Vi som har författat detta arbete har riktat in oss på motivation till sjöss. Vad det är som lockar folk att gå till sjöss och hur upplever de aktiva sjömännen sin tillvaro ombord. Vi har gjort litteraturstudier för att samla in nödvändig fakta om motivation och livsstilar. Vi har även skickat enkäter till rederier för att se vad dom anser om utveklingen till sjöss. Vi har använt oss av en kvantitativ metod med enkät frågor riktade till aktiva sjömän, elever som utbildar sig på gymnasienivå till motorman/matros och rederier. I våran studie kom vi fram till att lönen anses vara ett problem när man skall rekrytera personal till svenska rederier. Den största faktorn som lockar människor till sjömansyrket är det fördelaktiga avlösningssystemet samt den långa sammanhängande ledigheten. För att få svenska sjömän att stanna kvar inom svensk sjöfart så måste näringen anstränga sig mer för att finna lösningar på problemet med att sjömän söker jobb på utländska rederier.

<p>Vi som har författat detta arbete har riktat in oss på motivation till sjöss. Vad det är som</p><p>lockar folk att gå till sjöss och hur upplever de aktiva sjömännen sin tillvaro ombord.</p><p>Vi har gjort litteraturstudier för att samla in nödvändig fakta om motivation och livsstilar.</p><p>Vi har även skickat enkäter till rederier för att se vad dom anser om utveklingen till sjöss.</p><p>Vi har använt oss av en kvantitativ metod med enkät frågor riktade till aktiva sjömän,</p><p>elever som utbildar sig på gymnasienivå till motorman/matros och rederier.</p><p>I våran studie kom vi fram till att lönen anses vara ett problem när man skall rekrytera</p><p>personal till svenska rederier. Den största faktorn som lockar människor till sjömansyrket</p><p>är det fördelaktiga avlösningssystemet samt den långa sammanhängande ledigheten.</p><p>För att få svenska sjömän att stanna kvar inom svensk sjöfart så måste näringen anstränga</p><p>sig mer för att finna lösningar på problemet med att sjömän söker jobb på utländska</p><p>rederier.</p>

Sedan Försvarsmakten för ett antal år sedan började bemanna sina örlogsfartyg med tidsbegränsat anställda gruppbefäl och sjömän har personalomsättningen i denna kategori varit oväntat hög. I denna uppsats undersöks drivkrafterna att stanna kvar i sin anställning hos teknisk personal med en förhållandevis lång anställningstid inom personalkategorin. Undersökningen använde semistrukturerade intervjuer som analyserades genom meningskodning och meningskoncentrering. Analysen visade att de intervjuade gruppbefälen och sjömännen upplevde att de var en del av ett bra arbetslag med bra närmsta befäl. Positivt var också möjlighet till utveckling och att få ta ansvar. Samtidigt var de kritiska till anställningsformen och menade att det borde införas någon typ av incitament för att uppmuntra längre anställningstider. Dessutom upplevde de intervjuade att förbandet de var anställda av ansåg att det var mer önskvärt att de vidareutbildade sig genom en officersutbildning än att fortsätta som gruppbefäl eller sjömän.

