten eller småprata med den leder till en ökad upplevd intelligens eller människolikhet.

The need for automation is increasing at Sandvik Coromant. However, high equipment-, education-, and implementation costs connected to automation are usually obstacles when automating smaller and simpler tasks. During the recent years, a new type of robot has been introduced to the market. It is called a collaborative robot, or cobot. It is easy to use/program, has a lower cost and has built-in safety features. The user friendliness of the robot as well as the built-in safety features could lower the implementation costs of these robots to open new areas for automation. This thesis evaluates a cobot from Universal Robots, UR5, to determine if such technology could be useful at Sandvik Coromant’s Insert Plant in Gimo, Sweden. This would be done by performing a physical demonstration of a UR5 put into Sandvik Coromants production. The task includes identifying, conceptualizing and evaluating the possible applications where cobots could create the most value. The work showed that cobots are indeed easy to work with and could create more areas of automation. However, the way Sandvik Coromant looks at automation should change for the technology to make the biggest impact. A company guideline must be setup regarding the use of the built-in safety features to set a limit of what is acceptable when creating an open cell environment at the factory. The results and conclusion of this thesis will hopefully lead to the implementation of collaborative robots at Sandvik Coromant which will result to lower automation costs, better working environment and higher production. / Automationsbehovet på Sandvik Coromant har ökat under de senaste åren. Höga utrustnings-, utbildnings-, och utvecklingskostnader kopplade till automation sätter oftast stopp för automation av mindre och enklare uppgifter. Under de senaste åren har en ny typ av robot blivit introducerad på marknaden. Den kallas för samverkansrobot, eller cobot. Den är enkel att använda/programmera, har lägre kostnad och inbyggda säkerhetsfunktioner. Användarvänligheten av roboten samt de inbyggda säkerhetsfunktionerna kan leda till lägre implementationskostnader, som öppnar nya möjligheter för automation. Detta mastersarbete utvärderar en cobot från Universal Robots, UR5, för att fastställa om sådan teknologi kan vara användbar på Sandvik Coromants skärfabrik i Gimo, Sverige. Utvärderingen kan göras genom att fysisk demonstration av UR5 i Sandvik Coromants produktion genomförs. Uppgiften består av att identifiera, konceptualisera och utvärdera de applikationer i fabriken där samarbetsrobotar skulle kunna skapa mest värde. Arbetet visade att cobots är enkla att arbeta med och kan skapa mer möjligheter för automation. Dock så måste sättet Sandvik Coromant ser på automation att ändras för att teknologin ska ha störst inverkan. En intern riktlinje måste skapas angående användandet av de inbyggda säkerhetssystemen för att sätta en gräns på vad som är accepterat ur en arbetsmiljösynpunkt när det gäller öppna robotceller. Resultaten och slutsatsen av arbetet kommer förhoppningsvis leda till implementering av samverkansrobotar på Sandvik Coromant som i sin tur leder till lägre automationskostnader, bättre arbetsmiljö och högre produktion.

