A presente dissertação concorda com Marshall Mcluchan quando diz: o meio é a mensagem; seu formato é sitespecifi c e não se dá da forma que não se dá, permitindo o não-ir aos modos convencionais de relação da mesma com as coreografi as preestabelecidas dos viéses fi losófi cos e acadêmicos; a investigação parte dos estudos de Butoh, Filosofi a da Diferença, Performance Art e Antropologia da Performance e nasce do desdobramento da frase de Tadashi Endo: "eu não danço, eu sou dançado" no corpo cujo nome em cartório está Alessandro Rivellino. A partir disto a pesquisa se desenvolve entendendo a possibilidade da suspensão da identidade e da habitação de uma perspectiva fl exível e temporária para ela, a fi m de permitir que as forças que atravessam um corpo possam ter mais potência em seus desdobramentos criativos, extáticos, sinestésicos e performáticos, permitindo assim alterações dos estados corporais, relacionando-se com os sistemas de controle internos e externos, panopticons e senhores de engenho. A pesquisa é daquilo que não pode ser dito, ou seja, o invisível que atravessa um corpo; sendo assim, possui um viés antropológico no que diz respeito aos poderes que regulam o comportamento humano e um viés artístico no que se relaciona com a suspensão ou defasagem do controle cognitivo e voluntário de um artista, dando expressão às forças que lhe atravessam, transviam e infl uenciam, sejam físicas, químicas, xamânicas ou inventadas, com processos indo em direção a criações artísticas e experiências performáticas, nas ruas e fora delas. A pesquisa é um gerúndio. Um devir-pesquisante. Está mais para o microbiopolítico do desejo. O processo pode ser vislumbrado através do blog fraturexposta. blogspot.com. A relação entre arte e vida é mote dos estudos e se você der um abraço em quem ou algo que está próximo de você agora terá vivido um pouco melhor de que se trata. / The present dissertation agrees with Marshall Mcluchan when he says: the medium is the message; Its format is sitespecifi c and does not occur in the way it does not, allowing the non-go to the conventional modes of relation of the same with the pre-established choreographies of philosophical and academic bias; The research is part of the studies of Butoh, Philosophy of Diff erence, Performance Art and Anthropology of Performance and is born of the unfolding of the phrase of Tadashi Endo: "I do not dance, I am danced" in the body whose name in registry is Alessandro Rivellino. From this, the research develops understanding the possibility of the suspension of identity and housing from a fl exible and temporary perspective for it, in order to allow the forces that cross a body to have more power in its creative, ecstatic, synesthetic and Performatic, thus allowing changes in body states, relating to internal and external control systems, panopticons and planters. Research is that which can not be said, that is, the invisible that crosses a body; And thus has an anthropological bias regarding the powers that regulate human behavior and an artistic bias in relation to the suspension or lag of cognitive and voluntary control of an artist, expressing the forces that cross it, and Infl uences, whether physical, chemical, shamanic or invented, with processes going toward artistic creations and performance experiences, on and off the streets. The survey is a gerund. A devir-researching. It is more to the microbiopoltics of desire. The process can be glimpsed through the blog fraturexposta.blogspot.com. The relationship between art and life is the motto of studies and if you give a hug to who or something that is close to you now you will have lived a little better what it could be. / La presente disertación concuerda con Marshall Mcluchan cuando dice: el medio es el mensaje; Su formato es sitespecifi c y no se da de la forma que no se da, permitiendo el no ir a los modos convencionales de relación de la misma con las coreografías preestablecidas de los sesgos fi losófi cos y académicos; La investigación parte de los estudios de Butoh, Filosofía de la Diferencia, Performance Art y Antropología de la Performance y nace del desdoblamiento de la frase de Tadashi Endo: "yo no bailo, yo soy bailado" en el cuerpo cuyo nombre en notario está Alessandro Rivellino. A partir de esto la investigación se desarrolla entendiendo la posibilidad de la suspensión de la identidad y de la vivienda de una perspectiva fl exible y temporal para ella, a fi n de permitir que las fuerzas que atraviesan un cuerpo puedan tener más potencia en sus desdoblamientos creativos, extáticos, sinestésicos y sinestésicos , Permitiendo así cambios de los estados corporales, relacionándose con los sistemas de control internos y externos, panopticons y señores de ingenio. La investigación es de lo que no se puede decir, es decir, lo invisible que atraviesa un cuerpo; Por lo tanto, posee un sesgo antropológico en lo que se refi ere a los poderes que regulan el comportamiento humano y un sesgo artístico en lo que se relaciona con la suspensión o desfase del control cognitivo y voluntario de un artista, dando expresión a las fuerzas que le atravesan, Infl uyen, sean físicas, químicas, chamánicas o inventadas, con procesos que van hacia las creaciones artísticas y experiencias performáticas, en las calles y fuera de ellas. La investigación es un gerundio. Un devir-investigador. Está más para el microbiopolítico del deseo. El proceso puede ser vislumbrado a través del blog fraturexposta.blogspot.com. La relación entre arte y vida es mote de los estudios y si usted da un abrazo en quien o algo que está cerca de usted ahora habrá vivido un poco mejor de lo que se trata.

