The aim of this study was to examine cultural heritage values and restoration approaches related to traditional Sámi buildings in Norrbotten, Sweden. The methods used were interviews and studies of reports from restoration processes and of literature. The study showed that different values are important to consider during restorations. Values connected to a building's ability to convey historical information were emphasized, for example aspects such as form, construction and building techniques, developments, life patterns and the historic use of a place. Values related to the experience of a building and its surroundings were also highlighted, for example values connected to identity, tradition and symbolic value. The restoration approaches visible in the study regarded questions about the use and significance of materials, type of measures, craftmanship and attitude towards modern additions. The importance of documentation and the collecting of knowledge during restorations were emphasized, as well as the need for understanding why restorations are carried out.

Syftet med denna uppsats, som utgör mitt examensarbete i utbildningen till lärare i religionskunskap, var att undersöka hur vilket utrymme den samiska religionen får i undervisningen i ämnet religionskunskap, samt att titta på vilket stoff som tas upp. Min hypotes var att det utrymme som ägnas samerna skulle vara ytterst begränsat, samt att det, om de överhuvudtagets togs upp, i så fall skulle vara en väldigt ytlig bild som gavs. För att ta reda på om detta antagande var korrekt genomfördes dels kvalitativa intervjuer med fyra lärare som undervisar i ämnet religionskunskap på grundskolans senare år, dels en läromedelsanalys av ett antal läroböcker. Resultatet av dessa båda undersökningar bekräftade min hypotes. Ingen av de intervjuade lärarna ägnar samerna något större utrymme i sin undervisning, utan de nämner oftast bara dem kort i anslutning till andra områden. Anledningarna till deras val var något varierade, men tre av dem hänvisade bland annat till bristen på utrymme inom ramen för religionskunskapen och de samhällsorienterande ämnena (SO). Av läroboksgranskningen framkom det att även om samerna berörs i böckerna, så är det i varierande form. Gemensamt för alla böckerna, med undantag för en, är dock att fokus ligger på det mystiska inom religionen, samt att få paralleller till hur samerna lever idag görs. Det kan även konstateras att det är den västerländska historieskrivningen, med ett ”vi” som skriver om ett ”dem”, som råder.

Den här undersökningen studerar intresseskonflikten mellan de renägande samerna och gruvnäringen i svenska Sápmi till följd av den gröna omställningen. Med bakgrund i historien och juridiken används teorier gällande platsidentitet och historietolkning samt hållbar utveckling för att analysera tre gruvkonflikter där problematiken stärks och förklaras med hjälp av tre empiriska intervjuer. Okunskapen visar sig i en stor oförståelse för samernas kulturella koppling till den plats de alltid brukat. De aktuella förutsättningar i form av ekonomi, juridiskt stöd och manskraft är snedfördelade vilket ger samerna begränsade möjligheter att göra sin röst hörd. Resultatet visar att den ignorerade historien är en tydlig påverkansfaktor i intressekonflikten men också de svårigheter som kommer av hur det juridiska ramverket är formulerat. För att närma sig en lösning på konflikten behöver avståndet mellan samerna och gruvindustrin minskas för att kunna nå ett samförstånd och syn på hur marken ska användas för att uppnå en hållbar framtid för alla.

Syftet med denna studie var att undersöka hur diskursen kring den gröna omställningen framstår i dokument producerade av Sametinget. Sametinget är både en statlig myndighet och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för samisk kultur och har som uppgift att lyfta de samiska rösterna. Detta dokument har valts då jag har velat lyfta det samiska perspektivet inom den gröna omställningen. För att få en djupare förståelse kring innebörden av den samiska natursynen används miljörättvisa som teoretiskt ramverk. Det kan ge en förklaring till de konflikter som uppstår gentemot majoritetssamhällets syn på den gröna omställningen. Tidigare forskning rapporterar att olika urfolks grupper har krav på miljörättvisa som grundar sig i behovet av erkännande av det relationella synsättet på omgivningen och dess koppling till deras kultur och traditionella levnadssätt ur ett holistiskt perspektiv (Scholesberg & Carruthers, 2010, s.18). Samerna som urfolk har samma utgångspunkt och menar att den icke-mänskliga naturen och landskapet hänger samman och genomsyrar varandra i stort, vilket därför kräver ett erkännande av samiska värden och behov. Studiens resultat visar att diskursen kring den gröna omställningen framstår i dokumenten i form av ett behov av ett erkännande av deras natursyn, på de icke-mänskliga och mänskliga som en helhet och ett ökat inflytande i de olika beslutsfattandeprocesser som berör deras markanvändning.Utifrån analysarbetet av det utvalda materialet har jag i undersökningen kommit fram till att en ökad medvetenhet om samernas natursyn och hur landskap och människa förhåller sig till varandra kan bidra till att förstå den påverkan den gröna omställningen har på samerna. Ett utbyte av socialt kapital och förstående av deras värderingar och tillvägagångsätt kan leda till andra strategier inom den gröna omställningen.

