Svenska elevers läsförmåga har försämrats sedan mitten på 1990-talet. Den andel elever som tidigare har klarat av att vara textrörliga och använda olika lässtrategier har minskat kraftigt och andelen elever som räknas som svaga läsare har ökat med fem procentenheter på tre år. I intervjuer säger några lärare att de inte vet hur de skall arbeta med skönlitteratur i skolan för att hjälpa eleverna att utveckla dessa lässtrategier. En annan lärare säger att hon inte vill förstöra elevernas rena läsupplevelse genom att få eleverna att samtala om de skönlitterära texter de läser. Samtidigt får lärare mindre tid till lektionsplanering och även detta säger lärarna påverkar hur mycket de kan ta in skönlitteratur i undervisningen. Sammantaget ger resultatet ett litet underlag till att diskutera var förklaringen kan sökas till varför svenska skolelevers läsförmåga försämras – lärarna känner inte att de kan använda sig av skönlitteratur i undervisningen eftersom de inte känner sig kompetenta nog att göra detta utan att förstöra läsupplevelsen för eleverna. / 2010ht4640

Syftet med den här studien var att ge en bild av vad som sker i mötet mellan lärare, elever och skönlitterära texter i grundskolans senare år. Jag ville undersöka hur lärarna planerar sina lektioner utifrån skönlitteraturen och kursplanen i svenska och vad som händer under själva processen. För att samla in data använde jag semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Jag intervjuade fyra svensklärare på fyra olika grundskolor. Resultatet påvisar att läsning av skönlitterära böcker har en given plats i skolan och att lärarnas främsta syfte är att motivera och inspirera elever till läsning. Lärarna anser att skönlitteratur är nyckeln till kunskap, språkutveckling och tänkande. Resultatet visar också att man kan arbeta med skönlitteratur på flera olika sätt i undervisningen och att lärarna använder sig av olika metoder. Vidare kan man se att det inte förekommer något samarbete mellan ämneslärarna på skolorna. Följaktligen drog jag slutsatsen att läsning av skönlitteratur går ut på att motivera och inspirera eleverna samt att litteraturundervisning har ett instrumentellt värde.

Utifrån frågeställningarna "Vilka författare finns representerade i läroböckerna och hur ser representationen ut med avseende på texternas genre och originalspråk, författarnas kön och när texterna är skrivna?" och "I vilka sammanhang används skönlitteraturen i läroböckerna?" undersöks det skönlitterära texturvalet och dess sammanhang i två läroböcker i svenska för gymnasieskolans svenskämne, Svenska etc. och Svenska timmar genom en kvantitativ innehållsanalys. Resultatet vad gäller det skönlitterära urvalet i de undersökta läroböckerna visar att det kvantitativt sett finns en stark manlig norm och ett ännu starkare västerländskt perspektiv samt att de flesta skönlitterära texterna hör till genren lyrik men att epiken får större utrymme per utdrag. Dramatiken är underrepresenterad som genre i båda läroböckerna och kvinnliga dramatiker saknas helt. I Svenska timmar förekommer skönlitteraturen som korta citat i den löpande texten för att illustrera eller representera en författare, stil eller epok, texterna presenteras i princip kronologiskt. I Svenska etc. presenteras kortare texter i sin helhet och längre texter av ett utdrag om några sidor, texterna presenteras tematisk och används som ingång till en rad övningar i svenskämnets alla delar. Texterna i Svenska etc. kommer i första hand från 1900-talets slut till skillnad från Svenska timmars texturval som främst är litteraturhistoriskt med tyngdpunkten i skönlitteratur från 1800-talet och 1900-talets första hälft.

Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på vad forskningen säger allmänt om litteratursamtal och mer specifikt ta reda på de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för litteratursamtalet, varför det används i skönlitteraturundervisningen samt hur det kan te sig i skolans praktik. Två olika modeller, Chambers och Molloys, har fokuserats. Genom ett övergripande studium av både tyckta och elektroniska källor har frågeställningarna kunnat besvaras. I studien lyfts bland annat det läsarorienterade perspektivet, det sociokulturella perspektivet, flerstämmighet och dialog som centrala, teoretiska utgångspunkter och begrepp. Det gemensamma lärandet och perspektivskiftet, som kan ske i dialog med andra, ses som grundläggande. De fördelar som litteratursamtalet anses generera rör framför allt en fördjupad förståelse av texten samt kunskap om sig själv och andra. Utöver det anses samtalet främja utvecklandet av elevernas sociala färdigheter och ledarskapsförmågor. Dåligt klassrumsklimat, lärarstyrning, elevmotstånd samt undvikandet av svåra samtalsämnen är några av de svårigheter och dilemman som kan stötas på och försvåra genomförandet av litteratursamtal. En slutsats som kan dras är att flera av dessa svårigheter måste övervinnas innan ett litteratursamtal överhuvudtaget kan komma till stånd och dess positiva aspekter realiseras.

No description available.

