Ett stridsledningssystem fungerar som ett maskinellt stöd för manövrering och kontroll över trupper. Det är via det systemet information ges och eftersom den informationen innehåller hemlig — och viktig — data är det angeläget att den datan är pålitlig. En grundläggande del i utveckling och underhåll av sådana system är att utföra sårbarhetsskanningar och att konfigureringskrav uppfylls så säkra dataförbindelser upprätthålls. Med teknikutvecklingen upptäcks ständigt nya sårbarheter som kan utnyttjas för att ta sig in i ett system vilket ställer nya krav för systemets säkerhet. Genom automatiserade tester sker skanningen kontinuerligt vilket upprätthåller säkerheten i systemet. Två exempel på verktyg som förenklar denna skanningsprocess är Nessus och Tenable.sc, där Nessus utför de aktuella skanningarna och Tenable.sc tillhandahåller ett effektivt gränssnitt för skanningens analys. Denna rapport undersöker skanningsförfarandet på stridsledningssystemet ASTERIX Intag Försvarsmakten (AIF). Det är ett system med fyra servrar där radardata hämtas från Luftfartsverkets nätverk och skickas vidare till försvarsmaktens nätverk. I systemet finns brandväggar medmycketstrikta regler som gör att en skanning inte går att automatisera utan att äventyra den säkerhet som redan är implementerad. Genom att virtualisera AIF kan en annan virtuell maskin få åtkomst till systemet vilket gör en automatiserad skanning genomförbar. Den virtuella maskinen fungerar som en skanningsdator där Nessus och Tenable.sc installeras och som skanningen utgår ifrån. All kommunikation med verktygen hanteras med ett pythonskript för att exempelvis starta en skanning eller ladda ner en rapport där tillgången till servrarna ges via Secure Shell (SSH) när skanningen ska utföras. Att automatisera skanningen i virtualiserade miljöer gör testningsprocessen skalbar. Det möjliggör automatiserade masstester vilket kan användas som ett verktyg för en sårbarhetsanalys, och som i sin tur bidrar och upprätthåller en mer säker IT-infrastruktur. / A command and control system serves as a support for maneuvering and control of troops. It is through that system information is given and since the information contains confidential — and significant — data, it is important that the data is reliable. A fundamental part in the development and maintenance of such systems are to perform vulnerability scans and that configuration requirements are met so that secure data connections are maintained. With technological development, new vulnerabilities are constantly being discovered that can be used to break into a system, which places new demands on the system’s security. Through automated tests, the scanning takes place continuously, which maintains the security of the system. Two examples on tools that simplify this scanning process are Nessus and Tenable.sc, where Nessus performs the actual scans and Tenable.sc provides one effective interface for scanning analysis. This report examines the scanning procedure on the command and control system AIF. It is a system with four servers where radar data is retrieved from the Civil Aviation Administration’s (Luftfartsverket) network and forwarded to the Armed Forces’ (Försvarsmaktens) network. The system has firewalls with very strict rules that make the automation of the scan impossible without compromising the security that already been implemented. By virtualizing AIF, another virtual machine can access the system, making an automated scan feasible. The virtual machine functions as a scanning computer where Nessus and Tenable.sc are installed and on which the scanning is based. All communication with the tools is handled with a python script to, for example, start a scan or download a report where access to the servers is given via Secure Shell (SSH) when the scan is to be performed. Automating scanning in virtualized environments makes the testing process a scalable one. It enables automated mass testing, which can be used as a tool for a vulnerability analysis, and which in turn contributes to and maintains a more secure IT infrastructure.

