År 1100 var Sverige ett kristet land, i alla fall till namnet, men det skulle dröja ytterligare nära 700 år innan de svenska samerna helt övergett sin gamla tro och gått över till den kristna läran. Religionsskiftet skedde långsamt, och även om många samer döpte sig redan under medeltiden är det först under 1600-talet som man på allvar kan se hur den gamla samiska religionen försvinner till förmån för kristendomen. Denna uppsats syftar till att utöka förståelsen för hur detta religionsskifte gick till och hur detta upplevdes av de berörda samerna själva. Genom att analysera protokoll ifrån lappmarkens domböcker rörande religionsbrott (så kallade "trolldomsrannsakningar") har jag undersökt hur de åtalade samerna själva uppfattade sina brott och hur de försvarar sig själva inför rätten, samt hur stark kristendomens ställning var bland den samiska befolkningen under denna period. Jag har även strävat efter att få en tydligare bild av vilka dessa personer var, och om detta svarar mot den gängse uppfattningen om att de åtalade i regel var nåjder. Genom en kvalitativ hermeneutisk metod har jag kommit fram till att den gamla samiska tron under skiftet mellan 1600- och 1700-tal fortfarande var relativt stark i stora delar av de svenska lappmarkerna, och min undersökning visar också att det var i de södra lappmarkerna som den gamla tron levde kvar längst. Jag har också dragit slutsatsen att den svenska kyrkan var relativt tolerant mot religionsbrott hos samerna fram till år 1689 då missionsverksamheten gick in i ett nytt skede. Jag kan också konstatera att det inte finns någon homogenitet hos de åtalade samerna – ålder och social status varierar markant, och ingen av dem beskrivs som nåjder i källmaterialet / By the year 1100 Sweden was christianized, but the Sámi indigenous religion persisted among the Sámi people up until the mid 18th century. Up to the 17th century the efforts to convert the Sámi to Christianity was fairly weak, but increased pressure came after the protestant reformation. Death sentences could now be carried out for practicing the old religion. In this essay I have examined court protocols from trials regarding Sámi witchcraft, superstition and heresy during the period 1649-1739. I have analyzed the protocols in order to get a better understanding of how the religious change in this area came about, and how the Sámi people themselves regarded their crimes and their religious belief. I have also tried to find out how deeply rooted Christianity really was within in the Sámi community and in the Sámi area (Sápmi) during this period. It is commonly believed, that it was mainly the Sámi shaman (the noaide) who was charged and sentenced in these witchcraft trials and I have examined whether or not this really was the case by looking for common denominators and characteristics among the people on trial. By using a qualitative hermeneutical method in analyzing these documents I have learned that Christianity was not very deeply rooted in the Sámi community during this period and it is clear that it was in the southern parts of Sápmi that the old religion persisted the longest. I have also come to the conclusion, that the Swedish church was fairly tolerant towards the Sámi practising the old religion up to the year 1689, when the policy changed prominently. As for common denominators, the accused are all male and none of them are referred to as a noaide in the protocols. It is in this discovery I claim to bring something new to this subject field.

Den här uppsatsen handlar om vithetskritik, med utgångspunkt i Stig Wessléns tre kortdokumentärer Med Stig Wesslén i Lapplandsfjällen (1940), Med lapparna till fjälls (1944), samt Vårvinterrajden (1944). Analysen består av en genomgående närläsning av dessa, utifrån vithetskritiska infallsvinklar som formulerats av en rad olika forskare och med hjälp av begrepp som formulerats av Nationella Sekretariatet för Genusforskning. Uppsatsen består av ett delfokus på filmarkivets visning av dessa. Det finns inga direkta slutsatser som så, men analysen lägger grund för en viktig diskussion kring relationen mellan vithet och filmmediet i en vidare bemärkelse. I slutändan argumenterar jag för vikten av fortsatt forskning på områden inom filmvetenskapen, med förslag på diverse tidsnedslag.

