Självmord erkänns som ett stort folkhälsoproblem i många länder. Enligt världshälsoorganisationen är det årligen upp emot en miljon människor som tar sitt liv världen över. Årligen begår cirka 1100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen. I den prehospitala vården möter ambulanssjuksköterskor ofta patienter med psykisk ohälsa. Många av dessa människor ser tillslut ingen annan utväg än att försöka ta sitt liv. Ambulanssjuksköterskor kan i mötet med dessa patienter ställas inför etiska dilemman, som till exempel att vårda patienten mot hans/hennes egen vilja. Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av etiskt problematiska situationer i mötet med patienter som har försökt ta sitt liv. Metoden var kvalitativ intervju med sex ambulanssjuksköterskor. Metoden innebär att koncentrera sig på informantens livsvärld och ha en öppenhet för informantens upplevelse. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskorna upplevde att de tog över patientens bestämmanderätt och gick emot patientens vilja att avsluta sitt liv. En känsla av maktlöshet kunde infinna sig när de kunde se att det stora behovet av stöd till närstående hade brustit. I mötet med den självmordsbenägna patienten var det inte helt ovanligt att ambulanssjuksköterskan upplevde ett hot från patienten och kände en rädsla för sitt eget liv. Resultatet påvisar också en frustration hos ambulanssjuksköterskorna då de upplevde att patienter som försökt ta sitt liv får en otillräcklig vård, de upplevde också att de får ett ignorant och nedvärderande bemötande av andra inom vården. Slutsatsen är att ambulanssjuksköterskor konfronteras med etiskt problematiska situationer i mötet med självmordsnära patienter, det handlar många gånger om hot, rädsla och känslan att ta över patientens bestämmanderätt. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Bakgrund: Självmord är ett globalt och nationellt folkhälsoproblem där patienten som överlevt självmordsförsök många gånger möter den psykiatriska öppenvården för uppföljande samtal. Tidigare forskning påvisar att samtal är kärnan i vårdandet och patienten behöver någon som lyssnar, å andra sidan är dessa möten utmanande för sjuksköterskan. Syfte: Att inom vuxenpsykiatrisk öppenvård belysa patienters och sjuksköterskors levda erfarenheter av uppföljande samtal efter självmordsförsök. Metod: En kvalitativ design med hermeneutisk ansats användes där patienters och sjuksköterskors levda erfarenheter insamlades genom semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades utifrån en fenomenologisk hermeneutisk metod som gjorde det möjligt att sammanväva resultatet och genom Tidvattenmodellen metaforiskt fördjupa förståelsen av livsvärlden. Resultat: De framkomna sammanvävda temana Att färdas i motvind; Att vara färdkamrater; Att mötas genom berättelsens kraft och Att få vind i seglen sammanförs i huvudtemat, Att lotsas mot livet över erfarenhetens ocean. Slutsats: I det uppföljande samtalet är relationen av betydelse och sjuksköterskan behöver våga fråga, lyssna och vara mottaglig för berättelsen vilket ger patienten möjlighet att ge röst till sina innersta tankar och känslor.

De senaste 20 åren har det skett en ökning av självmordsförsök i Sverige och varje år dör nästan 1 miljon människor i världen på grund av självmord. En stor andel av dessa personer har tidigare varit i kontakt med somatiska vården på grund av självmordsproblematik. Enligt Ida Jean Orlandos interaktionsteori reagerar sjuksköterskan känslomässigt i mötet med patienten och agerar utifrån denna känsla, vilket har en direkt påverkan på bemötandet. Syftet med arbetet var att undersöka sjuksköterskors bemötande av personer som försökt ta sitt liv med utgångspunkt från sjuksköterskan. Arbetet var en litteraturöversikt som grundades på 13 artiklar som granskats enligt Röda Korsets granskningsmall. De övergripande teman som utgjorde resultatet var: bemötande: positiva attityder och negativa attityder, kommunikation, miljö och känslor. De fynd som diskuterades var kopplingen mellan längden av arbetslivserfarenhet och positivt bemötande, att sjuksköterskans bemötande påverkar patienten, samt att öppen, direkt kommunikation om självmordsförsöket var viktigt. Sjuksköterskan bemötande har en betydande inverkan på interaktionen med patienten och det är viktigt att aktivt arbeta för att förbättra detta. / In Sweden there has been an increase of suicide attempts for the last 20 years and every year almost 1 million people in the world die due to suicide. Many of these people have been in contact with healthcare personnel in the past because of previous suicide attempts. According to Ida Jean Orlando's theory of interaction, nurses react emotionally in the encounter with the patient and acts on these emotions, which directly influences the interaction. The aim of this essay was to examine nurses' attitudes towards patients who have tried to commit suicide. The study conducted was a literature review based on 13 articles checked using the audit template of Röda Korset. The themes of the study were: treatment: positive attitudes and negative attitudes, communication, environment and feelings. The findings discussed were the connection between experience and a positive attitude, that the nurses´ attitudes affected the patient and that open, direct communication of the suicide attempt was important. The nurse´s attitude does affect the interaction with the patient and it is important to work on improving nurses' and health-care personnel's attitudes toward this certain group of patients.

