Syftet med vår studie är att undersöka hur elevhälsan på gymnasieskolor arbetar med elever med psykisk ohälsa, hur elevhälsan arbetar förebyggande för att tidigt upptäcka elever som riskerar att utveckla psykisk ohälsa samt vad det finns för hinder och möjligheter för hur detta arbete kan utvecklas. Vår studie har en hermeneutisk utgångspunkt då vi vill ha en tolkande förståelse för elevhälsans arbete. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på fokusgruppsdiskussioner då det kunde ge oss en samlad bild av hur elevhälsan som grupp arbetar med elever med psykisk ohälsa samtidigt som deras olika kompetenser med olika perspektiv kunde tydliggöras. Vi har valt att använda oss av Moira von Wrights relationella och punktuella perspektiv för att tolka det empiriska materialet. För att förstå von Wrights tankar har vi tagit del av symbolisk interaktionism som grundas på George Herbert Meads teori. I vårt resultat finns exempel på både relationella och punktuella perspektiv i elevhälsans arbete med elever med psykisk ohälsa. Vikten av elevernas delaktighet framkom i båda perspektiven. Ett möte mellan en pedagog och elev innebär ett möte mellan likvärdiga personer med olika livserfarenheter och historia och sätt att uppfatta och tolka världen och det är viktigt att utveckla en god relation för att finna förståelse. Elevhälsan ville utgå från ett relationellt arbetssätt men det fanns hinder i verksamheten. I våra fokusgruppsdiskussioner uppkom att det finns problem med skolans samverkan med andra instanser såsom BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin) och socialtjänst. De hinder skolornas elevhälsa uttryckte kan dock leda till möjligheter. Utvecklingsmöjligheter kan uppnås genom att skolan kritiskt granskar yrkesroller, arbetssätt och organisation på ett ifrågasättande och reflekterande sätt.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka för- och nackdelar pedagoger ser med integrering av särskoleelever i grundskolan. Med detta vill vi få fram vilken kompetens som behövs i arbetet med dessa elever. Vi vill även med studien få fram om visionen en skola för alla är möjlig, utifrån pedagogernas inställning. Våra frågeställningar är: •Vad säger pedagoger om fördelar respektive nackdelar av integrering av särskoleelever? •Vilken kompetens anser pedagoger att lärare behöver för att arbeta med integrerade särskoleelever i grundskolan? •Vilken inställning har pedagoger till visionen en skola för alla? Vi har valt att i vår kvalitativa studie dela ut intervjuenkäter med öppna frågor. Dessa delade vi ut till 32 pedagoger som har någon form av erfarenhet av särskoleelever. Analysen har vi gjort med hjälp av SPSS som hjälpmedel. Vi har i SPSS kategoriserat in de olika svaren för att därefter få fram resultatet som vi senare analyserat. Resultatet visar att integreringen fungerar olika beroende på hur den integrerade särskoleeleven är som individ. Det går därför inte att fastslå att integreringen enbart är positiv eller negativ för alla. Resultatet visar också att den främsta fördelen vid integrering är att övriga elever får lära sig att olikheter och hänsyn blir naturligt. Integreringen leder till att pedagogen utvecklar sitt arbetssätt då integreringen kräver ett mer individanpassat tankesätt, detta anser många av pedagogerna vara positivt. Negativa aspekter som framkom i resultatet var att vid integrering av särskoleelever drabbas övriga elever av att de får mindre stöd och lärartid.

Denna studie inriktar sig på elevers uppfattningar angående det stöd de får i och utanför klassrummet och på vilket sätt det påverkar deras skolgång. Studien utfördes ur ett fenomenologiskt perspektiv genom intervjuer. Enkäter användes som grund för urval av informanter och intervjuer har utförts med sex elever som har olika erfarenheter av stöd i skolan. Resultatet visar att flera av eleverna vill ha en lugn arbetsmiljö för att lättare kunna koncentrera sig samt att väntan på hjälp i det ordinarie klassrummet ofta är för lång. Samtliga elever som i dagsläget går till en specialpedagog anser att de får det stöd de behöver och att det där finns arbetsro. Det har även framkommit att det finns elever som påverkas negativt av att lämna den ordinarie klassen, genom att de upplever utanförskap. Resultatet av studiens frågeställningar visade sig kretsa mer kring omgivningens påverkan på elevernas arbetsförmåga än den konkreta hjälpen de tillhandahåller under lektionerna. Den tidigare forskning vi hänvisar till visar på likheter med det resultat vi fått fram, trots att vår studie är av relativt liten omfattning.

