No description available.

Att Skeppsbron är lika gammalt som Stockholm självt införlivar platsen med ett enormt kulturhistoriskt arv olikt många andra ställen. I takt med att Stockholm under 1600-talets stormaktstid blev en huvudstad av Europeisk betydelse, ökade handeln på Skeppsbron. De varor som med båt anlände till Skeppsbronbron lastades och packades på kajen innan de såldes vidare. Behovet av packus ledde till att husen vid Skeppsbroraden så småningom anlades. Extra mycket omsorg lades vid fasaderna då husen byggdes. Att visa Stockholms rikedom och makt var viktigt. I mitten av 1700-talet började man att dela in Skeppsbron i olika sektioner. Den norra delen skulle ta emot norrländska och finska handelsfartyg och den södra delen skulle ta emot de större skeppen med importvaror. Den södra delen - Skeppsbrokajen - kom därför att präglas mer av handelsliv och livlig kommers . Efter att ha fungerat som Stockholms främsta hamnområde för handelsvaror i flera hundra sekel började Skeppsbron i slutet av 1800-talet alltmer förlora sin centrala ställning. Runt sekelskiftet var Skeppsbron fortfarande den plats där människor från alla håll och kanter blandades med handelslivet på kajen. Skärgårdsborna kom till Skeppsbron för att sälja sin fisk och bönderna kom med grönsaker från landet. I och med att varor istället började fraktas med tåg började handelslivet successivt minska på Skeppsbron. Från 50-talet fram tills idag har kajen endast fungerat som färjeterminal. Handeln är idag borta och därmed också den torghandel som en gång försåg skeppsbrokajen med liv. Skeppsbron och dess omgivningar var under flera århundrade Stockholms primära handelsplats-och mötesplats. I takt med tidens förändringar av platsen, har denna identitet försvunnit. Eftersom förutsättningarna för en funktionell och välbesökt handelsplats finns kvar, finns det välgrundade förhoppningar om att Skeppsbron återigen skall bli ett stadsrum fullt av liv. Att genom mitt tillägg av en fiskmarknad ”ge tillbaka” en del av Skeppsbron åt invånarna i Gamla Stan, turisterna och andra Stockholmsbor är den centrala tanken i projektet. Att verkligen ta platsen i anspråk när jag planerar min byggnad har genom hela projektet varit viktigt, vare sig man är besökare till fiskmarknaden eller inte. Min byggnad skall starkt knytas an till platsen och förse den med fler kvalitéer än att bara vara ytterligare en byggnad på kajen. Byggnaden skall bidra till stadsrummet och ge platsen identitet; något den idag saknar. Att programmera platsen har varit viktigt. Här är formen på byggnaden viktig. Genom att jobba med olika skalor och förskjuta delar av byggnadskroppen åt sidorna skapar man små torgytor. Dessa torgytor ramar in platsen och förser den med intimitet och skapar en mer rumslig uppfattning. De små torgytor som bildas närmast intill byggnaden, kopplas ihop med större torgytor både norr och söder om byggnaden. Dessa ytor är av mer spontan karaktär och skall fungera som en marknadsplats utvalda dagar i veckan/månaden både för fiskmarknadens egen verksamhet samt andra utomstående marknadsintressenter. Begreppet “Foodtrucks” är något som under de senaste månaderna växt sig stort i Stockholmsregionen. Dessa snabbkök med mat av särskilt utmärkande karaktär letar hela tiden efter nya platser att uppehålla sig vid. I programmet för min fiskmarknad ingår visionen om att dem, under vissa dagar månaden, har möjlighet att stå på torgen invid fiskmarknaden. Min önskan är att dessa tillsammans utgör en slags matmarknad som skall locka besökare från hela stan, som i sin tur också kan förse fiskmarknaden med besökare. Maten som serveras ur foodtrucksen eller från fiskmarknadens ”snabbmatslucka” kan sedan ätas på torget eller intas nere vid vattenkanten / The fact that Skeppsbron is as old at Stockholm itself, adds a huge cultural and historical value to the site and makes it a unique place in the city´s history. In the seventeenth century, Stockholm grew into a major city in northern Europe and commercial life on Skeppsbron developed into a bustling marketplace. In the mid eighteenth century, Skeppsbron was divided into two different parts. The northern part would from this time facilitate goods from the northern parts of Europe and the southern part receive larger ships with imported goods. The southern part - Skeppsbrokajen - came to be characterized by intense commercial life and bustling commerce. After serving as Stockholm’s main port area for merchandise for several hundreds of years, Skeppsbron in the nineteenth-century slowly began to lose its important position in the city´s commercial life. At the end of the nineteenth century, Skeppsbron was still the place where people from all around the city took part in the commercial life on the quay. Islanders came to Skeppsbron to sell