SAMMANFATTNING Suicid och suicidförsök är ett stort folkhälsoproblem i världen och de senaste 45 åren har suicid ökat med ca 60 procent. Sjuksköterskor som arbetar inom ambulanssjukvården möter ofta patienter med psykisk ohälsa. Detta påverkar sjuksköterskan på olika sätt. Vid självmordsförsök, hot om självmord eller vid misstänkt självmord kan ambulans larmas. I den akuta situationen är ibland ambulanssjuksköterskan den första kontakten med sjukvården. En prehospital vård ställer höga krav på ambulanspersonalens förmåga och kunskap att möta olika typer av patienter i olika situationer. De flesta inom prehospital sjukvård har en mental beredskap för att möta svåra händelser, men trots detta kan omständigheter göra att personalen kan få svårt att hantera vissa händelser. Syftet var att ta beskriva sjuksköterskans upplevelser vid prehospitalt omhändertagande av suicidnära patienter. Metoden var kvalitativ med intervjuer som datainsamlingsmetod. Sju sjuksköterskor inom ambulanssjukvården intervjuades. Materialet spelades in och transkriberades för att sedan avidentifieras och analyseras med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultatet redovisas i följande kategorier: Emotion och påverkad empati hos sjuksköterskan, kunskap, kompetens och erfarenhet, vården otillräcklig samt i mötet med patienten. Resultatet visade att sjuksköterskan upplevde en frustration och maktlöshet i vårdmötet. Ilska, brist på empati och osäkerhet var också upplevelser som kom fram. Det framkom att det råder en kunskapsbrist hos en del av sjuksköterskorna inom den prehospitala vården när det gäller bemötande och omhändertagande av psykiskt sjuka personer. Slutsatsen var att sjuksköterskor inom prehospital akutsjukvård behöver mer kunskap om bemötande och omhändertagande av suicidala patienter.

Denna studie är en kvalitativ litteraturstudie av suicidnära personers upplevelser av erhållen vård, diskuterat ur ett personcentrerat perspektiv. Syftet med denna studie var att få en inblick i den suicidnära personens upplevelser av erhållen vård, detta, för att få en djupare inblick i hens upplevelse av erhållen vård. I denna litteraturstudie analyserades och avkodades sammanlagt nio artiklar, där flertalet teman identifierades. Mest framträdande av dessa teman var den suicidnära personens omfattande behov av empatisk respons från personal och det faktum det faktum att hen behöver hjälp med problem som inte är direkt förankrade i hens suicidproblematik per se. / This is a qualitative literature review of the suicidal person’s experiences of receiving care, discussed from a person-centred perspective. The purpose of this study was to share suicidal people's experiences of suicidal preventive care, in order to gain a deeper insight into the person’s experience of received care. In this literature review, a total of nine articles were analysed and decoded in which several themes were identified. Most prominent of these were our findings that the suicidal person has a great need for empathic response from staff, and that what the person needs help with problems that are not rooted in the person’s suicidal behaviour per se.

Bakgrund: Självmord och självmordsförsök är ett folkhälsoproblem som förekommer i alla kulturer runt om i världen. Enligt WHO är det uppemot en miljon människor som tar sitt liv varje år. I Sverige tar cirka 1400 människor sitt liv varje år medan antalet självmordsförsök beräknas vara 10 till 20 gånger högre. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors attityder gentemot patienter som vårdas efter ett självmordsförsök. Metod: En litteraturstudie gjordes där 10 vetenskapliga artiklar granskades. Resultat: Sjuksköterskor har generellt sett positiva attityder till att vårda denna patientgrupp men det visade sig att religionsutövning ibland kan leda till mera fördömande attityder. Slutsats: För att vända negativa attityder till att bli positiva är utbildning och handledning särskilt viktig. Genom utbildning får sjuksköterskan mer kunskap, mer förståelse och motivation till arbeta med patientererna och deras problematik. Med hjälp av handledning kan egna tankar och känslor analyseras och vändas i positiv riktning och ge en personlig utveckling och ökad motivation.