Det sker dagligen olyckor i trafiken runt om i världen och för att göra vägarna säkrare krävs utredning om vad som orsakar olyckorna. I Sverige sker idag dokumentation av olycksplatsen enbart med bilder och skisser i 2D. Att i stället ha en dokumentation i 3D över olycksplatsen gör det lättare att i efterhand studera och analysera vad som skett på platsen. Dokumentation i 3D kan göras med flera metoder, och i denna studie har terrester laserskanning samt s.k. fotobaserad skanning som baseras på bildmatchning testats och utvärderats för dokumentation av trafikolyckor. För att testa respektive metod placerades två bilar mot varandra för att simulera en krocksituation. Först laserskannades bilarna med en multistation, Leica MS50, från fyra stationer med upplösning på 10 mm på 50 m i horisontal- och vertikalled. För att testa olika upplösningar laserskannades även bakluckan på den ena bilen från två stationer med en upplösning på 5 mm respektive 15 mm. Den fotobaserade skanningen utfördes med en digitalkamera, Nikon D7000, där bilderna togs runt om bilarna från tre olika vyer med övertäckning på minst 70 % mellan bilderna. Efter skanning importerades laserskanningsdata till programvaran GEO och bilderna från den fotobaserade skanningen till programvaran Agisoft PhotoScan för bearbetning. En 3D-modell skapades även utifrån den fotobaserade skanningen. Resultatet av laserskanningen gav ett tydligt och jämnt punktmoln med endast ett fåtal felaktiga punkter. Bilarnas glasrutor gav dock inga returer vilket resulterade i att inga punkter skapades på glasrutornas ytor. Resultatet av den fotobaserade skanningen gav ett relativt tydligt och översiktligt punktmoln men med flertalet felaktiga punkter. Den ena bilen, som var vit, genererade fler felaktiga punkter p.g.a. dålig textur jämfört med den andra bilen, som var röd. Laserskanning är en mycket användbar metod för dokumentation av trafikolyckor eftersom metoden är relativt snabb och ger en korrekt avbildning av olycksplatsen. Den fotobaserade skanningen bedöms inte vara helt tillförlitlig eftersom den har flera brister i punktmolnet. Det kan vara gynnsamt för Polisen eller Trafikverket att investera i laserskanning eftersom dokumentation i 3D ger en tydlig överblick av olycksplatsen samtidigt som detaljer kan studeras, vilket är fördelaktigt i utredningssyfte.

Purpose – The purpose of this study has been to analyse how activities on loading spaces can be standardized and more effective. The following two questions have been chosen to answer the purpose of the study. 1. Which activities are currently being performed in a disadvantageous manner on loading spaces? 2. Which improvements can be made to enable optimization on loading spaces? Method – A pilot study was conducted at a fall company to identify the purpose to the study and its research questions. The case study was conducted in the form of a onecase design since case study was conducted at only one company. The case study consisted of observations, interviews and document studies. In order to design a theoretical framework as a theoretical basis of the study, a literature review was made. The literature review gave a background to theories in Lean, 5S, Standardized work, Muscle memory, ABC analysis, Poka-Yoke, Warehouse layout and Process mapping. Findings – The study presents several activities that are performed in a disadvantageous way. Examples of these activities are variation in placement of sorting codes, inbound goods or consumables on the loading space and plural wastes connected to a scanning process. An ABC analysis of sorting codes, implementation of 5S and standardized work together with has led to a finding who shows the correlation between the abovementioned methods and how it leads to a standardized and effective work on the loading space. Implications – Based on an existing problem, the study has been based on previously known theories and methods in the areas of inventory and logistics. The study do not present any new theory in these areas but shows the correlations between different methods to standardize and make loading spaces more effective. The correlation between the methods has led to a standardized work process and guideline for how a loading space can be designed which is a relatively unexplored area. Limitations – The study was conducted at a fall company based on their problems at the loading space. A benchmarking within a similar business could increase the understanding of the problems at loading spaces and thus increase generalization further. In the document study have some statistics concerning sorting codes been unspecified, which may have affected the ABC classification. Further does the study only cover activities on the loading space. Activities earlier in the flow have not been taken into consideration which could lead to more solutions to the purpose of the study. Keywords – Loading space, 5S, Standardized work, ABC classification, Wastes, Sorting code, Pallets, Visual aids, Scanning

