<p>Sjuksköterskans huvudsakliga uppgift är att förebygga smärta och att planera sitt arbete kring barnet så att de utsätts för minsta möjliga smärta. Faktorer som påverkar sjuksköterskan i detta är erfarenhet och personlighet.</p><p>Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor bemöter och hanterar barn med smärta inom primärvård. Den metod som valts för denna studie är en kvalitativ innehållsanalys. Resultaten i studien grundar sig på tio intervjuundersökningar utförda på sjuksköterskor inom primärvård. Resultaten visade hur sjuksköterskan inom primärvård bemöter och hanterar barn med smärta. Sjuksköterskans roll är viktig och betydelsefull vid mötet med barn med smärta. För att uppnå optimal omvårdnad är det viktigt att sjuksköterskan själv har ett lugn och ett professionellt förhållningssätt. Grundläggande är även att sjuksköterskan tar barnets smärta på allvar och lyssnar på barnet.</p><p>Sammanfattningsvis har studien visat hur sjuksköterskan inom primärvård idag bemöter barn med smärta samt vilken smärtlindring och vilka smärtlindringsmetoder som används.</p> / <p>The primary task for the nurse is to prevent pain and organize the work around the child and in that way expose the child for minimum amount of pain. Personality and experience are factors that influence the nurse in this task.</p><p>The purpose of the study was to describe the way nurses receive and handle children in pain in the primary health care. The authors found the chosen method adequate and useful. The result is based on ten interviews performed with nurses working in the primary health care. The result shows in which way nurses in primary health care receives and handles children in pain. The occupational role the nurse has is both important and significant in the meeting with children in pain. To achieve optimal care it is of great importance that the nurse has composure by herself and a professional way of working. It is also fundamental that the nurse take the child’s pain seriously and listen to the child.</p><p>Summarized the study shows in which way the nurse in primary health care nowadays receives children in pain, which alleviation of pain and methods that are in use.</p>

Bakgrund: Kommunikation och bemötande är en stor del i omvårdnadsarbetet. En sjuksköterska förväntas kunna kommunicera både verbalt och icke-verbalt. Patienter upplever smärta på olika sätt och smärtbehandlingen individualiseras utifrån smärtorsak. Syfte: Att belysa vilken betydelse sjuksköterskans kommunikation och bemötande har i omvårdnaden för patienter med smärta. Metod: En litteraturstudie grundad på kvalitativ och kvantitativ forskning. Sökningarna utfördes i databaserna Pubmed och Cinahl. Materialet är kritiskt granskat, analyserat och sammanställt. Resultat: Resultatet delades in i tre huvudrubriker; kommunikation, bemötande och smärta samt fem underrubriker; dilemman för sjuksköterskor, empati, kommunikationsstrategier, betydelsen av god kommunikation och smärtbedömning och smärthantering. Det sätt sjuksköterskan kommunicerade och bemötte patienten på hade betydelse för patientens smärtupplevelse. Bristande kunskap och utbildning hos sjuksköterskorna kunde leda till felbedömning av smärtan och patientens allmäntillstånd. Diskussion: En god och öppen kommunikation bidrog till positivare upplevelser och kunde leda till minskad smärta för patienten. Det var sjuksköterskans uppgift att få patienterna involverade i behandlingen då kunde en effektiv smärtkontroll uppnås. Slutsats: Kommunikation och bemötande har stor betydelse för hur patienter med smärta upplever sin vårdsituation. Det behövs mer utbildning och forskning för att få en ökad förståelse för patienter med smärta. / <p>Godkännande datum: 2017-11-06</p>