their fish and farmers provided vegetables from the countryside. As goods instead began to be shipped by train, the commercial life on the quay was gradually reduced. From the 1950’s until today, the quay has only served as a ferry terminal. The food markets are now gone, and the market trading that once provided people of Stockholm with foodstuff has stopped. Skeppsbron lost is place as Stockholm’s primary trading center and meeting place and the commercial identity of Skeppsbron has disappeared. As the fundamental conditions for a functional and well attended venue is still present, there are justified hopes that the quay once more can become an urban space full of life. By placing a fish market on Skeppsbrokajen, I hope to return a portion of the quay to the inhabitants of the Old City, the tourists and the people in Stockholm. This ambition forms the central idea of the project. To connect my building firmly to the site has been one of the most important intentions of this project. The building is intended to contribute to the urban space and provide the site with identity; something it currently lacks. The understanding of how the building is intended to interact with and relate to the site is highly important. In this context, both the shape and appearance of the building is of great significance. By working with different scales of the building and by pushing parts of the building to different sides, new venues are created on both sides of the building which provide the place with a sense of intimacy and spatial perception. The free surfaces adjacent to the building are of a more spontaneous character and acts as a marketplace selected days of the week or month, both for the fish market itself as well as for other external market stakeholders. The concept of food trucks is something that in recent months has spread all over Stockholm. The trucks, with food of particularly distinctive character, is constantly looking for new places to market their foods from. The program for my fish market includes the vision that they, on certain days, shall have the opportunity to park in the squares next to the fish market. My hope is that they will create a an attractive food market attracting visitors from all over the town, which in turn can provide the fish market with visitors. Food served from the food trucks or from the fish market’s ”fastfood counter” can the be eaten in the square or be enjoyed by the waters edge. With this project, I hope to provide the old quay with new life!

Allemansrätten är ett kandidatarbete som utifrån det givna programmet för fiskmarknad på Skeppsbron i Stockholm, ämnar besvara frågan; hur denna plats på mesta möjliga sätt kan tjäna flest? Förslaget tar till vara och inkorporerar det gamla tullhuset i sitt program. Avsikten har varit att med utgångspunkt i tullhusets i-balkskonstruktion och låglutande sadeltak, inspireras av det gamla, utan att nostalgiskt kopiera. Placeringen av tillägget har styrts av befintliga siktlinjer mellan Järntorget och Skeppsbron, där förhoppningen varit att öka människoflödet till och från Gamla stan genom en ny plats i blickfånget. En restaurang, ett torg, en saluhall, en sushibar och ett fiskrenseri levandegör kajen året runt och över dygnets alla timmar. Samtidigt erbjuds förbipasserande en naken inblick i hanteringen av fisk från nyfångad, till bearbetad råvara över disk och slutligen den förädlade rätten på tallriken. Restaurang Allemansrätten serverar en rätt om dagen utifrån tillgång, ej efterfrågan. Platsen i sig erbjuder sittplatser utomhus för var man, när som helst, samt aspirerar på att belysa det personliga ansvar vi bär som konsumenter och medmänniskor. / The right of public access is a proposition for a fish market at Skeppsbron in Stockholm. The posed question to begin with has been; how to make this into a site that in numerous ways can relate to a wide range of people. Incorporated in this proposition is the old customhouse which is located on the site today. With the intention to be inspired by the old but without plagiarizing, the constructive elements and shapes can be recognised in the new supplement. Located in a way that makes it visible from Järntorget, the idea is to increase the movement of pedestrians between Old town and Skeppsbron. The new site holds a restaurant, a square, a marketplace and a sushi bar in an ambition to make this a place with activity all year around every hour of the day. Pedestrians are also given the opportunity to see for themselves the handling of fish from newly catched, to dinner on a plate. The restaurant serves one dish a day, based upon accessibility, not demand. The square itself offers places to sit down for anyone at anytime and aspires to remind us of the individual responsibility of our own consumption.