Planering kring markanvändning kan innefatta och påverka flera olika intressen vilket kan lyfta tankar kring rättvisa. Enligt tidigare forskning domineras ofta samiska intressen och perspektiv av andra diskurser och på så sätt reduceras även ett erkännande av det samiska förhållningsättet och samiska rättigheter. Syftet med denna studie har varit att utifrån det teoretiska perspektivet på miljörättvisa undersöka vad samisk miljörättvisa kan vara, för att därefter analysera huruvida samisk miljörättvisa förekommer inom kommunal översiktsplanering. Tidigare forskning pekar på att urfolks krav på miljörättvisa bottnar i behov av erkännande av det relationella synsättet på omgivningen och dess funktion för kultur och traditionella levnadssätt ur ett holistiskt perspektiv. Den samiska miljörättvisan har samma utgångspunkt och menar att landskapet och den icke-mänskliga naturen hänger samman med samisk kultur och näringar i stort, vilket därför kräver ett erkännande av samiska värden och behov tillsammans med välfungerande och bärkraftiga ekologiska miljöer för att säkerställa möjligheten till sociokulturell reproduktion. Undersökningen har baserats på en fallstudie av Gällivare kommuns översiktsplanering och dess centrala plandokument vilka ligger som grund för kommunens långsiktiga planering och förvaltning av mark- och vattenområden. Utifrån ett skapat teoretiskt ramverk på samisk miljörättvisa har en kvalitativ innehållsanalys tillämpats. Studiens resultat visar att delar ur den samiska miljörättvisan går att återfinna i olika sammanhang och kontexter i översiktsplanen, men att den framför allt framträder i relation till rennäringen. Slutsatsen är att det för samisk miljörättvisa i stort saknas flertalet aspekter, med följden av flera samiska värden och behov osynliggörs vilket på sikt enligt ett miljörättviseteoretiskt resonemang kan ha effekter både på proceduriella aspekter och distributiva utfall i ett senare skede vid planläggning kring markanvändning inom kommunens gränser.

This paper deals with how different operators use Sami history, what kind of use of history they apply. The material I have analysed are lesson plans from Samiskt informationscentrum, The Sami – an Indigenous People in Sweden by Sametinget and the government, brochures by Gaaltije/Sydsamiskt kulturcentrum and the journal Samefolket the years 1969-2018. The study answers two main questions: - Which use of history is made by the actors claiming Sami history? How do they use Sami history? - In what way are global historical references used in the writing of history? I have used a hermeneutic method as a tool in my analysis to try to understand in what aim the use of Sami history is made. My main conclusions are that there often are deep historical arguments that are used, where the authors in my material are trying to legitimize the presence of the Sami people as far back in time as possible. A genealogical perspective is used in all the material, where the history that is important for them is shown, as well as that the actions of the Sami peoples ancestor is often raised. This is connected with an ideological use of history, because arguments like “the Sami have been here as long as anyone can remember” are used. This is linked with the existential use of history where I see it as an aim to legitimize the rights of land, fishing, hunting and reindeer husbandry. There is also a moral use of history that are shown in connection with an existential use of history, where I see it as strive for remembering the history of the Sami, but also a reconciliation and restoration with the past. Often the moral, ideological and existential use of history is used together to achieve the same thing – more rights for the Sami’s. There is a political dimension of history culture that I see in my material where the history is used to legitimize, in this case, the rights of the Sami people. The use of global historical references is partly showed in Samefolket, some of the brochures and in one of the lesson plans about colonialism; where there are comparisons with how the Jews, the indigenous Americans and aborigines were treated.

No description available.