Regional anestesi är en uppskattad metod inom operationssjukvård för sina fördelar; patienten är vaken och kan kommunicera, operationsområdet är väl smärtlindrat och förekomst av illamående och kräkningar är minimal. Patienten kan även komma hem samma dag, vilket är både kostnadseffektivt för Hälso- och sjukvården och till fördel för patienten. Dock läggs det ett stort ansvar på patienten och egenvården blir omfattande i samband med dagkirurgiska ingrepp som innebär att patienten lämnar sjukhuset med en pågående nervblockad. Efter att en operationsmottagning i södra Sverige har börjat lägga blockader på patienter inför operation i övre och nedre extremiteter, har det blivit viktigt att utvärdera den nya metoden för postoperativ smärtlindring. Syftet med denna uppsats är att beskriva patienters erfarenheter av att lämna sjukhuset och att vara postoperativt smärtlindrad med regional anestesi. Studien genomfördes i form av ett frågeformulär som utformats av operationsmottagningen. Urvalet utgjordes av patienter (n=30) som opererats för handledsfrakturer, ligament i knäled och operationer i axel/överarm. En sjuksköterska genomförde datainsamlingen via telefonintervjuer. Analysen var kvantitativ och dataprogrammet IBM SPSS Statistic Software (SPSS) tillämpades. Resultatet visar att patienterna var nöjda och påvisar vidare att patienterna inte upplevde några större problem med illamående/kräkning, förband eller information. Emellertid framkom, att smärtlindringen var otillfredsstillande såväl vid hemgång som på första postoperativa dagen. Diskussionen fokuserar därför på bristande smärtlindring och hur smärtlindringen kan förbättras, samt tänkbara orsaker till varför patienterna förefaller acceptera postoperativ smärta. Ett förbättringsarbete i behandlingsstrateginer för postoperativ smärtlindring efter regional anestesi rekommenderas därför i yttersta syfte att stödja patientens egenvård. Urvalet av patienter (n=30) anses inte kunna ge en generaliserbar bild men är statiskt signifikant beträffande postoperativ smärta, vilket understryker vikten av att identifiera förbättringspotentialer.

Bakgrund: Inför en operation där en patient ska sövas är en fri luftväg av största betydelse för att bibehålla alla vitala funktioner. Att etablera en fri luftväg kan göras med hjälp av olika metoder, bland annat svalgtub, nästub, maskventilation, larynxmask eller endotrakeal intubation. För att hantera luftvägarna måste anestesisjuksköterskan kunna behärska olika tekniker för att assistera och helt ta över ventilationen, men även ha kunskap kring vilka komplikationer som kan uppstå i samband med detta. Postoperativa halsbesvär, eller POST, kan uppstå efter operationen vilket innebär att patienten upplever smärta i halsen samt hosta och heshet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om patienterna upplever postoperativ halssmärta efter säkerställande av fri luftväg med larynxmask eller endotrakealtub. Samt undersöka om det är någon skillnad i upplevd smärta mellan användandet av endotrakeal intubation och larynxmask. Metod: Studiedesignen är en kvantitativ enkätstudie. Enkäten består av sammanlagt 13 frågor, varav nio hämtades från patienternas journal. Frågorna som patienterna fick svara på är utformade med ja- eller nejsvar samt med NRS-skalan. Resultat: Nästan en fjärdedel av deltagarna uppgav smärta både 1–2 timmar och 6–8 timmar postoperativt. Vid det första frågetillfället var det signifikant skillnad mellan könen då fler kvinnor upplevde smärta men vid 6–8 timmar fanns det ingen signifikans. I användandet av endotrakealtub eller larynxmask hittades ingen statistisk skillnad i upplevelsen av smärtan. Diskussion: Tidigare forskning har gett stora variationer i antalet patienter som upplever smärta i halsen och inte heller gett någon slutsats huruvida det gör mer eller mindre ont med endotrakealtub eller larynxmask då det finns begränsad forskning kring ämnet. Skillnaden i upplevelsen av smärtan hos könen skulle kunna förklaras av anatomiska skillnader. Anestesisjuksköterskan bör arbeta aktivt för att förebygga vårdskador för att minimera risken för psykosocialt och fysiskt lidande för patienten som kan uppkomma av smärta. Detta är av stort värde för patienten då upplevelsen av smärta leder till försämrad sårläkning och att behandla smärta leder till kortare vårdtider.

