<p>Den sociala ångesten många känner i olika situationer kan leda till undvikande, isolering och ibland även kompliceras av depressiva symtom och/eller alkoholanvändning. Huruvida ett samband mellan dessa problem kan visa sig i 16-17 årsåldern undersöktes genom en enkät om nedstämdhet, alkoholanvändning och social ångest. Resultatet visade att nedstämdhet hade en inverkan på grad av social ångest hos båda könen. Dock var tjejer i högre grad än killar mer nedstämda. Tjejer som drack mindre uppvisade en högre grad av social ångest. Alkoholanvändning hängde inte ihop med killars hantering av social ångest. Resultatet tyder på att samband mellan variablerna kan visa sig tidigt. Därför borde resurser sättas in tidigt för att förhindra en negativ utveckling, så att personer kan fungera i samhället.</p> / <p>The social anxiety many people feel in different situations can lead to avoidance, isolation and be complicated with depressive symptoms and/or alcoholuse. Whether it’s possible to find relationships between these syndromes in age 16-17 was investigated through a survey about depression, alcoholuse and social anxiety. The result showed that depression had an impact on level of social anxiety for both sexes. Gals were more depressed than guys, though. Gals who drank less had a higher level of social anxiety. Alcoholuse had no impact in coping with social anxiety for guys. The result showes a connection between the variables that can be seen early. Therefore, resources should be available to prevent a negative development, so that people can function in society.</p>

Syftet med studien var att undersöka hur samarbetet för individer med samsjuklighet ser ut mellan kommun och landsting samt hur möjligheterna ser ut till samordnad vård och behandling. Frågeställningarna var att ta reda på hur samarbetet ser ut mellan kommun och landsting gällande individer med samsjuklighet samt vilka tillvägagångssätt som finns för att förbättra samordnad vård och behandling mellan kommun och landsting. Studien genomfördes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska utgångspunkten var Fridolfs (2004) fyra motiv till ett bra samarbete. Utifrån det hermeneutiska synsättet tolkades intervjuerna inför resultatet med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visar att det finns ett samarbete mellan kommun och landsting men för förbättring behövs det mer erfarenhet och kunskap om varandras arbetsuppgifter. Slutsatsen av resultatet är att mer forskning fordras om hur och på vilket sätt samarbete mellan kommun och landsting kan förbättras. Kan en gemensam huvudman vara ett alternativ?

Den sociala ångesten många känner i olika situationer kan leda till undvikande, isolering och ibland även kompliceras av depressiva symtom och/eller alkoholanvändning. Huruvida ett samband mellan dessa problem kan visa sig i 16-17 årsåldern undersöktes genom en enkät om nedstämdhet, alkoholanvändning och social ångest. Resultatet visade att nedstämdhet hade en inverkan på grad av social ångest hos båda könen. Dock var tjejer i högre grad än killar mer nedstämda. Tjejer som drack mindre uppvisade en högre grad av social ångest. Alkoholanvändning hängde inte ihop med killars hantering av social ångest. Resultatet tyder på att samband mellan variablerna kan visa sig tidigt. Därför borde resurser sättas in tidigt för att förhindra en negativ utveckling, så att personer kan fungera i samhället. / The social anxiety many people feel in different situations can lead to avoidance, isolation and be complicated with depressive symptoms and/or alcoholuse. Whether it’s possible to find relationships between these syndromes in age 16-17 was investigated through a survey about depression, alcoholuse and social anxiety. The result showed that depression had an impact on level of social anxiety for both sexes. Gals were more depressed than guys, though. Gals who drank less had a higher level of social anxiety. Alcoholuse had no impact in coping with social anxiety for guys. The result showes a connection between the variables that can be seen early. Therefore, resources should be available to prevent a negative development, so that people can function in society.