Esta dissertação é fruto de um estudo etnográfico de aproximadamente três anos e meio de pesquisa com lideranças indígenas kanhgág no Rio Grande do Sul, estado mais ao sul do Brasil. Baseado em análise de rede de relações sociais, nós estudamos as relações diádicas entre humanos e não humanos e clusters de rede que compõem a cosmopolítica kanhgág. Com o intuito de compreender estas relações nos apoiamos em teorias antropológicas consistentes com o estudo de corporalidades Ameríndias. Estas referências nos permitem analisar as relações políticas, alianças, guerra, parentesco, saúde e infortúnios, tomando o corpo não como uma experiência infra-sociológica. O corpo, nesta etnografia, se apresenta como um microcosmo social no qual a agência do conhecimento e das práticas xamânicas são experienciadas, sendo estas referenciadas nas noções de tempo e espaço kanhgág. No conjunto destas relações, encontramos os principais mediadores entre o cosmos, humanos e não humanos caracterizados a partir das corporalidades dos pã’i (lideranças), kujá (xamãs curadores) e pëj (guardadores dos mortos). / This dissertation is the result of a three and a half year long ethnographic study about indigenous kanhgág leaders, in Rio Grande do Sul, the southernmost state of Brazil. Based on social network analysis we looked into the dyadic relations between humans and non humans and network clusters that make up the kanhgág cosmopolitics. In order to understand these relations we rely on anthropological theories consistent with studies of Amerindian corporalities. These references allow us to analyze political relations, alliances, war, kinship, health and misfortune taking the body not as an infra-sociologic experience. The body, in this ethnography, presents itself as a social microcosm where the agency of shamanic knowledge and practices are experienced, and refer to specific notions of kanhgág time and space. Among these relations, we find leading mediators, intermediaries between the cosmos, humans and non humans, embodied in the pã’i (leaders) the shamans (spiritual healers) and the pëj (dead keepers).

Ändamålet med föreliggande rapport har varit att undersöka åtta personliga skildringar för att ta reda på hur deras livsåskådning ser ut efter att ha brukat psykedeliska substanser, samt undersöka huruvida något möte med Gud eller någon annan ”högre makt”, förekom under rusningstiden. För att besvara ändamålet har rapporten brutits ner till två frågeställningar, där den första hanterar vad som händer med livsåskådningen och det andra gudsmötet. För att besvara frågeställningarna har en kvalitativ innehållsanalys med förbestämda kodscheman och analysenheter använts som metod. Undersökningen teoretiseras och stärks dessutom med hjälp av den tidigare forskning som har gjorts på området från John Hopkins universitet, men även med hjälp av teoretiska begrepp som b.la. mysticism, livsåskådning och shamanism. Denna undersökningens resultat stämmer väl överens med tidigare forskning och visar att psykedeliska substanser tenderar att påverka eller förändra en människas livsåskådning till att börja uppskatta andlighet mer än det materiella och att de flesta upplevde någon form av ”högre makt”.