Syftet med denna studie var att undersöka associationen mellan förändringar i självskattad smärta enligt visuell analogskala (VAS) och fysisk aktivitet hos patienter med långvarig smärta som genomgått ett multimodalt rehabiliteringsprogram. Metoden för denna studie var redan insamlade enkäter vid en rehabiliteringsmottagning. Data är från rehabiliteringsprogrammen som gick år 2015 - 2014. Totalt inkluderades 63 respondenter i samplet varav 22 föll bort på grund av interna bortfall då alla enkäter inte var ifyllda. Enkätsvar erhölls direkt innan patienterna påbörjade rehabiliteringsprogrammet, direkt efter programslut och 12 månader efter programslut. Vid de tre tillfällena användes samma enkätfrågor. Huvudresultatet visade att förändringar i självskattad VAS smärta och förändringar i medel och högintensiv fysisk aktivitet under tiden från program start och till 12 månader uppföljning uppvisade en negativ signifikant korrelation med varandra. Individer som angett ökad grad av medel eller hög fysisk aktivitet uppvisade ett mönster av minskad smärta. Inga individer finns som samtidigt uppvisade en ökad grad av fysisk aktivitet och ökad smärta. De individer som angett att deras grad av fysisk aktivitet minskat uppvisade ett mönster av ökad smärta. Ett fåtal individer som var mer fysiskt aktiva angav ändå en ökad smärta under de gångna 12 månaderna. Det fanns ingen statistisk signifikans mellan lågintensiv fysisk aktivitet och självskattad smärta.

Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbete med klienter i arbetsför ålder med långvarig smärta inom primärvård. För att besvara syftet valde författarna att använda en kvalitativ metod med intervju för datainsamling. Tio arbetsterapeuter verksamma inom primärvård intervjuades. Data analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys vilket resulterade i tre kategorier: Erbjuda arbetsterapeutiska interventioner efter individuella behov och önskemål; Personliga och kontextuella faktorers inverkan på val av interventioner; Betydelse av prevention och samverkan med andra parter. Studiens resultat avspeglade arbetsterapeuternas erfarenheter av ett klientcentrerat arbetssätt där klienternas behov och önskemål var vägledande, men även att samverkan i arbetet var centralt. De interventioner som arbetsterapeuterna erbjöd var mångsidiga. Interventionerna syftade till att öka klienternas medvetenhet och kunskap samt ge dem verktyg och strategier för att uppleva balans i vardagen, trots smärta. Arbetsterapeuterna såg även betydelsen av att interventioner påbörjades i ett tidigt skede för att kunna förebygga långvarig smärta. Studiens resultat kan bidra med att belysa den roll arbetsterapeuter har inom primärvård i arbetet med klienter med långvarig smärta. Det finns behov av forskning som sätter fokus på arbetsterapi inom primärvård och klienter i arbetsför ålder med långvarig smärta.

Background: Acute postoperative pain goes undertreated to a large extent. Previous studies have shown that women experience more postoperative pain than men, although it’s unclear whether women receive the equivalent amount of pain relief to that of men. Multimodal pain management is recommended to optimize postoperative pain relief. This needs to be studied further, to clarify whether pain management is gender equal in outpatient surgery. Aim: To study postoperative pain from a gender equality perspective at an outpatient surgery center, and to examine whether there is any difference in pain intensity and pain management between men and women. Method: The study was a descriptive cross-sectional study with a quantitative approach, including data collection from medical records and patient data management system. The study was conducted at an outpatient surgery center in central Sweden, and included 69 patients, 37 women and 32 men, ASA 1-3. Pain was measured with NRS verbally, &lt;1 h, 2 h and 24 h postoperative. Pain management data was collected from a patient data management system. Results: Women experience statistically significant more pain within the first postoperative hour and received statistically significant less opioids than men. Women had a tendency to receive less NSAID and multimodal pain management than men. Conclusion: Postoperative pain management after outpatient surgery is not gender equal. Women should receive more opioids and NSAID when possible to optimize postoperative pain relief. / Bakgrund: Akut postoperativ smärta underbehandlas i stor utsträckning. Studier har visat att kvinnor har mer ont postoperativt än män. Dock är det oklart om kvinnor får lika mycket smärtbehandling som män. Multimodal smärtbehandling rekommenderas för att optimera smärtlindringen postoperativt. Detta bör studeras närmare för att avgöra om den dagkirurgiska vården är jämställd eller ej ur smärtbehandlingssynpunkt. Syfte: Att studera smärta postoperativt i samband med dagkirurgi ur ett jämställdshetsperspektiv samt undersöka om det föreligger någon skillnad i smärtskattning och administrerad smärtbehandling mellan män och kvinnor. Metod: En deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats, inklusive datainsamling från patientjournal och patientdatasystem. Studien genomfördes på en dagkirurgisk enhet i Mellansverige, och inkluderade 69 patienter, 37 kvinnor och 32 män, ASA-klass 1-3. Patienterna smärtskattades muntligen inom 1 h, 2 h och 24 h postoperativt enligt NRS. Data kring analgetikum samlades in från ett patientdatasystem. Resultat: Kvinnor hade statistiskt signifikant mer ont inom första timmen postoperativt samt fick statistiskt signifikant mindre mängd opioider jämfört med männen. Kvinnorna tenderade att få mindre NSAID samt mindre multimodal smärtbehandling än männen. Slutsats: Den postoperativa smärtbehandlingen efter dagkirurgi är ej jämställd. Kvinnor bör erhålla mer opioider samt NSAID när det är möjligt för att optimera smärtlindringen postoperativt.

