Obehandlad eller underbehandlad postoperativ smärta kan leda till allvarliga skador på vitala organ samt även ge kroniska smärtor i skadeområdet. Detta innebär förlängda vårdtider, stort lidande för patienten och stora kostnader för samhället. Sjuksköterskan har ett stort ansvar i den postoperativa smärtbehandlingen genom regelbunden mätning, behandling, utvärdering och dokumentation av smärta och administrerad smärtlindring. Syftet var att beskriva hindrande faktorer i postoperativ smärtbehandlig ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metoden var en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar, kvalitativa och kvantitativa, sammanställde. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde hinder i den postoperativa smärtbehandlingen i form av; Bristande kommunikation, Bristande stöd från organisationen och Bristande kunskap. Studier från hela världen beskriver liknande upplevelser hos sjuksköterskor. Den postoperativa smärtbehandlingen behöver få en högre prioritet i organisationen. Sjuksköterskorna behöver avsatt arbetstid för att öka sina kunskaper i postoperativ smärtbehandling. Vidare forskning behövs, där effekterna av en effektiv postoperativ smärtbehandling kan mätas i form av minskat lidande för den enskilde patienten samt minskade kostnader för samhället. Forskningen bör även inrikta sig på hur sjuksköterskans användning av evidensbaserade smärtskattningsmetoder kan främjas. / Untreated or undertreated postoperative pain can lead to serious damage of vital organs and also cause chronic pain in the injured area. This means prolonged periods of care, great suffering for the patient and substantial cost to society. The nurse has a major responsibility in the postoperative pain treatment by regular measurement, treatment, evaluation and documentation of pain and given analgesics. The aim of this study was to describe barriers to effective postoperative pain treatment viewed from a nurse’s perspective. The method was a literature review where 12 research articles, both qualitative and quantitative, were compiled. The result shows that nurses experienced barriers in the postoperative pain treatment in form of; Lack of communication, Lack of support from the organization and Lack of knowledge. The experiences were similar between nurses in many parts of the world. The postoperative pain treatment should be prioritized in the organization. The nurses' needs dedicated working to improve their skills in postoperative pain management. Further research is needed where the effects of an effective postoperative pain management can be measured in terms of reduced suffering for the individual patient and reduced costs for the society. Research should also focus on how nurses' use of evidence-based pain measurement methods can be promoted.

Bakgrund: Studier visar att smärta är vanligt förekommande hos äldre personer som bor på särskilt boende. Dock kan det vara svårupptäckt speciellt hos personer med demenssjukdom som har svårt att uttrycka sig genom ord. Demens är ett samlingsnamn på olika symtom som beror på att hjärnans funktion är skadad. Sjukdomen kan ge minnessvårigheter, språkliga svårigheter samt påverkan på beteendet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa hur vårdpersonalen kan identifiera smärta hos personer med demenssjukdom som har svårt att uttrycka sig genom ord. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt med ett systematiskt arbetssätt. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed och PsycINFO samt genom manuella sökningar. Resultat: Resultatet visade att smärta kan identifieras hos personer med demenssjukdom genom bland annat att iaktta ansiktsuttryck, kroppsspråk, lyssna på ljud samt genom beteendeförändringar. Det visade sig att vårdpersonalen hade bristande kunskaper om smärtbedömning. En god relation till personen är en viktig utgångspunkt för att kunna identifiera smärta samt att ha kännedom om personens vanor och beteende. Slutsats: Kunskap, utbildning samt kontinuitet bland vårdpersonalen är viktiga aspekter vid identifiering av smärta. Samarbete mellan yrkesgrupperna underlättar även identifieringen av smärta. / Background: Studies show that pain is common among elderly persons living in special accommodations. However, it can be hard to detect in individuals with dementia who have difficulty expressing themselves by words. Dementia is a generic term for various symptoms attributable to damaged brain function. The disease can cause memory difficulties, language difficulties and an impact on behavior. Aim: The purpose of this study was to highlight how health professionals can identify pain in people with dementia who have difficulty expressing themselves by words. Method: The study was conducted as a literature review with a systematic approach. Data collection was conducted in PubMed and PsycINFO and by manual searches. Findings: The results showed that pain can be identified in people with dementia by among other things observing facial expressions, body language, listening to sounds as well as behavioral changes. It was found that caregivers had insufficient knowledge about pain assessment. A good relationship with the person is an important starting point for the identification of pain and to have knowledge about the person's habits and behavior. Conclusion: Knowledge, education and continuity of healthcare staff are important aspects in the identification process of pain. Cooperation between professional healthcare staff groups can also facilitate the identification of pain.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett stort folkhälsoproblem både internationellt och i Sverige. I Sverige används uttrycket kronisk smärta för att benämna långvarig smärta men det anses idag olämpligt eftersom ordet ”kronisk” associeras med livslång och obotlig smärta. Ofta har personer med långvarig smärta svårt att uttrycka sig och dela sina smärtsamma känslor för någon annan därför känner de sig irriterade, frustrerade, missförstådda, deprimerade. Att lindra lidande hos personer med långvarig smärta är en av sjuksköterskans viktigaste uppgifter. För att kunna förstå hur sjuksköterskan bör hjälpa dessa patienter är det viktigt att studera patienternas upplevelser. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva patientens upplevelser av långvarig smärta Metod: Metoden är en litteraturstudie och baserad på tio kvalitativa artiklar som är publicerade mellan åren 1995-2011. Databaserna som använts är CINAHL, PubMed och Medline. Dataanalysen influerades av Fribergs (2006) bok, Dags för uppsats. Resultat: Resultatet är baserat på fyra huvudkategorier och varje huvudkategori har subkategorier förutom den sista huvudkategorin. I den första huvudkategorin, ”Förändringar i det sociala livet”, beskriver författarna hur en individs sociala liv påverkas av långvarig smärta i förhållande till hans eller hennes familj, vänner och arbete. I övriga huvudkategorier och sex subkategorier redogörs patientens olika känslor och strategier samt dennes upplevelser av vården vid långvarig smärta. Diskussion: Här diskuterar författarna studiens resultat och försöker hålla sig så nära som möjligt till syftet och dessutom kopplar författarna det till Joyce Travelbees omvårdnadsteori om lidande, hopp, sympati och kommunikation.