<p>Syftet med att undersöka björnceremonin var från början att ge ett nytt perspektiv på rovdjuren. Nu är dock syftet att förklara varför samerna ägnade sig åt björnceremonin. Hur kan man förklara de riter som björnceremonin innefattar? Jag vill helt enkelt tränga djupare ner i de teoretiska förklaringar som omger riter och titta på om dessa går att använda när man ser på just den samiska ceremonin. Jag ska med hjälp av teorierna försöka finna nya svar i det material som många forskare studerat före mig. Jag vill även försöka göra samma sak med de myter som omger björnen i samisk tradition. Jag kommer även att ge en bättre bild av hur själva jakten och ceremonin gick till. I detta kommer jag att lyfta fram några ämnen som jag tycker kan vara intressanta att analysera, t.ex. kvinnans roll i ceremonin. Jag har valt att ställa upp mina frågor i punktform. Självklart kan det vara så att det finns andra frågor som borde ha varit med, men det här är de stora frågorna som jag valt ut.</p><ul><li>Hur och varför jagade samerna björn?</li><li>Hur och varför helgade samerna björnen?</li><li>Vilken roll spelade kvinnan i helgandet av björnen och hur kan den förklaras?</li><li>Kan myt- och ritteorier hjälpa oss att se nya saker som tidigare forskare inte sett i björnceremonin?</li></ul>

<p>Syftet med uppsatsen är att visa på hur samerna traditionellt sett har jagat och dyrkat björnen. Man kan säga att det finns ett litet propagandasyfte också. Jag valde ämnet för att synliggöra fler synsätt på rovdjur än de som finns idag. I dagens debatt är man för eller emot rovdjur och har noll förståelse för den andra sidan i debatten. Jag har för att göra detta möjligt skapat några frågor som är det som ska besvaras i denna uppsats.</p><ul><li>Hur såg samernas traditionella förhållande till björnen ut?</li><li>Hur gick jakten på björnen till?</li><li>Vilka trosföreställningar användes före, under och efter björnjakt?</li></ul><p>För att besvara dessa frågor kommer jag att undersöka vad forskare sagt i ämnet. Huvuddelen av uppsatsen är byggd på material från 1650-1760-talet. Jag har valt att göra min egen tolkning av den samiska björnceremonin utifrån några av de svenska källor som finns.</p>

<p>Detta är ett försök att skildra den livsåskådningstradition som med utgångspunkt från moderna vetenskapliga resultat söker påvisa ett samband mellan dessa och den urgamla shamanistiska tradition som en gång varit världsomspännande och fortfarande lever i spridda rester av vissa kulturkretsar.</p><p>Jag har för detta ändamål läst den litteratur som jag här sammanfattar i resultatdelen samt redovisar under rubriken "Diskussion och slutsats" med en religionsvetenskaplig analys och en fenomenografisk genomgång.</p><p>Min forskningsuppgift är att utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv göra en deskriptiv analys av några centrala arbeten inom det som kallas den nya fysiken och en shamanistisk tradition i anslutning till den.</p><p>Den röda tråd som jag ser löpa genom denna litteratur påvisar dels utifrån olika förutsättningar annorlunda sätt att uppfatta och förhålla sig till "verkligheten" och dels finns här genomgående mer eller mindre religiösa övertoner. En gemensam nämnare för denna idétradition är även den parallell man ser mellan komplementaritet, dvs. ljusets våg/partikeldualism, och olika medvetandetillstånd. Detta innebär i båda fallen ett överskridande av vår vanliga tids- och rumsuppfattning. Vidare krävs det såväl inom shamanismen som i den kvantmekaniska forskningen att man är en kreativ medskapare, inte en objektiv iakttagare.</p>

<p>Jag vill med min uppsats ta med läsaren på en djupdykning i bilden och symbolernas värld även om det med ord kan vara svårt att beskriva, då det ju i själva verket rör sig om en nivå som kommer före ordet. Mitt huvudsakliga syfte är att utforska huruvida bilderna och symbolerna fortfarande är livsnödvändiga för människans psykiska och kanske därmed fysiska överlevnad? Kan vi fortfarande än i dag, låta oss beröras av deras kraftfält och därmed göra förändringen, utvecklingen, transformationen och helandet möjligt?!</p><p>Vidare vill jag undersöka bildens dubbla roll som både ”symtomavslöjare” och framåtblickande ”transformerande helare”, samt kopplingen till shamanism och alkemi. Vad kan nutidsmänniskan lära av detta? Vad kan vi ta till oss i dag? Och vad mår den enskilde individen och ett samhälle bäst av i längden?</p><p>Jag vill betona en psykodynamisk syn på människan där även Jungs analytiska psykologi ingår, och använda objektrelationsteoretikerna som en gemensam bro mellan Jung, Freud och bildterapi. Min bakgrund är konstnärens och bildterapeutens (med psykodynamisk grund).</p><p>Och det är med dessa ögon som jag har tagit mig an ämnet. Jag säger inte att det är den enda vägen till helande och transformation, andra terapiformer kan fungera lika bra, beroende på person och bakgrund och orsak. Men bildens väg är min väg...</p>

