Bakgrund Diabetiska fotsår är sår nedanför malleolen, som beror på störningar i den arteriella cirkulationen i benet eller perifer neuropati och/eller perifer cirkulationsstörning som komplikation vid diabetes mellitus. Mellan 12 och 25 procent av alla personer med diabetes får någon gång i livet diabetiska fotsår. De flesta av dessa sår finns på tårna och cirka hälften på fotsulan. Sjuksköterskans roll är att stötta, vårda, informera och utbilda patienter. Både lidande och sänkt livskvalitet påträffas hos personer med kroniska sjukdomar och svårläkta sår samt diabetiska fotsår. Syfte Studiens syfte var att beskriva hur personer med diabetes erfar att leva med diabetiska fotsår. Metod Denna allmänna litteraturöversikt utgjordes av 15 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Sökningarna har gjorts i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och sammanställdes i en bedömningsmall. Resultat Diabetiska fotsår påverkade livet för de drabbade ur många aspekter. Resultatet sammanställdes i tre teman. Dessa teman var ”Erfarenheter av smärta”, ” Förändringar på livskvalitet och dagligt liv” samt ”Konsekvenser för psykisk hälsa”. Slutsats Personer med diabetiska fotsår upplever bland annat smärta, ångest, depression och begränsningar i vardagslivet på grund av fotsåren, vilket leder till försämrad livskvalitet. Genom att sjuksköterskan är medveten om detta kan vårdupplevelsen för personerna med diabetiska fotsår förbättras.

Långvarig smärta är en av de vanligaste orsakerna till varför patienter söker vård. Den långvariga smärtan medför ett stort lidande för patienten och skapar känslor som ensamhet, övergivenhet och att inte bli tagen på allvar. Tidigare forskning visar att långvarig smärta är ett folkhälsoproblem och representerar en vanligt förekommande patientgrupp som också faller mellan stolarna. Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser vid långvarig smärta med fokus på hur sjuksköterskan kan lindra lidandet. Den använda metoden är litteraturstudie med nio vetenskapliga artiklar, både kvantitativa  och  kvalitativa. Resultatet presenteras med hjälp av tre teman och tillhörande subteman och ett huvudtema. Teman är Holistiskt förhållningssätt, Vårdande relation och Missuppfattad.  Bekräftelse framträdde som studiens huvudtema. Resultatet visar att patienter som lider av långvarig smärta har ett behov av att bli bemötta med värdighet och som en hel människa. Det finns ett behov av att bli tagen på allvar och att sjuksköterskan faktiskt förstår, ser och hör patienten. Ett onödigt vårdlidande påvisas i diskussionen diskuteras huvudtemat och hur sjuksköterskan kan lindra lidandet. Det diskuteras även vilken betydelse syftet med studien har för sjuksköterskan i sitt vårdande yrke och samhället ur ett hållbarhetsperspektiv.

Introduktion: Cancerrelaterad smärta är ett mångdimensionellt och komplext symtom där coping är en viktig del av patientens hantering. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters copingstrategier vid cancerrelaterad smärta. Metod: Polit och Becks (2016) nio-stegs flödesschema användes för litteraturstudien. Artikelsökning genomfördes i CINAHL, PubMed samt PsycINFO. Databearbetning genomfördes deduktivt och resultatet baserades på tio artiklar. Resultat: Patienter med cancerrelaterad smärta använder sig av copingstrategier vilka sammanfaller med Lazarus och Folkman (1984) och Folkmans (1997) kategorier problemfokuserad coping, känslofokuserad coping och meningsbaserad coping. Copingstrategier som användes var bland annat att söka information, läkemedelsanvändning, självstärkande coping, att avleda uppmärksamheten, känslomässigt stöd, katastroftänkande och spiritualitet.  Slutsats: Patienter med cancerrelaterad smärta använder sig av ett flertal olika copingstrategier. I den personcentrerade omvårdnaden är det viktigt att sjuksköterskan identiferar vilka copingstrategier som patienten använder sig av för att bättre kunna stöjda patienten.

Bakgrund: Postoperativ smärta är en oundviklig följd av ett kirurgiskt ingrepp och samtidigt orsaken till lidande hos patienter. Anestesisjuksköterskan ansvarar för den perioperativa omvårdnaden kring patienten där smärtlindring och förebyggande av postoperativ smärta har en central roll. Författarna till denna studie har observerat en variation i tillämpningen av de perioperativa omvårdnadsåtgärderna som lindrar den postoperativa smärtan hos patienten.   Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans uppfattningar om perioperativa omvårdnadsåtgärder för att förebygga smärta efter ett kirurgiskt ingrepp. Metod: I studien användes fenomenografisk metod. Individuella intervjuer med anestesisjuksköterskor genomfördes och analyserades med induktiv ansats. Resultat: Genom analys av datamaterialet från enskilda intervjuer kartlagges det fyra beskrivningskategorier om anestesisjuksköterskornas uppfattningar gällande omvårdnadsåtgärder som lindrar den postoperativa smärtan. Beskrivningskategorierna som bildades var att ge tydlig information och upprätthålla en bra kommunikation, att lindra oro och stress, omvårdnadsåtgärder som bidrar till fysiskt välbefinnande och planera och genomföra medicinering i rätt tid. Det har framkommit att ge tydlig information och upprätthålla en bra kommunikation har en övergripande position gentemot övriga kategorier och präglar den perioperativa omvårdnaden som syftar på att lindra den postoperativa smärtan hos patienten. Slutsats: Postoperativ smärta är ett vanligt förekommande problem till följd av ett kirurgiskt ingrepp. För att förebygga problemet och minska lidande bör anestesisjuksköterskan tillämpa både farmakologiska och icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder. Individanpassning av smärtlindrande omvårdnadsåtgärder under det perioperativa förloppet är av stor vikt.

