This thesis aims to conclude however the 2016 proposal of the Common Consolidated Corporate Tax Base (CCCTB) is compliant with the principles of subsidiarity or/and proportionality in regard to the functions of consolidation and allocation therein. This is done by, in order from major to minor, presenting the overall, international context of rules and structures wherein the proposal, if adopted, will enter into. The presentation contains, as said, a contextualization containing the primarily the judicial framework that surrounds the legislative process in the European Union. The principles central for this thesis, the principle of subsidiarity and proportionality is closely examined, in order to crystallize the model of judgement in regards to the compliance with these principles. Since the court of the European Union has been reluctant to deem legislative acts incompatible with the principles, and has given the legislator a wide area of discretion in assessing legislative acts compatibility with the former mentioned principles, the proposal in regards to the mentioned functions, doesn´t constitute a breach of the principles. Even though the proposal marks, what seems to be quite the infringement on what is usually perceived as the member states own affairs, this thesis shows that the proposal of the CCCTB is most likely compliant with the principles of subsidiarity and proportionality.

Uppsatsens syfte är att utreda huruvida tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL strider mot EG-rätten. Vidare undersöks konsekvenserna utav den utvidgade regeln i förhållande till den internationella skatteavtalsrätten. Avsaknad av total harmonisering inom skatteområdet i EU resulterar i att praxis från EGD är vägledande och av stor vikt för medlemsstaterna. Skatteregler i intern rätt får inte utformas på ett sätt att de strider mot någon av de grundläggande rörelsefriheterna i EG-fördraget. Tioårsregeln innebär i grova drag att kapitalvinster som uppstår vid avyttring av tillgångar, skall beskattas i Sverige under de tio nästföljande åren efter utflyttning från Sverige. Tioårsregeln i dess tidigare lydelse har inte fungerat ändamålsenligt. Numera omfattar tioårsregeln utländska andelar och delägarrätter om dessa förvärvades under tiden den skattskyldige var obegränsat skattskyldig i Sverige. Tioårsregelns syfte är att hindra skattskyldiga att undandraga den svenska staten skatteintäkter vid utflyttning. Exitbeskattning är en synonym till utflyttningsbeskattning. Exitskatt avseende kapital innebär att beskattning sker på en orealiserad latent vinst på grund av att den skattskyldige flyttar ut från staten. Tioårsregeln kan sägas vara en typ av exitskatteregel eftersom den grundas på en utsträckt hemvistprincip. Bestämmelser om exitskatter avseende kapitalvinster är generellt sett svåra att rättfärdiga eftersom en mängd krav ställs för att sådana regler skall betraktas förenliga med EG-rätten. EGD har genom praxis stadgat vissa krav avseende utformning av exitskatteregler. Exitskatter i sig har inte ansetts strida mot EG-rätten, vilket kan utläsas från Lasteyrie-domen. I det senare avgjorda N-målet konstaterades att regler om exitskatt i form av uppskovsbeskattning måste anses godkända av EGD, i alla fall då de inte är förenade med alltför hårda krav för den skattskyldige. För att inte strida mot EG-rätten bör värdenedgångar efter utflyttning beaktas samtidigt som krav på säkerhet och dylikt inte får ställas på den skattskyldige. Artikel 13 i OECD:s modellavtal gällande kapitalvinster reglerar inte problematiken kring olika staters bestämmelser om kapitalskatt skall tas ut eller på vilket sätt kapitalvinst skall beskattas. Artikeln reglerar i stället hur skatteanspråket avseende kapitalvinst skall fördelas mellan staterna. Det är inte alltför ovanligt att de svenska skatteavtalen skiljer sig från OECD:s modellavtal i vissa avseenden.  Begränsningarna i Sveriges beskattningsrätt innebär ofta en inskränkning i de antal år som Sverige har rätt att beskatta kapitalvinster och/eller att svenska delägarrätter samt andelar endast omfattas av den svenska beskattningsrätten. Utvidgningen av tioårsregeln är verkningslös eftersom de svenska skatteavtalen är formulerade på ett sätt som leder till att Sverige förhindras att utöva sin beskattningsrätt enligt tioårsregeln, som avtalen föreskriver. Tioårsregeln har inte effektiviserats med hjälp av utvidgningen till att även omfatta utländska andelar på grund av skatteavtalens neutraliserande effekt. Skatteavtalen leder till att tioårsregeln är verkningslös och för att syftet med den utvidgade tioårsregeln skall uppnås måste Sverige omförhandla sina skatteavtal. Om en skattskyldig person vid utflyttning behandlas negativt av tioårsregeln i jämförelse med en skattskyldig person som fortsätter vara bosatt i Sverige, kan regeln fungera hindrande. Eftersom beskattning av kapitalvinst enligt tioårsregeln sker på samma sätt för den utflyttade personen som för den i Sverige kvarvarande personen föreligger ingen negativ särbehandling, vilket innebär att regeln är