This essay examines the represention of sami drums (goavdát) at museums in Sweden. I performed a case study of two exhibitions at different museums, focusing especially on one drum in each. The museums consisted of Nordiska museet in Stockholm and Ájtte – Swedish mountain and sami museum in Jokkmokk. The purpose was to examine them from a viewpoint based on the perception of a both historical and ongoing situation of colonialism of the sami people. The motivation to study museums derives from the idea that museum possesses an ability to create value. In combination with the exhibition I also studied the original function of the drums and interpreted the images on them. The investigation showed diffrent problematic issues in the exhibitions: Ájtte has a deficiency of space which complicates a dialog between the drum and the visitor. Nordiska museet creates a conception of the drums as reduced to a central object in a colonial process without any concerns of the native use. This results in an urge to either establish new exhibitions or updated the ones that already exist since the museums are part of creating a picture of sami identity for the public and therefore - creates value. / Den här uppsatsen undersöker den museala representationen och gestaltningen av samiska ceremonitrummor (goavdát) i Sverige. Metoden har varit fallstudier av två utställningar med särskilt fokus på en goavddis i varje. Undersökningsobjekten bestod av utställningen Sápmi: om att vara same i Sverige (2007-pågående) på Nordiska museet i Stockholm samt Trumtid – i livets famn(2002-pågående) på Ájtte svenskt fjäll- och samemuseum i Jokkmokk. Arbetet har utgått från två ståndpunkter: en historisk kolonialism av Sápmi likväl som fortgående koloniala praktiker, samt att museet som sådant har en förmåga att skapa värde. I kombination med analyser av utställningarna har jag tolkat bilderna på trumskinnen. För att undvika att placera dem inom strikt koloniala kontexter har tolkningarna utgått från förkristna samiska världsuppfattningar. Studien upptäckte olika problem hos utställningarna; Nordiska museet skapar en bild av goavdát som reducerad till centrala objekt i koloniala processer, utan hänsyn till ursprunglig användning eller perspektiv. Ájtte fysiska placering av trummorna och dess dova belysning försvårar en dialog mellan besökare och föremål. Det resulterar i en uppmaning till museerna att se över utställningar då museerna är centrala producenter av bilden om samisk identitet för allmänheter och därför – skapar värde.

<p>The main purpose of this thesis has been to study the ritual remains from the Sámi region, over an extended period of time. An analysis of when and why they first appeared, followed by a discussion of the changes and the continuity that occurs during this period of time which then is placed in relation to other social, economical and political processes that took place in northern Fenno Scandinavia during the iron age. </p><p>The archaeological remains included in this study are Scree graves, lake graves, sacrificial sites, silver hoards and dwellings. Ring-shaped sacrificial sites and labyrinths are also discussed to some extent. The remains are firstly discussed on an individual basis and then in relation to each other and various other dimensions of community development in northern Scandinavia. From 300 BC – 400 AD, several of the ritual remains associated with developing Sámi identities appear for the first time, followed by a period with few discovered sites. There is an increase of archaeological finds from the Viking and Early Middle Ages, including many new ritual forms which can be linked to neighbouring societies increased economic interests in the region. There is a decrease in the number of sites from the 12th century AD and imported metal disappears from the ritual context. During the 14th century AD there is once again an increase in ritual activity, primarily in northern Norway, that appears to have moved to locations in the vicinity of dwelling sites. During the 17th century AD the ritual remains decrease over large parts of northern Scandinavia. One exception is the southern Sámi area, where numbers of characteristic Sámi ritual remains are seen to increase. Bear graves from as late as the 19th century AD have been found. The results demonstrate how rituals have been an important tool in not only creating and maintaining social and ethnical identities, uniting societies, creating opposition and causing change but also establishing bonds with other cultures or communities. Many of the changes that have taken place in the different ritual activities in the Sámi area have occurred at similar periods of time in other geographical regions of Sápmi.</p>