Syftet med att undersöka björnceremonin var från början att ge ett nytt perspektiv på rovdjuren. Nu är dock syftet att förklara varför samerna ägnade sig åt björnceremonin. Hur kan man förklara de riter som björnceremonin innefattar? Jag vill helt enkelt tränga djupare ner i de teoretiska förklaringar som omger riter och titta på om dessa går att använda när man ser på just den samiska ceremonin. Jag ska med hjälp av teorierna försöka finna nya svar i det material som många forskare studerat före mig. Jag vill även försöka göra samma sak med de myter som omger björnen i samisk tradition. Jag kommer även att ge en bättre bild av hur själva jakten och ceremonin gick till. I detta kommer jag att lyfta fram några ämnen som jag tycker kan vara intressanta att analysera, t.ex. kvinnans roll i ceremonin. Jag har valt att ställa upp mina frågor i punktform. Självklart kan det vara så att det finns andra frågor som borde ha varit med, men det här är de stora frågorna som jag valt ut. Hur och varför jagade samerna björn? Hur och varför helgade samerna björnen? Vilken roll spelade kvinnan i helgandet av björnen och hur kan den förklaras? Kan myt- och ritteorier hjälpa oss att se nya saker som tidigare forskare inte sett i björnceremonin?

Syftet med uppsatsen är att visa på hur samerna traditionellt sett har jagat och dyrkat björnen. Man kan säga att det finns ett litet propagandasyfte också. Jag valde ämnet för att synliggöra fler synsätt på rovdjur än de som finns idag. I dagens debatt är man för eller emot rovdjur och har noll förståelse för den andra sidan i debatten. Jag har för att göra detta möjligt skapat några frågor som är det som ska besvaras i denna uppsats. Hur såg samernas traditionella förhållande till björnen ut? Hur gick jakten på björnen till? Vilka trosföreställningar användes före, under och efter björnjakt? För att besvara dessa frågor kommer jag att undersöka vad forskare sagt i ämnet. Huvuddelen av uppsatsen är byggd på material från 1650-1760-talet. Jag har valt att göra min egen tolkning av den samiska björnceremonin utifrån några av de svenska källor som finns.

Jag vill med min uppsats ta med läsaren på en djupdykning i bilden och symbolernas värld även om det med ord kan vara svårt att beskriva, då det ju i själva verket rör sig om en nivå som kommer före ordet. Mitt huvudsakliga syfte är att utforska huruvida bilderna och symbolerna fortfarande är livsnödvändiga för människans psykiska och kanske därmed fysiska överlevnad? Kan vi fortfarande än i dag, låta oss beröras av deras kraftfält och därmed göra förändringen, utvecklingen, transformationen och helandet möjligt?! Vidare vill jag undersöka bildens dubbla roll som både ”symtomavslöjare” och framåtblickande ”transformerande helare”, samt kopplingen till shamanism och alkemi. Vad kan nutidsmänniskan lära av detta? Vad kan vi ta till oss i dag? Och vad mår den enskilde individen och ett samhälle bäst av i längden? Jag vill betona en psykodynamisk syn på människan där även Jungs analytiska psykologi ingår, och använda objektrelationsteoretikerna som en gemensam bro mellan Jung, Freud och bildterapi. Min bakgrund är konstnärens och bildterapeutens (med psykodynamisk grund). Och det är med dessa ögon som jag har tagit mig an ämnet. Jag säger inte att det är den enda vägen till helande och transformation, andra terapiformer kan fungera lika bra, beroende på person och bakgrund och orsak. Men bildens väg är min väg...