<p>I Sverige begår ca 1500 personer suicid per år, och 90 % av dessa har visat tecken på psykisk sjukdom. Av de som har gjort suicidförsök kommer ungefär hälften i kontakt med vården. Psykiatrisk omvårdnad syftar till att främja hälsa och lindra lidande och det behövs många olika färdigheter i arbetet med den suicidnära patienten, för att genom den terapeutiska relationen kunna ge en empatisk, säker och professionell omvårdnad. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka faktorer som var viktiga i omvårdnadsarbetet med suicidnära patienter, ur ett patientperspektiv. Metoden som användes var en litteraturstudie. Den bestod av 13 vetenskapliga artiklar, 12 kvalitativa och en både kvalitativ och kvantitativ, publicerade mellan 1999-2008, som granskats, analyserats och bearbetats enligt Polit och Becks arbetsmodell. Resultatet visade på tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Huvudkategorin <em>Relation </em>bestod i subkategorierna <em>bemötande, bekräftelse </em>och<em> kommunikation</em>. Huvudkategorin <em>Aktivitet </em>bestod i subkategorierna <em>avledande sysselsättning </em>och <em>sömn/vila</em>. Huvudkategorin <em>Säkerhet</em> bestod i subkategorierna <em>personligt övervak, fysisk miljö </em>och <em>visitation</em>. Dessa kategorier visade vilka faktorer som suicidnära patienter upplevde som värdefulla för att minska deras suicidala tankar/handlingar och hur de önskade bli omhändertagna av omvårdnadspersonal.</p>

I Sverige begår ca 1500 personer suicid per år, och 90 % av dessa har visat tecken på psykisk sjukdom. Av de som har gjort suicidförsök kommer ungefär hälften i kontakt med vården. Psykiatrisk omvårdnad syftar till att främja hälsa och lindra lidande och det behövs många olika färdigheter i arbetet med den suicidnära patienten, för att genom den terapeutiska relationen kunna ge en empatisk, säker och professionell omvårdnad. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka faktorer som var viktiga i omvårdnadsarbetet med suicidnära patienter, ur ett patientperspektiv. Metoden som användes var en litteraturstudie. Den bestod av 13 vetenskapliga artiklar, 12 kvalitativa och en både kvalitativ och kvantitativ, publicerade mellan 1999-2008, som granskats, analyserats och bearbetats enligt Polit och Becks arbetsmodell. Resultatet visade på tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Huvudkategorin Relation bestod i subkategorierna bemötande, bekräftelse och kommunikation. Huvudkategorin Aktivitet bestod i subkategorierna avledande sysselsättning och sömn/vila. Huvudkategorin Säkerhet bestod i subkategorierna personligt övervak, fysisk miljö och visitation. Dessa kategorier visade vilka faktorer som suicidnära patienter upplevde som värdefulla för att minska deras suicidala tankar/handlingar och hur de önskade bli omhändertagna av omvårdnadspersonal.