The main purpose of this thesis has been to study the ritual remains from the Sámi region, over an extended period of time. An analysis of when and why they first appeared, followed by a discussion of the changes and the continuity that occurs during this period of time which then is placed in relation to other social, economical and political processes that took place in northern Fenno Scandinavia during the iron age. The archaeological remains included in this study are Scree graves, lake graves, sacrificial sites, silver hoards and dwellings. Ring-shaped sacrificial sites and labyrinths are also discussed to some extent. The remains are firstly discussed on an individual basis and then in relation to each other and various other dimensions of community development in northern Scandinavia. From 300 BC – 400 AD, several of the ritual remains associated with developing Sámi identities appear for the first time, followed by a period with few discovered sites. There is an increase of archaeological finds from the Viking and Early Middle Ages, including many new ritual forms which can be linked to neighbouring societies increased economic interests in the region. There is a decrease in the number of sites from the 12th century AD and imported metal disappears from the ritual context. During the 14th century AD there is once again an increase in ritual activity, primarily in northern Norway, that appears to have moved to locations in the vicinity of dwelling sites. During the 17th century AD the ritual remains decrease over large parts of northern Scandinavia. One exception is the southern Sámi area, where numbers of characteristic Sámi ritual remains are seen to increase. Bear graves from as late as the 19th century AD have been found. The results demonstrate how rituals have been an important tool in not only creating and maintaining social and ethnical identities, uniting societies, creating opposition and causing change but also establishing bonds with other cultures or communities. Many of the changes that have taken place in the different ritual activities in the Sámi area have occurred at similar periods of time in other geographical regions of Sápmi.

This thesis is an ethnological study of young Sami living in Sweden. The aim is to describe and analyse different ways of being Sami today and discuss the historical terms of creating identities Reindeer grazing legislation have influenced the informants’ rights within the Sami people and their identity is based on their social and material terms. Membership in a reindeer herding district is important to the informants and they use different ethnic strategies to reach their memberships. Some informants use the political arena while other informants tries to obtain their membership by being invited by all ready existing members. Some informants are influenced by their alienation through the different legislative acts and their families have created a Sami culture based on other values and norms, different from the other informants in this study. They are acutely aware of their own history and use that history in all conversations. The symbolic side of ethnicity becomes more obvious within the reindeer herding communities. The informants of this group acquire the cultural competence which is necessary through their upbringing. The children of the reindeer herders participate and are included in the daily labour of reindeer husbandry and thus are incorporated in the group and learn which norms and values are important within their community. Difficulties occur when traditional terms collide with the modern society. What sometimes seems irrational within this group is explained by using Højrups Lifeform theory. Gender is also an important factor since the informants are expected to act differently and to choose different paths in their lives based upon gender. In a modern society increasingly more fragmented and where identity becomes a personal project can the ethnic togetherness with its clearly defined boundaries be tempting for searching individuals. But questions of who is Sami are brought to a head. An ethnocentrism becomes obvious where different Sami individuals are differently valued. The informants different Sami heritage have resulted in their sometimes being so apart from each other that it may be concluded that they are different kinds of Sami.

I denna uppsats ville vi undersöka hur den samiska kulturen representeras inom turism I Sverige. Vi utgick från fyra relevanta teman; dessa var autenticitet, identitet, makt och turism. Frågeställningarna var: Hur framställs den samiska kulturen i turismsammanhang i Sápmi? Hur påverkas den samiska identiteten av hur kulturen framställs inom turismnäringen? Hur mycket får samerna själva vara med och bestämma när det kommer till hur kulturen framställs inom turismnäringen?   Vi började med att se över den samiska befolkningens historia. Det är viktigt att förstå hur de har behandlats förr för att kunna förstå varför saker och ting är som de är idag. Teorierna som användes i denna studie hanterar frågor om kulturell representation inom turism, vad det gör med människors identitet samt vad som verkligen menad med autentisk representation. En del teorier är också knutna till maktrelationer, vilket uttrycks i ämnen som handlar om ”Vi” kontra ”Dem”. Dessa teorier utgör en lins som ger en djupare och bredare förståelse av de problem som lyfts och kontextualiseras i den empiriska delen av uppsatsen.   Vi samlade in vårt empiriska data genom intervjuer med människor involverade i turismindustrin. Vi gjorde även en kompletterande strukturerad observation genom att besöka några samiska utställningar och museum.   En viktig slutsats som vi kom fram till är att den samiska befolkningen vill och måste bli mer involverade i hur de representeras av turismindustrin. Samisk turism kan bli en stor inkomstkälla för samerna men de behöver mer statlig finansiering. Förståelsen för kulturen är idag relativt liten, delvis på grund av att industrier som turism ofta använder en stereotypisk bild när de framhäver samer. Mycket kan därför fortfarande göras när det kommer till kulturell representation.