Benämningen dubbeldiagnos är ett vitt begrepp men i denna kontext syftar det på personer som har en psykiatrisk diagnos i kombination med ett dokumenterat och diagnostiserat alkohol- och/eller narkotikamissbruk. Personer med dubbeldiagnos är en utsatt grupp i samhället med betydligt högre dödlighet än övriga befolkningen. Trots detta verkar det finnas svårigheter i samverkan kring behandling, främst eftersom vården är utlagd på två huvudmän. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur samverkan kring behandlingsinsatserna fungerar mellan kommun och region för personer med dubbeldiagnos i en mellanstor kommun. Undersökningen har genomförts med semistrukturerade intervjuer som analyserats med hjälp av konventionell innehållsanalys. Data har insamlats från åtta respondenter, fyra från vardera huvudman.    Resultatet visar att region och öppenvård inte har ett gemensamt synsätt när det gäller vilken behandling som är bäst för personer med dubbeldiagnos. Båda instanser ser behov av samtidig behandling för bägge tillstånden men regionen ser medicinsk behandling som det primära medan kommunen anser att allians och långsiktig behandling är det viktigaste. Resultatet visar också att det saknas riktlinjer och en gemensam strategi för att lösa de befintliga samverkansproblemen. De hinder för samverkan som respondenterna belyste handlade främst om strukturella faktorer som resursbrist och byråkrati.    Det är svårt att komma tillrätta med de glapp som uppstår mellan regionens slutenvård och kommunens öppenvård och i detta glapp finns en hög återfallsrisk. Respondenternas rekommendation för att minska det tidigare nämnda glappet mellan huvudmännen är ett slags mellanhus. Detta skulle ge kommunen förutsättningar att stå redo med insatser när klienten är medicinskt färdigbehandlad från regionens sida. Personer med dubbeldiagnos skulle på så sätt ges möjlighet att få vård och fortsatt stöd i de perioder då risken för återfall är som störst. Slutsatsen är att det finns brister i samverkan mellan kommun och region. En metod för att bättra samverkan är interprofessionella team som arbetar tillsammans mot gemensamma mål. På så sätt tas den bästa kunskapen tillvara från såväl socialtjänst som region. Inte minst visar dubbeldiagnosteamet på att detta är en framgångsrik väg för god samverkan.

Syftet med föreliggande studie är att genom intervjuer med tjänstemän från socialtjänsten och den regionala psykiatrin undersöka hur organisationerna samverkar kring personer med samsjuklighet. Resultatet baseras på semistrukturerade intervjuer av två tjänstemän från den regionala psykiatrin och två tjänstemän från socialtjänsten i en medelstor kommun i Sverige. Studien har en kvalitativ ansats och tematisk analys har använts som analysmetod. Resultatet visar brister i samverkan på organisatorisk nivå. Förekomsten av samverkan sker via case management och interprofessionella möten, samt främst under planering av samordnad individuell plan. Faktorer som upplevs främjande vid samverkan är ett huvudmannaskap, en beroendemottagning, tydlig lagstiftning och samsyn i vården av samsjukliga. Faktorer som upplevs hindrande är otydlig lagstiftning angående ansvarsfördelning och samverkan, skilda synsätt och kunskapstraditioner samt bristande ekonomiska och politiska intressen för gruppen samsjukliga

Abstract Att ge adekvat stöd och behandling till sexuellt våldsutsatta kvinnor med psykisk ohälsa och substansmissbruk är komplext, Trots att problematiken uppmärksammats sedan mitten av 1990-talet står det klart att bristerna kvarstår. Sedan 2003 är rekommendationen att psykisk ohälsa och substansberoende ska behandlas samtidigt.   Syftet med uppsatsen är att belysa hur professionella inom psykiatrins och socialtjänstens öppenvård upplever möjligheten att erbjuda adekvat vård till våldsutsatta kvinnor med psykisk ohälsa och substansmissbruk samt möjligheten till samverkan med andra aktörer.  Ansatsen i studien är kvalitativ, det vill säga bygger på semistrukturerade intervjuer och tematisk analys. Informanter rekryterades via ett bekvämlighetsurval och sju intervjuer med professionella inom socialtjänsten och psykiatrin genomfördes. Intervjuerna genomfördes utifrån en vinjett av en fiktiv ung kvinna och med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av tematisk innehållsanalys. Resultatet bekräftar tidigare forskning hos de sju informanterna i studien i det att de inte har möjlighet att erbjuda adekvat vård och behandling till sexuellt våldsutsatta kvinnor med psykisk ohälsa och ett substansmissbruk. Därtill är det en organisatorisk utmaning att navigera i en komplex verksamhetsdomän där olika aktörer verkar i stuprör med skilda förklaringsmodeller till hur målgruppen ska bemötas. / Abstract Providing support and treatment to women who have been sexually abused and also have comorbidity of substance abuse and mental disorder is complicated. Despite the fact that the problem has raised attention since the mid 1990's, it is evident that the shortcomings remain. The recommendation from 2003 is that both mental disorders and substance abuse be treated in parallel. The aim of the essay is to illuminate to which extent professionals in psychiatry and the social services experience the possibilities they have to offer adequate care to sexually abused women, while aso having the possibility of co-operation with other agencies.The approach of the study is qualitative, built on semi-structured interviews and thematic analysis. The informants were recruited by means of a comfort sample; seven interviews were conducted with professionals within the social welfare and psychiatric services. Interviews were held concerning a fictional construction about a young woman, using a semi-structured interview-guide. The interviews were transcribed and analysed with the help of thematic content analysis. The information gleaned from the interviews confirms earlier research such that there is a consensus among the interviewees in the study, that they do not have the possibility of offering adequate care to women who have been sexually abused and who have comorbidity of pychiatric disorder and substance abuse. Additionally, to navigate simultaneously in a complex domain of professional services, where representatives for different areas of function work in a cascade of different models-of-explanation on how to approach the patient group,  is a serious organisational challenge.