The construction industry is one of the industries with the most occupational accidents and injuries. Overload injuries, uncomfortable working positions and heavy lifting are commonplace for many professional workers in the construction industry. Because of this many professionals state that they will not be able to work until retirement due to difficulties with their work. Other work environment loads that can cause injuries and problems in both long and short terms are loud noises, dust and vibration damage. There are aids and personal protective equipment to prevent injuries and problems that occur at a construction site, but according to statistics from the Swedish Work Environment Authority, the work environment has not improved in the last 20 years. Therefore more needs to be done.  The purpose of the report is to investigate whether the drilling robot Jaibot is a possible solution to the construction industries work environment problem during the production phase. The study aims to open up the possibility of an improved work environment and to increase interest in the use of innovations.  The methodology used to achieve the purpose includes conducting interviews and literature studies. The interview method used is semi-structured and has been performed at Skanska’s NVM project. The respondents have different roles in the project and they all have experience with the drilling robot Jaibot in the project in Malmö. The method includes literature studies containing previous studies on the subject, books and the Swedish Work Environment Authority’s regulations and statistics.  The working environment loads addressed in the study are dust, vibration, noise and load ergonomics.  The robot Jaibot is a semi-automatic drilling robot from Hilti. The robot drills holes between 6 mm and 16 mm in the ceiling.  All interviewees think that the Jaibot has a positive effect on the work environment, as it takes in to account several major work environment problems. The Jaibot eliminates the risk of vibration damage and reduces the risk of dust, load damage and noise. The respondents have many suggestions for improvement to the robot. Several interviewees mention core drilling as an important part of the robot’s development. All interviewees are positive that the Jaibot is the future way of working. However, efficiency, the working environment and the economy must be favored by the robot in order for its use to continue.  The conclusion is that the robot Jaibot is a possible solution to the construction industry’s work environment problems during the construction phase. / Byggbranschen är en av de branscher som har flest arbetsolyckor och arbetsskador. Överbelastningsskador, obekväma arbetsställningar och tunga lyft är vardag för många yrkesarbetare i byggbranschen. På grund av detta är det många yrkesarbetare som uppger att de inte kommer orka arbeta fram till pensionen på grund av att de har svårigheter med arbetet. Andra arbetsmiljöbelastningar som kan ge skador och problem på både lång och kort sikt är buller, damm och vibrationsskador. Det finns hjälpmedel och personlig skyddsutrustning för att förebygga skador och problem som uppstår på en byggarbetsplats, men enligt statistik från Arbetsmiljöverket har arbetsmiljön ändå inte blivit bättre de senaste 20 åren. Därför behöver mer göras. Syftet med rapporten är att undersöka om håltagningsroboten Jaibot är en möjlig lösning på byggbranschens arbetsmiljöproblem under produktionsskedet. En förhoppning med denna rapport är att öppna upp möjligheten till en förbättrad arbetsmiljö och att öka intresset för användandet av innovationer. Metodiken som använts för att uppnå syftet är intervjuer samt litteraturstudier. Intervjumetoden som använts är semistrukturerad och har genomförts på Skanskas projekt NVM. Respondenterna har olika roller i projektet och har alla erfarenhet av roboten Jaibot i projektet i Malmö. Till metoden hör litteraturstudier innehållande tidigare studier kring ämnet, böcker och arbetsmiljöverkets föreskrifter samt statistik.   De arbetsmiljöbelastningarna som tas upp i studien är damm, vibrationer, buller och belastningsergonomi.  Roboten Jaibot är en semi-automatisk borrobot från Hilti. Roboten borrar hål mellan 6 mm och 16 mm i tak. Samtliga intervjupersoner tycker att Jaiboten påverkar arbetsmiljön positivt, eftersom den tar hänsyn till flera stora arbetsmiljöproblem. Jaiboten eliminerar risken för vibrationsskador och minskar risken för damm, belastningsskador och buller. Respondenterna har många förslag på förbättringar av roboten. Flera intervjuade nämner kärnborrning som en viktig del av robotens utveckling.  Samtliga intervjupersoner är positivt inställda till att Jaiboten är framtidens arbetssätt. Det krävs dock att effektiviteten, arbetsmiljön och ekonomin gynnas av roboten för att användandet av den ska fortsätta. Slutsatsen som dras är att roboten Jaibot är en möjlig lösning på byggbranschens arbetsmiljöproblem under byggskedet.

LightLab är ett företag som befinner sig i en expansionsfas. Automatisering innebär att göra enprocess mer eller mindre självfungerande, utan mänsklig inverkan. Detta används för att tillexempel effektivisera, öka kvalitén och/eller avlasta människans arbete i en process. I dettaavseende vill LightLab titta på att automatisera en förflyttning av ett glas (glaschipp) mellan tvåfixturer.I arbetet läggs en teoretisk grund där olika robotmodeller undersöks för att ta fram den somlämpar sig bäst efter LightLabs behov. Det avgörs i en nulägesanalys där kraven specificeras. Enkollaborativ version av länkarmsroboten tas fram som det bästa generella förslaget tillutförandet. Därtill kommer en analys av och förslag på verktyg till roboten för att kunna greppatag om glaset samt förslag på visionsystem för kvalitetssäkring av chippet. Den generellalösningen testas sedan i fysiska experiment samt i simuleringsmjukvaran RobotStudio.Efter att simuleringen är gjord kommer en marknadsundersökning för att hitta kollaborativalänkarmsrobotar som uppfyller kravspecifikationen. Slutligen läggs ett lösningsförslag på tremodeller fram som ett resultat av förstudien. GoFa (ABB), iisy ( KUKA) eller UR3e (UniversalRobots). ABB och KUKA är även intressanta utifrån deras övriga modeller av industrirobotaroch god kontakt med dem samt erfarenhet av deras robotsystem kan ge en god grund införframtiden.Det tillkommer fortsatt arbete med att designa och implementera gripdon av något slag där så välsugkoppar som mekaniskt gripdon är möjliga verktyg till roboten. Ett sugkoppsverktyg somgriper tag i chippet underifrån ger minst påverkan på chippet.Det viosionsystem som finns på LightLab, Gocator inline 2420, kan användas förkvalitetssäkring av glaschippen. Ett 2D-visionsystem är ett gångbart alternativ.I framtiden då produktionsledet blir mer fast kommer det behövas andra modeller av robotar somutför specifika uppgifter. KUKA och ABB är därför favoriter bland de tre då en god kontakt ocherfarenhet med deras system kan ge en mindre tröskel in till framtida utvecklingssteg.