I denna uppsats studeras och diskuteras 474 insändare i tidningen Ute och Hemma, skrivna till sjömän av deras anhöriga under andra världskriget. Insändarna är ett intressant exempel på ett offentligt forum, där textförfattarna var tvungen att förhålla sig till en större läsarskara än bara den direkta adressaten, men utgör också ett material ur vilket man kan teckna en bild av Sverige under perioden. Värdet i den situationsbaserade gemenskapen löper som en röd tråd genom insändarnas berättelser, värdet i kamratskapet på havet framgår lika tydligt som solidariteten inom de hemmavarandes sociala nätverk. De hemmavarandes relation till tid diskuteras också, i insändarna görs den till någonting materiellt, ett objekt att konkret förhålla sig till. Fotografiets materialitet framstår också som en värdefull resurs för de hemmavarande som bland annat ser det som en ställföreträdare för den utreste sjömannen och genom dess autenticitet manifesteras familjeenheten med hjälp av fotografiet. Även könsreglerade skillnader, såsom synen på kvinnans respektive mannens arbete samt väntan, synliggörs i insändarna. Kvinnans ansträngningar kategoriseras inte som arbete i texterna, samtidigt som mannens väntan inte diskuteras eller syns på samma sätt som kvinnans. Slutligen diskuteras krigets närvaro i insändarna, då med ordet ”krig” som exempel. Ordet förekommer inte förrän krigets slut varför det tycks vara ett slags språkligt tabu trots att konsekvenser av det – torpederingar, ransoneringar och insändarna i sig själva – är en ständigt närvarande och omtalad faktor i texterna. Insändarna blev därför en kanal för de hemmavarande genom vilken de kunde övervinna den rumsliga distansen och återknyta familjen och visar sig samtidigt vara ett givande källmaterial för historiska studier då det återger de hemmavarandes röster och berättelser från ett förstahandsperspektiv.

Diet is mentioned by many seamen as a subject of joy and aims to give nutritional value and sufficient energy to manage a long working day at sea. The purpose with this investigation is to examine if there is a need among seamen to receive more information about diet regulations onboard and if they wish that it was shaped differently to meet their demands. The study is based on a literature part where diet regulations are examined and an interview part with semi structured qualitative interviews with five seamen. The conclusion of the study indicates that seamen have limited knowledge about the enunciation of the regulation, where it is to be found and consider it to be imprecise. Interviews showed that seamen believe that variety is the most important factor in diet intake and it was this expression that they primarily wanted stated in the regulations. There are legitimate reasons to assume that Livsmedelsverket´s (compare NFA) recommendations also are applicable regarding diet at sea. A good diet is not only good for the individual’s health but also gains including safety and quality of work performed. / Kosten anges av många sjömän som ett glädjeämne ombord och ska ge den näring och energi som krävs för att orka med en lång arbetsdag på sjön. Syftet med denna studie var att undersöka om det finns ett behov hos sjömän att få mera information om kostregleringen ombord och om de önskar att den vore utformad annorlunda för att möta deras krav. Arbetet baseras på en litteraturdel där kostregleringen undersöks och en intervjudel med semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem sjömän.  Sammanfattningsvis tyder vår undersökning på att sjömän har bristande kännedom om regleringens utformning, var den återfinns samt anser att den är oprecis. Intervjuerna visade att sjömän anser att variation är den viktigaste faktorn i kostintaget och det var också detta uttryck som främst önskades framgå av regleringen. Det finns välmotiverade skäl att utgå från Livsmedelsverkets rekommendationer även på sjön. Ett bra kostintag är inte bara bra för individens hälsa utan ger också vinster i bland annat säkerheten och kvaliteten på utfört arbete.