Psykisk ohälsa är en folksjukdom som ökar i Sverige bland ungdomar. Symtom föreligger i olika grad, alltifrån lindriga besvär som oro till komplicerade psykiatriska tillstånd med ångest och neuropsykiatriska tillstånd som Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Konsumtionsmängden av alkohol har ökat bland unga och i jämförelse med 1990-talet har även narkotikakonsumtionen bland unga i gymnasieålder ökat. Samsjuklighet innebär att en individ har ett beroende eller missbruk av substanser, samtidigt som psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk sjukdom föreligger. Substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatriska sjukdomar har en dubbelriktad relation till varandra. Symtomyttringar på psykisk ohälsa kan komma i unga åldrar och leda till uppkomst av självmedicinering för att lindra lidande. Hög konsumtion av substanser kan ge minskat psykiskt välmående. Hur leder psykisk ohälsa till alkohol- och drogmissbruk? Hur leder alkohol- och drogmissbruk till psykisk ohälsa? Syftet med litteraturöversikten är att identifiera eventuella studier som kan påvisa samband, bakomliggande riskfaktorer och behandlingsstrategier för ungdomar som lider av samsjuklighet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa och/ eller neuropsykiatrisk diagnos. Studien är en litteraturöversikt med insamlad och analyserad data från åtta vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att det finns riskfaktorer i barndomen för utveckling av substansmissbruk. Det visade sig att ADHD både är och inte är en riskfaktor för utveckling av substansmissbruk. Resultatet visar även att personer med samsjuklighet av neuropsykiatrisk sjukdom och substansmissbruk upplever ett lidande vilket många lindrar genom självmedicinering. Sjuksköterskan har ett ansvar i att kunna uppmärksamma patienterna som befinner sig i ett lidande av olika former på grund av ovanstående såsom sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande. Förståelsen för hur den mångbottnade samsjuklighetens ursprung kan se ut är en viktig del för sjuksköterskan att ha med sig i klinisk praxis. Sjuksköterskan behöver vara lyhörd inför människans hela livsvärld för att kunna planera vårdande insatser och behandlingsplaner.

The purpose of this study was to examine staff's experiences of comorbidity between persons with disabilities and substance abuse disorder as well as collaboration between the concerned occupational activities. We used a qualitative method and interviewed six informants from four different municipalities. With organisational theory and stamping theory, we analysed the result and comparing with the earlier research contributed to the reflections in the discussion. The result showed that comorbidity is not unusual and that it can be difficult for staff to handle at times. Furthermore, it emerged that the collaboration situation is an important part of the work of the occupational activities. Other types of collaboration models may be needed for the target group, since collaboration must not become a forum for professionals to distribute the work, unless it focuses on the individual's needs and wishes. / Syftet med studien var att undersöka personalens, boendepersonal och chefer på mellannivå, erfarenheter av samsjuklighet mellan funktionsnedsättningar och substanssyndrom hos brukare/boende samt samverkan mellan berörda verksamheter. Vi använde oss av kvalitativ metod och intervjuade sex personer från fyra olika kommuner för att besvara studiens syfte. Med organisationsteori och stämplingsteori analyserade vi resultatet och jämförande med den tidigare forskningen bidrog till reflektionerna i diskussionen. Resultatet av studien visade att det inte är ovanligt med samsjuklighet i verksamheterna och i perioder kan det vara svårt för verksamheterna att hantera det. Vidare framkom det att samverkan utgör en viktig del av verksamheternas arbete men att det kan behövas andra typer av samverkansmodeller för målgruppen då samverkan inte får bli ett forum för professionella att fördela arbetet utan fokus på den enskildes behov och önskemål.