Destilleri, saluhall och destilleri. Arkitketurskolans verksamhet ska flytta och uppgiften var att rita om nuvarande arkitekturskolan till Kontor, bostäder och offentliga/kommersiella verksamheter i gatauplan. Målet med projektet har varit att öppna upp den befintliga bygganden och få in en mer offentlig, öppen verksamhet i gatuplan.  Byggnaden rymmer efter ombyggnad en saluhall som tar upp största delen av gatuplanet. Gatuplanets utfackningsväggar byts ut mot glaspartier som öppnar upp fasaden runt om hela kvarteret.  Saluhallen verkar tillsammans med ett eget destilleri för brännvinstillverkning och ett bageri för knäckebrödstillverkning. På kvarterets innergård och tak finns åkermark där det odlas råg som förädlas på plats till brännvin och knäckebröd.

Det här examensarbetet började med en idé om att skapa en samlingsplats för mat vilket innebar att först formulera hur en sådan skulle kunna tänkas te sig och sedan utveckla ett övergripande koncept samt en idé om vad för slags arkitektur som behövs. Resultatet är byggnad för kulinariska möten på Djurgården. Löpande har det kretsat kring vad som behövs för att generera kulinarisk kunskap, kultur och konsumtion. Mångfald har varit ledordet under processen och att kombinera en sådan med möjligheter, både väntade och oväntade, En annan av grundtankarna var att se på om maten som nöje för att inte lusten och dess innebörd ska glömmas bort.

Som fisken i vattnet, ett projekt som tagit sin utgångspunkt i att återigen skapa liv på Skeppsbrokajen. Förhoppningen med projektet har varit att skapa en fiskmarknad som inte bara är en mötesplats utan en attraktionskraft. Från tidig morgon till sen kväll sker ett skådespel av fiskaktiviteter.   Projektnamnet Som fisken i vattnet har en historisk referens till fiskeköparnas sumpar, vilka fanns på platsen under början av 1900-talet. Marknaden har tack vare denna referens delvis placeras under befintlig kajnivå för att frigöra yta och skapa en lämplig miljö för livsmedel. Känsla av närhet till havet förtydligas genom en helglasad vägg, vilken är enda skyddet mellan Saltsjön och besökaren.   Marknaden ligger i liv med kajen precis emellan två av Gamla stans gränder. Marknadens två våningsplan är anpassade för två typer av besökare; den snabbare förbipasserande kunden samt de kunder som vill uppleva marknaden till fullo. Visionen är att besökaren ska kunna följa fiskens rörelse och process bakom glasade väggar, från det att den kommer in till marknaden till förädling och försäljning. / Baltic fish tank is a project generated with the aim to recreate vivacity at Skeppsbrokajen by adding a fish market that is not only a venue but also an attractive force within itself. From early mornings to late evenings the market will offer a scene of fishing activities.   The project name Baltic fish tank has a historical reference to the fish buyers sumps, which existed on the site during the early 1900s. The market is therefore placed under the existing quay level to free space on the embankment as well as create a suitable environment for seafood. A glass wall is the only thing separating the Baltic sea from the visitor and heightens the feeling of closeness to the ocean.   The marketplace is situated in between two of the Old Town's alleys. The floors of the building are designed for two types of visitors; the client passing by and the consumer who wants the full fish market experience. The vision is to enhance the visitors’ experience, allowing the consumer to follow the fish from the fisherman’s hand to the cold ice display out in the marketplace. The entire process including the gutting of the fish is easily followed through the glass walls adding to a full transparency.