förenlig med EG-rätten. Tioårsregeln bör ersättas av ett system bestående av exitbeskattning med möjlighet till uppskov, vilket vi betraktar som en mer ändamålsenlig lösning. Vår utredning påvisar att förslaget uppnår samma syfte som tioårsregeln strävar efter samtidigt som det framstår förenligt med EG-rätten. Problematiken avseende skatteflykt och skatteundandragande som tioårsregeln kan medföra är dock inte löst i sin helhet i och med det framställda förslaget. Problematiken med skatteflykt och skatteundandragande vid utflyttningssituationer kvarstår så länge Sveriges skatteavtal inte omförhandlas. / The aim of this thesis is to investigate whether the ten-year-rule in chapter 3 section 19 of the Income Tax Law is contrary to EC-law. The consequences of the extended rule in connection with international contract law regarding taxation agreement are furthermore investigated. The lack of complete harmonization within tax law in the EU brings case law from the European Court of Justice into a position of great importance since it serves as guidance for the member states. Tax rules in national law may not be constructed in a way that is contrary to the right of free movement in the EC-treaty. A general explanation of the ten-year-rule is that capital gains which arise from disposal of assets shall be subject to Swedish tax during a ten-year period following emigration from Sweden. The former wording of the ten-year-rule has not been working appropriately. The present outline of the ten-year-rule also comprises foreign shares if they were acquired during a period when the taxpayer was liable to unlimited taxation in Sweden. The aim of the ten-year-rule is to hinder taxpayers avoiding paying governmental taxes after emigration. Exit tax is a synonym for emigration tax. Exit tax regarding capital leads to taxation of gains that has not yet been subject to realization due to the taxpayer’s emigration. The ten-year-rule can be regarded as an exit tax since it is based on an extended domicile principle. Rules regarding exit tax of capital gains are generally difficult to justify because of the various requirements to be fulfilled in order to comply with EC-law. ECJ has through case law enacted certain requirements regarding construction of exit tax rules in national law. From the judgment of the Lasteyrie-case it can be understood that exit taxes per se is not contrary to EC-law. The later ruled N-case established that exit tax rules supplemented with a possibility of tax deferral has to be considered approved by ECJ, at least when not combined with far too strict requirements for the taxpayer. In order for exit tax rules in national law not to be contrary to EC-law shall rate decrease be considered after emigration and security requirements cannot be demanded. Article 13 of the OECD's Model Tax Convention regarding capital gains does not regulate if capital gains shall be taxed or in what way capital gains shall be taxed. Instead the article regulates how the tax claim regarding capital gains shall be divided between the contractual parties. It is not uncommon that the Swedish taxation agreements are in some aspects different from the Model Tax Convention. Limitations of the Swedish tax claim often leads to restriction in the time period in which Sweden has the right to confer taxation of capital gains and/or that Swedish shares only are included in the Swedish tax claim. The extension of the ten-year-rule is ineffective since the Swedish taxation agreements are constructed in a way that leads to Sweden being prevented from practicing the tax claim according to the ten-year-rule which the agreement prescribes. The extension to also include foreign shares in the ten-year-rule has not made the rule more efficient due to the neutralizing effect of the taxation agreements. The Swedish taxation agreements affect the ten-year-rule to become inoperative and in order for the extended rule to be effective, Sweden has to renegotiate the agreements.    If an emigrating taxpayer is treated in a less favorable manner in comparison with a taxpayer keeping its residence in Sweden due to the ten-year-rule, the rule can be considered as a hindrance. Since taxation of capital gains in accordance with the ten-year-rule is conducted in the same manner for the emigrating person as for the person remaining in Sweden, no derogatory treatment exists which means that the rule is compatible with EC-law. The ten-year-rule should be replaced by a system consistent of exit tax rules combined with an opportunity for tax deferral, which we consider to be an appropriate solution. Our investigation demonstrates that this solution achieves the same purpose as the ten-year-rule is striving for at the same time as it seems to be in compliance with EC-law. The difficulty regarding tax avoidance and tax evasion that the ten-year-rule might contribute to is however not completely solved by this presented solution. The problem regarding tax avoidance and tax evasion remains as long as Swedish taxation agreements are not renegotiated.

