Flera studier visar amningens fysiska och psykiska hälsofördelar för mor och barn, dock avvänjer kvinnor som lider av postpartum depression amning tidigt om de presenteras med utmaningar under amningen. Syfte med denna studie är därför att beskriva hur kvinnor som lider av postpartum depression upplever amning. Nio kvinnor deltog i studien, fem förstföderskor och fyra omföderskor, varav 5 intervjuades och 4 erhöll semistrukturerade frågeformulär med öppna svarsalternativ. En reflekterande livsvärldsansats som baserar på fenomenologi användes under datainsamling och dataanalys. Resultatet visar att amningen som fenomen är komplex och innebär en utmaning för kvinnan. Den essentiella innebörden av fenomenet beskrivs som ”amning som en kraftkälla, där den har potential att vara både kraftgivande och stärkande samt riskerar vara kraftdränerande”. Detta beskrivs vidare utifrån fyra innebördselement: ”att knyta kontakt med och lära känna sitt barn”, amning som återhämtning”, ”amning som energikrävande” och ”att känna sig ömtålig och utsatt”. Vårdande av kvinnor som lider av postpartum depression under amning innebär att assistera kvinna att möta sin osäkerhet och stärka hennes förtroende för att lita på sin förmåga att amma sitt barn. När amningen fungerar bra har den potentialen att inge kraft och stärka kvinnan i moderskapet. Fungerar amningen däremot inte bra riskerar den att dränera kraft och strävan efter samhörighet och bekräftelse sätts på spel vilket späder på kvinnans redan sköra situation och gör henne ännu mer sårbar i förhållande till barnet och sig själv.

Amning påverkar kvinnor på olika sätt beroende på många olika faktorer. Det kan vara en fantastisk upplevelse men kan även upplevas som smärtsam och negativ.  Amningen är en del av kvinnans reproduktion och en del av moderskapet. Barnmorskan skall ha gedigen kunskap om amning och kunna möta kvinnor som ammar. Genom större kunskap om hur kvinnor upplever amning på BB så kan detta möte optimeras. Syftet med studien är att undersöka hur kvinnor upplever amning på BB. För att besvara studiens syfte valdes en kvantitativ metod med positivistisk ansats. Studien är baserad på enkäter. Datamaterialet analyserades genom att göra en faktoranalys. I resultatet framkommer det fyra faktorer som belyser kvinnornas amningsupplevelse på BB, Närhet och kärlek, De negativa känslorna, Moderns utsatthet och kvinnliga kroppens förmåga. I diskussionen diskuteras studiens resultat utifrån forskning kring moderns känslor i samband med amning, och om orsakerna till att mammor väljer att avsluta sin amning. Slutsatsen visar att det är viktigt för barnmorskan att vara lyhörd för mammornas känslor och upplevelser, samt att individuellt anpassa vårdandet utifrån mammornas behov. Amningsupplevelsen kan vara varierande från kvinna till kvinna och beroende på om den är positiv eller negativ kan den påverka hennes upplevelse till att vilja amma eller inte.

Förlossningen är en omtumlande upplevelse i en kvinnas och hennes partners liv. Barnmorskan ansvarar för den normala förlossningen, men även att ha kunskap gällande komplicerad förlossning. Komplicerad förlossning innefattar bland annat handläggandet av en postpartumblödning. Postpartumblödning utgör den främsta anledningen till mödradödlighet i världen och tenderar att öka i västvärlden. Forskning visar att postpartumblödning ökar risken för en traumatisk förlossningsupplevelse och kan skapa sexuell och reproduktiv ohälsa hos de drabbade kvinnorna. Syftet med studien var därför att beskriva kvinnors upplevelser av en stor primär postpartumblödning i samband med vaginalförlossning. På så vis ökar kunskapen vilken kan öka förutsättningarna för barnmorskor att bidra med en ökad sexuell och reproduktiv hälsa för dessa kvinnor. Individuella intervjuer med åtta kvinnor genomfördes. Kvinnorna var mellan 27 till 39 år och förlösta mellan sex veckor till sex månader före intervjutillfället. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats valdes för genomförandet. I resultatet framkom de tre kategorierna: en känsla av utsatthet, sorg över försening av anknytning och en känsla av trygghet. Studien visade att kvinnorna upplevde utsatthet och sorg. För att kvinnorna skulle känna trygghet under förlossningen var det viktigt att de fick information, förtroende för och stöd från barnmorskorna. Detta fick kvinnorna att känna tacksamhet till vårdpersonalen och sjukvården.