Med den tekniska utvecklingen inom 3D-skanning det senaste decenniet har användningen av punkmolnsdata ökat signifikant. För att skapa dessa punkmoln används en mängd olika metoder och instrument. Bland annat används ofta fotogrammetri, terrester laserskanning eller mobil laserskanning. Med de nyare mobila skannrarna används oftast en SLAM-algoritm för att kunna korrekt skanna omgivningen samtidigt som skannern förflyttas. Till detta används oftast en IMU som positionerar skannern genom tröghetsnavigering eller kameror för att med triangulering bestämma positionen. Med nya förbättrade algoritmer och utrustning blir systemen hela tiden noggrannare och det utvecklas fler och fler nya system, ofta för specifika användningsområden. Matterport Pro2 3D-kamera som testades i detta projekt är ett sådant system som huvudsakligen utvecklats för att genom skanning, RGB-D och 360°- bilder visualisera och skapa digitala modeller av bostäder. Dessa modeller skapas både i form av punktmoln och meshmodeller. I projektet undersöks hur olika ljusförhållanden påverkar resultatet vid skapande av 3D-modeller med Matterport Pro2 kameran. Uppmätta längder mellan signaler utplacerade i testrummet användes för att kontrollera punktmolnen. Totalt skannades rummet fem gånger vid olika ljussättning varierande från 1 till 800 lux. Avvikelserna i längderna från punktmolnen jämfördes för att avgöra vilket punktmoln som avvek minst från de uppmätta längderna i rummet. Resultatet tyder på att bästa ljussättningen är runt 30 - 60 lux. Ingen skillnad i mätosäkerhet mellan övriga ljusnivåer kunde ses. Utöver det visar avvikelserna också tecken på påtagliga systematiskt fel vilket inte är helt oväntat och har påvisats av en tidigare studie av samma kamera. Detta betyder att kameran behöver kalibreras innan den används för skanning som kräver låg mätosäkerhet. / Due to the technological development within 3D-scanning the last decade usage of pointcloud data has increased significantly. To generate these pointclouds a plethora of methods and instrument are used. Among other photogrammetry, terrestrial laser scanning and mobile laser scanning are commonly used. With the newer mobile scanning systems a SLAM algorithm is usually used for the scanner to correctly scan the surroundings while being moved at the same time. To achieve this a IMU is usually used for positioning or cameras using triangulation. With new algorithms and equipment scanning systems keeps improving. This leads to more and more systems being developed, usually for a specific area of usage. Matterport Pro2 3D-camera which was tested in this project is such a system developed mainly for visualising and creating 3D-models of housing through scanning, RGB-D and 360°-images. These models generated are pointclouds aswell as meshmodels. In this project the effect of different illuminance has on the results when creating 3D-models with the Pro2 camera is tested. Measured distances between targets placed around the testing room were used for checking the point clouds for errors. In total five scans were performed at different illuminance varying from 1 – 800 lux. Deviations between measured distances and point cloud distances were compared to determine which point cloud deviated the least. Results show that an illuminance of about 30 - 60 lux gave the best result. Any significant differences between the other light conditions could not be determined. Furthermore, the results imply there is a systematic error which is not completely unexpected and has been shown in a previous study with the same camera. This means the camera needs a calibration before being used to scan where higher accuracy is needed.

Runstenar dokumenteras idag både för att skapa en visuell avbildning och medsyftet att användas vid forskning. Om avbildningen ska användas vid forskningfinns krav på en låg mätosäkerhet. Vid de studier som funnits har terresterlaserskanning (TLS) varit den valda dokumentationsmetoden. Fotobaseradskanning vilken är en billigare dokumentationsmetod har utvecklats mycketunder senare tid i och med utvecklingen av högupplösta kameror ochanvändarvänliga mjukvaror för bildbehandling.Denna studie syftar till att finna svar på om fotobaserad skanning är en lämpligmetod vid avbildandet av runor och ornament då en 3D-modell med lågmätosäkerhet ska skapas. För att avgöra detta jämförs tre fotogrammetriskapunktmoln och modeller mot punktmoln och modeller från en TLS av märketHexagon Romer Absolute Arm. Punktmolnen och modellerna från HexagonRomer Absolute Armen bildar i denna studie referensmodellen. Endigitalkamera och en smartphonekamera används i studien. Fotografier tasmed båda kamerorna på ett avstånd av 40 cm från runorna. Medsmartphonekameran tas även fotografier på 10–20 cm för att utvärderaavståndets betydelse för resultatet.Jämförelser mellan de sammanlagda RMS-värdena för fotogrammetriskamodellernas och referensmodellens ytor visar på den lägsta avvikelsen fördigitalkamerans modell. Detta då RMS-värdet för avvikelsen motreferensmodellen endast är 0,30 mm för digitalkameran. RMS-värdena föravvikelserna för smartphonekamerans modell är 0,63 mm då fotograferingenutfördes på 10–20 cm och 2,59 mm om avståndet var 40 cm. Alla modellerhar avvikelser på mm-nivå vilket jämfört med tidigare studier får anses somsmå skillnader. Resultatet visar även på avståndets betydelse för punkttäthetenoch den skapade modellens mätosäkerhet. De punktmoln som skapades avsmartphonekamerans fotografier uppvisar en ungefärlig dubblering avpunkttätheten i det täta punktmolnet då avståndet minskas från 40 cm till 10–20 cm mellan kamera och objekt. Till viss del kan kortare avstånd med andraord kompensera för en kamera med sämre upplösning. Detta gör att även ensmartphonekamera kan vara ett alternativ vid dokumentation av runskrift omingen bättre kamera finns att tillgå. Studien antyder att en högupplöstdigitalkamera kan vara ett fullgott alternativ till TLS vid dokumentation avrunskrift med låg mätosäkerhet. Detta skulle underlätta för forskare vidinsamlandet av material vid studier av runskrift.