I denna studie undersöks samiska turistföretagares motiv till att ägna sig åt samisk turism, samt vad de anser vara viktigt för att turismen ska utvecklas i en positiv riktning. Det undersöks genom att knyta ihop teorier gällande urfolksturism, med resultat från intervjuer med sex olika samiska turistföretagare. Resultaten från denna studie visar hur de två huvudsakliga drivkrafterna för samiska turistföretagare är att motverka fördomar och en felaktig bild av den samiska kulturen genom att sprida korrekt kunskap, samt de ekonomiska fördelarna turismen medför. Den ekonomiska aspekten var framför allt framträdande hos företagarna som kombinerade rennäring och turism, där det ekonomiska komplementet förbättrar rennäringens förutsättningar för fortlevnad. Ytterligare en drivkraft som identifierades var hur man genom kunskapsspridning om naturen ser en möjlighet till att bevara den lokala miljön. För en positiv utveckling av samisk turism lyftes vikten av att samisk turism ska drivas av samer, att undvika en anpassning efter turisters felaktiga förväntningar samt att renen ska vara verksamhetens fokus för de företag som kombinerar rennäring med turism.

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka hur samerna framställs i åtta stycken läroböcker i ämnet religionskunskap på gymnasienivå. Tar läroböckerna överhuvudtaget upp samerna och i sådana fall i vilken utsträckning? Hur beskrivs samerna i läroböcker? Kan beskrivningen leda till att den samiska religionen ses som något avvikande och konstigt, det vill säga kan läroböckernas beskrivning av samerna leda till exotism? Det empiriska materialet för denna uppsats har utgjorts av en textanalys av åtta stycken läroböcker i religionskunskap för gymnasiet. Författarna till de utvalda läroböckerna har i de flesta fallen en personlig erfarenhet av att undervisa i religionsämnet. Uppsatsen visar att samerna överhuvudtaget inte nämns i fyra av de åtta läroböckerna. Endast två av läroböckerna ger en god bild av samerna och deras religion. Flera av läroböckerna ger dessutom en bild av samerna och deras religion som kan leda till exotism. Samernas religion avhandlas ofta tillsammans med ett flertal andra religioner som till viss del påminner om den samiska, men som även skiljer sig från den på många sätt. Detta gör att stora generaliseringar inte är särkilt ovanliga. I flera fall jämförs den samiska religionen även med de stora världsreligionerna på ett sådant sätt att den samiska religionen framstår som något avvikande och konstigt.</p> / En sammanfattning av uppsatsen har publicerats som "Den frånvarande samen" ss. 18-19 i "R & L: religion & livsfrågor : aktuellt för undervisningen." 2008, Nr. 2 "Tema: Religionsläraren i focus" Solna: Föreningen Lärare i religionskunskap.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur samerna framställs i åtta stycken läroböcker i ämnet religionskunskap på gymnasienivå. Tar läroböckerna överhuvudtaget upp samerna och i sådana fall i vilken utsträckning? Hur beskrivs samerna i läroböcker? Kan beskrivningen leda till att den samiska religionen ses som något avvikande och konstigt, det vill säga kan läroböckernas beskrivning av samerna leda till exotism? Det empiriska materialet för denna uppsats har utgjorts av en textanalys av åtta stycken läroböcker i religionskunskap för gymnasiet. Författarna till de utvalda läroböckerna har i de flesta fallen en personlig erfarenhet av att undervisa i religionsämnet. Uppsatsen visar att samerna överhuvudtaget inte nämns i fyra av de åtta läroböckerna. Endast två av läroböckerna ger en god bild av samerna och deras religion. Flera av läroböckerna ger dessutom en bild av samerna och deras religion som kan leda till exotism. Samernas religion avhandlas ofta tillsammans med ett flertal andra religioner som till viss del påminner om den samiska, men som även skiljer sig från den på många sätt. Detta gör att stora generaliseringar inte är särkilt ovanliga. I flera fall jämförs den samiska religionen även med de stora världsreligionerna på ett sådant sätt att den samiska religionen framstår som något avvikande och konstigt. / En sammanfattning av uppsatsen har publicerats som "Den frånvarande samen" ss. 18-19 i "R & L: religion & livsfrågor : aktuellt för undervisningen." 2008, Nr. 2 "Tema: Religionsläraren i focus" Solna: Föreningen Lärare i religionskunskap.

