Bakgrund: Reumatoid artrit, RA, är en systemisk, autoimmun och livslång sjukdom. Runt 2 000 personer nydiagnostiseras i Sverige varje år. Kvinnor drabbas i högre grad än män.  Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med reumatoid artrit.  Metod:En litteraturöversikt baserad på 14 artiklar med kvalitativ ansats.  Resultat:RA påverkar hela livet, fysiskt, psykiskt och socialt. Den är högst individuell, orsakar smärta, förlust och sorg. Vardagsliv och relationer förändras och personen med RA tvingas till anpassning och förändring. Många behöver hjälp av familjen och samhället. RA innebär också en livslång behandling och kontakt med vården.  Slutsatser:Vid omvårdnaden av personer med RA, kan sjuksköterskan genom ett personcentrerat förhållningssätt, fånga upp varje persons unika upplevelse av livet och sjukdomen. Det är också viktigt att vara medveten om att upplevelsen av RA kan variera från en dag till en annan och att ta personen på allvar. Sjuksköterskan kan också ha en viktig roll i att upptäcka sjukdomen.    Nyckelord:Kronisk sjukdom,livsomställning, personcentrerad omvårdnad, reumatoid artrit, sorg / Main title: Pain, sorrow and a new life Subtitle:A literature review on people's experience of living with rheumatoid arthritis   Background:Rheumatoid arthritis, RA, is a systemic, chronic inflammatory autoimmune disease. Every year about 2 000 persons are diagnosed with RA in Sweden. Women are more affected than men are.  Aim:The aim was to describe people’s experience of living with rheumatoid arthritis.  Method:A literature review containing 14 articles with a qualitative approach.  Result:RA greatly impacts one’s life, physically, mentally and socially. The disease is highly individual, and causes pain, loss and grief. Everyday life and relations changes and the person with RA is forced to adaption and adjustment. Many people need support from family and society. RA also means a life-long treatment and contact with the healthcare system.  Conclusion:With a person-centered care approach, the nurse is able to capture every person's unique experience of life and the disease, when caring for a person with RA. It is also important to be aware that the experience of RA can vary from one day to another and to take the persons own experience seriously. To detect RA, the nurse can play an important role.   Keywords: Chronic disease, life adjustment, person-centered care, rheumatiod arthritis, sorrow.

Bakgrund: Flera studier visar att mängden människor med psykisk sjukdom ökar och det kommer fortsätta att öka. Personer som lider av en psykisk sjukdom ska kunna leva i vårt samhälle precis som alla andra, men ändå finns det ett stigma mot dem. Stigmat leder till att andra människor drar sig undan från de personer som har en psykisk sjukdom. Inställningar och attityder från sjuksköterskan visar sig även vara annorlunda mot patienter med psykisk problematik. Personer som lider av psykiska sjukdomar kräver överlag mer uppmärksamhet än patienter utan psykisk sjukdom, men eftersom stigmat mot dem finns så upplever de en saknad av den uppmärksamhet de skulle behöva av sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors inställningar och attityder gentemot patienter med en diagnostiserad psykisk sjukdom i somatisk heldygnsvård. Metod: Det har utförts en kvalitativ litteraturstudie baserad på Lundman och Hällgren-Granheim (2012) manifesta innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra olika kategorier med två till tre underkategorier. Kategorierna är: Stigmatiserande inställningar, Otillräcklig kunskap och information, Patienter som är en risk för dem själva och andra samt Positiv inställning trots allt…. Slutsats: Sjuksköterskor inom somatisk heldygnsvård visade sig ha varierande inställningar gentemot patienter som har en psykisk sjukdom och orsaken var ofta bristande kunskap om psykisk sjukdom och dess problematik. Detta leder till att dessa patienter inte får den vård de behöver. Ytterligare kunskap om sjuksköterskans egna inställningar och attityder kan bidra till en utveckling i omvårdnaden för patienter med psykisk sjukdom inom den somatiska vården. Nyckelord: Attityder, inställningar, psykisk sjukdom, sjuksköterska, somatisk vård