Mittuniversitetets forskningsavdelning Sports Tech Research Centre (STRC) driver sedan en tid tillbaka ett projekt i samarbete med Svenska Skidförbundet. Syftet med projektet är att bidra till det alpina landslagets framgång genom att utveckla fartdräkterna som åkarna använder, främst genom att minska fartdräktens påverkan av luftmotståndet. En del av projektet innefattar vindtunneltester av dessa fartdräkter för att mäta dess luftmotstånd. Syftet med detta examensarbete är att bidra till fortsatt utveckling genom att underlätta dessa tester. Syftet är även att undersöka och utvärdera en ny tillverkningsmetod för att designa och tillverka testdockor avsedda att använda i vindtunneltester. Målet var att designa och tillverka en testdocka utifrån en alpinskidåkare på elitnivå. Dockan skulle kunna kläs i en fartdräkt och användas i en vindtunnel, och där visa likvärdiga mätvärden för luftmotståndet som för testpersonen och en lägre standardavvikelse. Arbetet började med att skanna testpersonen som testdockan skulle skapas utifrån. Fotogrammetri användes som skanningsmetod. Därefter följde 3D-modellering och beredning inför tillverkningen. Testdockan tillverkades av horisontella spånskivelager sammanfogade med varandra. Jämförande vindtunneltester utfördes sedan på testdockan och testpersonen den är skapad utefter, i syfte att validera dockan och uppnå liknande mätvärden. Den resulterande 3D-modellen från skanning och 3D-modellering kunde valideras mot testpersonens verkliga mått och var därför användbar för att tillverka den fysiska testdockan. Resultatet efter montering och ytbehandling var en fysisk testdocka som kunde kläs med fartdräkt och tillhörande utrustning. Dockans dimensioner stämde överens tillräckligt bra med testpersonens dimensioner. Vindtunneltesterna visade på ett luftmotstånd på ca 19,8N för testpersonen och ca 28,1N för testdockan. Detta beror troligtvis på skillnader mellan deras positionering. Standardavvikelsen av luftmotståndet för testpersonen och testdockan var ca 3,76N respektive ca 4,33N. Fotogrammetri följt av 3D-modellering i Rhino lämpade sig för denna typ av modell med organiska former. Tillverkningsmetoden krävde mycket efterarbete men gav ett bra resultat i just detta arbete, där de minsta detaljerna som t. ex ansikte och händer inte var av största vikt. Målet att tillverka en testdocka med fungerande funktioner uppfylldes. Ökningen av standardavvikelsen för testdockans luftmotstånd gör att den delen av målet inte uppfylldes, men ytterligare undersökningar behöver utföras innan slutsatser kan dras om dockans användbarhet. / Mid Sweden University's research department Sports Tech Research Center has been running a project in collaboration with the Swedish Ski Association for some time. The purpose of the project is to contribute to the success of the Swedish alpine national team by developing the race suits that the riders use, mainly by reducing the race suit's impact on air resistance. Part of the project includes wind tunnel tests of these race suits to measure its air resistance. The purpose of this thesis is to contribute to further development by facilitating these tests. The purpose is also to investigate and evaluate a new manufacturing method for designing and manufacturing test dummies intended for use in wind tunnel tests. The goal was to design and manufacture a test dummy based on an alpine skier at an elite level. The dummy was to be dressed in a race suit and used in a wind tunnel, and there show equivalent measured values for the air resistance of the test person and a lower standard deviation. The work began with scanning the test person from whom the test dummy was to be created. Photogrammetry was used as the scanning method. This was followed by 3D modulation and preparation for production. The test dummy was made of horizontal chipboard layers joined together. Comparative wind tunnel tests were then performed on the test dummy and the test person it is created from, in order to validate the dummy and achieve similar measurement values. The resulting 3D model from scanning and 3D modulation could be validated against the test person's actual measurements and was therefore useful for manufacturing the physical test dummy. The result after assembly and surface treatment was a physical test dummy that could be dressed in a speed suit and associated equipment. The dimensions of the dummy matched well enough with the dimensions of the test person. The wind tunnel tests showed an air resistance of about 19.8N for the test person and about 28.1N for the test dummy. This is probably due to differences between their positioning. The standard deviation of the air