Background: Tonsillectomy is the most common surgery on children in Sweden. Research shows that children are suffering of postoperative complications such as pain and dehydration after this surgery.  Aim: The aim of this literature review is to examine how children experience postoperative pain after tonsillectomy, what affects the pain experience and how the pain can be relieved at home. A second aim is to examine if children get adequate pain relief after tonsillectomy. Method: A literature review based on 12 original articles. Result: The majority of the children experienced moderate to severe pain the first two days after tonsillectomy, the pain was worse than they expected and could last for up to 14 days. The children felt, among other things, afraid, worried and tired. Older children as well as children who were temperamental, easily distracted, depressed or anxious reported higher pain intensity. The children’s sleep, as well as food and fluid intake was affected negatively by the pain. Preoperative education in pain and pain management after tonsillectomy positively affected the pain experience of the children. The children used their own methods, such as distraction, sleep and cold to relieve the pain. Even specially developed methods such as "imagery" and speech therapy relieved children's pain. Children generally received too little analgetics at the hospital and at home even though they had significant pain after tonsillectomy. Conclusion: The study shows that children experience postoperative pain after tonsillectomy very different and that the pain is under treated. This imposes a requirement of personalised nursing, the nurse needs sufficient knowledge of children's experiences, pain relief methods and measures to relieve pain after tonsillectomy. The authors finally want to emphasise that in order to get better knowledge about the duration of the pain and pain patterns after a minor surgery, such as tonsillectomy, studies longer than two to three days are needed. Keywords: postoperative pain, child, tonsillectomy, experience, management

Palliativvård innebär att ge en god vård till alla patienter oavsett sjukdom i livetsslut. Att lindra smärta med hjälp av omvårdnad är viktigt att eftersträva i denpalliativa vården och där har sjuksköterskan en viktig roll. Smärta i palliativvård är ett vanligt symtom som kan lindras genom omvårdnadshandlingar. Syftetvar att beskriva omvårdnad av patienter med smärta i palliativ vård. Eninnehållsanalys gjordes där två kvantitativa och sju kvalitativa vetenskapligaartiklar granskades. De nio vetenskapliga artiklar som granskades resulterade itre kategorier; Smärtbedömning, Komplementära behandlingsmetoder,Psykosocialt stöd. Resultatet i studien visar att omvårdnadshandlingar somkan lindra smärta är värme och kyla, distraktion, lägesändring, avslappning ochnärvaro. Psykosocialt stöd ges till både patient och anhöriga genom att geinformation och ha en bra kommunikation. Ett bra samarbete i teamet kringpatienten är viktigt för att främja smärtlindring. Bedömasmärta kan vara svårt på grund av att vissa kategorier av patienter inte kanförmedla verbalt att de upplever smärta. När närstående misstror sjuksköterskankan det också vara svårt att bedöma smärta. För att lindra smärta med hjälpa avomvårdnadshandlingar krävs kunskap, erfarenhet och god kommunikativ förmåga. Inomämnet finns det behov av fortsatta studier som exempelvis; hur användningen av smärtskattningsinstrumentoch dokumentation kan utökas i den palliativa vården. / The definition of palliative care is to provide a diligent care to all patients no matter what disease they suffer from in the end of life. To manage pain with nursing care in palliative care is important and the nurse has a significant role. Pain in palliative care is a symptom that often occurs and can be manage through nurse interventions. The aim is to describe nursing care of patients with pain in palliative care. A content analysis was made where nine scientific articles were audited. The nine scientific articles that were audited resulted in three categories; Pain assessment, Complementary treatment methods, Psychosocial support. The results of this study indicated that nurse interventions can relieve pain; heat and cold, distraction, change of position, relaxation and touch. Psychosocial support is given to both patients and relatives through information and communication. Teamwork in the palliative team is important to assess and manage pain in palliative care. Pain assessment can be hard because some patients cannot verbally tell that they suffer from pain. When family members were mistrustful of the care it was hard for the nurse to assess and manage pain. In order to relieve pain with the help of nursing documents, knowledge, experience and good communication skills are required. Within the subject there is a need for further studies such as; how the use of pain assessment instruments and documentation can be expanded in palliative care.