Bakgrund: Runtom i världen är det cirka 800 000 personer som begår självmord varje år. Årligen i Sverige, är det cirka 1800 personer under 19 år som någon gång har försökt ta sitt liv och en tredjedel av alla unga vuxna har haft självmordstankar. Av dessa unga vuxna lyckas 40-50 stycken ta sitt liv. Suicid har under de senaste 15 åren minskat men dock inte bland unga vuxna. Självmordsförsök och självmordstankar går att förebygga. Syfte: Syftet var att undersöka unga vuxnas upplevelser av omvårdnad vid suicidtankar och efter suicidförsök samt deras känslor runt detta. Metod: Deskriptiv design med litteraturstudie som metod användes. Litteraturstudien baserades på 11 vetenskapliga, kvalitativa originalartiklar. Artiklarna granskades enligt SBU:s (2014), granskningsmall för patientupplevelser. Vid analys av inkluderade artiklar tillämpades innehållsanalys enligt Forsberg och Wengström (2016). Resultat: Bemötandet från vårdpersonalen hade stor betydelse för unga vuxna. Unga vuxna hade en längtan av att bli sedda och respekterade, det skapade trygghet för dem, speciellt när de fick en god relation med personalen. Resultatet visade att majoriteten av unga vuxna upplevde god omvårdnad vid sin suicidalitet. Resterande unga vuxna upplevde en känsla av att bli nedvärderade, speciellt inom den somatiska vården. De flesta unga vuxna är nöjda med sin vård och är beredda på att blicka framåt i livet samt att börja leva. Slutsats: Vårdpersonalen bör utbilda sig mer inom psykisk ohälsa. Det är viktigt att unga vuxna blir sedda och förstådda i sin suicidalitet och att deras känslor blir uppmärksammade. Om individerna får denna bekräftelse kommer unga vuxna troligtvis kunna se en större mening med livet. Det krävs mer forskning på hur unga vuxna upplever omvårdnaden vid suicidalitet. / Background: All around the world, around 800 000 individuales succeed with suicide every year. Every year in Sweden, it is 1800 persons under 19 years old try to take their life and a third of all young adults have had suicidal thoughts. Of these young adults there are 40-50 persons who succeed to take their life. Suicide has under the past 15 years reduced but not with young adults. Suicide attempt and suicide ideation can be prevented. Aim: The aim was to describe young adults experiences of nursing care in suicide ideation and after suicide attempt and their feelings around it. Method: Descriptive design with litterature study was chosen. The litterature study was based on 11 scientific, qualitative original articles. The quality of the articles were examined by SBU:s (2014), reviewed tampled for patients´ experiences. The analysis of the included articles, where content analysis by Forsberg and Wengström (2016), was elected. Result: The reception from nursing staff meant a lot to young adults. Young adults had the desire to be seen and respected, that created safety for them, especially when they had a good relationship with the staff. The result showed that the majority of young adults experienced good nursing in their suicidality. Remaining young adults experienced a feeling of being undervalued, especially in somatic care. Most young adults are satisfied with their care and are prepared to look forward to life as well as to start living. Conclusion: Healthcare professionals should be more trained in mental health. It is important that young adults are seen and understood in their suicidality and that their feelings are brought to attention. If individuals get this attention, young adults will probably be able to see a bigger meaning in life. More research is required on how young adults experiences nursing in suicidality.

Det inträffar omkring 17 000 självmordsförsök i Sverige per år och hälften av dessa leder till psykiatrisk vård. Suicidriskbedömningar görs i psykiatrisk öppenvård av bland annat psykologer. Genom fem intervjuer undersökte vi ett i stort sett outforskat område: hur psykologer inom psykiatrisk öppenvård upplevde sitt arbete med suicidnära patienter. Vi använde tematisk analys för att analysera materialet vilket resulterade i två huvudteman: Att jobba på gränsen – med undertemana Mellan liv och död, Mellan arbete och fritid och Mellan att vara psykolog och människa – respektive Att balansera mellan acceptans och intervention – med undertemana Förr eller senare så händer det samt Resurser och coping. En återkommande dimension i temana var Emotionella reaktioner. Resultatet ger en bild av att psykologerna känner oro för patienterna och att denna oro kan användas som en del i suicidriskbedömningen. Vår tolkning är att psykologernas arbete kan spilla över på deras fritid och att detta i förlängningen kan tänkas ge konsekvenser så som medkänsleutmattning. Vi har tolkat psykologernas berättelser som att de använder copingstrategier för att återhämta sig från sin arbetsbelastning. I vårt resultat framträder en bild av att arbetet med suicidnära patienter kan vara vardag för psykologer inom psykiatrin. Vidare kan arbetet utgöra en känslomässig belastning för psykologer som är annorlunda jämfört med den belastning som uppstår i arbetet med icke-suicidnära patienter. / About 17,000 suicide attempts occur in Sweden each year, half of which lead to psychiatric care. Psychologists are one of the professional groups that conduct suicide risk assessments in psychiatric outpatient care. In this study we examine an relatively unexplored area: how psychologists in outpatient psychiatric care experience their work with suicidal patients. A thematic analysis of five interviews was conducted. The analysis resulted in two main themes: Working at the boundary – with sub themes Between life and death, Between work and leisure time and Between being a psychologist and a human – and Balancing between acceptance and intervention – with sub themes Sooner or later it will happen and Resources and coping. A recurring dimension in all themes was Emotional reactions. The findings provide a picture that the psychologists worry about the patients and that this worry can be used as a part of the suicide risk assessment. Our analysis shows that the psychologists’ work can spill over into their leisure time. This may eventually have effects, such as compassion fatigue. Our interpretation of the narratives suggests that the psychologists use coping-strategies to recover from their workload. The results also show that working with suicidal patients can be part of the daily work of psychologists in psychiatric care. Further more, our analysis shows that working with suicidal patients can include an emotional exhaustion on psychologists that is different from the exhaustion that might arise in the work with non-suicidal patients.