resistance for the test person and the test dummy was about 3.76N and about 4.33N, respectively. Photogrammetry followed by 3D modulation in Rhino was suitable for this type of model with organic shapes. The manufacturing method required a lot of finishing work but gave a good result in this particular work, where the smallest details such as the face and hands were not of the utmost importance. The goal of manufacturing a test dummy with needed functions was met. The increase in the standard deviation of the test dummy's air resistance means that part of the goal was not met, but further investigations need to be carried out before conclusions can be drawn about the dummy´s usefulness / <p>2022-07-01</p>

I ishockey krävs det snabba beslut och lyckade aktioner för att kunna vinna matcher. Därför är det viktigt att kunna genomföra skanningar för att kunna genomföra aktioner på ett bra sätt. Att skanna innebär att man vrider på huvudet eller kroppen från pucken för att få en uppfattning om var mot- och medspelare befinner sig. Syftet med studien var att undersöka hur skanningsbeteendet predicerar prestationen samt hur skanningsfrekvensen skiljer sig åt mellan olika aktioner bland spelare i Svenska Damhockeyligan (SDHL). Genom att analysera verkliga matcher i SDHL så visas elitspelare i sin naturliga prestationsmiljö. Analysen har gjorts med hjälp av analysprogrammet Dartfish där 10 matcher med tre olika lag valdes ut för analys, 3393 sekvenser analyserades varav 1747 användes för att nå fram till vårt resultat. Resultatet påvisar att skanning ger förbättrat odds att lyckas med nästkommande aktion. Vidare tyder studien på att skanningsfrekvensen var högre vid aktioner som på något sätt förde spelet framåt i banan, dessa aktioner var passning direkt till spelare, passning fri yta och fri yta. Studien visade också att vid skott och täckning av puck var skanningsfrekvens lägre än vid de tidigare nämnda aktionerna dock hade skott statistiskt signifikant högre skanningsfrekvens än täckning av puck. För aktionen styrning fanns ingen statistisk signifikant skillnad. Föreliggande studie vill förmedla hur viktigt skanning kan vara i ishockey, hur skanning kan ge en fördel till det puckförande laget. / Ice hockey demands quick calls and successful actions to be able to win games. It is therefore important to scan the environment to make good actions. To scan means that you turn your head or your body away from the puck to get an idea of where the opponents and your team-mates are located. The purpose of this study is to examine how visual scanning behavior can prejudice performance and how the frequency of scanning differs between different actions amongst players in the Swedish women hockey league (SDHL). By analyzing real games in SDHL we get to see the elite players in their natural performance environment. The analysis was conducted in the program dartfish where we gathered 10 games with three different teams. 3393 sequences was analyzed which led to that 1747 was used to get our result.The result shows that scanning creates improved odds in making the next performance successful. Further the study shows that scanning frequency was higher when the idea of the action was to move the game towards the offensive zone, these actions was passing directly to a player, passing to an open space and moving yourself with the puck to an open space. The study also showed that when shooting and covering the puck the scanning frequency was lower than those actions before, though shooting had statistically significant higher scanning frequency than covering the puck. The action deflection was shown to not be statistically significant.With this study we want to mediate how important scanning behavior is in ice hockey and how scanning can give the puck carrying team an advantage. / <p>Föreliggande studie har framställts i samarbete med Anton Josefsson. Insamlad data, analys av data och andra delar av studien har framtagits gemensamt.</p>

Examensarbetet syftar till att hitta samband mellan ytliga sprickor hos virke, i form av dimensioner och karaktärer, som dagens maskinella avsyningssystem inte klarar av. Tyngdpunkten i projektet har legat på att identifiera eventuella samband mellan verkligt djup hos sprickor och de ytliga sprickmått som kan uppmätas med automatisk avsyning av WoodEye. I huvudsak har projektets praktiska undersökningar gått ut på att bestämma sprickors ytliga dimensioner, djup, typ och position med hjälp av automatisk avsyningsutrustning (WoodEye) samt genom manuell uppmätning i ett antal itusågade sprickzoner. Det provmaterial som använts i utförda försök och som legat till grund för efterföljande sprickanalyser