Bakgrund: Cirka en miljon ungdomar och unga vuxna drabbas varje år av cancer. Det är under de åren som det är många som börjar upptäcka sin sexualitet och utveckla intima relationer. Sexuell hälsa utgör därmed en viktigdel i den upplevda hälsan. Det är sedan länge uppmärksammat att det råder brister i hälso-och sjukvårdspersonals förmåga att undervisaom sexuelloch reproduktiv hälsa. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva unga canceröverlevares erfarenheter av hälso-och sjukvårdens samtal kring sexuell och reproduktiv hälsa. Metod: En allmän litteraturöversiktgrundar påtio studier. Resultat: Två övergripande teman identifierades, Frånvaroav samtal om sexuell hälsa och Barriärer för samtal. Unga canceröverlevare erforen avsaknad av information och uttryckte en önskan om att ämnet måste normaliseras. Slutsats: Litteraturöversikten visar att hälso-och sjukvården brister i att möta de unga canceröverlevarnas behov och bekymmer. Sjuksköterskan, med sin holistiskaomvårdnad, spelar en viktig roll. Avslutningsvis behövsmer utbildning, tydligare riktlinjer och mer forskning för att utveckla passande interventioner för ungdomar och unga vuxna i detta område.

Abstrakt Syftet: med studien var att undersöka barnmorskors uppfattningar om unga mäns ansvarstagande och delaktighet vid oönskade eller oplanerade graviditeter samt deras föreställningar om stöd riktat till män ur ett jämställdhetsperspektiv. Metod: Semistrukturerade intervjuer med sju barnmorskor i norra Sverige. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys och kritiskt teori perspektiv. Analysen resulterade i elva subkategorier, fyra kategorier och ett övergripande tema. Resultat: Den första kategorin, De exkluderade unga männen: visar barnmorskors inställning rörande att unga kvinnor, samhället och sexuell och reproduktiv- hälsovård tenderade att utestänga unga män när det handlar om mäns frågor. Det är en kvinnovärld: Barnmorskorna såg att deras primära arbete handlade om kvinnorna, där graviditet och preventivmedel överlag var en kvinnosak som bara kvinnor bestämde över. Unga män handlar efter samhällets maskulinitetsnormer: De unga männen uppfattades sällan söka stöd och hjälp kring sin reproduktiva och sexuella hälsa och uppfattades ofta ha ett omoget förhållningssätt till sex. Lång väg kvar innan den sexuella och reproduktiva hälsan är jämställd: Sexualundervisning till unga män skedde i stora grupper och fokuserade ofta på fel saker enligt barnmorskorna. Sexualundervisning borde starta tidigt och gärna med stöd av föräldrar. Barnmorskorna ägde den kunskap de unga männen behövde men delade inte med sig av den rutinmässigt. Temat Jämställt reproduktionsansvar ingen verklighet i praktiken inkluderar samtliga kategorier. Slutsats: Unga män ses som viktiga i teorin men inte i praktiken. De unga männen upplevs frånvarande vid oplanerade graviditeter. Med sin stora kunskap inom sexuell och reproduktiv hälsa ses dock barnmorskorna som idealiska i arbetet med denna grupp. / Abstract Objective: The aim of this study was to investigate midwives perceptions about young men’s responsibility and participation in case of unwanted and unplanned pregnancies and their ideas of support aimed at men, from an equality standpoint. Design: Semi-structured interviews with seven midwives in the north of Sweden. The interviews were analyzed with a qualitative content-analysis and from a Critical theory-perspective. It resulted in eleven sub-categories, four categories and one theme. Result: Four categories as follows, The excluded young men, shows midwives attitudes regarding that young women, the society and sexual and reproductive healthcare tends to exclude young men when it comes to men´s issues. It is a woman’s world: The midwives saw that their primary work was all about the women, where pregnancy and contraceptives overall was a woman´s matter, in which only women made the decisions. Young men acts according to the masculinity norms of the society: The young men were perceived as rarely looking for support and help with their reproductive and sexual health and were often perceived as having an immature approach to sex. Long way until the sexual and reproductive health is equal: Sex education for young men took place in large groups and was - according to the midwives, often focusing on the wrong things. Sex education needs to start early on and preferably with the support of parents. The midwives had the knowledge requested by young men, but were not routinely sharing it. The theme: Equal responsibility for reproduction no reality in practice includes all categories. Conclusion: Young men are considered important in theory but not in practice. The young men are perceived as absent from unplanned pregnancies. With their great knowledge within sexual and reproductive healthcare, midwives are considered ideal working with this group.