This essay is questioning if the state as an unsecured creditor in a bankruptcy proceeding, according to the principle of equal treatment, has the same rights as the other unsecured creditors. The principle of equal treatment means that creditors with unsecured claims are supposed to have mutually equal rights to dividends in a bankruptcy. In the Swedish bankruptcy law from 1987 there are recycling rules which means that some legal actions taken by the bankrupt debtor before the bankruptcy can be recycled to the bankruptcy estate. These rules do not apply on taxes. This essay analyzes whether the state should have this advantage or not. Another issue that’s discussed in this essay is whether or not the opinion of the Court of Appeal that a right of recourse on a claim for a paid Governmental wage guarantee exists before a bankruptcy should be established by the Supreme Court. This essay also analyzes if the rule which statutes that a company representative can become personally liable for the company tax debts should be abolished or not, since this rule means that the taxes on a larger scale than other claims are paid before the bankruptcy.

<p>Uppsatsens syfte är att utreda huruvida tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL strider mot EG-rätten. Vidare undersöks konsekvenserna utav den utvidgade regeln i förhållande till den internationella skatteavtalsrätten.</p><p>Avsaknad av total harmonisering inom skatteområdet i EU resulterar i att praxis från EGD är vägledande och av stor vikt för medlemsstaterna. Skatteregler i intern rätt får inte utformas på ett sätt att de strider mot någon av de grundläggande rörelsefriheterna i EG-fördraget.</p><p>Tioårsregeln innebär i grova drag att kapitalvinster som uppstår vid avyttring av tillgångar, skall beskattas i Sverige under de tio nästföljande åren efter utflyttning från Sverige. Tioårsregeln i dess tidigare lydelse har inte fungerat ändamålsenligt. Numera omfattar tioårsregeln utländska andelar och delägarrätter om dessa förvärvades under tiden den skattskyldige var obegränsat skattskyldig i Sverige. Tioårsregelns syfte är att hindra skattskyldiga att undandraga den svenska staten skatteintäkter vid utflyttning.</p><p><em>Exitbeskattning</em> är en synonym till <em>utflyttningsbeskattning</em>. Exitskatt avseende kapital innebär att beskattning sker på en orealiserad latent vinst på grund av att den skattskyldige flyttar ut från staten. Tioårsregeln kan sägas vara en typ av exitskatteregel eftersom den grundas på en utsträckt hemvistprincip.</p><p>Bestämmelser om exitskatter avseende kapitalvinster är generellt sett svåra att rättfärdiga eftersom en mängd krav ställs för att sådana regler skall betraktas förenliga med EG-rätten. EGD har genom praxis stadgat vissa krav avseende utformning av exitskatteregler. Exitskatter i sig har inte ansetts strida mot EG-rätten, vilket kan utläsas från <em>Lasteyrie</em>-domen. I det senare avgjorda <em>N</em>-målet konstaterades att regler om exitskatt i form av uppskovsbeskattning måste anses godkända av EGD, i alla fall då de inte är förenade med alltför hårda krav för den skattskyldige. För att inte strida mot EG-rätten bör värdenedgångar efter utflyttning beaktas samtidigt som krav på säkerhet och dylikt inte får ställas på den skattskyldige.</p><p>Artikel 13 i OECD:s modellavtal gällande kapitalvinster reglerar inte problematiken kring olika staters bestämmelser <em>om </em>kapitalskatt skall tas ut eller på vilket <em>sätt</em> kapitalvinst skall beskattas. Artikeln reglerar i stället <em>hur</em> skatteanspråket avseende kapitalvinst skall fördelas mellan staterna. Det är inte alltför ovanligt att de svenska skatteavtalen skiljer sig från OECD:s modellavtal i vissa avseenden.  Begränsningarna i Sveriges beskattningsrätt innebär ofta en inskränkning i de antal år som Sverige har rätt att beskatta kapitalvinster och/eller att svenska delägarrätter samt andelar endast omfattas av den svenska beskattningsrätten.</p><p>Utvidgningen av tioårsregeln är verkningslös eftersom de svenska skatteavtalen är formulerade på ett sätt som leder till att Sverige förhindras att utöva sin beskattningsrätt enligt tioårsregeln, som avtalen föreskriver. Tioårsregeln har inte effektiviserats med hjälp av utvidgningen till att även omfatta utländska andelar på grund av skatteavtalens neutraliserande effekt. Skatteavtalen leder till att tioårsregeln är verkningslös och för att syftet med den utvidgade tioårsregeln skall uppnås måste Sverige omförhandla sina skatteavtal.</p><p>Om en skattskyldig person vid utflyttning behandlas negativt av tioårsregeln i jämförelse med en skattskyldig person som fortsätter vara bosatt i Sverige, kan regeln fungera hindrande. Eftersom beskattning av kapitalvinst enligt tioårsregeln sker på samma sätt för den utflyttade personen som för den i Sverige kvarvarande personen föreligger ingen negativ särbehandling, vilket innebär att regeln är förenlig med EG-rätten.