Hur håller sjömän motivationen uppe att leva ett hälsosamt liv och ta hand om sig själv och sin kropp, när förutsättningarna och omgivningen är ständigt skiftande? Detta är en problemställning många ombordanställda står framför under sina perioder ute till havs med stormar, oregelbundna arbetstider, varierande kost, begränsade träningsmöjligheter och sömnbrist. Det finns säkert flera faktorer, och det de alla har gemensamt är att de kan ha en påverkan på motivationen och energinivån hos den utsatte. Syftet med detta arbete är att undersöka vilka möjligheter och metoder som finns för att motivera de anställda att välja en sundare livsstil när det gäller träning och kost. För att få en så verklighetstrogen och rättvisande bild som möjligt, användes en enkätundersökning med fasta svarsalternativ, detta var för att uppnå en hög validitet och reliabilitet i arbetet. Respondenterna var svenska sjömän, på fartyg över 3000 gross tonnage. Anledningen till detta var att alla respondenter skulle ha liknande förutsättningar och arbetstider. Studiens resultat visar på att de flesta ombord vill träna och äta sund mat. Merparten påverkas positivt av att det finns möjlighet att träna, och att äta sund mat när de är ombord. Även att de får vara med att bestämma hur träningsfaciliteter ska utformas är viktigt för flertalet. Det finns brister i kommunikation och information när det kommer till att motivera och stötta varandra, här behövs mer engagemang, både från arbetsgivares sida men även mellan kollegor. / How does seafarers keep the motivation up regarding their health and self-caring while the surroundings and condition is constantly shifting? This is a problem many seafarers face under their period at sea with storms, unregular working time, variations in diet, limited training opportunities and sleeping deprivation. There are likely many more factors, and the common ground are that it does affect the motivation and energy on the afflicted. The task that seafarers could face on a working shift may include long hours and a rough environment, and a major problem is the sleeplessness between the working shifts. The purpose of this paper is to investigate which opportunities and methods that exist to motivate employees to choose a healthier lifestyle when it comes to exercise and diet. To ensure that the most realistic picture was shown, the use of a survey with structured questions was the best option, the reason for this was to obtain high validity and reliability. The respondents were Swedish seamen on Swedish ships over 3000 gross tonnage. The reason for this was that all the respondents were to have the same conditions and working hours. The study shows that the majority is willing to exercise and keep a healthy diet. They are also positively affected on the fact that the existence of opportunity for healthy variations of food and that there is a training facility available on the ship. Being a part in how the training facility are constructed and organized, also results in a positive impact on the majority of the employees. There are evidence of lack of communication and information when it comes to support and caring for one another in the crew and employer. To solve this problem, we need to see a commitment from both the employees as well as the employer.

<p>Uppsatsen är skriven som en del i de studier i krigsvetenskap jag erhållit på Yrkesofficersprogrammets sista termin.</p><p>Syftet med uppsatsen är att bidra till utvecklingen av de soldatutbildningshänvisningar som nyttjas vid Artilleriregementet. </p><p>Frågeställningarna lyder: </p><p>-          Tränas soldaterna vid Artilleriregementet, enligt utbildningsdokumenten som nyttjas, för att klara av de krav som ”Three block war” ställer? </p><p>-          Kompletteras eventuella brister vid utbildningen på Artilleriregementet, genom utbildningen som sker inför internationell tjänst? </p><p>Metoden som använts är deskription med tekniken litteraturstudier. Begreppet "Three block war" beskrivs därefter analyseras utbildningsdokumenten för att besvara frågeställningarna.  </p><p>Analysen visar att soldater som gjort värnplikten på Artilleriregementet och därefter genomgått den gemensamma utbildningen som ges utlandsstyrkan fortfarande har ett behov av utbildning. Detta kopplat till om soldaterna skall klara av att verka i ett område som karaktäriseras av "Three block war".</p>

Uppsatsen är skriven som en del i de studier i krigsvetenskap jag erhållit på Yrkesofficersprogrammets sista termin. Syftet med uppsatsen är att bidra till utvecklingen av de soldatutbildningshänvisningar som nyttjas vid Artilleriregementet.  Frågeställningarna lyder:  -          Tränas soldaterna vid Artilleriregementet, enligt utbildningsdokumenten som nyttjas, för att klara av de krav som ”Three block war” ställer?  -          Kompletteras eventuella brister vid utbildningen på Artilleriregementet, genom utbildningen som sker inför internationell tjänst?  Metoden som använts är deskription med tekniken litteraturstudier. Begreppet "Three block war" beskrivs därefter analyseras utbildningsdokumenten för att besvara frågeställningarna.   Analysen visar att soldater som gjort värnplikten på Artilleriregementet och därefter genomgått den gemensamma utbildningen som ges utlandsstyrkan fortfarande har ett behov av utbildning. Detta kopplat till om soldaterna skall klara av att verka i ett område som karaktäriseras av "Three block war".