Barnmorskan handlägger den normala förlossningen där förebyggande och sjukvårdande åtgärder ingår. Hela arbetslagets kunskaper och erfarenhet ska tillvaratas och vårdarbetet fördelas utifrån patientens behov. World Health Organisation (WHO) menar i definitionen av sexuell och reproduktiv hälsa att det är kvinnors rättighet att gå igenom en säker förlossning. En förlossningsskada eller komplikation kan påverka kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa negativt postpartum. I Sverige har 23 förlossningskliniker av 49 implementerat ett arbetssätt med kollegial närvaro under förlossningens utdrivningsskede. Syftet med studien var att beskriva den förlösande barnmorskans upplevelse av kollegial närvaro under förlossningens utdrivningsskede. Ett frågeformulär med öppna frågor användes där 32 av 44 tillfrågade barnmorskor svarade. Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Kollegial närvaro upplevs som ett "Kollegialt stöd" genom att kollegan bidrar till en trygghet och det finns möjlighet till assistans. Det "kollegiala lärandet" innebär en upplevelse av möjlighet till vägledning och lärotillfälle. Barnmorskorna upplever att "Teamwork är en förutsättning för en fungerande kollegial närvaro" då det finns ett bristande teamwork barnmorskorna emellan och det finns en oklar kollegial betydelse för utförandet av perinealskydd. Arbetsplatsens kultur kan påverka barnmorskornas upplevelse och agerande. Stödet av kollegan kan påverka kvinnans vård då en högre säkerhet möjliggörs genom att någon mer bedömer handläggningen. Barnmorskor har olika synsätt på hur vården ska bedrivas, såsom "with woman" eller "with institution". Kollegial närvaro kan upplevas som teamwork om inte upplevelsen är att kollegan lägger sig i handläggningen eller tar över. Att reflektera förbättrar yrkesutövningen och kan även ha en terapeutisk effekt. Genom att lära av varandra kan barnmorskorna utvecklas i sin profession.

I Sverige har förlossningsvården centraliserats de senaste decennierna och det har inneburit längre avstånd till förlossningskliniker runt om i landet. Då det generellt är partners som står för transporten av den födande kvinnan och det saknas studier på hur partners erfar de långa avstånden har nedanstående studie genomförts. Syftet med studien var att beskriva partners erfarenheter av att ha mer än tio mil till förlossningsklinik. En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes, där sex stycken partners boende i Norrbotten intervjuades per telefon. Analysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys och partners erfarenheter av att ha mer än tio mil till förlossningsklinik presenteras i temat ”Att befinna sig i en oviss livssituation med en önskan att överlämna ansvaret” med kategorierna ”Avståndet väcker många känslor”, ”Ett behov av en trygg förankring” och ”En önskan om att överlämna ansvaret”. Partners beskrev att de erfor känslor av maktlöshet och rädsla. De uppfattade obekanta känslor under färden och känslorna de bar med sig var både positiva och negativa. Partners beskrev ett behov av praktiska och mentala förberedelser för att skapa trygghet och såg barnmorskan som en trygg, fysisk förankring som minskade stress. De hade en önskan om att överlämna ansvaret för den födande kvinnan och erfor både lättnad och trygghet vid ankomsten till barnmorskan på förlossningskliniken. Resultatet visade att partners påverkades av det långa avståndet både före, under och efter förlossningen.