Psykisk ohälsa ökar i samhället, vilket gör att fler sjuksköterskor möter patienter med psykisk ohälsa oavsett inom vilken vårdform de arbetar. När en patient som lider av psykisk ohälsa blir inlagd på en somatisk vårdavdelning är det sannolikt att fokus i vårdandet blir på den somatiska behandlingen. Syftet med denna studie är att beskriva allmänsjuksköterskans upplevelse av vårdandet av patienter som lider av psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Litteraturstudie valdes som metod för att kunna besvara syftet på ett bra sätt. Sju artiklar hittades med hjälp av sökmotorn Primo och databaserna Cinahl och Pubmed. Resultatet presenteras med hjälp av två huvudteman Resurskrävande och Otillräcklig kompetens och otillräckligt stöd. Slutsatsen är att bristande kompetens och erfarenheter att vårda patienter med psykisk ohälsa samt stigmatisering om psykisk ohälsa skapar negativa upplevelser och frustration hos allmänsjuksköterskan. Konsekvenserna kan leda till vårdlidande och osäker vård. Därför är det betydelsefullt att sjuksköterskor ökar sina kunskaper för att höja vårdkvalitet i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Förutom att erbjuda sjuksköterskor ökade kunskaper om vårdandet är det viktigt med stöd från sjukhusledning och chefer inom hälso- och sjukvården.

Background: Patients with dual diagnosis often have complex problems with a need for a wide spectrum of interventions. Aim: The aim of the study was to highligt nurses experiences of caring for patients with dualdiagnosis. Method: A literature review with an inductive and qualitative approach. Searches were performed using a systematic approach in the datases Cinahl, PubMed and PsycInfo. Afterquality review, a total of ten articles were included and then analysed using Graneheim & Lundmans method for qualitative analysis. Results: The analysis resulted in two main themes, Competence and Organization. Competence with four subthemes; terminology, knowledge, care relationship and attitudes. Organizationwith four subthemes; guidelines, collaboration, support and security. Conclusion: The results show that nurses feel that they lack sufficient competence to care forthis patient group. The results highlight the importance of common terminology, knowledgeabout dual diagnosis, care relationships characterized by genuine care and respectful attitudes. Nurses also experience deficient organizational conditions. The results highlight the importance of clearer guidelines, more favorable conditions for collaboration between psychiatric and addiction care, increased support through targeted efforts and resources aswell as a safe care environment. The authors suggest further research regarding both nurses' and patients' experiences of dual diagnosis care. / Bakgrund: Patienter med samsjuklighet i psykisk ohälsa och beroende har ofta en komplex problematik med behov att ett brett spektrum av olika insatser. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med samsjuklighet avseende psykisk ohälsa och beroende. Metod: Litteraturstudie med induktiv och kvalitativ ansats. Sökningar genomfördes med systematiskt tillvägagångssätt i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Efter kvalitetsgranskning inkluderades tio artiklar som därefter analyserades utifrån Graneheim & Lundmans metod för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två huvudteman, Kompetens och Organisation. Kompetensmed fyra subteman; terminologi, kunskap, vårdrelation och attityder. Organisation med fyrasubteman; riktlinjer, samverkan, stöd och säkerhet. Slutsats: Av resultaten framgår att sjuksköterskor upplever att de saknar tillräcklig kompetensför att vårda denna patientgrupp. Resultaten belyser vikten av gemensam terminologi, kunskap om samsjuklighet, vårdrelationer präglade av genuin omsorg samt respektfulla attityder. Sjuksköterskor upplever även bristande organisatoriska förhållanden. Resultaten belyser vikten av tydligare riktlinjer, gynnsammare förutsättningar för samverkan mellan psykiatri- och beroendevård, ökat stöd genom riktade insatser och resurser samt en säker vårdmiljö. Författarna föreslår ytterligare forskning avseende såväl sjuksköterskors sompatienters upplevelser av vård vid samsjuklighet.