Hydropower development was one of the first systematic large-scale exploitations in the reindeer herding areas within Swedish borders. Therefore, this thesis departs from postcolonial approaches wherein the Swedish state policy and practice towards Sami, reindeer herders and Sápmi, the Sami homeland, is analysed as colonialism in relation to hydropower development. The study spans over the first large-scale hydropower projects in the reindeer herding area during the 1910’s and 1920’s, continuing with the decreased legal security during the second world war, and finally the opposition and opinion in the 1950’s and 1960’s, enabled by the establishment of a national association for Swedish Sami, SSR.      The industrialisation of watercourses in the reindeer herding areas were brought about by the works of an institutional framework consisting of the Water Act and the Reindeer Grazing Act together with the tutelage of a Lapp Administration. These institutions made invisible both reindeer herding as an industry and the herders rights. Authorities as well as hydropower companies acted and argued within an industrial colonial discourse. One technique was the re-writing of history and of the herders’ rights in favour of power developers. The Swedish hydropower system was built up based on cheap energy from the North, at the expense of stakeholders’ rights. This was made possible by arguing that exploitation was for the sake of ”the common good”. When reindeer herders eventually were noted in the process, reindeer herding was regarded as a vested interest and reindeer herding rights as a privilege given to the Sami by the state. In this system reindeer herders were given a more vulnerable legal position than farmers, in addition non-reindeer herding Sami were in some aspects even more affected by discriminating structures. By damming the watercourses, the grazing lands were reduced which affected the amount of herders that could practice reindeer husbandry and thereby also the amount of individuals holding Sami rights.      During the 1950’s and 1960’s the self-evidenced hydropower development was questioned by a Sami struggle for justice. With regards to Sami rights, the situation was more stagnant due to the state avoiding official investigation of certain legal issues that were object for trial. However, the industrial colonial discourse and the governing of hydropower politics were challenged and the authorities changed some of their notions of reindeer herders. Nevertheless, the Sami were denied representation and involvement in governing the finances that were aimed at alleviation of the consequences of various interferences in the herding area. / TJOAHKKÁJGÄSOS  Ådå tjátje, tjáhppis spiejildime. Industridjalasj kolonialissma dáttja tjáhtjefábmobidtjima tjadá boatsojsujttoednamin 1910-1968  Gå dáttja jávrijt ja änojt dulvvadahtjin de álgij akta dajs vuostasj plánidum stuoráp ekploaterima ma sjaddin ållo sajijn boatsojsujttoednamin Svieriga rájij sinna. Dán diedalasj tjállaga vuodo manná maŋŋekolonialak gähttjamguovlos gånnå Svieriga politijkka ja praktijkka sámij, räjnárij ja Sámeednamij vuosstáj guoradaláduvvi kolonialissman tjáhtjefábmobidtjima gávttuj.      Åtsådallam álggá daj vuostasj stuoráp bidtjimij boatsojsujttoednamin 1910-lågon, ja joarkká gehtjadimijn lágaj hárráj ma álkkedin tjáhtjefábmobidtjimijt nubbe väráltdoaron. Maŋutjissaj guoradaláduvvi vuossteháhko ja vuojnno ma sjaddin máhttelis 1950- ja 1960-lågojn, iehtjádij siegen gå vuododij rijkkalihtov svieriga sámijda. Gehtjadibme manná 1968 rádjáj ja sämmi jage bådij árvvádallam ådå boatsojäláduslága birra.      