Föräldrastöd är en del av barnmorskans arbete och att leda föräldragrupper ingår i barnmorskans profession inom sexuell och reproduktiv hälsa. Föräldrastöd innebär att föräldrarna erbjuds insatser som syftar till att främja barnets hälsa och psykosociala utveckling. Syftet med studien är att beskriva barnmorskors erfarenheter av att leda föräldragrupp. Kvalitativ ansats har använts. Intervjuer gjordes med sex stycken barnmorskor verksamma inom mödrahälsovården. Materialet analyserades utefter kvalitativ innehållsanalys och det framkom fyra kategorier och 16 subkategorier. Resultatet visar att barnmorskorna i studien vill förmedla information till föräldrarna för att förbereda dem inför föräldraskapet. De har en önskan om att förbättra föräldragrupperna genom att vara öppna för förnyelse, ta lärdom av varandra och fortbilda sig. Vidare har de ett behov av att få feedback från föräldrarna och utvärdera föräldragrupperna. Barnmorskan har ledarrollen för föräldragrupperna och skall samordna dem, förbereda föräldragruppens utformning och inkludera både mammor och pappor. Barnmorskorna i studien anser att deras egna tankar och hur de mår påverkar arbetet med föräldragrupperna. Studiens konklusion är att barnmorskans arbete med föräldragrupper är ett viktigt arbete och barnmorskorna behöver få tid till att regelbundet reflektera och planera tillsammans. Föräldragrupperna blir enligt barnmorskorna bäst när föräldrarna är engagerade och aktiva. Föräldrarna bör vara delaktiga i planeringen av innehållet och gruppträffarna bör styras av deras önskemål. Barnmorskorna behöver därför få fortbildning i pedagogiskt arbete för att få strategier att nå ut till föräldrarna. / Program: Barnmorskeutbildning

Hormonella preventivmedel var initialt en frigörelse för kvinnan. I takt med att kvinnor idag har en tidig samlagsdebut och samtidigt väljer att senare bilda familj krävs det effektiva preventivmedel. Det ses dock en ökad kritisk trend till syntetiska hormoner vilket ställer frågan vad unga kvinnor har för erfarenheter kring hormonella preventivmedel. Syftet med studien var således att belysa unga kvinnors erfarenheter av hormonell antikonception. Tre fokusgruppsintervjuer med totalt tretton unga kvinnor genomfördes under slutet av 2017 och under året 2018. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys som mynnade ut i ett resultat bestående av två kategorier med tre tillhörande subkategorier. Erfarenheter av hormonernas påverkan på kroppen och välbefinnandet med subkategorierna Att inte veta vem man är utan sitt hormonella preventivmedel, Biverkningar av hormonella preventivmedel - en uppoffring för säkert skydd och Negativa erfarenheter var övervägande. Samt kategorin Kunskap om hormonella preventivmedel med subkategorierna Val av metod snarare än val av hormon, Internet och barnmorskan som informationskälla och Erfarenhet av bristande kunskap och intresse hos män. Resultatet visar att negativa erfarenheter av hormonella preventivmedel var övervägande och där kvinnorna i studien uppger att de inte har något annat val än att använda hormonella preventivmedel för ett säkert skydd mot en oönskad graviditet, trots biverkningar. Genom en ökad kunskap kring unga kvinnors erfarenheter av hormonella preventivmedel kan barnmorskan erhålla en större förståelse och således anpassa rådgivningen efter kvinnans individuella behov. Vidare forskning kring kvinnors välbefinnande i relation till hormonella preventivmedel är av intresse för att kunna tillgodose kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa.

Plats och stöd för födande är faktorer som påverkar kvinnor vid barnafödande. I Sverige sker majoriteten av alla förlossningar på förlossningsklinik. Att kvinnor får längre till sin närmaste förlossningsklinik är något som ökar i samband med centralisering av förlossningsvården. Det saknas studier i Sverige på kvinnors erfarenheter av att ha långt avstånd mil till närmaste förlossningsklinik. Syftet med studien är att beskriva kvinnors erfarenheter av att ha över tio mil till närmaste förlossningsklinik. En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes, där telefonintervjuer genomfördes med tio kvinnor bosatta i Norrbotten. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och ledde fram till fyra kategorier; “Strategier inför färden: Att försöka få kontroll”, “Att komma iväg: Med målet att föda i trygghet”, “Att vara på förlossningen: På gott och på ont”, “Eftertankar: Med facit i hand”. Kategorierna utmynnade i temat: Kvinnor tar ett ansvar för att hinna föda i trygghet. Avståndet medförde en oro och kvinnor utvecklade strategier för att försöka få kontroll över den otrygga situationen. Att ta beslutet om när de skulle åka in till förlossningen kunde vara förenat med osäkerhet och beslutet var något som kvinnorna hade önskat få bekräftelse i. Att vara på förlossningen beskrevs som en trygghet. Där fanns kompetens och resurser och möjlighet att överlåta ansvaret för förlossningen till barnmorska. Efter förlossningen fanns en oro för vad som kunde ha hänt och tankar om att det var tur att allt gick bra. Resultatet visar att det långa avståndet påverkar kvinnor med en oro innan, under och efter förlossningen.