Syftet med examensarbetet är att undersöka fem informanters upplevelser och reflektioner kring samsjuklighet mellan missbruk och psykiatriska sjukdomstillstånd inom ramen för LVM-utredningar. Detta har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma socionomer som samtliga har erfarenhet kring det sociala arbetet gällande missbruk och insatsen LVM. De socionomer som intervjuats kommer från tre kommuner av olika storlek i Sverige. De teoretiska ramarna som utgör grunden för förståelsen av datamaterialet är stigmatiseringsteorin samt den biopsykosociala teorin.  Resultaten har visat på att informanterna ansåg att samsjuklighet är vanligt förekommande i socialt arbete mellan missbruk och psykiatriska sjukdomstillstånd. Tillstånden kan samspela och påverka varandra vilket kan innebära en komplexitet i det sociala arbetet inom missbruksvården. Resultaten har visat att en psykiatrisk sjukdomsdiagnos ofta kan ligga till grund för att ett missbruk utvecklas, likväl kan ett missbruk leda till att en psykisk ohälsa uppkommer. Informanterna ansåg att det är viktigt att ha en helhetssyn i arbetet med missbruksproblematik då detta kan innebära att vården och förståelsen en individs situation kan förbättras. En helhetssyn kan bland annat innebära att se till de yttre risk och skyddsfaktorer som finns runt individen, samt att fokus bör riktas mot hela individens livssituation.  Det har framkommit resultat om att samsjuklighet enligt informanterna skulle tas hänsyn till i de LVM-utredningar som skrivs utifrån att en helhetssyn eftersträvas av de yrkesverksamma. Informanterna ansåg att yrkesverksamma bör ta hänsyn till de begrepp och ordval som används i LVM-utredningar utifrån att vissa begrepp kan anses vara stigmatiserande gentemot individen. De individer som har en samsjuklighet kan anses ha en dubbel stigmatisering att förhålla sig till. Detta då både missbruket och det psykiatriska sjukdomstillståndet kan anses vara normbrytande i samhället.  Av det som framkommit i examensarbetet går det att resonera att det kan finnas skillnader i hur det sociala arbetet med missbruksvård bör genomföras i teorin kontra vilka faktiska möjligheter det kan finnas för att vården ska kunna genomföras i praktiken. Det framkommer i resultaten att det i dagsläget även kan finnas brister inom missbruksvården som behöver åtgärdas för att ge möjlighet till en bättre missbruksvård.

Psykisk ohälsa bland äldre har ökat i samhället och är ett relativt outforskat ämne. Cirka 22 % av populationen som led av psykisk ohälsa eller beteendestörningar under 2019 var del av Sveriges äldre befolkning. Detta resulterar i ett ökat behov av stöd till äldre med psykisk ohälsa. Den här studien kommer genom en kvalitativ ansats samt semistrukturerade intervjuer med nio enhetschefer inom äldreomsorgen, utforska stödet samt alternativa utvecklingsbehov för äldre med psykisk ohälsa. Syftet med studien är att beskriva enhetschefers inom äldreomsorgens erfarenheter av stödet erbjudet av statliga verksamheter som finns för äldre personer med psykisk ohälsa. Studiens resultat påvisar en brist av kompetens kring äldre med psykisk ohälsa. Sammanfattningsvis framkom det i slutsatsen att bättre samverkan mellan verksamheterna och en högre personaltäthet behövs för att bättre kunna utforma ett stöd som tillmötesgår deras behov. / The occurrence of mental illness amongst the elderly has increased and is a relatively unexplored subject. About 22% of the Swedish population that suffered from mental illness or behavioural disorders in 2019 was elderly. This study will use a qualitative method and semi structured interviews with nine different unit managers within the elderly care, to explore the support for this target group. The purpose of the study is to describe the managers within elderly care's experiences with support for elderly with mental illness. The study’s results show a lack of competence about elderly with mental illness. The conclusion showed collaboration between the operating agencies and a higher staffing density is needed in order to better design a support that fills their needs.

Psykisk ohälsa har blivit ett folkhälsoproblem och samsjuklighet är vanligt för den drabbade. Den som drabbas av en fysisk sjukdom behöver vård från primärvård, landstingsstyrda vården eller folktandvården. Stigmatiseringen av den psykiska ohälsan i samhället kan göra det svårt för människor med psykisk ohälsa och sjukdom att söka vård i tid. Syftet är att undersöka hur patienter med psykisk ohälsa upplever sjuksköterskans bemötande i den somatiska vården genom en litteraturöversikt. Till resultat har åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar använts. Artiklarna visar att upplevelser av bemötandet från sjuksköterskan är grunden till att få patienten att känna välbefinnande och delaktighet i sin vård eller utanförskap och lidande. Attityder och stigman har en negativ inverkan på sjuksköterskans förmåga att ställa rätt diagnos och ge rätt behandling. Detta resulterar även i att patienten inte söker vård när det behövs och istället drabbas av allvarliga sjukdomar som följd. Ett gott bemötande från sjuksköterskan skapar en god vårdrelation där patienten känner sig hörd och bekräftad. När sjuksköterskan har kunskaper om psykisk ohälsa och kan bemöta människor efter deras behov blir upplevelsen av omvårdnaden för patienten bättre vilket resulterar i en bättre vårdrelation.