Bakgrund: Demens är en sjukdom som drabbar en stor del av en alltmer åldrande befolkning i världen. Patienter som lider av demens kan drabbas av olika symtom som t.ex. kommunikationssvårigheter, personlighetsförändringar samt emotionell avtrubbning. Dessa symtom kan vara svåra att behandla och påverkar patienter, anhöriga och vårdpersonal. Tidigare forskning har visat att socialt assisterande robotar kan ha en god inverkan på människor som lider av demenssjukdom. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva vilken inverkan på hälsan socialt assisterande robotar har hos patienter som lider av demenssjukdom.Metod: En litteraturstudie grundat på tio vetenskapliga artiklar, som tagits fram utifrån syftet. Resultat: Resultatet presenterades utifrån två kategorier, Psykosocial hälsa och Livskvalitet. Interventioner med socialt assisterande robotar hade en god inverkan på den psykosociala hälsan, medan livskvalitet påverkades med varierat resultat beroende på vilket stadie av demens som den drabbade befinner sig i. Slutsats: Sammanfattningsvis ges ett intryck av att socialt assisterande robotar kan hjälpa vårdpersonal i deras omvårdnadsarbete för patienter med demens, och att dessa robotar har en övervägande god inverkan på demensdrabbades hälsa. Betydelse: Kunskap om vad socialt assisterande robotar har för inverkan på hälsa hos demensdrabbade är angeläget, för att i framtiden kunna implementera omvårdnadsåtgärder med denna typ av robotar. / Background: Dementia is a disease which affects a large part of an increasingly aging population in the world. Patients suffering from dementia may suffer from various symptoms such as communication difficulties, personality changes and emotional blunting. These symptoms can be difficult to treat and affects patients, relatives and health professionals. Previous research has shown that socially assistive robots could have a good effect on people suffering from dementia. Aim: The purpose of this study is to describe the impact on health of socially assistive robots in patients suffering from dementia. Method: A literature study based on ten scientific articles, which has been devised based on the purpose. Results: The results are presented on the basis of two categories, psychosocial health and quality of life. Interventions with socially assistive robots had a good impact on the psychosocial health, while quality of life was affected with varied results depending on the stage of dementia that the patient is in. Conclusion: In conclusion, the given impression is that socially assistive robots could help health professionals in their nursing work for patients with dementia, and that these robots have a predominantly good effect on demented people’s health. Significance: The knowledge of how socially assistive robots impact the health of people who suffers from dementia is imperative, to eventually be able to implement nursing interventions with this type of robots.