Alzheimers sjukdom är en kronisk och obotlig neurodegenerativ sjukdom. Sjukdomen kommer smygandes och drabbar individer sent i livet. En av flera riskfaktorer för att utveckla Alzheimers sjukdom är hyperkolesterolemi. Hyperkolesterolemi kan orsaka en ökad syntes av amyloid-β i hjärnan. Proteinet aggregeras, bildar plack och orsakar celldöd i hjärnan. Syftet med arbetet var att utvärdera om statiner har en effekt på försämrad kognition, en klinisk bild som ses hos patienter med Alzheimers sjukdom. Utvärderingen gjordes efter att vetenskapliga studier sammanställts. Studier har gjorts och görs än idag för att se om en hämmad kolesterolsyntes i hjärnan kan minska syntesen av amyloid-β och därmed reducera risken för att utveckla Alzheimers sjukdom. Alzheimers sjukdom är en komplicerad sjukdom med en oklar sjukdomsorsak och otydliga stadium innan diagnos. Detta försvårar utförandet av studier med ändamål för att utvärdera om statiner kan reducera risken för sjukdomen. Idag finns djur- och humanstudier som visar på olika resultat, både att statiner har en positiv effekt på nedsatt kognition och amyloid-β men även att statiner inte har en effekt på Alzheimers sjukdom.

När sjukdom drabbar en människa, förändras tillvaron. En av sjuksköterskans uppgifter är att hjälpa och stötta patienten att finna mening i sin nya situation och med andra förutsättningar än tidigare. Ska patienten kunna leva sitt liv så självständigt som möjligt, behöver vården utgå från patientens behov, och utformas så att patienten kan vara delaktig. Syftet med studien är att få förståelse för vad delaktighet kan innebära för kroniskt sjuka patienter i mötet med vården. Som metod för att svara på studiens syfte, valdes en kvalitativ ansats med intervjuer som datainsamling. Sex intervjuer genomfördes och analyserades utifrån en fenomenologisk-hermeneutisk analysmetod. Under analysen växte två huvudteman med underteman fram. Resultatet visar att delaktighet kan innebära att bli lyssnad till. Det är centralt för informanterna, då önskan finns om att vården ska utgå från informantens tankar, behov och kunskap. Detta innefattar även tankar kring att erhålla relevant information för att kunna vara delaktig. En faktor som påverkade känslan av delaktighet eller ej för informanterna, var kontinuiteten bland vårdpersonalen. När en relation kunde byggas upp, gav det trygghet och känsla av delaktighet. Resultatet av studien ger förståelse för hur vårdpersonal kan arbeta för att patienter med kronisk sjukdom ska kunna vara delaktiga.

<p>Validerat; 20101217 (root)</p>

<p>Cirka 150 000 personer drabbas av Alzheimers sjukdom i Sverige och en stor del av dem vårdas av sina närstående. Sjukdomen förändrar livssituationen både för den drabbade och för dennes familj. Syftet med studien har varit att beskriva närståendes upplevelser av att leva med en Alzheimerssjuk person, tolkat i ljuset av copingteorier, för förståelse av hur närstående lättare kan hantera svårigheter. Metoden utgår från en kvalitativ ansats med induktiv tematisk analys för biografier och analytisk induktion för intervju. I resultaten synliggörs närståendes förnekande vid tidiga tecken på sjukdomen, men sjukdomens ökande försämring leder så småningom till accepterande av sjukdomen. Närståendes upplevelser präglas även av ilska, sorg, ensamhet och stress samt skuldkänsla, men också av gemenskap och kärlek till den sjuke. I diskussionen framhålls att närstående till Alzheimerssjuka personer behöver stöd, hjälp och information om sjukdomen. För framtida studier föreslås hur man kan uppmuntra närstående till att söka olika sorters stöd.</p>