No description available.

Många kvinnor lever idag med sjukdomen endometrios. Detta är en sjukdom som präglas av ständig smärta och påverkar den drabbades liv och person. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med endometriosrelaterad smärta. Manifest kvalitativ innehållsanalys utfördes på nio vetenskapliga artiklar vilket resulterade i fyra kategorier: Att smärtan bidrar till begränsningar i dagligt liv, att samlivet med partnern blir lidande, att vara expert på att hantera sin egen smärta och att inte ta smärtan på allvar. Det framkom att endometriosrelaterad var outhärdlig och hade en negativ inverkan på livet. Många kände sig styrda av smärtan och behövde planera sitt liv efter den. Smärtan togs inte på allvar av hälso- och sjukvården och avvisades trots långvariga besvär och hanteringen av smärtan bestod till största delen av egenvård. Det finns bristande kunskap inom området av endometrios och relaterad smärta. Detta anser vi bidrar till att många som lever med smärtan inte tas på allvar. Mer forskning behövs därför för att kunna skapa en god och trygg vård med adekvat smärtbehandling för de som är drabbade av endometriosrelaterad smärta.

Bakgrund: Smärta är vanligt hos äldre, och är en subjektiv upplevelse. Smärta förekommer i olika typer: nociceptiv smärta, neuropatisk smärta samt blandsmärta. Smärta är ett av de vanligaste symtomen hos patienter med cancer och kan påverka äldre patienters livskvalité. Om smärtan inte behandlas kan den orsaka ökat lidande. Syfte: Syftet var att belysa hur äldre patienter med cancer upplever omvårdnaden vid smärta. Metod: Litteraturöversikten är grundad på tio vårdvetenskapliga resultatartiklar. Artiklarnas innehåll analyserades och resultatet presenterades i tre huvudteman. Resultat: Resultatet av denna litteraturöversikt presenteras i tre teman, vikten av vårdrelationen, kommunikationens betydelse och information om smärta och smärtlindring. Resultatet visade att om vårdrelationen brast och att patienterna som inte fick tid från sjuksköterskorna upplevde mer smärta samt att de kände sig obekräftade. En sämre vårdrelation till patienterna gav ett lägre självbestämmande och engagemang kring smärtbehandlingen. Information om smärta och smärtbehandling av sjuksköterskorna var bristfällig. Patienterna önskade att det skulle finnas utbildningsmaterial som de skulle kunna ta del av. Dessutom önskade patienterna en förbättring kring verbal och icke-verbal kommunikation.  Diskussion: Resultatdiskussionen grundades på Katie Erikssons vårdteori. Det visade att sjuksköterskornas kompetens och kunskap kring smärta och smärtlindring var bristande och det behövdes ett ökat behov av detta. / Background: Pain is common in older patients and is a subjective experience. Pain occurs in different types: nociceptive pain, neuropathic pain and mixedpain. Pain is one of the most common symptoms in cancer patients and can affect the quality of life in older patients. If the pain is not treated, it can cause increased suffering. Aim: The purpose of this literature review was to describe how older patients with cancer experience nursing care in pain. Method: The literature review is based on ten health science articles. The content of the articles was analyzed and the results were presented in three main themes. Results: The results of this literature review are presented in three themes, the importance of the healthcare relationships, the importance of communication and information about pain and pain relief. The result showed that if the healthcare relationship failed and patients who did not get time from nurses experienced more pain and did not get confirmation from the nurses. A poorer relationship with patients gave less autonomy and involvement to their pain management. Information about pain and pain treatment given to patient from nurses were inadequate. Patients wished that more educational materials were available so that they could easily get access to it. In addition, patients also wanted an improvement in verbal and non-verbal communication Discussion: The discussion of the results was based on Katie Eriksson's theory. It showed that the nurses' skills and knowledge about pain and pain relief were inadequate and there was an increased need to develop this.