</p><p>Tioårsregeln bör ersättas av ett system bestående av exitbeskattning med möjlighet till uppskov, vilket vi betraktar som en mer ändamålsenlig lösning. Vår utredning påvisar att förslaget uppnår samma syfte som tioårsregeln strävar efter samtidigt som det framstår förenligt med EG-rätten. Problematiken avseende skatteflykt och skatteundandragande som tioårsregeln kan medföra är dock inte löst i sin helhet i och med det framställda förslaget. Problematiken med skatteflykt och skatteundandragande vid utflyttningssituationer kvarstår så länge Sveriges skatteavtal inte omförhandlas.</p> / <p>The aim of this thesis is to investigate whether the ten-year-rule in chapter 3 section 19 of the Income Tax Law is contrary to EC-law. The consequences of the extended rule in connection with international contract law regarding taxation agreement are furthermore investigated.</p><p>The lack of complete harmonization within tax law in the EU brings case law from the European Court of Justice into a position of great importance since it serves as guidance for the member states. Tax rules in national law may not be constructed in a way that is contrary to the right of free movement in the EC-treaty.</p><p>A general explanation of the ten-year-rule is that capital gains which arise from disposal of assets shall be subject to Swedish tax during a ten-year period following emigration from Sweden. The former wording of the ten-year-rule has not been working appropriately. The present outline of the ten-year-rule also comprises foreign shares if they were acquired during a period when the taxpayer was liable to unlimited taxation in Sweden. The aim of the ten-year-rule is to hinder taxpayers avoiding paying governmental taxes after emigration.</p><p>Exit tax is a synonym for emigration tax. Exit tax regarding capital leads to taxation of gains that has not yet been subject to realization due to the taxpayer’s emigration. The ten-year-rule can be regarded as an exit tax since it is based on an extended domicile principle.</p><p>Rules regarding exit tax of capital gains are generally difficult to justify because of the various requirements to be fulfilled in order to comply with EC-law. ECJ has through case law enacted certain requirements regarding construction of exit tax rules in national law. From the judgment of the <em>Lasteyrie</em>-case it can be understood that exit taxes per se is not contrary to EC-law. The later ruled <em>N</em>-case established that exit tax rules supplemented with a possibility of tax deferral has to be considered approved by ECJ, at least when not combined with far too strict requirements for the taxpayer. In order for exit tax rules in national law not to be contrary to EC-law shall rate decrease be considered after emigration and security requirements cannot be demanded.</p><p>Article 13 of the OECD's Model Tax Convention regarding capital gains does not regulate <em>if</em> capital gains shall be taxed or in <em>what way</em> capital gains shall be taxed. Instead the article regulates <em>how</em> the tax claim regarding capital gains shall be divided between the contractual parties. It is not uncommon that the Swedish taxation agreements are in some aspects different from the Model Tax Convention. Limitations of the Swedish tax claim often leads to restriction in the time period in which Sweden has the right to confer taxation of capital gains and/or that Swedish shares only are included in the Swedish tax claim.</p><p>The extension of the ten-year-rule is ineffective since the Swedish taxation agreements are constructed in a way that leads to Sweden being prevented from practicing the tax claim according to the ten-year-rule which the agreement prescribes. The extension to also include foreign shares in the ten-year-rule has not made the rule more efficient due to the neutralizing effect of the taxation agreements. The Swedish taxation agreements affect the ten-year-rule to become inoperative and in order for the extended rule to be effective, Sweden has to renegotiate the agreements.   </p><p>If an emigrating taxpayer is treated in a less favorable manner in comparison with a taxpayer keeping its residence in Sweden due to the ten-year-rule, the rule can be considered as a hindrance. Since taxation of capital gains in accordance with the ten-year-rule is conducted in the same manner for the emigrating person as for the person remaining in Sweden, no derogatory treatment exists which means that the rule is compatible with EC-law.</p><p>The ten-year-rule should be replaced by a system consistent of exit tax rules combined with an opportunity for tax deferral, which we consider to be an appropriate solution. Our investigation demonstrates that this solution achieves the same purpose as the ten-year-rule is striving for at the same time as it seems to be in compliance with EC-law. The difficulty regarding tax avoidance and tax evasion that the ten-year-rule might contribute to is however not completely solved by this presented solution. The problem regarding tax avoidance and tax evasion remains as long as Swedish taxation agreements are not renegotiated.</p>