Vid ombyggnad av Östermalms Saluhall är ett förslag att tilläggsisolera taket, då ställs det kulturhistoriska värdet av byggnaden mot ombyggnadskraven i BBR. Idag gäller samma krav vid nybyggnad som vid ombyggnad av en byggnad. Det kan därför uppstå tvister vid ombyggnaden av saluhallen, då det är svårt att samtidigt uppfylla nybyggnads- och ombyggnadskrav på de delar som ska ändras. De delar på saluhallen som studerats är två takdetaljer och de projekteras och analyseras byggtekniskt, kulturvärdesmässigt och lagmässigt. Det kulturhistoriska värdet hotas vid ombyggnation, men samtidigt vill Stockholms stad energieffektivisera byggnaden så gott det går. Studien handlar därför om hur man på bästa sätt ska kunna energieffektivisera byggnaden och följa de ombyggnationskrav som finns utan att förvanska byggnaden. / At the rebuilding of Östermalms Saluhall a proposal has been made to add insulation to the roof. The cultural historical values of the building is set against reconstruction requirements of the building regulations made by the National board of Housing, Building and Planning. Today, requirements for a new construction are the same as for an reconstruction of a building. Contradictions therefore arise in the rebuilding of the market hall because of the difficulty to achieve the construction requirements as well as the reconstruction requirements for the parts that are to be changed. The parts that are studied is two details of the roof and they are designed and analysed by technical building aspects, cultural historical values and by legal requirements. The cultural historical values are threatened by redevelopment, but at the same time Stockholm City wants to maximize the energy efficiency of the building. The study is therefore focusing on how to best maximize energy efficiency of the building and follow the redevelopment requirements that exist without corrupting the building.

How does one restore the original life and program to a building that has been repurposed several times over the preceding decades? In the 1950s, Örebro had a fine market hall with great light and spaces. In the 1970s a supermarket took over the space, and the old roof with its skylights was demolished, but the original construction with its beams and pillars remains today. Reusing the old structure while adding new elements as an addition, I am giving new life to the old market hall and bringing back open spaces and natural light. My project is a proposal to re-open the old market hall in its old facilities by giving it a new roof to bring back the qualities that was lost in the 70’s. My guidelines during the project have been construction, light transmission and material and I have been focusing on finding a balance between construction and ornament while designing my addition. / Hur kan man ge tillbaka en byggnads ursprungliga liv och program som under decennier omprogrammerats flera gånger? På 50-talet hade Örebro and fin saluhall med fantastiskt ljus och rymliga lokaler. Under 70-talet tog en mataffär över lokalerna och rev då också det vackra sågtandade tak som byggnaden hade, dock står den ursprungliga bärande konstruktionen kvar med sina pelare och balkar. I mitt projekt återanvänder jag den ursprungliga konstruktionen och väcker på så sätt nytt liv i byggnaden. Jag föreslår ett nytt tak för byggnaden för att återinföra det naturliga ljus som försvann under 70-talet samtidigt som jag skapar nya öppna rumsligheter. Under projektets gång har konstruktion, ljusföring och material varit viktiga element som jag arbetat med. I mitt tillägg har jag fokuserat på att skapa en balans mellan konstruktionen som bär och de ornament som för in ljuset i byggnaden.