Syfte: Att utifrån litteratur beskriva hur sjuksköterskor kan identifiera smärta hos äldre personer med demenssjukdom, samt att undersöka vilka mätinstrument som finns att tillgå för att beskriva smärta. Metod: Litteraturstudien var av deskriptiv design. Litteratursökningen gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar som visar att det finns många uttryck för smärta som sjuksköterskan kan använda sig av för att identifiera smärta hos äldre personer med demenssjukdom. Resultatet visade att det är mycket svårare att identifiera smärta vid omvårdnad av äldre demenssjuka, då de inte kan kommunicera som kognitivt intakta personer. Därför är det viktigt att sjuksköterskan känner patienten för att kunna notera avvikelser i beteendet och kroppsspråket, vilket kan tyda på smärta. Resultatet visade även att det finns en mängd olika mätinstrument för att skatta smärta hos äldre med demenssjukdom. Smärtskattningsinstrumenten delas in i självskattningsskalor och observationsskalor. Slutsats: Identifieringen av smärta hos denna patientgrupp kräver att sjuksköterskan är lyhörd, innehar kunskap och erfarenhet samt tar sig tid för bedömningen. Vid smärtskattning är observationsskalor att föredra då demenssjuka individer har svårare att självskatta sin smärta. / Aim: To describe from literature how nurses can identify pain in older people with dementia and to examine the instruments available to describe the pain. Method: The literature study was descriptive design. The literature search was done in PubMed and Cinahl databases. Results: The result was based on 14 scientific articles that show that there are many expressions of pain that nurses can use to identify pain in older people with dementia. The results showed that it is very difficult to identify pain in care of older persons with dementia, because they can not communicate as cognitively intact persons. It is therefore important that the nurse knows the patient to record deviations in behavior and body language, which may indicate pain. The results also showed that there are a variety of different sensors to estimate the pain in the elderly with dementia. Pain measurement instruments are divided into self-rating scales and observation scales. Conclusion: The identification of pain in this population requires that the nurse is attentive, have knowledge and experience and take the time for assessment. The pain assessment is observation scales to prefer demented individuals are less able to self-rate their pain.

Sammanfattning Det är vårdens uppgift att se till att människor ej utsätts för en obehandlad grav smärtproblematik som uppkommit efter planerat samt icke planerat kirurgiskt ingrepp. För att uppnå detta är en viktig del inom anestesisjukvården att ge adekvat smärtlindring intraoperativt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur väl smärtlindrade patienter  var de första timmarna postoperativt samt om upplevelsen av smärta mellan män och kvinnor skiljde sig postoperativt. Metod: Ansatsen på studien är kvantitativ i form av en tvärsnittsstudie och designen är deskriptiv. Urvalet var 20 patienter som genomgick kirurgi för fotledsfraktur eller radiusfraktur. Resultat: Alla patienter fick beräkna sin smärta enligt VAS och 80% av dessa kunde påverka sin smärtbehandling. Vid hemgång efter 1-4 timmar klassade endast 20% VAS >3 och alla var kvinnor. Ingen signifikant skillnad påvisades mellan män och kvinnors upplevelse av smärta. Slutsats: Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan män och kvinnor i deras upplevelse av smärta. Smärta som skulle åtgärdas återfanns hos 65% av patienterna när smärtan var som värst jämfört med 20%  en till fyra timmar postoperativt.