För att attrahera kompetent personal till högskatteländer finns behov att kunna tillförsäkra dem en viss disponibel inkomst. Avtal om nettolön har därför blivit en vanlig företeelse vid förflyttning av personal utomlands. Arbetsgivaren betalar då den inkomstskatt som belöper på arbetstagarens ersättning. Redan 1977 fastslog Regeringsrätten att nettolön måste räknas om till ett bruttobelopp innan den kan tas upp som skattepliktig intäkt. Hur själva beräkningen ska ske har varit föremål för meningsskiljaktigheter med avseende på huruvida skattemässiga avdrag ska tas med i beräkningen av bruttolönen eller endast dras av efter det att bruttolönen fastställts. Syftet med förevarande uppsats är därför att avgöra vilken beräkningsmetod som har stöd i nu gällande svensk rätt för beräkning av bruttolön vid nettolöneavtal. I avsaknad av en direkt reglering av beräkning av bruttolön utifrån ett nettobelopp sker tolkningen av gällande rätt i stor utsträckning efter praxis och doktrin. Dock tillmäts även skatterättsliga principer en avgörande betydelse då de utgör viktiga hjälpmedel för tolkning av skatterätt. En analys av rättskällorna ger dock stöd för olika slutsatser. Ett nyligen lämnat prejudikat från Regeringsrätten anger klart att avdrag inte ska beaktas vid bruttolöneberäkningen medan skatterättsliga principer, tidigare praxis och argumentation framförd i doktrin ger för handen att avdrag ska beaktas vid beräkningen. Författaren finner att Regeringsrättens domskäl saknar rättslig grund, varför det nya prejudikatet lämnas utan hänseende. Gällande rätt ger därmed stöd för en beräkningsmetod där skattemässiga avdrag beaktas vid omräkningen av nettolön till bruttolön. / To attract competent employees to work in countries where the tax burden is heavy there is a need to ensure them a disposable income. This has resulted in a common use of net pay agreements when moving personnel abroad, whereby the employer pays the income tax on the employee’s salary. In 1977 the Supreme Administrative Court of Sweden held that a net pay has to be recalculated into a gross salary before declared as taxable income. How this calculation should be made has been subject for controversy with regard to whether tax deductions should be considered when calculating the gross salary or just be deducted when the gross salary has been determined. The purpose of this thesis is to determine the method of calculation that is in accordance with Swedish law when calculating gross salary from a net pay agreement. Due to the lack of legislation that directly regulates calculation of gross salary from a net amount the interpretation of Swedish law to a large extent constitutes of guidance from case law and legal literature. Furthermore, fiscal principles are of great importance since they are fundamental for the interpretation of tax law. An analysis of the sources of law results in a finding of support for different conclusions. A recently pronounced precedent clearly states that tax deductions shall not be considered when calculating gross salary, while the fiscal principles, previous case law and arguments presented in legal literature support a method where tax deductions are taken into account. The author finds the Supreme Administrative Court´s grounds for the judgment to lack of legal basis; thus the precedent is disregarded. Therefore, a method where tax deductions are considered when recalculating a net pay into a gross salary is in accordance with Swedish law.

Växjö University, School of Social Sciences Bachelor Thesis Titel: Minijob – en tysk arbetsmarknadspolitisk åtgärd Author: Hanna Petersson Supervisor: Lennart Bergfeldt I’ve made a descriptional evaluation of the tax-free low-income action from Germany, Minijob. If the employees earns maximum 400 € a month they don’t have to pay any tax. The employer pays an employer’s fee of 30 %. In private households the employer’s fee is 12 %. There is also the short-term and seasonal work, that last maximum two month or 50 days. Here the employer doesn’t pay any employer’s fee. My purpose is to do a thorough evaluation of Minijob. Hopefully this will attract the attention of the Swedish government. I’ve answered three questions: • How is the Minijob-action implemented in an administration perspective? • How is the Minijob-action implemented in an implementation perspective? • How is the Minijob-action implemented in a result perspective? The ones who earns from the Minijob-action are those who already are financially secured, for example pupils, students, pensioners and housewives. The unemployed with unemployment money and persons with social allowances doesn’t benefit from the Minijob-action, they loose money from their allowance. Keywords: Minijob, arbetstagare, arbetsgivare, arbetsgivaravgift, lön, skatt, låglönejobb, svartjobb.