Syftet med följande arbete har varit att vi velat undersöka vilka anpassningar i ett klassrum som krävs för att göra undervisningen tillgänglig för barn med autismspektrumstörning i grundskolans lägre årskurser, utifrån synsättet att alla i skolan ska känna delaktighet och gemenskap i en inkluderande miljö. Vilka individuella anpassningar behövs kring eleven med autismspektrumstörning för att öka lärande och delaktighet? Vilka anpassningar behövs i klassrummet i den fysiska miljön för att den ska vara hanterbar och begriplig för barn med autismspektrumstörning? Vilka anpassningar behövs kring samspelet mellan eleverna för att öka förståelsen för problematiken att ha en autismspektrumstörning? Hur ser stödet ut på organisationsnivå? Vilken samverkan behövs med personer utanför skolan för att öka elevens med autismspektrumstörning, lärande och delaktighet i skolan? Med hjälp av intervjuer, med kvalitativ ansats har vi försökt få svar på våra frågor av pedagoger i olika verksamheter och yrkesroller. Litteraturdelen i vårt arbete ger en översikt av tidigare forskning när det gäller definition av autismspektrumstörning, förutsättningar och konsekvenser i ett lärandeperspektiv samt anpassningar för att göra utbildningen tillgänglig. Vi har också tagit ett specialpedagogiskt perspektiv på förhållandet mellan elev-skola samt specialpedagogens roll i detta. Resultatet visar att kunskap om autismspektrumstörning, kunskap om och en positiv inställning till delaktighet och inkludering hos dem som finns i närmiljön är avgörande för att elever med autismspektrumstörning ska känna delaktighet och vara inkluderad. Vi fann också i resultatet vikten av att utgå från elevens förutsättningar och behov i både lärandet och fysisk miljö, för att göra undervisningen tillgänglig. Verksamheternas grundsyn genomsyrades av att försöka se till varje individs behov och förutsättningar. Samarbete med främst hemmet och stödet från rektor i verksamheten, ansågs gynna barnet. Informanternas tolkning av begrepp som integrering- inkludering- delaktighet- tillgänglighet skiljde sig åt, vilket visades i synsätt men också hur verksamheterna hade organiserats i respektive kommun. Resultatet har ställts i relation till litteratur i ett specialpedagogiskt perspektiv.

Denna forskningsstudie baserar sig på narrativ forskning genom ostrukturerade intervjuer. Sju vuxna personer diagnostiserade med ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) har intervjuats för att svara på frågan Vad i skolan gjorde att du upplevde lärande?. Vid intervjutillfällena har de fyra män och tre kvinnor som intervjuats fått dra sig till minnes till en viss epok i livet och reflektera kring denna period. Epoken som berördes är deras tid i grund- och gymnasieskolan samt för några av de intervjuade även deras tid av universitetsstudier.   Betydelsen av undervisningsstrategi för lärande, betydelsen av motivation, delaktighet och intresse för lärande, betydelsen av relationen mellan elev och lärare för lärande samt betydelsen av miljön för lärande är de teman som lyfts fram ur empirin och därmed presenteras i resultatet med underkategorier. Den teoretiska ansatsen som utgör analysramen är de allmändidaktiska frågorna Hur?, Var?, Vad?, Varför?, Med vem? och För vem?.   De sju intervjupersonerna ger en samstämmig bild av sina skolupplevelser. Resultaten av studien visar bland annat att en-till-en-undervisning eller undervisning i liten grupp ansågs vara till fördel för lärande. Det fungerade bättre när skolarbeten eller examinationer delades upp i mindre delmål. Samtidigt som de behövde lugn och ro fick det inte gå för långsamt för då upplevde de skolan som tråkig. De var i behov av ett tempo som stimulerade, men inte störde. Filmer, dialoger, grupparbeten, praktiskt arbete och laborationer gav dem det tempo och stimuli som de eftersökte, och dessa nämnda undervisningsstrategier gav dem en förankring till verkligheten som gjorde att de såg syftet och relevansen av att lära sig det som behandlades och därför upplevde lärande. För lärandet kom också relationen mellan lärare och elev att ha stor betydelse. Hos de lärare som visade tålamod och mänsklighet samt visade att de trodde på eleverna upplevde de att de lärde sig. Miljön spelade också stor roll och det i miljön som inverkade positivt var att det rådde lugn och ro, att det var ordning bland sakerna, att de hade egna arbetsplatser och att de var placerade på ett sådant sätt så att de kände att de hade kontroll på vad som pågick i klassrummet. Snäva och tydliga ramar var bra för att de skulle fungera socialt accepterat i skolmiljön och därmed få möjlighet till lärande.   Intervjuerna ger en rik information om vad vuxna upplevde vara positivt för lärande under skoltiden, vilket alla lärare kan dra nytta av i sin undervisning.