Bakgrund: Årligen drabbas ca 7000 kvinnor av bröstcancer och ca 1500 avlider. Den ökade andelen bröstcancerfall har lett till att kvinnorna idag erbjuds mammografiska hälsokontroller. Fördelen med mammografin är att tumören kan upptäckas redan som liten, innan den har hunnit sprida sig i resten av kroppen. Behandlingen kan då påbörjas i ett tidigt stadium. En del kvinnor upplever att undersökningen framkallar oro. Inom röntgensjuksköterskeprofessionen är det därför viktigt att få kunskap om kvinnornas upplevelser, för att kunna skapa förutsättningar för ett välbefinnande. Syfte: Syftet med denna studie var att få ökad förståelse för kvinnors upplevelser av mammografiska hälsokontroller. Metod: Denna litteraturstudie baserades på tio olika vetenskapliga artiklar, varav sju var kvalitativa. Sökningen gjordes i vårdvetenskapliga databaser, med sökord som passade syftet med studien och problemformuleringen. I analysprocessen jämfördes likheter och skillnader, därefter kunde resultatet visas utifrån fem olika huvudkategorier. Resultat: Röntgenpersonalen hade en viktig roll inom mammografin, både när det gällde bemötande och kompetens. Samhället och sjukvården påverkade kvinnornas attityd gentemot mammografin, vilket även faktorer som tekniken, informationen samt kvinnans egen hälsoupplevelse gjorde. Slutsats: För att förbättra kvinnornas upplevelse av mammografin krävs förändringar i bemötande och teknik från både sjukvården och samhället, detta för att öka förutsättningen till ett välbefinnande.

Smärta är en subjektiv upplevelse som kan vara svår att beskriva i ord och kan därför vara svår att förstå. Att bemöta patienter i smärta på ett etiskt riktigt sätt ingår i sjusköterskans yrkeskompetens. Patienter med smärta är de enda som kan berätta vad ett gott bemötande är och Syftet blev då att belysa patienters upplevelser av sjuksköterskans bemötande vid smärta. Metod: En systematisk litteraturstudie användes som metod. Sökningar i databaser samt i referenslistor i artiklar genomfördes. Artiklar som tog upp patienters upplevelser av sjuksköterskans bemötande vid smärta inkluderades. Det resulterade i tio artiklar som granskats och bedömdes relevanta för studiens syfte. Dessa artiklar analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat: Patienter med smärta upplevde att när empati och bekräftelse fanns i sjuksköterskan bemötande lindrade det deras lidande. Att patienten kände att sjuksköterskan brydde sig och trodde på dem var det viktigaste i bemötandet. Patienterna upplevde att de blivit dåligt bemötta när sjuksköterskan upplevdes som okunnig, otillgänglig och när hon inte gav adekvat information till patienterna. Slutsats: Vår slutsats är att patienter med smärta upplevde att ett gott bemötande lindrade

Det har påvisats att patienter med akut smärta underbehandlas trots att det är möjligt att ge dem lindring. Syftet med denna studie var att beskriva orsaker till varför sjuksköterskor underbehandlar akut smärta. Granskning och analys av åtta vetenskapliga artiklar gav ett resultat som påvisade att såväl egenskaper hos sjuksköterskan som omgivande faktorer bidrar till underbehandlingen. Okunskap, attityd och val av strategier för smärtbedömning inverkade på resultatet av behandlingen. Kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter var mycket bristfällig, delvis som en följd av de tidigare nämnda hindren. Organisatoriska hinder fanns i samarbetet vårdpersonalen emellan, tidsbrist, personalbrist och inadekvata läkemedelsordinationer. Slutsatsen görs att sjuksköterskor har otillräckliga kunskaper om smärta och dess verkningar, likaså om läkemedel. Större kunskap kan avhjälpa felaktiga attityder gentemot patienter och öppna upp för en konstruktiv kommunikation. För att kunskaperna ska leda till handling i den dagliga verksamheten krävs dock att all vårdpersonal involveras i förändringsarbetet. Endast genom ett målinriktat samarbete uppstår möjlighet till ett kontinuerligt och varaktigt framåtskridande i omvårdnaden av patienter med akut smärta.