Vissa utländska forskare som kom till Sverige kunde från och med 1984 erbjudas skattelättnader genom en speciell lag om beskattning av utländska forskare. Syftet med lagstiftningen var att locka kompetent personal med spetskunskaper till anställningar i Sverige. Under slutet av 1990-talet uppkom frågan om det behövdes en reformering av lagstiftningen eftersom detta skett i andra nordiska länder. De reformerade expertbeskattningsreglerna infördes 2001. Lagstiftningen erbjuder sedan dess förutom forskare även experter, specialister, personer med företagsledande uppgifter och andra nyckelpersoner en möjlighet att få del av skattelättnader. De som uppfyller lagens krav kan undanta 25 procent av lön, arvode eller liknande ersättning från beskattning. Vidare beskattas ej ersättningar för utgifter som den utländske personen har haft för flyttning till eller från Sverige, två resor per år per familjemedlem mellan hemlandet och Sverige samt avgifter för barns skolgång i grundskola och gymnasieskola eller liknande. I förarbetena ges ingen utförlig beskrivning för exakt vilka personalkategorier eller yrken som ska ha möjligheten att ta del av skattelättnaderna i egenskap av expert. En individuell bedömning får göras i varje enskilt fall, men kompetensnivån hos den sökande ska vara hög och det ska vara svårt att rekrytera någon med liknande kunskaper inom Sverige för att skattelättnaderna ska kunna komma ifråga. Det anges i propositionen att de tilltänkta personerna ska vara verksamma inom tekniskt avancerade och kunskapsintensiva verksamheter där Sverige har ett intresse av att kunna konkurrera om internationellarbetskraft.I praxis har det funnits en tendens att fokus vid bedömningen av vem som kan ses som expert hamnar på just det tekniska området även om andra branscher inte utesluts av ordalydelsen i förarbetena och inte heller i lagtextens utformning. Det är inom det tekniska området som de flesta beviljade expertbeskattningsansökningar har förekommit. Bedömningen av vem som kan omfattas av expertbegreppet har således varit sträng. Det finns dock undantag. Kammarrätten beviljade under 2008 en chefsdirigent skattelättnader eftersom denne kunde anses vara expert i en kunskapsintensiv bransch. Det går således inte att fastslå generellt vem som omfattas av expertbegreppet i lagens mening och inte heller generellt bestämma inom vilka yrken eller personalkategorier experter kan förekomma. Det verkar som att expertbegreppet genom den senaste tidens utveckling i praxis i framtiden kan få en ny vidare innebörd där andra yrkeskategorier än de mer klassiska inom industrin och högteknologiska branscher kan komma att omfattas av expertbegreppet.

Two distinct features of a limited liability company are separate legal existence and consequently limited liability. Those features are also expressed in the principle of limited liability whereby risks are capped by the invested capital. The liability cannot be extended to personal assets. An exception to this principle is made if there has been fraud or other serious wrongdoings. The Swedish Companies Act (2005:551) contains several action-based rules aimed at the company's representatives. Moreover, business companies have freedom of contract based on mutual agreement and free choice. The Swedish Tax Agency, on the other hand, is not operating by the free market rules. Tax liabilities are thus another exception from the principle. Chapter 59 of the Swedish Tax Procedures Act (2011:1244) stipulates that a representative of a company may be liable to pay the amount of tax together with the company, if this person intentionally or through gross negligence fails to pay tax at the right time and in the right way. This separate framework for taxes has been an object of criticism throughout the years, mostly directed at the aspects of legal security and predictability as well as low probability of success in court proceedings against the claims pursued by the state. The Confederation of Swedish Enterprise is driving those issues by lobbying for a revision of the tax liability of representatives. However, the confederation's biased role together with relatively recent development by Supreme Administrative Court ruling warrants an in-depth study of the current regulations. This thesis will investigate and analyze Chapter 59, Section 12-13 and 15 of the Swedish Tax Procedures Act (2011:1244) in administrative courts' application after precedent HFD 2018 ref. 4. This is done by explaining the regulatory framework behind tax liability of representatives, the obligation of a