När människor i en svår livssituation behöver professionell behandling, är det centralt, att den behandlande verksamheten kan möta individernas problembild. Syftet med föreliggande studie är att undersöka den organisatoriska beredskapen inom LVM-vården (Lag om vård av missbrukare i vissa fall) för att ta emot och behandla individer med en multipel och således komplex samsjuklighet. Samsjuklighet innebär att en individ har mer än en sjukdomsbild samtidigt och det blir mer komplext ju fler sjukdomar individen har. I det aktuella kunskapsläget finns det en brist på studier med inriktning på verksam behandlingsmiljö och organisatorisk beredskap kring multipel samsjuklighet. Syftet besvaras med hjälp av tolv semistrukturerade intervjuer, fyra med ledningspersonal och åtta med behandlingspersonal på ett LVM-hem i Sverige. Studiens resultat visar att det finns både likheter och skillnader mellan lednings- och behandlingspersonalens utsagor kring arbetsförhållanden, möjlighet att klara av uppdraget och kompetens. Det fanns även skillnader inom behandlingspersonalens utsagor kring till exempel upplevt stöd inom organisationen. Det framkommer i studien att det i nuläget inte med säkerhet kan sägas att den organisatoriska beredskapen är tillräcklig för att kunna ta emot och behandla individer som har missbruk och multipel samsjuklighet. Studien ämnar bidra med kunskap kring de organisatoriska förhållanden som finns och skapas i relation till en komplex klientgrupp. Studien kan således anses ha en hög relevans både för socialt arbete men även andra kontexter som bemöter klienter vilka har en multipel eller komplex samsjuklighet. / When people in a difficult life situation need professional treatment, it is crucial that the organization can reach and address the individual’s problem. The aim of the present study is to investigate the organizational preparedness in LVM-care (the care of substance abusers, special provisions, Act) to encounter and treat individuals with multiple and thus complex comorbidity. Comorbidity means that an individual has more than one illness at the same time and it becomes more complex the more illnesses there is. In the current state of knowledge, there is a lack of studies focusing on an effective treatment environment and organizational preparedness for multiple comorbidity. The empirical data is based on twelve interviews, four with management staff and eight with treatment staff at an LVM-home in Sweden. The results show that there are both similarities and differences between management and treatment staff’s statements regarding working conditions, the possibility of completing the assignment and competence. There were also differences within the treatment staff's statements regarding, for example, support experienced within the organization. In the present study it shows that, it cannot be said with certainty that organizational preparedness is sufficient to treat individuals who have an addiction and multiple comorbidity. The study contributes knowledge about the organizational conditions that exist and are created in relation to a complex client group. The study can therefore be considered to have a high importance for both social work, and for other contexts that cater to clients who have a complex comorbidity.

Individuals with substance abuse or mental illness/neuropsychiatric disorderssuffer a higher risk of developing comorbidity. Due to the complexity of comorbidity individuals may often need multiple support from both social services and health care. Previous studies have shown that the relationship is a crucial aspect of the recovery process between the social worker and the client. It needs to be based on mutual trust, user participation and clarity. Social workers had to balance between individuals right over their own life situations and the responsibility to decide on compulsory care when the person opposes help and exposes their life to serious injury. The study aimed to investigate how socialworkers described the experience of responding to and support individuals living with comorbidity. The method chosen was semi-structured interviews with six social workers from four municipalities in Skåne. The findings showed attempts to contemplate different challenges of individuals. There were noted difficulties when investigating a person due to their mental health. Furthermore, their experiences were described as motivating and humane work. Their experience described the role of a social worker as a representative between a zero tolerance society and to start working with the client where they were. In addition, it was noted as important to familiarize oneself with aspects that the substance abuse contributed to. The insights into why individuals resorted to substance use opened up discussions about alternative solutions that did not include addiction. The reflections that emerged were adaptations of how meetings were designed and how the individuals were made involved, through the help of different strategies to examine the individual’s wishes.