Kollaborativa robotar är en central utmaning vid industriell utveckling. Problemet idag är att industrirobotar inte är anpassade för ett nära samarbete med människa och säkerhetsgrindar är ett behov. Denna studie fokuserar på att utveckla en emuleringsmodell som kan demonstrera ett sådant samarbete utan behov av säkerhetsgrindar. Projektet bygger på konceptet (virtuell idrifttagning) som handlar om att använda emuleringsverktyg för att utveckla en digital tvilling som är en kopia av ett fysiskt system. Med hjälp av modellen kommer systemets funktioner och programkod testas och valideras innan en verklig implementation utförs. På uppdrag av högskolan i Skövde utfördes examensarbetet för att undersöka möjligheten om ett nära samarbete mellan en människa och industrirobot i en virtuell miljö. I studien har två olika metoder utvecklats för att undersöka möjligheten till ett samarbete men också utveckla en emuleringsmodell. Med detta har operationslistor skapats för att tydliggöra människan respektive roboten arbetsuppgifter. Sedan skapades process scenarier för att demonstrera hur ett sådant samarbete kan ske i en virtuell miljö. En fungerande emuleringsmodell där människa och robot samarbetar, levererades till högskolan i Skövde. Genom att använda emuleringsmodellen kan högskolan skapa och testa olika lösningar innan en implementation av ett verkligt system sker. Slutligen föreslås en emuleringsmetod som kan användas för att utveckla en digital tvilling. / Collaborative robots are a key challenge in industrial development. The problem today is that industrial robots are not adapted for close collaboration with humans and security gates are a need. This study focuses on developing an emulation model that can demonstrate such collaboration without the need for security gates. The project is based on the concept (virtual commissioning) which is about using emulation tools to develop a digital twin that is a copy of a physical system. With the help of the model, the system's functions and program code will be tested and validated before a real implementation is performed. On behalf of the University of Skövde, the thesis work was carried out to investigate the possibility of a close collaboration between a person and industrial robot in a virtual environment. In the study, two different methods have been developed to investigate the possibility of a collaboration but also to develop an emulation model. With this, operating lists have been created to clarify the person and the robot work tasks. Process scenarios were then created to demonstrate how such collaboration can take place in a virtual environment. A functioning emulation model in which man and robot collaborate, was delivered to the University of Skövde. By using the emulation model, the university can create and test different solutions before an implementation of a real system takes place. Finally, an emulation method is proposed that can be used to develop a digital twin.

Industrial robot programs are usually created with the programming language that the manufacturer provides. These languages are often limited to cover the common usages within the industry. However, when a more advanced program is needed, then third-party programs are often used to, e.g., locating objects using vision systems, applying correct force with force torque sensors, etc. Instead of using both the language of the robot and third-party programs to create more advanced programs, it is preferable to have one system that can fully control the robot. Such systems exist, e.g., Robot Operating System (ROS), Yet Another Robot Language (YARP), etc. These systems require more time to fully set up, but once they are set up supposedly they can be used for a lot of different applications and can be used on several industrial robots from different manufacturers. Currently, University of Skövde have robots from Universal Robots (UR) with several peripheral equipment which has limited control because the built-in language does not support it. Therefore, they need help with both investigating which robot system could be used and implementing that robot system. This thesis will prove the suitability of using ROS to control aforesaid hardware, fulfilling all the requirements. It will be also demonstrated the feasibility of ROS in the long-term, according to the future plans for this equipment in University of Skövde.

Sammanfattning Syftet med studien är att få kunskap om hur elever uppfattar undervisningen om programmering i ämnet teknik. Metoden som har valts vid denna studie är kvalitativa semistrukturerade intervjuer med elever och lärare från årskurs två och tre. Totalt har 35 elever och tre lärare från två olika skolor har intervjuats. Elevintervjuerna genomfördes i fokusgrupper med 2-3 elever i varje grupp. Lärarintervjuerna genomfördes enskilt. Studien vill se vad eleverna tror att pro- grammering handlar om och vad de tror att de kan komma att behöva det till idag och i sin framtid. Vi vill även ta reda på vilket syfte lärarna har med sin undervisning i programmering. Resultatet visar att eleverna har tydliga upp- fattningar om vad programmering handlar om. Eleverna fokuserar mycket på att programmering handlar om robotar. De kan även se att det är något som de kommer behöva när de blir äldre både i vardagslivet men även i deras kommande yrkesliv. Detta svarar väl mot lärarnas syfte med undervisningen som främst handlar om en förberedelse och förståelse för vad programmering innebär. / Abstract The purpose of this study is to get more knowledge about how students per- ceive the teaching about programming in the subject of technology. The method chosen in this study was semi-structured interviews with students and teachers from second and third grade. A total of 35 students and three teachers from two different schools were interviewed. The students were interviewed in focus groups with two to three participants. The teachers were interviewed individually. The study addresses what pupils believe that programming is about and what they believe they might need it for. We also wanted to know what the teachers’ thoughts about their purpose with the education on the topic. The result shows that students have clear perceptions of what programming is about. The students focus on programming as something that is about robots. They can also see that it is something they will need in their everyday life as well as in their future career. This corresponds well to the purpose that the teachers had about their teaching that mainly was about preparation and understanding what programming is about.