Intro Mitt projekt spänner över många skalor, och sträcker sig från stadsplan till byggnadsdetalj. Det hela utspelar sig på ett lokstalls- och vagnverkstadsområde, som kallas SJ-området och ligger precis utanför Bollnäs stadskärna. Området började utvecklas på 1880-talet och har varit en av de huvudsakliga anledningarna till att Bollnäs har blivit en stad. Idag är SJ-området en isolerad och inaktiv del av staden, som mest känns som en barriär som bidrar till det rådande bilberoendet bland stadens invånare. Min utgångspunkt för projektet var att undersöka hur området kan integreras i staden som en ny stadsdel, och samtidigt bli till en motor för staden att vända avfolkningstrenden, genom att bli en destination för turister. En turistdestination baserad på upplevelse och atmosfär tror jag kan vara ett sätt att ta tillvara områdets kulturhistoriska kvalitéer, samtidigt som den kan stimulera tillväxt och arbetstillfällen, utan att uppmuntra till ökad konsumtion. Under processens gång har jag valt en av byggnaderna på området, att använda som exempel på hur de övriga byggnaderna kan hanteras arkitektoniskt vid en anpassning till de nya funktionerna.   SJ-området När jag har jobbat med stadsplanen har jag utgått ifrån befintliga mönster i strukturen och försökt att förtydliga dem, samtidigt som de barriärer som finns överbryggs; till exempel topografin, stora parkeringsytor och järnvägen. Jag har också jobbat med att koppla samman olika omkringliggande målpunkter med varandra, huvudsakligen med gång- och cykelvägar, och på så sätt mer naturligt koppla SJ-området bättre till sin omgivning. Utifrån de huvudstråk jag har funnit, och de befintliga byggnaderna, har jag skapat kvartersmark. Min strategi är att de vackra befintliga byggnaderna tas i bruk först med program som stärker området som turistupplevelse, som kultur, hantverk, rekreation, sport och mat. Beroende på hur området utvecklas kan de nya tomterna därefter bebyggas efterhand, med program som handel, kontor och bostäder.   Den renande parken Området där spåren går vill jag att inte ska bebyggas, utan att spåren och även stolparna ska få vara kvar. Marken där är också förorenad, så därför har jag planerat en park längs hela det stråket, med växter som renar marken. Den här metoden är inte så beprövad i Sverige, men har visat bra resultat i andra länder som Tyskland och USA. Den går till så att speciella växter, som har bevisad effekt på de olika föroreningarna, planteras i marken som är förorenad. Tungmetallerna tas då upp av växten, som man sedan kan skörda och bränna, därefter separerar man tungmetallerna från askan. Olja och kreosot däremot bryts faktiskt ned i rotsystemet på de speciella växterna. Metoden har visat ge effekt redan efter ett år, men det är svårt att säga hur lång tid det kan ta att få marken helt ren. Jag tänker att det här området kan vara en slags experimentpark för den här metoden, där man kan se vilka resultat de olika växterna ger.   Parken börjar vid tåg- och busstationen, där jag tänker att de flesta turister kommer ifrån, och sveper igenom SJ-området mot älven Ljusnan. När man rör sig i parken går man på spåren som har belagts med trätrall på huvudstråken och ibland vidgas gångytan med grus ovanpå den befintliga marken. Man befinner sig alltså alltid lite upphöjd från den befintliga marken, där växterna växer i fält. Hela promenaden ramas också in av de befintliga stolparna som har hållit upp elledningarna till loken. När man kommer fram till det östra lokstallet möts man av en cirkelformad plats som till hälften är en park och till hälften ett torg med bland annat torghandel. Runt platsen står befintliga belysningsstolpar som jag har flyttat på och spänt vajrar med belysning emellan. Även ett växthus och en nedsänkt scen med gradänger ramar in platsen.   