Gå dáttja jávrijt ja änojt dulvvadahtjin boatsojsujttoednamin de tjadáduvvin institutalasj rábmaverkajn tjáhtjelágas, boatsojguohtomlágas ja stáhta boatsojäládusadministrasjåvnå mindárimes, ma vuojnodibmen dahkin boatsojsujtov äládussan ja räjnárij rievtesvuodajt tjáhtjeriektáássijn. Fábmudagá ja bidtjijiddje håladin ja barggin industrikolonialak diskursas gånnå rievtesvuoda ja histårjjå máhttin bånjudallat bidtjijiddjemiellogisvuoda ávkkáj. Håladime tjadá ”álmmuga buoremussan” bidtjiduvvin Svieriga tjáhtjefábmovuogádagá, vuododum hálbes energiddjaj nuorttat ja dassta sjattaj riektálasj ålgustjuolldemin ja unnediddje riektáäjgádin ja miellodiddjen. Dán vuogádagán oadtjun räjnára nievrep riektásajádagáv ednambarggijs, ja sáme boatsojsujto ålggolin nuppástallin ienebut. Dulvvadime unnedin boatsojguohtomednamijt vaj binnáp sáme máhttin boatsojäládusán barggat.      Sáme riektáoajbbom 1950- ja 1960-lågojn dagáj vaj ulmutja juorrulahtjin jus bidtjima lidjin diehttelis. Sáme rievtesvuoda hárráj de åvdedibme suojmabut manáj gå muhtem riektáássje ettjin guoradaláduvá tjielggidusájn jut lidjin juo duobbmoståvlån. Industrikolonialak diskurssa ja stivrrim tjáhtjefábmopolitijkas hásteduvvin huoman rievddadit muhtemijt sijá vuojnojs boatsojsujto ja räjnárij hárráj. Valla sáddnan la de báhtsin ietjá vuojno mälggadij gå sáme vuornoduvvin saje ja bájnatjibme sámefoanndabiednigij badjel ma galggin ekploaterima vahágijt unnedit. Översättning: Nils-Olof Sortelius / Urre tjaatjieh, tjiellketet vuöjneme. Faamoen vallteme jeänoede tsieekedeme saamien ätneme sisnie 1910-1968. Aneteme jeänoiheste lih maitie vuosts stuore aneteme guh ussjedemme lih, guh narretih stuore oasieh saamien ätnemeste Ruotsienne. Dahte leh supsteteb guktie tsieekedeme jeätjtatteih saamieh, buutsesaamieh jah saamien ätneme jah Ruotsie faamoen dahkeme jah vihtietit, aj giehtjetdihke mierreteme jeänoih faamoeh.      Giehtjete allka vuosts stuore tsieekedemeh buutsätnemenne 1910 - 1920 jaapienne jah jorrkeleh giehtjetemeh laagahenne guh tsieekedeme giehpetin muppie ätneme doaroenne. Mahketennie giehtjedihke vuössietietib jah mieletib guh tjuöttjelit 1950 jah 1960 jaapienneh. 1968 urre buutselaagab tjaaledihke.      Tsieekedeme jeänoesne dahkedihke viehketalleh tjaatjielaagaeste buutsegootemelaagaeste jah oajvedemes laapeveäsoemeste. Gautan sjatteih buutsebarrkeme jah buutsebuörie ieh gihtjeih elltie riekte eretvalltedihke. Faamoe jah veäsoke riektesvuote jah autebiejvieih veäsoede jiitjide dahkein. Dah jiehteih tsieekedemeb gaihke allmetjeh hevonemes lin. Gaihke otjoin alpies njuöie saamien ätnemeste jis riektesvuote juhteih faamoesse jah veäsokesse. Buutsebarrkoejaih riektesvuoteh unnebe sjatteih. Tsieekedemeste gaihkeh barrsjeh dahkeih gootemeb unnebe jah dahkeih juhtemin garhtjies sjatteih jah buutsebuörie uhttseteih.      Saamien doaroe 1950 - 1960 jaapienne viehkieih juoremeb lassanit tsieekedemesne. Saamien riekte bööteih suöjmielaaka auteles. Faamoe jiehteih tsalloe lih lagastoahpoesne guh tsakkesteih. Dah naggatalleme tsieekedejan huoloeme jah jeätjatatteh vuöjnie buutsebarrkoejah jah buutsebarrkoe. Lihkan lik dohkoe ieh buutsebarrkoejah faamoe bietnegenne buutsebarrkoesse vattedihke.   Översättning: Kenneth Saarstav och Valborg Wiinka / Anpassningar av naturresursbaserade samhällen till klimat- och samhällsförändringar. Samisk renskötsel i dåtid, nutid och framtid.