Introduktion: Postoperativ smärta uppkommer till följd att kirurgiskt ingrepp och många patienter upplever svår eller måttlig smärta efter operation. För att smärtlindra patienter krävs en smärtbedömning som sjuksköterskan har det övergripande ansvaret över. Syftet: Att beskriva sjuksköterskans bedömning av den postoperativa smärtan hos patienter. Metod: 13 vetenskapliga artiklar har anträffats genom sökningar i Pubmed och Cinahl som analyserats och sammanställts i en litteraturöversikt. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier och visar strategier för sjuksköterskan att bedöma postoperativ smärta samt faktorer som påverkar sjuksköterskans postoperativa smärtbedömning. Diskussion: Verbala och icke-verbala strategier vid postoperativ smärtbedömning lyfts fram som viktiga, ytterligare studier visar på liknande fynd. Även kommunikationen och relationens betydelse vid smärtbedömningen diskuteras och Joyce Travelbee ger en ökad förståelse för dessa områden. Slutsats: Sjuksköterskan kan använda olika metoder för att bedöma patientens postoperativa smärta. Att se patientens i sin helhet och väva in bedömningsinstrument i bedömningen. Resultatet lyfter fram olika påverkande faktorer som kan vara bra att ta hänsyn till som sjuksköterska. / <p>Godkännnande datum: 2017-03-20</p>

Syftet med studien var att fånga in hur trötthet och smärta påverkar vardagen för unga vuxna med reumatisk sjukdom. Metoden är kvalitativ och för datainsamlingen gjordes semistrukturerade intervjuer. Materialet transkriberades transkriberades i sin helt och när det var klart påbörjades analysering av det som framkommit. I analysen sökte vi efter meningsbärande enheter och försökte ordna dem i kategorier och underkategorier. Resultatet visar att sjukdomen har en stor påverkan på våra informanters liv, men att de också har bra strategier för att kunna leva med sjukdomen. Det visar också på att även om strategierna är bra och de vet hur de ska hantera sjukdomen så stöter de på hinder, till exempel har skolgången blivit negativt påverkad för de flesta av informanterna. Något som visat sig vara extra viktigt har varit vännerna och det sociala nätverket. Alla informanter har på ett eller annat sätt verkligen understrykt betydelsen av vänner som är förstående och som på det sättet hjälper till att hitta det positiva med livet. Slutsatsen som kan dras utifrån detta arbete är att vara ung och ha en reumatisk sjukdom är något som påverkar hela livet. Vi har sett på informanterna i studien att trots detta flyter livet på och de lyckas i de flesta fall att få balans mellan aktivitet och vila. Just denna balans är mycket viktig.

There is much research into the reasons why a temporary pain, in some individuals, becomes chronic. Many of the causal factors linked with pain also seems to coexist with social anxiety, public self-consciousness and, to some extent, private self-consciousness. The purpose of this study was to investigate and identify possible patterns of self-consciousness (private and public), social anxiety and pain. This was done by a cross-sectional study in which a questionnaire was distributed to students at Örebro University. A total of 302 completed questionnaires were received. These responses were analyzed by a cluster analysis. One of the six clusters that emerged showed high levels of all accounted variables. The discussion dealt with how these variables can affect the development of pain and the transition from acute to chronic pain.

Bakgrund: Opioidberoende är ett ökande folkhälsoproblem och en utmaning för sjuksköterskors förhållningssätt samt kompetens kring smärtlindring. Sjuksköterskors attityder till smärtlindring av patienter med opioidberoende kan påverka omvårdnaden som ska bedrivas med respekt för patienters lika värde.Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans attityd till smärtbehandling för patienter med ett opioidberoende.Metod: Studien genomfördes som en integrerad litteraturstudie.Resultat: Under analysen framkom sex huvudkategorier som besvarade studiens två frågor. Sjuksköterskans kunskap, påvisar att sjuksköterskorna ansåg sig ha dålig kunskap och erfarenheter av att vårda patienter med beroende. Sjuksköterskans förhållningsätt, beskriver hur sjuksköterskan väljer att bemöta patienten har stor betydelse för hur mötet och vården kommer att utformas. Patientens beteende, visar på hur sjuksköterskan uppfattar patienten och hur det spelar in på sjuksköterskans vidare attityd. Osäkerhet, sjuksköterskan beskriver att när det inte finns nog med kunskap om att administrera läkemedel skapas en osäkerhet som påverkar omvårdnaden. Stigmatisering, beskriver att den rådande syn som finns på vissa avdelningar bidrar till att skapa och bibehålla vissa attityder. Vilja att vårda, påvisar att trots svårigheter och mycket problematisering kring området ansåg ändå sjuksköterskan ha en vilja att vårda alla patienter oavsett bakgrund.Slutsats: Bristen på utbildning och erfarenhet av beroende var den främsta faktorn till den negativa attityden hos sjuksköterskorna och detta behöver förbättras inom skolväsendet och ute på arbetsplatserna för att omvårdnaden till patienterna med opioidberoende ska förbättras.