<p>Syftet med denna studie var att kartlägga vilka attityder och läsvanor som finns hos elever i årskurs 5. För att kunna se elevernas intresse av litteratur och deras läsvanor berör studien endast den läsning som sker på elevernas fritid. De frågeställningar som ligger som grund i detta arbete är följande: <em>Hur mycket läser elever i årskurs 5 på fritiden</em>? <em>Hur ser elevernas läsvanor ut</em>? <em>Vilken attityd finns till läsning på fritiden</em>? <em>Finns det skillnader mellan flickors och pojkars läsvanor och attityd till läsning</em>? <em>Finns det något samband mellan läsattityd och frivillig läsning</em>? För att få svar på dessa frågor genomfördes studien med hjälp av en kvantitativ enkätundersökning där eleverna fick ta ställning till ett antal påståenden.</p><p>Resultatet visar att eleverna i de undersökta klasserna läser mycket och de har en positiv inställning till läsning. Det framkom även att det finns skillnader mellan pojkars   och flickors attityd till läsning. Flickorna visade sig vara något mer positiva än pojkarna i sin inställning till läsning och litteratur. Det finns även en mer samstämmig syn inom gruppen flickor, det vill säga deras svar var likartade. Pojkarnas svar däremot visade sig vara mer varierande.</p>

Alla elever har en förförståelse kopplad till historia, ett historiemedvetande, och skolans uppgift är att fördjupa detta genom att försöka få eleverna att inse hur nutiden är sammankopplad med dåtiden och hur eleverna själva är medskapare av historia. Elever behöver möta varierande undervisningsmetoder som utmanar deras historiska tänkande för att utveckling av historiemedvetande ska ske.  Syftet med litteraturöversikten är att undersöka vilken funktion skönlitteratur kan ha på utveckling av elevers historiemedvetande och hur skönlitteratur kan användas i historieundervisningen. Vi har sökt svar på frågeställningarna: Vilka uppfattningar finns om hur skönlitteratur i undervisningen kan påverka elevers lärande i historia och utveckla elevers historiemedvetande? och Vilka utmaningar finns med att använda skönlitterära texter i historieundervisningen? För att kartlägga kunskapsläget inom det fält som är relevant för studiens frågeställningar har systematiska och manuella sökningar genomförts. Därefter har en litteraturöversikt sammanställts.  Efter att ha tagit del av forskningsresultaten av de publikationer som ingår i litteraturöversikten kan konstateras att det finns incitament att använda skönlitterära texter som ett redskap för att utveckla historiemedvetandet. Resultaten tyder dock på att det inte är okomplicerat att inkludera skönlitteratur i historieundervisningen. För att den potential som skönlitteratur besitter ska komma till sin rätt behöver läraren parallellt med läsningen stötta elever genom samtal om det lästa. Vidare ställs krav på lärarens ämneskompetens så att hen har möjlighet att avgöra om den litteratur som ska användas i undervisningen är historiskt tidstrogen och har förmåga att skapa engagemang hos eleverna.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur och i vilken utsträckning låg- och mellanstadielärare anser sig arbeta med skönlitteratur i undervisningen. För att få reda på vad som sagts om ämnet skönlitteratur i undervisningen började jag med att läsa aktuell forskning på området. Vidare intervjuade jag fem nu verksamma låg- och mellanstadielärare i kvalitativa öppna intervjuer där mina huvudfrågeställningar var: Hur används skönlitteratur i undervisningen. Kompletteras färdigt läromedel med skönlitteratur och vilka för- och nackdelar finns det med att använda skönlitteratur i undervisningen.Undersökningen visar att de intervjuade lärarna har en positiv bild av att använda skönlitteratur i sin undervisning. Det vanligaste sättet att arbeta med skönlitteratur visade sig vara högläsning där läraren eller eleverna läser högt för varandra eller egen tyst läsning. Efter eleverna läst klart en bok var det tydligt att lärarna ansåg att det bästa sättet för en elev att arbeta vidare med en bok är att låta denne skriva en bokrecension där det viktigaste är att eleven får visa att han förstått bokens innehåll genom att skriva t.ex. en sammanfattning, beskriva miljön i boken eller beskriva en karaktär. Fokus läggs på att öva färdigheter och på att visa att de har förstått snarare än att diskutera innehållet och elevernas känslor för boken.

Arbetet handlar om en undersökning, gjord på enkäter och intervjuer, om pojkars läsvanor på en högstadieskola i en storstad. Jag ville veta om pojkar läser så lite som statistiken visar på eller om det bara är tillfälligheter. Resultatet blev tvärtemot vad som står i tidningar; dessa pojkar läste nästan varje dag, eller i varje fall en gång i veckan.

SammanfattningVårt undersökningsområde är baserat på vårt gemensamma intresse för skönlitteratur och internationalisering, vilket vi fått under utbildningens gång. Syftet med arbetet är att undersöka huruvida pedagoger använder skönlitteratur i skolan i internationaliseringsprocessen samt vilken betydelse detta har för elevernas utveckling, lärande och förståelse. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer med såväl pedagoger som elever i grundskolans tidigare år för att få svar på våra frågeställningar. Det resultat vi fått visar att samtliga pedagoger ställer sig positiva till att använda skönlitteratur i undervisningen. I intervjuerna med pedagogerna har det framkommit att skönlitteratur kan användas på olika sätt för att öka elevernas förståelse av omvärlden. Vidare menar pedagogerna att skönlitteraturen ger många viktiga trådar i elevernas kunskapsväv som ständigt vävs in i elevernas bild av sig själva och omvärlden. Svårigheterna som pedagogerna belyst handlar om att hitta anpassad litteratur kring internationalisering och de menar också att det finns en spridning av läskompetens i klassen som kan försvåra läsningen av olika skönlitterära böcker. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att skönlitteratur har möjligheten att vara en del av elevers internationaliseringsprocess och att den också bidrar till ett aktivt ifrågasättande om världen omkring oss.