The society’s view of pupils with needs of special support in nine-year school has changed over time in Sweden. The teachers’ views of the pupils have had an influence of how the special education process is designed. The aim with my paper is to make a comparative study of how special education teachers in rural schools and schools in Stockholm have designed their work with pupils with needs of special support. Another aim is to investigate whether the special educators, that I have interviewed, perceive any change in design of special education while they have been working as teachers. For my study, I have used interview as a method. I have interviewed seven special education teachers from six different schools, which constitutes the empirical material for my analysis. The theory I have used for the analysis of my empirical material consists of two different perspectives on how special education teachers look at pupils and the design of support for them. The first perspective says that the separate, special education should compensate the pupil for its shortcomings (“excluding”) while the other perspective is critical against the first one and points out that the regular education is the best solution for all pupils’ needs and conditions (“including”), with support from relevant resources.The result of the study shows a similarity between the schools included in my investigation. My conclusion of the investigation is that there are no differences how the special education is conducted, regardless geographical differences. The result from my interviews shows also a change of the view of the pupil and how society and curriculum treat pupils with needs of special support.

Den fysiska miljön i förskolan kan innebära både möjligheter och hinder i arbetet med att skapa en inkluderande miljö. För att lyfta vilka faktorer i förskolans utrymme och inredning som påverkar kvaliteten och verksamhetens förutsättningar att skapa en miljö som präglas av inkludering och delaktighet är det systematiska kvalitetsarbetet viktigt. Denna studie ingår i ett större projekt vars syfte är att undersöka hur några förskolor kan bidra till förändringsmöjligheter för en inkluderande verksamhet för alla barn och för varje barn. Syftet i denna studie är att ta del av några pedagoger och barns upplevelser och beskrivningar av den fysiska miljön utifrån ett inkluderingsperspektiv. Genom ECERS-metoden har skattning av området utrymme och inredning gjorts enskilt av både mig och arbetslaget vilket visade att kvaliteten på avdelningen var låg. Utifrån en aktionsforskningsinriktad ansats genomfördes fyra reflektionssamtal med ett arbetslag bestående av tre pedagoger där deras beskrivning av tillgänglighet och begränsningar i utrymme och inredning synliggörs. Två samtalsintervjuer med sammanlagt fyra barn genomfördes för att lyfta barnets röst och subjektrelation till avdelningens fysiska miljö. I reflektionssamtalen uttryckte pedagogerna en vilja och flera konkreta förslag till utveckling och förändring men beskrev en rad faktorer som skapade hinder, lokalens utformning, barngruppens sammansättning, normer, regler och delaktighet. Barnen beskrev både begränsningar och möjligheter i miljön utifrån intresse och behov. Denna studie har visat på vikten av att göra barnen delaktiga i den verksamhet som rör dem och att pedagoger tar deras åsikter i beaktande när de reflekterar över arbetet mot att skapa en inkluderande miljö. Ett förslag till vidare forskning är att genomföra en longitudinell studie som utgår från aktionsforskning och ECERS där också barnen är delaktiga för att se hur och om det kan bidra till skapandet av en inkluderande miljö och verksamhet?