Litteraturstudiens syfte var att beskriva vilka copingresurser som individer med långvarig smärta använder sig av samt hur dessa resurser förbättrar eller försämrar individernas möjlighet att acceptera sin smärta. Designen för litteraturstudien var deskriptiv och studien baserades på 17 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Litteratursökningarna utfördes i databaserna Medline (via PubMed) samt CINAHL. Huvudresultatet visade att individer med långvarig smärta använde sig av inre copingresurser som fysiska och psykosociala copingresurser samt förmågor vid acceptans av långvarig smärta. Individer använde sig även av yttre copingresurser som socialt stöd och materiella copingresurser. Dessa copingresurser kunde förbättra eller försämra individers möjlighet att acceptera långvarig smärta. Litteraturstudiens slutsats belyste vikten av att sjuksköterskan har kunskap om att fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekter genererade smärtupplevelsen. Sjuksköterskan behövde även ha kännedom om copingresurser för att kunna uppmärksamma individens unika förutsättningar och behov. Detta gjorde det möjligt för sjuksköterskan att erbjuda professionellt stöd anpassat efter individens unika copingresurser och hjälpa denne att uppnå acceptans av långvarig smärta. / The aim of the literature rewiev was to describe which coping skills individuals with chronic pain use and how these skills improve or impair the individuals' ability to accept their pain. The design for the literature study was descriptive and the study was based on 17 scientific articles of both quantitative and qualitative approach. The literature searches were carried out in the databases Medline (via PubMed) and CINAHL. The main result showed that individuals with chronic pain use internal skills such as physical and psychosocial skills and abilities to accept chronic pain. Individuals also use external skills such as social support and material resources. These skills can improve or impair individuals' possibility to accept chronic pain. The conclusion highlighted that a nurse should have knowledge about that physical, psychological, social and existential aspects generated the pain experience. A nurse should also have knowledge about coping skills in order to pay attention to the individual's unique circumstances and needs. This enabled the nurse to offer professional support tailored to the individual's unique coping skills and help the individual to achieve acceptance of chronic pain.

Smärta i livets slutskede behöver inte bara innebära det fysiska obehaget, utan kan även ha psykiska, sociala och existentiella dimensioner. Existentiell smärta har en stor plats i den palliativa vården, kropp och själ hör ihop. Tankar kring livets mening, skuld och vad som händer efter döden kan ge existentiell smärta. De existentiella behoven är enligt många studier försummade. Vårdpersonal undviker ofta dessa frågor.Syftet med studien var att beskriva existentiell smärta hos patienter med cancer i palliativt skede. Metod: En allmänlitteraturstudie genomfördes med kvalitativa artiklar. Resultatet visade att existentiell smärta förekom i stor omfattning. Informanterna upplevde ensamhet och skuldkänslor och smärtan beskrevs ofta i fysiska termer. Smärtan hade också samband med förlust av olika funktioner. Det fanns även tankar kring andlighet och rädsla för den okända framtiden.Diskussion: Det är viktigt att sjuksköterskan är uppmärksam på patientens behov av närhet eller ensamma stunder. Vårdpersonal kan även hjälpa patienten att återfinna sin autonomi genom att identifiera de funktioner som faktiskt finns kvar. Genom samtal kan patienten få stöd att orka leva de sista dagarna samt att möta den okända framtiden. Slutsatsen är att det krävs god kunskap i kommunikation och smärtbehandling för att kunna identifiera och lindra existentiell smärta. / Pain in the end of life means not only the physical discomfort, but can also have psychological, social and existential dimensions. Existential pain plays a major role in palliative care. Dealing with the meaning of life, guilt and death can provide existential pain. The existential needs are as many studies indicate neglected. Health professionals often avoid these issues. The purpose of this study was to describe the existential pain in cancer patients in a palliative setting. Method: A literature review was conducted with qualitative articles. The results showed that existential pain was widespread. The informants experienced loneliness and guilt and the pain was often described in physical terms. The pain was also associated with loss of various functions. There were also thoughts about spirituality and fear of the unknown future. Discussion: It is important that the nurse is attentive to patient’s needs for closeness or lonely moments. Medical professionals can also help patients regain their autonomy by identifying the features that actually exist. Through conversation, the patient may receive strength to live the last days and to face the unknown future. The conclusion is that in order to identify and alleviate existential pain it requires a good knowledge in communication and pain management.