Previous research describes co-morbid substance use disorders and eating disorders as a complex issue. Research on collaboration between Swedish addiction treatment facilities and Swedish eating disorder care is scarce. The aim of this Bachelor thesis is to analyze and understand how professionals in addiction care and professionals in eating disorder care experience collaboration regarding people with comorbid substance use disorders and eating disorders. The approach of this study is hermeneutic. The bio-psycho-social model and Collaboration Theory are used for data analysis. The data consists of nine semi-structured interviews with professionals working in either regional eating disorder care or municipal addiction care or in an independent addiction treatment facility. The informants work in different Swedish municipalities and regions having varying occupations. Some work in social services, others in medical care. Our results show varying experiences of collaboration among the informants. Some informants think collaboration works well whilst others see room for improvement. Poor collaboration is described by some informants as due to organizational prestige or bureaucracy. Some informants emphasize that referrals between different care units lead to long wait times for the patients/clients during which nobody takes responsibility for the patient, whose health may worsen. The professionals use different strategies, treatments, and methods to treat and recognize comorbidity and to collaborate with other care units. Joint care planning, reaching a consensus and having a holistic viewpoint are methods that the informants use. The informants have different views on which disorder that precedes the other, and also on which treatment is best suited for this type of comorbidity. Several professionals believe that the addiction should be treated primarily. According to the professionals, prerequisites for collaboration are: established contact with other collaborative parties, the knowledge and accessibility of other professionals, patient consent and motivation. An exchange of knowledge at an organisational level is requested, regarding subjects such as collaboration and comorbidity. / Tidigare forskning visar att samsjuklighet i form av missbruk och ätstörning är ett komplext problem. Forskning om samverkan mellan missbruksvård och ätstörningsvård i Sverige är dock ett relativt outforskat område. Denna intervjustudie syftar till att analysera och förstå hur professionella inom missbruksvården och professionella inom ätstörningsvården upplever samverkan gällande personer med samsjuklighet: missbruk och ätstörning. Studien antar en hermeneutisk ansats, det biopsykosociala perspektivet samt samverkansteori används för att analysera empirin. Empirin består av nio semistrukturerade intervjuer med professionella inom regional ätstörningsvård, kommunal missbruksvård och ett fristående behandlingshem. Informanterna arbetar i olika kommuner och regioner samt har olika yrkesbakgrund inom bland annat socialtjänst eller hälso- och sjukvård. I studien framgår de professionellas samverkanupplevelse, arbets- och behandlingssätt av personer med samsjuklighet i form av missbruk och ätstörning. Därtill framgår vilka förutsättningar som enligt informanterna bör ligga till grund för att upprätta samverkan kring klientgruppen. Resultaten visar att de professionellas erfarenheter och upplevelse av samverkan varierar. Att samverkan fungerar väl respektive om samverkan behöver förbättras lyfts fram. Dålig samverkan på grund av prestige eller i form av en byråkratisk klyfta mellan kommun och region identifieras av några informanter. Vissa informanter framhåller att remisskickande mellan vårdenheter leder till långa väntetider, där klienten eller patienten ”bollas runt”. Under väntetiden kan den vårdsökande fara illa. De professionella använder olika arbetssätt och strategier för behandling, för att fånga upp samsjuklighet och för att inleda samverkan. Gemensam vårdplan, samsyn och helhetssyn är några arbetssätt de professionella utgår ifrån. Informanterna har olika syn på vilket sjukdomstillstånd som föregår det andra och ser även olika på vilken behandling som lämpar sig bäst för denna typ av samsjuklighet: flera anser att missbruket bör behandlas först. Upplevda förutsättningar för samverkan är upprättade kontakter med annan samverkanspart, professionellas kunskap, tillgänglighet samt patientens samtycke, initiativtagande och motivation. Organisatorisk kunskapsöverföring om samverkan och samsjuklighet efterfrågas.

Denna studie syftade till att undersöka hur socialsekreterare inom socialtjänsten uppfattar sina nuvarande förutsättningar för att samverka vid samsjuklighet i form av missbruk och psykisk ohälsa, samt vilka förutsättningar förslagen från regeringens samsjuklighetsutredning, kan ha för att åstadkomma bättre hjälp till målgruppen. En kvalitativ forskningsdesign med semistrukturerade intervjuer användes och fem socialsekreterare deltog. Resultatet indikerade att samverkan brister, främst på grund av strikt uppdelning mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård. Möjligheter till samverkan var främst beroende av individuella faktorer. Socialsekreterarna ställde sig positiva till samsjuklighetsutredningens förslag, men var skeptiska till huruvida de kommer att verkställas. Analysen visade att socialtjänst och psykiatri kan anses ha skilda ansvarsområden, kunskapsbaser och regelverk. Uppsatsens diskussion underströk att socialsekreterarnas uttalanden liknade det som tidigare forskning framlagt, det vill säga att samsyn och samordnat arbete behövs vid samsjuklighet. Implementerande av samsjuklighetsutredningens förslag skulle kunna bidra till större förutsättningar för samverkan. / This study aimed to investigate how social workers in social services perceive their current conditions for collaboration in case of comorbidity in the form of substance abuse and mental illness, and what conditions the proposals from the recent comorbidity-investigation by the government may have, to provide better help to the target group. A qualitative study with semi-structured interviews was used and five social workers participated. The results indicated that there is a lack of collaboration, mainly due to a strict division between social services and health- and medical care. Opportunities for collaboration were mainly individual factors. The social workers were positive to the comorbidity inquiry´s proposals but were sceptical about whether they will be implemented. The analysis showed that social services and psychiatry can be considered to have different areas of responsibility, knowledge base and regulations. The thesis discussion underlined that the statements of the social secretaries were similar to those presented by previous research, which is that consensus and coordinated work are needed in case of comorbidity. An implementation of the comorbidity inquiry´s proposal could contribute to greater conditions for collaboration.