court to follow the law of a superior court, explaining the circumstances in the precedent and lastly by conducting an investigative study of a selection of judgments rendered between years 2018 and 2019. The conclusion shows that current regulations require a balanced view of the situation that proceeded the omission of tax payments when deciding upon personal liability through gross negligence. This was confirmed by Supreme Administrative Court in HFD 2018 ref. 4. Most courts' judgments show an awareness of this fact by either referring to the precedent directly or by describing options available to each representative. Although the liability is not strict, all the studied judgments ended in favor of The Swedish Tax Agency. The precedent is mostly followed by courts, but because of its unusual circumstances, it has limited impact on the outcome of judgments on tax liability. / Utredningen om det skatterättsliga företrädaransvaret (Fi 2019:07)

Mjuk reglering är en icke-bindande uppsättning regler som har blivit socialt accepterad som bindande. Den har blivit vanligare med åren, med frivillig standard som ett exempel. Det ses som ett effektivt verktyg för att skapa multinationell reglering. Det finns dock en del kritik mot mjuk reglering för att vara ineffektiv och att företag endast använder den för att få legitimitet. Hållbarhetsredovisningen styrs delvis av mjuk reglering. År 2021 infördes en ny frivillig standard, GRI 207 Tax 2019. Standarden reglerar transparent redovisning av skatt. På grund av den kritik som finns mot frivilliga standarder och mjuka regleringar är syftet med denna studie att studera effekterna av införandet av en ny frivillig standard. Detta har gjorts genom en studie av hur storbanker kommunicerar sina skatteangelägenheter före och efter införandet av GRI 207 Tax 2019. Studien har genomförts genom data som samlats in från fyra av storbankernas års- och hållbarhetsredovisningar i Sverige. Legitimitetsteorin och den institutionella teorin har använts för att analysera resultatet av studien. Resultatet visar att storbankerna har olika syn på hur de ska presentera sina skatteärenden. SEB och Swedbank valde att följa standarden medan Nordea bara följer en del av GRI 207 och Handelsbanken inte följer GRI 207. Detta resulterade i högre poäng för SEB och Swedbank än Handelsbanken och Nordea men inte i bättre kvalitet på rapportering. Dessutom fann studien att det varierar hur mycket information storbankerna rapporterar om sina skatteärenden. Studien drar slutsatsen att GRI 207 inte har påverkat kvaliteten på skatterapporteringen. Ytterligare frågor som väckts i studiens slutsatser är: Följs frivilliga standarder till störst del för att uppnå legitimitet? Är tax washing ett nytt kommande fenomen? / Soft regulation is a non-binding set of rules that has become socially accepted as binding. It has become more common over the years, voluntary standard is an example of soft regulation. It is seen as an effective tool to create multinational regulation. Though, it exists some criticism towards soft regulation for being non-effective and that companies only use it to gain legitimacy. Sustainability reporting is partly governed by soft regulation. Year 2021 a new voluntary standard was introduced, GRI 207 Tax 2019. The standard regulates transparent accounting of tax. Due to the existing criticism towards voluntary standards and soft regulation the purpose of this study is to study the effects of the introduction of a new voluntary standard. This have been done through a study of how major banks communicate their tax affairs before and after the introduction of GRI 207 Tax 2019. The study was conducted through data collected from four of the major banks annual and sustainability reports in Sweden. Legitimacy theory and the institutional theory has been applied to help analyse the result of the study. The result shows that the major banks have a different approach on how to present their tax affairs. SEB and Swedbank decided to follow the standard while Nordea only follow a part of GRI 207 and Handelsbanken does not follow GRI 207. This resulted in higher scores for SEB and Swedbank than Handelsbanken and Nordea but not an increase in quality. Furthermore, the study found that it various how much information the major banks report about their tax affairs. The study concludes that GRI 207 hasn’t influenced the quality of tax reporting. In the conclusion further questions are raised: Are voluntary standards largely followed to achieve legitimacy? Is tax washing a new upcoming phenomenon?