Idrott och hälsa är ett obligatoriskt ämne för elever oavsett de går på särskola eller inte. Elever i särskolan kan behöva annorlunda instruktioner, bemötande och feedback. Det som avgör hur idrottsläraren behöver arbeta med dessa saker beror på vilken typ av funktionsnedsättning eleverna har. Elever på särskolan har en anpassad kursplan, det vill säga att de personliga förutsättningarna ligger till grund för hur målen kan och ska uppnås (Skolverket, 2011). Forskning visar att idrottslektionerna på särskolan har lägre rörelseaktivitet, detta för att stor del av tiden går åt till instruktioner och liknande (Sit, McKenzie & McManus, 2008). Syftet med denna studie var ta reda på hur idrottslärare arbetar med instruktioner, bemötande och feedback med elever i olika åldrar (från grundskolans lägre åldrar till gymnasiet) som har någon form av funktionsnedsättning. I denna observationsstudie deltog sju idrottslärare, blandat kvinnor och män, från fem olika särskolor i sydöstra Sverige. Lektionerna var en timma långa. Resultatet visade att tydlighet, positiv återkoppling samt ett lugnt bemötande var gemensamt för alla idrottslärare som arbetade på de olika särskolorna. Däremot kunde instruktionernas längd variera en del. Likaså kunde en längre genomgång spegla att idrottslärarna lät eleverna vara delaktiga och prata. Idrottslärarna kände sig inte stressade över att det skulle ta tid från lektionen och att något moment inte skulle hinnas med. I och med detta kanske särskolan skulle sats på längre idrottslektioner? Detta så att eleverna ska få möjlighet till högre rörelseaktivitet under lektionerna, samt att instruktionerna fortfarande få ta den tid det tar.

Höstterminen 2008 återinfördes speciallärarutbildningen, men nu med olika specialiseringar och ett vidare arbetsuppdrag. I dagens skolkontext ska yrkesrollen etableras för speciallärarna i matematik och frågan är hur denna yrkesroll gestaltar sig, då tidigare forskning påvisat svårigheter att förändra de specialpedagogiska yrkesfunktionerna. Vidare har rektor det yttersta ansvaret för att leda och utveckla det pedagogiska arbetet vid en skolenhet och därigenom mandat att också påverka speciallärarens yrkesroll. Med utgångspunkt i detta var studiens syfte att, utifrån speciallärares och rektorers perspektiv, beskriva arbetsuppdraget som speciallärare i matematik. Syftet var också att tolka, beskriva och analysera hur målen för speciallärarutbildningen kommer till sin rätt i den praktiska verksamheten. Med hjälp av enkät genomfördes en totalundersökning bland pedagoger som utexaminerats till speciallärare i matematik vid Umeå universitet. Ett antal rektorer, med erfarenhet av arbete med speciallärare i matematik, intervjuades också. Lite drygt 85% av speciallärarna besvarade enkäten och samtliga tillfrågade rektorer tackade ja till att delta i studien. Hermeneutiken inspirerade därefter både bearbetning och analys av det empiriska materialet och ansatsen var induktiv. Resultatet visar, från både speciallärarnas och rektorernas perspektiv, att dagens speciallärare i matematik i allmänhet verkar i ett nytt, vidare arbetsuppdrag som går i linje med examensordningen för utbildningen. Dock beskriver exempelvis en fjärdedel av speciallärarna ett komplext arbetsuppdrag och olika organisatoriska och skolkulturella hinder som kan försvåra arbetet. Resultatet visar också att det råder en förvirring beträffande skillnader och likheter mellan speciallärare och specialpedagog och att det kan vara en utmaning att få till den specialpedagogiska yrkesrollen i praktiken.

Denna uppsats undersöker vad specialpedagoger vid rehab- och habilitering upplever att elever, som har varaktig kognitiv funktionsnedsättning efter behandling av hjärntumör, behöver för stöd i sin skolgång. I studien söks svaret på vilka utmaningar eleverna står inför efter sjukdom och behandling samt vilka anpassningar, metoder och strategier som eleverna kan behöva. Studien har inspirerats av innehållsanalys som vetenskaplig metod och resultatet bygger på intervjuer med åtta informanter. Analysen av datamaterialet resulterade i ett övergripande tema Elevens främlingskap till sig själv och strategier för nyorientering och tre kategorier Identitet- en utmaning, Samverkan vid anpassningar samt Råd till pedagoger.Resultatet visar att eleverna har en spretig kunskapsprofil med ojämna kognitiva förmågor och att svårigheter blir synliga då kraven ökar. Många elever upplevs känna ett främlingskap till sig själv vilket påverkar hur stödet tas emot i skolan. Informanterna upplever att skolan spelar en mycket viktig roll i elevens rehabilitering. Samverkan med andra professionella inom vården och skolan samt hemmet sågs som viktiga arenor för att säkra upp elevens behov. Resultatet visar att den viktigaste framgångsfaktorn är att eleven får en pedagogisk resurs som coachar eleven framåt i lärandet.