Spelberoende är ett allvarligt folkhälsoproblem som förorsakar en rad negativa konsekvenser för individer, där spelberoendet ofta är kombinerat med samsjuklighet, vilket gör problematiken mer komplex. På grund av denna problematik är det viktigt att ta reda på hur behandlare uppfattar behandlingsmetoder. Syftet med denna studie var att undersöka behandlares uppfattningar av behandlingsarbetet med personer som har spelberoende i kombination med samsjuklighet. Utifrån en kvalitativ ansats genomfördes sex semi-strukturerade intervjuer med behandlare. Materialet analyserades genom en tematisk analys. Resultatet visar att behandlarna belyser vikten av att integrera och anpassa olika metoder, teorier, besitta ett brett förhållningssätt och att samverka med andra aktörer för att kunna bemöta och behandla denna komplexa målgrupp. En slutsats är att behandlarna tycks ha en medvetenhet av behandlingsarbetet som tvärdisciplinärt där arbetet med olika behandlingsmetoder används eklektiskt. Studien påvisar behovet av ytterligare forskning och mer förebyggande arbete. / Gambling addiction is a public health problem that causes negative consequences for individuals, where gambling addiction is often combined with co-morbidity, which makes the problem more complex. Because of this problem, it is important to examinate how therapists perceive treatment methods. This study aimed to investigate therapists' perceptions of the treatment work, with people who have gambling addiction combined with co-morbidity. Six semi-structured interviews were conducted with therapists based on a qualitative approach. The material was analyzed through thematic analysis. The results indicate that the therapists highlight the importance of integrating and adapting different methods and theories, having a broad approach and cooperation with other actors to treat this complex target group. A conclusion is that the therapists seem to be aware that the treatment work is interdisciplinary where the work with different treatment methods is used eclectically. The study demonstrates the need for further research and preventive work.

Studiens syfte var att undersöka yrkesverksamma socionomers upplevelser av samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården avseende klienter med samsjuklighet. Dessutom undersöktes vilka faktorer som försvårar och underlättar samverkan samt framtida förutsättningar för fungerande samverkan. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer har använts för att samla in det empiriska materialet. Sex yrkesverksamma socionomer intervjuades. Samtliga respondenter arbetade i samma kommun och inom samma verksamhet. Det empiriska materialet analyserades utifrån fyra organisationsteoretiska begrepp: integration, organisatoriska fält, institutionella logiker samt verksamhetsdomän. Resultatet indikerade att respondenterna upplevde samverkan mellan socialtjänsten och hälsooch sjukvården som bristfällig. Otydlig ansvarsfördelning, bristande resurser samt skilda arbetssätt mellan de två aktörerna var de faktorer som främst låg till grund för den upplevda bristande samverkan. Vidare framkom det att samverkansmodeller samt intresse och engagemang från sjukvården främjar samverkan mellan aktörerna. Avseende framtida förutsättningar för samverkan ansåg respondenterna att insatser behöver utformas efter klienternas behov och att en omorganisering av verksamheterna är nödvändig. Resultatanalysen visade att socialtjänsten och hälso- och sjukvården arbetar inom samma verksamhetsområde och organisatoriska fält, men att de har sina egna institutionella logiker samt konkurrerande domänanspråk. Analysen visade även att det finns en domän som ingen av parterna direkt tar ansvar för, vilket är behandling av den psykiska sjukdomen hos samsjukliga klienter. Vidare visade analysen att det finns en avsaknad av horisontell styrning mellan parterna för att uppnå samverkan. / This study aimed to investigate the experiences of social workers of the collaboration between social services and healthcare regarding clients with co-morbidity. We also investigated which factors hinder and facilitate cooperation, as well as future conditions for functioning cooperation. A qualitative method with semi-structured interviews was used to collect our empirical material, where six social workers were interviewed. The data was analyzed based on four organizational theoretical concepts. The result indicates that the collaboration between social services and healthcare was deficient, mainly due to factors such as unclear divisions of responsibilities, lack of resources, and different working methods between the two organizations. Furthermore, it emerged that collaboration models as well as interest and commitment from healthcare promote collaboration between the organizations. There were two factors regarding future conditions for collaboration, which were a need for contributions to be designed according to the client’s needs and a reorganization of the organizations. Our analyses showed that social services and healthcare operate within the same organizational field, but that they have their own institutional logics and competing domain claims, which can make cooperation difficult. The analysis also showed that there’s a domain neither party directly takes responsibility for, which is the treatment of mental illness in co-morbid clients. Furthermore, the result showed that there is a lack of horizontal control between the organizations to achieve cooperation.

The purpose: This study is meant to explore the perceptions of social workers from the municipalsocial services within the cooperation with the regional healthcare, focusing on the psychiatric careunits, and if there are any power relations within this cooperation. Method: A qualitative study with a deductive approach based on semi structured interviews with fivesocial workers in the greater Stockholm area compiled by a thematic analysis of the interviews. Theory: The studies theoretical approach originates from Contingency theory and a power perspectivefrom Theory of Collaborative Advantages Results: The results are presented in four themes; Faults in cooperation, Fragmented welfare, Powerrelations within cooperation and When cooperation is successful. These are summarized by how mostcooperation is successful but certain problems occur such as a lack of communication between theorganizations, vague laws and rules regarding cooperation, a lack of mutual trust and understandingfor each other and an uneven power structure between doctors and social workers. Conclusion: The lack of cooperation is emblematic of the Swedish welfare system's highspecialization and fragmentation meant to cut cost and increase efficiency. It instead leaves clientswith dual diagnosis with no clear direction of who to turn to for help.