Östra lokstallet Jag bestämde mig för att använda det östra lokstallet som exempelbyggnad, för att det är en vacker byggnad och för att den kändes viktig i den första delen av utvecklingen av området. Ursprungligen användes byggnaden som lokstall, alltså garage och verkstad för loken, med tillhörande personallokaler som omklädningsrum och övernattningsrum för lokförarna. Spåren, loken och dess rörelser har gjort att volymen är en starkt geometrisk form, som utgår ifrån det radiala och cirkulära. Lokstallet har också byggts ut under omgångar från 1917 och framåt, och har till följd av det fått ett ganska komplext tak, och på vissa ställen en mörk interiör.   Lager på lager Jag ser min design och nya användning av byggnaden som ett led i den tidigare och fortsatta utvecklingen av området, där byggnader och utbyggnader hela tiden tillkommer och tas bort. Det mönster som jag har hittat i de här processerna är att teglet är den mest beständiga konstruktionen på platsen, medan strukturer i trä och metall är mer flyktiga och föränderliga. Detta har jag tagit hänsyn till i mina förändringar och tillägg, av kulturhistoriska anledningar, men också för att det är logiskt med tanke på materialens egenskaper gällande återbruk, återvinning och förnyelsebarhet.   Materialen som jag har valt att jobba med i tilläggen i byggnaden är plywood, limträ, durkplåt, gallerdurk, zinkplåt och en starkt orange plåt. Exteriört använder jag mig av orange plåt för att jag tycker att den samspelar bra med teglet, samtidigt som det är en mer samtida kulör som avviker och sticker ut mot det befintliga. Interiört är teglets kulör inte lika dominant eftersom det är kalkputsat i en ljusgrå nyans. Jag valde därför nakna, industriella och ljusa material som plywood och gallerdurk, som fortsätter på samma tema men ändå skiljer sig ifrån det befintliga och är tydligt samtida.   Jag har också försökt att förstärka byggnadens karaktär av att vara i ständig förändring, genom att jobba med lager på lager och fragment av befintligt, återskapat och nytt. För varje del som jag har tagit bort har jag alltid lämnat ett spår av att den en gång har funnits, eller ersatt den med en modernare variant av samma byggnadselement. De övriga tillägg som jag har gjort är antingen fristående från eller skär igenom den befintliga strukturen, eller så bryter de stark emot det befintliga i material och formspråk.   En annan metod jag har använt mig av för att överlagra olika tidsaspekter är att ta objekt som utformats för en väldigt specifik funktion och sedan använda det på ett nytt sätt. Till exempel använder jag den ena traversen för att hänga installationer i konsthallen, och en smörjgrop blir en nedsänkt vinkyl som har ett litet entresolplan ovanpå.   House of food Jag har valt att nästan hela byggnaden ska inrymma program som handlar om mat; restaurang, barer och caféer, saluhall, produktion, matbutik, workshops för matkurser, kompletterat med odling i växthuset. Jag valde mat för att det är en väldigt stor del av vår miljöpåverkan, och jag vill att den här byggnaden ska vara en motor för att ge kunskap och vilja att förändra våra livsstilar, genom att man kan komma närmare de som producerar och säljer råvarorna. Som komplement har jag valt att göra en konsthall, flexibla rum för utställning, workshops och hörsal, och ett vandrarhem i de gamla övernattningsrummen. I val av program har jag också tagit hänsyn till vad som skulle kunna passa de befintliga rummen och inte sänka deras arkitektoniska värden.   De olika programmen som handlar om mat vill jag att ska vara tätt sammanflätade och glida in i varandra, därför har jag förstärkt den bågformade hallen som ett öppet rum som bara avdelas med mindre fristående volymer. Formen på den stora hallens tak har jag förstärkt med en sluten, fristående volym som följer bågens form, och innehåller kök, serviceutrymmen och lager. På volymen bildas ett entresolplan, där jag har placerat kök för matlagningskurser, med god överblickbarhet av hallens aktiviteter. Mot det öppna rummet i den stora hallen har jag placerat chark, produktion av till exempel ostkaka och öppna kök, där besökarna kan sitta vid bardisken och se på när kockarna lagar maten.