har varit av sådan karaktär att det kunnat jämställas med konstruktionsvirke som normalt sett hållfasthetssorteras enligt europasstandard SS-EN 14081-1. I projektet har 568 sprickor, fördelade över 8 olika spricktyper, analyserats. Av erhållna resultat har det konstaterats att störst respektive minst medelbredd uppvisades hos kådlåpor respektive kantsprickor, störst respektive minst medellängd uppvisades hos splintsidesprickor respektive kådlåpor, samt att störst medeldjup uppvisades hos fäll-, kap- och stormsprickor. Vid analys av sprickors bredd och längd i relation till dess djup har inga entydiga samband kunnat påvisas. / This degree project aims to examine any connections between superficial cracks in timber, in terms of dimensions and characteristics, a matter insufficiently addressed by today's visual grading systems. The projects emphasis lies within the practical studies of cracks, characteristics and dimensions, within the acquired samples. In essence, the survey set out to determine superficial dimensions, depth, type and position of cracks by using a visual grading system (WoodEye), and by comparing the results by manually measuring a number of crosscutted cracks. The material used in the experiments and which formed the basis for subsequent analysis has been of such a nature that it could be equated with structural timber normally defined under the European Standard EN 14081-1. The project has encompassed the analysis of 568 examples of cracks consisting of 8 various types of cracks. By obtained results it has established that the greatest and smallest width is shown in resin pockets, respective side cracks, the greatest and least average height shown in sapwood cracks, respective resin pockets, and that the greatest average depth shown in cracks occurred from felling or hurricanes. From analysis of the cracks breadth and height in relation to depth no clear connection can be established.

<p>Examensarbetet syftar till att hitta samband mellan ytliga sprickor hos virke, i form av dimensioner och karaktärer, som dagens maskinella avsyningssystem inte klarar av. Tyngdpunkten i projektet har legat på att identifiera eventuella samband mellan verkligt djup hos sprickor och de ytliga sprickmått som kan uppmätas med automatisk avsyning av WoodEye. I huvudsak har projektets praktiska undersökningar gått ut på att bestämma sprickors ytliga dimensioner, djup, typ och position med hjälp av automatisk avsyningsutrustning (WoodEye) samt genom manuell uppmätning i ett antal itusågade sprickzoner. Det provmaterial som använts i utförda försök och som legat till grund för efterföljande sprickanalyser har varit av sådan karaktär att det kunnat jämställas med konstruktionsvirke som normalt sett hållfasthetssorteras enligt europasstandard SS-EN 14081-1.</p><p>I projektet har 568 sprickor, fördelade över 8 olika spricktyper, analyserats. Av erhållna resultat har det konstaterats att störst respektive minst medelbredd uppvisades hos kådlåpor respektive kantsprickor, störst respektive minst medellängd uppvisades hos splintsidesprickor respektive kådlåpor, samt att störst medeldjup uppvisades hos fäll-, kap- och stormsprickor. Vid analys av sprickors bredd och längd i relation till dess djup har inga entydiga samband kunnat påvisas.</p> / <p>This degree project aims to examine any connections between superficial cracks in timber, in terms of dimensions and characteristics, a matter insufficiently addressed by today's visual grading systems. The projects emphasis lies within the practical studies of cracks, characteristics and dimensions, within the acquired samples. In essence, the survey set out to determine superficial dimensions, depth, type and position of cracks by using a visual grading system (WoodEye), and by comparing the results by manually measuring a number of crosscutted cracks. The material used in the experiments and which formed the basis for subsequent analysis has been of such a nature that it could be equated with structural timber normally defined under the European Standard EN 14081-1.</p><p>The project has encompassed the analysis of 568 examples of cracks consisting of 8 various types of cracks. By obtained results it has established that the greatest and smallest width is shown in resin pockets, respective side cracks, the greatest and least average height shown in sapwood cracks, respective resin pockets, and that the greatest average depth shown in cracks occurred from felling or hurricanes. From analysis of the cracks breadth and height in relation to depth no clear connection can be established.</p>