Sjömansyrket har länge varit mansdominerat och det ter det sig därför intressant att undersöka de kvinnliga sjömännens subjektiva erfarenheter av att vara minoritet. Studiens syfte är att undersöka kulturell exkludering av kvinnor som minoritet i en mansdominerad bransch. Detta görs genom frågeställningarna Vilka exkluderande uttryck i sjömanskulturen upplever kvinnor till sjöss? och På vilka sätt hanterar kvinnor dessa?. Studiens datamaterial består av sju semistrukturerade intervjuer med tematiskt öppna inslag. Studien har utgått från en abduktiv ansats, det vill säga det har skett en växelverkan mellan induktion och deduktion. De teoretiska utgångspunkter som främst används behandlar organisationskultur, samhällets könsstrukturer samt strukturella effekter och copingstrategier som har identifierats i förhållande till avvikarpositionen. Resultatet visar att undersökningsdeltagarna trivs med sitt yrkesval och i många fall med branschen överlag, men att sjömanskulturen är manligt kodad vilket medför flertalet exkluderande uttryck. De exkluderande uttryck som identifieras är sjömansstereotypen, jargong, mumshaming, fysisk arbetsmiljö, uteslutning från språkliga praktiker, homogena chefsled samt jämställdhetsdiskursen. Utifrån studien tas en modell för en framgångsrik strategi fram, där anpassning, motstånd och socialt stöd kan ses som tre kompletterande delstrategier. En pågående förändringsprocess av kulturen i sjöfartsbranschen identifieras, vilken påverkas av att normer förändras på samhällsnivå. Detta märks särskilt genom hur Me too-rörelsen har medfört en stark förbättring av sjömanskulturen.

Den till sjöss vanliga nålhackan som används vid rostskyddsarbete avger kraftigt stötande vibrationer som kan skada användaren efter extensiv användning. Syftet med denna studie var att klarlägga hur mycket vibrationer ett däcksmanskap kan utsätts för under en normal arbetsdag samt vilka hälsorisker som föreligger vid användning av nålhackan. Två metoder har använts för att genomföra studien. En fältstudie användes för att ta reda på vilka hand- och armvibrationsnivåer ett däcksmanskap kan komma upp i vid arbete med nålhacka. Detta skede via loggning av tid som nålhackan använts på fyra olika fartyg och resultatet ställdes sedan mot lagstadgade insats- och gränsvärden för hand- och armvibrationer. En litteraturundersökning användes för att komma fram till hur hand- och armvibrationer, HAV, påverkar arbetaren och vilka risker som föreligger vid HAV-exponering. Fältstudieresultatet visar att genomsnittsvärden överskred arbetsmiljölagens lagstadgade gränsvärden för hand- och armvibrationer. Resultatet från litteraturstudien tyder på att däcksmanskapsyrket skulle kunna vara en riskfaktor för utvecklande av hand- och armvibrationssyndrom, HAVS, som kan ge symtom såsom vita fingrar, försämrad finmotorik och greppstyrka. / At sea, the needle scaler is a commonly used tool for removing rust and preparing steel surfaces for new paint. Prolonged exposure to its strong vibrations can cause harm to the user. The purpose of this study was to determine the amount of vibration exposure a seaman working on deck with needle scalers can reach during a normal working day, and how this exposure can affect the worker’s health. To accomplish this, two methods were used. A field study was used, aimed to determine the daily vibration exposure, by logging the time needle scalers were used on board four different merchant ships. A literature search was used aimed at examining how hand- arm vibration, HAV, affect the worker and what risks HAV-exposure can generate. The result from the field study showed that the average vibration values ​​exceeded European statutory limits. The result from the literature study showed signs that the deck seaman profession may be a risk factor in developing hand- and arm vibration syndrome, HAVS, with symptoms such as impaired dexterity, white finger syndrome and reduced grip strength in the hand as possible risks.