Redovisningsmässigt klassificeras leasingavtal som operationella eller finansiella. Som ett alternativ till finansiering har operationella leasingavtal tillämpats frekvent av företag. Med anledning av att ett operationellt leasingavtal inte behöver redovisas i rapporten över finansiell ställning för leasetagare. Detta har resulterat i att diskussioner om operationella leasingavtal uppstått. SEC har uppmärksammat problem beträffande operationella leasingavtal vilket har resulterat i att IASB utfärdat en ny redovisningsstandard, IFRS 16. Den nya redovisningsstandarden ersätter IAS 17 och IFRS 16 möjliggör för enbart en klassificering av leasingavtal i redovisningen, vilket är finansiella leasingavtal. Företag som tillämpar IFRS var vid ikraftträdandet 1 januari 2019, tvingade att klassificera om sina leasingavtal till finansiella. Svenska företag som tillämpar K3-regelverket har möjlighet att redovisa leasingavtal enligt båda klassificeringarna, operationellt eller finansiellt leasingavtal. I svensk skattelagstiftning framgår att ett finansiellt leasingavtal från leasetagares perspektiv ska hanteras som operationellt leasingavtal. Till följd av det uppstår ett gap mellan redovisning och beskattning när IFRS 16 appliceras. Nyttjanderätten i ett finansiellt leasingavtal samt leasingskulden ska redovisas i rapporten över finansiell ställning. Avskrivning, amortering och räntekostnader som uppkommer får redovisas utifrån både K3 och IFRS. Ur ett skatteperspektiv å andra sidan finns ingen avdragsrätt för leasetagare vilket kräver justeringar i inkomstdeklarationen för avskrivningar och räntekostnader. Skattemässigt tillfaller inte äganderätten av leasingavtalet leasetagaren. Temporära skillnader uppstår mellan nyttjanderättstillgången och leasingskulden som medför att uppskjuten skatt behöver tas hänsyn till. Syftet med studien är att undersöka hur klassificeringen av leasingavtal påverkar ett företags finansiella rapporter, både utifrån K3 och IFRS. Dessutom ämnar vi undersöka den problematik som uppstår i samband med de olika värderingsreglerna för de finansiella leasingavtalen. Vidare är syftet med studien att undersöka vilka effekter gällande redovisningsval vid uppskjuten skatt enligt K3 och IFRS som kan uppstå, samt dess påverkan på ett företags noter i finansiella rapporter. För att uppnå syftet har vi genom konstruerade typfall, tillämpat de olika regelverken. Empirin som presenterats till följd av typfallen har tolkats och analyserats utifrån redovisningens kvalitativa egenskaper samt intressentteorin. Studiens resultat indikerar att finansiella rapporter påverkas av tillämpade klassificeringsregler enligt K3 och IFRS 16. Utfallet antyder även på problematik beträffande värderingsreglerna mellan inkomstskattelagen och IFRS 16. Beroende på om K3 eller IFRS appliceras beträffande leasingavtal förekommer olika tillvägagångssätt att hantera uppskjuten skatt. Följaktligen påverkas delvis redovisningen och delvis tilläggsupplysningarna för företaget. Vår slutsats är att redovisning av ett finansiellt leasingavtal utifrån både K3 och IFRS 16 bör prefereras av intressenter. Av den anledning att företag i högre utsträckning uppnår transparens och visar en mer korrekt bild i de finansiella rapporterna. / Lease agreements are classified as operational or financial. As an alternative to company funding, operational leasing has been applied frequently by companies since it is not required to be included in the balance sheet. Discussions regarding operational leasing agreements have occurred as a result. Due to the debates IASB issued a new accounting standard, IFRS 16, for leasing agreements in order to replace IAS 17. Companies that implement the new accounting standard were required by law to reclassify their existing operational agreements to financial agreements. Swedish companies that apply the K3 regulation have the opportunity to post leasing agreements according to both classifications. Tax legislation in Sweden states financial leasing agreements should be handled as operational leasing from a lessee’s perspective. When the accounting standard IFRS 16 is utilized, a gap in accounting and taxation appears. The leasing asset and leasing liability in a financial agreement are to be reported in the balance sheet. Depreciation, amortization, and interest expenses that arise may be reported as stated in both K3 and IFRS. From a tax aspect, adjustments are enforced in income tax return for depreciation and interest expenses. Ownership of the leasing agreement are not accrued to the lessee. Temporary discrepancies originating from leasing asset and leasing liability, leads to consideration of deferred tax in accounting. Intent of this study is to investigate how classification of leasing agreements affects financial reports for companies, according to K3 and IFRS. This study also focus on the dilemma issued from various valuation instructions for financial leasing regarding regulations (K3, IFRS) and income tax legislation. Our examination reviews the influence of chosen accounting standard for deferred tax, according to K3 and IFRS, and the impact it presents in financial notes. Aim of this study has been tested by implementing both regulations to typical scenarios prevalent within the industry. The empirical evidence emerged from our cases are clarified and analyzed on the basis of characteristics in quality and theory of stakeholders. Results coming from this study indicates financial reports affected by practiced rules of classification in accordance with K3 and IFRS. The outcome implies complications as to valuation instructions for income tax legislation and IFRS. Depending on whether the K3 regulation or IFRS are applied concerning leasing agreements, different approaches to managing deferred tax are appropriate. Consequently, both accounting and additional information in financial reports are influenced in partial. Our conclusion is that financial leasing accounting wise would be preferred by stakeholders when utilizing K3 and IFRS. That is due to a higher extent of transparency in financial reports as well as a faithful representation. This study is written in Swedish.