Till följd av den utveckling som skett hos digitalkameror och programvaror för bildbehandling de senaste åren har intresset för fotobaserad skanning (FBS) vuxit. I denna studie utvärderades FBS som ett alternativ till terrester laserskanning (TLS) för statisk deformationsmätning och relaterade till kavitationsskador på vattenturbinkolvar där volym och maxdjup mäts. En stor del av syftet var att det skulle göras med simpla förutsättningar så att metoden blir enkel att utföra och tillämpbar framförallt i industrimiljöer. Simulerade deformationer skapades på en bräda i trä med en plan omgivande yta och på en boll i kork för att också undersöka en välvd yta. Fotograferingen utfördes med icke-professionella kameror, en digitalkamera och en smartphonekamera. Objekten som undersöktes hade en matt textur, bilderna togs med stor övertäckning (80–100%) och ljusförhållandena var goda för att undvika skuggning och blänk i bilderna. Det som utvärderades i studien var hur många kodade markörer som bör användas som konnektionspunkter för att förbättra bildmatchningen, optimalt antal skalstockar för skalsättning och vilken kameramodell och självkalibreringsmodell som gav den lägsta mätosäkerheten. Bildmatchningen och skapandet av 3D modellerna utfördes i programvaran Agisoft Photoscan. Analysen av modellerna utfördes i programvarorna 3DReshaper och CloudCompare. Resultaten utvärderades mot en skannad referensmodell framtagen med en ROMER Absolute Arm som har möjlighet att uppvisa mätosäkerheter på hundradels mm och kunde därmed anses som “sant” värde i denna studie. Resultatet visade att de kodade markörerna inte var nödvändiga som konnektionspunkter för bildmatchningen. Det visade även att oavsett kamera, självkalibreringsmodell och antal skalstockar (4, 3 &amp; 2) låg alla modeller under den tillåtna avvikelsen i volym och maxdjup som normen för kavitationsskador på vattenturbinkolvar föreskriver (IEC 60609-1, från Swedish Standards Institute). Normen anger att mätosäkerheten på metoden som används inte får överskrida ±15% från det sanna värdet. Den här metoden har här visat sig vara tillämpbar och kan ersätta TLS för dokumentation och avgjutning för uppmätning av statiska deformationer när kraven på en relativ mätosäkerhet är ±5% av det sanna värdet. / As a result of the development of digital cameras and image processing software in recent years, the interest in close-range photogrammetry (CRP) has grown. In this study, CRP was evaluated as an alternative method to terrestrial laser scanning (TLS) for static deformation measurements and it was related to cavitation damage on water turbine pistons where the volume and maximum depth is measured. A large part of the purpose of the study was that it should be done with simple conditions so that the method will be easy to carry out and applies especially in industrial environments. Simulated deformations were created on a wooden board with a flat surrounding surface, and on a ball made of cork. The shooting was done with non-professional cameras, a digital camera and a smartphone camera. The objects that was examined had a matte texture, the images were taken with a large overlap (80–100%) and the lighting conditions were good enough to avoid shading and glare in the pictures. What was evaluated in the study was how many coded markers that should be used to improve image alignment, what the optimal number of scale bars for scaling the model is, and which camera model and self-calibration model that gave the lowest measurement uncertainty. The alignment of the images and creation of the 3D-models of the deformations were performed in the software Agisoft Photoscan. The analysis of the models was performed in the softwares 3DReshaper and CloudCompare. The results were evaluated against a scanned reference model developed with a ROMER Absolute Arm which has the ability to display measurement uncertainties on hundreds of millimetres and could thus be considered as a “true” value in this study. The result showed that the coded markers were not necessary in the image alignment procedure. It also showed that, regardless of which camera, self- calibration model and number of scale bars (4, 3 &amp; 2), all the models created were below the permitted deviation in volume and maximum depth as the standard for cavitation damage on water turbine pistons (IEC 60609-1, from the Swedish Standards Institute) prescribes. The standard states that the measurement uncertainty of the method used must not exceed ±15% from the true value. This method has been found to be applicable and can replace TLS for documentation and volume measurement with a temporary filler for static deformations when the requirements for a relative measurement uncertainty are ±5% from the true value.