<p>Uppsatsens huvuddel handlar om offer och offrandet inom de svenska samernas förkristna tro, där björnriten lyfts fram som en egen del. Innan man kommer till detta får man kort ta del av samernas gudavärld, vilken bestod i många olika gudomar eftersom samerna trodde att allt var besjälat. Därefter kan man läsa om nåiden, den man som kunde försätta sig i trans för att resa i andevärlden då man behövde hjälp vid exempelvis någon sjukdom. Sist i denna del har trumman fått en egen plats, vilken bland annat nåiden ibland använde som hjälpmedel för att försätta sig i trans. I den sista delen innan diskussionsdelen kan man läsa om de möjliga förändringsfaktorerna för offrande, där nybyggare och den kristna missionen lyfts fram som två exempel.</p><p>Syftet med denna uppsats var att visa att offrandet och offrandets betydelse förändrades genom kontakt med nybyggare och andra kulturmöten, vilken troligtvis var en av orsakerna till förändring av offrandets betydelse. Det andra syftet var att försöka visa att offrandet var mer påtagligt där det "svenska" inflytande var mindre, vilket tyvärr inte kunnat göras. Arbetet har tagit form med hjälp av deskriptiv metod. Arbete är begränsat så till vida att endast ett antal böcker använts, där möjligheten att få tag på många fler fanns, och där offrandet har huvudrollen. De källor som tagits upp sträcker sig från Pehr Högström (1747) till Lennart Lundmark (1998), med koncentration av 1900-talet eftersom de är lättast att få tag på.</p><p>Slutsatser som drogs var bland annat att, genom att den samiska ungdomen på 1700- och 1800-talen sökte sig till den kultur och religion som kom med nybyggare och kristen mission så slutade man identifiera sig som samer. Detta var troligtvis en av de bidragande orsakerna till att offrandet och dess betydelse förändrades och tillslut försvann ur samernas tro och leverne. Denna uppsats är inte heltäckande för offer och offrande inom samernas religion, utan kan snarare ses som en liten del i en helhet.</p>

This study deals with the ethnopolitical mobilization among the Sami in Sweden during the first half of the 20th century. The investigation focus on why this mobilization took place, the demands the Sami made, and the strategies used to achieve these goals. Opposition towards the Swedish Sami policy was the most important reason for the political mobilization among the Sami. Both the formation of the Sami policy at the central administrative level, and the implementation of the policy at the regional and local level by the Lapp administration were criticised. During the first half of the period of investigation the Sami protests focused on policy decisions at central government level. During the later half of the period, it was the actions of the Lapp administration that triggered Sami activity. The central demands brought forward by the Sami movement concerned the position of the Sami in Swedish society. At the beginning of the period the Swedish Sami policy was based on the so called "Lapp shall remain Lapp" ideology. The Sami were looked upon as a reindeer herders by nature, who were weak and could not protect themselves against civilization, which was viewed as a threat to the cultural survival of the Sami. Therefore, they were to be protected by being segregated from the surrounding society. Only the reindeer herding Sami, however, were considered to be Sami which meant that a majority of the Sami population was not included in the Swedish Sami policy. A cultural boundary was drawn, which separated the Sami population into two large segments. Because of this, the main demands of the Sami movement were that the Sami should be granted an equal position in the Swedish society and that the Sami policy should include more aspects than just reindeer herding.Two main strategies were adopted by the Sami leaders to achieve the goals of the Sami movement. The first was to try to create a network of local Sami societies within a national Sami organization. As in Swedish society group interests were represented by a number of different organizations, Sami organizations were a precondition if the Sami were to be able to hold a dialogue with the Swedish authorities. However, during the period of investigation the Sami movement failed in its attempts to form a national Sami organization, which weakened the movement. The second strategy was directed at achieving more limited gains through goal-oriented actions, where the Sami were mobilized for shorter periods behind different demands. This second strategy was more successful during the period of investigation. However, ultimately the creation of a national Sami organization, was found to be a requirement if the Sami movement was to be able to influence the Swedish Sami policy. The formation of Svenska Samernas Riksförbund (National Union of the Swedish Sami) in 1950 was therefore an important step for the Sami movement.