<p>Syftet med studien var att belysa tre personers egna upplevelser av stigmatisering i samband med att få och att ha en psykiatrisk diagnos. Studien byggde på tre kvalitativa semistrukturerade intervjuer med en man och två kvinnor. Intervjupersonerna hade en psykiatrisk diagnos. Fokus på studien är riktad mot deras upplevelser av stigmatisering i samband med att få sin diagnos, i kontakter med familj, vänner och andra som de möter i det dagliga livet, i kontakt med psykiatrin samt om denna stigmatisering påverkat deras självbild. Resultatet visade att olika typer av upplevd stigmatisering förekom hos samtliga intervjupersoner. Den upplevda stigmatiseringen var mest framträdande i kontakter med vänner och andra som de möter i det dagliga livet samt i kontakten med psykiatrin. I vissa sammanhang upplevde sig intervjupersonerna som avvikande i förhållande till omgivningen. Intervjupersonernas självkänsla har påverkats negativt eller inte alls av stigmatiseringen som de upplevde. Slutsatsen är att även om intervjupersonerna placerats i avgränsade diagnoskategorier och upplevt stigmatisering från omgivningen har de inte reducerats till sina diagnoser utan alla är aktiva subjekt och har inte accepterat en passiv sjukroll.</p>

<p>Bristerna inom psykiatrin har länge varit mycket påtagliga och anhörigas behov av stöd och hjälp har i många fall varit underminerade. Många slutna vårdplatser har ersatts av öppna vilket gett en ökad belastning på de anhöriga. Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser gällande deras delaktighet inom psykiatrin. Litteraturöversikten baserades på 14 artiklar. Empiriska relevanta studier valdes och värderades. Innehållsanalys användes som analysmetod. Resultatet visade att många anhöriga kände utanförskap och nedsatt delaktighet i omvårdnaden. Missnöje hos anhöriga gällande kommunikation med personalen gav känsla av otrygghet och frustration. Flera studier kunde styrka att majoriteten anhöriga upplevde en stor brist gällande information, stöd och utbildning. Anhöriga hade negativa synpunkter gällande sekretessen och organisationen inom psykiatrin. Det var positivt med information för personal gällande stöd och utbildning. Personalen ville förbättra anhörigas situation, vilket upplevdes svårt då det krävs stora förändringar, mer tid och förbättrad ekonomi. Anhöriga kände sig avvisade av personalen och organisationen. Anhörig som personal önskade förändring. Samhällets attityder behöver ändras gentemot psykisk sjukdom och politiker borde satsa mer på psykiatrin.</p>

<p>Detta arbete handlar om barn till föräldrar med psykisk ohälsa och som går i barngruppsverksamheten Fontänen. Verksamheten stöder sig på olika fackböcker om barn som far illa och framförallt om barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Arbetsmetoden kommer från Källan som är en barngruppsverksamhet för barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Arbetets syfte är att undersöka om och på vilket sätt Fontänen skapar förutsättning för barnen att hantera sin situation samt hur Fontänen uppfyller uppgiften av att vara ”någon” för barnen. Metoden som använts har varit en kvalitativ halvstrukturerad intervju där intervjuer genomförts med två gruppledare för verksamheten samt en förälder. Arbetets främsta teoretiker är Garmezy, Rutter, Antonovsky som skapat begreppen resilience, coping och KASAM. Jag har funnit att verksamheten fyller ett syfte genom att lära barnen att hantera sin situation, ge barnen kunskaper som de kan ha användning av och omvandla till strategier i sin vardag. Undersökningen visar att Fontänen fyller uppgiften att vara någon för barnen när verksamheten ser barnen och stödjer dem. Även om Fontänen är något temporärt i barnens liv kan barnet äntligen få känna att det finns andra som bryr sig om dem. Problemet är att det är svårt att rekrytera barn till Fontänen och många barn står utan hjälp. Föräldragrupper finns inte och det skulle vara ett bra sätt för dem att träffa andra föräldrar med psykisk ohälsa. Jag hoppas att denna uppsats ska tydliggöra att denna verksamhet kan för barn till föräldrar med psykisk ohälsa vara livsavgörande. Jag vill betona att dessa barn behöver synliggöras och är i behov av hjälp.</p>

No description available.